• Tävlingsåren

Jag anser att Salem Al Fakir med låten “Keep On Walking” borde ha vunnit!

Motivering: 2010 var året då den internationella juryn visade oss vilket öde vår eventuella vinnare skulle gå till vägar i Eurovision. Den tilltalade inte dem, Europa eller mig. Jag delade favorit med den internationella juryn i Salem Al Fakir och hans magiska “Keep On Walking”. Det är en av mina absoluta favoriter från hela detta decennium. Det var en härlig låt, med en väldigt catchig refräng, som jag är helt säker på hade gett oss en fin plats i Eurovision. Jag tycker Salem är en av Sveriges absolut bästa musiker, kompositörer och låtskrivare. Han är lite av ett musikaliskt geni. Tyvärr återvände Salem aldrig som artist i Melodifestivalen igen efter nederlaget.

Sedan tävlingen 2010 har nog låten “Road Salt” av Pain of Salvation vuxit mest. Från en låt som jag tyckte stack ut, till en stark personlig favorit. Scennumret var unikt och låtens uppbyggnad lika så. Man trodde det skulle smälla av när som helst, men istället svävade vi iväg med Daniel Gildenlöwfs fantastiska stämma. Man blev verkligen förförd av dess mörker och djup. Intressant fakta är att vid framförandet av “Road Salt” hade man de billigaste scenkläderna i tävlingens historia. Kameran var stilla hela låten igenom, och ljusshowen var minimal.

Annars var det ett år som inte imponerade nämnvärt mycket på mig. “Heaven or Hell” får en plats för det var kul med lite kvinnlig rock. Andreas Johnson levererade som vanligt, under en tid då han fortfarande var omtyckt och folk inte hade tröttnat på honom. Darin kniper sista platsen, då det är en låt som berörde mig långt efter tävlingen. Men är en låt jag verkligen uppskattar idag.

Min personliga topp 5

1. Salem Al Fakir – “Keep On Walking”
2. Pain of Salvation – “Road Salt”
3. Crucified Barbara – “Heaven or Hell”
4. Andreas Johnson – “We Can Work It Out”
5. Darin – “You´re Out Of My Life”

Jag anser att Timoteij med låten “Kom” borde ha vunnit!

Motivering: Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att Melodifestivalen 2010 var ett rätt slätstruket tävlingsår. Inte bara för att det gick åt skogen i Eurovision den gången, utan att själva uttagningen i Sverige var rätt kass. Nu var inte allt dåligt, jag har några favoriter som överlevt på Spotify från då och ända till nu (och som jag faktiskt lyssnade på för några veckor sedan). Det är de låtar som är här nedan.

Den låt jag minns att jag hejade på i finalen var Timoteijs  låt och det var framförallt för att den låten var den första i 2010 års startfält som stack ut från mängden på ett annorlunda sätt och sound. Nu går det inte att försöka gissa hur det hade gått för dem i Eurovision, men jag tror faktiskt att det hade kunnat gått bättre än vad det gjorde för Anna Bergendahl. Dels för att Timoteij hade en upptempolåt vilket hade stuckit ut från alla 200 ballader som tävlade på riktigt och för att det hade varit en låt på svenska (om inte SVT hade velat översätta den till engelska). Alternativet hade varit att skicka Salem Al Fakir men jag är rätt osäker på hur det hade kunnat gå för honom i Oslo. Framförallt om han hade fått med sig Björn Gustafsson på pianot även då…

Till sist vill jag lägga till en låt som jag då ansåg lät väldigt lik norska Rybaks “Fairytale” i musiken (låt nummer fem på listan) men som jag diggade totalt när den sedan tävlade och tråkigt nog åkte ut direkt.

Min personliga topp 5

1. Timoteij – “Kom”
2. Anders Ekborg – “The Saviour”
3. Jessica Andersson – “I Did It For Love”
4. NEO – “Human Frontier”
5. Lovestoned – “Thursdays”

Jag anser att Crucified Barbara med låten “Heaven or Hell” borde ha vunnit!

Motivering: Just 2010 års Melodifestival minns jag inte särskilt bra, och det kan mycket väl ha berott på en mycket tragisk händelse som präglade mitt liv just då. Därför var det svårt för mig att ta till mig många låtar, inte bara i Mellon utan även senare i Eurovision också.

Men om vi ska ägna oss åt några av de som hamnade på min topp 5 så är det idel rocklåtar som dominerar på plats 1 och 2, allra främst i ledet går Crucified Barbara med den mycket ångestdrypande “Heaven or Hell”, som verkligen lyckades fånga upp både sorg och ilska, vilket även visades hos både frontsångerskan och även de andra bandmedlemmarna. En sak jag kommer ihåg var hur mycket gåshud som reste sig där vid sista refrängen. En tyst stund, och sen brändes pyrot när refrängen kom igång igen.

Tätt därefter kommer Noll Disciplin med sin fartfyllda skatepunklåt. Egentligen så här i efterhand inser jag att den låten var lite juvenil i formen, men grabbarna gav allt på scen, hade energi, och man blev glad.

I övrigt var det inte så lätt att plocka fram några låtar, så jag fick verkligen välja och vraka. “Keep On Walking” är annars en låt jag gillade ganska mycket då, och jag tror nog vi hade klarat oss bättre med den än med “This Is My Life” som vi till sist skickade det året.

Min personliga topp 5

1. Crucified Barbara – “Heaven or Hell”
2. Noll Disciplin – “Idiot”
3. Salem Al Fakir – “Keep on Walking”
4. Highlights & MiSt – “Come and Get Me Now”
5. NEO – “Human Frontier”

Jag anser att Salem Al Fakir med låten “Keep On Walking” borde ha vunnit!

Motivering: Jag har i sak ingenting emot att Anna vann det här året och fick åkte till Oslo. This Is My Life är en fin och lättlyssnad låt. Men jag hade dock en solklar favorit 2010, nämligen Salem Al Fakir och hans fantastiska bidrag Keep On Walking som än idag är min favorit från det här året. Atmosfären och texten i låten slår samtliga bidrag från det här året och jag tycker det är otroligt tråkigt att vi än idag inte har fått se Al Fakir komma tillbaka till melodifestivalen.

Hur tror jag då att det skulle ha gått för honom i Eurovision? Jag är övertygad om att han skulle ha gått till final då han skulle ha stuckit ut, dessutom så var han internationella juryns vinnare i finalen. Hade vi skickat honom så hade Sverige kanske fortfarande varit ett av de länderna som aldrig misslyckats med att ta sig till final. Om man skulle ha vunnit hela Eurovision är en helt annan historia. Han skulle i alla fall ha varit min favorit då jag anser att Keep On Walking är bättre än samtliga bidrag som tävlade i Eurovision 2010.

Min personliga topp 5

1. Salem Al Fakir – “Keep On Walking”
2. Timoteij – “Kom”
3. Lovestoned – “Thursdays”
4. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän – “Underbart”
5. Getty Domein – “Yeba”

Jag anser att Jessica Andersson med låten “I Did It For Love” borde ha vunnit!

Motivering: Melodifestivalen 2010 innehöll många oförglömliga hits. I mitt tycke vann en av de sävligaste och tråkigaste låtarna detta året. Jessica Anderssons finstämda ballad “I Did It For Love” eller Eric Saades poppiga och medryckande låt “Manboy” hade varit så mycket bättre val att skicka till ESC 2010. Men Eric Saade skulle ju få sin revansch ett år senare och kanske var det lika bra att han fick vänta ytterligare ett år att stå som vinnare, annars hade vi kanske inte fått den där fina 3:e platsen i Düsseldorf år 2011. Han fick ändå ett stort genombrott och genomslag med sin “Manboy“.

Det var bra genrespridning detta året och det fanns även plats för en riktig gladschlager, som jag uppskattade enormt mycket i form av Pernilla Wahlgrens härliga låt “Jag vill om du vågar“. Hennes absolut bästa låt i tävlingens historia om ni frågar mig.

Några andra som också fick sitt stora genombrott var tjejgruppen Timoteij, som på förhand inte alls sågs som några favoriter.

Det var väntat att det inte skulle gå så särskilt bra för oss i ESC 2010 i Oslo och det måste vara hemskt för Anna Bergendahl att bära sviten att vara den hittils enda som inte kvalat Sverige vidare till en ESC-final.

Min personliga topp 5

1. Jessica Andersson – “I Did It For Love”
2. Eric Saade – “Manboy”
3. Pernilla Wahlgren – “Jag vill om du vågar”
4. Timoteij – “Kom”
5. Lovestoned – “Thursdays”

Jag anser att Eric Saade med låten “Manboy” borde ha vunnit!

Motivering: Hela Sverige fick nog en crush på Manboy Eric Saade när vattenstrålarna strilade över hans ansikte, vare sig man erkänner det eller ej. Hela numret var ju klockrent, snyggt och som gjort för Eurovision. Det var också bland de få numren som överhuvudtaget hängt kvar i minnet från det året (utöver Dolph). Med Vårgårda i mitt hjärta, uppvuxen i samhället, förekommer kanske en viss “bias” för samhällets underbarn Fredrik Kempe, men  “There’s no halo ’round my head, no” – genialskt hur strofen smakar i munnen!

På andra plats hamnar Timoteij med låten“Kom”. Jag älskar när man blandar svensk folkmusik och popmelodier och önskar mer av detta i svenska bidrag. Ser vi till Balkan-länderna där det förekommit flera gånger om, har ju detta sätt att modellera numren med sin musikhistoria fungerat väl.

På tredje plats placerar jag Salem Al Fakir med “Keep on Walking”. En bekant sade till mig “det är ju en RIKTIG låt – det går ju inte att ha med i Mello”. Salem är ett musikgeni rakt igenom och låten sticker ut, men den blir en aning tjatig. Jag tror dock Sverige hade kommit mycket högre i placeringen med detta bidrag.

Min fyra blir Ola Svensson och låten- “Unstoppable”. Anledningen är att den satt i minnet som när man upplevde den första kyssen. Jag hade inte lyssnat på låten på flera år, men “Oh Oh Oh Oh” vad jag sjöng med.

På femte plats placerar jag Lovestoned med “Thursdays“. Sången snygg och låten svängig. Det som drar ner den från en högre ranking är texten. Vet inte riktigt vad det är jag hänger upp mig på, men låt och text hör på något sätt inte ihop.

Jag vill inte glömma att omnämna några nummer, för även om de inte hamnar högst hos mig betyder det inte att det har egenskaper som sticker ut på ett positivt sätt. Peter Jöback med “Hollow” –  om jag ändå kunde få ha honom sjungandes bara för mig! Det är något med hans personlighet, hans artisteri som gör att han kan ta sån plats att allt omkring bara försvinner. Pauline med låten “Sucker for Love”, cool låt, cool artist. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän med låten “Underbart”, ja det är vackert och är som svensk sommar inslaget i ett fint paket, men inget för ESC. Anna-Maria Espinosa och “Innan alla ljusen brunnit ut”, så otroligt vacker och ren röst. Anna Bergendahl med vinnarlåten “This is my life” var och är en låt jag inte placerar högt även om det är  ett fint bidrag. Det visade sig tyvärr också i ESC, där Sverige missade en finalplats.

Vissa låtar känner jag mer för i jaget jag är idag, men som jag egentligen inte alls tycker är ESC-material och det är Pain of Salvation med låten“Road Salt”. När jag lyssnade igenom materialet var det ett nummer jag inte ville stänga av för den var så delikat, men samtidigt kommer jag inte ihåg hur melodin gick nu i efterhand och därför hamnar numret precis utanför mina topp 5. Sist, men inte minst – vad är väl en Melodifestival utan Alcazar!

Min personliga topp 5

1. Eric Saade – “Manboy”
2. Timoteij – “Kom”
3. Salem Al Fakir – “Keep on Walking”
4. Ola Svensson – “Unstoppable”
5. Lovestoned – “Thursdays“

Jag anser att Nicke Borg med låten “Leaving Home” borde ha vunnit!

Motivering: 2011 var ett väldigt bra år, även om det kändes givet att det skulle stå mellan två låtar. Men det fanns så mycket bra runt omkring att kvalitén på tävlingen överlag var väldigt hög. Jag har i princip inget emot att Eric Saade vann, för det var en cool låt som tog tillbaka oss till toppen till Eurovision. Däremot hade jag tyckt det hade varit riktigt ballt om Sverige hade skickat en rocklåt till Eurovision. “Leaving Home” stod ut för mig genom hela tävlingen och är en låt som jag verkligen älskar. Det var ändå kul att se den i final och jag tycker någonstans att den ändå fick en fin placering.

Christian Walz låt “Like Suicide” är för mig den mest underskattade låten i Melodifestivalen. Att den inte ens fick gå till Andra Chansen är än idag ett mysterium för mig. Jag älskade låten då och jag gör det än idag. Jag tycker den förtjänade så mycket mer.

Om du frågat mig när tävlingen gick av stapeln så hade nog “Me and My Drum” varit min trea, men idag uppskattar jag “Alive” mer. Faktum är att den förmodligen inte ens hade varit med i min topp 5 på den tiden. Men jag insåg inte dess briljans då. Linda har en helt magisk röst och kraften i den är enorm. Hon förtjänade också en finalplats. Det säger en del om bredden på tävlingen detta år. Moniker hakar på här för det var en väldigt otippad låt som överträffade alla förväntningar och sånt är alltid kul. Dessutom är den riktigt trallvänlig.

Min personliga topp 5

1. Nicke Borg – “Leaving Home”
2. Christian Walz – “Like Suicide”
3. Linda Pritchard – “Alive”
4. Swingfly – “Me and My Drum”
5. The Moniker – “Oh My God”

Jag anser att rätt låt vann i finalen (även om jag hade en annan favorit)!

Motivering: Om jag ska jämföra Melodifestivalen 2010 med 2011 är det som natt och dag. 2010 var ett blekt år med halvtrötta bidrag medan 2011 blev hitsens år med nästan att allt lät bra! Nu gillade jag inte alla låtar, men helt ärligt så finner jag väldigt få “ogilla” hos mig själv när jag nu lyssnar tillbaka på dem. Flera av de låtar som jag då inte hade som favoriter lyssnar jag än idag på, bland annat i nostalgilistan på Spotify, till exempel Anniela, Jenny Silver, Sara Varga, Sanna Nielsen, Playtones och Love Generation. Och de är alla bra, men kommer inte upp på topplistan idag!

Men nu tillbaka till 2011, och det fanns många bra låtar att välja på. Den jag sätter som främsta är Nicke Borg med “Leaving Home” för att den rocklåten stack ut på ett annat sätt. Det var inget band, bara Nicke men med en riktig bra sångröst. Däremot anser jag att Eric Saade med “Popular” var rätt val att skicka till Eurovision, just för att den låten stack ut mer och att det var häftiga effekter. Jag gillar också låten, även om jag kanske bara kan ge 4 av 5 i betyg. Låten saknar det lilla extra för att få full pott. Nicke Borg får däremot full pott av mig, men det var som sagt rätt att Eric fick åka. Tyvärr blev jag lite besviken på Erics framträdande i Eurovision när det märktes att produktionen hade lagt på en massa inspelade körer låten i Sverige som inte fick vara med i Düsseldorf. Då lät det faktiskt inte helt bra live. Men man får vara glad för att Eric Saade tog tillbaka Sverige till toppen igen i Eurovision…

Min personliga topp 5

1. Nicke Borg – “Leaving Home”
2. Eric Saade – “Popular”
3. Linda Pritchard – “Alive”
4. The Moniker – “Oh My God”
5. Elisabeth Andreassen – “Vaken i en dröm”

Jag anser att Nicke Borg med låten “Leaving Home” borde ha vunnit!

Motivering: 2011 minns jag som ett ganska roligt år att följa, åtminstone om man pratar om själva deltävlingslunken. För något som hände mer oftare än förut var att flera av mina favoriter lyckades segla vidare till final! Men, själva finalen mynnade ut i en inte lika bra vinnare… men det om det.

Att utse en vinnare var inte lätt under dessa år, då jag länge hade Brolle som en stor favorit ganska länge, men i efterhand har nu Nicke Borg tagit över ettan hos mig. Det är något härligt att se en härlig rockräv som honom bjuda på en fin rockballad. Medan många artister i mitt tycke inte alltid hade den mesta karisman, tyckte jag Nicke hade precis det. Helheten lämnade en väldigt mysig känsla.

Min personliga topp 5

1. Nicke Borg – “Leaving Home”
2. Brolle – “7 Days and 7 Nights”
3. Swingfly – “Me and My Drum”
4. Melody Club – “The Hunter”
5. Linda Bengtzing – “E det fel på mej?”

Jag anser att Anniela med låten “Elektrisk” borde ha vunnit!

Motivering: 2011. Året då merparten av mina favoriter åkte ut med huvudet före… Det är inget jag stör mig på nu idag dock. Vinnarlåten Popular tyckte jag mycket om på på den här tiden och blev glad när den vann finalen. Men med åren har den sjunkit som en sten på min personliga topplista…

I ärlighetens namn har jag inte heller någon klar favorit från 2011 heller, jag skulle kalla det här för det näst svagaste startfältet på 2010-talet (det slår 2018-års startfält med en hårsmån, men mer om det i en senare del). Vilken som helst av låtarna i min topp 5 skulle jag kunnat ha satt som vinnare. Rasmus Vibergs lite busiga Social Butterfly, Christian Waltz lite mer allvarliga Like Suicide, The Playtones dansbandsdänga The King samt Linda Pritchards mäktiga dock något slätstrukna ballad Alive. Om jag måste välja en vinnare faller dock lotten på Annielas bidrag Elektrisk som inte slutade högre än 6:a i tredje deltävlingen… En enligt cool och catchig poplåt som dessutom framförs på svenska. Jag hade mer än gärna skickat den här låten till ESC, det existerar dock en engelsk version och jag dessvärre rädd för att hon med all säkerhet valt att framföra den versionen i ESC om hon hade vunnit Melodifestivalen…

Nåväl, lång historia kort, jag var nöjd med vinnarlåten 2011, men är inte lika nöjd nu idag. I sådana här sammanhang föredrar jag dock att blicka framåt och hoppas att rätt låt vinner kommande upplaga av melodifestivalen.

Min personliga topp 5

1. Anniela – “Elektrisk”
2. Rasmus Viberg – “Social Butterfly”
3. Christian Walz – “Like Suicide”
4. The Playtones – “The King”
5. Linda Pritchard – “Alive”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: En av de bästa upplagorna av Melodifestivalen på 10-talet är utan tvekan 2011 års tävling. Det var bra bredd på olika genrer och kvalitet på låtarna. Även om jag hade en annan favorit till segern, så var jag mycket nöjd över att Eric Saade fick representera oss i Eurovision i Düsselforf. För första gången på många år var vi inblandad i den absoluta toppstriden och jag tror i ärlighetens namn inte vi hade kunnat toppa den fina 3:e platsen med någon annan kandidat.

Min personliga topp 5

1. Jenny Silver – “Something in Your Eyes”
2. Sanna Nielsen – “I’m in Love”
3. Eric Saade – “Popular”
4. Babsan – “Ge mig en spanjor”
5. Linda Bengtzing – “E det fel på mej?”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Eric Saades “Popular” stack ut! Men, som nämnts ovan blev det inte helt 100 i ESC. Faktiskt får min första placering nästan delas med Loreens “My heart is refusing me”, för det är en låt jag lyssnar mer på idag än “Popular”. Numret var inte lika bra som Erics, men älskar låten.

Det har tagit tid för mig att välja bland bidragen från 2011 då detta är ett för mig starkt år med flera riktigt bra låtar. Det är nog enbart tre bidrag som jag stryker helt från en lyssnarlistan! Med en skön blandning av ABBA-influenser, smäktande ballader, pop, rock och äkta schlager kan jag nästan använda roulettehjulet.

Min personliga topp 5

1. Eric Saade – “Popular”
2. Loreen – “My heart is refusing me”
3. Linda Pritchard – “Alive”
4. Jenny Silver – “Something in your eyes”
5. Simon Forsberg – “Tid att andas”

Topplista och motivering saknas

Jag anser att rätt låt vann i finalen (även om jag för andra året på raken hade en annan favorit)

Motivering: Nu när jag har lyssnat igenom alla bidrag igen från 2012 så känns startfältet ganska blekt i jämförelse med hur bra jag tyckte det var 2011. Nu är inte allt dåligt, men genomgående känns merparten av bidragen som “2011 light”. Även scenframträdandena kändes ganska så ointressanta och mycket kändes som lite kopia på det vi sett förut. Ganska få artister lyckades enligt min mening få till något spännande på scenen. Dessutom tycker jag också det kändes tråkigt att plojbidragen tog plats i tävlingen och att nästan alla röstades vidare, vilket skapade en slags hemsk “We Are The Winners”-trend i Melodifestivalen för många år framöver. Plojbidrag kan gärna vara med, men på avbytarbänk tack! Nej, det känns nästan lite som att det var uppgjort från början att det skulle stå mellan Danny och Loreen eftersom det är de två som hade de största framträdandena detta år.

I alla fall, allt som tävlade 2012 var inte dåligt om du frågar mig. Ett tiotal bidrag från 2012 har överlevt på min nostalgilista på Spotify som jag spelat då och då genom åren, bara för några veckor som senast (när denna artikel publicerades). Av de som jag inte nämner i topp 5 här nedan vill jag nämna stor glädje kring Afro-Dites “The Boy Can Dance”, Marie Serneholts “Salt & Pepper”, Molly Sandéns “Why Am I Crying” och webbjokern Maria BenHajjis “I mina drömmar”. Det finns några till men de håller jag för mig själv…

På tal om webbjokern så vill jag även säga något om den. Jag tyckte jag då och även nu att SVT:s nya koncept med en mindre variant av Melodifestivalen var roligt om än att fel låt vann. Hade låten “A Heartbeat Away” (som den än idag okända kvinnliga demosångerskan framförde) vunnit så hade den tagit tävlingen med storm. Det är jag 100 procent övertygad om. Den hade förvisso krävt rätt sångerska och hade den anonyma rösten trätt fram hade jag definitivt röstat på henne!

Innan jag till sist redovisar topp 5 så vill jag också nämna att jag var rätt så förbannad när det begav sig då eftersom jag ansåg att många sämre bidrag tog sig till final och att startfältet kändes överdrivet larvigt i många sammanhang. Så när vi väl kom till final så fanns det bara en vinnare och det var Loreen. Och jag håller med om att det var rätt att skicka henne till Baku. Men min personliga favorit anno 2012 var en låt som åkte ut med huvudet före redan i Andra chansen…

Min personliga topp 5

1. Dynazty – “Land of Broken Dreams”
2. Loreen – “Euphoria”
3. Timoteij – “Stormande hav”
4. Dead by April – “Mystery”
5. Sonja Aldén – “I din himmel”

Jag anser att Dynazty med låten “Land of Broken Dreams” borde ha vunnit!

Motivering: Så här i backspegeln var nog förmodligen 2012 ett av de bästa åren i Melodifestivalen, framför allt hade det det mest profilstarka startfältet jag kan komma på i modern tid. Många namnstarka akter som till exempel Dead by April, Thorsten Flinck, Thomas di Leva, Lisa Miskovsky, med mera. Men min personliga favorit, efter lite överläggningar mellan två akter, blev det kanske inte lika välkända, men ändå friska fläkten Dynazty. En härlig typisk schlagerhårdrockig låt med en stark sånginsats. Tror inte jag behöver motivera det valet mer. Nog för att det med facit i hand var helt rätt att skicka Loreen, vi var ändå hungriga på vår femte seger efter att inte fått uppleva den sötman i 12 år. Men men…

Min personliga topp 5

1. Dynazty – “Land of Broken Dreams”
2. Dead by April – “Mystery”
3. Hanna Lindblad – “Goosebumps”
4. Carolina Wallin Pérez – “Sanningen”
5. Axel Algmark – “Kyss mig”

Jag anser att Björn Ranelid feat. Sara Li med låten “Mirakel” borde ha vunnit!

Motivering: Ja ni läste rätt, jag anser att helt fel låt vann det här året och att årets vinnare borde ha varit Björn Ranelid & Sara Li! Jag kunde dock acceptera att Loreen vann det här året och gör det än idag, även om jag inte är överförtjust i låten och tycker att den är extremt överskattad.

Hur kommer det sig då att jag valt att sätta Mirakel som vinnare? Björn Ranelid är en karaktär som man antingen älskar eller hatar. Personligen tycker jag att han är störtskön då han är en direkt parodi på sig själv. Dessutom innehåller låten mitt favoritcitat någonsin, nämligen “Om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år, så dör mänskligheten ut.” Ranelid är ju författare i grunden och inte sångare (varav han valde att prata sig igenom hela låten). Jag lyssnar mycket på ljudböcker och har lyssnat på flera av Ranelids böcker som han själv givetvis läst in. Det är en något speciell upplevelse…

Sverige har ju heller aldrig skickat ett riktigt plojbidrag till Eurovision, men det här tror jag hade kunnat ta Europa med storm. Han hade knappast vunnit ESC det här året, men Sverige vann ju ändå tre år senare så vad hade det gjort om vi stått över segern 2012.

Min personliga topp 5

1. Björn Ranelid Feat. Sara Li – “Mirakel”
2. Timoteij – “Stormande Hav”
3. Dead By April – “Mystery”
4. David Lindgren – “Shout It Out”
5. Abalone Dots – “På Väg”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Loreen vann välförtjänt både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest det här året. Hon hade den överlägset bästa låten och ett riktigt snyggt scenframträdande. Jag hade äran att få se henne framföra låten för första gången i den första deltävlingen i Växjö, då jag var på plats och redan då kände jag vinnarvibbar. 13 år efter ESC-segern i Jerusalem var det dags för vår femte seger. Efter flera år med mindre lyckade resultat stod vi äntligen som vinnare igen. Den här upplagan av Melodifestivalen var stark och innehöll två potentiella ESC-vinnare enligt mig. Danny Saucedo var med för att vinna och satsade lika hårt på segern som Loreen. Personligen var jag aldrig något fan av “Amazing”, men den hade mycket väl kunnat vinna också.

Min personliga topp 5

1. Loreen – “Euphoria”
2. Lotta Engberg & Christer Sjögren – “Don’t Let Me Down”
3. Sonja Aldén – “I din himmel”
4. Charlotte Perrelli – “The Girl”
5. Timoteij – “Stormande Hav”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Loreens “Euphoria” är för mig bland de bästa Melodifestival- eller ESC-bidragen någonsin. Sju år har gått sedan hon vann och jag kan fortfarande känna samma magi när jag lyssnar på låten eller tittar på bidraget.

Nu när jag tittar och lyssnar igenom bidragen från 2012 igen inser jag att “arkiverat” många bra låtar, även om jag anser 2011 var ett starkare år. Har ringat in Sonja Aldén, The Moniker, Marie Serneholt, Mattias Andréasson, Ulrik Munther, Charlotte Perelli, David Lindgren, Molly Sandén…listan blev längre än jag trodde. Det tror jag har att göra med deltävlingarna i sig! Av någon anledning upplever jag ofta att det blir en ojämn fördelning mellan deltävlingarna att vissa bidrag tävlar i “dödens grupp”. Med en tillbakablick tittar och lyssnar man på dem som helhet! Lite blandad musiksmak har man allt!

Min personliga topp 5

1. Loreen – “Euphoria”
2. Death by April – “Mystery”
3. Lisa Miskovsky – “Why start a fire”
4. Timoteij – “Stormande Hav”
5. Hanna Lindblad – “Goosebumps”

Topplista och motivering saknas

Jag anser att Ralf Gyllenhammar med låten “Bed on Fire” borde ha vunnit!

Motivering: När jag tittar tillbaka på Melodifestivalen 2013 är det med stor skämskudde. Jag börjar faktiskt ångra lite mina hårda ord mot Melodifestivalen 2012, för alla de låtarna är Nobelpris i jämförelse med det som valdes ut 2013. Med perspektiv tillbaka kan jag undra vilka ambitioner SVT hade för att välja ut ett värdigt bidrag 2013. Jag kan ha absolut förståelse för att de inte ville ha ny “Euphoria” så att de skulle behöva stå värd igen även år 2014, men ändå. Vad fanns för värdigt i högen av låtar? Ingenting om du frågar mig!

Därför vill jag slå slag för den låt som jag och min kollega Lukas håller högst här i denna omgång och det är Ralf Gyllenhammar. Jag kommer inte ihåg om jag personligen hejade på honom då, men eftersom jag tappade allt hopp efter alla deltävlingar så hejade jag nog inte på någon. Idag kan jag ge Ralf en 4:a av 5 poäng idag för att jag är så snäll. Resterande 31 bidrag kan jag inte ge något annat än 0-2 poäng av 5 möjliga.

Till sist en fundering ni gärna får komma med förslag på. Det är varför förhandsfavoriten Yohio inte gick hem hos jurygrupperna i finalen. Inte för att jag höll på låten, men med tanke på både hans och låtens stora popularitet i Sverige kändes det jättemärkligt att den hamnade så lågt hos jurygrupperna. Är det någon av er läsare som har en tanke om det får ni gärna dela den i kommentarsfältet (här eller på Facebook).

Min personliga topp 5

1. Ralf Gyllenhammar – “Bed on Fire”
2. Martin Rolinski – “In And Out Of Love”
3. Behrang Miri – “Jalla Dansa Sawa”
4. State of Drama – “Falling”
5. Erik Segerstedt & Tone Damli – “Hello Goodbye”

Jag anser att Ralf Gyllenhammar med låten “Bed on Fire” borde ha vunnit!

Motivering: Efter vår triumf 2012 vet man egentligen inte riktigt vad som hände, men hur som haver inleddes Melodifestivalen 2013 ganska darrigt med en (i mitt tycke då) sanslöst svag första deltävling. Och sedan gick det ganska långsamt fram tills sista deltävlingen när Ralf Gyllenhammar trädde fram och satte sig ner vid sin flygel. Sen så det magiska momentet: Ralf ryter ut “Buuuuuuurn!” och flygeln tar eld. Det var sannerligen en upplevelse utan like, jag tror inte en låt lyckats hålla grepp om min uppmärksamhet sådär länge. Detta kändes som den låt som verkligen skrek “Vinnare!” mest av alla det året. Överlägset. Typiskt att vi sumpade vår chans i att inte skicka detta vidare, detta hade vart en fullt värdig representant för oss på hemmaplan. En låt som kunde få folk ute i Europa att haja till och tänka “Vad F*N var det?! Vilken kille!”. Istället blev finalen något väldigt konstigt, jury och tittare verkade så himla icke överens att det vi istället skickade blev ett mellanting till låt.

Min personliga topp 5

1. Ralf Gyllenhammar – “Bed on Fire”
2. Anna Järvinen – “Porslin”
3. State of Drama – “Falling”
4. Elin Petersson – “Island”
5. Eric Gadd – “Vi kommer aldrig att förlora”

Jag anser att Martin Rolinski med låten “In And Out Of Love” borde ha vunnit!

Motivering: Herre min skapare, hur sjutton kunde Robin Stjernberg vinna Melodifestivalen det här året? Jag förstod det inte 2013 och 6 år senare gör jag det inte heller. Det är ett mysterium, kanske att någon av mina panelkollegor eller en trogen läsare kan förklara det för mig.

2013 är enligt flera ett av de svagare åren i tävlingens historia. Jag håller inte alls med utan anser att 2013 var ett av de bättre åren på 2010-talet. Stabil produktion samt ett bra startfält. När det begav sig 2013 så var Yohio min favorit, men med åren har hans låt sjunkit på min topplista. Min favorit från det här året nu idag är istället Martin Rolinskis bidrag In And Out Of Love. Rolinski har tidigare varit sångare i BWO och melodin påminner om deras tidigare melodifestivalbidrag. Hur vida han hade klarat sig bättre än Stjernberg i Eurovision kommer vi aldrig att få veta.

Min personliga topp 5

1. Martin Rolinski – “In And Out Of Love”
2. Louise Hoffsten – “Only The Dead Fish Follow The Stream”
3. Ravaillacz – “En Riktig Jävla Schlager”
4. Joacim Cans – “Annelie”
5. Therese Fredenwall – “Breaking The Silence”

Jag anser att Martin Rolinski med låten “In And Out Of Love” borde ha vunnit!

Motivering: Överlag tycker jag att om man jämför vilken pangstart som 10-talet hade med de tre inledande upplagorna, så kändes år 2013 som ett mellanår där de riktiga hitsen och vinnarmaterialen lös med sin frånvaro. Inte så konstigt med tanke på att vi kammade hem hela Eurovision året dessförinnan. Vi skulle för första gången sedan år 2000 få hålla i värdskapet och nu varr man inte på jakt efter ytterligare en vinnarkandidat. Men jag tycker ändå att det fanns en hel del bra bidrag trots detta och de fem bidragen jag gillade allra mest listar jag här nedan. Min solklara etta var Martin Rolinski med den 80-tals-influerade låten “In And Out Of Love“. Martin som tidigare hade varit frontman i gruppen BWO stod för första gången på Mello-scenen som solosångare. Det räckte inte till någon finalplats, då han i Andra Chansen-duellen slogs ut av Robin Stjernberg som skulle bli den första som någonsin vunnit Melodifestivalen och passerat via Andra Chansen. Äntligen kändes helt plötsligt inte Andra Chansen som ett bortkastat moment. Yohio var den stora förhandsfavoriten och fick flest tittarröster av folket i finalen. Men den internationella juryn satte honom i botten, vilket öppnade upp för att Robin Stjernberg skulle knipa segern, då han var deras etta samt att svenska folket hade gett honom näst flest tittarröster. Jag var på plats på en deltävling det här året och det var Deltävling 1 som utspelade sig i Karlskrona. Måste säga det att en deltävling på en mindre ort är så mycket trevligare än när exempelvis en storstad som Göteborg eller Malmö håller i en deltävling. Hela staden sluter verkligen upp bakom arrangemanget och det gjorde verkligen Karlskrona som är en av Sveriges vackraste städer. Har även varit på en deltävling där år 2008 när b.la Perrelli deltog.

Min personliga topp 5

1. Martin Rolinski – “In And Out Of Love”
2. Swedish House Wives – “On Top Of The World”
3. Anton Ewald – “Begging”
4. Yohio – “Heartbreak Hotel”
5. State of Drama – “Falling”

Jag anser att Ralf Gyllenhammar med låten “Bed on fire” borde ha vunnit!

Motivering: Satt på femte raden vid ett genrep med min dotter och det var en aha-upplevelse när flygeln började brinna och min dotter slängde sig ner på golvet av värmevågen. Tycker att bidraget var det läckraste och snyggaste alla kategorier det året. Att skicka Robin Stjernberg med “You” var inget jag skämdes över, men Ralf var mer värd en vinst.

I övrigt kommer jag mer ihåg mellanakterna än bidragen och det säger tyvärr lite om nivån av låtarna och Mello-produktionen 2013. Nej så surt var det inte, för det fanns bra bidrag från Louise Hoffsten, State of Drama, Janet Leon och Ravaillacz m.fl också.

Min personliga topp 5

1. Ralf Gyllenhammar – “Bed on Fire”
2. Anton Ewald – “Begging”
3. Martin Rolinski – “In and out of love”
4. Yohio – “Heartbreak hotel”
5. Anna Järvinen – “Porslin”

Topplista och motivering saknas

Jag anser att rätt låt vann i finalen (även om det fanns många bra låtar till i startfältet)!

Motivering: Till och börja med vill jag så här med många år senare tacka SVT för ett fantastiskt anordnande av Melodifestivalen 2014! Efter två år av ganska tråkiga omgångar (särskilt 2013) blev 2014 året då allt vände till det positiva, dock kanske för sista gången. Det här året är nämligen det senaste året som jag personligen anser att det var ett riktigt bra år där många olika genrer och artister fick vara med. Därefter har inte allt varit i ett mörker, men låtarna har mer eller mindre gått från scenvänliga till radiovänliga. Och det funkar inte i ett TV-program. Sedan tycker jag inte heller att det var särskilt rättvist av medierna att då döma ut 2014 års tävling så hårt som de gjorde. För det fanns faktiskt sämre upplagor att hacka på, inte minst år 2013.

När det gäller 2014 års bidrag så ansåg jag då och nu att det fanns många bra, inte minst Ellen “SkrEllen” Benediktson, Ace Wilder, Alcazar, Elisa Lindström, Helena Paparizou, I.D.A, Mahan Moin och Panetoz. Alla har de låtar jag älskade att höra då och nu! Men ingen av dem når upp på min topplista, för där hittas bara topplåtarna. Och ja, det är bara ballader och hårdrock på min topp 5, men det beror på att jag tycker att dessa fem var bäst, varav de tre som åkte ut innan final (samtliga rocklåtar) borde ha tagit sig till final! Varför alla åkte ut vet jag inte, kanske var det för mycket rock och för att tittarna bara ville ha pop-pojkar i final. Kanske är det också därför som rocken har uteblivit från Melodifestivalen sedan dess, med några få undantag från den regeln.

För egen del var det svårt att välja den bästa låten, för jag tycker om både Sannas och Outtriggers låtar. Här väljer jag till sist Sanna för att hennes låt är grymt bra och jag tror också att hon ställde upp och vann vid rätt tillfälle. Det hade nog säkert gått lika bra i Eurovision 2008 med “Empty Room”, men “Undo” är så mycket bättre (även om bägge låtarna är mästerverk).

Min personliga topp 5

1. Sanna Nielsen – “Undo”
2. Outtriger – “Echo”
3. Linus Svenning – “Bröder”
4. Little Great Things – “Set yourself free”
5. Ammotrack – “Raise Your Hands”

Jag anser att Outtrigger med låten “Echo” borde ha vunnit!

Motivering: Det som jag minns med 2014 var att det var ett startfält med ovanligt bra bredd för att vara Melodifestivalen, men med ett väldigt tråkigt utfall resultatmässigt. Jag kom ihåg att jag hade flera storfavoriter i många deltävlingar som verkligen stack ut från mängden. Ingen av dessa nådde ens finalen. Istället blev finalen bara ett urvattnat mellanting av allting. Ja, och så den där travestin till låt som stavades “Busy Doin’ Nothin”, men det ska jag inte prata mer om här.

Min vinnare var så klart Outtrigger. Medan vi sett många hårdrocksakter tidigare år tona ner mycket av sina attribut, så föll inte Outtrigger i denna grop. Det var ingen Poodles-hårdrock vi såg, utan det var riktigt hård rock. Äkta vara. Och så ett mycket starkt och kreativt framträdande. Det var någonting som verkligen skrek finalplats, och när det tog stopp i andra chansen kom jag bara ihåg att jag tänkte “fan, bura in mig och låt mig aldrig komma ut igen”.

Kort sagt, så var det här det året som jag lite grann anser vara det sista året när Melodifestivalen var i sina glansdagar. Programmet tycker jag har gått ner sig sedan dess. Vilket jag kanske kommer prata mer om längre fram, vi får se.

Min personliga topp 5

1. Outtrigger – “Echo”
2. The Refreshments – “Hallelujah”
3. Little Great Things – “Set Yourself Free”
4. Linda Bengtzing – “Ta mig”
5. Yohio – “To the End”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Nej, låten Undo var inte min vinnare 2014 och är än idag inte det. Dock min trea, och i det här fallet räcker det för att jag skall anse att rätt låt vann det här året.

Min personliga favorit var dock Linus Svennings låt Bröder som jag visserligen gärna skulle fått se tävla i ESC det året, jag får dock en otäck känsla att SVT skulle ha tvingat honom att sjunga på engelska då och det hade förstört låten. En låt som dock fungerade på engelska var min tvåa Set Yourself Free en låt som jag tycker har ett bra budskap och en katchig melodi, dessutom var framträdandet riktigt snyggt. Hur den låten bara slutade 6:a i sin deltävling förstår jag än idag inte…

Allt som allt är jag nöjd med 2014 års vinnare. Rätt låt vann.

Min personliga topp 5

1. Linus Svenning – “Bröder”
2. Little Great Things – “Set Yourself Free”
3. Sanna Nielsen – “Undo”
4. Eko – “Red”
5. Alcazar – “Blame It On The Disco”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: År 2014 var det tre jubileum för Melodifestivalen. Det var 40 år sedan ABBA vann, 30 år sedan Herreys vann och 15 år sedan Charlotte Perrelli (då Nilsson) vann Melodifestivalen. Detta uppmärksammades genom deltävlingarna och i finalen. För mig fanns det tre potentiella vinnare i form av mina kandidater på min topp 3. Detta året var betydligt starkare än det förgående året. Jag blev riktigt glad att Sanna Nielsen äntligen fick vinna Melodifestivalen och representera oss i Eurovision. En fin 3:e plats blev det också.

Min personliga topp 5

1. Helena Paparizou – “Survior”
2. Alcazar – “Blame it on the disco”
3. Sanna Nielsen – “Undo”
4. Shirley Clamp – “Burning Alive”
5. Josef Johansson – “Hela Natten”

Topplista och motivering saknas

Topplista och motivering saknas

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Jag håller med mina kollegor Lukas och Markus om att 2015 års Melodifestival var en rätt så svag historia, dock inte den sämsta men i klass med typ 2012-13. Inför finalen minns jag att jag att jag tyckte att Melodifestivalen inte längre var någon Melodifestival utan en Artistfestival, där fokuset snarare låg på att artister som Måns Zelmerlöw, Eric Saade och Samir & Viktor var i final snarare än om de skulle kvala in till finalen oavsett låtkvalitet. Nu fanns det ju inte så mycket annat att välja på den gången och idag är inte allt så nattsvart som jag såg det då, men det här blev klart en sämre omgång.

Måns Zelmerlöw anser jag ändå hade den bästa låten med det bästa framträdandet. Från början var jag dock skeptisk till “Heroes” då jag ansåg att hans tidigare två bidrag “Cara Mia” och “Hope & Glory” var mycket bättre, men den tredje låten växte mer och mer under våren som gick, och det var såklart roligt med en ytterligare svensk seger i Eurovisionen. Det hade jag inte sett komma, så snart efter Loreen. I övrigt fanns det några låtar som jag tyckte förtjänade mer och det är de jag har med på topplistan nedan. Resten av låtarna som fanns att erbjuda 2015 tycker jag är ganska slätstrukna och rätt ointressanta. Eller bara flummiga. Och tyvärr, här började trenden med att ha med Instagram-personligheter för att öka röstantalet och få fler tv-tittare som sjunger hellre än bra. Då är det inte så konstigt att många av de etablerade artisterna som vill nå ut med sin musik faller bort i publikens ögon.

Min personliga topp 5

1. Måns Zelmerlöw – “Heroes”
2. Elize Ryd & Rickard Söderberg – “One By One”
3. Kristin Amparo – “I See You”
4. Molly Pettersson Hammar – “I’ll Be Fine”
5. Magnus Carlsson – “Möt mig i Gamla stan”

Jag anser att Neverstore med låten “If I Was God for One Day” borde ha vunnit!

Motivering: Helt ärligt har jag otroligt svårt att utse någon vinnare eller topp 5 just detta år. Allting var så extremt slätstruket, ingen låt som grep tag, ingenting som stack ut ordentligt.

Därför fick det bli att jag nästan plockade ut en topp 5 på måfå bland de låtar jag ansåg höll en skaplig klass, och utav dessa kora en vinnare. För stunden blev det Neverstores “If I Was God for One Day”. Tyvärr föll de i det problemet att deras låt blev ganska nedtonad för att bli mer lättlyssnad, vilket gjorde att de inte stack ut på samma sätt.

Min personliga topp 5

1. Neverstore – “If I Was God for One Day”
2. Andreas Johnson – “Living to Die”
3. Daniel Gildenlöw – “Pappa”
4. Isa Tengblad – “Don’t Stop”
5. Annika Herlitz – “Ett andetag”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: 2015 är för mig ett av de svagare åren på 2010-talet. Ett svagt startfält och halvdana mellanakter. Det fanns dock ljusglimtar, b.la. så fick jag första gången se en deltävling live, nämligen den fjärde som hölls i Örebro. Dessutom så vann min favoritlåt både Mello och ESC. Mycket mer kan man inte begära. Sedan fanns det givetvis andra värdiga representanter för Sverige det här året, Elize Ryd & Rickard Söderberg samt Jon Henrik Fjällgren. Kanske att någon av dessa får representera Sverige i framtiden. Inte mig emot.

Min personliga topp 5

1. Måns Zelmerlöw – “Heroes”
2. Elize Ryd & Rickard Söderberg – “One By One”
3. Jon Henrik Fjällgren – “Jag är fri (Manne Leam Frijje)”
4. Hasse Andersson – “Guld och gröna skogar”
5. Emelie Irewald – “Där och då med dig”

Jag anser att Magnus Carlsson med låten “Möt mig i Gamla stan” borde ha vunnit!

Motivering: Trots att det var förhandstippade Måns Zelmerlöw som såg till att ro hem hela Melodifestivalen och Eurovision Song Contest 2015 och på så sätt såg till att vi skulle få arrangera den internationella tävlingen i Stockholm år 2016, så måste jag erkänna att jag aldrig har var eller är något fan av låten “Heroes“. Det är enligt mig hans sämsta tävlingsbidrag. Jag älskar Måns som artist och personlighet och var överförtjust i både “Cara Mia” och “Hope & Glory“. Min absoluta favorit det här året var Magnus Carlsson med den härliga uptempo-schlagern “Möt mig i Gamla stan“. Även Magnus hade flera tidigare försök i bagaget och tävlade med en av de starkaste av dessa. Men ska jag vara riktigt ärlig så tror jag ingen av de andra Mello-bidragen hade sett till att ordna oss en ESC-seger, så visst var det ju rätt val att det gick som det gick det här året. Det fanns två vinnare det här året och båda var de skåningar. Måns Zelmerlöw och Hasse Andersson. Måns fick representera oss i Eurovision och slutligen ta hem den tävlingen också medan folkkäre Hasse Andersson fick en monsterhit med “Guld och gröna skogar“. Slutligen vill jag tillägga att jag var på plats på den första deltävlingen som hölls i Göteborg.

Min personliga topp 5

1. Magnus Carlsson – “Möt mig i Gamla stan”
2. Elize Ryd & Rickard Söderberg – “One By One”
3. Hasse Andersson – “Guld och gröna skogar”
4. Linus Svenning – “Forever Starts Today”
5. Andreas Johnson – “Living to Die”

Topplista och motivering saknas

Topplista och motivering saknas

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Till skillnad från 2013 då Sverige också stod värd var kvalitén på bidragen i Melodifestivalen så mycket bättre, men de var långt ifrån hur bra det varit många andra år. Ett exempel är att ingen av de här låtarna jag har valt ut har överlevt på mina egna Spotify-listor trots att det är relativt kort tid sedan de tävlade. Märkligt? Kanske för att SVT återigen när de står värd bara vill hitta ett värdigt bidrag som ska tävla, man vill inte ha en ny Måns eller Loreen året efter Måns och Loreen vann. Det kan jag förstå.

När jag då har valt ut fem bidrag som jag tyckte var bäst så ska jag säga att det finns några till som var bra det här året och som gjorde mig på bra humör. Men det jag slås över är att tre av de bidrag jag valt ut tävlade i första deltävlingen. Och det var den deltävling som jag än idag tycker har varit den bästa någonsin. Därefter sjönk kvalitén mer och mer för varje vecka som gick, även om det var helt okej bidrag som tog sig vidare till final. Där utropade jag som alla andra Frans till segrare eftersom han var den som stack ut mest. Även om han kommer upp på min topplista är han inte mitt förstahandsval, men idag med facit i hand så var han absolut rätt val för Eurovision!

Slutligen en reflektion om diskvalificerade Anna Book. Varför kunde inte det varit Samir & Viktors enerverande låt “Bada nakna” som hade inte kommit med i Moldavien 2014? Måste det ha varit just Anna Book som ville tävla? Personligen tycker jag det var tråkigt att Anna inte fick tävla, för “Himmel för två” är ganska bra. Nu fick hon förvisso mer uppmärksamhet än vad hon nog fått om låten hade tävlat (för då hade hon nog kommit sist i sin deltävling), men ändå. Hade det varit Samir & Viktor som inte fått tävla hade i alla fall jag blivit nöjd eftersom den typen av “bara söka uppmärksamhet”-låt bara är störig i tävlingen. Det är ungefär på samma låga nivå som både Dustin The Turkey, Kreisiraadio, LT United och andra kalkoner som förekommit i Eurovision. Men i Melodifestivalen vill folket bara tydligen “fucka loss”. Det vill inte jag.

Min personliga topp 5

1. Isa – “I Will Wait”
2. Robin Bengtsson – “Constellation Prize”
3. Ace Wilder – “Don’t Worry”
4. Mimi Werner – “Ain’t No Good”
5. Frans – “If I Were Sorry”

Jag anser att Swingfly & Helena Gutarra med låten “You Carved Your Name” borde ha vunnit!

Motivering: Till skillnad från 2015 så hade 2016 ändå ett litet axplock av låtar som ändå föll mig rätt väl i smaken. Framför allt pekar jag på Runaways av rätt så uppenbara skäl, “100%” mest för att den är en ren guilty pleasure. Men framför allt tyckte jag You Carved Your Name var riktigt bra. Det fanns en period när det fanns olika former av elektronisk dansmusik som var populära, det var inte bara standard housemusik, utan det kunde vara rave, det kunde vara gabber eller big beat. Men hur som helst, det finns en nostalgisk känsla kring You Carved Your Name hos mig som fick mig att slussas tillbaka till min ungdom och hur enkelt allting var då. Och jag kom ihåg att denna låt pratades om eventuell finalplats i sin deltävling… och så åker den ut med huvudet före. Likaså skedde även med mina andra två favoriter. Ingen av dem nådde ens andra chansen. “Otur” kanske vissa skulle säga. Jag säger snarare “Praktfiasko”.

Min personliga topp 5

1. Swingfly & Helena Gutarra – “You Carved Your Name”
2. Eclipse – “Runaways”
3. Victor och Natten – “100%”
4. Panetoz – “Håll om Mig Hårt”
5. Oscar Zia – “Human”

Jag anser att Robin Bengtsson med låten “Constellation Prize” borde ha vunnit!

Motivering: Jag förstår än idag inte vad folk ser i Frans låt. Visst är det en trevlig melodi och trallvänlig text. Men en vinnare? Knappast! Aja, jämfört med Sveriges övriga bidrag från det gångna årtiondet så tycker jag att If I Were Sorry är den fjärde bästa låten vi skickat på 2010-talet, strax efter I can’t Go On, Undo & Heroes.

Så vilken låt borde då ha vunnit i mitt tycke? Det skulle i så fall vara Robin Bengtssons Constellation Prize. Jag älskar texten, melodin och framförallt munspelet i låten. Framträdandet kanske inte var så spännande, men vad gör det om man har en fantastisk låt.

Herr Bengtsson vann ju dock året därpå, men mer om det i nästa del.

Min personliga topp 5

1. Robin Bengtsson – “Constellation Prize”
2. Patrik, Tommy & Uno – “Håll Mitt Hjärta Hårt”
3. Oscar Zia – “Human”
4. Panetoz – “Håll Om Mig Hårt”
5. David Lindgren – “We Are Your Tomorrow”

Jag anser att After Dark med låten “Kom ut som en stjärna” borde ha vunnit!

Motivering: –

Min personliga topp 5

1. After Dark – “Kom ut som en stjärna”
2. David Lindgren – “We Are Your Tomorrow”
3. Samir & Viktor – “Bada nakna”
4. Robin Bengtsson – “Constellation Prize”
5. Frans – “If I Were Sorry”

Topplista och motivering saknas

Topplista och motivering saknas

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Jösses vilket otroligt tråkigt startfält Melodifestivalen 2017 erbjöd. Förvisso hade saker och ting börjat förfalla under många år, men någonstans nu ansåg i alla fall jag att SVT var nere på bottennivån i klass med 2013. Dock fanns det några bra bidrag och jag återkommer till dem strax. Men jag måste gå tillbaka till den kommentaren jag skrev inför finalen då jag mer eller mindre sågade allt det året. Och det står jag för än idag.

Av de låtar jag har på personlig topp fem är det faktiskt ingen jag lyssnar på idag, trots att det bara är 2,5 år sedan den här upplagan avgjordes (när detta skrivs är det november 2019) så nog borde jag kommit ihåg mer. Men jag kommer nästan inte ihåg en enda som tävlade förrän jag såg recapet och då hittade jag några guldkorn. Jag utser Robin Bengtsson till personlig etta eftersom jag tyckte om hans låt bäst. Idag ger jag låten 3 av 5 i betyg, vilket betyder att det är inte någon direkt högpositionerad låt hos mig i jämförelse med många andra år. Jag vet att min kollega Lukas inte är så förtjust i den låten men jag gör honom glad med att ha Nano på andra plats. Då när det begav sig var jag inget större fans, men eftersom det inte finns något som är bättre än det så hamnar han nu tvåa. Därefter fyller jag ut topp 5 med tre låtar som jag då tyckte höll måttet väldigt bra men som jag av naturliga skäl glömt bort därefter.

Med facit i hand tror jag att det var rätt att skicka Robin Bengtsson, det är inte omöjligt att Nano hade kunnat gjort ett minst lika bra framträdande, men just 2017 låg allt fokus på en viss Salvador Sobral och jag tror ärligt att Nano inte hade kommit speciellt högt med sin låt.

Min personliga topp 5

1. Robin Bengtsson – “I Can’t Go On”
2. Nano – “Hold On”
3. Bella & Filippa – “Crusified”
4. Axel Schylström – “När ingen ser”
5. Wiktoria – “As I Lay Me Down”

Jag anser att Nano med låten “Hold On” borde ha vunnit!

Motivering: 2017 är det året som blivit lite undantaget som bekräftade regeln av att de senaste fem åren varit svaga upplagor. För här var det en hel del låtar där man fick ut enormt mycket av flera artisters potential. Detta om man tittar på min topp 5.

Framför allt vill jag rikta mitt ljus mot min etta, Nano. Jag tror inte jag haft nån större möjlighet att hylla hans låt när jag suttit här i panelen, men nu kommer min chans. Inför 2017 hade jag inte så stora förhoppningar på startfältet överlag. Men jag lyssnade ändå tålmodigt på de små bitar av låtarna man fick höra, och då kom jag till slut till “Hold On”. Lät betydligt mycket mognare än mycket annat, och sen pang! kommer refrängen och helt plötsligt skjuter låten iväg, med ett snabbt drum ‘n’ bass-smattrande. (Och låt mig säga det direkt, drum ‘n’ bass är en gravt underskattad genre!) Så här hade jag någonting att bygga vidare på, och väl inför liveframträdandet den lördagen kom jag ihåg hur jag bara satt och applåderade efter Nanos framträdande. Allt var så himla rätt. Låten. Nanos framträdande. Hur han har blicken mot kameran och lyckas se tittaren. Och ha ett uttryckssätt som säger “du, jag vet att du har det tufft, men det kommer bli bra”. En sån person måste man bara älska.

Och det gjorde ju vi i Sverige. Men av nån anledning inte den internationella juryn som snuvade Nano på det han borde ha förtjänat, biljetten till Eurovision… istället gick det ju till Robin Bengtsson och “I Can’t Go On”. Inte alls ett populärt val. Men i och med att jag redan kastat mycket skit på den låten i ett tidigare projekt jag gjort (som går att läsa här), så lämnar jag det därhän.

Min personliga topp 5

1. Nano – “Hold On”
2. Les Gordons – “Bound to Fall”
3. Boris René – “Her Kiss”
4. Owe Thörnqvist – “Boogieman Blues”
5. Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia – “En värld full av strider”

Jag anser att Jon Henrik Fjällgren & Aninia med låten “En Värld Full Av Strider” borde ha vunnit!

Motivering: Robin Bengtsson var min vinnare 2016, jag anser att han borde ha vunnit det året istället för 2017. Visserligen är I Can’t Go On en bra och lättlyssnad låt som jag lyssnar på emellanåt. Men jag hade hellre sett att Herr Bengtsson skulle ha fått tälva med Constellation Prize I Eurovision. Men nog om det!

Vilken låt anser jag då att Sverige borde ha skickat till ESC år 2017? Svaret är En Värld Full Av Strider, som är min absoluta favoritlåt på hela 2010-talet. Jon Henrik Fjällgren är min drömrepresentant för Sverige och hans bidrag från det här året är enligt mig det bästa han tävlat med. Jag är osäker på hur han hade klarat sig i Kiev, någon vinst hade det definitivt inte blivit. Men jag tror att Jon Henrik och Aninia åtminstone hade toppar Robin Bengtssons resultat.

Överlag så tycker jag att 2017 var det klart starkaste året på hela 2010-talet. Jag vet åtminstone sju bidrag från det här året som skulle ha varit min vinnare om de tävlat 2018…

Min personliga topp 5

1. Jon Henrik Fjällgren & Aninia – “En Värld Full Av Strider”
2. Roger Pontare – “Himmel Och Hav”
3. Dinah Nah – “One More Night”
4. Axel Schylström – “När Ingen Ser”
5. Robin Bengtsson – “I Can’t Go On”

Jag anser att Wiktoria med låten “As I Lay Me Down” borde ha vunnit!

Motivering: –

Min personliga topp 5

1. Wiktoria – “As I Lay Me Down”
2. Dinah Nah – “One More Night”
3. Anton Hagman – “Kiss You Goodbye”
4. Roger Pontare – “Himmel Och Hav”
5. Mariette – “A Million Years”

Topplista och motivering saknas

Topplista och motivering saknas

Jag anser att John Lundvik med låten “My Turn” borde ha vunnit!

Motivering: Det här kommer tyvärr att bli en mycket negativ kommentar om ett Melodifestival-år, men jag måste få vara ärlig i min åsikt. Melodifestivalen 2018 såg på pappret ganska intressant ut, men väl i sändning föll allt i grus mer eller mindre på en gång. Allt var mer eller mindre dåligt. Låtarna var slätstrukna och ointressanta, många av artisterna sjöng dåligt och/eller hade ointressanta nummer, showen satt inte alls, skämten var varken roliga eller gav programmet något eget (både från skämtakterna och programlederiet). Det finns förvisso mellanår i alla tävlingar, men det här var verkligen ett riktigt skitår bokstavligt talat!

Däremot finns det vissa ljusglimtar och det gör att 2018 inte når upp till det sämsta året på 2010-talet, även om det är mycket nära. Varför? Det stavas John Lundvik! Hans låt “My Turn” gav mig gåshud första gången jag hörde låten och det är också den enda låt som jag gav 5 poäng till i betyg. John är en mycket duktig artist, han förtjänade absolut att vinna både 2018 och 2019, men 2018 gick segern istället till en “jag vet inte vad”-akt framförd av Benjamin Ingrosso. I sammanhanget vill jag ändå berömma Benjamin Ingrosso för att han är en duktig entertainer och att han går genom rutan (det är det inget snack om). Men den så kallade vinnarlåten, jösses vad ointressant den är. Och det visade sig väldigt tydligt i Eurovision sen när tittarna fick kliva in och säga sitt…

Min personliga topp 5

1. John Lundvik – “My Turn”
2. Dotter – “Cry”
3. Moncho – “Cuba Libre”
4. Reinaida – “All The Feels”
5. Emmi Christensson – “Icarus”

Jag anser att Rolandz med låten “Fuldans” borde ha vunnit!

Motivering: Fuldans?? “E du go eller??” Det kanske jag är. Men å andra sidan tyckte jag 2018 års upplaga av Melodifestivalen lyste väldigt tydligt med den enormt låga ambitionsnivån. Redan vid artistpresentationen i November året innan var jag ganska tidig med farhågorna kring 2018, då jag sett att man tog in ett gäng artister som tycktes bära på viss relevans, men med en dålig bredd. Men jag kan knappt föreställa mig hur mättat startfältet skulle bli på låtar som inte ens kändes färdiga. Nästan alla låtar jag hörde var så himla slipade och uddlösa så det liknande ingenting. Och där kommer “Fuldans” in i bilden. Det var nämligen den enda låten som överhuvudtaget kändes färdig. Säg vad man vill om skämtlåtar i Melodifestivalen, det är klart att de har en tendens att underminera programmets trovärdighet, men det här var i alla fall ett kompetent skämtnummer. Bra sväng, tydlig refräng, fyllig ljudbild, och ett scennummer som fyller hela scenen.

Det är väldigt många låtar från 2018 som jag har svårt att komma ihåg just pga det som jag nämnde, att de var så slätstrukna och uddlösa, och framför allt att de knappast var gjorda för att passa in på en livescen. Men det finns ett undantag utöver Fuldansen och det är “Every Single Day” skulle jag säga. Den låten tyckte jag lät okej i studioversion, men det var live som den verkligen lyfte. Jag hade tagit den över Dance You Off vilken dag som helst, som i sin tur kändes mer som att det var ett framträdande utan låt.

Min personliga topp 5

1. Rolandz – “Fuldans”
2. Felix Sandman – “Every Single Day”
3. Ida Redig – “Allting som vi sa”
4. Liamoo – “Last Breath”
5. Emmi Christensson – “Icarus”

Jag anser att Martin Almgren med låten “A Bitter Lullaby” borde ha vunnit!

Motivering: Och priset till att vara Sveriges sämsta bidrag i Eurovision någonsin går till… Dance You Off med Benjamin Ingrosso!

Nej usch vilket ruttet år 2018 var. Svagt startfält, dålig programledare (och sidekick…) tråkiga mellanakter, och såklart vann ett av de sämsta bidragen. Hur Herr Ingrosso kunde vinna tävlingen det här året och hur hans konkurrent Sandman (som tävlade med tidernas näst sämsta bidrag) kunde komma tvåa övergår mitt förstånd. Förhoppningsvis kommer inte någon av dessa två att få tävla i Melodifestivalen igen.

Så vem tycker jag borde ha vunnit? Jo, det borde ingen mindre än Martin Almgren och hans bidrag A Bitter Lullaby ha gjort. En trevlig och upplyftande melodi med ett lika upplyftande budskap. Att herr Almgren dessutom är en av mina favoritartister gör knappast saken sämre. Andra värdiga kandidater hade varit Jessica Andersson, Kalle Moraeus & Orsa Spelmän och John Lundvik som ironiskt nog vann året där på med en sämre låt en den han tävlade med 2018. Hur vida någon av dessa hade klarat sig i ESC kommer vi aldrig att få veta. Europa talade dock sitt tydliga språk och jag är säker på att dessa fyra jag har listat utan tvekan skulle fått mer än 21 poäng av tittarna i Eurovisionfinalen…

Min personliga topp 5

1. Martin Almgren – “A Bitter Lullaby”
2. Jessica Andersson – “Party Voice”
3. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän – “Min Dröm”
4. Mendez – “Everyday”
5. Edward Blom – “Livet På En Pinne”

Jag anser att John Lundvik med låten “My Turn” borde ha vunnit!

Motivering: –

Min personliga topp 5

1. John Lundvik – “My Turn”
2. Jessica Andersson – “Party Voice”
3. Méndez – “Everyday”
4. Samir & Viktor – “Shuffla”
5. Felix Sandman – “Every Single Day”

Jag anser att John Lundvik med låten “My Turn” borde ha vunnit!

Motivering: Inget ont om Benjamin Ingrosso, för han är fenomenal. Låten “Dance you off“ är däremot inte en låt jag lyssnar på särskilt mycket. John Lundviks “My turn” bidrag hade en helt annan känsla med sig och han är en fantastisk sångare och låtkompositör. Att det sen var min kära bortgångna mammas favorit gör sen sitt. (MEN, ett bidrag som innebär att man sitter vid pianot för att sedan gå ifrån utan att instrumenteringen ändrar sig – det är skämskudde för mig). Jessica Anderssons “Party voice” är ett bidrag som har växt hos mig. Det var ingen topp 5 för mig då, men ibland ska det ju pyra en tid innan det tar fyr! Mendez “Everyday” är en höftsvängarhit och även om sångprestationen kunde ifrågasättas live är det en av låtarna som fastnat mest. Samir & Viktor – vad kan jag säga, jag kan inte låta bli att bli glad av energin i “Shuffla”, men hur jag än försöker lyckas jag inte med dessa dance moves själv.

Det bidrag som hamnade i skuggan efter Mello var Emmi Christensson med bidraget “Icarus”. Den hade kort och gott ESC-potential.

2018 är ett år där jag placerar många nja- och nej-låtar, men jag gillar även “Cuba Libre”, “Fuldans” och “A bitter lullaby”. Jag undrar ibland dock hur uttagskommittén väljer ut bidragen.

Min personliga topp 5

1. John Lundvik – “My Turn”
2. Jessica Andersson – “Party Voice”
3. Mendez – “Everyday”
4. Samir & Viktor – “Shuffla”
5. Emmi Christensson – “Icarus”

Topplista och motivering saknas

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: Jag kan hålla med om att kvalitén på 2019 års bidrag inte riktigt höll måttet i jämförelse med många av de tidigare åren på detta decennium, och även före det. Nu när väldigt lång tid har förflutit har jag glömt nästan alla melodier som tävlade 2019, medan jag ofta kommer ihåg låtar från 2010, 2011 och 2012 mycket bättre. Märkligt, eller? Nåväl, men i jämförelse med både 2017 och 2018 måste jag ändå säga att Melodifestivalen 2019 var en stark uppryckning från bottennapp. Låtarna var bättre och framträdandena också väldigt bra. Men, långt ifrån så bra man hade kunnat önska.

2019 anser jag också att flera artister som kom tillbaka gjorde det med äntligen bra bidrag som Wiktoria, Martin Stenmarck, Anna Bergendahl, Arvingarna och Jon Henrik Fjällgren. Bara för att nämna några exempel.

Slutligen måste jag också nämna att den härliga upplevelsen att fått bevaka finalen på plats i pressrummet i Friends Arena med min skribentkollega Lukas. Det gör självklart att låtarna, även de som jag ansåg/anser var sämre eller inte favoriter hos mig, blev bättre när jag fick höra dem live jämfört med att se dem på TV. Det gjorde också att jag ökade mina interna betyg så att den jag tyckte sämst om fick en trea, dvs. jag anser att finalen hade rätt finalbidrag. Finalen hade även rätt vinnare, jag älskar John Lundviks låt och det kändes så skönt att både jury och tittarna hade den som solklar favorit. Det borde sedan ha gått mycket bättre i Eurovision (även om en femteplats är jättebra i sammanhanget) för om det finns någon artist som visar klass är det John Lundvik och självklart även The Mamas!

Min personliga topp 5

1. John Lundvik – “Too Late For Love”
2. Wiktoria – “Not With Me”
3. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
4. Arvingarna – “I Do”
5. Jon Henrik Fjällgren – “Norrsken”

Jag anser att Wiktoria med låten “Not With Me” borde ha vunnit!

Motivering: Melodifestivalen 2019… vilken jäkla icke-säsong det var med facit i hand. Det var som att det var klart på förhand att sista låten ut av alla 28 var vinnarmaterialet och att hela säsongen bara var en enda transportsträcka dit. Precis som det var 2015.

Nog för att ett par låtar höjde sig när jag väl satt i pressrummet på Friends Arena under finalen och rapporterade tillsammans med Hollac16, men jag har en tes kring vad som var det överhängande problemet med årets startfält, och det vi hade starka namn bland artisterna, men med låtar som inte alls kom upp i den standard som förväntades. Ett glasklart exempel på en artist som inte ens är i min topp fem 2019 är Nano. “Hold On” som han tävlade med 2017 var min överlägsna favorit förra året, medan “Chasing Rivers” som han kom tillbaks med inte alls tog vara på hans kvalitéer. Och Nano var inte unik när det kom till sagda tes jag hade. Fanns så många mer artister som jag hade högre förväntningar på, som bl a Pagan Fury, Anton Hagman och ja, även John Lundvik. Men låtarna de hade höll inte för deras standarder.

Det finns ett undantag dock, och det är den låt jag satte högst upp: Wiktoria. När hon var med 2016 och 2017 var jag inte alls helt tilltalad av hennes verk. Det som var problemet då var att jag märkte att visst, hon kom ut genom rutan och hade scennärvaro, men lyckades ändå på nåt vänster ändå vara helt kall i sitt uttryckssätt. Men med “Not With Me” tyckte jag hon verkligen blommade ut. Här pratar vi rätt låt för rätt artist. Men kanske vid fel tillfälle? Vad vet jag. Men hur som haver, väl där på Friends Arena när jag väl såg hennes liveframträdande blev jag faktiskt riktigt berörd utav det hon sjöng. Och det trodde jag inte att det skulle ske.

Men som sagt, åter till det här gisslet som jag tycker har präglat Melodifestivalen de senaste åren så är det att många av de låtarna vi fått höra på senare år lider av att de blivit så himla utformade efter en typisk mall, den s k skivbolagspopen. Det är inte så att jag tycker illa om kommersiell musik för att den är kommersiell, utan det blir att jag tycker att den musik som är kommersiell idag är riktigt, riktigt tråkig. Det känns som att detta bara leder till att artister bara käkas upp och spottas ut av den industrin. Mellon har också på senare år varit ganska profillös. Visst, det kommer ju in etablerade namn här och var, men oftast är det folk som antingen har varit med förut, eller folk som är etablerade på andra håll (t ex influencers på sociala medier), och det sistnämnda tycker jag är en ren felsatsning. Vad man borde titta efter är att tunga namn i musikens värld bortom Mellobubblan om man ska kunna få programmet att stärka sina aktier igen. Och framför allt, om man ska ta in en artist med en väldigt distinkt genre, så får man för bövelen inte tona ner de yttersta attributen. Låtar behöver en edge för att inte falla mellan stolarna.

Nåja, det var mitt pladder det…

Min personliga topp 5

1. Wiktoria – “Not With Me”
2. Arvingarna – “I Do”
3. Pagan Fury – “Stormbringer”
4. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
5. Lisa Ajax – “Torn”

Jag anser att Mohombi med låten “Hello” borde ha vunnit!

Motivering: Nu kanske någon tittar på min topp 5 och tror att jag har rangordnat låtarna fel, men nej. Norrsken var min favoritlåt det här året, ändå anser jag att Hello borde ha vunnit. Låt mig förklara. För det första så har jag redan satt Jon Henrik Fjällgren som vinnare en gång, nämligen 2017. Dessutom så även om jag personligen älskar Norrsken så kan jag knappast förneka att det är en Fjällgrens svagare låtar jämfört med vad han har släppt innan. Dessutom så skickade Norge ett liknande bidrag det här året och jag är rädd för att de hade tagit ut varandra. Jag anser det därför naturligt att Mohombi borde ha vunnit av flera anledningar. Låten är snyggt gjord och har en bra text med ett relaterbart budskap, det snygga framträdandet hjälpte dessutom till att stärka hela upplevelsen. Det kan låta långsökt, men jag är övertygad om att Mohombi hade kunnat vinna hela Eurovision med den här låten. Hur vida jag har rätt eller inte kommer vi dock aldrig att få veta.

När det kommer till den faktiska vinnarlåten så tycker jag att det var helt fel låt att skicka till Tel Aviv. John Lundvik är en väldigt skicklig artist och borde ha kunnat knåpa ihop en bättre låt, han lyckades ju uppenbarligen med det 2018… Jag tycker att Too Late For Love bara blir tråkigare för vardera gång jag lyssnar på den, att texten är så pinsamt dålig att man skäms gör knappast saken bättre. Varför SVT gjorde upp med internationella jurygrupperna på förhand att den här skulle vinna Melodifestivalen övergår mitt förstånd…

Min personliga topp 5

1. Jon Henrik Fjällgren – “Norrsken”
2. Mohombi – “Hello”
3. Martin Stenmarck – “Låt Skiten Brinna”
4. Zeana Feat. Anis Don Demina – “Mina Bränder”
5. Jan Malmsjö – “Leva Livet”

Jag anser att rätt låt vann i finalen!

Motivering: –

Min personliga topp 5

1. John Lundvik – “Too Late For Love”
2. Nano – “Chasing Rivers”
3. Arja Saijonmaa – “Mina fyra årstider”
4. Anna Bergendahl – “Ashes to Ashes”
5. Arvingarna – “I Do”

Topplista och motivering saknas