« Inför ESC Belgien 2022

Inför ESC Belgien 2024 »

Belgarna verkar ha begett sig helt tillbaka till 90-talet med denna retropastisch som närmast parodierar på 90-talets uttryckssätt. Jag kan tänka mig att Gustaph har seriösa ambitioner egentligen, men det kommer liksom inte fram i detta bidrag. Låten lånar alldeles för mycket av 90-talets sound, kläder och grafik, för att det ska kunna tas helt seriöst. Istället blir detta en över-kitschig Madonna-tribute (tänk ”Vogue”) som säkert har en publik i Eurovision, men som definitivt inte jag tillhör. Jag får bara rysningar på ett dåligt sätt av denna låt, tyvärr.

Jag har alltid varit ett stort fan av Belgien i Eurovision och även i år gillar jag deras tävlingsbidrag.

Belgien har haft medelmåttig framgång med interna val och bestämde sig i år för att låta folket bestämma. Utifrån vad folket valde kan jag slå fast att i vissa fall funkar diktaturer bättre. Detta är en riktig låt, ett seriöst bidrag, ändå känns det som en parodi på 90-talet om man dopade det med disco. Jag blir genuint irriterad på det eftersom Gustaph kan uppenbarligen sjunga, han har en bra röst. Men vi får detta. Hela scenframträdandet ser ut som en sketch från SNL ifall de skulle göra parodi om popmusik från 90-talet. Från hatten till grafiken. Snacka om att slösa bort sin talang.

Många läsare tror säkert att jag medvetet är negativ. Eller att jag medvetet delar ut låga poäng för att jag försöker spela någon karaktär – panelens bittra jäkel. Men så är det inte. Jag är hård med mina betyg, men jag tycker man ska förtjäna dem. Jag letar efter positiva element, men hittar jag dem inte så blir det en nolla. Låt oss gå vidare.

Först och främst var det roligt att Belgien anordnade en nationell final för första gången på evigheter och det fanns också många bra låtar som tävlade. Låten som vann är helt okej men det som stör mycket är att soundet känns oerhört daterat, låten hade lika gärna kunnat tävlat i ESC 1995 eller 2004 och nu är det alltså 2023 och ja då känns låten på något sätt omodern i kombination med glädje och naivitet. Men, om vi för ett ögonblick lämnar det därhän vill jag ändå passa på att ge cred till Gustaph för att han verkligen lever ut sin sceniska ESC-dröm.

Oj, nu slängdes vi rakt in i 90-talet och under den tiden hade jag älskat det här men nu är vi 25 år senare och detta tilltalar inte alls längre. Visst är det en kul och medryckande låt men den kan lika gärna kvitta. Sen har jag väldigt svårt för artisten, känns inte som att han på något vis passar in i den här genren av musik.

En annorlunda approach som Belgien gör i år jämfört med tidigare, och förmodligen den låt som andas mest HBTQI av alla i årets startfält, och jag skulle kunna vara cynisk och säga att detta per definition inte är skrivet för någon som mig. Men samtidigt tycker jag inte att det här är särskilt dåligt. Det är catchigt, underhållande, inte onödigt rätt-upp-i-ansiktet. Och Gustaph verkar duktig live, vilket jag tror var det som gjorde att han skrällartat vann den belgiska uttagningen framför många mer uppskrivna akter. Den här låten kommer definitivt gå varm i en del HBTQI-klubbar skulle jag tro.

En catchig discolåt med en modernt klingade melodi. Känns lite som vad man hade kunnat förvänta sig utav Belgien. Spontant känner jag att jag blir lite gladare när jag hör den här låten. Tycker det är landets bästa bidrag hittills på 2020-talet.

Belgien med den mycket sympatiska artisten Gustaph bjuder oss på en klubbig och catchig discolåt med retrokänsla i sig med nyans av soul-pop. Bidraget har ett positivt budskap och är en slags hyllning till alla människors rätt att vara sig själva. När jag hör låten så rycks jag med och vill bara skaka loss. Scenframträdandet kommer garanterat att bli minst lika underhållande och medryckande som i den nationella uttagningen. Gustaph är en duktig sångare och en riktig entertainer.

Första lyssningen av Belgiens bidrag gjorde mig oerhört glad. Det var upptempo och klämmigt. Man ville liksom upp och dansa. Versen är för mig starkare än refrängen och att refrängen är lite mer old news och det senare har gjort att jag tyvärr snabbt tröttnat på låten. Men, Gustaph gör det här bra och bidraget får överlag ett gott betyg. Man får aldrig underskatta känslan det ger av lite skönt disco-sound.

PANELEN TILLSAMMANS.
20,5 poäng (av 45 möjliga)

Som avslutning presenterar vi våra gissningar vilket resultat vi panelmedlemmar tror att bidraget kommer att uppnå i Eurovision 2023. I och med att bidraget kvalar i semifinalerna gissar vi bara om det blir en finalplats eller ej, inte vilken eventuell placering det kan bli i finalen (se förklaringarna). Gissningarna är bara preliminära inför de slutgiltiga som görs dagen före respektive sändning i maj.

OBS! Det vi tror resultatmässigt behöver nödvändigtvis inte överensstämma med vad vi själva tycker om tävlingsbidraget.

Förklaringar

= säker finalist

= möjlig finalist (men kan åka ut)

= troligen inte finalist

Det finns en publik för denna typ av låtar, det ska erkännas. Nu tillhör inte jag den kategorin, men jag är inte främmande för att de kan tänkas vilja skicka den här låten till final. Därför öppnar jag för att detta faktiskt kommer att nå dit, även om jag personligen såklart inte tänker bidra till att så sker. Men definitivt en utmanare till de sista finalplatserna.

Jag tror att Belgien tar sig till final där låten garanterat skulle kunna få många jurypoäng.

Detta har säkert en publik. Speciellt i Eurovision-kretsar. Kommer det räcka för att ta Belgien till en final? Tveksamt.

I en ganska allmänt svag semifinal, som jag personligen anser att semi 2 är, kommer en glad låt som Belgiens är i år förmodligen få en av finalplatserna. Väl i final räknar jag dock med att det blir en slutplacering i den nedre halvan av finalstartfältet.

Nu har ju världen älskat all retro/80-talsmusik som gjort comeback de senaste åren så kanske är det dags för 90-talet nu, vem vet?

Belgien skulle mycket väl kunna ta sig vidare till finalen ganska enkelt tror jag. I andra semins första halva är det nämligen ganska ont om upptempolåtar så Gustaph är i det avseendet relativt ohotad där. Och så lär han säkert få folket inom HBTQI-världen med sig.

Trots det tveksamma utgångsläget samt det faktum att Belgien inte ligger jättebra till hos spelbolagen så tror jag ändå att de går till final. Jag tror att med rätt framträdande kan Gustaph verkligen få med publiken och tittarna vilket kan komma att leda till en plats i finalen.

Ett av de bättre ESC-bidragen i år och i min värld inom topp 10. Så högt lär inte Belgien ta sig dock. Först och främst måste man ta sig vidare från semin och bara det känns som en oklar uppgift. Men med Gustaph’s genuinitet tillsammans med att bidraget är positivt och glatt med ett framträdande som är intressant att titta på, så man borde ha goda möjligheter till avancemang, absolut.

Jag skulle bli förvånad om det här inte tar sig till final. Inte så säker på höga poäng bland många andra starka och säregna bidrag, men dock finalplacering.