PANELEN TIPSAR. Genom åren har en hel del internt uttagna bidrag och vinnare från nationella uttagningar runt om i Europa tvingats avstå tävlan i Eurovision Song Contest av olika anledningar. I denna artikelserie listar panelmedlemmarna Haris och Robban några av dessa och skriver lite kortfattat om varje bidrag och varför det blev som det blev.

OBS! Vi listar bidragen helt slumpmässigt både vad gäller årtalet och länderna. Artiklarna ligger enligt ordningen senast publicerad överst.

• Alla publicerade delar

Dani (Frankrike 1974)

Publicerad 19 november 2021

Sångerskan och skådespelerskan Danièle Graule med artistnamnet Dani hade utsetts internt av det franska tv-bolaget att representera Frankrike i Eurovision 1974 med låten ”La vie à vingt-cinq ans” som till svenska översätts ”Livet vid tjugofem”. Hon föddes den 1:a oktober 1944 i Castres och vid 22 års ålder släppte hon sin första singel ”Garçon manqué” som två år senare följdes upp ”Papa vient d’épouser la bonne” som sålder över 1 miljon exemplar, alltså en stor succé. Hennes karriär har innefattat både musik och skådespeleri, främst under 1960- och -70-talet.

Ett väldigt sent avhopp

1974 skulle Dani alltså ha representerat Frankrike i Eurovision som den gången ägde rum Brighton, Storbritannien den 6:e april. På startlistan fanns totalt 19 länder, men i slutändan drog sig både Frankrike och Malta ut. Gällande Frankrike var det till och med första gången som landet inte deltog. Anledningen var den dåvarande franska presidenten Georges Pompidous plötsliga död bara fyra dagar innan tävlingen skulle äga rum och att begravningen för honom skulle hållas två dagar innan tävlingen. Det blev således ett väldigt sent avhopp för det franska TV-bolaget och Dani fick därför aldrig testa sin låt inför Eurovisions jurygrupper runt om i Europa.

Avhoppet av Frankrike och Malta ledde till att Grekland kunde göra sin debut i Eurovision Song Contest 1974, men resultatet vet vi ju alla hur det blev – Sveriges ABBA vann med låten ”Waterloo” som var Sveriges första seger av tävlingen.

Frankrike skulle dock inte hålla sig borta allt för länge, utan de var tillbaka igen året därpå med sångerskan Nicole Rieu denna gång och låten ”Et bonjour à toi l’artiste” som kom på 4:e plats.

Hur hade det gått?

Hur det skulle ha gått för Dani och hennes ”La vie à vingt-cinq ans” vet vi inte, men låten finns i alla fall att lyssna på både i originalversion (se klippet ovanför) och även i engelsk version med titeln ”That Old Familiar Feeling” med text skriven av den brittiska singer songwritern Lynsey de Paul!

B’Avarija (Litauen 2002)

Publicerad 9 november 2021

Den 14 februari år 2002 anordnade Litauen en nationell uttagning till Eurovision Song Contest i Tallinn, Estland. Uttagningen Eurovizijos dainų konkurso nacionalinė atranka bestod av en final med 15 bidrag vars resultat avgjordes genom en kombination av telefonröstning, publikröstning (som var på plats där finalen hölls) och expertjury. När alla låtar hade framförts och poängen hade delats ut var det låten ”We All”, framförd av gruppen B’Avarija, som hade vunnit med 40 poäng.

Fick ändå inte tävla trots seger

Popgruppen B’Avarija bildades 1996 och bestod av bland andra Deivydas Zvonkus, Juozas Liesis och Vilius Tarasovas. De hade sedan tidigare gett ut musik och de hade även tävlat i den litauiska Eurovision-uttagningen 1999 med bidragen ”Nešk mane” och ”Pamiršk” som slutade fyra och sjua samt 2001 med ”Duok man” som slutade trea. Nu var de tillbaka 2002 med ännu ett försök och denna gång blev det alltså seger. Men bara högst tillfälligt.

Efter att finalen var avklarad framkom det att gruppens tävlingsbidrag hade getts ut i en litauisk version (”Mes čia”) redan under hösten 2001. I och med att låten bröt mot den regel som talar om vilket datum som Eurovision-låtar till den kommande upplagan tidigast får vara utgivna blev TV-bolaget LRT tvungna att diskvalificera vinnaren och utse en ny vinnare. LRT:s val blev finaltvåan ”Happy You” med Aivaras som lyckligtvis inte var inblandad i något regelbrott och kunde därför få klartecken att tävla för Litauens räkning i Tallinn.

Vad hände sedan?

Resultatmässigt slutade Litauen på näst sista (23:e) plats i Eurovision-finalen 2002 med tolv poäng från grannländerna Estland, Lettland och Ryssland, vilket resulterade att Litauen fick avstå tävlan året därefter. När det gäller B’Avarija så har de fortsatt att spela ihop och de gjorde även några nya försök senare år att få representera Litauen i Eurovision – utan att lyckas.

Grekland: Polina (1986)

Publicerad 3 november 2021

Sångerskan Polina Paraskevi Misailidou föddes den 28 juli 1956 och hon växte upp i Nea Smyrni som är en förort i södra Aten. Hennes musikaliska karriär inleddes 1977 när hon deltog i Thessaloniki Song Festival och två år senare var hon bakgrundssångerska till Greklands ESC-bidrag ”Sokrates” med Elpida, ett bidrag som hamnade på åttonde plats. Under 1980- och -90-talet hade Polina många hits på listorna i hemlandet så som ”Birimpa”, ”Pink Bikini”, ”Let’s Go to the Seychelles”, ”Contrares”, ”Radio, My love”,”Rumours was released”, ”Push-Ups”, ”Awesome” och ”Ιn Thessaloniki”.

Skulle ha tävlat 1986

År 1986 planerade grekisk TV att ställa upp i Eurovision som då ägde rum i Bergen i Norge. De hade internt utsett Polina med låten ”Wagon Lit” som sin representant, men på grund av att tävlingen kolliderade med den ortodoxa påskhelgen drog sig Grekland ur. Det rapporterades från början att orsaken till det oväntade utträdet berodde på politiska stridigheter i hemlandet, men detta var alltså inte den faktiska orsaken. Om Grekland hade kommit till tävlan 1986 hade man gått ut som startnummer 18.

Förutom Grekland skulle även Italien ha tävlat, men de drog sig ur långt innan tävlingen ägde rum. Om bägge länderna hade tävlat hade det varit för tiden rekordmånga bidrag i startfältet – 22 stycken. Nu blev det bara 20 låtar och det skulle dröja ytterligare ett år (1987) innan rekordet på 22 länder skulle slås.

Schweiz: Géraldine Olivier (1992)

Publicerad 27 september 2019

Géraldine Olivier föddes den 5:e juni 1967 i Marly, Fribourg där hon växte upp och började tidigt att sjunga i olika körer. Efter skoltiden arbetade hon som sekreterare, bland annat för den schweiziska ambassaden i Japan där hon kom i kontakt med musikbranschen för första gången. Hon träffade på några landsmän som tipsade henne om att få en karriär inom musiken. Efter tiden i Japan flyttade Géraldine tillbaka till Schweiz, denna gången till huvudstaden Bern och inom det schweiziska parlamentet.

I juli 1986 gjorde Géraldine sitt första scenframträdande på World Expo i Vancouver. Men allt kunde ha fått ett mycket abrupt slut redan innan musikkarriären ens börjat! För i mitten av 1980-talet var Géraldine Olivier med om en dramatisk bilolycka där hon skadade ryggraden kraftigt. Trots det gav hon inte upp drömmarna om att stå på scenen en vacker dag, vilket också skulle inträffa.

Ställde upp i Schweiz uttagning 1992

Inför 1992 års Eurovision Song Contest (i Malmö) hade Schweiz anordnat en nationell final för att utse sin representant till tävlingen. Finalen ägde rum i Palazzo dei Congressi i Lugano den 23:e februari 1992 och innehöll tävlingsbidrag som hade plockats ut av de olika språkområdenas tv-bolags interna uttagningar. Respektive språkområde (tysk-, fransk- och italienskspråkiga tv-bolagen) hade fått välja ut tre bidrag vardera.

Utöver de  dem hade produktionen även plockat in ett tionde bidrag, ett så kallat bonusbidrag, som skulle visa sig vara låten ”Soleil, Soleil” framfört av Géraldine Olivier (och gjord av henne, Peter Jörg Wassermann och den numera legenden Ralph Siegel). Bidraget hade trots tysk låttext en fransk låttitel och kunde beskrivas som en väldigt traditionell schlagerlåt med tydliga 80-talsreferenser. Från början hade ”Soleil, Soleil” skickats in till det franskspråkiga tv-bolagets interna uttagning med en fransk låttext, men där hade den ratats. Istället såg produktionen till att låten kom den med i den nationella finalen som bonusbidrag.

Vann finalen, men…

Att komma med som bonus i finalen skulle visa sig vara lysande då det blev solklar seger ”Soleil, Soleil” och Géraldine Olivier i den nationella finalen med 51 poäng, 6 poäng framför tvåan Daisy Auvray med låten ”Mister Music Man”. Men trots seger slutar inte vår historia där…

…för efter finalen uppdagades det att hela uttagningsprocessen inte hade gått rätt till, eftersom att det inte var tillåtet att göra som produktionen hade gjort (att ta med en låt som redan hade blivit ratad). Därför fick aldrig ”Soleil, Soleil” åka till Malmö 1992 utan TV-bolaget beslutade sig för att skicka tvåan till Eurovision Song Contest istället. Resultatmässigt gick det sisådär för Daisy Auvray och ”Mister Music Man”, eftersom det blev endast 15:e plats av 23 möjliga. En tolvpoängare från Island och en tiopoängare från Italien var bästa poänggivningen.

Belarus: Alyona Lanskaya (2012 & 2013)

Publicerad 21 september 2018

Alyona Lanskaya föddes den 7 september 1985 i Mahiljoŭ, Vitryssland. Hennes karriär tog fart på allvar när hon medverkade i festivalen ”Slavianski Bazaar” år 2005. Tre år senare släppte hon sin första musikvideo. Alyona har även deltagit i sportprogrammet ”The Magnificent Seven” där hon vann finalen i skidskytte efter att knappt haft någon erfarenhet eller tid att öva så mycket inför.

År 2008 deltog Alyona i sin första internationella musikfestival i Dobritj i Bulgarien. Två år senare släppte Alyona sitt första soloalbum med titeln ”Mazes of Love” med låtar på både engelska, ryska och vitryska. Sedan dröjde det ytterligare två år innan hon släppte ytterligare ett album, vilket skedde under sommaren 2012.

Denna gång handlar det således om den vitryska sångerskan Alyona Lanskaya som inte bara blev diskvalificerad ett år utan som även bytte ut ytterligare en låt innan hon kom till Eurovision i Malmö 2013. Så här lyder storyn:

Första försök i Eurovision

Samma år deltog även Alyona Lanskaya i den vitryska Eurovision-uttagningen för första gången. Innan den nationella finalen ägde rum i februari 2013 var 15 bidrag tvungna att kvala dit via en semifinal. Från den semifinalen, som ägde rum i december 2012, tog sig endast fem bidrag sig vidare. En av de lyckliga finalisterna var Alyona Lanskaya. Låten hon tävlade med hade titeln ”All My Life”.

När omröstningen i nationella finalen var avklarad blev Alyona Lanskaya utropad som vinnare. Men direkt efter finalen började rykten spridas om att tittarna skulle ha röstat fel och att resultatet var manipulerat. Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko tillsatte en utredning som snabbt kom fram till att vinnaren Alyona Lanskaya och hennes management riggat omröstningen. Hur de hade gjort detta framkom aldrig, men utredningen ledde till att Alyona omgående diskvalificerades från segern. Ersättare för henne blev bidraget som kom på andra plats, nämligen gruppen LiteSound med låten ”We Are The Heroes” (som för övrigt var juryns favorit). De i sin tur fick istället åka till Eurovision 2012 som detta år hölls i Baku, Azerbajdzjan. Någon succé för LiteSound blev det, utan gruppen hamnade på 16:e plats i en av semifinalerna. För andra året i rad blev Vitryssland utanför finalfältet.

Så här lät Alyonas bidrag som diskvalificerades 2012:

Nytt försök igen

I slutet av 2012 öppnade Vitryssland för att hålla i en nationell uttagning inför Eurovision 2013. Denna gången enbart med en enda finalkväll bestående av 10 finalbidrag som skulle äga rum i början av december 2012. Trots debacklet senast bestämde sig Alyona Lanskaya för att göra ett nytt försök. Hon kom med och stod återigen som vinnare med den nya låten ”Rhytmn Of Love”. Denna gången var både tittarna och expertjuryn överens om att rätt låt vann, och några utredningar tillsattes därför aldrig efter vinsten i den nationella finalen. Så här lät låten:

Dock var Alyona Lanskaya inte helt nöjd med ”Rhythm of Love”-låten, och en kort tid före EBU:s deadline för tävlingsländerna att meddela artist- och bidragsval byttes också ”Rhytmn Of Love” ut mot låten ”Solayoh” (skriven och komponerad av Marc Paelinck och Martin King). Kanske var bytet av låt öppningen för succé för Vitryssland eftersom att Alyona och ”Solayoh” lyckades ta Vitryssland till sin första Eurovisionfinal sedan år 2010. I sin semifinal 2013 hamnade det vitryska bidraget på en sjundeplats och i finalen blev det till sist 16:e plats. Så här såg framträdandet ut i Eurovision-finalen i Malmö:

Det blev således ett lyckligt slut för Alyona till slut och framförallt för Vitryssland som hade år av missade finalplatser och skandaler med deras uttagningar i bagaget. År 2013 var brytpunkten för landet i öst och året därefter tog man sig än en gång till Eurovision-final, lite intressant att man även då fick en sextondeplacering…

Albanien: Elhaida Dani – “Diell” (2015)

Publicerad 15 december 2017

Den här historien handlar om Albaniens Eurovisionval 2015. Det året valde Albanien som vanligt artist genom Festivali i Këngës (den 53:e festivalen i ordningen). Tävlingen ägde rum den 26-28 december 2014 i huvudstaden Tirana (två semifinaler 26-27 december och final den 28 december). Som alltid var alla bidrag tvungna att framföras på albanska ackompanjerade av en levande orkester. Vinnare av uttagningen blev låten “Diell”, framförd av Elhaida Dani, som fick 6 av 7 möjliga tolvpoängare i finalen. Men trots stor seger i finalen fick låten aldrig tävla i Eurovisionen.

För två månader senare – den 23 februari – drogs låten tillbaka och en helt ny låt presenterades åt Elhaida Dani. Låtskrivarna förklarade beslutet att dra tillbaka låten på grund av en intern konflikt med det albanska TV-bolaget RTSH. Istället skrevs en ny låt som skulle representera Albanien i Wien; “I’m Alive”, som presenterades i mars 2015, strax innan EBU:s deadline för Eurovision-bidragen. Låten är skriven av bl.a Lindita Halimi som representerade Albanien i årets Eurovision i Kiev. Det finns även en albansk version av låten som går att lyssna på här. Detta blev första gången sedan Albanien debuterade i Eurovision Song Contest som bidraget som deltog inte hade vunnit Festivali i Këngës.

I Eurovisionen år 2015 tog sig Albanien till final och slutade på en 17:e plats av totalt 27 bidrag och tilldelades 34 poäng.

Grekland: Themis Adamantidis – ”Sarantapente kopelies” (1982)

Publicerad 12 november 2017

Grekland debuterade i Eurovisionen år 1974 som ägde rum i Brighton. Det var för övrigt samma år som svenska ABBA vann med låten ”Waterloo”. För Grekland blev det endast en elfteplats och året därpå deltog inte Grekland alls. Efter återvändandet i ESC 1976 hamnade man på en 13:e plats, vilket så också var fallet år 1980. Samtliga år däremellan (1977-1979) hamnade man inom topp 10.

I Eurovision Song Contest 1982 i Harrogate i Storbritannien var Grekland tilltänkta att delta med bidraget ”Sarantapente Kopelies” av den då 25-åriga sångaren Themis Adamantidis. Efter att artist och bidrag hade valts ut kom det dock fram att låten var en tidigare släppt singel, vilket ledde till att EBU diskvalificerade Grekland från tävlingen. Det grekiska TV-bolaget ERT blev även straffade med böter eftersom det enligt EBU:s regler inte är tillåtet att tävla med covers.

Dock råder det delade meningar om tillbakadragandet. För det var ERT ihop med den grekiska kulturministern Melina Mercouri som drog tillbaka Greklands deltagande, vilket skedde bara några veckor innan Eurovision Song Contest skulle äga rum det året. Det sades då att Melina Mercouri hade negativa åsikter om låten och att det var hennes förtjänst att låten aldrig fick tävla, men i själva verket skulle den inte ha fått tävla i alla fall. Någon ny låt fick aldrig Themis Adamantidis försöka få med i tävlingen, så hur det hade gått för det tilltänkta grekiska ESC-bidraget år 1982 får vi därför aldrig reda på.

Lyckligtvis var Grekland tillbaka i Eurovisionen året därpå, men skulle drabbas av ett nytt tillbakadragande år 1986. Detta får vi anledning att återkomma om längre fram i denna serie.

Tyskland: Corinna May – “Hör den Kindern einfach zu” (1999)

Publicerad 22 oktober 2017

Corinna May är en tysk sångerska som föddes år 1970 i staden Bremen. Hon började tidigt att använda sig av sång och musik redan som barn och deltog i både skolkörer och gospelkörer som ung. Hennes far hade en stor samling av jazzmusik. Något som inspirerade Corinna att sjunga jazzmusik. År 1997 släppte hon sitt första egenproducerade album som var just ett jazzalbum. Två år senare kom det andra albumet ”Wie ein Stern”. Det var även detta år hon ställde upp i den tyska nationella finalen och slog igenom på riktigt, då hon vann uttagningen. Men ett chockerande bakslag skulle inträffa Corinna May.

1999 ställde Corinna May upp i den tyska Eurovisionuttagningen

Det året genomförde Tyskland en nationell final, som ägde rum den 12 mars år 1999 i Stadthall i staden Bremen. Bland de tävlande, förutom Corinna May, fanns de tidigare ESC-representanterna i gruppen Wind (1985, 1987 och 1992) och den schweiziska artisten Michael von der Heide, som senare skulle få chansen att tävla i Eurovision år 2010 för Schweiz med låten ”Il pleut de l’or” (sist i en av semifinalerna). Röstningen i finalen bestod ut av 100 % tittarröster som fördelades bland de 11 finalbidragen. Även schweiziska tittare var inbjudna att rösta i denna finalen, då den tyska finalen innehöll schweizaren Michael von der Heide. Schweiz hade för övrigt ingen egen tävlande till 1999 års Eurovision p.g.a. för dålig placering året dessförinnan.

Finalstadens hemmadotter Corinna May var den stora förhandsfavoriten och vann finalen med 32,6 procent av tittarrösterna framför tvåan Sürpriz som fick 16,2 % av tittarrösterna. För Michael von der Heide blev det en 5:e plats med låten ”Bye bye bar” och för gruppen Wind blev det en näst-sista placering för deras bidrag ”Lost in Love”.

Men fyra dagar efter nationella finalen…

…kom chockbeskedet att vinnarbidraget ”Hör den Kindern einfach zu” med Corinna May diskvalificeras eftersom låten redan var släppt på ett album av en grupp vid namn Number 9 under den engelska titeln ”Where Have All The Good Times Gone?”. Tyskland fick istället representeras av den tysk-turkiska gruppen Sürpriz som hade kommit på andra plats. Deras låt ”Reise nach Jerusalem – Kudüs’e Seyahat” innehöll både tyska, turkiska, engelska och hebrieiska. Låten var skriven av legendarerna Bernd Meinunger och Ralph Siegel och gjorde stor succé i Jerusalem. Det blev en 3:e plats för Tyskland i ESC 1999.

Corinna May gjorde dock nya försök

Ett år senare skulle Corinna May ställa upp i den tyska uttagningen och finalen på nytt. Denna gången samarbetade hon med låtskrivarna Meinunger och Siegel. Låten ”I Believe In God” slutade på andra plats bakom Stefan Raab’s ”Wadde hadde dudde da?” som vann överlägset med 57 procent av tittarrösterna. I ESC 2000 i Stockholm kom Tyskland på 5:e plats.

Det skulle dock bli tredje gången gilt för Corinna May som år 2002 äntligen vann den tyska finalen – återigen – och slutligen även fick tävla i Eurovision som detta år hölls i Tallinn. ”I Cant Live Without Music” hette vinnarlåten och återigen var det duon Meinunger och Siegel som stod bakom. Låten som var en upptempo-låt där sångerskan uttrycker glädjen i att lyssna på musik. Eftersom Corinna May är blind, blev texten ett viktigt budskap. Tyvärr nådde låten ingen framgång i ESC 2002 utan hamnade på 21:a plats av 24 möjliga. Liveframträdandet lät inget vidare, men studioversionen är riktigt bra och man blir glad ut av låten.

Efter hennes medverkan i Eurovision har det gått sisådär för Corinna May. Hon har gjort lite gästframträdanden här och där och släppt två stycken album, det senaste år 2010 som var ett slags samlingsalbum med alla hennes hits genom tiderna. Hon var med i den interna antagningen till ESC 2009 med låten ”Dreamin’ River”. Sedan dess har det varit tyst om henne.

Libanon: Aline Lahoud – ”Quand tout s’enfuit” (2005)

Publicerad 5 november 2016

Libanon var anmälda att delta i Eurovision Song Contest 2005 i Kiev och planerade där med att göra sin debut i tävlingen. TV-bolaget Téle Liban hade internt utsett den då 19-åriga sångerskan Aline Lahoud med låten ”Quand tout s’enfuit” (översatt på svenska, ”När allting flyr”), som var gjord av Jad Rahbani och var en finstämd ballad på franska.

Krav på att slippa visa Israels bidrag

Téle Liban hade som krav precis innan tävlingsstarten att de inte skulle behöva visa Israels bidrag under direktsändningarna, då landets tv-lagar inte tillåter någon som helst propaganda om Israel. Libanon är nämligen ett av många arab-länder som inte har erkänt Israel som stat/nation. Men några sådana krav gick inte EBU med på, utan hotade med diskvalificering och avstängning om detta skulle inträffa.

Libanon drog sig ur tävlingen på egen hand och blev där med straffade av EBU i form av tre års avstängning från tävlan i Eurovision p.ga man hade dragit sig ur så pass sent. Avstängningen i sig har till dags dato aldrig gjort något för Libanon som inte har visat på intresse av att göra ett nytt debutförsök i Eurovision Song Contest. Troligen lär man inte försöka så länge som Israel är en trogen deltagare.

Hur hade det gått?

2005 års upplaga av Eurovision Song Contest bestod av många ballader, så frågan är om Libanons tilltänkta Eurovision-bidrag hade haft någon chans eller om den hade blivit en i mängden av alla ballader som tävlade. För artisten Aline Lahoud blev det ingen Eurovisiontävlan, däremot vann hon ett pris i Frankrike med låten.

Och hur gick det då för Israel som Libanon inte ville visa? Jo de hamnade på en fjärdeplats med Shiri Maimon och låten ”HaSheket SheNish’ar” som även den var en finstämd ballad. Den placering är Israels än idag bästa placering sedan segern år 1998 med Dana International och låten ”Diva”.

Ungern: Márk Zentai & Kátya Tompos (2009)

Publicerad 30 oktober 2016

I januari år 2009 meddelade det ungerska tv-bolaget MTV att man skulle utse sin artist och låt till Eurovision Song Contest 2009 internt. En öppen antagning hölls öppen till och med den 2:a februari 2009. När bidragen var räknade hade 105 bidrag mottagits och den 3:e februari meddelade MTV att de hade valt ut Márk Zentai att representera Ungern i Moskva i Ryssland med låten ”If You Wanna Party”, som Fredrik ”Figge” Boström stod bakom som låtskrivare. En ungersk version av låten, under namnet ”Vigyen a szél”, fanns också tillgänglig, men det var den engelska versionen som var tänkt som tävlingsbidraget.

Kort efter att låten hade släppts, cirkulerade rykten om att låten som Ungern skulle tävla med i Eurovision redan hade framförts offentligt i den svenska dokusåpan Big Brother, fast med en annan låttitel (”We Become Friends”) och en en helt annan version på texten. Det visade sig då att ”Figge” hade aldrig skickat in låten till Ungerns uttagning, utan det var ungerska kollegor till honom som gjort detta utan hans vetskap. När detta blev känt för såväl Zentai och MTV drogs låten och artistvalet tillbaka.

Ny artist & låt presenterades

Två dagar efter att den första låten hade både presenterats och diskvalificerats kom nya besked från det ungerska TV-bolaget. Nu hade man internt valt ut sångerskan Kátya Tompos med den pampiga balladen ”Magányos csónak” som ersättare för Márk Zentai.

Men just när man trodde att man hade hittat en riktig bra kandidat till Moskva, så meddelar Kátya ett antal dagar efter beskedet att hon hoppar av och drar tillbaka sin tävlan. Anledningen sades vara att hon hellre ville fokusera på sin roll i olika teateruppsättningar den kommande våren och sommaren. Kort och gott: hon ville inte tävla för att hon inte hade tid att delta i Europas största musiktävling.

Ytterligare en smäll för MTVA alltså…

…som för en tredje gång tvingades välja fram ytterligare en kandidat. För att inte riskera några fler liknande incidenter i form av avhopp eller diskvalifikationer tog man ut tre kandidater, där den ena kandidaten blev vald, men ifall olyckan återigen skulle vara framme hade man inte bara en, utan två ersättare som var redo att ta över platsen som Ungerns representant i Moskva 2009.

Den 23:e februari 2009 meddelade MTVA på en presskonferens att Zoli Adok kommer representera Ungern i Eurovision Song Contest 2009 med Eurodance-låten ”Dance With Me”. Låten hade redan hade släppts under 2008, fast med den ungerska versionen och titeln ”Tánclépés”. Dock – den bröt inte mot några regler och blev därför ungerska valet 2009.

Denna låt, som slutligen blev Ungerns slutgiltiga val, blev tokhyllad av såväl experter, Eurovision-fans runt om i världen och även av oss i ESC-Panelen. Tyvärr blev live-framträdandet helt misslyckat, vilket resulterade i att Ungern inte tog sig vidare till Eurovision-finalen utan hamnade på en blygsam 15:e plats i en av semifinalerna. Ungern avstod tävlande året därpå (enligt uppgifter om ekonomiska problem hos MTVA och ej p.g.a. den dåliga slutplaceringen), men var tillbaka igen till Eurovision 2011

Israel: Ilanit – ”Balalaika” (1984)

Publicerad 22 oktober 2016

En av Israels mest populära sångerskor under 1960, 1970- och 1980-talet var utan tvekan Ilanit, som förutom sina två låtar i Eurovision Song Contest även var den första kandidaten någonsin att representera Israel i tävlingen. Året var 1973 och låten hade titeln ”Ey Sham”. Det blev en 4:e plats i debuten för Israel och 1977 fick Ilanit förfrågan att vara med på nytt, som hon tackade ja till och sjöng landet till en 11:e placering med bidraget ”Ahava hi shir lishnayim”. De två efterföljande åren (1978 och 1979) skulle bli riktigt lyckosamma för Israel, då man vann för första gången (två år i rad) samt fick äran att hålla i värdskapet för första gången.

Deltog inte alls

År 1984, samma år som Sverige och Herreys vann Eurovision Song Contest i Luxemburg var det tänkt att Israel skulle ha ställt upp igen, men tävlingen inföll på en viktig minnesdag och landet drog sig därmed ut det året. Det hade funnits långlivade rykten att IBA redan valt ut ”Balalaika” med Ilanit som då skulle göra sitt tredje försök i tävlingen, intressant nog för andra gången i Luxemburg, innan man drog sig ur. Men enligt andra källor så stämmer inte detta, utan historien skulle nämligen ha varit som så att ”Balalaika” skulle ha gjorts som hyllningslåt och att den möjligen hade skickats in till en nationell uttagning men sedan dragits tillbaka. Oavsett tävlade aldrig låten i Eurovision men trots det blev det en stor hit. Någon mer ESC-comeback har det aldrig blivit för Ilanit.

Nordmakedonien: Esma & Lozano – ”Imperija” (2013)

Publicerad 14 oktober 2016

Inför Eurovision 2013 bestämde sig Nordmakedonien för att genom internval välja ut låt och artist till Eurovision Song Contest 2013 i Malmö. I december 2012 presenterade man duon Esma Redzepova och Vlatko Lozanoski som sina representanter. Esma var den folkkära sångerskan och Lozano var det nya stjärnskottet i Makedonien. Två månader senare presenterades deras låt ”Imperija” i en direktsänd tv-sändning.

Men det dröjde inte länge innan klagomål från allmänheten, framför allt nordmakedonska nationalister, började komma in till redaktionen. Det fanns även en oro att låten och musikvideon hade undertoningar som skulle göra grannlandet Grekland upprörda. Det var inte kvaliteten på låten man klagade över, utan över att den kunde uppfattas som att man drömde tillbaka till landets glansdagar och drömmen om ett nytt imperium. Så oron gjorde att man drog tillbaka låten strax efter den släpptes.

Så man återvände till ritbordet för att skriva en ny låt till duon och slutresultatet blev låten ”Pred da se razdeni”. En låt som slutade på 16:e plats i sin semifinal i Eurovisionen och som därmed gjorde att Nordmakedoniens resa i Eurovisionen det året tog slut innan finalen ens hade börjat.

Georgien: Stephane & 3G – ”We Don’t Wanna Put In” (2009)

Publicerad 7 oktober 2016

Tänk att ditt land befinner sig i öppen konflikt med grannlandet. Lägg också där till att just detta grannland ska stå värd för Eurovision Song Contest 2009. Och istället för att minska på spänningen och förena alla i musik så väljer man öppet att kritisera grannlandets ledare. Ungefär så kan man sammanfatta Georgiens beslut att sända gruppen Stefane & 3G med låten ”We Don’t Wanna Put In” till Eurovision Song Contest 2009 i Moskva.

Man behöver knappast vara ett geni för att lista ut vad låten handlar om bara genom att läsa låtens titel. Det var uppenbart att hela låten var en protest mot Rysslands president Vladimir Putin. Och budskapet spred sig genom hela låten.

Efter låtens seger i den nationella uttagningen spred sig nyheten om låten som löpeld genom Europa och det dröjde inte länge innan protesterna började hagla in. Direkt kom anklagelserna fram om att låten hade en politisk innebörd, vilket är förbjudet enligt EBU:s regelverk.

I början avvaktade EBU med att kommentera situationen, men efter protester hade skickats in från ryskt håll kontaktade man den Georgiska delegationen och dess ansvariga utgivare GPB. Kraven från EBU var direkta – ändra texten i låten eller byt låt helt och hålet. Men GPB vägrade samarbeta och sa att låten inte hade någon politisk innebörd och att EBU fattade sitt beslut efter press från Ryssland. Därför valde landet att hoppa av tävlingen självmant.

Efter dispyten valde GPB att inte ens sända Eurovision Song Contest 2009. Dock återvände man till tävlingen efterföljande år utan några incidenter.

Italien: Nina Zilli – ”Per Sempre” (2012)

Publicerad 23 september 2016

I början av december år 2011 meddelade italienska TV-bolaget Rai att man skulle välja sin artist genom den kommande upplagan av San Remo-festivalen. Detta var Italiens andra raka deltagande av Eurovision Song Contest sedan återkomsten år 2011. Dessförinnan hade man haft ett långt uppehåll på hela tretton år.

Vid San Remo-finalen den 18 februari 2012 meddelade juryn att de hade bestämt sig för att Nina Zilli skulle få representera landet i Baku även om hon inte vann San Remo festivalen utan slutade på 7:e plats i finalen med låten ”Per Sempre”. Från början var det inte helt klart om hon skulle ta med sig sitt San Remo-bidrag eller om det skulle bli en helt annan låt. Den 3 mars 2012 meddelades att hon skulle tävla med ”Per Sempre” i Baku, men strax före deadline att lämna in ESC-bidrag till EBU bytte Italien ut sin finstämda balladlåt till en ny upptempolåt, “L’Amore è Femmina”, skriven av Nina själv tillsammans med ett svenskteam.

Italien nådde en fin 9:e plats med “L’amore è Femmina”. Om det hade gått lika bra, bättre eller sämre får vi aldrig reda på. Med två fantastiska resultat på raken var nu Italien tillbaka i Eurovisionen för att stanna.

Tyskland: Andreas Kümmert – ”Heart of Stone” (2015)

Publicerad 16 september 2016

Precis som de senaste åren valde Tyskland att köra vidare på samma koncept även 2015 när man skulle välja artist till Eurovision Song Contest. Unser Song für Österreich skulle bestå av en final där åtta artister framförde sina låtar och en vinnare skulle utses via telefonröstning. Sju av artisterna var etablerade artister, medan den åttonde platsen skulle gå till en oetablerad artist via en wildcard-tävling. Den tävlingen vann den dittills okända artisten Ann Sophie.

Drygt tre veckor senare hölls den stora nationella finalen. Finalen var lite komplicerad och bestod av tre rundor. Alla åtta artister hade förberett två låtar var, men i första rundan skulle man bara framföra en av dem. Fyra av dessa artister skulle gå vidare och även få framföra sin andra låt. Nykomlingen Ann Sophie överraskade med att ta sig vidare till andra rundan. I andra rundan framförde de fyra kvarvarande artister sina andra låtar. Man hade nu alltså åtta låtar av fyra olika artister att välja mellan. Och de två artisterna med mest röster skulle gå vidare till den tredje och sista rundan och ställas i mot varandra i en duell. Låtarna som gick vidare var publikfavoriten och den tidigare The Voice-vinnaren Andreas Kümmerts låt ”Heart of Stone”, samt Ann Sophies låt ”Black Smoke”. Det var alltså dessa som skulle göra upp om äran och möjligheten att få representera Tyskland i Eurovision Song Contest 2015.

När telefonrösterna var räknade stod det rätt klart vem som hade vunnit. Andreas Kümmert fick 78.7% av rösterna och var en överlägsen segrare. Men ingen kunde förutse vad som skulle hända härnäst. Andreas och Ann Sophie står på scenen för att få veta vem som vunnit. Programledarna avslöjar att Andreas vunnit tävlingen. Publiken är i extas och jublet tar inte slut. Han tar tag i mikrofonen och tackar alla som stöttat honom och röstat på honom. Sedan meddelar han att han inte kan acceptera segern utan drar sig ur tävlingen och ger bort sin seger till Ann Sophie. Publiken, programledarna, Ann Sophie och hela arenan var i chock. Programledarna visste inte riktigt vad de skulle göra och man korrigerade snabbt så att Ann Sophie fick framföra sin låt ”Black Smoke”. Efter showen höll den tyska delegationen en presskonferens där man bekräftade att Ann Sophie skulle vara deras representant i Eurovision i Wien.

Bosnien-Hercegovina: Hari Mata Hari – ”Starac i More” (1999)

Publicerad 9 september 2016

Under det sista året av förra årtusendet valde Bosnien & Hercegovina att slå på den stora trumman och arrangera en nationell uttagning för att utse en representant till Eurovision Song Contest 1999. Man intog landets största idrottshall med artister som Hari Mata Hari, Dino Merlin och pojkbandet Seven Up med Deen i spetsen deltog alla i tävlingen.

Åtta regionala jurygrupper skulle få fram vinnaren och när alla röster var levererade stod Hari Mata Hari som segrare med sin låt ”Starac i More”, tätt följd av Dino Merlin och Seven Up. Det var en jämn kamp mellan Hari Mata Hari och Dino Merlin hela vägen till alla röster var sluträknade.

Men det var i efterhand som en kontrovers uppstod. Det visade sig nämligen att Hari Mata Haris vinnarlåt hade framförts av en finsk sångare redan år 1997. Detta gjorde att han och hans bidrag blev automatiskt diskvalificerade och Bosnien-Hercegovina skickade istället tvåan från den nationella uttagningen Dino Merlin & Beatrice med låten ”Putnici” till Jerusalem. Låten blev en framgång och tog landets dittills högsta placering med en sjunde plats.

Men Hari Mata Hari skulle få upprättelse år 2006 då han äntligen fick representera sitt hemland i Eurovision med låten ”Lejla”, som tog dem till en tredje plats i tävlingen. Ett resultat som än idag är landets bästa.

Malta: Ira Losco – ”Chameleon (Invincible)” (2016)

Publicerad 2 september 2016

Ira Losco född den 31 juli 1981 i Sliema på Malta representerade Malta i Eurovision Song Contest för första gången år 2002 i Tallinn med låten ”7th Wonder” som kom på andra plats. Maltas hittills bästa placering ihop med Chiara – ”Angel” från år 2005. Fjorton år senare stod det klart att Ira Losco skulle vara med i den maltesiska uttagningen på nytt. Dessutom med två låtar.

Maltas uttagning år 2016 bestod först av en semifinal med 20 bidrag och en avslutande final med 14 bidrag. Den ena låten ”That’s Why I Love You” kvalificerade sig inte till final, vilket dock förhandsfavoriten ”Chameleon” (Invincible) gjorde och vann. Efter finalen valde Ira att byta ut sin vinnarlåt mot en annan låt. Enligt regelverket för Maltas uttagning både till 2015 och 2016 var detta val absolut möjligt och för första gången genomförde man denna möjlighet genom att ta fram nio nya låtar internt plus en nyversion av “Chameleon” som spelades in och därefter fick en internationell jurypanel rösta fram en vinnare. Valet föll på “Walk on Water” skriven och komponerad av Ira Losco själv med de svenska låtskrivarna Lisa Desmond, Tim Larsson, Tobias Lundgren och Molly Pettersson Hammar. Ira Losco tävlade alltså med ”Walk On Water” i Eurovision Song Contest 2016 i Stockholm och placerade Malta till en 12:e plats med 153 poäng.

Serbien-Montengro: No Name – ”Moja ljubavi” (2006)

Publicerad 26 augusti 2016

År 2006 var sista gången som Serbien & Montenegro hade en uttagning som enad nation. Spänningarna i landet hade redan börjat då Montenegro förberedde sig för självständighet och relationerna blev inte bättre efter denna kväll. Denna kväll var nämligen dagen innan Montenegro skulle rösta om självständighet. Året innan hade gruppen No Name från Montenegro vunnit landets uttagning med låten ”Zauvijek Moja” och fått tävla i Eurovision Song Contest i Kiev där man placerade sig på en fin 7:e plats.

Nu var planen att ett serbiskt bidrag skulle representera landet. Men något gick fel och vi fick uppleva en av de mest skandalösa nationella uttagningarna någonsin. Tidigare hade båda delarna hållit i sina egna uttagningar där de skulle få fram 12 bidrag var till den stora och gemensamma finalen för att hitta sin representant för Eurovision 2006. I Serbien vann Flamingosi & Luis med låten ”Ludi Letni Ples”, medan Montenegros vinnare var No Name med låten ”Moja Ljubavi”. Båda bidragen vann rätt överlägset i sina områden och det var på förhand uppenbart att det skulle stå mellan dessa två i den stora finalen.

Majoriteten av befolkningen i landet var serber, så man räknade med att Flamingosi & Luis skulle ta hem telefonrösningen. Det var bland jurygrupperna som det skulle avgöras, och det var också där som det intressanta inträffade. Båda länder hade fyra jurygrupper var. Alla Montenegros jurygrupper gav sina 12:or till No Name och inga poäng till Flamingosi. De serbiska jurygrupperna gav planenligt alla sina 12:or till Flamingosi & Luis, men märkligt nog gav två av de serbiska jurygrupperna också poäng till No Name. Åtta poäng sammanlagt, vilket i slutändan skulle bli kostsamt. Överlag så röstade jurygrupperna på sina egna bidrag. Detta innebar att No Name hade en rätt komfortabel ledning inför avslöjandet av folkets röster. Flamingosi & Luis vann planenligt folkets röst ganska överlägset och No Name slutade trea. Serbiska Ana Nikolic fick nästmest röster med sin låt ”Romale Romali”. Detta innebar att Flamingosi & Luis fick 12 poäng av folket medan No Name fick 8, vilket i sin tur innebar att No Name var segraren.

Det var nu som oroligheterna började inne i arenan och folkets burop kom haglande. Det blev inte bättre av att programledaren sa ”En applåd till folkets vinnare Flamingosi”. Samtidigt som publiken blev allt mer hetsk och skanderade ”Bedragare, bedragare”. När så No Name som vinnare traditionsenligt skulle framföra sin vinnarlåt började det hagla in vattenflaskor på scenen och publiken ropade ”Vi vill ha Flamingosi”. Flamingosi gick ut på scen och framförde sin låt och så slutade showen.

Samma natt påbörjades en utredning om vad som gick fel och de serbiska jurymedlemmarna som hade röstat på No Name sa att de nu tog tillbaka sina röster i efterhand. Ingen visste riktigt vad som gick fel. Antingen var det så att de röstade fel eller så räknade de med att juryn från Montenegro skulle ge poäng till Flamingosi & Luis. Serberna anklagade juryn från Montenegro för fusk och det hela slutade i att EBU bestämde sig för att stänga av landet från det årets Eurovision Song Contest några dagar senare. Därmed skickades inte någon ersättare för dem till Eurovisionen.