« Inför ESC Sverige 2019

Inför ESC Sverige 2021 »

Jag måste vara ärlig med att säga att årets Mello var bra, men med förvånansvärt få potentiella ESC-låtar. Vi serverades många sköna, men internationellt sett helt ofarliga låtar, som kanske passade den svenska publiken väldigt bra – men inte mer än så. Att The Mamas vann var visserligen en skräll, men den största skrällen var ju hur otroligt jämnt resultatet faktiskt blev i finalen. Helt osannolikt! Vinnarlåten var förmodligen den låt med mest själ av alla i finalen, men är tyvärr en rätt innehållslös kopia av fjolårets svenska bidrag. Sverige hade garanterat blivit avfärdat som en repris av sig själva från 2019, och vi hade rent av eventuellt missat finalplats. The Mamas gör ett enormt jobb på scenen, absolut, men låten är för tunn. Låt oss vara nöjda med att vi slipper ta risken att missa finalen i år då.

Personligen tycker jag att Sverige skickade sitt bästa bidrag någonsin förra året när John Lundvik framförde ”Too Late For Love”. Det var någon magi över hela den låten och The Mamas bidrog till den magin. Nu stod de ensamma och det var inte samma känsla. Jag blev rejält överraskad när de vann Melodifestivalen till att börja med. Och jag tror inte de hade överträffat Johns resultat. ”Move” kommer inte upp i samma klass som förra årets mästerverk, istället blir det en mellanmjölksvariant.

Till och börja med vill jag vara ärlig med att säga att Anna Bergendals ”Kingdom Come” var mitt personliga val till årets Eurovision. Nu var inte The Mamas med ”Move” ett sämre val, men jag blev lite direkt chockad i finalen att de vann för det hade jag inte räknat med alls.

Nåväl, i år fick jag möjligheten att följa The Mamas resa något mer eftersom jag både fick höra dem i Linköping och i Stockholm, och jag tycker om dem mycket som artister. De bjuder in alla till festen och de sjunger som gudinnor! Så jag hade inte känt mig osäker på om de hade fått sjunga i Rotterdam i maj, utan jag tror att de hade gjort bra ifrån sig, gått till final och sedan kommit någonstans i mitten av finalfältet. Däremot anser jag att Mamas är bättre än låten men helheten är riktigt snyggt gjord och det är inget dåligt alls med det.

Detta var inte min personliga favorit i år och har lite svårt för den faktiskt. Tycker sångerskorna är fantastiska och de förtjänar en mycket bättre låt. Under de tre minuterna låten pågår tycker jag den är bra men nästa sekund har jag glömt bort den. Den lämnar inget avtryck hos mig, tyvärr.

Sverige har ju som bekant hamnat i en sits där vi de senaste åren varit juryernas kelgrisar, samtidigt som vi haft svårare att locka intresse hos tv-tittarna. Detta mönster har sett likadant ut de senaste tre åren nu. Så vad skulle man göra åt denna situation?
A. Fortsätta vidare på det spår vi gjort genom att skicka radiovänliga låtar som juryerna oftast brukar gilla?
B. Försöka satsa på låtar som lämnar avtryck direkt vid första lyssningen, så att vi får tittarna på rätt sida?

…Vi gjorde varken eller.

Det som ligger oss i fatet just i år är att vi alltså hamnat i samma hjulspår som vi gjorde förra året, med en låt som föga förvånande liknar ”Too Late for Love”. Med det i åtanke tycker jag mig uppleva samma problem här som ifjol också, hela denna forcerade glädje som den här låten är uppbyggd på. Eller rättare sagt, att jag märker att det här *ska* vara ett lyckopiller, men som inte funkar på mig. Men, ”Move” har dessutom ett annat problem som ”Too Late for Love” inte hade – ”Move” saknar en ordentlig refräng, utan låtens hook verkar istället ligga vid bryggan när musiken tystnar.

Det är tråkigt att jag måste fortsätta på denna trend jag fastnat i sedan 2016, att jag tycks bara kunna betygsätta Sverige med binära siffror (alltså 1 eller 0)! Men det här kan inte få något högre än ett poäng, det är för mycket som felar. Om nånting är det Mamas’ scennärvaro och pondus som räddar detta nummer.

Move var inte en av mina favoritlåtar under Melodifestivalen. Men för första gången sedan 2017 så kan jag säga att jag faktiskt gillar Sveriges bidrag. Jag hade faktiskt hoppats att The Mamas skulle gå långt i Rotterdam, även om det nu inte var tal om någon vinst.

Man kan inte annat än att bli glad av den låten, oavsett om man gillar gospel eller inte. Jag är glad att Sverige åtminstone försökte skicka något som gick emot de slätstrukna radiolåtarna vi har skickat de senaste två åren. Move känns som en frisk fläkt i jämförelse.

Det blev alltså The Mamas som något oväntat vann Melodifestivalen 2020 och skulle få representera Sverige i Rotterdam. Själv höll jag på Anna Bergendahl, men var inte särskilt besviken över att det blev den begåvade trion (numera) som segrade istället. Och nu med facit i hand så hade det varit hemskt tråkigt om t.ex Anna Bergendahl som så gärna vill göra comeback i Eurovision efter fiaskot senast för tio år sedan skulle fråntas möjligheten att komma tillbaka och revanschera sig eller för den delen Dotter eller Hanna Ferm som båda är grymma artister med varsitt starkt bidrag som skulle gett oss det där vinnarhoppet. För The Mamas var inte fallet att inte få tävla lika hårt som för många andra artister som skulle fått beträda en ESC-scen för första gången. The Mamas hade ju redan fått sin stund i rampljuset ifjol bakom John Lundvik. Givetvis hade de såklart velat stå i rampljuset själva och visa upp sig själva som artister med den fantastiskt härliga låten ”Move”. Gospel-soul temat, energin & glädjen var kvar sen 2019 även om det är två helt annorlunda låtar. Jag tror inte att The Mamas hade gjort bort sig eller att vi hade floppat som många befarar. Tjejerna är grymma på scen och har fantastiska röster. Men att vi hade varit inblandade i någon toppstrid har jag svårt att se. Då hade jag trott mer på Anna, Dotter eller Hanna för de hade samtliga starkare låtar enligt mig. När det nu står klart att The Mamas inte får en ny chans nästa år eftersom vi ska genomföra en ny Melodifestival-upplaga hoppas jag att de inte ger upp hoppet utan kommer tillbaka med en ännu starkare låt. Hoppas även att de får framgångar med sin ”Move” och att den spelas flitigt av er läsare.

Första gången jag hörde låten kändes det ok, men inte mer. För mig var det en låt som behövde lyssnas på ett par gånger och när alla bidrag och deltävlingar var genomförda placerade jag The Mamas bland tre i topp. De har fantastiska röster som gifter sig väl med varandra och en glädje som smittar av sig och jag tror alla gånger de hade genomfört en ESC-final galant.

PANELEN TILLSAMMANS.
24,5 poäng (av 40 möjliga)