Lukas analyserar formen

Sedan Frankrike knep sjätteplatsen 2016 har de ofta skapat en hel del hype kring sig, även om resultaten inte alltid gått deras väg helt och hållet. 12:a 2017, 13:e 2018, två mittenplaceringar. Men jämför man det med hur det tidigare sett ut för dem och tar med att de ofta har ögonen på sig inför varje år, så kan man säga att de är i en positiv trend, dvs. en Formtopp!

Uttagningsinformation

Frankrike valde för ett andra år artist och bidrag genom uttagningen Destination Eurovision, där 18 bidrag tävlade om segern; först genom två semifinaler och sedan en final dit åtta av bidragen kvalade in.

Personlig åsikt om årets akt: Jag måste verkligen inleda med att säga att jag tyckte att Frankrike hade en av de absolut starkaste nationella uttagningarna i år! Ett oerhört vasst startfält mynnade dock ut i en lite medioker vinnare, där jag känner att meriten inte låg i låten utan i hens personlighet. Jag ogillar skarpt när sånt händer, då det förstör lite poängen med Eurovision. "Roi" är visserligen helt okej, men den är faktiskt lite tråkig och händelselös. Faktum är att jag inte riktigt ser eller hör någonting som lyfter den här upp över det vanliga, om man inte vill koncentrera sig på Bilal som person. Jag väljer att inte göra det.

Frankrike har på sistone blivit duktiga på att skicka bidrag som handlar mindre om musik och mer om artisterna själva. Visst har man en god möjlighet att fortsätta upprätthålla sina placeringar i 15:eplats snåret, men jag tror snarare på att fransmännen får rikta in sig på den undre halvan. Detta lär inte kunna sticka ut tillräckligt för att klara sig ur bottenträsket.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Amina - "C'est le dernier qui a parlé qui a raison" (1991)
2. Marie Myriam - "L'oiseau et l'enfant" (1977)
3. Natasha St-Pier - "Je n'ai que mon âme" (2001)
4. Sébastien Tellier - "Divine" (2008)
5. Nina Morato - "Je suis un vrai garçon" (1994)

Personlig åsikt om årets akt: Jag är lite kluven vad gäller årets franska bidrag. Bilal sjunger fint och balladen är rätt trevlig i sig. Det som stör mig mest är den här blandningen mellan engelskan och franskan. Speciellt när han mer eller mindre kör varannan mening på de två språken. Tycker han borde bestämt sig för ett och kört på det. Helst franska, för det är ett vackert språk. Men som sagt, så är det inget som får mig att hoppa av glädje men det är inte dåligt heller.

Det är ett väldigt svårtippat bidrag. Tror inte på någon jättesuccé för Frankrike denna gången. Skulle nog personligen placera den i mitten och neråt, inte högre än så.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Marie Myriam - "L'oiseau et l'enfant" (1977)
2. Amaury Vassili - "Sognu" (2011)
3. Amina- "C'est le dernier qui a parlé qui a raison" (1991)
4. Sébastien Tellier - "Divine" (2008)
5. Amir - "J'ai cherché" (2016)

Personlig åsikt om årets akt:

Jag följde den franska uttagningen i år och förälskade mig bokstavligt i den vackra balladen “Tous les deux” som sångerskan Seemone framförde. Jag blev både glad över att den vann sin semi överlägset och att även jurypersonerna satte den som vinnare i finalen och tänkte att ”nu är det klart”. Men nej, då vinner istället den tittarfavoriten ”Roi” som jag tycker är en väldigt märklig låt.

Men först vill jag bara säga det att Bilal ska ha cred att han ställer upp helhjärtat och att han står upp för sig själv som en förebild för andra som är i samma situation. Det ska han ha en stor eloge för, men hans låt är tyvärr inte mer än godkänd för min del.

Jag vet, jag har sagt nu flera år i rad att ”Frankrike vinner”. Och för varje år jag säger det så gör de inte det. Så i år finjusterar jag mina ord och säger att Frankrike kommer nog att tillhöra toppstriden i år, och jag tror att det kan gå bättre än vad många tror, tycker och tänker. Många kommer nog att se Bilal som en "Conchita junior" och tänker att det är helt chanslöst. Men det tror jag inte att det är. Blir det inte seger så kommer ”Roi” i alla fall att utmana om segern, det är jag övertygad om.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Madame Monsieur - "Mercy" (2018)
2. Alma - "Requiem" (2017)
3. Amaury Vassili - "Sognu" (2011)
4. Natasha St-Pier - "Je n'ai que mon âme" (2001)
5. Lisa Angell - "N'oubliez pas" (2015)

Personlig åsikt om årets akt: Det här blir en av låtarna där jag velade ganska mycket mellan betygen. För låtmässigt är det egentligen inga större fel på den, och Bilal är ändå duktig som sångare. Ansatsen känns helt rätt, vilket skulle kunna ha lett till högre poäng från mig. Det finns några saker som blir lite knasiga däremot i denna låt, och det är dels att Bilal skiftar enormt mycket mellan språken i låten, vilket gör det svårt att fokusera. Det andra är att vid refrängen händer det att det blir mycket "oh oh oh-oh", vilket ofta ger mig känslan av att "ok, här fick de slut på textrader". Den saken kan jag i och för sig släppa. Frankrikes låt har potential att växa så jag sätter faktiskt en fyra trots allt.

Jag tror inte Frankrike kommer hamna så högt som många andra tror. Förvisso brukar låtar som handlar om att vara stark och stå emot ta sig väldigt högt, med till exempel "Toy" och "Rise Like a Phoenix" färskt i minnet. Men vad de låtarna hade som den här låten inte riktigt har, är att de var mycket mer omedelbara i sitt sound. "Toy" var väldigt "in your face", medan "Rise Like a Phoenix" var väldigt bombastisk utav sig. "Roi" sticker inte ut på samma sätt, och det kan vara en svaghet. Svävar i mittens rike återigen, skulle jag gissa på.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Les Fatals Picards - "L'amour à la Française" (2007)
2. Roger Bens - "Femme dans Ses Rêves Aussi" (1985)
3. Profil - "Hé Hé, M'sieurs Dames" (1980)
4. Dany Dauberson - "Il Est Là" (1956)
5. Sébastien Tellier - "Divine" (2008)

Personlig åsikt om årets akt: Här har vi någonting som så ovanligt som en av mina favoriter som faktiskt lyckades vinna sin nationella final. Hurra! Dessvärre så är vare sig Bilal eller hans bidrag min favorit av alla de tävlande i Tel Aviv. Jag tycker det är en fin och radiovänlig låt som berör utan att verka överdriven eller pretentiös. Det enda jag önskar är att han skulle ha sjungit hela låten på franska då det skulle ha lyft låten.

Frankrike är ett svårtippat land. Känns som om de varit fanfavoriter flera gånger nu utan att nå någon megaframgång. Jag väljer därför att vara optimistisk. Med rätt utgångsläge kan Bilal helt klart gå långt i tävlingen. En seger känns långt borta, men en topp 10 placering är fullt möjlig.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Madame Monsieur - "Mercy" (2018)
2. Kali - "Monté la riviè" (1992)
3. Amina- "C'est le dernier qui a parlé qui a raison" (1991)
4. Patrik Fiori - "Mama Corsica" (1993)
5. Nina Morato - "Je suis un vrai garçon" (1994)

Personlig åsikt om årets akt: Låten är lite småtråkig, men långt ifrån dålig. Det är en välproducerad och modern poplåt, med en snygg brygga, men saknar driv och inspiration. Bilal ser ut att trivas på scen och äger den fullständigt. Från början gillade jag inte alls denna låten, men den har växt till sig så pass mycket att jag idag belönar den med tre poäng. Hoppas att scenframträdandet blir starkare på ESC-scenen än i den som var under Destination Eurovision. Tycker också att hatstormen som Bilal har fått utstå sedan han vann är förjävlig. Men Bilal är stark och har många fans som står bakom honom. Hatet ska aldrig få segra. Det är okej att vara annorlunda.

Jag skriver under på det som min panelkollega Hollac16 belyser. Nu när Frankrike verkar ha hittat formtoppen sedan 6:e platsen i ESC 2016 och placerat sig högt i tävlingen sedan dess, så tror man varje år att det ska gå hela vägen för Frankrike eller åtminstone bättre än sina slutgiltiga slutplaceringar. Jag hade duon Madame Monsieur och Frankrike som min personliga favorit ifjol och tyckte de borde ha placerat sig bättre än en 13:e plats i finalen. Jag tror absolut att Bilal och Frankrike kan nå en topp 10 placering eller strax utanför. Frankrikes senaste ESC-seger kom 1977. Alltså 42 år sedan. De lär nog få vänta några år till på en ny (sjätte seger).

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Natasha St-Pier - "Je n'ai que mon âme" (2001)
2. Madame Monsieur - "Mercy" (2018)
3. Marie Myriam - "L'oiseau et l'enfant" (1977)
4. Catherine Ferry - "Un, deux, trois" (1976)
5. Jonatan Cerrada - "À chaque pas" (2004)

Lukas analyserar formen

Det går att argumentera åt båda hållen vad en seger egentligen innebär i en formkurva, men för Israels del var detta kronan på verket. Sedan 2015 har de knipit fyra raka finalplatser efter en period av ökenvandring, och nu senast vann man. Man blev förvisso bara 23:a året innan, men i slutändan skulle det bara bli en plump i protokollet. Därför är min åsikt att Israels just nu-läge pekar på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Israel valde återigen artist genom Idol-uttagningen HaKokhav HaBa L’Eurovizion som pågick från slutet av november 2018 till mitten av februari 2019. I den uttagningen tävlade ett antal utvalda artister från auditions till livesändningar under ett antal månader tills en vinnare slutligen korades. Därefter skedde valet av tävlingsbidrag till Eurovision 2019 genom en intern process hos TV-bolaget IPBC/KAN.

Personlig åsikt om årets akt: Alltså jag har så vansinnigt svårt för sådana här typer av låtar, med nån snubbe som tror han är någon slags supertenor och försöker göra något bombastiskt och känslosamt. Men det funkar i princip aldrig. Nu försöker man här göra ett ganska naket nummer, med avskalat ackompanjemang och mycket fokus på hans röst. Sådant funkar generellt bara om man har något attraktivt att visa upp "utan kläder", och det har vare sig Kobi eller den här låten. Texten är fruktansvärt klyschig och stundtals pinsamt juvenil, men blir fort övermoget då Kobi försöker tolka den. Nej, det här är bara gräsligt tyvärr. Man siktar väldigt högt, men faller åh så hårt!

Det finns inte en chans att det här når bättre än bottenträsket i finalen, tvärtom ser jag detta som en kandidat till sistaplatsen. Lär inte spela någon roll om hela hemmapubliken skriker sig hesa av beundran, detta har inte en chans i tävlingen. Tyvärr.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ofra Haza - "Khay" (1983)
2. Avi Toledano - "Hora" (1982)
3. Duo Datz - "Kan" (1991)
4. Liora - "Amen" (1995)
5. Dana International - "Diva" (1998)

Personlig åsikt om årets akt: De regerande mästarna var inte på något sätt mina favoriter förra året, och dessvärre är de inte heller det nu när de står för värdskapet. Från total kaos på scen går de en mer avskalad väg denna gången med en ballad. Och även om jag personligen har en tendens att fastna för ballader så är detta inte något som faller mig i smaken. Den kommer liksom aldrig igång känns det som och trampar mest vatten. Kobi får dock 1p av mig för sin grymma stämma. Israel har under åren haft några riktigt vackra ballader på hebreiska, denna är varken på hebreiska eller bra.

Om vi delar in de tre färgerna i tre delar så tror jag dessvärre Israel placerar sig i den nedre tredjedelen av startfältet. Detta är en låt som förmodligen hade försvunnit redan i semifinalen om den inte vore direktkvalificerad.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Harel Skaat - "Milim" (2010)
2. Boaz Mauda - "The Fire in Your Eyes" (2008)
3. Moran Mazor - "Rak bishvilo" (2013)
4. Izhar Cohen & The Alphabeta - "A-Ba-Ni-Bi" (1978)
5. Shiri Maimon - "HaSheket SheNish'ar" (2005)

Personlig åsikt om årets akt: När det gäller förra årets vinnarlåt så blev jag långt ifrån nöjd. Nåväl, nu står Israel värd för Eurovision 2019 och jag gissar att de precis som Portugal kommer göra tre bra shower, en gissning är att det kommer nog bli lika bra som det var i Stockholm 2016 (kanske till och med bättre). Jag tycker att redan semifinallottningen indikerade på just proffsighet inte bara med manus utan även i klass.

Till årets bidrag då som jag tycker väldigt mycket om. Nu är jag rätt så förtjust i sådana här klassiska musikalballader (eller vad man ska klassa detta som). Jag kan förstå att många har invändningar mot det och förmodligen lär Israel inte göra en 1979 och vinna igen utan det lär nog dröja till Eurovision 2038 innan nästa seger kommer. Men låten är bra!

Som tidigare nämnt så tror jag inte Israel kommer kunna få några större framgångar i år. Förvisso kommer publiken på plats att heja på detta, men med tanke på att det är en relativt anonym ballad som fått sitt startnummer mitt i finalen, det bådar inte gott alls. Gissningsvis lär detta glömmas bort, åtminstone i tittarrösterna vilket lär parkera "Home" runt plats 20.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Shiri Maimon - "HaSheket SheNish'ar" (2005)
2. Gari Atari & Milk and Honey - "Hallelujah" (1979)
3. Moran Mazor - "Rak Bishvilo" (2013)
4. Nadav Guedj - "Golden Boy" (2015)
5. Lazy Bumbs - "Shir Habatlanim" (1987)

Personlig åsikt om årets akt: Värdlandet Israel bjuder i år på den polära motsatsen till det kaxiga hönsrappandet som de bjöd på ifjol och vann med. Min spontana tanke kring detta bidrag är att Kobi är en väldigt duktig artist med en unik röst, men låten tar alldeles för lång tid att komma igång. Sen är texten lite väl uppbyggd på klichéer, och jag tycker det är lite synd att det inte finns någon textrad på hebreiska. Nu har Kobi i och för sig alltid sjungit på engelska i den talangtävling som hölls för att välja honom, så han verkar ändå rätt bekväm med det språket.

Värdländerna har på senare år haft allt svårare att hävda sig i dessa sammanhang. Med undantag för 2016 där Sverige ändå lyckades klara sig oväntat bra med sin femteplats så har värdländerna hamnat oförtjänt långt ner. Det är alldeles för tidigt att säga hur det kommer gå för just Israel eftersom vi inte vet vilka 20 låtar som kommer konkurrera, men jag tror dock inte den här låten kommer särskilt högt. Däremot hoppas jag inte att de blir jumbo, det vore väldigt tråkigt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Teapacks - "Push the Button" (2007)
2. Lazy Bums - "Shir Habatlanim" (1987)
3. Izhar Cohen & The Alphabeta - "A-Ba-Ni-Bi" (1978)
4. Yardena Arazi - "Ben Adam" (1988)
5. Shlomo Artzi - "At Va' Ani" (1975)

Personlig åsikt om årets akt: Milda makter. Jag kan knappt hantera faktumet att Israel, hör och häpna faktiskt har lyckats att hitta en låt som är sämre än ”Toy”... Årets bidrag är en av de tråkigaste och mest intetsägande balladerna jag har hört. Allt är bara så segt, klyschigt och pretentiöst. Det här är inte ens kul. Bara allmänt jobbigt att försöka lyssna på.

Den här balladen tillför absolut ingenting nytt till tävlingen. Det finns absolut ingenting som tilltalar eller berör. Jag skulle nästan kunna satsa en hundring på att Israel gör som Österrike 2015 eller Portugal förra året och slutar sist. Men vi får se vilka länder som faktiskt går till final först.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Nadav Guedj - "Golden Boy" (2015)
2. Dafna Dekel - "Ze Rak Sport" (1992)
3. Teapacks - "Push The Button" (2007)
4. Eden - "Yom Huledet (Happy Birthday)" (1999)
5. Izhar Cohen & Alphabeta - "A-Ba-Ni-Bi" (1978)

Personlig åsikt om årets akt: I år kommer de till tävlan med något helt annat än fjolårets vinnarbidrag av Netta. Det är en finstämd & avskalad ballad med en genomarbetad låttext. Han är väldigt musikaliskt skolad den här Kobi. Jag får rysningar av denna låten och jag gillar den skarpt. Israel har skickat många bra bidrag genom tiderna. Både ballader och upptempolåtar med fart och fläkt. Något som jag saknar är hebreiskan som de övergett nu ett tag. Ett väldigt vackert språk. Det blir inte riktigt samma äkthet när deras bidrag är på engelska.

Israel kammade hem sin fjärde seger ifjol med dansrökaren ”Toy”och är nu direktkvalificerade till finalen då man är årets värdland av ESC 2019. Det ska de nog vara glada för. Trots att jag tilltalas starkt av låten så tror jag inte att de hade lyckats ta sig till final med denna balladen. Jag förväntar mig en grym sånginsats från Kobi men befarar att han och Israel kommer hamna någonstans i det nedre skiktet när alla poäng har delats ut och vi har ett resultat.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Duo Datz - "Kan" (1991)
2. Gili & Galit - "Derekh Hamelekh" (1989)
3. Izhar Cohen - "Olé Olé" (1985)
4. Dafna Dekel - "Ze Rak Sport" (1992)
5. Ofra Haza - "Hi" (1983)

Lukas analyserar formen

Italien har, till skillnad från övriga Big 5-länder, rönt många framgångar. Sedan man kom tillbaks 2011 har man bara missat topp 10 två gånger (2014 och 2016). Deras placeringar (bortsett dessa två) är: 2:a, 9:e, 7:e, 3:e, 6:e, 5:e. Det är svårt att säga att de inte skulle vara i bra form då. Så självklart pekar just nu-läget för Italien på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Italien valde artist och bidrag genom tävlingen Festival di Sanremo (San Remo-festivalen), som inte är en uttagning till Eurovision utan vinnaren av tävlingen erbjuds att få representera Italien i Eurovisione. Blir det ett nej så väljer RAI ut en annan kandidat istället.

2019 års San Remo-festival anordnades fem dagar i rad och hade 24 tävlande varav två jokrar. Alla bidrag tog sig vidare till final där juryns och publikens topp 3 tog sig till en avgörande omgång innan vinnaren korades. Vinnaren, Mahmood, ville åka till Eurovision och tävla.

Personlig åsikt om årets akt: Återigen gör Italien ett alldeles för bra bidrag för sitt eget bästa. Faktum är att det rätt så mycket är Italiens signum i tävlingen: Högt konstnärskap, djupa filosofiska och poetiska texter och erfarna artister. Tyvärr gör de allting på italienska, och ofta med artister utan internationell erfarenhet. Det innebär allt som oftast att Europa inte fattar någonting, och placerar de italienska mästerverken på lite bortskymda positioner. Så lär det även bli här, för här missar man hela värdet på låten om man inte förstår italienska eller förstår sig på Mahmoods konstnärskap. Jag har ändå så pass god förståelse för det hela att jag iallafall till viss del går igång på låten - men jag ser den definitivt inte som en vinnare. Detta är en låt i en klass för sig - men är knappast gjord för Eurovision är jag rädd för.

Nu brukar Italien vara bra på att kamma hem bra placeringar oavsett bidrag, men jag tror inte man överträffar fjolårets framgång i resultatlistan. Melodin och rappen kommer bli för svår att sälja in till den breda allmänheten, så jag anar kanske en 10:e plats i slutändan?

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Peppino di Capri - "Comme è ddoce 'o mare" (1991)
2. Nina Zilli - "L'amore è femmina" (2012)
3. Jalisse - "Fiumi di parole" (1997)
4. Al Bano & Romina Power - "Magic Oh Magic" (1985)
5. Enrico Ruggeri - "Sole d'Europa" (1993)

Personlig åsikt om årets akt: Jag går igång på detta! Det var en av de första låtarna som stack ut för mig och som jag fastnade för när jag lyssnade igenom årets alla bidrag. Vet inte om det har något med min svaghet för italienska att göra eller för jag genuint tycker den är bra. Tror det är lite av båda faktiskt. Det är intressant och jag tycker verkligen det är en låt med feeling om man säger så. Italien fortsätter skicka kvalité år efter år sedan återkomsten till tävlingen, och det är ingen tvekan i min bok att man fortsätter på det spåret även i år.

Det är inte så mycket att diskutera här egentligen. Italien kommer ta en topp 10 placering utan tvekan. Den stora frågan är hur högt de faktiskt kan komma.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Il Volo - "Grande Amore" (2015)
2. Marco Mengoni - "L'essenziale" (2013)
3. Jalisse - "Fiumi di parole" (1997)
4. Domenico Modugno - "Nel blu dipinto di blu" (1958)
5. Raphael Gualazzi - "Madness of Love" (2011)

Personlig åsikt om årets akt:

Okej, som synes sätter jag noll poäng för den här "förhandstippade favoritlåten" och jag kommer att förklara varför strax.

Först vill jag bara förtydliga att jag hyser inga agg mot Italien som land eller modern musik i stort. Och ja, jag vet att den här låten har ett djupt viktigt budskap som artisten vill få fram. Men det är också där som problemet börjar, för när Mahmood tar ton och börjar sjunga om soldi hit och soldi dit så tappar jag intresset totalt och det blir mer som att höra ett glas vatten ta ton. På tal om ton så tycker jag dessutom att Mahmood låter nästan lite för arg i rösten när han sjunger sin låt och jag får inget att gå ihop när jag hör detta. Det blir bara tre minuter i "va hände nu"?.

Jag vet att det finns många därute, så även i panelen, som älskar detta. Men jag stänger av och byter låt så snart som årets italienska låt kommer igång. Ni får gärna kalla mig gammaldags, men jag längtar faktiskt tillbaka till de maffiga nummer som Italien en gång i tiden bjöd på, som t.ex. ”Grande Amore”. Det var i alla fall vinnarkvalité i jämförelse.

Mot bättre vetande sätter jag Italien som mittemellan-resultat i år. Jag tror inte de kommer att komma så högt som alla andra tror. Och det beror inte på att jag har agg mot låten utan för att jag tror det kommer att falla som ett korthus när finalen väl äger rum. Förvisso har Italien mycket stöd sedan tidigare och de brukar få till snygga nummer på scenen. Men jag tror ändå att det kommer falla betydligt mer än vad folk tror, kanske främst att låten passar bättre med en maffig orkester än när man måste stå solo eller bara får ha med sig själv och fem till på scenen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Il Volo - "Grande Amore" (2015)
2. Emma - "La mia città" (2014)
3. Umberto Tozzi & Raf - "Gente di mare" (1987)
4. Domenico Modugno - "Nel blu, dipinto di blu" (1958)
5. Nina Zilli - "L'amore è femmina (Out of Love)" (2012)

Personlig åsikt om årets akt: I min analys om landets aktuella formkurva längre upp i denna sida har jag nämnt att Italien har en väldigt stark form. Och nu tror många att de kommer fixa ånyo en bra placering. Men jag måste dock erkänna att jag inte förstått hur det står till där. Min personliga åsikt är att jag finner låten ganska tråkig och monoton. Det är förvisso en intressant (och sorglig) historia som Mahmood berättar i denna låt, men stämningen i låten hindrar mig från att bli berörd. Dessutom saknar låten en hook. Helt otroligt att det här kunde slå ut självaste Il Volo i sin nationella uttagning!

Trots mina invändningar om låten tror jag fortfarande att Italien kommer fortsätta sitt framgångståg. Mycket tack vare det starka stödet den fått. Och detta är inget jag tar ur luften, den ligger väldigt bra till i oddsen just nu, samt att bland många videos där folk rankar sina favoriter så brukar "Soldi" allt som oftast ligga väldigt bra till.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ermal Meta & Fabrizio Moro - "Non Mi Avete Fatto Niente" (2018)
2. Il Volo - "Grande Amore" (2015)
3. Raphael Gualazzi - "Madness of Love" (2011)
4. Wess & Dori Ghezzi - "Era" (1975)
5. Enrico Ruggeri - "Sole d'Europa" (1993)

Personlig åsikt om årets akt: Jo men visst, italienarna skickar ett kvalitetsbidrag i vanlig ordning. Inte för att den berör mig, eller för att jag lyssnar speciellt mycket på den. Men ”Soldi” är en stabil låt, även om den är något svagare än de bidragen Italien valt att skicka de senaste åren. Kort sagt så skulle en annan kunna säga att det för mig är en av de bidragen som låter trevligt men som går in genom ena örat och ut genom det andra.

Det brukar gå bra för landet, och det lär det göra i år med. Antagligen kommer de få många poäng av tittarna, men allt fullt så många av juryn. Jag skulle inte ha någonting emot om de gick så långt som att vinna årets tävling. Men mitt tips är att vi inte åker till Rom 2020.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Jalisse - "Fiumi di parole" (1997)
2. Il Volo - "Grande Amore" (2015)
3. Umberto Tozzi & Raf - "Gente Di Mare" (1987)
4. Domenico Modugno - "Nel blu dipinto di blu" (1958)
5. Nina Zilli - "L'amore è femmina" (2012)

Personlig åsikt om årets akt: Italien överraskar oss i år. Ett nytt, ungdomligt, globalt och modernt sound från Italien i år efter flera försök med traditionella låtar som vi är vana vid. Här blandas rap och pop med en skön melodislinga. Ett väldigt oväntat val från italienarna denna gång alltså. Det här är ett av mina främsta favoritbidrag i år och Mahmood är en cool artist med attityd och tar scenen med bravur. Jag hoppas att de placerar sig högt. Ett mycket bra val av artist och låt återigen från Italien. Full pott från min sida.

Italien är ju ett av BIG5 länderna, vilket betyder att de redan är direktkvalificerade till finalen. I år tar de ut svängarna rejält och vågar sig på något helt annorlunda. Frågan är om det kommer fungera eller om det skiter sig. Jag väljer att tro på att detta kommer göra stor succé. Bidraget sticker ut från mängden och det brukar gå bra för de som är modiga och vågar sticka ut. En plats inom topp 10 är absolut realistisk.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Al Bano & Romina Power - "Magic Oh Magic" (1985)
2. Toto Cutugno - "Insieme: 1992" (1990)
3. Francesco Gabbani - "Occidentali's karma" (2017)
4. Marco Mengoni - "L'essenziale" (2013)
5. Riccardo Fogli - "Per Lucia" (1983)

Lukas analyserar formen

Det går riktigt tufft för Spanien just nu. Man har de senaste fyra åren inte lyckats bräcka topp 20-strecket. Och även innan dess blandade man och gav en del med varannan tiondeplats och en ny bottenmarkering. Spanien har på senare år aldrig haft någon känn på toppstrid, så man mår i detta sammanhang inte bra nu. Därför finns inget annat att säga än att just nu-läget för Spanien pekar på en Formsvacka.

Uttagningsinformation

För ett andra år valde Spanien artist och bidrag till Eurovision Song Contest genom Idoltävlingen Operación Triunfo. Efter att den ordinarie säsongen hade avslutats genomfördes ett extra Eurovision-program där ett antal av säsongens artister fick möjlighet att också tävla om en plats i Eurovision i Tel Aviv. Efter att inskickade låtar hade parats ihop med artisterna formades ett startfält genom att publiken och en jury fick vardera välja ut ett antal kandidater. I finalavgörandet hade publiken all makt.

Personlig åsikt om årets akt: I ett startfält där glädje och upptempo är relativt ovanligt, så är detta den klart bästa färgklicken! Även om "La venda" knappast kan kvalificera sig som uppdaterad för 2019, så är det en skön och rejält svängig låt som garanterat kommer att sticka ut i tävlingen. Jag börjar själv nästan spontandansa av det här, och det är ett bra tecken! Kort sagt, det här går jag igång på!

Känner på mig att Spanien kan nå en relativt bra slutplacering, iallafall efter sina egna standarder. Detta lär självklart inte ha någon chans att nå toppstriden, men kan mycket väl nå halvvägs - ca 13:e plats? Med spanska mått mätt, en mycket bra placering i sådana fall!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Mocedades - "Eres tú" (1973)
2. Anabel Conde - "Vuelve Conmigo" (1995)
3. Massiel - "La La La" (1968)
4. Sergio Dalma - "Bailar pegados" (1991)
5. David Civera - "Dile que la quiero" (2001)

Personlig åsikt om årets akt: Jag försöker verkligen vara positiv när jag lyssnar och skriver detta, men det är något inom mig som bara inte kan fastna för låten. Den gör en glad och på gott humör, men som låt tycker jag den hamnar i den här klassiska spanska upptempo genren som alltid faller bort när det väl är dags för tävling. De har dessutom förbannat svårt att förmedla den här känslan av glädje och härliga tider på scen. Vi får se om årets bidrag blir något undantag. Detta är inget jag kommer ha kvar på min spellista när tävlingen är över.

Jag är ledsen Spanien, men ni får finna er i att vara i bottenträsket även denna gång. Spanien måste kliva ut ur sin bubbla och vidga vyerna lite anser jag om de någonsin ska ha en chans att vinna tävlingen igen. Eller kötta på med sin grej som grannlandet Portugal och hoppas på en seger en dag. 2019 är iaf inte det året man gör det.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ramón - "Para llenarme de ti" (2004)
2. Anabel Conde - "Vuelve Conmigo" (1995)
3. Ruth Lorenzo - "Dancing in the Rain" (2014)
4. Lucía - "Él" (1982)
5. Beth - "Dime" (2003)

Personlig åsikt om årets akt:

Spanien chockar mig i år positivt! För första gången på jag vet inte hur många år kommer man med en låt som inte bara är bra, inte bara fantastisk utan som är en rejäl glädjespridare! Tänk om en sådan låt kunde vinna, att det för en gångs skull inte är politik inblandat eller så trist att man somnar i soffan när man hör det (för att recensera de senaste årens vinnare). Musik ska verkligen byggas utav glädje och det har Miki tagit sig an!

Sedan ska jag erkänna att den version som Miki vann med i den nationella finalen var snäppet bättre än den som släpptes efteråt, men jag tycker ändå om den mycket och det är en av mina storfavoriter i år. Och jag tror att han kommer få till ett snyggt nummer på scenen, som alltså bara bygger på glädje.

Så hur kommer det då att gå för Spanien i år? Åt helvete gissar jag. Det handlar inte bara om en allmän pessimistisk inställning från min sida utan för att det alltid går åt skogen för Spanien i den här tävlingen vad de än skickar. Jag hade gärna velat sätta Spanien som etta (tills John Lundvik vann i Sverige) och efter det som tvåa eller trea. Men tyvärr, det här kommer med stor sannolikhet att ratas av juryn och det kommer nog sedan även att ratas av tittarna och landa någonstans runt botten. Det är tyvärr vad min magkänsla säger så här inför. Jag hoppas såklart att det blir totalt tvärtom men det känns som att man får se sig i stjärnorna efter att denna låt ska ha en chans att ens ska ha tur att nå över plats 23.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ruth Lorenzo - "Dancing in the Rain" (2014)
2. Lucía - "Él" (1982)
3. Pastora Soler - "Quédate conmigo" (2012)
4. Anabel Conde - "Vuelve conmigo" (1995)
5. Lucía Pérez - "Que me quiten lo bailao" (2011)

Personlig åsikt om årets akt: ¡Arriba! Snacka om ett land som vaknat! Jag brukar uppskatta när ett land skickar någonting som är lokalt anknutet i sound, och det här speglar verkligen det. Nu brukar det mesta av latino-gladpoppen ändå kunna komma ifrån lite varstans när många fastnade på reggaeton-trenden för något år sedan, men "La venda" är verkligen en klass för sig - inget annat land hade tävlat med en sån här låt! Det här var min stora favorit väldigt tidigt ända sen låten vann i OT, också för att Miki verkligen hade kul i sitt framträdande. Förvisso har man gjort om låten en del, men ingenting som förstörs allt för mycket för att mitt betyg inte skulle förbli den stora femman!

Jag tror mycket riktigt att Spanien kan ha ett riktigt bra resultat på gång. Framför allt eftersom den här låten med sitt glada budskap och ljudlandskap skapar en sån enorm kontrast mot många låtar i ett oväntat balladtätt startfält. En panelkollega nämnde att Mikis framträdande i OT blev lite ansträngt, men i och med att man gjort om låten så den inte låter lika hetsig + att man hyrt in en välmeriterad scenograf, så tror jag det kan gå riktigt bra.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. El Sueño de Morfeo - "Contigo Hasta el Final" (2013)
2. Conchita Bautista - "¡Qué Bueno, Qué Bueno!" (1965)
3. Cadillac - "Valentino" (1986)
4. Sergio Dalma - "Bailar Pegados" (1991)
5. Mikel Herzog - "¿Qué Voy a Hacer Sin Ti?" (1998)

Personlig åsikt om årets akt: Dra mig baklänges vilken uppgradering! Förra året skickade spanjorerna vad undertecknad anser är tidernas sämsta Eurovision-bidrag nämligen "Tu Canción". Nu i år är det precis tvärtom. I år är nämligen Spanien och deras bidrag "La Venda" min personliga favorit (dock inte någonsin utan enbart i årets tävling). Det är en oerhört catchig och glad, men ändå inte överdriven låt. Miki verkar vara en riktigt reko kille dessutom.

Jag skulle verkligen inte ha någonting emot om Spanien gick och vann hela tävlingen i år.  Landet har skickat glada och catchiga låtar förr utan framgång. Finns inget som tyder på att det skulle komma att ändras 2019. Pessimisten inom mig säger dessvärre att det med stor sannolikhet kommer att bli en bottenplacering i vanlig ordning.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Soraya Arnelas - "La noche es para mí" (2009)
2. Anabel Conde - "Vuelve Conmigo" (1995)
3. Manel Navarro - "Do It For Your Lover" (2017)
4. Mocedades - "Eres Tú" (1973)
5. El Sueño de Morfeo - "Contigo Hasta El Final" (2013)

Personlig åsikt om årets akt: Det är en dansant, medryckande och en grymt uppiggande & glad låt av en energisk och charmig artist. I Spaniens nationella final var framträdandet alldeles för stojigt och ansträngt. Jag hoppas att detta håller live. Det är väl mitt stora orostecken inför hans kommande framträdande i Tel Aviv. Överlag är detta ett väldigt härligt bidrag. Man hör direkt att det kommer från Spanien.

Det brukar sällan gå överdrivet bra för sådana här partylåtar. Spanien har placerat sig i botten de senaste åren och de lär återfinnas i botten 5 på nytt är min gissning. Även om jag tycker Miki förtjänar en mycket högre placering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Azúcar Moreno - "Bandido" (1990)
2. Beth - "Dime" (2003)
3. Mocedades - "Eres tú" (1973)
4. Soraya Arnelas - "La noche es para mi" (2009)
5. Sergio Dalma - "Bailar pegados" (1991)

Lukas analyserar formen

Storbritannien har mer eller mindre sedan millennieskiftet tappat tråden totalt i tävlingen. Från att ha varit en gigant med fem vinster och 15 andraplatser har man förutom några enstaka skalper åkt på flopp på flopp, för att inte nämna att man nått tre sistaplatser under denna period. Fjolårets 24:e-placering har inte ändrat denna form. Så att kunna säga att något annat än att just nu-läget för Storbritannien pekar på en Formsvacka vore tjänstefel.

Uttagningsinformation

Storbritannien valde åter artist och bidrag genom uttagningen Eurovision: You Decide, där tv-tittarna och jury fick bestämma vilket bidrag av 6 utvalda som skulle vinna. Nytt för denna upplaga var att respektive av de tre utvalda tävlingsbidragen framfördes av två artister i dueller, där en tremannajury fick rösta fram en vinnarartist per låt. Sedan fick publiken rösta fram den vinnande akten.

Personlig åsikt om årets akt: Detta är ju ändå Storbritanniens klart bästa bidrag på många år i tävlingen! Från närmast förolämpande dåliga bidrag, till en power/gospelballad á la John Lundvik! Jag tror nästan att min förtjusning över detta bidrag beror lika mycket på själva låten som på det faktum att Storbritannien äntligen har något bra att komma med. Detta är skönt, tidlöst och kraftfullt, vilket är ett skönt avbrott från mycket annat i tävlingen. Samtidigt kan det vara ett problem att detta så tydligt är en John Lundvik-låt. Dels tror jag att John hade framfört den bättre själv, men dessutom känns det som att de hade riskerat ta ut varandra om de hamnat för nära varandra i finalens startfält. De är ju inte direkt olika... I slutändan är det dock en bra låt, och en klar 4:a för mig.

Medan det svenska bidraget, med samma låtskrivare, ligger bra till i oddsen, så är detta emellertid totalt bortglömt där. Och jag känner på mig att det finns en risk att detta kommer att hamna mellan stolarna. Man kommer förmodligen ha ett ganska avskalat nummer, och lägga allt krut på Michael, vilket nog är schysst men kommer också innebära att man kommer överglänsas av allt annat i startfältet. Därför har jag svårt att placera den här, men en rimlig gissning är mellan 12:e och 19:e plats.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Katarina And The Waves - "Love Shine A Light" (1997)
2. The Shadows - "Let Me Be The One" (1975)
3. Gina G - "Ooh Aah... Just a Little Bit" (1996)
4. Lynsey de Paul & Mike Moran - "Rock Bottom" (1979)
5. Kathy Kirby - "I Belong" (1965)

Personlig åsikt om årets akt: Detta är en trevlig liten ballad, men jag tycker inte Michael Rice gör den rättvisa. Den var tänkt som John Lundviks bidrag till MF, men jag är glad att han gick med "Too Late For Love" istället. Dock tror jag John hade gjort denna låten mer rättvisa än Michael lyckas göra. I tävlingen mot sig själv kommer Johns svenska bidrag vinna över låten han tävlar med som skapare. Den är inte på något sätt dålig, men den hade kunnat vara så mycket bättre med rätt sångare. Nu är den bara där.

Jag tänker gå på ren magkänsla nu och säga att denna hamnar i nedre skiktet av finalen. Jag hoppas jag har fel dock, får jag vill att Storbritannien ska få en bra placering. Det kan i sin tur göra att de får en annan syn på tävlingen och tar den på allvar igen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Imaani - "Where Are You?" (1998)
2. Katarina And The Waves - "Love Shine A Light" (1997)
3. Blue - "I Can" (2011)
4. Gina G - "Ooh Aah... Just a Little Bit" (1996)
5. Michael Ball - "One Step Out of Time" (1992)

Personlig åsikt om årets akt: Helt ärligt vet jag inte vad som har hänt med Storbritannien på sistone, de är väldigt varierande med kvalitén. Därför måste man få säga att detta känns som ett unikum att de skickar en låt som för en gångs skull är B-R-A. Det känns väldigt befriande att i samma stund som britterna försöker isolera sig själva ännu mer från omvärlden och tro att livet kan fortgå som vanligt utan support från någon samarbetspartner åtminstone i det här sammanhanget skärper till sig. Det får vi nog tacka John Lundvik & co för. Jag gör kanske däremot inte vågen av lycka, men jag tar chansen att för en gångs skull tycka om ett brittiskt bidrag i moderna Eurovision.

Jag hoppas att Storbritannien kommer upp på resultattavlan, men det känns ändå som att detta bidrag kan komma att glömmas bort i mängden. Varför vet jag inte, men jag tror det kommer att avgöras mycket var i startfältet de får tävla. Hamnar de i början finns större risk för bortglömdhet. Så jag velar ganska mycket här. Kanske brexit kommer spela in för folk att ”nej, UK vill vi inte åka till i maj 2020 och stå och köa i passkontrollen i 14 timmar bara för nöjet att komma in i landet”.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Jessica Garlick - "Come Back" (2002)
2. Brotherhood of Man - "Save Your Kisses for Me" (1976)
3. James Fox - "Hold On to Our Love" (2004)
4. Katrina and the Waves - "Love Shine a Light" (1997)
5. Lucie Jones - "Never Give Up on You" (2017)

Personlig åsikt om årets akt: Skulle jag sticka ut hakan och säga att John Lundvik gör sig bättre som låtskrivare? Nej, så ska jag inte se det, men det är i alla fall ett bra hantverk han ändå fått till med denna låt. Som jag beskrev det i dess nationella final, så är det en hyfsad powerballad med lite musikal-tongångar. Gillar också bryggan på låten där kören "ekar" Michaels sång.

Det går som bekant tufft för britterna, och kanske är det pga deras inställning? Nåja, hur som haver, så tror jag däremot att de eventuellt kanske kan klättra upp några hack från ifjol, då detta känns som en låt som kommer intressera juryn. Tittarna tror jag dock kommer fortfarande inte vara värst impade.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Rikki - "Only the Light" (1987)
2. Sonia - "Better the Devil You Know" (1993)
3. Live Report - "Why Do I Always Get It Wrong?" (1989)
4. Black Lace - "Mary Ann" (1979)
5. Lynsey de Paul & Mike Moran - "Rock Bottom" (1979)

Personlig åsikt om årets akt: Britterna väljer i år att skicka en låt som är skriven av ingen mindre än Sveriges representant John Lundvik. Min personliga åsikt är att britterna har ett snäppet bättre bidrag. Låten i fråga är en ganska så klassisk eurovisionballad framförd på det egna språket. Kort sagt så sticker låten inte ut, alls.

Att de skulle ha någonting och göra i toppstriden är osannolikt, britterna har haft betydligt bättre ballader de senaste årtiondet. Och någon framgång har det inte blivit. Med rätt utgångsläge är det dock möjligt att de hamnar någonstans mellan plats 10-15, men då är jag väldigt optimistisk.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Brotherhood Of Man - "Save Your Kisses For Me" (1976)
2. Katarina And The Waves - "Love Shine A Light" (1997)
3. Scooch - "Flying The Flag (For You)" (2007)
4. Lucie Jones - "Never Give Up On You" (2017)
5. Blue - "I Can" (2011)

Personlig åsikt om årets akt: Britternas bidrag har i år vår svenska representant John Lundvik alltså skrivit. Det är en mäktig powerballad med gospelkörer, tonartshöjning och en musikal-känsla som de tävlar med i år. Det märks att den är skriven av John Lundvik, men låten passar Michael Rice bättre än John Lundvik. Slutligen tycker jag att John och Sverige har den bättre av låtarna som på riktigt kan vara med och slåss om segern.

Oj, det är jättesvårt att tippa hur det ska gå för britterna i år. De tävlar åtminstone med en riktigt stark låt och en mycket kompetent artist. Jag tror inte att ”Bigger then Us” kommer hota ”Too late for love” och jag är inte helt säker på att Storbrittanien får så särskild hög placering i slutändan. En mittenplacering eller återigen en bottenplacering är mer trolig.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Katrina & The Waves - "Love Shine a Light" (1997)
2. Nicki French - "Don't Play That Song Again" (2000)
3. Bardo - "One Step Further" (1982)
4. Sweet Dreams - "I'm Never Giving Up" (1983)
5. Michael Ball - "One Step Out of Time" (1992)

Lukas analyserar formen

Tyskland hade under perioden 2015-2017 lika jobbigt som både Spanien och Storbritannien med två raka sistaplatser följt av en näst sista plats, detta efter att man hade en bättre trend åren innan. Ifjol däremot lyckades man bryta denna trend med att dundra iväg till en 4:e plats. Dock kan jag inte dra för stora växlar av den triumfen än, för det här är ett av länderna där jag velade som mest kring vad jag skulle säga att de hade för form. Helt enkelt pekar just nu-läget för Tyskland på ett mittemellan-/varken-eller-läge.

Uttagningsinformation

Uttagningen började med att tysk TV sökte artister via en intern talangjakt, där sedan en större publikpanel och en expertjury fick välja ut topp 6. Dessa fick sedan delta vid en låtskrivarcamp för att hitta lämpliga bidrag, men det fanns också möjlighet att hämta låtar från annat håll. Inför finalen bjöds ytterligare en akt in, duon S!sters.

I den avgörande nationella finalen var det upp till en Eurovision-jury, publikpanelen och tv-tittarna att gemensamt rösta fram en vinnare. Varje jury respektive tv-tittarna hade 33% makt vardera att bestämma resultatet.

Personlig åsikt om årets akt: Tyskarna fortsätter med sitt familjetema i tävlingen - förra året handlade bidraget om en pappa, och nu om en syster. Skillnaden mellan bidragen är dock rent kvalitetsmässig. Medan Michael Schulte framförde en enormt rörande och emotionell sång om sin pappa, så framför "Sisters" en ganska lättglömd låt utan någon egentlig hake. Man har inte lyckats bygga upp nått intressant här, tvärtom så verkar det som att man hoppas att budskapet ska räcka. Det gör det inte. Det här är en dålig "sequel" på förra årets bidrag. Tyvärr.

Jag sticker inte under stolen med att jag tror att Tyskland kan ta en ny sistaplats med det här. Jag kan inte se någonting som kan rädda bidraget - vare sig scenshower eller nakenchocker. Det bästa är nog att ta smällen och satsa på något annat tema inför nästa år.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Joy Fleming - "Ein Lied kann eine Brücke sein" (1975)
2. Dschinghis Khan - "Dschinghis Khan" (1979)
3. Sürpriz - "Reise Nach Jerusalem" (1999)
4. Katja Ebstein - "Wunder Gibt Es Immer Wieder" (1970)
5. Roger Cicero - "Frauen Regiern Die Welt" (2007)

Personlig åsikt om årets akt: Det finns alltid någon låt i varje tävling där man kan sätta på den och inte ha någon aning om vem det är som framför den. Det summerar Tyskland för mig i år. Definitivt det bidraget som är lättast att glömma bort. Om man bortser när de båda sångerskorna skriker ordet "SISTER" på varandra gång på gång. Det är rätt irriterande.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Dschinghis Khan - "Dschinghis Khan" (1979)
2. Roger Cicero - "Frauen regieren die Welt" (2007)
3. Max Mutzke - "Can't Wait until Tonight" (2004)
4. Sürpriz - "Reise nach Jerusalem – Kudüs'e seyahat" (1999)
5. Alex Swings, Oscar Sings! - "Miss Kiss Kiss Bang" (2009)

Personlig åsikt om årets akt: Först vill jag säga att jag håller inte med mina panelkollegor som är negativa här om att den här låten och att det här framträdandet är dåligt. Däremot kan jag hålla med om att det är knappast någon kioskvältare som Tyskland bjuder på i år och det finns vissa brister i låten. Men om S!sters övar tillräckligt så kommer nog detta ändå hålla hyfsat bra. Jag ska säga det att jag har börjat uppskatta låten mer mot slutet av denna inför-period så därför landar jag på ett medelbetyg för låten.

Jag tror Tyskland kan hamna någonstans mittemellan toppen och botten med detta bidrag. Att det kommer sist tror jag inte, snarare kanske blir det runt plats 15-20.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Michael Schulte - "You Let Me Walk Alone" (2018)
2. Lou - "Let's Get Happy" (2003)
3. Roman Lob - "Standing Still" (2012)
4. Cascada - "Glorious" (2013)
5. Roger Cicero - "Frauen regier'n die Welt" (2007)

Personlig åsikt om årets akt: Det här är en låt som jag har en hel del delade åsikter kring. Det är en fin ballad med ett bra ljudlandskap och jag uppskattar låtens tema, vars budskap går att relatera till på olika sätt (det kan t ex handla om syskonrivalitet, åtminstone tolkar jag det så). Däremot märks det att det här är två artister som inte har sjungit ihop tidigare. Deras röster är inte i harmoni och det känns återigen som att det är två solister som ska sjunga över varandra. Så för att summera det - Rätt koncept, fel personer.

Jag har en känsla av att det kommer gå ganska dåligt för Tyskland i år. De har fått en ganska dålig buzz nästan direkt när det blev klart vilken låt de skulle tävla med. Och i och med att det ändå har dykt upp många andra ballader med samma tema så kan denna drunkna i konkurrensen. Dessutom har jag pratat med några fans från just Tyskland, som uttryckt enorm besvikelse över denna låt. Snacket går alltså att de inte känner att det här är deras representant. Och har man inte stödet hemifrån i ryggen så blir det svårt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Michael Schulte - "You Let Me Walk Alone" (2018)
2. Dschinghis Khan - "Dschinghis Khan" (1979)
3. Lena Meyer-Landrut - "Taken by a Stranger" (2011)
4. Münchener Freiheit - "Viel Zu Weit" (1993)
5. Guildo Horn - "Guildo Hat Euch Lieb!" (1998)

Personlig åsikt om årets akt: Som språkfascist blev jag ju inte lite besviken när det visade att tyskarna valt att inte ta med en enda låt på det egna på språket. Lite fånigt med tanke på att till och med Estland hade en tyskspråkig låt med i sin uttagning, nämligen ”Wo Sind Die Katzen”. På tal om katter så tycker jag de båda systrarna (eller de är ju egentligen inte systrar) låter som två arga katter som står och skriker på varandra. Nej vilket bottennapp.

Skulle inte bli förvånad om tyskarna återigen får finna sig på sistaplatsen efter förra årets framgångar. Årets bidrag är knappast en fanfavorit. Dessutom ligger de långt ner på oddslistorna. Visserligen hade landet en svag nationell final, men även i det här fallet är det ett mysterium hur den här låten kunde vinna...

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Lena Valaitis - "Johnny Blue" (1981)
2. Mekado - "Wir geben 'ne Party" (1994)
3. Sürpriz - "Reise nach Jerusalem – Kudüs'e seyahat" (1999)
4. Guildo Horn - "Guildo hat Euch lieb!" (1998)
5. Elaiza - "Is It Right?" (2014)

Personlig åsikt om årets akt: En eftertänksam låt i lugnt tempo om systerskap. Personligen tycker jag att tyskarna tävlar med en svag låt i år. Den känns inte särskilt spännande och upplyftande.

Det blev en fin 4:e placering ifjol. Fortsätter den positiva trenden i år? Det tror jag knappast. Tyskland blir inte mycket till motstånd. Jag räknar med att de aspirerar på bottenplaceringarna och det är en välförtjänt placering enligt mig. Räkna med att det blir ett uttrycksfullt och känslosamt scennummer som denna duo kommer bjuda på.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Michelle - "Wer Liebe lebt" (2001)
2. Dschinghis Khan - "Dschinghis Khan" (1979)
3. Texas Lightning - "No No Never" (2006)
4. Corinna May - "I Can't Live Without Music" (2002)
5. Wind - "Lass die Sonne in dein Herz" (1987)

Lukas analyserar formen

"Fuego" har onekligen betytt väldigt mycket för Cyperns form. Men även om man tittar längre tillbaks verkar Cypern ha varit lite av en sovande jätte. Efter att man var borta 2014 kom man tillbaks och startade en bättre trend med att rada upp fyra raka finalplatser. Sen klarade man sig inte bättre än 21:a plats förvisso, men en 2:a plats ifjol är ett genombrott. Cyperns bästa placering för övrigt. Så sammanfattningsvis kan man säga att just nu-läget för Cypern pekar på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Det cypriotiska TV-bolaget CyBC kunde redan den 21:a december 2018 annonsera ut att man gjort sitt internval av såväl artist som bidrag. Sedan dröjde det till februari innan den officiella versionen av tävlingsbidraget släpptes. Det blev således fjärde gången gillt som CyBC valde internt till Eurovision Song Contest.

Personlig åsikt om årets akt: Jag trodde faktiskt inte att Cypern skulle kunna toppa förra årets skräll, "Fuego", men det har de gjort! Detta är BÄTTRE, och dessutom ett bidrag i perfekt slagläge i ett startfält med mediokra låg- och mellantempolåtar. Jag sticker inte under stolen med att detta är en av mina vinnarfavoriter, och jag hoppas verkligen att de kan prestera något lika imponerande på scenen i Tel Aviv. Aya Napa 2020? Ja tack!

Efter andraplatsen ifjol, så borde det vara omöjligt att fortsätta uppåt - men jag tror faktiskt att det är möjligt. Med tanke på att de flesta favorittippade låtarna just nu är låg- och mellantempo så känns det som att Cypern har en rimlig chans till vinsten med sitt högre tempo. Definitivt topp-5 i varje i finalen i varje fall!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Hara & Andreas - "Mana mou" (1997)
2. Ivi Adamou - "La La Love" (2012)
3. Evridiki - "Comme Ci Comme Ca" (2007)
4. Eleni Foureira - "Fuego" (2018)
5. Fani & Yiannis - "Apopse As Vrethume" (1989)

Personlig åsikt om årets akt: För andra året i rad skickar Cypern samma låt. Och om jag inte gillade det förra året, varför skulle jag gilla det denna gången? Det är exakt samma struktur och uppbyggnad som "Fuego" från förra året. Jag förstår att man försöker köra på ett vinnande koncept, men det känns som ren lathet. Det här en låt som inte går på replay hos mig.

Det kommer förmodligen gå bra. Under ett år där favoriterna runt omkring är mest lugna eller midtempo låtar så kommer den sticka ut. Bjuder de på show som förra året kommer det gå bra. Topp 10 säkerligen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Christos Mylordos - "San aggelos s'agapisa" (2011)
2. Minus One - "Alter Ego" (2016)
3. Evridiki - "Comme ci, comme ça" (2007)
4. Jon Lilygreen & The Islanders - "Life Looks Better in Spring" (2010)
5. Stelios Constantas - "Feeling Alive" (2003)

Personlig åsikt om årets akt: Suck… Varför, Cypern? Varför, varför, varför skickar ni EXAKT samma låt en gång till? Tror ni på allvar att ni i år kan ”ta hem det” trots att ni skickar en låt som är densamma som ifjol?  Det här är bara fantasilöst. Till nästa år önskar jag att ni tänker om! Pangstart på Eurovision 2019? Inte i mina öron och ögon i alla fall!

Trots mina invändningar mot Cypern så kommer de utan att man ens behöver kolla på programmet att ta sig till final. Däremot är jag inte längre lika säker på att de kommer vinna första semin, för även om låten sticker ut (för det gör den även om jag personligen inte gillar låten) så finns det andra bidrag som gör det mer. Island till exempel är nog den största motpolen och hotet mot att Cypern ska vinna semin. Jag skulle också säga att det naturligtvis beror mycket på vad för slags framträdande Cypern tänker sig och det lär vi inte få se förrän repetitionerna börjar i maj. Själva musikvideon ger inte så mycket som man hade önskat.

Sedan vill jag även tillägga att jag är väldigt förvånad att producenterna väljer att inleda med Cypern. Det känns som en chansning utifrån följande frågeställningar: Har alla hunnit sätta sig tillrätta i soffan för att kunna ta in numret? Kommer nervositet förstöra som det gjorde för t.ex. Azerbajdzjan ifjol? Kommer folk ens komma ihåg låten efter att ha hört 16 andra? Min teori är trots detta att Cypern tar sig till final och kommer topp 10 i finalen, men det blir nog snarare plats 10 denna gång, lite som det blev för Moldavien förra året.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Evridiki - "Comme ci, comme ça" (2007)
2. Christos Mylordos - "San aggelos s'agapisa" (2011)
3. Constantinos - "Mono gia mas" (1996)
4. Minus One - "Alter Ego" (2016)
5. Yiannis Savvidakis & Fani Polymeri - "Apopse as vrethoume" (1989)

Personlig åsikt om årets akt: Cypern gör ju en dundertabbe! Det är så här att när många "svagare" länder helt plötsligt får ett genombrott, så kan det hända att man skickar samma sak igen året därpå i tron att blixten ska slå ner en andra gång på samma ställe. Det brukar det dock inte göra, men det tror alltså Cypern i år.

Vidare blir jag fly förbannad på den dåliga ambitionen bakom låten. Låtskrivarna förnekar inte ens att det här är en repris på fjolåret, man fattar ju direkt bara på låttiteln att det här blir en ren Fuego-kopia i både tempo, tonart och struktur (låt oss inte glömma att fem(!!) personer skrev denna tingest). Detta gör att det blir ännu svårare att minnas denna låt eftersom den saknar egen identitet - den lever i en annan låts skugga. Jag gillade inte Fuego alls ifjol och hade den som personlig jumbo av alla länder. Och i år har jag dem i botten igen! "Replay"? Nej, jag trycker på "Stop".

Trots mina hårda ord om låten tror jag ändå de kommer högt. Och med det kan jag säga att Cypern också haft en enorm tur. Artist och låttitel presenterades i ett tidigt skede, innan många andra låtar ens presenterades, och när det helt plötsligt var väldigt många länder som valde ballader så kommer den här givetvis gynnas av det. Sen tror jag dock inte att de kommer replikera silvret (än mindre ta guld), inte ens i närheten, men en topp 10 känns given.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Christos Mylordos - "San Aggelos S'Agapisa" (2011)
2. Evdokia Kadi - "Femme Fatale" (2008)
3. Marlain Angelidou - "Tha 'ne Erotas" (1999)
4. Jon Lilygreen & The Islanders - "Life Looks Better in Spring" (2010)
5. Lisa Andreas - "Stronger Every Minute" (2004)

Personlig åsikt om årets akt: Ja gott folk. Cypern kom tvåa förra året med ”Fuego”. Just därför har nu landet valt att skicka samma låt i år igen. Nästan i alla fall. Årets bidrag ”Replay” låter som en lågbudgetversion av fjolårets bidrag. Om man nu skall tävla med samma låt två år i rad så är det väl en god idé att försöka plocka fram det bästa i den låten och försöka göra en bättre låt. Cypern har istället valt att göra precis tvärtom och gjort som jag nämnde tidigare en lågbudgetversion. Överlag så låter ”Replay” okej, låten går mig obemärkt förbi.

Låten är tämligen populär hos fansen. Men jag tror ärligt talat inte att det är ett vinnande koncept att skicka samma låt två år i rad. Landet kommer med stor sannolikhet att kvalificera sig för final där de kommer att få en skaplig placering. Men jag har svårt att se dem i toppen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Hovig - "Gravity" (2017)
2. Minus One - "Alter Ego" (2016)
3. Christos Mylordos - "San aggelos s'agapisa" (2011)
4. Evridiki - "Comme ci, comme ça" (2007)
5. Alex Panayi - "Sti fotia" (1995)

Personlig åsikt om årets akt: Säga vad man vill om Cyperns Fuego-kopia till bidrag. Jag går iallafall igång på denna sköna klubbiga poplåten som får mig på danshumör. Det känns som att Cypern har hittat rätt touch för att lyckas i tävlingen. Varför ändra ett vinnande koncept liksom? Ifjol tog det ett tag innan jag tog till mig "Fuego" med Eleni Foureira. Den växte på mig när tävlingen väl hade inletts. Årets låt "Replay" satte sig direkt på första lyssningen och jag ser fram emot att se liveframträdandet i Tel Aviv i maj. Det kommer säkert att bli ett spektakulärt scenframträdande och en snygg show. Jag är förväntansfull.

Att Cypern skulle komma tvåa ifjol såg jag inte komma på förhand. De verkar ha minst lika höga förväntningar på att komma bra till i år med. Jag förutsätter att Cypern är ett av de tio kvalificerade länderna från den första semifinalen, men att nå topp 3 finner jag dock rätt så uteslutet. En topp 10-placering är inte omöjligt, men det kan också bli en placering någonstans i mitten i ESC-finalen. Det är alltid en risk att tävla med något liknande som man nyss har tävlat med.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Hara & Andreas - "Mana mou" (1997)
2. Fani & Yiannis - "Apopse As Vrethume" (1989)
3. Haris Anastazio - "Milas Poli" (1990)
4. Evridiki - "Comme Ci Comme Ca" (2007)
5. Stelios Constantas - "Feeling Alive" (2003)

Lukas analyserar formen

Ända sedan Montenegro blev ett eget land har de fått kämpa i skuggan av sina grannländer. Det var 2014 när de började satsa på Balkanballadspåret som de började få till det med sin första finalplats. Året efter körde man vidare på samma spår och käkade upp ett par platser. Sedan var man tillbaka i sin musikaliska ökenvandring och har inte vart i final sedan dess. I fjol gick man tillbaks till sitt säkra kort (balkanballad) men lyckades inte alls. Svårt att sia om var Montenegro är på väg. Man kan alltså sammanfattningsvis säga att just nu-läget för Montenegro pekar på en Formsvacka!

Uttagningsinformation

Montenegros nationella TV-bolag RTCG valde i år att använda sig av en mindre uttagning, Montevizija, som endast bestod av fem bidrag som framfördes under en finalkväll. Tre jurygrupper, en internationell, en från radio samt en expertjury avgjorde resultatet tillsammans med tittarna som hade lika mycket att säga till om som varje enskild jury i grundomgången. De två bidrag som inkasserade flest poäng gick vidare till den andra omgången där tittarna hade all makt.

Personlig åsikt om årets akt: Nej, här går min gräns för vad jag kan hantera i feltänk. En slags ihopslängd hittepå-grupp med en 15 år gammal poplåt på kärlekstema, blir aldrig bra. Och i synnerhet inte när alla gruppmedlemmar verkar tro att de egentligen är soloartister och kör sina egna grejer på scenen. Detta är inte bra, och jag konstaterar bittert att Montenegro ännu ett år skickar ett bidrag som gör mig besviken.

Om Montenegro någonsin har haft sämre förutsättningar att nå final vet jag inte. Det enda jag vet är att sistaplatsen i årets första semifinal är reserverad för dem iallafall.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Who See feat. Nina Žižić - "Igranka" (2013)
2. Knez - "Adio" (2015)
3. Vanja Radovanovic - "Inje" (2018)
4. Sergej Ćetković - "Moj Svijet" (2014)
5. Andrea Demirovic - "Just Get Out Of My Life" (2009)

Personlig åsikt om årets akt: Detta är så cringe så det saknar motstycke i årets tävling. Så fort jag hörde låten första gången ville jag bara ta fram skämskudden. Man kan inte på något sätt finna något bra i detta bidrag. Allt är utdaterat och så passé. Videon gör det ännu värre när de alla ska verka som par. Jag vill bara gå vidare med tävlingen nu. En av årets solklaraste nollor.

Jag ser ingen som helst möjlighet för Montenegro att gå till final. Det är inte värt att slösa sina pengar på detta, och jag ser inte hur någon skulle vilja göra det.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Knez - "Adio" (2015)
2. Who See feat. Nina Žižić - "Igranka" (2013)
3. Sergej Ćetković - "Moj svijet" (2014)
4. Stefan Filipović - "Zauvijek volim te" (2008)
5. Vanja Radovanović - "Inje" (2018)

Personlig åsikt om årets akt:

Vi står inför samma dilemma som vi gjorde år 2006. Den gången var det Schweiz som försökte skicka ett budskap om att vi ”står united tillsammans mot allt ont i världen” men det blev bara ett platt fall med 6 soloartister som försökte göra karriär. Nu, 13 år senare är det Montenegros tur att uppträda med samma sak. Så jag säger bara ”Welcome back to the competition Six4One - I didn’t expect you to be back so soon”. Är det här då bättre? Svar nej!

Jag tror och framförallt hoppas på att Montenegro stannar i semin i år. De borde ha gått vidare ifjol, men om de inte tog sig högre än plats 16 i semi med en riktigt bra balkanlåt så borde detta inte komma högre än sistaplatsen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Knez - "Adio" (2015)
2. Vanja Radovanović - "Inje" (2018)
3. Sergej Ćetković - "Moj svijet" (2014)
4. Andrea Demirovic - "Just Get Out Of My Life" (2009)
5. Stefan Filipović - "Zauvijek volim te" (2008)

Personlig åsikt om årets akt: Efter att Montenegro hamnade oförtjänt långt ner förra året så vet jag inte vad de har tänkt. Det här låter som vad man får om låtarna "If We All Give a Little" (Schweiz 2006) och "With Love Baby" (Belgien 2011) hade ett barn som de lämnade i Montenegro. Även om man gjort om låten lite från dess nationella uttagning så att den fått ett lite mer studsigare beat så går det inte att komma ifrån hur gammaldags det här är. Nej, Montenegro får ta ett år och fundera lite till, det här blev inte så lyckat.

Den här låten har fått en rejäl backlash från alla håll och kanter ända sen det blev klart att den skulle representera Montenegro. Och med den parametern är det inte konstigt att jag tror det kommer gå riktigt dåligt för Montenegro. Hade varit en solklar jumbo om det inte hade varit för att Serbien hamnat i samma semi. De kan förvisso rädda Montenegro från det, men på det stora hela, nej, den här resan kommer sluta i moll för D-Moll.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Vanja Radovanović - "Inje" (2018)
2. Sergej Ćetković - "Moj svijet" (2014)
3. Highway - "The Real Thing" (2016)
4. Stevan Faddy - "Ajde, Kroči" (2007)
5. Andrea Demirovic - "Just Get Out Of My Life" (2009)

Personlig åsikt om årets akt: I Montenegros nationella final fanns det fem tävlande bidrag. Tre bra, en lite mindre bra och en låt som sög. Vilken av dessa fem låtar tror ni det var som vann hela tävlingen...?

Det stämmer, låten som sög vann! Jag kan för mitt liv inte räkna ut hur Montenegros invånare tänkte när de röstade fram D-Mol's ”Heaven”. Överlag så låter bidraget som en gammal kristen låt fast utan något direkt religiöst budskap. Allt är bara allmänt ointressant men samtidigt inte provocerande dåligt.

Givetvis så har samtliga tävlande länder en teoretisk chans att gå till final. Men i Montenegros fall så tror jag att det får stanna i semifinalen i vanlig ordning. Förutsatt att D-Mol på något magiskt vis inte blåser tittarna & juryn av stolarna med ett storslaget framträdande. Jag bedömer chanserna för det sistnämnda som försumbara...

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Knez - "Adio" (2015)
2. Stefan Filipović - "Zauvijek volim te" (2008)
3. Who See feat. Nina Žižić - "Igranka" (2013)
4. Rambo Amadeus - "Euro Neuro" (2012)
5. Sergej Ćetković - "Moj svijet" (2014)

Personlig åsikt om årets akt: Montenegro byter genre och överger sina pampiga balkanballader mot en finstämd vokalsång istället. Nej, detta biter inte på mig. De sjunger fint och det är behagligt att lyssna på, men låten är inte tillräckligt vass. Kom tillbaka nästa år med en svulstig balkanballad istället.

Fin låt, men chanslös i tävlingen. Montenegro ligger långt ner på oddslistorna och jag förstår varför. Jag håller med om att de borde ha kvalat in till finalen ifjol när de tävlade med ett riktigt mästerverk. Detta är långt ifrån att vara ett sådant och det finns mycket bättre låtar i den första semin som är mer värdiga en finalplats.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Knez - "Adio" (2015)
2. Vanja Radovanovic - "Inje" (2018)
3. Sergej Ćetković - "Moj svijet" (2014)
4. Andrea Demirovic - "Just Get Out Of My Life" (2009)
5. Slavko Kalezić - "Space" (2017)

Lukas analyserar formen

Finland, denna ständigt fula ankunge. Har under 2010-talet lyckats plocka lite finalplatser här och var, men hade under perioden 2015-2017 riktigt tufft där man inte placerat sig på en finalplats. 2018 var så klart en förbättring, men inte med mycket. Klarade sig vidare som 10:a i sin semi för att sen hamna näst sist. Så vad säger man? Just nu-läget för Finland i den här tävlingen är nog mer ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

För andra året i rad valde det finska TV-bolaget YLE att först välja artist internt och sedan låten via en nationell final. Den 29:e januari gick YLE ut med att de valt ut artisten Darude samt att hans tre bidrag skulle presenteras innan tävlingen vid tre olika tillfällen. Finalkvällen av Uuden Musiikin Kilpailu (Tävlingen för ny musik) hölls den 2:a mars, där en internationell jury bestående av åtta länder samt tittarröster avgjorde resultatet.

Personlig åsikt om årets akt: Detta är: (1) en superdålig idé, (2) medelmåttig sångare, (3) utdaterad låt, (4) dåligt producerat scennummer. Vem det än var som kom på den galna idén att låta 90-talsstofilen Darude skriva Finlands bidrag, så hoppas jag att denne fått sparken vid det här laget. Det finns ingen logik i det här!! Dessutom kan Sebastian Rejman som bäst definieras som en medelmåttig sångare, men verkar helt sakna scennärvaro. Detta gör att scennumret blir jobbigt att se på, trots de tusentals euros som finnarna har lagt på den häftiga bakgrunds "kuben". Lyssnar man bara på låten, så är den visserligen okej, men den är helt utdaterad. Det finns ingen relevans någonstans i det här bidraget - och därför sätter jag bara en etta här.

Det ser onekligen mörkt ut för Finland i år, både vad gäller odds och snack. För min del är det solklart att Europa gör tummen ned, det här platsar inte i finalen. Så enkelt är det bara...

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Cat Cat - "Bye bye, Baby" (1994)
2. Pihasoittajat - "Old-Man Fiddle" (1975)
3. Lordi - "Hard Rock Hallelujah" (2006)
4. Monica Aspelund - "Lapponia" (1977)
5. Anneli Saaristo - "La Dolce Vita" (1989)

Personlig åsikt om årets akt: Håll i hatten nu. Jag vet inte vad det är med denna låten, men den har fastnat i mitt huvud. Kanske är det 90-talsvibbarna som får mig att tänka tillbaka på bättre tider. Darude har lyckats väcka nostalgivibbarna hos mig till liv och jag minns tillbaka till "Sandstorm" och hur enkelt livet var då. Låtens tema är egentligen rätt seriös, men jag får bara en feelgood-känsla. Jag brukar inte gå igång på denna typen av musik annars, men av någon anledning går frasen "Is it in my head.." på repeat i mitt huvud.

Jag verkar vara rätt ensam om att tycka om detta. Tyvärr tror jag inte det är samma dragkraft runt om i Europa. Finland får svårt att placera sig i årets final.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Lordi - "Hard Rock Hallelujah" (2006)
2. Teräsbetoni - "Missä Miehet Ratsastaa" (2008)
3. Hanna Pakarinen - "Leave Me Alone" (2007)
4. Geir Rönning - "Why?" (2005)
5. Softengine - "Something Better" (2014)

Personlig åsikt om årets akt: Men snälla Finland, vad är det ni skickar i år? Två farbröder som försöker spela 25-åriga megastjärnor? Fanns det verkligen ingen annan artist som ville ställa upp i år? Väldigt tråkig start på Eurovision 2019 även det tredje bidraget ut i semi 1.

Om Finland tar sig till final beror det bara på att det är ett sämre startfält i denna semi. Jag tror snarare att Finland kan få en riktig bottenplacering i denna semi.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Lordi - "Hard Rock Hallelujah" (2006)
2. Hanna Pakarinen - "Leave Me Alone" (2007)
3. Krista Siegfrids - "Marry Me" (2013)
4. Kuunkuiskaajat - "Työlki ellää" (2010)
5. Jari Sillanpää - "Takes 2 to Tango" (2004)

Personlig åsikt om årets akt: En standard EDM-låt som inte blåser upp några sandstormar direkt. Synd för en artist vars största hit ändå blev en hit just för att den hade en såpass tydlig identitet. "Look Away" blir å andra sidan ändå en frisk fläkt i det här startfältet konstigt nog, bland ett myller av ballader och vissa andra typer av pop vars term jag lämnar för tillfället så att jag inte blir för repetitiv i mina kommentarer. Plus att låten ändå har ett viktigt budskap. Däremot kan man undra om budskapet blir så passande, att sjunga om global uppvärmning till en EDM-låt av Darude? Nåja. En extra eloge till att Darude och Sebastian skrivit låten själva.

Finland har en smärre nackdel och det är att de och Estland tävlar om samma röster. Oddsen verkar inte peka på Finlands favör, men jag tror de kan utmana om en finalplats bara på att Darude är ett såpass välkänt och meriterat namn.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Teräsbetoni - "Missä Miehet Ratsastaa" (2008)
2. Lordi - "Hard Rock Hallelujah" (2006)
3. Kojo - "Nuku Pommiin" (1982)
4. Norma John - "Blackbird" (2017)
5. Geir Rönning - "Why?" (2005)

Personlig åsikt om årets akt: Ja den här låten tar mig knappt med storm, eller en sandstorm för den delen. Finland hade enligt mig årets sämsta nationella uttagning. Tre dåliga bidrag som framfördes av samma artist. ”Look Away” känns bara allmänt meningslös och utdaterad. Låter som någonting som lika gärna skulle kunna ha släppts 2001. Att vara gammaldags kan fungera mycket väl, men inte när det man framför bara låter förlegat och allmänt omodernt. Eller ja, det kanske är så här musik låter nu för tiden, jag lyssnar aldrig på elektronisk dansmusik så jag har ingen aning. Gör om gör rätt Finland...

Tyvärr kan Finland mycket väl komma att gå till final. Men det kan lika gärna floppa. Det är en 50/50 situation. Själv hoppas jag på en flopp.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Beat - "Fri?" (1990)
2. Pernilla Karlsson - "När Jag Blundar" (2012)
3. Geir Rönning - "Why?" (2005)
4. Jasmine - "Niin kaunis on taivas" (1996)
5. Kuunkuiskaajat - "Työlki ellää" (2010)

Personlig åsikt om årets akt: Finland valde helt fel låt bland de tre alternativen man hade att tillgå i deras låtfinal för den internt utsedda artistduon. Jag hade mycket hellre sett att låten "Superman" hade fått bli deras bidrag i Tel Aviv. "Look Away" var den låt jag gillade minst. Den känns både slätstruken, enformig och jobbig att lyssna på. Jag brukar annars falla för EDM-genren, men denna låten tilltalar inte mig alls. I år är det förövrigt sextonde gången som Eurovision Song Contest innehåller semifinaler och under de senaste 15 åren har Finland endast vid tre tillfällen lyckats hamna inom topp 20 i finalen. Följande år rör det sig om: 2006, 2007 och 2014. Samtliga dessa gånger har man ställt upp med rockbidrag. Kanske att man borde komma tillbaka nästa år med något som faktiskt fungerar bäst för just Finland?

Nej, Finland har inte så mycket att hämta i årets tävling befarar jag. Jag tror helt enkelt att låten är alldeles för platt för att den ska få tillräckligt många röster från såväl folket som juryn för att ta sig till final, så den stannar i semin. Den saken är säker.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Sonja Lumme - "Eläköön elämä" (1985)
2. Cat Cat - "Bye bye, Baby" (1994)
3. Ami Aspelund - "Fantasiaa" (1983)
4. Vicky Rosti & Boulevard - "Sata salamaa" (1987)
5. Waldo's People - "Lose Control" (2009)

Lukas analyserar formen

Polen har varit lite av ett land som kommit och gått under åren, och likt många andra länder har det gått ganska mycket upp och ner för dem. Efter att man var borta i två år hamnade man i en positiv trend med fyra raka finalplatser, mycket tack vare deras stora diaspora. Detta syntes inte minst 2016 när de blev åtta tack vare ett enormt tittarstöd. I fjol lyckades det inte hjälpa dem, de missade finalen för första gången på fem år. Där pekar just nu-läget för Polen på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

För första gången på tre år bestämde sig det polska nationella TV-bolaget TVP för att välja ut sitt bidrag internt. Intresserade artister/låtskrivare fick möjlighet att skicka in egna bidrag som sedan analyserades av en expertjury. De presenterade sitt bidrag den 15:e februari.

Personlig åsikt om årets akt: Polen dänger till med en väldigt annorlunda rocklåt, som med säkerhet kommer att sticka ut ur mängden. Men jag har fortfarande lite svårt att ta ställning till den. Det finns ett skönt sound i det här väldigt höga nästan skrikande sångsättet, och det är lite charmigt tillsammans med rockmusiken. Lite oförargligt på något sätt. Men just därför så är detta också ganska tråkigt, och jag har enormt svårt att se hur detta skulle kunna se ut på scenen. Jag landar helt enkelt på en tvåa, jag vågar inte säga mer än så just nu.

Polen brukar ju ha ganska lätt för att ta sig från semifinalen, och i år så har de ju också ett udda bidrag som verkligen sticker ut. Frågan är om Europa kommer belöna det dock? Jag är tveksam. Men finalen lär de ju ändå kunna nå, även om jag tvivlar på att de kommer sluta bättre än 15:e där...

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Edyta Gorniak - "To nie ja" (1994)
2. Donatan feat Cleo - "My Słowianie (Slavic Girls)" (2014)
3. Kasia Kowalska - "Chcę Znać Swój Grzech" (1996)
4. Anna Maria Jopek - "Ale Jestem" (1997)
5. Blue Café - "Love Song" (2004)

Personlig åsikt om årets akt: Jag vet inte riktigt vart jag ska placera den här låten. Det är kul och modigt att Polen experimenterar genom att skicka något som är kulturellt anknutet till landet och dessutom på modersmålet. Det är en rätt behaglig rytm, men det skrikiga sångsättet blir nästan lite irriterande till slut. Ska bli intressant att se vad de gör på scen. Men jag kan inte ge den mer än en tvåa för det är inte sämre än så, men det är inte heller så pass bra.

Jag sätter det i mitten för jag har ingen aning. Tippning är svårt överhuvudtaget, men detta bidrag gör det svårare på något sätt. Kan gå hur som helst.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Michał Szpak - "Color of Your Life" (2016)
2. Donatan feat Cleo - "My Słowianie (Slavic Girls)" (2014)
3. Ich Troje - "Keine Grenzen-Żadnych granic" (2003)
4. Kasia Moś - "Flashlight" (2017)
5. Blue Café - "Love Song" (2004)

Personlig åsikt om årets akt: Jag är lite kluven till den här låten. Om man ser på videon och lyssnar på låten har gruppen ett viktigt budskap de vill förmedla. Tyvärr faller det för min del på att det på att det i liveversionen händer det inte så mycket (de står bara helt stilla). Detta till trots så uppskattar jag låten lite men jag kan inte ta det högre än till en okej-nivå.

Jag sätter Polen som bubblare och det beror på att jag tror de har rätt okej chans att kunna ta sig till final. Däremot blir jag inte förvånad om de åker ut för jag har en känsla av att det kan bli ett "vi står bara och sjunger låten"-framträdande på scenen i Tel Aviv som det var förr i tiden. Numer måste man addera show på det hela och det tror jag inte kommer att hända för Polen i år. Men de kan gå vidare för att det är traditionellt och tack vare diaspora från många länder.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Michał Szpak - "Color of Your Life" (2016)
2. Edyta Gorniak - "To nie ja" (1994)
3. Ich Troje - "Keine Grenzen-Żadnych granic" (2003)
4. Donatan feat Cleo - "My Słowianie (Slavic Girls)" (2014)
5. Kasia Moś - "Flashlight" (2017)

Personlig åsikt om årets akt: Polen är modiga i år! Det var ett tag sen vi fick höra någonting så lokalt anknutet från dem, jag tror man måste gå tillbaka till 2014 när Donatan & Cleo bjöd oss på en lokalt förankrad låt, nykärnat smör och... *ahem*. I alla fall. Denna låt som Tulia bjuder på är udda på ett annat sätt, den är betydligt tyngre. Jag som annars brukar ha bra koll på rockscenen anade att huvudmelodin med dess rockriff kunde ha passat bra som ett riff i en doom metal-låt, om man är lite fantasifull.

Nja, trots att jag uppskattar Polens mod att våga skicka någonting såpass udda, så är detta en semifinal där många andra också försöker sticka ut. Och oddsen pekar inte åt Polens håll. Den här kan tyvärr få det svårt att klara sig.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ivan & Delfin - "Czarna Dziewczyna" (2005)
2. Michał Szpak - "Color of Your Life" (2016)
3. Kasia Kowalska - "Chcę Znać Swój Grzech" (1996)
4. Marcin Mroziński - "Legenda" (2010)
5. Donatan feat Cleo - "My Słowianie (Slavic Girls)" (2014)

Personlig åsikt om årets akt: Eurovision handlar ju om att vardera land skall visa upp sin musikaliska kultur. Visst man behöver inte skicka folkmusik varje år, men man kan ju åtminstone försöka blanda in någon form av kulturella bidrag i låten så man kan höra vilket land varje bidrag kommer i från. Detta är något som Polen lyckas med. Gruppen Tulia bjuder helt klart på årets mest kulturella bidrag. Frågan är om det inte blir en aning överdrivet, lite väl pretentiöst. Just musikvideon har jag väldigt svårt att ta till mig. Men jag tycker annars väldigt bra om låten. Det skall bli spännande att se hur de väljer att framföra det här live.

Ja, Polen lär ju knappast vinna i år. Men en finalplats är fullt möjlig. Men mycket hänger i det här fallet på framträdandet.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ich Troje feat. Real McCoy - "Follow My Heart" (2006)
2. Donatan feat Cleo - "My Słowianie (Slavic Girls)" (2014)
3. Isis Gee - "For life" (2008)
4. Ich Troje - "Keine Grenzen-Żadnych granic" (2003)
5. Marcin Mroziński - "Legenda" (2010)

Personlig åsikt om årets akt: Polen väljer återigen att skicka kvinnor i traditionella folkdräkter med en typisk inhemsk låt. Senast man gjorde detta (år 2014) gick det bra. Detta bidraget är ingen tvekan om att det kommer från ett öststatsland. En rätt hyfsad låt som sticker ut från mängden. Det är mycket attityd och starka röster. Det som drar ner betyget för mig är att det låter alldeles för gnälligt och skrikigt. Refrängen är dock riktigt härlig och medryckande. Så sammanlagt kan man beskriva Polens ESC-bidrag som både irriterande och svängig på samma gång.

Det är svårtippat om hur det ska gå för Polen. Min spontana tippning så här på förhand är ändå att de tar sig vidare till finalen, men väl där blir det inte en hög placering. Mitten-botten någonstans.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ich Troje - "Keine Grenzen-Żadnych granic" (2003)
2. Michał Szpak - "Color of Your Life" (2016)
3. Ich Troje feat. Real McCoy - "Follow My Heart" (2006)
4. Anna Maria Jopek - "Ale Jestem" (1997)
5. Edyta Gorniak - "To nie ja" (1994)

Lukas analyserar formen

Slovenien är ett land som det inte kommer skrivas mycket spaltmeter kring. De hamnar i den där kategorin av länder som tar sina finalplatser då och då utan att för den sakens skull hamna särskilt högt. 22:a-platsen i fjol förändrar inte detta. Sammanfattningsvis pekar just nu-läget för Slovenien på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Sloveniens nationella TV-bolag RTVSLO valde ut sitt bidrag genom uttagningen EMA, som man gjort varje år sedan år 2014 (innan dess även åren 1996-99 och 2001-11). I år hade man dock tagit bort semifinalerna i sändningen och fokuserade därför bara på en final. 10 bidrag tävlade, varav två av dessa kvalificerade sig för en superfinal där tv-tittarna fick rösta fram en vinnare. Det kan noteras att det var en mindre jury som fick välja ut vilka två bidrag som tv-tittarna skulle få välja mellan att skicka till Eurovision i Tel Aviv.

Personlig åsikt om årets akt: Detta är ett perfekt exempel på ett bidrag som saknar allt som efterfrågas i Eurovision. Fart och fläkt? Nej. Känslor och passion? Nej. Häftig scenshow? Nej. Modern och relevant musik? Nej. Karismatiska artister? Nej nej nej och återigen nej. Alltså, hur tänker man här?? Detta är ett riktigt bottennapp - och det tragiska är att låten och artisterna inte ens är dåliga! De är bara tråkiga och, värst av allt: ointressanta! Det är ett kardinalmisstag som gör att jag inte ens kan ge en poäng till Slovenien i år. GÄSP!!!!

Jag äter upp alla mina hattar om det här ens kommer i närheten av att gå till final. Utan att ens behöva tänka på det: Sist i semin!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Alenka Gotar  "Cvet z juga" (2007)
2. Eva Boto - "Verjamem" (2012)
3. Maraaya - "Here For You" (2015)
4. Maja Keuc - "No One" (2011)
5. Hannah Mancini - "Straight Into Love" (2013)

Personlig åsikt om årets akt: Av alla tidigare Jugoslaviska länder så tycker jag att Slovenien varit överlägset sämst genom åren. Och i år förstärker de den platsen. Jag vet inte om det är någon form av "gimmick" det här med att artisterna inte visar några som helst ansiktsuttryck och bara stirrar helt känslolöst. Eller om de bara är sådana som personer. Lägg dessutom till det faktum att låten håller samma fart som en vaggvisa, så tappar du mitt intresse helt. Det är tur att jag inte förstår slovenska, för jag är inte helt säker på att hon säger ord eller bara mumlar något helt random. Så jag kan inte riktigt bedöma hennes sång och uttal. Om detta vann, hur lät de andra låtarna? Och jag börjar ifrågasätta slovenska folkets rätt till att få rösta i Eurovision.

Med tanke på att den tävlar i den överlägset svagare semifinal 1 så kan allt hända. Det borde inte gå till final, men samtidigt blir jag inte förvånad ifall den gör det. Så som säkerhetsåtgärd placerar jag den i mitten.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Lea Sirk - "Hvala, ne!" (2018)
2. Maja Keuc - "No One" (2011)
3. Alenka Gotar  "Cvet z juga" (2007)
4. Eva Boto - "Verjamem" (2012)
5. Omar Naber - "Stop" (2005)

Personlig åsikt om årets akt:

Kära Slovenien,

Nu kommer något jag helst inte vill säga, men sanningen är ibland hård (även om det svider mycket från mitt håll)!

Jag har följt Eurovision sedan år 1999 och under dess 20 år som gått kan jag inte minnas någon gång jag tyckt så här illa om ett slovenskt bidrag som jag gör i år. Jo, 2004 kanske, och lite 2007, 2009 och 2013. Men de bidragen luktar nobelpris i jämförelse med vad det är ni skickar i år. Jag förstår helt ärligt inte hur ni tänker med denna "Sebi"-duo, för detta är bara som ett tre minuter stort zzzzzzzzz. Texten är bara en massa mummel och att bara stå och stirra på varandra ger mig ingenting. Det känns mer som ni vill gå hem än vara kvar. Så vad är det som har hänt? Detta ni skickar är bara supertrist och är helt ute och cyklar.

Med detta sagt är min stora förhoppning att detta bara var ett sorgligt undantag från er, och att ni kommer tillbaka till Eurovision 2020 med något som är riktigt fantastiskt! Jag vill helst inte ge er noll poäng för jag tycker ni har levererat kanonbra i stort sett alla år. Men eftersom detta är enligt mig ert sämsta bidrag någonsin i den här tävlingen så är noll poäng det enda jag tänker ge er denna gång.

Ni kan mycket bättre än så här, det vet jag!

Helt ärligt är jag upprörd över att oddsen tippar Slovenien till final, för även om det är en sämre semi så finns det fler bidrag som förtjänar finalbiljetten. Jag hoppas att detta istället blir en ny lex Verona, men eftersom Slovenien ligger högt på oddsen för semi 1 (just nu inför) så känner jag mig tyvärr tvungen att sätta de som självklar finalist. Jag säger som Thomas Lundin sa om Slovenien i SVT:s Inför Eurovision 2004: ”Grönt – tyvärr!”

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Lea Sirk - "Hvala, ne!" (2018)
2. Tinkara Kovač - "Round And Round" (2014)
3. Maja Keuc - "No One" (2011)
4. Eva Boto - "Verjamem" (2012)
5. Omar Naber - "Stop" (2005)

Personlig åsikt om årets akt: Ojojoj vad trög den här låten är. Den går verkligen på tomgång och sångerskan sjunger väldigt entonigt. Hur ska detta kunna hålla uppe folks intresse i tre minuter? Liveframträdandet från den nationella finalen blev inte bättre det heller, där står sångerskan bara i tre minuter och stirrar på sin manlige kumpan och sen är det klart. Det händer så himla lite i denna låt.

I år verkar det vara ganska många som tror på Slovenien, men jag är återigen osäker. Många kan säkert fastna för det atmosfäriska i låten och om de får ett bra scennummer, men som låt tror jag att den här kan likväl riskera att komma bort. Juryn kan rädda upp den här låten, men frågan är bara med hur mycket?

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Omar Naber - "Stop" (2005)
2. Vili Resnik - "Naj Bogovi Slišijo" (1998)
3. Anžej Dežan - "Mr Nobody" (2006)
4. Maraaya - "Here For You" (2015)
5. ManuElla - "Blue and Red" (2016)

Personlig åsikt om årets akt: Landet bjuder i år på vad som skulle kunna vara årets mest minimalistiska bidrag. Vare sig melodin eller liveframträdandet i den nationella finalen går i något vidare högt tempo. Så vad är då min bedömning? Jo att ”Sebi” är en helt magiskt bra låt! Texten samt kemin mellan Zala & Gasper på scenen, allting känns så genuint och så vackert. Det jag älskar mest är dock atmosfären i låten. Den känns så mystisk och så fin på något sätt. Det här kan vara det bästa Slovenien skickat till Eurovision.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Tinkara Kovač - "Round And Round" (2014)
2. Eva Boto - "Verjamem" (2012)
3. Quartissimo feat. Martina Majerle - "Love Symphony" (2009)
4. Omar Naber - "Stop" (2005)
5. Tanja Ribič - "Zbudi se" (1997)

Personlig åsikt om årets akt: Årets mest menlösa bidrag. Det är så tråkigt att det förslår. Hissmusik som varken berör eller sätter avtryck. Det saknas en hel del i denna låten för att den överhuvudtaget skall vara intressant. Duon är sockersöta och gulliga och allt, men låten ger mig ingenting. Slovenien som historiskt brukar tävla med coola bidrag som sticker ut. Jag är riktigt besviken på årets bidrag.

Trots att jag tokdissar Sloveniens bidrag i år, så kan de mycket väl lyckas ta sig vidare till final. Vissa bidrag som man inte gillar har en tendens att göra det och Slovenien kan mycket väl överraska oss alla i år.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Rebeka Dremelj - "Vrag naj vzame" (2008)
2. Nuša Derenda - "Energy" (2001)
3. Anžej Dežan - "Mr Nobody" (2006)
4. Eva Boto - "Verjamem" (2012)
5. Alenka Gotar  "Cvet z juga" (2007)

Lukas analyserar formen

När Tjeckien kände på vattnet under sina första år i Eurovision var de verkligen under isen. Deras statistik i semifinalerna såg ut som följande: Jumbo, nästjumbo, jumbo med noll poäng. När de sedan kom tillbaks 2015 var de som ett helt nytt land. Man började ta sig till final två gånger nu, och nu senast lyckades man bli sexa till råga på allt. Tjeckien har lyckats nyttja kraften av applicerad kunskap och nu har det börjat bära frukt för dem. Därför pekar just nu-läget för Tjeckien på en Formtopp!

Uttagningsinformation

Tjeckien valde att för ett andra år använda sig av den internetbaserade uttagningen Eurovision Song CZ. I uttagningen tävlade totalt åtta bidrag, där en jurygrupp bestående av tio tidigare deltagare i Eurovision fick avgöra resultatet tillsammans med tittarröster. Tittarna, både de från Tjeckien samt utländska hade möjlighet att rösta genom Eurovisions officiella app.

Man höll alltså inte i någon livesänd final, utan alla bidrag hade fått spela in egna musikvideos som både juryn och tittarna fick agera utifrån. Det kan tilläggas att jurygrupperna hade svårt att välja favorit då de hade två bidrag på förstaplats medan tittarna sedan sänkte en av juryns favoriter till fjärde plats. Vinnaren blev dock juryns ena favorit.

Personlig åsikt om årets akt: Det är tydligen 80-talet som dominerar musikstilen nu, iallafall i Tjeckien. Personligen så gillar jag det, i synnerhet när man lyckas få ett sound som både är modernt och retro samtidigt. På det sättet så är årets tjeckiska bidrag väldigt intressant och nyskapande. Dessutom har de lyckats göra en otroligt fiffig musikvideo, en av de mest nyskapande som jag sett på många år! Emellertid måste jag nog säga att bidraget är lite för tråkigt för att kunna slå särskilt högt. Det är mest bakgrundsmusik i mina öron, vilket gör att jag knappast ser detta som ett favoritbidrag.

Tjeckien har en lång tradition bakom sig av att aldrig lyckas speciellt bra. Hittills två finalplatser - och allra bäst gick det såklart ifjol med Mikolas Josef, då man ju lyckades nå topp-6. Men det var ett undantag, och jag tror dessvärre att årets bidrag inte alls kan komma upp i samma nivå som Mikolas. Tvärtom känns detta som en av flopparna i semin, om man inte lyckas med ett mycket spektakulärt scennummer.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Mikolas Josef - "Lie to Me" (2018)
2. Gabriela Gunčíková - "I Stand" (2016)
3. Kabát - "Malá Dáma" (2007)
4. Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies" (2015)
5. Martina Bárta - "My Turn" (2017)

Personlig åsikt om årets akt: Jag tycker det är något intressant med detta bidrag. De försöker spela på förra årets framgång och det kanske inte är lika bra, men det är lättsmält och ganska behagligt att lyssna på. Om man hade kunnat beskriva en låt som "mysig" så hade det passat här. Men i slutändan är den bara det och då hamnar den mest i bakgrunden. Men jag gillar enkelheten och det finns något charmigt med det. En extra poäng till en av de mest innovativa musikvideorna i Eurovision.

Jag tror denna låten kommer sväva där på gränsen mellan final och att bli hemskickade redan på tisdag. Svårtippat. Men jag tror ändå de kan knipa en finalplats i den allmänt svaga första semifinalen. Kan de få något kul på scen som inspireras av musikvideon kan det bli riktigt intressant.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Mikolas Josef - "Lie to Me" (2018)
2. Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies" (2015)
3. Gabriela Gunčíková - "I Stand" (2016)
4. Kabát - "Malá Dáma" (2007)
5. Tereza Kerndlová - "Have Some Fun" (2008)

Personlig åsikt om årets akt:

Till en början – tack Tjeckien för att ni INTE skickade rymdsushin till Tel Aviv. Jag hade inte orkat se ytterligare en ”Allan Ballan”-låt från er i Eurovision, dessutom för andra året på raken! Så tack för det.

Nu då till själva låten som tävlar. Varför har ni fortfarande kvar den i demostadiet? Hade ni inte tid att ordna till den efter att den vann omröstningen? Jag ska villigt erkänna att jag hade Lake Malawi som etta då men jag sa samtidigt att ”True colors” hade nog en större chans att lyckas i den här tävlingen, och att vinnarlåten nu behövdes fixas till en hel del. Men eftersom Lake Malawis låt fortfarande är kvar i samma stadium som den var då så sjunker låten för mig till att bli ett slags ofärdigt webbjokerbidrag som nu ska ställa sig på stora scenen. Och då vet vi ju alla hur det går! Synd på en ändå helt okej låt, men det kommer inte att funka.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte tror Tjeckien har en chans att ta sig till final. Men å andra sidan startfältet i första semifinalen är svagt och med lite hopp å skutt från sångaren Albert så kanske möjligheten finns. Men då ska inte de räkna med att komma så mycket högre än vad Gabriela Gunčíková gjorde i Stockholm 2016 (typ någonstans runt plats 20-26).

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Gabriela Gunčíková - "I Stand" (2016)
2. Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies" (2015)
3. Tereza Kerndlová - "Have Some Fun" (2008)
4. Martina Bárta - "My Turn" (2017)
5. Kabát - "Malá dáma" (2007)

Personlig åsikt om årets akt: Tjeckien har ju inte haft det så lätt som bekant, förutom ifjol då man lyckades få en sjätteplats. Då var det en låt som jag inte alls gillade, så det blev ganska tokigt där. I år känns det återigen som man hamnat i någon form av musikalisk återvändsgränd. Låten är som en sämre kopia av "Somebody Wants" som tävlade i vår Melodifestival nu i vintras, fast med fler konstigheter. Bland annat en refräng där låttiteln bara går runt runt runt som en trasig LP-skiva, och när man inte trodde det kunde bli värre så klämmer de till med en random tjejröst, förmodligen inklippt, som inte sjunger, utan säger "I'm only a friend"... herregud, hur tänkte man här? Vilken vurpa!

Innan semifinalstartfältet blev klart var jag övertygad om att Tjeckien skulle åka ut med huvudet före. Men nu är jag inte lika säker. De flesta tror att de kommer smyga sig till finalen ännu en gång, likt 2016. Men jag ser det lika sannolikt som att de kommer falla på mållinjen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Gipsy.cz - "Aven Romale" (2009)
2. Kabát - "Malá Dáma" (2007)
3. Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies" (2015)
4. Martina Bárta - "My Turn" (2017)
5. Gabriela Gunčíková - "I Stand" (2016)

Personlig åsikt om årets akt: Tjeckien bjöd i år på en av de sämre nationella uttagningarna. Jag kommer knapp ens ihåg min favoritlåt från uttagningen... Vinnarlåten ”Friend Of A Friend” har dock vuxit för mig sedan i januari. Melodin är skön och texten är småkul. Undertecknad må vara i minoritet, men anser att det här är ett steg upp jämfört med fjolårets bidrag.

Historiskt sätt har det gått dåligt för Tjeckien, bortsett från förra året då man faktiskt kom på en respektabel sjätteplats. Nu i år tror jag helt klart att det finns chanser att ta sig till final, men lyckan lär nog sluta just där då jag misstänker att de kommer sluta klart lägre än 2018.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies" (2015)
2. Gabriela Gunčíková - "I Stand" (2016)
3. Tereza Kerndlová - "Have Some Fun" (2008)
4. Martina Bárta - "My Turn" (2017)
5. Kabát - "Malá Dáma" (2007)

Personlig åsikt om årets akt: Tjeckien tog sin bästa placering ifjol när Mikolas Josef charmade Europa med sin låt "Lie to me". Man fortsätter på det moderna spåret och skickar samma slags musikaliska stil i form av gruppen Lake Malawi med låten "Friend Of A Friend" som handlar om att bli Friendzonad, vilket innebär att få bli vän med någon som man sedan hoppas kunna bli ihop med. Detta är något som sångaren i gruppen verkar ha svårt att acceptera, då sångerskan i gruppen påtalar för honom att hon endast vill ha vänskapliga band. Man blir på gott humör av denna trallvänliga och dansanta låten som har lite 80-tals influenser. Det tilltalar mig, men den känns också lite b i produktionen. Som en låt hämtad från den svenska webbjokertävlingen som hölls för några år sedan. Något som stör mig en aning är den pålagda brittiska accenten från sångaren. I övrigt har jag inget att klaga på.

Jag tror att Tjeckien kommer fortsätta sin positiva trend och ta sig till final (för 3:e gången totalt sett) och väl där placera sig någonstans i mitten. Det kommer inte bli en lika hög placering som ifjol dock.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Mikolas Josef - "Lie to Me" (2018)
2. Tereza Kerndlová - "Have Some Fun" (2008)
3. Marta Jandová & Václav Noid Bárta - "Hope Never Dies" (2015)
4. Gabriela Gunčíková - "I Stand" (2016)
5. Kabát - "Malá Dáma" (2007)

Lukas analyserar formen

Ungern har ganska länge nu känts som en sovande jätte. Faktum är att de just nu har rekordet i längsta nu levande finalsvit med åtta raka finalplatser. Sverige har förvisso också vart i final under alla år sedan 2011-2018, men det ska nämnas att Sverige har varit direktkvalificerade som värdland två av dessa, vilket gör att Ungerns track record blir ännu mer fascinerande. Däremot har Ungern fortfarande inte fått det genombrott i finalen som de eftersträvat. Som ifjol där man inte lyckades bli bättre än 21:a. Inte jättekul. Sammanfattningsvis pekar just nu-läget för Ungern på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Ungerns nationella TV-bolag MTVA valde för åttonde året på raken att använda sig av uttagningen A Dal som uttagning till Eurovisionen. I programserien fick en fyramannajury och tv-tittarna besluta vilka bidrag som skulle ta sig vidare till finalspelet.

Totalt tävlade 30 bidrag, vilka först delades upp i tio stycken i tre heats, där 18 av dem gick vidare till två semifinaler. Detta skedde efter jury- och tittarröstning där varje heats fem favoriter + ett tittarwildcard röstades vidare. Semifinalerna hade samma upplägg med skillnaden att bara topp 3 + ett wildcard gick vidare.

I finalen tävlade sedan åtta bidrag, där juryn fick rösta fram en topp fyra innan tittarna fick bestämma ett vinnarbidrag.

Personlig åsikt om årets akt: Måste erkänna att jag verkligen gillar Joci och hans musik, som alltid balanserar mellan det känslosamma, det mystiska och det etniska. Just årets låt betonar dock det känslosamma, och Joci gör det väldigt bra. Man blir gripen av både honom och framförandet - vilket alltid är ett vinnartecken. Tyvärr tycker jag dock att låten saknar väldigt mycket, och framförallt så har den ingen ordentlig refräng. Det är svårt att minnas låten och framförallt så är det svårt att förstå sig på den. Det är alldeles för platt och otydligt för min smak.

Även om jag kanske inte tror att vi har en vinnarkandidat här, så är jag rätt övertygad om att Joci kommer att gå igenom tv-rutan. Han är karismatiskt och har en scennärvaro som är mycket stark. Det brukar räcka för att nå långt, och jag tvivlar inte på att vi kanske har en topp-10 låt i finalen här.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. András Kállay-Saunders - "Running" (2014)
2. Friderika Bayer - "Kinek mondjam el vétkeimet" (1994)
3. NOX - "Forogj világ!" (2005)
4. Kati Wolf - "What About My Dreams?" (2011)
5. Compact Disco - "Sound of Our Hearts" (2012)

Personlig åsikt om årets akt: Med få undantag har Ungern gett oss bidrag av kvalité under detta årtionde. Och man avslutar det med en återkomst från Joci Papai som tävlade för två år sedan med "Origo". Joci är så bra på att förmedla känsla i sin musik. Han använder även influenser från sin romska bakgrund väldigt fint. Man hör både rytmerna och känslan förmedlas inte bara genom Jocis röst, men även i musiken. Joci har en beundransvärd förmåga att nå ut genom rutan och får dig att känna allt han sjunger. Jag tycker inte denna når till samma höga höjd som "Origo" (som förövrigt var mitt absoluta favoritbidrag 2017), men den är väldigt fin och behaglig.

Låten kanske är lite svagare än sist, men det lär inte hindra den från att få en fin placering. Det beror på Jocis förmåga att nå ut genom skärmen och jag tror folk kommer ta till sig det.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Joci Pápai - "Origo" (2017)
2. András Kállay-Saunders - "Running" (2014)
3. ByeAlex - "Kedvesem (Zoohacker Remix)" (2013)
4. Compact Disco - "Sound Of Our Hearts" (2012)
5. AWS - "Viszlát Nyár" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Jag var inget större fans av Jocis förra låt ”Origo” men jag misstänkte att han skulle komma högt ändå. Nu när han är tillbaka igen efter bara två år så tycker jag att han kommer tillbaka med en bättre låt som är lättare att förstå sig på. Däremot är det ingen favorit hos mig men jag förstår budskapet tydligare nu och som helhet är det ändå ganska bra. Så det blir mer än godkänt i min bok för "Az én apám".

Jag tror som sagt att Ungern kommer komma högt i år, i alla fall till final och sedan någonstans mellan plats 5 och 15. Det beror helt på hur det röstas såklart, men detta kommer kunna bli en klar tittarfavorit. Kom han åtta sist så kan han definitivt komma bättre än så denna gång. Jag tror oddsen har räknat ut Joci alldeles för tidigt!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. NOX - "Forogj, világ!" (2005)
2. AWS - "Viszlát nyár" (2018)
3. András Kállay-Saunders - "Running" (2014)
4. Freddie - "Pioneer" (2016)
5. Kati Wolf - "What About My Dreams?" (2011)

Personlig åsikt om årets akt: Näe, nu blir jag faktiskt lite besviken på Ungern. De har ofta vart ett av mina favoritländer i Eurovision, och detta pga att de allt som oftast testar alla möjliga genres. Allt från EDM-pop (2011) till indiepop (2013) till drum & bass med allvarligt budskap (2014) till fredsballad (2015) till romsk folkmusik (2017), och förra året bjöd man på metal så det stod härliga till. Detta har gjort dem väldigt roliga att följa.

Nu känns det däremot som att man, trots att man återigen haft en rejäl bredd på sin nationella uttagning, fastnat lite i gamla hjulspår. Förvisso är Joci Pápai ändå en bra artist, man ska inte skratta bort det faktum att han lyckades bli 8:a 2017. Men låten är ganska trist. Visst är det återigen charmigt att höra lite ungerska igen, och en ballad som handlar om hans pappa, men nånstans där tar charmen slut.

Trots mina besvikelser tror jag ändå Ungern kommer ordna en finalplats ganska komfortabelt. Vi pratar ändå om ett land som lyckats hålla uppe en svit på åtta raka finalplatser. Och med Joci i spetsen, som lyckades bli tvåa i sin semi och sen bli åtta i finalen för bara två år sedan, så kan jag inte föreställa mig att Ungern skulle bomma finalplats just i år. Ja, jag tror mycket riktigt Ungern kommer fixa sin nionde raka finalplats.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. AWS - "Viszlát Nyár" (2018)
2. András Kállay-Saunders - "Running" (2014)
3. NOX - "Forogj, Világ!" (2005)
4. Csaba Szigeti - "Új Név a Régi Ház Falán" (1995)
5. ByeAlex - "Kedvesem" (2013)

Personlig åsikt om årets akt: A Dal är enligt mig den bästa nationella uttagningen (Ja, förutom Melodifestivalen såklart). Årets uttagning var inget undantag då den bjöd på en mycket hög kvalité. Mitt favoritbidrag var ”Kedves Vilag!” som dessvärre inte gick till finalen. Men jag hänger inte läpp för det. Ungern valde nämligen att skicka Joci Papai som representerade Ungern redan 2017 med ”Origo” som enligt mig är landets bästa bidrag någonsin. Årets bidrag är svagare men ändå genuint och tämligen vackert precis som ”Origo”. Heja Joci Pápai!

Jag tror absolut att Ungern har goda chanser att gå långt i årets tävling. Visst känns en seger långt borta. Men Jocis sätt att sjunga kommer att beröra många, kanske till och med mer än 2017. Med rätt utgångsläge jag tror definitivt att han kan gå ännu längre än sist.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Joci Pápai - "Origo" (2017)
2. András Kállay-Saunders - "Running" (2014)
3. Compact Disco - "Sound Of Our Hearts" (2012)
4. NOX - "Forogj, világ!" (2005)
5. ByeAlex - "Kedvesem (Zoohacker Remix)" (2013)

Personlig åsikt om årets akt: Ungerns svar på Nano är tillbaka igen. Kärt återseende verkligen. Joci Papai är en personlig favoritartist. Jag älskar hans röst och inlevelse på scenen. Det finns en äkthet hos honom som inte går av för hackor. Återigen en allvarsam text och man behöver inte förstå ett dugg ungerska för att bli berörd eller medryckt. Faktum är att jag faktiskt föredrar den här avskalade etno-låten bättre än den han tävlade med för två år sedan och kom 8:a med. En stark femma blir det i betyg från mig. Ungern väntar ännu på sin första seger. Man har en 4:e plats som bästa placering från debuten 1994. Jag hade älskat om de gick och vann helt otippat i år med detta vackra bidraget, även om jag inte tror Ungern kommer bli inblandad i toppstriden.

Jag är övertygad om att Joci Papai kommer ge Ungern sin nionde raka ESC-finalplats. Det vore väldigt oväntat om så icke blev fallet. Det är den klart värdigaste finalisten i den första semifinalen. Att den skulle bräcka 8:e platsen från 2017 har jag svårt att tro, men en finalplats ser jag som realistiskt att tro.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. NOX - "Forogj, világ!" (2005)
2. Kati Wolf - "What About My Dreams?" (2011)
3. Joci Pápai - "Origo" (2017)
4. Friderika Bayer - "Kinek mondjam el vétkeimet" (1994)
5. ByeAlex - "Kedvesem (Zoohacker Remix)" (2013)

Lukas analyserar formen

Belarus är ytterligare ett land som under nästan hela sin tid hamnat i periferin. Man har under sina femton försök gått till final fem gånger. Mycket problem med att kunna välja ut sina låtar har plågat dem i många år, men det lämnar jag därhän. Vad jag kan konstatera är att deras form hållit sig likadan de senaste åren jämfört med tidigare. Man hamnade i final 2017, missade 2018. Har inte mer att tillägga än att just nu-läget för Belarus pekar på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

För att välja ut sitt bidrag valde Belarus att anordna en nationell final. Redan den 1:a februari bekräftade tv-bolaget att 113 bidrag skickats in, 73 av dessa visades upp på en audition den 4:e februari, och av dessa fick 10 tävla i finalen. Länge var det oklart när finalen skulle äga rum, men till sist sändes den i alla fall den 7:e mars.

I år ströks tittarrösterna och istället fick en jury bestående av 7 medlemmar välja ut vinnaren.

Personlig åsikt om årets akt: Detta verkar vara lite av Belarus’ version av Malou Prytz, vilket är intressant. Musikmässigt är det ren tuggummipop, kanske lite väl öststatsbetonad men fullt lyssningsbar. Det mest tilltalande är väl egentligen dock Zena själv, som ju trots allt är mycket ung men redan så duktig. Om det finns något minnesvärt med detta bidrag så är det ju i sådana fall henne, men i övrigt så finns det inte jättemycket att hänga i julgranen här. Mediokert, men helt okej.

Tufft att sia något om Belarus, för de har alltid möjligheten att gå till final även om låten egentligen inte håller måttet. Men även om det skulle bli final, vilket jag tror blir svårt, så är det i sådant fall en bottenplacering i finalen som väntar.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Dzmitry Kaldun - "Work Your Magic" (2007)
2. Petr Elfimov - "Eyes That Never Lie" (2009)
3. Ruslan Aljachno - "Hasta La Vista" (2008)
4. Teo - "Cheesecake" (2014)
5. Anastasija Vinnikava - "I Love Belarus" (2011)

Personlig åsikt om årets akt: Denna musik är personligen något jag inte alls går igång på. Känns så enkelt och ihopklippt på fem minuter. Ingen baktanke bakom det alls. Men å andra sidan lever vi i ett samhälle där snabbkonsumtion är nummer ett och en lättsmält låt är kanske något Europa vill ha. För mig faller det bara bort och jag glömmer den lika fort som jag hör den. Fick lyssna på den flera gånger för att ens kunna ge den en rättvis bedömning. Och jag blev bara irriterad. Sen kollar man på artisten och det känns bara icke-sägande när ett barn försöker vara suggestivt. Hade varit bättre att bara spela på flick-banan som Malou Prytz gjorde i Melodifestivalen. Då hade den kanske fått en etta av mig.

Belarus har problem med att få till ett resultat i tävlingen oavsett vad de skickar. Kanske kan bli en finalplats med tanke på svagheten i semifinal ett. Men med just denna låt tror jag inte ens det hjälper. Tillbaka med vargarna!

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Dzmitry Kaldun - "Work Your Magic" (2007)
2. Teo - "Cheesecake" (2014)
3. Ivan - "Help You Fly" (2016)
4. Navi Band - "Historyja Majho Žyccia" (2017)
5. Pyotr Yelfimov - "Eyes That Never Lie" (2009)

Personlig åsikt om årets akt: I grunden tycker jag det här är en helt okej poplåt, men den har sina brister. För det första blir den rätt tjatig i längden eftersom det bara är ”Like it” som upprepas gång på gång i låten. ”Yes you're gonna Like it” – nej, det gör jag inte fullt ut men det är ändå okej.

Jag tror inte Belarus har en chans att gå till final, för även om jag personligen anser att det är en svagare semifinal så finns det låtar som kommer ta mer fokus från dem. Framförallt från Cypern som har en låt i samma genre och som kommer att ta mycket uppmärksamhet (vare sig man vill eller inte). Så nej, jag tror Belarus även i år får se finalen från läktaren.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Dmitry Koldun - "Work Your Magic" (2007)
2. Naviband - "Story Of My Life" (2017)
3. Alyona Lanskaya - "Solayoh" (2013)
4. Teo - "Cheesecake" (2014)
5. 3+2 feat Robert Wells - "Butterflies" (2010)

Personlig åsikt om årets akt: Åh du milde!

För två år sedan skickade Belarus Navi Band och även om en sjuttondeplats kanske inte var så lyckat på pappret var det en låt som ändå uppskattades av många. Sen skickade de Alekseev, missade finalen, och tappade i princip allt momentum de hade. Och nu då, vad ska man kalla det här? Det låter som om låten själv inte ens vet var den ska ta vägen. Ska detta vara en barnlåt? Eller flörtig pop som balanserar på gränsen till att bli för suggestiv? Det är som att den försöker vara båda grejerna samtidigt, men den misslyckas kapitalt med båda saker. Och så försöker de hamra i oss att det här ska vi tycka om? Huuu...

Det verkar inte som jag var ensam om att inte falla för låtens hook "Yes, you're gonna like it!". För när jag kollade lite på hur låtarna står sig på Youtube var det här den låten som hade flest dislikes i förhållande till likes. Nu kan man ju givetvis inte rösta bort någon låt, utan bara rösta fram låtarna man vill ha vidare, men jag tror knappast att Belarus kommer klara sig något vidare överhuvudtaget. Det blir inte bättre av att Cypern tävlar inte bara i samma semi, utan även i samma semifinalhalva.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Pyotr Yelfimov - "Eyes That Never Lie" (2009)
2. Navi Band - "Historyja Majho Žyccia" (2017)
3. Ivan - "Help You Fly" (2016)
4. Aleksandra Kirsanova & Konstantin Drapezo - "My Galileo" (2004)
5. Litesound - "We Are the Heroes" (2012)

Personlig åsikt om årets akt: ”Yes you gonna like it” sjunger Zena. Jo nog gillar jag vad jag hör. Även om det är en typisk snabbmatslåt med meningslös text så kan jag inte låta bli att tycka att det är en okej låt att lyssna på, även om den är något repetitiv. Frågan är ju dock vad Zena menar med det hon sjunger, även om texten är i stort sätt meningslös så har texten samt hennes scenspråk en tämligen suggestiv ton över sig. Kanske är det här en låt som en 20-åring och inte en 16-åring borde ha sjungit istället.

Historiskt sätt har det inte gått bra alls för landet, bortsett från 2007 då man knep en sjätteplats. Jag tror inte 2019 kommer att bli ett undantag. Belarus får nog tyvärr stanna i semifinalen då låten helt enkelt inte sticker ut.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Uzari & Maimuna - "Time" (2015)
2. Naviband - "Historyja majho žyccia" (2017)
3. Ivan - "Help You Fly" (2016)
4. Aleksandra and Konstantin - "My Galileo" (2004)
5. Dmitry Koldun - "Work Your Magic" (2007)

Personlig åsikt om årets akt: Först blev jag överlycklig när den unga Zena med låten "Like It" stod som vinnare i den belarusiska nationella finalen. Nu när det har gått en tid sedan dess har jag blivit väldigt rejält mättad av den repetitiva tuggummi-poplåten som i dagsläget känns som en helt okej låt som bara finns där i skuggan och tuggar på. Den är lite medryckande och skön, men inget extraordinärt. Zena är trots sin unga ålder väldigt självsäker på scenen och har attityd.

Nej, jag har svårt att se att Belarus ska ta sig till final med denna tuggummi-poplåten . Det blir ett semi-framträdande och sen blir det tack och hej, återigen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Dmitry Koldun - "Work Your Magic" (2007)
2. Aleksandra and Konstantin - "My Galileo" (2004)
3. Angelica Agurbash - "Love Me Tonight" (2005)
4. Naviband - "Story Of My Life" (2017)
5. Alyona Lanskaya - "Solayoh" (2013)

Lukas analyserar formen

Serbien har gjort riktigt bra ifrån sig under många av de åren de varit med, fram tills de åkte på sin första finalmiss 2013. Året därefter försvann man från tävlingen men 2015 var man tillbaks igen, och till skillnad från vissa andra länder som vart borta något år och kommit tillbaks så har Serbien inte riktigt hittat tillbaka. Man har förvisso tagit sina finalplatser men inte kommit särskilt högt. Så hur ser då läget ut för Serbien? Just nu kan man säga att det är ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Serbiens nationella TV-bolag RTS valde att för ett andra år fortsätta med uttagningen Beovizija, som för ärans skull utökades från en finalkväll till att även omfatta två semifinaler med totalt 24 tävlande (12 per semi). Utöver de ordinarie reglerna som etablerats i Eurovision så ombads samtliga tävlade i Beovizija att sjunga på det egna språket, även om vinnarbidraget innehåller två rader på engelska. I samtliga tre program hade juryn och tittarna delad makt att avgöra resultatet.

Personlig åsikt om årets akt: Åh vad jag har väntat på något sånt här från Serbien!!! Jag är så oerhört nöjd med att man har hittat tillbaka till etniska ballader i snitt med "Oro" (2008), för de är så underbart vackra. Jag älskar den här typen av låtar, men känner kanske att just "Kruna" saknar den där pricken över i:et för att det ska bli en vinnarkandidat i min bok. Just nu är detta "bara" en riktigt bra ballad, en av de bästa i årets tävling. Men det här vinner inga Eurovisions, även om jag nog kommer att njuta lite extra av den!

Serbien brukar lyckas ganska bra med den här typen av låtar, och jag tror nog att den kommer att ta sig till finalen ganska problemfritt. En svår fråga är emellertid om den kommer att hamna fågel, fisk eller mittemellan i finalen? Jag skulle tro att det blir för tuff konkurrens för att nå högt där, men det beror ju lite på scennumret också. Därför är det svårt att gissa utan att ha sett det live på Eurovisionscenen än, men troligen runt 8:e - 12:e plats?

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Jelena Tomašević feat. Bora Dugić - "Oro" (2008)
2. Marija Šerifović - "Molitva" (2007)
3. Sanja Ilić & Balkanika - "Nova deca" (2018)
4. Milan Stanković - "Ovo je Balkan" (2010)
5. Željko Joksimović - "Nije ljubav stvar" (2012)

Personlig åsikt om årets akt: Men va? Får vi en Balkanballad år 2019? Jag plockade bort både mitt ursprung och förkärlek för denna typen av musik för att vara så objektiv som möjligt. Men det var svårt. Direkt fördes jag tillbaka till mästerverk som "Lane Moje", "Lejla", "Molitva", "Nije Ljubav Stvar" och "Adio". Denna låt kommer inte ens i närheten av någon av dessa. Jag tycker genuint att denna är lite tråkig i sällskapet. Nevena är en duktig sångerska, men för mig som har lyssnat på denna typen av musik även utanför Eurovision är det bara en droppe i havet. Bortglömd och kommer knappast gå till historien som en mästerlig Balkanballad. Dessutom lyckades de andra stå på egna ben och nå framgång utan att behöva slänga in en rad på engelska. Det lämnar en bitter eftersmak i min mun.

Serbien har en märklig förmåga att ta sig till final och lär nog kunna göra det i år också. Men väl i finalen kan jag inte se den ta mer än en mittenplacering. Tyvärr är inte Europa lika såld på genren som i mitten på 00-talet.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Željko Joksimović - "Nije ljubav stvar" (2012)
2. Marija Šerifović - "Molitva" (2007)
3. Milan Stanković - "Ovo je Balkan" (2010)
4. Jelena Tomašević feat. Bora Dugić - "Oro" (2008)
5. Nina Radojičić - "Čaroban" (2011)

Personlig åsikt om årets akt:

Äntligen!!! Efter flera års frustration från min sida kommer Serbien med en bra låt till Eurovision – som jag har längtat!

Den här låten som Nevena Božović framför tycker jag är den första semifinalens bästa låt och också den vackraste låten i hela startfältet. Jag blir riktigt berörd av både låten och Nevenas framtoning och jag hoppas att de kommer att fixa till med ännu mer styrka och kraft till Tel Aviv så att detta blir en av vinnarkandidaterna. Just nu räcker det tillräckligt för mig för att ge full pott!

Jag är väldigt förvånad att Serbien ligger och balanserar på oddsen att åka ut i denna semi. Jag hoppas och tror att de går vidare, framförallt skulle detta kunna bli en jurylåt. Jag gissar att Serbien med lite diaspora och jury kan ta sig till final, däremot finns risken att låten inte får den placering den faktiskt förtjänar i final. Men jag hoppas jag har fel där.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Željko Joksimović - "Nije ljubav stvar" (2012)
2. Marija Šerifović - "Molitva" (2007)
3. Sanja Vučić ZAA - "Goodbye (Shelter)" (2016)
4. Marko Kon & Milaan - "Cipela" (2009)
5. Milan Stanković - "Ovo je Balkan" (2010)

Personlig åsikt om årets akt: Serbien går alltså tillbaka till Balkan-balladspåret i år, eller åtminstone är det här det närmsta man kommer till det. Mitt första intryck var att det här var en låt jag gillade ganska mycket, och Nevena passar bra till den låten. Man märker att hon redan har en hel del rutin. Gillar även att man kryddat i med lite tunga elgitarrer. Stundtals har låten däremot haft en tendens att falla ner i min ranking några gånger, plus att jag är tveksam till att de enstaka engelska textraderna verkligen tillför nånting, men eftersom jag varit så hård än så länge mot många låtar så känner jag att jag just här faktiskt ska väga upp det med positiv anda här. Det blir faktiskt på ett sätt gynnsamt för Serbien att de tävlar efter Vitryssland. För det känns då befriande, och därmed bättre än vad jag annars hade tyckt om det.

Förra året lyckades Serbien smyga sig in till finalens finrum trots att ingen trodde på dem. Jag tror mycket riktigt att samma sak kan hända i år igen. Även om det gått rätt tufft för Balkanballaderna på senare år så tror jag den här kan vinna på att den är mer aktuell än många andra. Så en finalplats känns inte helt avlägsen trots allt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Marko Kon & Milaan - "Cipela" (2009)
2. Željko Joksimović - "Nije Ljubav Stvar" (2012)
3. Marija Šerifović - "Molitva" (2007)
4. Nina Radojičić - "Čaroban" (2011)
5. Sanja Ilić & Balkanika - "Nova Deca" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Det här är det närmaste vi kommer en balkanballad i år. Men jag gillar ju balkanballader så det menar jag som någonting positivt. Problemet som jag ser det är att man måste få höra låten ett par gånger innan den sätter sig. Den är inte så spännande helt enkelt. Vi har hört det här förut.

Personligen vill jag se Serbien i final, men mitt tips är att den här kan komma att glömmas bort i mängden. Låten är dock inte helt impopulär hos fansen. Jag är för tillfället osäker på hur det kommer att gå för landet, vi får se när repetitionerna drar igång.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Željko Joksimović - "Nije ljubav stvar" (2012)
2. Sanja Ilić & Balkanika - "Nova deca" (2018)
3. Tijana Bogićević - "In Too Deep" (2017)
4. Jelena Tomašević feat. Bora Dugić - "Oro" (2008)
5. Marija Šerifović - "Molitva" (2007)

Personlig åsikt om årets akt: Detta är det närmaste vi kommer en balkanballad i år. En dyster, överdramatisk och tråkig sådan dessvärre. Sångerskan sjunger förvisso väldigt bra, men det räcker inte när det inte finns någon tydlig refräng eller tryck som lyfter låten. Jag får ingen känsla alls och blir bara uttråkad när jag hör detta och med vetskapen om att Serbien hade kunnat skicka mycket bättre alternativ från sin nationella uttagning blir jag mest frustrerad och besviken på detta valet. Jag vill ha tillbaka fantastiska Željko Joksimović 🙁 Serbiens överlägset bästa artist.

Trots min negativa hållning så är jag övertygad att Serbien lyckas bra i årets Eurovision-tävlan. Min gissning är att den hamnar någonstans mellan plats 13-26 i finalen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Željko Joksimović - "Nije ljubav stvar" (2012)
2. Marija Šerifović - "Molitva" (2007)
3. Milan Stanković - "Ovo je Balkan" (2010)
4. Marko Kon & Milaan - "Cipela" (2009)
5. Jelena Tomašević feat. Bora Dugić - "Oro" (2008)

Lukas analyserar formen

Belgien har under hela sin historia växlat runt vilket tv-bolag som ansvarar för deras deltagande. Och vad som jag märkt, framför allt de senaste åren, är hur mycket de blandat och gett p.g.a. det. 2015 och 2017 lyckades de bli fyra, när RTBF (vallonska kanalen) skött det, medan det inte gått lika bra när VRT (flamländska kanalen) gjort det. I fjol när VRT skötte deltagandet åkte man på sin första finalmiss på fyra år. Vilket gör att just nu-läget för Belgien landar på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Belgien fortsatte att välja ut artist samt bidrag internt. Valet av artist presenterades den 14:e januari och bidraget presenterades sedan den 28:e februari.

Personlig åsikt om årets akt: GÄSP! GÄSP! GÄSP! Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag generellt gillar Belgiens lite svårare och dystrare låtar, exempelvis den med Blanche här om året. Men det här är en låt som saknar refräng, engagemang och överhuvudtaget en intressant hake. Jag börjar instinktivt att gäspa och det är svårt att se på Eurovision om man sover.

Belgien brukar numera klara sig rätt hyfsat i ESC, men jag är väldigt tveksam till om de faktiskt klarar sig till final i år. Visserligen är det den klart svagare semifinalen de deltar i, och oddsen är solklara med att de går vidare. Ändå känns det som att de riskerar att missa finalen - och jag ser flera andra länder som är klart underskattade i oddsen. Min tippning blir att de missar topp-10 i semin, med ytterst liten marginal.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Liliane Saint-Pierre - "Soldiers of Love" (1987)
2. Dream Express - "A Million In One, Two, Three" (1977)
3. Blanche - "City Lights" (2017)
4. Loïc Nottet - "Rhythm Inside" (2015)
5. Télex - "Euro-Vision" (1980)

Personlig åsikt om årets akt: Belgien har klarat sig rätt bra de senaste åren med sina något mörkare och "konstnärliga" bidrag. De har liksom hittat sin nisch. Men det känns som att det börjar gå något utför. Det började med Sennek förra året och detta är i ärlighetens namn inte mycket bättre. Det är något som jag personligen finner rätt tråkigt och slätstruket. Som om man inte riktigt försökte göra en ordentlig låt. Detta har varit låten som jag har svårast att komma ihåg från årets tävling. Det är aldrig ett gott tecken.

Oavsett vad jag tycker så tror jag Belgien kommer bjuda på en cool scenshow och ta sig till final. Väl där tror jag ändå man kan få till en mittenplacering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Tom Dice - "Me and My Guitar" (2010)
2. Loïc Nottet - "Rhythm Inside" (2015)
3. Urban Trad - "Sanomi" (2003)
4. Kate Ryan - "Je t'adore" (2006)
5. Xandee - "1 Life" (2004)

Personlig åsikt om årets akt: När jag hörde låten första gången var min reaktion att låten var slätstruken och tråkig. Eller snarare att den börjar som en fyr-poängare men blir sedan mer ospännande och det slutar med en etta. Men nu efter flera lyssningar (och framförallt på vilket motstånd som Belgien möter) tycker jag att låten har växt en hel del. Inte tagit jättekliv upp på personlig topp 10 men ändå upp till en lite mer än godkänd nivå. Däremot vidhåller jag fortfarande, och det är jag nog ensam om i denna panel i alla fall, att fjolårets belgiska bidrag var så mycket bättre och det bidraget är en fortsatt klar favorit hos mig!

Belgien kommer absolut att gå till final och jag tror de kan placera sig bra. Men det avgörs egentligen bara av vad de gör av låten på scenen och hur bra Eliot är live. Jag har nämligen inte hört honom sjunga live än så det ska bli spännande att se vad de gör av detta. Om han sjunger bra och numret sitter så kan detta nog vara en av vinnarkandidaterna precis som ”City Lights” var.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Xandee - "1 Life" (2004)
2. Kate Ryan - "Je t'adore" (2006)
3. Sennek - "A Matter Of Time" (2018)
4. Roberto Bellarosa - "Love Kills" (2013)
5. Axel Hirsoux - "Mother" (2014)

Personlig åsikt om årets akt: Tredje gången i rad som Belgien skickar en låt som är mörk och lite sådär smådyster utav sig, och just nu har jag blivit helt såld för detta! Framför allt är det verserna som gör detta, det stadiga beatet gör att låten inte kommer bort utan istället blir man engagerad. Även om det tog ett tag för mig att svälja refrängen i låten som kändes lite svagare än verserna, så bidrar den ändå med en tyngd som en sån här typ av låt behöver. Eliot passar också bra till låten, vilket också märks med tanke på att han också haft ett finger med i låtskrivandet. Det här var en låt som stod och vägde för mig betygsmässigt om jag skulle sätta en fyra eller femma, men för den här gången så tippar jag över till det positiva och ger faktiskt en femma.

Av någon anledning har Belgien inte alls fått samma hype kring sig som de fått de senaste två gångerna RTBF organiserat valen. Och jag undrar lite varför med tanke på att Eliot ändå borde vara i paritet med Blanche och Loïc... nåja, en finalplats ser jag fortfarande som rimligt, även om jag är tveksam till att Belgien skulle bli fyra igen. Juryn kan ju eventuellt höja denna låt igen, men hur långt det här kommer gå kommer säkert stå och falla med scennumret. Och där har RTBF en hel del att fundera på så att de inte klantar till det som VRT gjorde ifjol.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Frédéric Etherlinck - "La Voix Est Libre" (1995)
2. Liliane Saint-Pierre - "Soldiers of Love" (1987)
3. Nuno Resende - "Le Grand Soir" (2005)
4. Axel Hirsoux - "Mother" (2014)
5. Vanessa Chinitor - "Like the Wind" (1999)

Personlig åsikt om årets akt: När jag hörde ”Wake Up” för första gången satt jag på en buss en solig förmiddag. Trots att det var så tidigt på dagen höll jag ändå på att somna, vilken tråkig låt... Men jag tog mig ändå igenom den och nu har jag hör och häpna lyckats lyssna igenom den ett antal gånger. Det tar emot att säga det. Men belgarna har faktiskt vaskat fram en rätt skaplig låt till årets tävling. På något sätt kan jag inte låta bli att känna att texten tilltalar mig. Varför vet jag inte riktigt, men det kanske jag förstår i sinom tid. Vem vet.

Med rätt utgångsläge tror jag absolut att Belgien kan gå hela vägen till final. Frågan är bara hur det kan komma att gå där. Låten är visserligen fin men inte banbrytande. Jag tror bestämt belgarna får vänta minst ett år till på sin nästa seger. Framförallt med tanke på att de antagligen kommer förlora många röster åt grannlandet Nederländerna.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Urban Trad - "Sanomi" (2003)
2. Vanessa Chinitor - "Like the Wind" (1999)
3. Loïc Nottet - "Rythm Inside" (2015)
4. Roberto Bellarosa - "Love Kills" (2013)
5. Telex - "Euro-vision" (1980)

Personlig åsikt om årets akt: Belgien är ute efter revansch efter finalmissen ifjol. Unge Eliot är landets hopp i år med den behagliga och avskalade midtempo-balladen "Wake Up". Enkelt och snyggt. Den tilltalar mig helt klart. Eliot har ett skönt vemod i sin röst. Versen lovar mer än vad refrängen håller. Men som helhet är detta ett riktigt bra bidrag och en bra produktion från Belgien i år. Sen tycker jag att Eliot är årets vackraste deltagare.

Låtskrivaren till "Wake Up" heter Pierre Dumoulin och är samma person som skrev "City Lights" åt Blanche i Eurovision i Kiev 2017. Bidraget kom fyra. Går det lika bra denna gång? Tveksamt. Det känns som "Wake Up" behöver ett par lyssningar innan man tar den till sig. Så var det iallafall för mig. Det är aldrig bra i ESC-sammanhang när man ger sig in i tävlingen med en svårfångad låt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Liliane Saint-Pierre - "Soliders Of Love" (1987)
2. Lisa del  Bo - "Liefde is een kaartspel" (1996)
3. Kate Ryan - "Je t'adore" (2006)
4. Blanche - "City Lights" (2017)
5. Micha Marah - "Hey Nana" (1979)

Lukas analyserar formen

Georgien är ett land som man inte alltid riktigt vet var man har. Jämfört med deras grannländer i Kaukasus som är kända för att göra riktigt bra ifrån sig har Georgien smugit mycket under radarn där man tagit sina finalplatser under vissa år men inte kommit särskilt högt. De har förvisso fått det tuffare nu de senaste två åren med två raka finalmissar (dessutom semifinal-jumbo förra året). Kan eventuellt klassas som formsvacka om denna trend håller i sig, men just nu blir det istället ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Georgien valde i år att använda sig av talangjakten Idol (som georgisk franchise) för att välja ut artist och sitt bidrag. Från började tävlade ett antal artister där en åkte ut varje vecka. Till slut var det endast fyra artister kvar i tävlingen som fick framföra en varsin låt som de skulle få framföra i Eurovision vid eventuell vinst. Bidragen hade skickats in till tävlingen parallellt med att artistuttagningen pågick.

Personlig åsikt om årets akt: Återigen är det riktigt svårt att säga vad jag egentligen tycker. Jag älskar känslorna i låten och de kommer verkligen fram i Otos extremt kraftfulla framträdande! Samtidigt är det ett jättekonstigt bidrag med väldigt mycket georgisk etno - och med svår melodi. Det är en svår låt helt enkelt, och det är inte alldeles självklart en låt som jag kan lyssna särskilt länge på.

Sådana här bidrag är oerhört svåra att förutspå resultat för, i synnerhet när scenframträdandet mycket väl kan se helt annorlunda ut i Tel Aviv. Med tanke på att den georgiska uttagningens budget såg ut att vara stram, så kan vi inte dra för mycket slutsatser av videon heller. Däremot finns ett antal fler mycket konstiga bidrag med i semifinal 1, bl.a. Portugal, Polen, och Island, vilket gör att jag inte tror att den här kommer att klara av att sticka ut tillräckligt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Sopho - "Visionary Dream" (2007)
2. Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz - "Midnight Gold" (2016)
3. Nina Sublatti - "Warrior" (2015)
4. Diana Gurtskaya - "Peace Will Come" (2008)
5. Sofia Nizharadze - "Shine" (2010)

Personlig åsikt om årets akt: Jag vill verkligen inte vara den som är panelens bittra och cyniska röst som bara ger låga betyg. Men jag kan inte annat än vara ärlig mot mig själv och bedöma låtarna utifrån vad jag tycker. Georgien är en knepig låt att bedöma för mig. Första gången jag hörde den var i en recap video och jag tänkte "Wow, ännu ett bottennapp för Georgien. Solklar nolla". Men sedan när jag lyssnade på låten lite mer så växte den på mig. Oto har en oerhört bra röst som fångar in lyssnaren. Denna låten har potential att bli grandios för sångaren har en förmåga att förmedla känsla genom rutan. Men å andra sidan är det en svår låt att smälta och ja, även om den har växt från en nolla så är det inget jag har i hörlurarna.

Bortsett från Eldrine tycker jag att Georgien varit bedrövliga i Eurovision. Tyvärr tävlar de i motvind och jag har svårt att se dem knipa en finalplats.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eldrine - "One More Day" (2011)
2. Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz - "Midnight Gold" (2016)
3. Nina Sublatti - "Warrior" (2015)
4. Sopho Khalvashi - "Visionary Dream" (2007)
5. Sofia Nizharadze - "Shine" (2010)

Personlig åsikt om årets akt: Georgien gillar att överraska i den här tävlingen och för mig går de från högt till lågt till högt igen. Årets låt blev jag först inte riktigt klok på, men efter att de gjort om studioversionen lite och förstärkt de mäktiga partierna så kan jag säga att jag är totalt såld på denna låt. Jag tror och hoppas på ett mäktigt framträdande i semifinalen och att låten tar sig till final, för det förtjänar den verkligen! Detta är det bästa Georgien skickat sedan Nina Sublatti 2015.

Trots att jag tycker mycket om den här låten så har Georgien alla odds emot sig. Odds är ju förvisso bara en sak, se bara på hur det gick för Irland förra året. Men jag tror tyvärr att Georgien är chanslösa i år. Men såklart hoppas jag att jag har fel på den punkten.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Nina Sublatti - "Warrior" (2015)
2. Sopho Khalvashi - "Visionary Dream" (2007)
3. Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili - "Waterfall" (2013)
4. Eldrine - "One More Day" (2011)
5. Diana Gurtskaya - "Peace Will Come" (2008)

Personlig åsikt om årets akt: Mmmm... mmm! Georgien drar till med ett riktigt pampigt stycke i år. Extra kul blir det ju då jag anar att den ändå har lite rockiga tongångar också, jämför t ex Slovenien 2005, eller varför inte Ralf Gyllenhammars "Bed on Fire". Sångaren har dessutom en pipa gjord för den genren, och det gör att låten blir mer intressant att följa i de tre minuterna den kör. Bra där, Georgien!

Trots att jag ger ett positivt omdöme om låten så är jag tyvärr rädd för att en finalplats känns avlägsen för dem. Den här låten har fått en negativ respons från väldigt många fans, och ligger väldigt illa till i oddsen överlag. Kan även finnas risk att den drunknar i konkurrensen av mer experimentella låtar i semin.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eldrine - "One More Day" (2011)
2. Diana Gurtskaya - "Peace Will Come" (2008)
3. The Shin & Mariko - "Three Minutes to Earth" (2014)
4. Nika Kocharov & Young Georgian Lolitaz - "Midnight Gold" (2016)
5. Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili - "Waterfall" (2013)

Personlig åsikt om årets akt: Om jag var tvungen att beskriva låten med ett enda ord så skulle det vara ”Mäktig”. Oto verkar vara en riktigt tuff samt bestämd typ, en sådan som man inte gärna hamnar i bråk med. Dessutom är jag glad att Georgien väljer att återigen sjunga på det egna språket trots förra årets flopp. Sådana här bidrag får de gärna skicka i framtiden.

Min panelkollega Lukas nämner ovan att låten i princip är chanslös då den fått mycket negativ respons i sociala medier, vilket stämmer. Undertecknad vill dock inte utesluta en finalplats då Oto verkar vara en stark karaktär samt att landet har skrällt sig till final förr. Georgien kan helt klart ta sig vidare, men där lär nog framgången stanna för i år.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. The Shin & Mariko - "Three Minutes to Earth" (2014)
2. Sopho Khalvashi - "Visionary Dream" (2007)
3. Diana Gurtskaya - "Peace Will Come" (2008)
4. Iriao - "For You" (2018)
5. Eldrine - "One More Day" (2011)

Personlig åsikt om årets akt: Detta är så fruktansvärt obehagligt att lyssna på. Det här är inte musik. Det är oljud. En massa mumlande och skrik. Precis som min Emoji uttrycker så blir jag spyfärdig när jag hör Georgiens bidrag. Inte ens musikvideon och slutversionen av låten hjälpte för att få mig att ens tycka att detta är lyssningsbart och ett okej bidrag. Georgien är historiskt sett det ESC-land jag gillar minst av samtliga deltagarländer. Den trenden verkar bestå ett tag till som det spontant känns.

Det finns inte på kartan att denna irriterande och obehagliga låt ska ta Georgien vidare till den stora Eurovision-finalen. Men som ovan nämnt har de en tendens på att skrälla sig vidare när man minst anar det. Men min övertygelse (och vilja) är att denna stannar i semin.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili - "Waterfall" (2013)
2. Sofia Nizharadze - "Shine" (2010)
3. Sopho Khalvashi - "Visionary Dream" (2007)
4. Nina Sublatti - "Warrior" (2015)
5. Diana Gurtskaya - "Peace Will Come" (2008)

Lukas analyserar formen

Okej, jag kan vara ganska hård nu kring Australien. Men av det jag kan utläsa utav deras fyra resultat så här långt är det så att de började riktigt bra de första två åren för att sen halka efter. Man blev förvisso nia förra året men hade i princip inget tittarstöd. 2018 blev knappast bättre, sist hos tittarna och man hade inte lika stort jurystöd i ryggen denna gång. 20:e plats i slutändan kan de inte vara nöjda med. Sammanfattningsvis kan man beskriva just nu-läget för Australien som en Formsvacka!

Uttagningsinformation

Efter fyra år med internval slog SBS på stort och i samarbete med TV-bolaget Blink TV anordnades en australiensk nationell final för att välja ut artist och bidrag. Totalt valdes tio bidrag ut från en nationell antagning och under själva finalkvällen hade tv-tittarna samt juryn halva makten vardera och att utse vinnaren.

Personlig åsikt om årets akt: Årets australiensiska bidrag är ju också deras första "folkvalda" bidrag i ESC. Det är en rejäl chansning, för detta är betydligt mindre slipat och proffsigt än alla deras tidigare bidrag. Däremot är det väldigt minnesvärt och intressant - om än kanske inte speciellt lättlyssnat. För min del är det därför ett av de bidrag som jag ser mest fram emot att få se framföras live i Tel Aviv, men det är inte en låt som går att lyssna på särskilt länge.

En kvalificerad gissning är att Australien inte längre kommer att vara jurygruppernas bästa vän - detta är helt enkelt för dåligt för att jurygrupperna ska bry sig. Däremot tror jag faktiskt att tv-tittarna kan samla in rätt mycket poäng till det här, så jag utgår ifrån att det tar sig till final. Men oavsett hur intressant det än är, lär detta inte ha med någon toppstrid att göra.

Personlig Topp 4 (tidigare år)

1. Dami Im - "Sound of Silence" (2016)
2. Guy Sebastian - "Tonight Again" (2015)
3. Jessica Mauboy - "We Got Love" (2018)
4. Isaiah - "Don't Come Easy" (2017)

Personlig åsikt om årets akt: Så när man bestämde sig för att låta folket bestämma var det detta man valde. Personligen tycker jag att Australien gått stadigt neråt sedan debutåret. "Tonight Again" var en mästerlig drömstart och "Sound of Silence" var en bra uppföljare och sedan har det bara varit utför. Det kan bli en intressant scenshow och låten är rätt behaglig att lyssna på. Det finns något där som skiljer den från andra ballader. Men faktum kvarstår att detta är Australiens sämsta bidrag sedan debuten.

Jag tror Australien får svårt att kvala sig vidare. Man är inte längre juryns kelgris och jag tror detta kan komma bort lite om inte numret blir något alldeles spektakulärt. Då finns det en risk att folk glömmer bort det och inte finner en anledning att rösta på det. Samtidigt känner jag att semifinal ett är ett getingbo och ingen utgång hade förvånat mig på riktigt.

Personlig Topp 4 (tidigare år)

1. Guy Sebastian - "Tonight Again" (2015)
2. Dami Im - "Sound of Silence" (2016)
3. Isaiah - "Don't Come Easy" (2017)
4. Jessica Mauboy - "We Got Love" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Det är kul att Australien för första gången prövar något annat än en poplåt, och det kanske är tur det med tanke på att de två senaste försöken inte gett något hos tv-tittarna i Europa. Men jag ställer mig lite frågande kring hur man tänkte i detta val man gjort nu. Opera som genre i Eurovision är rätt dödsdömt, för det är inte många som lyckats med det.

Förvisso sticker numret ut, men för min del spelar det ingen roll att hon har en 5 meter hög klänning och att ha någon som susar omkring i bakgrunden som en klocka som har spårat ur. Detta har nämligen gjorts så många gånger förut med bättre bidrag. Så tyvärr Australien, även om ni hade en nationell final i år så hade jag hoppats på att utfallet av den skulle ge något helt annat.

Trots mina invändningar mot Australien så tror jag de har chans att gå till final. Det beror på att låten och numret sticker ut från mängden och på scenen lär de göra något spektakulärt av framträdandet. Så ja, Australien avancerar nog till final igen. Hur det sedan placerar sig i final är jättesvårt att sia om nu.

Personlig Topp 4 (tidigare år)

1. Guy Sebastian - "Tonight Again" (2015)
2. Jessica Mauboy - "We Got Love" (2018)
3. Dami Im - "Sound of Silence" (2016)
4. Isaiah - "Don't Come Easy" (2017)

Personlig åsikt om årets akt: Den första spontana tanken jag fick när jag hörde låten första gången är: "En sån här låt skulle aldrig ha blivit representant för ett land ifall de körde på internval!" Och vem hade trott att Australien skulle köra på pop-opera av allting? Jag gillar att de vågar ta ut svängarna lite mer nu efter en period med vattentrampning. Enda hindret för mig är att det är ganska många låtar i semi 1 som strävar efter att vara just udda, och det kanske inte är ett så bra tecken för Australien.

Australien har förvisso fortfarande en obruten finalsvit, men redan nu är det många som funderar på om de eventuellt kan se den bruten i år. Jag känner lite både och vad gäller detta. Även om denna är en typisk Eurovisionslåt som brukar ha sin tydliga nisch och som allt som oftast brukar funka ganska bra. Och då tänker jag ju att Australien ska ordna finalplats ganska lätt, men när både odds och fans inte är lika säkra så får jag gardera med en eventuell flopp.

Personlig Topp 4 (tidigare år)

1. Isaiah - "Don't Come Easy" (2017)
2. Dami Im - "Sound of Silence" (2016)
3. Guy Sebastian - "Tonight Again" (2015)
4. Jessica Mauboy - "We Got Love" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Vad ska man säga. Australien kopierade Estlands bidrag från förra året, ”La Forza”. Raderade allting som var bra med den låten och vad som blev kvar var ”Zero Gravity”. Detta är helt klart landets sämsta bidrag. Att framträdandet under den nationella finalen var fruktansvärt obehagligt att se på gör inte saken bättre. Nej fy...

Mitt bestämda tips är att Australien inte går till final i år. Åtminstone om de ska behålla det obehagliga framträdandet. Men mycket kan hända under Eurovision-veckan. Vi såg ju förra året hur Rumäninen & Ryssland så sent som 2018 inte lyckades komma undan med usla bidrag och där med fick stanna i semifinalen för första gången. Nu i år är det Australiens tur.

Personlig Topp 4 (tidigare år)

1. Guy Sebastian - "Tonight Again" (2015)
2. Dami Im - "Sound of Silence" (2016)
3. Isaiah - "Don't Come Easy" (2017)
4. Jessica Mauboy - "We Got Love" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Det första ESC-bidraget från Australien som folket var med och valde fram. Både juryn och folket var dessutom överens och gav denna opera-poplåten högst poäng. Det var inte min personliga favorit, men jag gillade den absolut och hade med den på min topp 5-lista inför den nationella finalen, så jag är inte helt missnöjd med valet. Kate känns som en trygg artist och hon sjunger grymt bra live. Hon sätter varenda ton. Det som jag gillar bäst med denna låten är partiet då det sista beatet kommer in och låten växlar upp och kören träder in. Det är mäktigt. Varje år måste det finnas med ett opera-nummer känns det som och i år tog Australien över stafettpinnen. Jag tyckte om scenframträdandet de hade i den australienska uttagningen och är spänd på om de kan toppa detta i Tel Aviv. Det är underhållande och livar upp den första semifinalen rejält.

Juryfavoriten Australien har alltid varit en del av finalen sedan de debuterade i Eurovision 2015 . Förvisso var de specialinbjudna till finalen utan att behöva kvala första året, men de resterande gångerna har man alltså lyckats ta sig vidare från semifinalerna till final samtliga gånger. Deras tidigare bidrag har varit moderna poplåtar. Detta är en vågad chansning som de gör med en svår låt som kanske inte faller alla i smaken och finalplatsen är möjligtvis inte lika glasklar den här gången. Vill det sig riktigt illa faller de på målsnöret. Men min gissning är ändå att de kniper finalplatsen och placerar sig någonstans i den nedre regionen. Spontant känns det som om Australien hamnat i en liten formsvacka efter succéstarten.

Personlig Topp 4 (tidigare år)

1. Jessica Mauboy - "We Got Love" (2018)
2. Guy Sebastian - "Tonight Again" (2015)
3. Dami Im - "Sound of Silence" (2016)
4. Isaiah - "Don't Come Easy" (2017)

Lukas analyserar formen

Att vara en isolerad önation i kyliga Atlanten kan inte vara så lätt, och Island har de senaste åren varit riktigt iskalla. De har inte varit i en final sedan 2014, och har inte heller vart nära sedan dess heller. Deras senaste resultat 2018 blev den absoluta botten, sist i semin. För Islands del snackar vi absolut om en Formsvacka!

Uttagningsinformation

Island valde i år att köra på sin traditionsenliga uttagning Söngvakeppnin. 10 bidrag tävlade om segern i två semifinaler. I semifinalerna framfördes samtliga bidrag på isländska medan i finalen var språkvalet fritt.

Nytt för detta året blev att endast två bidrag gick vidare från varje semifinal, men en jury hade möjlighet att lägga till ett wildcard vilket också skedde. I övrigt avgjordes finalen i två omgångar, där en jury och tittarna fick välja ut två bidrag i den första omgången som gick till superfinalen. Efteråt var det upp till tv-tittarna att välja ut bidraget de ville skicka till Eurovision.

Personlig åsikt om årets akt: Från år till år så kommer sådana här bidrag upp - bidrag som man antingen älskar eller hatar, men som alla måste snacka om. För egen del så är det oerhört befriande att se och höra Hatari - som inte bara gör sin egen grej, utan gör helt motsatsen till vad som förväntas av ett ESC-bidrag. Att de dessutom gör det med glimten i ögat, gör att det blir så vansinnigt underhållande att jag bara älskar detta. Det här blir förmodligen årets mest spännande bidrag att följa - och tro mig: De lär skapa fler rubriker i Tel Aviv!

Inledningsvis kan jag säga att jag har en svag aning om att detta kan bli vinnarna i ESC 2019. Jag får Lordi-vibbar, och då spelar det ingen roll vad oddsen säger. Samtidigt kan jag också se ett möjligt antiklimax där ingen riktigt fattar grejen, och Island gör ett medelmåttigt eller rent av uselt resultat. En "Pertti Kurikan Nimipäivät"-effekt alltså (Finland 2015). Eller ett tredje möjligt alternativ är att det blir en Silvia Night-effekt (Island 2006), där gruppen bara retar gallfeber på värdlandet, så att de blir utbuade av den inhemska publiken och slutar sist. Det enda som jag inte tror, är att Hatari slutar i topp - utan att vinna. Detta blir antingen en vinst - eller en flopp.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Birgitta - "Open Your Heart" (2003)
2. Selma - "If I Had Your Love" (2005)
3. Selma - "All Out Of Luck" (1999)
4. Eyþór Ingi Gunnlaugsson - "Ég á Líf" (2013)
5. Yohanna - "Is It True" (2009)

Personlig åsikt om årets akt: Island har länge existerat i någon sorts bubbla där man tenderar att inte ta några risker utan skickar mellanmjölksbidrag för att som bäst nå en mittenplacering i finalen. I år spränger man ramarna helt och skickar gruppen Hatari. Så fort jag hörde detta blev jag fascinerad och tänkte "wow, ESC behöver verkligen detta!". Och den har bara växt på mig sedan första lyssningen. Det är dessutom en visuell upplevelse utan dess like. Är det något bidrag som tjänar på att Maruv och Ukraina drog sig ur är det nog detta, och jag slår vad om att dessa herrar kommer bli den stora snackisen i Tel-Aviv fram tills tävlingen är avslutad. Låt hatet segra!

Detta är ett bidrag som man antingen kommer älska eller hata. Jag har svårt att se att många i det något konservativa Östeuropa kommer tänka "Åh vad uppfriskande" när de hör detta. En del av Europa lär säkert tänka att detta är så motbjudande och det blir pannkaka av allt och man trillar ut i semifinalen. Men jag vill vara positiv. Jag tänker gå med hjärta här och säga att det får Lordi-effekt och ger Island en topplacering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Gréta Salóme & Jónsi - "Never Forget" (2012)
2. Eyþór Ingi Gunnlaugsson - "Ég á Líf" (2013)
3. Eiríkur Hauksson - "Valentine Lost" (2007)
4. Yohanna - "Is It True" (2009)
5. Birgitta - "Open Your Heart" (2003)

Personlig åsikt om årets akt: Nu gör jag kanske en lex Österrike 2018 dvs. att tippa något väldigt favorittippat i botten. Men jag måste få vara ärlig och säga vad jag tycker. Jag känner så här, låten sticker ut från mängden och den kommer absolut att gå till final. Men jag känner att numret är för rörigt och det blir nästan lite som en intern uppgörelse på något sett. När jag nu dessutom lyssnat flera gånger på den där snubben som bara står och skriker ut sina budskap (vad det nu är) så är det enda jag gör är att bläddra vidare i min spellista till nästa låt.

Som sagt, Island kommer gå till final och de kommer att utmana om segern, i alla fall i semin. De lär få mycket tittarröster och troligen sin bästa placering på många år. Det är min gissning trots det svaga betyget ovan.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eyþór Ingi Gunnlaugsson - "Ég á Líf" (2013)
2. Birgitta Haukdal - "Open Your Heart" (2003)
3. Eiríkur Hauksson - "Valentine Lost" (2007)
4. Euroband - "This Is My Life" (2008)
5. Gréta Salóme - "Hear Them Calling" (2016)

Personlig åsikt om årets akt: När vissa länder inser att de fastnat i en jobbig kräftgång ser de ofta bara två vägval: Antingen ger de upp helt och hållet och hoppar av, eller så får man för sig att skicka nånting riktigt galet för att man känner att man inte har någonting att förlora. Island kör så klart på det sistnämnda, men jag trodde verkligen inte att de skulle våga skicka någonting så extremt som detta! Skrikig Industrial-musik på isländska!

Jag ska nog medge att det tog ett tag för mig att fastna för denna helt, men den har vuxit till sig snabbt. Till en början var jag lite osäker på vad de egentligen ville få fram med en låt om ett segrande hat, men jag har efter lite studerande av texten tolkat det som att Hatari kommer med en varning om att hatet kan segra om inte gemene man ändrar på sin attityd kring sina medmänniskor. Det, om nånting, är vad jag kallar ett relevant budskap! Som helhet, detta är vågat och riktigt kaxigt, och faktiskt ganska underhållande dessutom! Friskt inslag bland ballader och cynisk snabbmat, jag har efter mycket om och men bestämt mig för att fläska på med fem poäng!

Island har givetvis dragit det mesta av ljuset till sig i denna semifinal vilket allt som oftast är en fördel. Frågan är bara hur långt det kommer gå? Oddsen och fansen tror att det kan gå hur bra som helst för dem, men jag är själv inte lika säker. Det som kan vara showstoppern är att låten kanske får svårt att nå ut med språkbarriären som blir. Och sen tror jag också den kommer få svårt att charma juryn. Jag ser att det finns två scenarion här: antingen går Island till final och hamnar bra, eller så blir man semijumbo återigen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eiríkur Hauksson - "Valentine Lost" (2007)
2. Eyþór Ingi Gunnlaugsson - "Ég á Líf" (2013)
3. Paul Oscar - "Minn Hinsti Dans" (1997)
4. Selma - "If I Had Your Love" (2005)
5. Stefán & Eyfi - "Draumur um Nínu" (1991)

Personlig åsikt om årets akt:

Ja gott folk. Det var ju inte exakt det här jag menade när jag sa att Island borde skicka en låt på isländska... 🙂

”Kärlek kärlek, fred fred” sjöng Petra Mede & Måns Zelmerlöw 2016. Isländska Hatari går så långt från det som möjligt och skickar en renodlad hatlåt, vilket jag upplever som en frisk fläkt. När jag hörde den här för första gången kände jag mest ”What the actual f*ck?!”. Likt Portugals "Telemóveis" kan jag dock inte låta bli att fascineras av Islands "Hatrið mun sigra". Dessutom växer den, från att ha gått från en låt som jag bara stör mig på till att bli en av mina personliga favoriter. Inte bara för att den sticker ut utan för att jag även uppskattar budskapet. Det här har gått från en 0:a till en solklar 5:a för mig. Må nu bara hoppas Europa får ett bättre första intryck än vad jag fick.

Island kommer att ha i toppstriden att göra i år. Eller så kommer de fetsist, men jag låter optimisten inom mig tala den här gången. Låten är tillräckligt skruvad för att kunna vinna hela tävlingen. Vem vet, kanske blir det just Reykjavik vi får åka till 2020.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eyþór Ingi Gunnlaugsson - "Ég á líf" (2013)
2. Gréta Salóme & Jónsi - "Never Forget" (2012)
3. Gréta Salóme - "Hear Them Calling" (2016)
4. Stjórnin - "Eitt lag enn" (1990)
5. Heart 2 Heart - "Nei eða já" (1992)

Personlig åsikt om årets akt: Från början var jag inte alls förtjust i denna märkliga protestlåten som Island valt att skicka till Eurovision i Tel Aviv, men vissa låtar behöver lite extra tid för att de ska växa till sig och bli omtyckta. Från att totalsågat denna är den nu högt i kurs hos mig. Den sticker ut rejält och de har ett tydligt budskap som kan misstolkas som något negativt, då de sjunger om att hatet ska segra. Det är inte alls vad gruppen vill, mer en uppmaning att hatet finns där och om vi inte gör något åt det så kommer hatet att segra. Så tolkar jag det. Detta är lätt det fräckaste bidrag som något land någonsin skickat till Eurovisionen. Island är mina favoriter historiskt sett bland de nordiska länderna. De har skickat många bidrag som faller mig i smaken.

Island har inte varit i final sedan 2014 och en finalplats är verkligen efterlängtad. Det är befriande att se att de gått ifrån den traditionella linjen och vågar skicka något som sticker ut. Det verkar vara det som är nyckeln till framgång i sådana här sammanhang. Island har aldrig vunnit Eurovision tidigare. Man har två stycken andra placeringar (1999 och 2009) som bästa resultat - Det är möjligt att man kan vara med i toppstriden och utmana om segern. De kan vara en darkhorse som kammar hem hela tjotabalongen om det vill sig väl. Jag räknar kallt med att de placerar sig högt i finalen. Något annat skulle vara väldigt förvånansvärt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Eyþór Ingi Gunnlaugsson - "Ég á líf" (2013)
2. Stefán & Eyfi - "Draumur um Nínu" (1991)
3. ICY - "Gleðibankinn" (1986)
4. Hera Björk - "Je ne sais quoi" (2009)
5. Euroband - "This Is My Life" (2008)

Lukas analyserar formen

Estlands form är väldigt lustig. Faktum är att de har lyckats få in följande placeringsmönster sedan 2007: Finalmiss/Dålig finalplacering under de två första åren, följt av topp 10-placering under år tre. Detta mönster har de lyckats upprepa fyra gånger i streck nu tack vare deras åttondeplats ifjol! Så vad kan man då säga om detta? Jo, just nu pekar just nu-läget för Estland på ett mittemellan- eller ett varken-eller-läge!

Uttagningsinformation

Estland valde traditionsenligt sig av uttagningen Eesti Laul. 24 bidrag gjorde upp i två semifinaler samt en finalkväll, där både jury och tittarna halva makten vardera i alla program. Nytt för detta år blev att semifinalerna flyttades ut från studio till en sporthall i staden Tartu, medan finalen hölls traditionsenligt i Saku Suurhall i Tallinn. Finalen hölls i två omgångar: i den första röstade  både en jury och tittarna fram tre bidrag till en avgörande omgång. Därefter fick tv-tittarna själva avgöra vem av dessa tre som skulle vinna.

Personlig åsikt om årets akt: Jag är väldigt delad när det gäller det här bidraget. Rent musikaliskt är det inte färdigt än, och det känns som att Victor i princip inte brydde sig om att sy ihop låten ordentligt. Textmässigt rimmar han "like this" med "like this" och det är bara slarvigt! Samtidigt gör scenframförandet och Victors starka röst att det här ändå funkar, för jag blir ganska inspirerad av det här. Jag vill inte ge detta något högt betyg, men samtidigt kan jag inte låta bli att hänföras ganska mycket.

Detta är typisk mellanmjölk i ESC-sammanhang, även om jag tror att scenframträdandet faktiskt kan hjälpa esterna upp i resultatlistan. Visst har man chans att nå final, men jag tror inte att det är en solklar finalist. Men mitt tips är att det blir final, och kanske en 15:e-20:e plats i finalen.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Silvi Vrait - "Nagu merelaine" (1994)
2. Sahlene - "Runaway" (2002)
3. Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday" (2015)
4. Ruffus - "Eighties Coming Back" (2003)
5. Ott Lepland - "Kuula" (2012)

Personlig åsikt om årets akt: Det känns som att låtskrivarna hade tre halvfärdiga låtar på bordet och deadline närmade sig. Så man tog vad man hade från alla tre och bara satte ihop det till en låt. Det far och flyger åt alla håll. Har inget mer att säga om detta egentligen. Inte ens om låten lät "färdig" hade det varit något som tilltalat mig, så detta gör inte saken bättre. Tycker inte heller att Victor är någon märkvärdigt bra sångare. Någon som är lite bättre på micken kanske hade kunnat göra något av detta. Det är så mellanmjölk att det bara blir tråkigt. Jag försökte hitta något positivt för att inte hugga till med ännu en nolla, men jag vill inte missa årets tävling.

Knepig låt att tippa. Jag blir inte förvånad vare sig den går till final eller ej. En sak är säker dock - går den till final så blir det en bottenplacering.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday" (2015)
2. Ott Lepland - "Kuula" (2012)
3. Urban Symphony - "Rändajad" (2009)
4. Malcolm Lincoln - "Siren" (2010)
5. Elina Nechayeva - "La Forza" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Kul att Victor Crone fick revansch efter Melodifestivalen 2015 och personligen tycker jag att ”Storm” är en väldigt mycket bättre låt än ”Det rår vi inte för”. Jag kan hålla med Lukas om att låten låter lite gammaldags i formen för den här genren, ungefär som om den hade varit mer aktuell om den tävlat för 4-5 år sedan. Trots det gillar jag detta och jag hoppas på ett bra framträdande i Tel Aviv.

Estland tar absolut en finalplats men i finalen tror jag inte riktigt idag att det kommer bli topp 10, det är också anledningen att jag sätter de som en bubblare. Jag tror faktiskt den här låten kan hamna betydligt sämre än vad man kan tro, snarare ungefär där Cascada hamnade för Tyskland 2013. Så pass gammal i formen känns den här låten.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Ott Lepland - "Kuula" (2012)
2. Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday" (2015)
3. Ines - "Once in a Lifetime" (2000)
4. Sahlene - "Runaway" (2002)
5. Elina Nechayeva - "La forza" (2018)

Personlig åsikt om årets akt: Estland plockar alltså en artist från den svenska avbytarbänken - Victor Crone... okej, lite elakt att kalla det så. Men i vart fall är det här en kille som vissa kanske känner igen från när han framförde ihop med Behrang Miri i Mellon för några år sedan. Nu kör han alltså solo, men jag vet inte riktigt om han hittat sin musikaliska identitet än.

Låten är, artistens nationalitet till trots, skriven av ett hemvävt gäng med Stig Rästa i spetsen. Däremot märker jag att man varit smärtsamt väl influerade av Aviciis sound. Och visst kan det vara en fin sak, i det att man hedrar honom (Vila i frid Tim Bergling). Men min invändning med detta blir att det gör att det här inte låter som en låt från 2019, utan det låter ett par år gammalt. Det blir en svag trea här.

Jag nämnde i min formkurva-analys att Estland har ett riktigt konstigt mönster i sina placeringar de senaste 12 åren där man får två dåliga resultat på raken följt av en topp 10-placering i finalen vid år tre. Man har alltså lyckats upprepa detta mönster fyra gånger nu! Skulle jag vara så kall och säga att det här inte kommer gå så bra, bara pga det? Nja egentligen inte. Men jag tror det här kommer balansera på gränsen till en finalplats, och väl där kommer den inte särskilt högt.

Personlig Topp 5 (tidigare år)

1. Elina Born & Stig Rästa - "Goodbye to Yesterday" (2015)
2. Sandra Oxenryd - "Through My Window" (2006)
3. Birgit Õigemeel - "Et Uus Saaks Alguse" (2013)
4. Evelin Samuel & Camille - "Diamond of Night" (1999)
5. Jüri Pootsmann - "Play" (2016)