« Inför ESC Storbritannien 2022

Inför ESC Storbritannien 2024 »

Det är underliga tider i ESC numera. Britterna är ju ökända för sina dåliga placeringar – mellan 2003-2021 så radade de upp sistaplatser, nästsistaplatser och botten 5-placeringar. Men ifjol vände allt på en femöring med Sam Ryder och nu är de dessutom värdland i tävlingen. Självkänslan är tillbaka på ön, det märks. Detta är ett kaxigt och snyggt bidrag som inte alls går i linje med vad landet har skickat de senaste 10 åren – tvärtom är det mer i linje med hits som ”Fuego” och ”Toy” eller fjolårstrean ”SloMo”. Det är ett välkänt vinnarrecept och visar att britterna inte på något sätt planerar att komma sist på hemmaplan. Jag gillar det här, men framförallt gillar jag att man har ambition igen – det är upplyftande att se just britterna göra detta i tävlingen. För mig är detta kanske ingen vinnarlåt, tvärtom känns det som att det blir en av flera låtar i samma genre i år. Men – med ett snyggt scennummer kommer detta bli väldigt effektfullt, så givetvis ser jag med stor spänning fram emot detta!

Storbritannien fortsätter att leverera poplåtar nu även i Eurovision igen! Jag tror att denna låt komma bli årets ”Snap” som kommer börja trenda på nätet efter årets tävling!

När jag hörde detta första gången blev jag riktigt imponerad. Jag lyfte på ögonbrynen och började digga med. Nu har jag lyssnat på den X antal gånger och givetvis har den inte samma avtryck längre. Tur då för den att den ”vardagliga” tittaren inte lyssnar på låtarna så många gånger. För det är ett skönt sound och britterna verkar tycka det är kul att vara med igen. Det känns som att man tar tävlingen på allvar igen. Det är ingen Sam Ryder, men det lär nog inte bli en bottenplacering som de blivit så vana vid.

När jag såg vilken låttitel som årets värdnation Storbritannien hade valt ut tänkte jag direkt att ”jaha, nu är Storbritannien tillbaka igen på skämtlåtsspåret”. Men tji fick jag för när jag lyssnade första gången så insåg jag direkt att detta är inget skämtbidrag utan en mycket bra poplåt! Meta-titeln till trots gillar jag det Mae Muller gör även om jag inte riktigt kan se hur den avancerade musikvideon ska överföras till liveframträdandet den 13:e maj. Låten är i alla fall bra och jag är glad att Storbritannien har återgått gått till en ”vi-tar-Eurovision-på-allvar-igen”-era!

Ännu ett bra bidrag från brittiska öarna vilket är en trevlig överraskning. Kanske har de lyckats bryta sin dåliga ”streak” i och med Sam Ryder förra året. Den är väldigt lyssnarvänlig och den är helt i min smak men anledning till att den inte får högre poäng är att den är lite för vanlig radio-pop.

Mae skrev en låt hävdar hon. Sanning med modifikation säger jag, hon står inte som ensam upphovsman här. Hur som haver så har Storbritannien skickat en låt som ändå hänger med i rådande trender – den ungdomliga Tiktok-popen som kanske kan ha en tendens att bli lite väl infantil för min smak. Och sen kan man hånle lite åt låtens tema. ”Istället för att bryta ihop över dina oförrätter så skrev jag en låt om just de sakerna”. Finns alltid en risk att den som sjunger framstår som småaktig.

Måste ändå berömma Mae för hennes mogna sätt att hantera uppbrottet med sitt ex. Att istället för att göra som en viss annan Eurovisiondeltagare gjorde förra året och gråta ut i media så skrev hon bara en låt och gick vidare. Vilken förebild. Känns som jag blir väldigt glad och får en bra feeling av låten överlag även om melodin i sig inte sticker ut nämnvärt.

Förväntningarna gällande Storbritanniens ESC-bidrag i år var höga efter succén med Sam Ryder ifjol och jag skulle inte bli besviken. Detta härliga popbidrag föll mig i smaken redan vid första lyssningen och låter som en låt hämtad från brittiska topplistan, vilket är positivt. Även om den kanske inte sticker ut lika mycket som förra årets ”Space Man” är det en låt som visar att Storbritannien precis som förra året tar ESC på lite större allvar än tidigare. Låten handlar om en tjej som tar sig vidare efter ett uppbrott genom att skriva en låt om sin otrogna före detta pojkvän.

Den lilla flickan i videon till ”Grace Kelly” med Mika har vuxit upp och tar plats med besked. Det gläder mig att Storbritannien är med i tävlingen på riktigt igen. Det upplevde man med råge i och med Sam Ryder ifjol och jag hoppas det fortsätter så. Till en början hade jag en ganska ljummen känsla för låten, men den har faktiskt vuxit en del och blivit en radiodänga man lätt nynnar med till.

PANELEN TILLSAMMANS.
29,5 poäng (av 45 möjliga)

Som avslutning presenterar vi våra gissningar vilket resultat vi panelmedlemmar tror att bidraget kommer att uppnå i Eurovision 2023. I och med att bidraget är direktkvalificerad till finalen gissar vi bara mellan vilka placeringar bidraget kommer att hamna i finalen (se förklaringarna). Gissningarna är bara preliminära inför de slutgiltiga som görs före finalsändningen i maj.

OBS! Det vi tror resultatmässigt behöver nödvändigtvis inte överensstämma med vad vi själva tycker om tävlingsbidraget.

Förklaringar

= troligt topp 10-bidrag

= förmodligen en mittenplacering

= hamnar under plats 20

Det är bara att konstatera att Storbritannien har lagt upp det för en bra placering. Återigen kan mycket avgöras med scennumret, men låten är helgjuten och Mae kommer sannolikt leverera. Jag tippar dock på att konkurrensen i just denna genre blir tuff, vilket gör att jag inte tror på en topp-5 placering i finalen, men säkert inte så långt ifrån. Å andra sidan är ju alla placeringar på ”rätt planhalva” en framgång för britterna som annars är vana vid bottenträsket!

Jag tror inte att Storbritannien kommer vinna eller komma sist, låten hamnar någonstans i mitten av finaltabellen.

Jag är lite feg här. Jag är rädd för att det finns en risk att folk inte röstar på detta. Det är en magkänsla bara. I decennier har man varit bortglömda och sen dök Sam upp förra året och bröt trenden. Detta är inte lika starkt som förra årets låt, som i ärlighetens namn var den riktiga vinnaren. Därför finns en risk att britterna blir mediokra igen.

Storbritannien kommer att dra nytta av flera saker i år, dels att man är värdnation (vilket kommer att ge en extra push från publiken på plats), dels att Mae Muller får avsluta finalen med denna partylåt. Jag tror därför att Storbritannien kommer att fortsätta med fjolårets trend att komma högt. Däremot tror jag inte det blir seger men absolut en slutplacering inom topp 10.

Har hört surr om att hon kanske inte kan leverera på scen och det tycker jag gör den svårbedömd. Så det kan lika gärna bli 0 poäng i år igen men jag hoppas verkligen den kommer runt mitten i alla fall.

Det känns konstigt att sätta en grön skylt för Storbritannien, men jag ser många tendenser till att Storbritannien kan klara sig bra i år också. Ett bra utgångsläge har man genom att man stänger finalen, samt att låten redan i skrivande stund fått mycket succé på diverse streamingplattformar. Om nu britterna kan få ordning på sitt scennummer, så… ja.

Gentemot fjolårets bidrag känns I Wrote A Song en aning mjäkig i jämförelse. Storbritannien brukar ju sluta lågt i resultattabellen men vem vet kanske turen vände förra året, kanske var inte fjolårets andra plats en tillfällighet utan mer en spegling av hur landet kommer att sluta i kommande upplagor utav tävlingen. Det kan gå vilket som i år.

Britternas framgångssaga verkar hålla i sig även i år och fjolårets andraplacering har säkert stärkt självförtroendet och motivationen att fortsätta leverera kvalitetsbidrag till tävlingen. Även om det kanske inte blir en återupprepning med en 2:a placering så lär det ändå bli en placering inom topp 10 skulle jag gissa på.

Det här är lättsmält och tilltalar troligen ganska många på ett lagom sätt, så jag tror Mae kommer klara sig bra i finalfältet även om jag inte tror att det är ett bidrag som kommer få höga poäng.