« Inför ESC Storbritannien 2019 | Inför ESC Storbritannien 2021 » |
INOFFICIELL EUROVISION 2020. Det har blivit dags att presentera Storbritannien, som i år representerades av sångaren James Newman med låten ”My Last Breath”. I vår specialupplaga av årets Eurovision lät vi Storbritannien fortsätta vara direktkvalificerad till finalen, och därför slapp de kvala i semifinalerna. Deras finalstartnummer blev 10 av 26.
Innan vi går in på våra betygsättningar och kommentarer kommer vi först presentera en sammanfattning av Storbritanniens resultat under 2010-talet. Därefter presenterar vi uttagningsform, artist och bidrag som följs av våra åsikter. Nu börjar vi!
Summering. Resultat på 2010-talet
|
|
* Rankingen består av en addering av alla länders totalplaceringar mellan 2010–2019 i bakvänd ordning. Om t.ex. 43 länder deltog får vinnaren 43 poäng, tvåan 42 poäng osv. nedåt. Därefter har vi slagit samman poängsummorna och listar länderna i ordning från högsta till lägsta totalpoäng.
** Snitt- och totalpoäng innehåller den totala poängsumma som landet samlade ihop finaler mellan 2010–2019.
Mer fakta. Vem är James Newman?
|
|
Panelens åsikter. Kommentarer och betyg
| . Gah! Blir frustrerad när jag hör sådana här låtar! Här finns massor av potential! Varför valde låtskrivarna att bara ge upp, och satsa på att bygga sin låt kring konstgjorda andningspauser istället???? WHY!!??? Nog för att jag förstår att man vill ha en hook att skapa minnesvärda moment kring, men det förstör låten totalt! Man har annars en oerhört snygg och kvalitativ uppbyggnad i både vers och delvis i refrängen, men istället för att bygga hela refrängen så sticker man in med en totalt tempodödande paus. Blir nästan arg. Hade man fortsatt bygga vidare på låten så hade detta varit en klar 4:a eller rent av 5:a för mig – men nu är det bara kämpigt att höra det här. Varför kan inte britterna bara komma med någonting genomgående välarbetat för en gångs skull?! |
| . Storbritannien är inte någon stormakt i Eurovision längre. Det känns som att man gett upp lite och skickar relativt okända artister och bryr sig inte så värst mycket hur det går. Kan också förklara varför det känns som att man skickat samma låt några år i rad nu. Låten har faktiskt potential. Tror att en bra sångare hade kunnat göra den rättvisa. Istället blir det som vanligt med Storbritannien, tråkigt och ointressant. |
| . Att följa Storbritanniens musikaliska Eurovision-resa sedan 2000-talets intåg har inte varit det roligaste. Denna musiknation som årligen tar fram hitlåt efter hitlåt och superartist efter superartist har på något sätt lyckas göra bort sig enormt när det kommer till Eurovisions internationella perspektiv. Istället för att i vanlig ordning utse bra låtar med bra artister har BBC valt ut all möjlig skitmusik. Bara för att nämna några exempel: ironi som inte går hem, före-fördettingar som ingen vill höra mer och låtar som är förlegad skrivbordsmateriel som var modernt typ 1980. Och sedan sitter de brittiska kommentatorerna år efter år och talar i mun på alla andra som pratar och sjunger och försöker leva kvar i någon slags bubbla av att ”UK är faktiskt bäst och i år vinner vi” när det de facto har blivit tvärtom. Hur kunde allt detta hända? Därför kändes det så befriande när BBC äntligen tog till sig lite sans och hittade en artist och en låt som håller väldigt hög kvalité i jämförelse med vad de tidigare har valt ut. Samtidigt är det så att det är inte den bästa låt Storbritannien skickat men i jämförelse med mycket annat de senaste åren är jag ändå grymt tacksam att fått höra den här låten i alla fall i år. Nästa år kanske de är tillbaka på gammal skåpmat från 1975 igen… |
| . Den här låten blir jag inte klok på. Varje gång jag hör den tänker jag ”vilken var det här nu igen?”. Den fastnar verkligen inte även fast jag tycker den är helt ok. England hade kanske för en gång skull kommit lite högre i slutresultatet med denna men det får vi aldrig veta. |
| . Ett annat land som jag tror blev rätt så brandskattat av ett inställt Eurovisionår är Storbritannien. I detta fall hade man tagit hjälp av skivbolaget BMG, vilket ledde till en låt som känns betydligt mer aktuell än många av Storbritanniens låtar tidigare varit. Att jag personligen inte kan klämma ifrån mig mer än en tvåpoängare är förmodligen mer en smaksak än nånting annat, men en stark tvåa. Den är i alla fall relativt lätt ihågkommen med sitt ”last… breath”. |
| . Tycker överlag att det är en ganska så, hur skall man säga, mysig låt? Melodin samt James röst har en ganska så lugnande effekt. Man blir på något sätt lite gladare och lite mer hoppfull av låten. Det kanske låter långsökt, men det är så jag uppfattar låten. Rent genremässigt så skiljer den sig dock inte nämnvärt från Storbritanniens föregående bidrag. Så någon framstående placering hade nog knappast varit att förvänta sig om tävlingen blivit av. |
| . Varje år har man höga förväntningar på att Storbritannien ska skicka det där perfekta ESC-bidraget som kan vara med att utmana i en toppstrid och det har inte hänt på år och dar. Det hade förmodligen inte hänt med årets tilltänkta bidrag heller, även om detta är bättre än mycket annat de skickat på sistone. En välproducerad feel-good-midtempo-poplåt med en stabil sångare. |
| . Tja, den här låten hade potential, men det är som att man vid skapandet kom på början, versen och hooken och sen bara försökte få färdigt något som liknar låt. Har jag inte lyssnat på ett tag är det enda jag kommer ihåg just ”ooooo”. Nära nog att sänka den ett snäpp när jag tänker efter. |
PANELEN TILLSAMMANS. |
