Fakta

• ---

• Datum:
• 2019-02-09

• ---

• Programledare:
• Myf Warhust och Joel Creasy

• ---

• Plats:
• Gold Coast Convention and Exhibition Centre

• ---

• Röstningsprocess:
• Delad jury- och tittarröstning

• ---

Startfält

Bidragen listas enligt startordning. Länkarna går till studioversionerna.

1. Ella Hooper – “Data Dust”
   
2. Electric Fields – “2000 and Whatever”
   
3. Mark Vincent – “This Is Not the End”
   
4. Aydan Calafiore – “Dust”
   
5. Courtney Act – “Fight for Love”
   
6. Leea Nanos – “Set Me Free”
   
7. Sheppard – “On My Way”
   
8. Alfie Arcuri – “To Myself”
   
9. Kate Miller-Heidke – “Zero Gravity”
   
10. Tania Doko – “Piece of Me”

1. Leea Nanos – “Set Me Free”
2. Sheppard – “On My Way”
3. Tania Doko – “Piece of Me”
4. Aydan Calafiore – “Dust”
5. Kate Miller-Heidke – “Zero Gravity”

Kommentar: Extremt roligt att få ta del av Australiens första nationella uttagning! Detta är ju  ett land som sedan debuten 2015 har gått från klarhet till klarhet, och detta är något som ändå märks på kvaliteten i bidragen i årets uttagning. Genomgående hög kvalitet, bra produktioner och duktiga artister – bra utgångsläge helt enkelt. Men jag saknar djupet och bredden, då nästan alla bidrag håller sig inom samma eller liknande genrer. Bristen på variation kan lätt bli en allvarlig nackdel om Australien vill upprätthålla sin framgångssaga i år också. Min favorit, ”Set me free”, är den klart mörkaste och mest introverta av låtarna – vilket funkar för mig. Jag känner dock på mig att de mer muntra konkurrenterna ”On my way” och ”Piece of me” kommer att gå bättre hem bland tv-tittarna, så i nuläget ligger mina pengar på dem snarare.

–

–

1. Ella Hooper – ”Data Dust”
2. Mark Vincent – ”This Is Not the End”
3. Sheppard – ”On My Way”
4. Aydan Calafiore – ”Dust”
5. Tania Doko – ”Piece of Me”

Kommentar: Australien, denna fascination till ESC-land har lyckats bryta än mer mark man inte trodde på genom att organisera en egen nationell uttagning! Det trodde nog inte så många när de gjorde sin debut år 2015, att de ens skulle göra ett femte försök, än mindre detta. Nämen själva uttagningen då, den kommer med ett axplock av riktigt intressanta låtar och artister som verkar vara väldigt aktuella nästan alla. Min topp 5 här råkar faktiskt också bestå av låtar som om nån av dem vann kan få minst en fyra i betyg, vilket tyder på att Australien har tänkt till. Men givetvis är det svårt att sia om vad som händer där nere. På lördag morgon får vi veta helt enkelt.

1. Aydan Calafiore – ”Dust”
2. Mark Vincent – ”This Is Not the End”
3. Leea Nanos – “Set Me Free”
4. Electric Fields – “2000 and Whatever”
5. Sheppard – ”On My Way”

Kommentar: Så var det äntligen dags, stunden är kommen, nu gäller det även för Australien att välja sitt bidrag till Eurovision Song Contest 2019. Min personliga uppfattning är att inget av bidragen (utom möjligtvis This is not the end & Dust) riktigt estar sig fast i minnet. En typisk mellanmjölksuttagning med andra ord. Beroende på hur starkt startfältet tillslut blir är det osäkert om landet kommer klara sig hela vägen till finalen.

1. Alfie Arcuri – “To Myself”
2. Ella Hooper – “Data Dust”
3. Kate Miller-Heidke – “Zero Gravity”
4. Courtney Act – “Fight for Love”
5. Tania Doko – “Piece of Me”

Kommentar: Vilken stark första uttagnings-final Australien bjuder oss på. Samtliga tio bidrag håller måttet, men det finns några som jag tycker om lite extra och det är b.la ”To Myself” med Alfie Arcuri och ”Data Dust” med Ella Hooper och ”Zero Gravity” med Kate Miller-Heidke. Det ska bli intressant att följa sändningen på lördagsförmiddagen som uppvärmning inför kvällen med ytterligare några till intressanta uttagningar och finaler.

Jag är både imponerad och besviken på denna historiska första australiensiska final. Medan produktionen var urproffsig och scennumren stundtals bländande (och vilken fantastisk publikkänsla!) så var emellertid kvaliteten på själva bidragen osedvanligt låg. För första gången känns det som att Australien riskerar att missa finalen – även om vinnarlåten har sina unika drag. Gillar man musikaler, opera och smått excentriska röstinsatser så funkar ”Zero gravity” ganska bra. Men vi har sett det här tusen gånger i ESC, och för varje nytt tillfälle så hamnar denna typ av bidrag längre och längre ned i resultatlistan. När Rumäniens Cezar gjorde det 2013 i Malmö så var det en nyhet, men när Estlands Elina gjorde det ifjol var det inte längre så många som brydde sig. Detta kan därför bli en stor flopp, vilket är beklagligt då Australien kanske blir avskrämda från att hålla nationell uttagning igen nästa år – och väljer internt istället.

–

Personligen gillar jag musikaler och det här märks att det är en säker sångerska som Australien skickar med ett coolt nummer. Men frågan är om inte de flesta kommer mest säga att det är kopierat från Estland (i utstyrsel och klänning, ej låt). Nog sticker låten ut ändå och jag tror det kan vara ett klokt val. Det känns verkligen som att Australien går en annan väg än den pop-sväng man haft de senaste två åren. Svårt att bedöma hur det kommer att gå, jag tror dessvärre inte att Australien kommer vara med och slåss i toppen denna gång. Men final kan det eventuellt bli.

Det märks vilken skillnad det blivit av att Australien nu kört en nationell final där tittarna fått säga sitt; det här måste nog vara den mest vågade satsningen de gjort av dessa fem försök. Än så länge har jag lite svårt att greppa denna låt, då jag inte riktigt hittat den röda tråden ännu. Men jag kan säga att det är lite vad som man skulle få fram om Cezar (Rumänien 2013) och Elina Nechayeva (Estland 2018) hade en dotter. Jag får låta denna låt sjunka in lite innan vi i panelen ska bedöma låtarna senare i vår.

–

–