« Inför ESC Island 2019

Inför ESC Island 2021 »

Här tror jag att vi hade haft vinnarna av ESC 2020, om tävlingen faktiskt hade blivit av. Ja, det låter kanske lite underligt, men detta bidrag innehåller faktiskt så pass många grundläggande vinnarelement att jag nästan är övertygad om en isländsk vinst. Detta är kitschigt, men med glimten i ögat. Det är svängigt. Det är helt unikt. Det är minnesvärt. Och framförallt är en låt med många hooks – även om det kanske inte är supermodern poplåt á la 2020. Men med tanke på att låten redan går varm på svenska radiostationer, och att den uppmärksammats internationellt, bl.a. då musikvideon blivit viral i USA, så finns all anledning att tro att det här skulle funka i ESC också. Och jag gillar det här, inte minst! Även om låten kanske är lite väl kitschig, så är detta supercharmigt och intressant. Klart det mest minnesvärda bidraget i år – och hade förtjänat en vinst enligt mig.

Det är tre bidrag i årets tävling som sticker ut från mängden – Ryssland, Litauen och bidraget vi ska tala om nu Island. För mig är det också det sämsta av de tre. Alla var favorittippade inför tävlingen med låga odds innan allt ställdes in. Det hade säkert gått väldigt bra för Island. Men här ska jag skriva vad jag personligen tycker om bidraget och jag är inte så förtjust i det. Hatari chockade hela Europa förra året och Island var på allas läppar. I år hade de två andra knasiga bidrag att försöka tävla med och i slutändan tror jag de hade förlorat kampen mot dem båda. Till skillnad från de andra två så är detta det enda bidraget där jag vill ta fram skämskudden.

Det jag kommer att säga nu trodde jag aldrig någonsin att jag skulle behöva säga, men när jag hör och ser på årets isländska låt tar jag tillbaka allt negativt jag sa om Hatari ifjol! För precis som de finska Lordi-monstren 2006 var i alla fall Hatari underhållande att titta på i jämförelse med vad Island valde ut i år. Det här är INTE roligt, utan det är bara ett fånigt, pinsamt och larvigt försök till låt som till och med i min bok får ”Imse vimse spindel” att vinna en Grammy för bästa låt.

Det enda jag kan glädja mig åt är att Island förhoppningsvis tänker om och tänker rätt 2021, så att vi får tillbaka kvalitén igen från denna önation.

Island bjuder åter på ett härligt inslag i Eurovision. Det var min andra favorit i deras tävling men får nog säga att jag föredrar den isländska versionen fast det är ju alltid kul när man kan sjunga med också. Dröjde länge innan jag såg själva framträdandet och det gör ju bara låten så mycket roligare. Dock har jag tröttnat en aning nu efter väldigt många lyssningar.

Jag har ett par vänner som verkligen är tokförtjusta i den här låten och när jag bara ger en trea undrar jag om jag gör nåt fel här… Men hur som helst, även om jag i och för sig tyckte mer om Hataris låt än detta, så ser jag i alla fall varför den här låten har sina fans. För samtidigt som Island fortsätter bjuda på något konstigt med Daði Freyrs artisteri (vilket i sig inte bara är unikt i denna låt), så är det här samtidigt betydligt oskyldigare jämfört med ”Hatrið mun sigra” från ifjol. Istället för en dystopisk klagosång sjunger han istället om sin nu ett år gamla dotter. På det viset är det här ändå betydligt gulligare. Sen är det något charmigt med retrostilen i låten också.

Likt Litauen så tycker jag extra synd om Island när det kommer till det faktumet att tävlingen aldrig blev av. Jag tror att de hade haft goda chanser att knipa sin första seger i år. Låten sticker minst sagt ut med sin retrostil samt udda framträdande, dvs om de använt samma som Islands nationella final.

Island kör vidare på vägen att skicka ett bidrag som sticker ut och som är underhållande och originellt. En soulinspirerade låt som är allt annat än mainstream. Låten är funkig och väldigt retro kombinerat med ett udda och småroligt framträdande. Den isländska versionen handlar om teknik och datorer och om hur gruppens dans ska rädda världen medan den engelska versionen som var avsett för Eurovision var en ytterst personlig text om front-sångarens ettåriga dotter och om dennes innersta tankar och funderingar samt känslorna som uppstår att bli förälder. Den tillför mycket glädje och har fått bra respons av ESC-fans världen om. Hade mycket väl kunnat bli en vinnare. Island ihop med Ryssland och Litauen är bland de största förlorarna att tävlingen ställdes in. Precis som ifjol tog det ett tag att uppskatta Islands bidrag. Jag gillade den inte alls när den vann den isländska nationella uttagningen. Men nu när man har fått storyn bakom låten börjar man ta till sig den på ett helt annat sätt. Island har hittat ett framgångskoncept i Eurovision och jag hoppas att de kommer tillbaka till 2021 med ytterligare något underhållande bidrag.

2019 gick jag verkligen igång på Islands bidrag. Det var så otippat att jag skulle placera dem så högt, men i år får de inte lika mycket poäng. Jag älskar sångarens röst och jag lyssnar hellre på den isländska versionen än den engelska. Jag var inte så förtjust i framträdandet, men sågar den inte heller. Ett framträdande som ändå hade kryddat ESC live, men som vi nu inte får ta del av.

PANELEN TILLSAMMANS.
23 poäng (av 40 möjliga)