« Inför ESC Cypern 2019

Inför ESC Cypern 2021 »

Nja, det här är ett typiskt exempel på ett land som gör allt för att skapa en riktigt modern låt, men tappar allt intressant på vägen. Jag hittar inte mycket intressant eller kvalitativt i den här låten tyvärr, snarare är det här en låt som kanske gör sig bäst när den spelas på Euroclubs runt om i Europa. Vi kanske ska va nöjda med att den inte får framföras i Eurovision, för något säger mig att den hade blivit ganska svår att gestalta live…

Cypern fick nästan känna segerns sötma med ”Fuego” innan man tappade allt. Sedan dess har man försökt skapa något lika populärt utan att lyckas. Det känns som att ju mer man försöker desto sämre blir det. Och nu är det dags att byta taktik. Det är meningen att detta ska vara en upptempo låt som man går igång på, men personligen vill jag bara trycka ”next” och gå vidare med mitt liv. Den enda anledningen till att den får en poäng är för det finns sämre låtar. Så av den principen förtjänar den inte en nolla.

För att vara en låt som har ”att springa” som titel står Sandro väldigt still i videon 🙂

Skämt åsido, det här är en låt som går mig fullständigt förbi. Jag tycker den är tråkig och ointressant och den säger mig varken bu eller bä. För mig är det lite på gränsen till noll men den är ändå inte så dålig. Så 1 poäng får den i alla fall. Och det får mig att börja fundera på om inte de båda Fuego-låtarna faktiskt var bra i jämförelse med detta.

Det här låter riktigt bra i mina öron. Den mörka undertonen finns där men är ändå ett härlig beat som tilltalar mitt eurovisionhjärta. Dock hade det nog blivit platt fall på scen likt många andra bra låtar tidigare år (Hovig och Imri tex). Cypern är ju annars väldigt bra på rock så de kanske borde testa det igen efter flera upbeat-låtar.

Okej, så det givetvis kloka draget Cypern gör nu är att man tänker annorlunda och inte fastnade för definitionen utav galenskap som man gjorde i fjol. Vi slipper en Replay of a Replay så att säga.

Men med det sagt, vad finns det att säga om denna låt? Enkelt uttryckt: Middle of the road! Delvis klubb-aktig, delvis radiopop, en relativt bra producerad mellanmjölk. All denna medelmåttighet gör att det lägligt nog landar i ett medelmåttigt betyg. Vilket ändå är ett steg i rätt riktning så att Cypern inte längre blir min slagpåse i Eurovision.

Alltså, låten är ju inte dålig. Men speciellt bra är den inte heller. Den mest existerar. Jag tycker inte att det här låter som en Eurovisionlåt. Snarare som bakgrundsmusik som man skulle kunna spela på gymmet. Jag har inget att kommentera här. Låten är helt enkelt för intetsägande.

Semesterön Cypern har haft bra resultat i Eurovision de senaste åren. Man har varit med i finalen fem år på raken och senast år 2018 fick man sin bästa placering någonsin i tävlingen när Eleni Foureira med sin låt ”Fuego” sjöng Cypern till en 2:a plats. Årets artist har rötterna i Tyskland och hans låt är en modern, repetitiv poplåt med inspiration av Calvin Harris, som bara pågår utan att vara särskilt underhållande eller bra. Nej, detta biter inte på mig, tyvärr.

Detta bidrag når bara precis till medelbetyg. Låten börjar lovande och generellt har vi en sångare som är mycket bättre än produktionen. Man har börjat tegla grunden på huset, men inte kommit längre än till reglarna! Var är svällandet, var är körerna? Det är inte dåligt, det är inte bra – som om Shakespeare hade kunnat skriva ”att vara eller inte vara” och sen blev det inte mer.

PANELEN TILLSAMMANS.
17 poäng (av 40 möjliga)