« Inför ESC San Marino 2021

Inför ESC San Marino 2023 »

Det här är det närmaste vi kommer fjolårsvinnarna Måneskin – i år! Här snackar vi dock inte hårdrock eller heavy metal utan ren klassisk punk á la Sex pistols! Imponerande, med tanke på att det kommer från lilla San Marino! Jag är ärligt talad lite förvirrad att detta lilla land kommer med en sådan attityd här – detta är det mest utmanande som vi får se i år, och dessutom med en artist som kör hela racet – kläder, tatueringar, make up, hår – allt! Det som gör att jag ändå är lite återhållsam är att låten är lite halvschaskig. Jag vet att det är meningen att låta lite halvt ihopslängd – det kommer ju med attityden, men det funkar liksom inte i Eurovisionsammanhanget. Men jag inser att jag inte kan be om mer ”genomtänkt” och ”välproducerad” låt när det rör sig en punklåt – det ska låta risigt och slafsigt. Jag får helt enkelt nöja mig med det. Applåderar för att ni bjuder på detta, San Marino!

Och här kommer min nästa nollpoängare! Jag blir inte riktigt klok på San Marino ibland! Vissa år så skickar de jättebra låtar och vissa år är det bara skit enligt mig. Tyvärr så ser jag inte San Marino som ett finalland i år. Låten är bara knas och inte bra. Sen lite ironiskt att man låter Achille Lauro vara med för San Marino samma år han försökte bli Italiens artist.

Så Italien vann med en rocklåt i bar överkropp. Då tänkte väl San Marino att de ska försöka göra samma sak. Men istället för mästerligt blir det bara cringe. Dessutom kallar man den ”Stripper” som grädde på moset. Låten är dessutom riktigt dålig. San Marino är iaf kontinuerliga vad gäller att skicka bidrag man minns, fast kanske inte av en positiv anledning.

Jag kollade in finallåtarna i San Marinos nya uttagning och det var väl inte mycket som i mitt tycke var jättebra men det fanns ändå några andra låtar än vinnarlåten som var bättre. Nu är det en helt okej rocklåt och jag kan tycka att Achille Lauro gör låten rättvisa och därav att det blir ett lite högre betyg. Rock är ju alltid rock!

Ett intressant inslag i kvällens tävling och han gör säkert ett coolt intryck på många men för mig blir det nästan lite pajas över det hela. Känns påklistrat och kan inte avgöra om det är hans riktiga image. Den här flumrocken är inget för mig.

Årets Måneskin-ripoff kanske vissa tänker nu. Tillåt mig att stoppa er i tankegångarna med att påpeka att Achille Lauro faktiskt hållit på längre med denna typ av rock än vad Måneskin gjort, även om han inte haft lika stort genomslag internationellt. Detta är ändå en intressant låt, den lyckas på något sätt kombinera eldigt med rått. En typ av glammig punkrock som tar lite av varje influens. Showman-skapen från Billy Idol, råheten från Iggy Pop… ibland kanske denna balanserar på gränsen till att bli lite för vulgär för min bekvämlighet, och det blir ett litet minus på det. Men om man studerar texten noggrannare, vilket jag gjort, kan man ana ett mått av satir i det hela. Vågat drag av San Marino skulle jag nog säga, men eftersom man lyckades få med internationella storrappare på tåget förra året borde man inte vara så förvånad.

Eurovisions bästa och starkaste land San Marino kommer med sitt kanske bästa och mest konkurrenskraftiga bidrag genom tiderna, Stripper. Låten är lite som en uppföljare, eller man kanske ska säga en uppgradering av Måneskins Zitti E Buoni som ju bekant vann fjolårets tävling (dock för Italien).

Trots att låten kan jämföras med Zitti E Buoni så har den defnitivt sin egen identitet och charm. Achille Lauro är dessutom oerhört karasmatisk och fullkomligt äger hela scenen. Få hade kunnat sälja in låten på samma sätt, Italien gjorde en ordentlig tabbe som gav honom kalla handen när han tävlade i San Remo. Men de vann ju förra året så nu vill de väl att San Marino också ska få uppleva den glädjen.

Jag tyckte det var intressant att San Marino valde sitt ESC-bidrag via en nationell uttagning. Det var kul att återse 80-talsikonen Spagna som de flesta säkert kommer ihåg från jättehiten ”Call Me” från år 1987. I årets final ställde hon upp med härliga ”Seriously in Love” som kom på 4:e plats och var lite av min personliga favorit.

Istället valde man den punk-rockiga låten ”Stripper” av den omtalade italienske modeikonen Achille Lauro som är en riktig karaktär. Jag tycker både Achille och låten är intressant. Vi kommer att få uppleva en ordentlig nakenchock på scenen. Nästan på gränsen till att vara aningen vulgärt och sexistiskt. Inte mig emot, men kanske att det inte faller alla i smaken. Man kan lugnt säga att det sticker ut från mängden. Det är mycket snack om att han härmar stilen från Måneskin, men det här var hans riktiga stil innan Måneskin ens vann Eurovision.

Jag önskar jag kunde säga att jag gillar det här och även om det är en blandning av punkpop, funkpop, Iggy Pop, ja vad ni än å kalla det så är det mils skillnad från Måneskin. Det är alldeles för städat och mesigt å ena sidan och samtidigt för vulgärt för att få mig att vilja titta. För rock kan jag helt klart gå igång på när det spelar på rätt strängar, men det Här får jag fullkomligt panik på.

PANELEN TILLSAMMANS.
19,5 poäng (av 45 möjliga)

Som avslutning presenterar vi våra gissningar vilket resultat vi panelmedlemmar tror att bidraget kommer att uppnå i Eurovision 2022. I och med att bidraget kvalar i semifinalerna gissar vi bara om det blir en finalplats eller ej, inte vilken eventuell placering det kan bli i finalen (se förklaringarna). Gissningarna är bara preliminära inför de slutgiltiga som görs dagen före respektive sändning i maj.

OBS! Det vi tror resultatmässigt behöver nödvändigtvis inte överensstämma med vad vi själva tycker om tävlingsbidraget.

Förklaringar

= säker finalist

= möjlig finalist (men kan åka ut)

= troligen inte finalist

Nja, detta är inget för Eurovision, tyvärr. Jag tror inte att vi får se detta i finalen, Europa är inte redo för ett San Marinesiskt Sex Pistols…

San Marino missar finalen i år tyvärr, Jag tror folk kommer tycka att det bli för mycket på scenen. Jag tycker också att det är väldigt likt förra årets vinnare Måneskins scenstil.

San Marino har en tendens att inte nå final. Jag tror att den trenden håller i sig.

Achille Lauro är känd i Italien och även om Italien inte får rösta i semifinal 2 så skulle det nog kunna gå hyfsat bra ändå för San Marino. Ändå känner jag mig högst osäker på hur det kommer att gå. Det känns som en låt som det är stor flipp- eller flopp-varning på. Finns inget mellanting.

Det här kan omöjligt gå vidare. Inte ens ljusår i närheten av hur bra Måneskin var förra året. Tack och adjö!

Att San Marino ändå lyckas få med Achille Lauro som ändå är en rätt stor stjärna i Italien visar på att man spänner bågen högt. Det går knappast att säga något dåligt om deras ambitionsnivå, men samtidigt är fans och odds inte alltför hänryckta. Liten skrällvarning måste jag dock utfärda på Achille Lauros rutin och förmåga att ta scenen.

San Marino kommer att vinna hela Eurovision Song Contest 2022.

Hur det kommer att gå för San Marino i årets Eurovision med italienska stjärnan Achille Lauro återstår att se, men visst är det kul att vi äntligen kommer att få se honom på den stora på ESC-scenen. Jag tror inte att det räcker hela vägen till final, dock.

Hur stor Achille Lauro än är i vissa länder tror jag inte San Marino har en tillstymmelse av chans att ta sig till final. Känns som att San Marino har lite identitetskris med tanke på olikheterna i de bidrag man valt fram de senaste åren.