« Inför ESC Malta 2019

Inför ESC Malta 2021 »

Denna har vi hört förut! Jodå, flera gånger faktiskt! Cesar Sampson 2018. John Lundvik 2019. The Mamas 2020. Vi börjar kunna den här genren nu! Men visst är det svängigt? Jag gillar egentligen det här, för det finns en själ och energi i denna typ av musik som vi inte får i andra genrer. Men nu så har man nog fått lite av en överdos av detta, och då blir det lite platt. Jag tror dessvärre att detta är musik med sin bästa tid bakom sig, även om jag personligen går igång lite på det.

De senaste åren har soul/gospel konceptet funkat relativt bra i Eurovision. Speciellt hos juryn har det varit en favorit. Tycker Destiny är en riktigt bra sångerska. Dock är det något med denna låt som inte kommer upp i samma höjd som Cesar Sampson 2018 eller John Lundvik 2019. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Känns som att en lugnare låt hade passat hennes röst bättre och där hon hade fått mer utrymme att briljera. Detta blir någonstans mitt emellan bara.

Här har vi ytterligare ett exempel på en situation där artisten är bättre än låten. Jag gillar Destiny som artist och hon gör väldigt bra ifrån sig, men låten den är alldeles för slätstruken och tråkig. Ändå rankas den i höjd hos vissa tyckare. Varför? Jag tror mer det är för Destiny som artist än själva låten. Däremot tror jag att hon hade varit The Mamas stora konkurrent i och med att de är lite i samma genre, fast The Mamas är såklart mycket bättre. Nej, den här låten är svagt godkänd för mig, inte mer än så.

Nja det här är väldigt mellanmjölk. Hon verkar ju vara en väldigt duktig sångerska men låten griper inte tag i mig för fem öre. Hjälper ju inte att man inte kan höra den på Spotify än vilket kanske hade hjälpt till något.

Malta gick i år i samma fälla som man gjorde förra året tycker jag. Att man lyckats ta fram en sångerska som är jätteduktig, men inte har rätt låt som lyfter henne helt. Nu har jag i och för sig inte någon bra koll på JESC så jag kan inte säga att jag känner till Destiny Chukunyeres musikaliska inriktning särskilt bra. Men av det jag hör så vet jag att hon ändå kan sjunga. Det är väl den underlättande omständigheten här, att hon har en låt där hon kan demonstrera sin starka röst, vilket Michela Pace inte hade ifjol. Men låten är så himla slätstruken att jag inte kan bjussa på mer poäng än vad jag gör.

Destiny är helt klart en av årets bästa sångerskor. Redan när hon tävlade i Junior Eurovision för fem år sedan så tippade jag att hon skulle kunna bli den första personen att vinna både JESC & Eurovision. Hon vann visserligen JESC det året, men jag är tveksam hur hon hade klarat sig i Rotterdam om hon fått tävla med den här låten. Jag tycker All Of My Love känns tämligen slätstruken, inte alls lika catchig som hennes JESC bidrag.

Om inte nästa år så är i alla fall jag övertygad om att Destiny kommer att få representera Malta i framtiden. Man kan ju hoppas att hon får en bättre låt då.

Jag hade höga förväntningar när det stod klart att Maltas representant till årets tävling skulle bli den tidigare Junior ESC-vinnaren Destiny. Denna unga & talangfulla sångerskan från den lilla medelhavsön är en grymt begåvad sångerska. Besvikelsen efter första lyssningen var total och nu en drygt månad efter anser jag fortfarande att den inte håller måttet och känns bara slätstruken och tråkig. Låten är en pop-R&B-låt delvis skriven av svenskar. Jag hoppas Destiny får en ny chans nästa år, med en avsevärt mycket bättre låt.

Det är synd att Destiny inte fått en bättre låt att bära hennes vackra röst. Den är enligt mig för slätstruken. I samma genre som The Mamas, men the Mamas har en bättre hook.

PANELEN TILLSAMMANS.
17 poäng (av 40 möjliga)