« Inför ESC Azerbajdzjan 2019 | Inför ESC Azerbajdzjan 2021 » |
INOFFICIELL EUROVISION 2020. Det har blivit dags att presentera Azerbajdzjan, som i år representerades av sångerskan Efendi med låten ”Cleopatra”. I vår specialupplaga av årets Eurovision tävlade Azerbajdzjan i den första semifinalen, där vi gav dem äran att vara den avslutande akten i startfältet (nummer 17). Azerbajdzjan röstades sedan vidare till finalen, där vi gav dem startnummer 19 av 26.
I den här artikeln får du först en sammanfattning om Azerbajdzjans resultat i förra decenniet. Därefter följer en presentation om årets uttagning och artist- och bidragsval innan vi sedan delar med oss av våra betygsättningar och kommentarer. Nu börjar vi!
Summering. Resultat på 2010-talet
|
|
* Rankingen består av en addering av alla länders totalplaceringar mellan 2010–2019 i bakvänd ordning. Om t.ex. 43 länder deltog får vinnaren 43 poäng, tvåan 42 poäng osv. nedåt. Därefter har vi slagit samman poängsummorna och listar länderna i ordning från högsta till lägsta totalpoäng.
** Snitt- och totalpoäng innehåller den totala poängsumma som landet samlade ihop i både semifinaler och finaler mellan 2010–2019.
Mer fakta. Vem är Efendi?
|
|
Panelens åsikter. Kommentarer och betyg
. En intressant låt från Azerbajdzjan, men dessvärre kanske lite schizofren… Det känns som att låten egentligen består av två-tre låtidéer som sammanfogats till nått slags coolt misch-masch – som förmodligen skulle göra sig bra på scenen i ESC, men knappast låter bra i mina öron. Hade man hållt sig till en av låtidéerna så hade den kanske funkat, men nu vette sjutton. Jag är dock ledsen för att inte få se den live i TV:n, för det här hade varit en av de häftigaste numren, musiken till trots! | |
. Denna låten innehar någon märklig kraft. Första gången avfärdade jag den som ren trams. Men nu efter några lyssningar så går jag genuint igång på det. Den blir bara bättre och bättre. Man rycks med i rytmerna och hennes sång. Nu tycker jag det är riktigt coolt och jag gillar att lyssna på den. Jag tror det hade blivit ett riktigt intressant nummer live och jag tror definitivt det hade slagits om topplaceringarna. | |
. Ska jag vara ärlig blir jag inte helt klok på Azerbajdzjans låt i år. På ett sätt är låten bra, svängig och catchig, men på ett annat sätt känns den konstigt ihopsatt och inte alls speciellt intressant. Efendi sjunger bra och jag är 100 procent övertygad om att numret på scenen i Rotterdam hade blivit väldigt effektfullt. Kanske är det här en sådan låt som måste köras på en livescen i en fullsatt arena för att effekten ska bli den bästa? Jag har i alla fall höjt mitt betyg något men kan i dagsläget inte sträcka mig högre än till en trepoängare. | |
. Azerbajdzjan är ett land man alltid har lite större förväntningar på och de gör mig inte besviken i år heller. Girlpower deluxe kan man nog säga. Kan ha blivit riktigt fräck på scen också. Jag är nog mer förtjust i verserna än refrängen och det mörka demonpratet i låten är udda men passar ändå in på nåt konstigt sätt. | |
. Alltså jag blir inte klok på mig själv nu! En låt som jag faktiskt gillar såpass mycket trots att den egentligen inte är en låt jag ska gilla ”på pappret”. Så hur ska jag motivera detta starka vitsord? Tror det har att göra med att den här låten har mycket som många andra låtar i denna stil inte riktigt har alla gånger – karaktär! Det här är rätt så outside the box och ett vågat drag av Azerbajdzjan, långt ifrån den stundtals mossiga radiopopen de tävlat med så ofta. Här kryddar man ändå med en del etniska toner så att det faktiskt känns som nånting som skulle komma från dem. Lite påminner det mig kanske om just den här etnopopen som annars varit landets storebror Turkiets paradgren. Och en annan sak som den här låten har i sin arsenal är att det är en låt jag vill komma tillbaks till och lyssna på. Man vill höra det igen. Det enda jag hade funderingar på hade vart hur man hade löst det med det där mantrat innan refrängen som är väldigt nerpitchat. Det får vi dessvärre inte veta. Men hur som haver så hade detta varit min favoritlåt från Azerbajdzjan nånsin i Eurovision om den hade kommit till start. | |
. Jag visste inte att Egypten hade för avsikt att tävla i Eurovision i år. Synd för dem då att tävlingen inte blev av. Skämt åsido så blir jag mest bara förvirrad av den här låten. Vad är det jag lyssnar på egentligen? Min bitmoji visar ungefär min reaktion när jag hörde låten för första gången… | |
. Efter ett decennium av svenskskrivna poplåtar byter dem riktning något och skickar en betydligt tyngre poplåt med mer attityd. Trots att den, i vart fall musikaliskt, låter någorlunda azerisk är det fortfarande utländska låtskrivare som har gjort låten. Än vill man inte ge sina egna musiker chansen att höras i Europa. Vad tycker jag om låten då? Den är intressant och jag gillar de etniska elementen. Det hade nog kunnat bli en spektakulär show på scenen i Rotterdam om denna hade fått tävla. Kuriosa är att det stod mellan San Marino och Azerbajdzjan om vem som skulle få denna låten. San Marinos representant Senhit hade nämligen också sjungit in låten och den går att lyssna på här. | |
. Jag gillar i vanliga fall när man leker mellan etnicitet och moderna tongångar, men jag har lite svårt att sätta fingret på var det här hör hemma. En cabaret kanske! Och kanske det hade blivit fantastiskt på live-scenen, men videon är för mig en enda stor gäsp. Efendi är en bra sångerska, men låten gör inte att helheten i bidraget får annat än ett medelbetyg från mig. | |
PANELEN TILLSAMMANS. |