Frankrike var ett av ursprungsländerna när ESC debuterade 1956 och landet har deltagit alla år utom år 1974 och 1982. Man har således i stort sett varit med alla år och i år (2017) firar man faktiskt 60-årsjubileum i tävlingen! Frankrike har historiskt tillhört de främsta länderna i tävlingen. Man har fem segrar, 6 stycken silver och 7 stycken bronsplatser. Men nu i modern tid har Frankrike haft svårt att leverera, inte minst att man hade sin senaste pallplats för 26 år sedan och man har sedan "Big Four/Five" tillkom i princip varje år hamnat under plats 15, med bottennotering 2014 då man för första gången kom sist. Men ifjol kom en stark uppryckning när Amir blev sexa i finalen. Frankrike har varit noga med att behålla franska språket i sina bidrag, men på senare år har man börjat blanda in engelska fraser/stycken.

En intressant notering är att det i år (2017) har det gått exakt 40 år sedan Frankrike vann Eurovision Song Contest senast.

Jag blev mycket positivt överraskad av Frankrikes bidrag i år, för återigen känns det som att man faktiskt tar ESC på allvar igen efter flera års halvhjärtade försök (ifjol var undantaget). Requiem är en galet unik låt, och för mig så är den helt i sin egen division i årets ESC - dock både på gott och ont. Visst är det lite tröttsamt att man fortsätter sjunga på franska, men i år är det verkligen passande. Låten är svårplacerad genremässigt och får ett helt unikt sound som passar bra till franska. Däremot så finns risken att detta kan bli lite för unikt, och att Europa helt enkelt avfärdar det som konstigt. Men låt dem då göra det, Requiem är en liten pärla ändå - trots att vinnarchansen är enormt liten.

Åååååååh, vad braaaaaaa! Den har det där lite Eurovisionsballadiga, men ändå ett stadigt beat i bakgrunden, hon sjunger på både franska och engelska, och hon klarar av att sjunga live! Kan det bli bättre än det här! Här har vi årets vinnare, om ni frågar mig.

De senaste åren har Frankrike haft bra låtar i mitt tycke och det har snackas om dem bland fansen men Europas befolkning har inte tyckt om Frankrikes bidrag. Ifjol kom de visserligen på en sjätte plats men mellan 2012-2015 är deras bästa plats en 22:a plats. Frankrike verkar ha lärt sig läxan för i år skickar de en bra låt som är riktigt vass. Jag älskar att de sjunger på franska och jag tycker att det fungerar bra när de byter till engelska i refrängen. Kan 2017 bli Frankrikes år? Jag skulle inte bli besviken.

Frankrike verkar ha hittat sitt recept för framgång i Eurovision. Efter många år av misslyckanden så kommer man för andra året i rad till tävlingen med en riktigt bra låt. Alma är charmig, vacker och sjunger väldigt fint. Jag tror detta kan gå riktigt långt, speciellt med tanke på konkurrensen i år. Men även om man bortser från det så är det en riktigt bra låt. Kombinationen mellan franskan och engelskan sitter också perfekt. Det liksom svänger härligt om låten och i refrängen kan man inte låta bli att ryckas med. Jag blir nyfiken på hur man kommer presentera det här på scen, för det tror jag kommer bli den stora faktorn mellan om det går bra eller riktigt bra. Hur mycket kan man egentligen göra med en denna typen av låt?

Jag älskar Frankrikes bidrag som jag tycker är ett av årets mest genuina bidrag. Dock har jag en invändning som jag tror kan fälla dem från seger och det är att låtskrivaren har lagt in engelsk text i refrängen. Det behövs inte, för mig stör det istället att det blir frangelska när det har räckt med franska enbart. Jag drar av en halv poäng för det jag anmärkte på, i övrigt är detta en riktigt bra låt. Min vinnare för året.

Jag är som tidigare känt inget fan av när låtar sjunger på sina egna språk. Så tack för att refrängen är på engelska. Det är en låt där det händer lite så det är alltid bra. En helt okej låt.

Frankrike kommer stärkta till årets tävling efter den fina sjätteplatsen man fick ifjol. Årets låt är minst lika bra och catchy och jag tror att det kommer gå fortsatt bra för de i tävlingen i år. Jag gillade "Requiem" från första stund. Dock hade de inte behövt slänga in engelska i den slutgiltiga versionen, men det är personligen inget som drar ner eller förstör låten. Av samtliga 42 ESC-bidrag i år tillhör Frankrike absolut de främsta favoriterna för mig personligen.

Italien debuterade på ESC:s debutår 1956 och deltog i stort sett alla år fram till början av 1990-talet med undantag för åren 1981, 1982, 1986 och 1994-1996. Under åren Italien deltog hade landet väldigt ljusa stunder med bara en sistaplats (17:e plats) som sämsta resultat. Som bäst lyckades Italien kamma ihop två segrar, tre silver och fyra brons och landet kom i stort sett alltid på topp 10 eller strax utanför. Under 1990-talet gjorde Italien en treårig paus, men återkom till ESC 1997 där duon Jalise slutade på fjärde plats. Därefter valde TV-bolaget RAI att hoppa av tävlingen, av egentligen oklara skäl. Det skulle dröja hela 13 år innan RAI återkom till Eurovisionen igen, då landet blev en del av gruppen länder som alltid är direktkvalificerade till finalen (de får gratisbiljett till finalen p.g.a. att de betalar mest till tävlingen). Därmed utökades denna grupp från fyra till fem länder. Sedan återkomsten har Italien fortsatt haft bra placeringar, undantaget 2014 (då landet tangerade sin senaste sämsta slutplacering med en 21:a-plats) och 2016 (då Italien hamnade ungefär mitt i slutresultatet).

En intressant notering är att San Remo-festivalen som Italien använder som uttagningsmetod till ESC sägs ha inspirerat till modellen för hur Eurovisionen skulle gå till.

Jaha, då sitter man i rävsaxen här igen - för detta bidrag är oerhört svårt att skriva om! På ett personligt plan var jag från början helt såld på detta bidrag. I originalversionen är detta rent guld - en perfekt tidlös poplåt med en enormt fyndig text (om man kan italienska). Han sjunger bra, och har karisman. Så långt - allt rätt alltså! Men när den nedklippta Eurovisionversionen av låten kom ut så tappade jag intresset. Plötsligt blev det fel balans i låten och den blev faktiskt lite tjatig och jobbig att lyssna på! Plötsligt insåg jag att detta kommer få svårt att vinna i ESC, för jag tror inte att Francesco kan upprätthålla samma känsla på scenen med den nedklippta versionen. I videon (och liveframträdandet i San Remo) är det en cool och fyndig Francesco vi ser, men det lär vi inte få se i Kiev. Jag kommer bara bli besviken känner jag just nu. Därför är jag tyvärr inte kapabel att ge den självklara 5:a som jag VILLE ge Italien i år. Istället blir det en 4:a och en ful svordom över 3-minuters regeln i ESC. Tack vare den regeln är nu fältet öppet om vinsten, för Italien är inte längre självklara vinnare i år.

Alla talar om den här. Det finns inte någon som skulle ha missat den dansande gorillan från Italien. Nu har jag inte läst texten, vare sig på italienska eller engelska, så jag kan inte uttala mig angående något budskap. Men varför folk höjer den till skyarna skulle jag vilja veta. Jo, den är kul, uptempo, låter bra och sådär. Men inte ser jag varför vi skulle skippa hela tävlingen och ge priset åt Francesco direkt, inte. Inte tycker jag illa, men inte tycker jag något speciellt om den här.

Italien är storfavorit i år och jag ser ingenting som kan stoppa de från segern. Låten är fantastisk, scenframträdandet är eget och han sjunger bra. Det känns som 2009 när Alexander Rybak vann, han var storfavorit från början till slut. Jag har också älskat låten från första stund och hoppas den vinner ESC 2017.

Vill ni se Eurovision Song Contest i Italien igen? Boka biljetter till maj 2018 redan nu. Jag ska dock börja med att vara fullt ärlig. Första gången jag hörde denna låten tänkte jag "Vad är det här? Il Volo snälla kom tillbaka". Men sedan lyssnade jag mer noggrant och insåg vilket mästerverk denna låt faktiskt är. Det är så välkonstruerat och smart, för även om man inte förstår det så gillar man det. Italienska har fördelen att vara ett bra språk att sjunga på och det låter bra även om man inte förstår. I ett år där det är mellanmjölk nästan rakt igenom kommer detta sticka ut så mycket från mängden att det bara skriker om det. Det är så medryckande och man blir genuint glad av det. Jag har gått och nynnat på denna låten i en vecka nu och jag tröttnar inte på den. Den kommer vara en fräsch fläkt i årets tävling och det behövs verkligen.

Absolut är det här en av årets vinnarkandidater, men inte om jag personligen får välja längre. Nu när jag förstår vad låten handlar om så inser jag att detta är bara ett bidrag i mängden och det ger mig ingenting. Men, den här låten kommer såklart komma högt för att den sticker ut ur balladträsket som i stort sett alla andra länder har valt. För mig passerar detta bara obemärkt förbi och därav poängen.

Kan Italien ha det sämsta bidraget i år? Ja troligtvis. Det är så dåligt och konstigt.

Jaa! Min absoluta favorit har vi här. Francesco är oerhört charmig och bjuder oss på en riktigt medryckande låt med ett minst lika underhållande scenframträdande som vi fick se under San Remo-Festivalen med gorillan på scen. Man blir så glatt positiv av denna låten. Italien har segern lika klar som handen i handsken känns det som. Jag skulle bli väldigt förvånad om Italien inte är inblandad i toppstriden. Unnar verkligen Italien denna segern.

Spanien debuterade i ESC 1961 och har varit med alla år sedan dess. Man hade några svåra år i tävlingen med bl.a. två sistaplatser, men sedan lyckades man vinna tävlingen år 1968 och stod värd 1969 - året då fyra länder vann och det skapade rabalder. Efter det gick det hyfsat för Spanien med ett antal topplaceringar men också två sistaplatser. Efter år 2004 har det dock gått mycket sämre för Spanien i tävlingen. Man har som bäst bara uppnått tiondeplatsen vid tre tillfällen - i övrigt har man så gott som alltid hamnat under plats 20. Ifjol när man skickade sångerskan Barei var man en av förhandsfavoriterna men hamnade på en trist tjugoandraplats.

En intressant notering är att Spanien på senare år börjat blanda spanska och engelska i sina tävlingslåtar, men ifjol chockade Barei alla när hon valde att sjunga enbart på engelska.

Skandalen i Spaniens uttagning har lagt en alldeles för mörk skugga över detta bidrag - som egentligen är rätt trevligt och småmysigt att lyssna på. Men man kan helt enkelt inte nå ESC på det här viset, och speciellt inte när den spanska uttagningen innehöll många andra väldigt mycket bättre låtar än denna! Besviken på spansk TV, och bitter över hur bra Spaniens bidrag kunde ha varit, så kan jag dessvärre inte säga mycket mer positivt om detta bidrag. Hoppas Spanien kommer sist, så de lär sig en läxa tills nästa år.

Ja, jag har väl en svag punkt för unga killar som spelar gitarr och sjunger på spanska. Det att refrängen är söndermixad gör inget, för det glömmer jag bort direkt på Manel Navarro börjar versen på spanska igen. Lite guilty pleasure, måste medges, men jag älskar det här! Huruvida den klarar sig i tävligen vet jag inte, och risken är stor att den drunknar bort och glöms helt. Men än så länge kan vi ju lyssna på den och låtsas att den vunnit.

Vet inte hur Spanien tänkte när de valde bidrag. De hade en riktig glad sång (Mirela - "Contigo") som skulle stuckit ut i detta balladträsk men istället skickar de en gitarrkille som är suttit på kammarn hemma och klinkat ihop någon melodi som vilken 18-årig kille som helst kunde snickrat ihop. Så tråkig och menlös.

Detta bidrag är typexempel på ett tydligt problem med årets Eurovision, vilket är att det är för många låtar man glömmer bort för enkelt. Det finns både bra och dåliga exempel på detta, och detta är ett av de dåliga. Denna låt ger mig ingenting som jag kan fastna för. Den ger mig ingen anledning att investera mitt intresse i den. Inte ens försöket att göra mig glad lyckas de med. Jag vill bara stänga av, gå vidare med mitt liv och sura över dessa tre minuter jag aldrig får tillbaka.

Jag hade precis som Erik hellre sett Mirela tävlat för Spanien i år, för det hade varit lite mer glädje och genuina känslor än vad den här strandraggarpoplåten ger mig. Det här känns som ett hopkok av en genre som passar utmärkt på stranden - men inte i Eurovisionen. Det här lär med garanti hamna lågt om inte alla ballader och midtempobidrag tar sig till final. Då kanske det kommer funka lite. Dock tror jag Spanien kommer att parkera sig runt plats 20 i finalen.

Manel ger oss lite mer rolig musik. Man blir lite glad. Det behövs en sådan låt i årets startfält.

En del av mig gillar den här låten, medan jag också känner en enorm besvikelse att just detta bidraget vann den spanska finalen på ett sånt oförtjänt sätt. Det spanska folket (inklusive mig själv) hellre hade sett Mirelas "Contigo" som vinnare, men vi blev helt överkörda av juryn som fick sista ordet. Nåväl, låten har ett skönt gung och man rycks lätt med av den. Den har dock en tendens att låta lite väl repetiv och sångaren Manel känns aningen tillbakadragen ut på scen. Jag tror inte den har så mycket att hämta i Kiev, utan det blir återigen en bottenplacering för Spanien i ESC-finalen, tyvärr.

Storbritannien är en av grundstenarna och en av stormakterna i ESC, men den tiden är faktiskt historia (sett till de senaste 18 årens resultat). Landet debuterade i tävlingen år 1957, men hoppade av ett år senare för att vara tillbaka igen 1959. De har deltagit i tävlingen varje år sedan dess. Fram till år 1999 hade Storbritannien en riktigt stormaktstid i Eurovision Song Contest. Man lyckades med bedriften att vinna tävlingen fem gånger, komma tvåa 15 (!) gånger och trea två gånger. Det wildcard som Storbritannien hade på den tiden var att man var en av tre länder som endast tilläts sjunga på engelska, men när denna regel upphörde år 1999 så var det också början på Storbritanniens fall som stormakt i ESC. För sedan dess, undantaget år 2002, 2009 och 2011 har man uteslutande hamnat i bottenträsket. Hela tre sistaplatser har man lyckats samla på sig varav en med noll poäng.

En intressant notering är att Storbritannien idag är det ESC-land som har den längsta obrutna finalsviten av alla länder i Eurovisionen: hela 59 finaler - i rad!

Det mest positiva med detta bidrag är att det är ett bevis för att Storbritannien i år iallafall visar att de har ambitioner i ESC. Att ta hjälp av ESC-vinnaren Emmelie de Forrest är ett tecken på att BBC nu tar uttagningen på allvar och inte skickar vilket skräp som helst till ESC. Men, trots det så är bidraget mest en sömnpiller - och trots höga ambitioner så skickar britterna ett bidrag som kommer smälta in fullkomligt bland alla andra ballader i årets startfält. Detta har inte en chans i världen att sticka ut om inte britterna gör en radikal förändring i scenshowen, och ens då kommer det det bli tufft att bli ihågkommen!

Intresset för Eurovisionen har under de senaste åren rasat kraftigt hon britterna, något som inte blir bättre av att de aldrig klarar av att placera sig bra i tävlingen. Vissa år förstår man varför, de har ju en tendens att skicka ploj-bidrag, medan man vissa år förundrar sig varför Europa inte alls öppnar famnen för ballader vackrare än den tidigare. I år har jag påkänn att vi får en upplaga av det senare exemplet. Det här är en jättefin ballad, men jag tror att den har en tendens att totalt drunkna i mängden, tyvärr. Den låter bra, och jag lyssnar gärna på den annars, men den tappas bort i årets startfält.

Första gången jag lyssnade på denna sång tyckte jag den var tråkig och menlös, men den har växt för mig sedan första lyssningen, inte till några stora höjder men i alla fall når de upp till trädtopparna i de minsta granarna. Tycker Storbritannien gör framsteg för varje år sedan de börjat med att ha en tävling med flera bidrag istället för ett internval. Nästa år kanske det kommer på en 19:e plats istället för en 25:e plats.

Vi fortsätter på ett återkommande tema i Eurovision 2017 - låtar man lätt glömmer. Det är rätt uppenbart att Storbritannien inte längre bryr sig om Eurovision, och om ni inte lagt märke till det tidigare år så kan ni ju bara lyssna på denna låt. Jag brukar vara svag för ballader, men detta ger mig ingenting. Jag försöker verkligen hitta något positivt i detta, men det är genuint dåligt. Storbritannien lär se fram emot ännu en botten 5 placering. För jag hade aldrig slösat mina ören på att lägga en röst på detta. Halv poäng för sångerskan är duktig och har potential, men eftersom vi inte delar ut halvor så blir det en nolla!

Inför Storbritanniens nationella final i januari var jag kritisk mot alla finalbidragen för att de lät lika och jag var kanske inte lika positiv till vinnarlåten. Men nu när låten har bearbetats om något och fått lite annat fokus känner jag att det här är ganska bra faktiskt. Dock är jag övertygad om att det inte kommer gå så bra för UK ändå eftersom det med stor sannolikhet lär bli en ballad- och midtempofinal och då kommer Storbritannien försvinna i mängden. Och om Storbritannien hamnar i början av finalen kan de räkna med att komma dåligt. Synd på en nu ganska bra låt.

Mycket kärlek och hjärtesorg här. En helt okej låt.

En låt som från första början var en intetsägande och tråkig låt för mig personligen. Jag har med tiden som gått börjat gilla den allt mer och därför ger jag den någorlunda högt betyg i slutändan, även om jag erkänner att britterna kan mycket bättre. Kul att danska ESC-vinnaren Emmelie de Forest står bakom låten. Det är många ballader med i årets tävling, men denna är absolut en av de bättre. På förhand känns det som att britterna kan räkna med en bottenplacering återigen, men det kan mycket väl bli en topp 10-placering också. Ovisst!

Tyskland debuterade i ESC 1956, alltså på premiäråret för själva tävlingen. De första åren hade man ganska bra flyt resultatmässigt även om de högre placeringarna uteblev och att man kom sist med noll poäng två år i rad 1964-65. Men å andra sidan fick man brons tre år i rad mellan 1970-72. År 1982 fick man sin första seger i tävlingen med Nicoles "Ein bißchen Frieden" och det följde med ytterligare topplaceringar. Mot slutet av 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet gick det betydligt sämre med undantag för några år. När Tyskland missade finalen 1996 från det semifinalkval som alla länder utom värdlandet behövde genomgå byggde upp det som idag är "Big Five", dvs. länder som betalar mest till EBU och som därmed är direktkvalificerade till finalen oavsett slutplacering året innan. Tyskland fick ett fint avslut på 1900-talet, men 2000-talet har varit väldigt varierat resultatmässigt framförallt på senare år när Tyskland lyckats med bedriften att komma sist två år i rad. Dock fick man seger 2010, men det är ett tag sedan nu...

En intressant notering är att Tyskland är det land som deltagit flest år i Eurovision Song Contest. Tyskland har än så länge bara missat 1996 års final eftersom att landet då inte kvalade sig vidare från den semifinalrunda som hölls inför finalen.

Tysklands svacka i ESC börjar bli legendarisk. Två år i rad har de tagit sistaplatsen, och jag är inte främmande för att de kan göra det i år igen. Detta är en totalt anonym låt som inte kommer att minnas av någon när den väl framförts i Kiev. Dessutom känns det som att tyskarna behöver höja sin ambitionsnivå flera snäpp innan de kan nå samma framgångar som de haft tidigare - för jag förstår inte hur de kan producera sådana här bottenskrap flera år i rad!

Då tyskarna år 2013 skickade Cascada med ”Glorious” till Malmö störtälskade jag den, samtidigt som resten av världen hatade den! Men jag älskade den, gör det än idag. Till en början hade jag lite samma känsla med årets artist Levina. Men sen kom låten aldrig riktigt igång. Den blev hängande på samma ställe hela låten igenom. Den hade potential, men växte aldrig till sig, tyvärr.

Jag brukar inte dela ut noll poäng om man i alla fall försökt men Tyskland har inte försökt det har kopierat "Titanium". Sångerskan sjunger så falskt att man vill lägga sig ner och gråta! Hur tänkte Tyskland när de valde ut som sin representant. Eller är hon bara extremt nervös vid detta framträdande eller kanske sjuk? Vi får hoppas på det men inte ens en bra röst kommer rädda Tyskland från en dålig placering.

Årets Big 5 slår verkligen på stora trumman när det gäller dåliga låtar. Det hade kunnat bli det absolut värsta året för de fem om det inte vore för Frankrike och Italien. Det gör ont i mig att se detta. Och det gör ont i öronen att höra Levina sjunga. Hennes röst ger mig samma rysningar som en gaffel mot en tallrik. Låten heter "Perfect Life", men här finns ingen perfektion, inte ens en gnutta. Det är tråkigt, slätstruket och Tyskland får gå tillbaka till skrivbordet och lista ut något nytt. Men å andra sidan vann de 2010 med en rätt slätstruken låt, så vem vet. Men här finns ingen oro för något mer än en botten fem placering.

Tyskland känns desperata i år, inte minst för att de nog vill undvika sistaplatsen för tredje gången i rad. Tyvärr känns det som att den här låten aspirerar på den platsen. Dock tycker jag inte som några av mina andra kollegor här att den förtjänar noll poäng, men det är inte en bra låt för det. Nåväl, kommer Tyskland på plats 25 i finalen så har de ju åtminstone kommit någonstans på vägen 🙂

Avslutningsvis vill jag även anmärka på den tyska uttagningen som var så pass krånglig att förstå sig på att man undrar hur de egentligen fick fram en artist och ett bidrag till slut. Skärpning till nästa år!

Har de har snott introt från David Guettas Titanium? Det blev rabalder när Måns hade härmat sin gubbe från David Guetta men att sno ett intro fungerar? Jag väntar med spänning på reaktioner.

Jag verkar vara panelens enda fan av årets tyska ESC-bidrag. En skaplig låt är det absolut, men något extraordinärt är det dessvärre inte. Tyskland ska nog vara nöjda om de undviker jumboplatsen återigen. De har hamnat i en ond spiral och det ska till något extra för att de ska ta sig ur den. Efter Roman Lob's 9:e plats (2012) har det gått spikrakt neråt för Tyskland i Eurovisionen.

Ukraina debuterade i ESC 2003 och lyckades vinna tävlingen året därpå. Därav stod man värd för ESC 2005 - då som nu i Kiev. Därefter har Ukraina haft stora framgångar i den här tävlingen; man har lyckats kvalificera sig till final på vartenda försök och fått många medaljer i toppen: två segrar, två silvermedaljer och ett brons. Som sämst har man kommit på 19:e plats i final. Enda gången som Ukraina avstått att tävla var i ESC 2015 då man av ekonomisk-politiska skäl stod över ett år. Men man var tillbaka redan ifjol då Jamalas något kontroversiella låt "1944" sjöng Ukraina till sin andra seger. Därför är det Kiev som blivit värdstad för 2017 års Eurovision Song Contest.

En intressant notering är att Ukraina för närvarande innehar poängrekordet för Eurovision Song Contest: 534 poäng. Det ska dock noteras att siffran är jury- och tittarpoäng adderad istället för kombinerad. Hade EBU fortsatt kombinera rösterna hade Ukraina inte ens vunnit förra årets tävling.

Från en ukrainsk final som innehöll flera guldkorn kommer alltså detta - som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla. Någonstans hamnar det i samma fack som Georgian Lolitaz ifrån Georgian ifjol, fast ändå betydligt konstigare på något sätt. Jag är helt oförstående till det här bidraget, och jag konstaterar helt enkelt bara att Ukraina inte lär upprepa segern från ifjol.

Ett enkelt sätt för årets värdland att säkra sin statsbudget även nästa år, är att skicka ett dåligt, eller ens halvdant, bidrag till tävlingen de själva ordnar. För det är ju mycket sällan värdlandet verkligen vill vinna, trots att man ju kan låtsas. Så gör även Ukraina i år. En lite halvtrevlig, semi-rocklåt, som på något plan verkar helt kul, men vid närmare eftertanke inte alls är så hemskt bra. Kul att ni försökte, och kanske det här betyder att ni satsar mer på årets show än på ert bidrag.

Rock brukar inte fungera något vidare i ESC bortsett från Lordi som vann 2006 men då var det hela koncept med dräkterna och en trallvänlig låt som lockade tittarna att rösta. Ukrainas låt i år är långt i från trallvänlig, Det skrålar om tiden på dålig engelska och av mig kommer de inte få några röster.

Som lite av panelens rock-entusiast så borde ju jag gilla det här, och det gör jag också. Inte bara för det är den enda rocklåten i årets tävling, utan för jag genuint tycker att det är bra. Men jag har också lite klagomål. Framför allt hur svag sångarens engelska är. Självklart kan man inte förvänta sig att varje sångare ska ha perfekt uttal, men man får sätta högre krav. En tanke som jag haft är "tänk hur bra den här låten hade varit ifall en bra sångare sjungit den, eller om ett stort band gjort låten". Och på grund av det så måste jag dra ner betyget lite, även om jag gillar det. Men visst spelar hemmanationen på samma tema som tidigare, fast i ett annat format denna gången och kanske inte lika tydligt som förra året.

Till skillnad från ifjol anser jag att Ukraina har en riktigt bra låt till Eurovision i år. Jag är jätteglad att denna rocklåt vann deras finalstartfält. Den här låten sticker ut för att det är den enda rocklåten i år och jag hoppas det kan gå bra för dem i finalen. De har också fått ett bra utgångsläge i finalen i och med att de startar sent. Enda jag skulle önska är att de öste på lite mer, kanske att de tog tillbaka numret som de hade i sin nationella semifinal. Annars gillar jag nedräknareffekten de har på tröjorna. Helt klart ett av årets bättre bidrag.

Något annat än en ballad. Men det är inte min kopp te det här…

En helt okej rocklåt som tar sig efter ett par lyssningar. Vi har hört bättre rock i Eurovisionen, men nuförtiden är det ont av denna genre, så att hemmanationen väljer fram en rocklåt är mycket välkommet tycker jag. Det kommer garanterat att bli effektfullt och snyggt på ESC-scenen.

Sverige är en av Eurovisionens mest framgångsrika länder med 6 segrar, 1 silver och 6 brons. Sverige är det land som i nutid vunnit tävlingen igen på kortast tid (bara två års mellanrum) och tack vare dessa segrar har vi varit nära att tangera Irlands rekord i andelen segrar (Irland har sju stycken). Dessutom har Sverige varit nära både 2012 och 2015 att slå Norges poängrekord från 2009, men det har inte lyckats. Dock - Sverige innehar rekordet i flest 12-poängare i samma final (18 stycken). Sverige debuterade 1958 och har deltagit alla år sedan dess utom 1964, 1970 och 1976. Alla år, utom på debutåret, har artist och bidrag valts ut genom en nationell uttagning som under de flesta år haft namnet Melodifestivalen.

En intressant notering är att i år är det allra första gången som Sverige får inleda en ESC-semifinal. Dock har Sverige haft detta startnummer i två tidigare ESC-finaler åren 1984 och 1994. Senast startnummer 1 vann i en ESC-final var just år 1984.

Jag tillhörde den majoritet av befolkningen som inte kunde ha förutspått (ens i min vildaste fantasi) att Robin skulle ta hem Mellon i år. Men med facit i hand och med en månads perspektiv så inser jag att Robin är ett närmast perfekt val, i varje fall om man bortser från att låten inte varit särdeles populär i sig. Låten skriker 2017, och bär toner ifrån Justin Timberlake - vilket i sig skvallrar om en stark internationellt gångbar poplåt. Men det som verkligen får klockorna att ringa är scenshowen - där man gör sig helt unika. Med rullband och backstage-inslag så finns ingenting som konkurrerar med detta bidrag (ännu) och om det är något man minns är det scenshowen. I ett jämnt och platt startfält utan större sensationer så kommer detta att bli ett bidrag man minns - och då ligger Sverige mycket bra till för en ny vinst. Jag vågar definitivt räkna Sverige till en av favoriterna i år - och bli inte förvånad om vi får en ny topp-3!

Låten gillar jag, men jag har svårt att överhuvudtaget gilla Robin Bengtsson. Jag tycker han är lite slibbig och slemmig, och inte ett dugg ”likeable”. Han kan sjunga, träffar just de toner han ska träffa, just då han ska träffa dem, och han har en snygg scenshow som han säkert kommer hålla kvar i Kiev. Det är slipat, välproducerat och just sådär som den svenska bidragen brukar vara. Men jag har svårt att gilla helheten tyvärr. Därför är inte Sverige till exempel med på min topplista i år. Inte kommer Sverige vinna i år, men klart de kommer gå till final!

Sverige inleder årets ESC, Kul! Jag har kollat på statistik och den som börjar i respektive semifinal har gått till final 11 gånger av totalt 22 gånger sedan semifinalerna infördes. Dock tror jag inte vi behöver vara oroliga för att Robin Bengtsson ska missa final. I detta balladträsk så sticker Robin ut. Han har ett häftigt scennummer, låten är riktigt bra. Om Sverige inte går till final så lovar jag att äta upp Robins dressman kostym. Heja Sverige

Så Sverige blir alltså landet som sparkar igång årets festligheter. Och inte bara är det kul att Sverige får inleda, men det är kul att tävlingen börjar med en upptempolåt så stämningen höjs direkt. För efteråt har den en tendens att gå ner en del. Jag gillar Robins låt. Ni som följt mig här i panelen vet att Nano var min favorit i Melodifestivalen, men jag tror denna har större chanser till högre placering i Eurovision. Jag ogillar absolut inte Robins låt, tvärtom. Jag tycker låten är riktigt bra, och jag kan inte låta bli att imponeras över att han inte blir andfått av allt gående på rullbandet. Själv hade jag börjat flåsa efter 30 sekunder. Robin är proffsig, han sjunger bra och har en låt som sätter sig. Det kommer bli final för Sverige utan problem.

Det är alltid svårt att bedöma sitt hemland opartiskt, men precis som de senaste åren känner jag att Sverige absolut har skickat rätt bidrag till Eurovisionen. Ett år när majoriteten går mot att låta som radiostreamad popmusik som låter exakt likadant så tycker jag det är skönt med ett bidrag som sticker ut. Förvisso låter det väldigt mycket 80-tal om denna låt och det känns fortfarande som en modeuppvisning för Dressman. Men jag gillar det här och jag tror att Robin Bengtsson kan ha en stor chans på topplacering i år. Dock vinner inte Sverige men idag skulle jag säga topp 10 utan tvekan.

Jag var inget jättefan när Robin Bengtsson vann, men när jag hört alla andra bidrag i årets ESC, så får jag säga att det är nog den bästa låten i hela startfältet.

Robin Bengtsson och Sverige får inleda Eurovision Song Contest 2017. Det känns ärofyllt & kul och jag är övertygad om att det kommer gå bra för oss. Till final tar vi oss utan tvekan och jag förväntar mig även en topplacering i ESC-finalen. Att vi går och vinner tror jag inte, men med i toppracet, absolut. Vi har ett unikt scennummer som sticker ut ur mängden och låten är cool. Bra öppningslåt dessutom.

Georgien debuterade i ESC 2007 i Helsingfors och fick en lysande start på karriären genom att gå till final där man hamnade på 12:e plats. Ett år senare lyckades man med samma bedrift. Men när ESC skulle gå av stapeln i Moskva 2009 fick man inte tävla med den Putinkritiska låten "We Don't Wanna Put In" och stannade hemma ett år. När man var tillbaka igen 2010 så fick man sin bästa slutplacering någonsin - nionde plats och så blev det även året därpå. Än så länge har Georgien bara missat kvalificering två gånger: 2012 och 2014. Men man har heller inte lyckats komma högre än mittenplaceringar när man väl nått final.

En intressant notering är att Georgien och Litauen brukar utdela poäng med varandra i semifinaler. Från Georgien har det kommit 40 poäng medan Litauen har bidragit med 55 poäng.

Georgien har verkligen långt kvar innan de lyckas nå topplaceringarna i finalen. Det verkar som att man i år, helt rakt av har kopierat Jamalas vinnarkoncept ifrån i fjol och lagt alla pengarna på att anspela på krig och elände. Åskan slår inte ned på samma ställe två gånger, och i synnerhet inte när låten i sig dessutom är riktigt kass. Jag ser inte detta som finalvärdigt, och hoppas att Georgien vågar tänka lite nytt tills nästa år!

Här har vi ett praktexempel på någon som varit ute efter att göra en Conchita Wurst den andre, en stark kvinna som står ensam stilla på scenen, sjunger en stark låt med en kritiserande text och musik som kunde spelas i en Bond-film. Men det lyckades inte alls. Det låter dammigt, lågkvalitativt, tråkigt och billigt. I live-framträdande så håller inte riktigt rösten, så det är känns lite riskabelt.

Georgien har tydligt inspireras av fjolårets vinnare Jamala. Det brukar alltid vara några bidrag som inspireras av fjolårets vinnare. Tycker dock inte att det ska vara politik i ESC och den här balanserar på knivseggen precis som Jamala gjorde ifjol. Låten är helt okej men sångerskan Tamara lyfter låten.

Hur många av Rysslands grannländer ska egentligen skicka låtar med dolda budskap som är riktade mot ryssarnas politik? Första gången Georgien försökte var de inte lika subtila och diskvalificerades. Denna gången är det bättre paketerat och de har tydligt inspirerats av Jamala. Det var inte bra då och inte nu heller. Förvisso sjunger sångerskan rätt bra, men mer än så får jag inte ur denna låten. Det kommer inte bli en repris på Jamala. Så efter Robins glädjerus ska jag behöva känna ångest och depression. Tack Georgien.

Den här balladen ger mig ingenting. Förvisso sjunger sångerskan bra men händelserna har vi hört förut. Snälla, gå vidare och titta framåt istället för att hela tiden kolla bakåt i historieböckerna!

Snark...

Georgien är väldigt oförutsägbara i den här tävlingen. Ena stunden skickar de något galet udda eller så kommer de fram med exempelvis en sådan här kraftfull ballad med ett fredstema som har en politisk underton. Jag tycker sångerskan är grymt bra, men låten känns bara dyster och tråkig. Kan nog bli ett mäktigt framträdande på ESC-scenen.

Australien har varit trogna ESC-fans sedan 1980-talet och tack vare EBU blev de specialinbjudna att framföra en mellanakt i ESC 2014. Detta följdes upp året därpå när de blev inbjudna att tävla på riktigt. Detta för att ESC firade 60-årsjubileum det året. TV-bolaget SBS satsade på stort och valde ut Guy Sebastian med låten "Tonight Again" som slutligen blev femma i finalen. Ifjol blev SBS återigen specialinbjudna till tävlingen och då var man snubblande nära att vinna allting med Dami Ims "Sound of Silence". Men man hamnade på andra plats efter Ukrainas Jamala. I år är SBS för tredje gången gillt specialinbjuden till tävlingen. Noteras bör att Australien är inbjuden efter godkännande av EBU:s referensgrupp, och skulle man vinna tävlingen så måste SBS ordna ESC i samarbete i och med något europeiskt land.

En intressant notering är att SBS sedan år 2009 skickat duon Julia Zemiro och Sam Pang som kommentatorer till Eurovision Song Contest. Men i år bryts den treden då det istället blir Myf Warhurst och Joel Creasey som övertar den posten.

Jag avgudade Dami Im ifjol, men det var faktiskt först när jag hörde bidraget live ifrån repetitionerna som hon framstod som en vinnarkandidat för mig. Studioversionen och videon gav inte någon rättvisa till bidraget då. Jag är fundersam på om inte samma sak kan vara på gång i år - för detta är en vansinnigt snyggt producerad låt, men det är ännu ingenting som får mig att gå igång på allvar. Jag vill se och höra Isaiah live innan jag avgör om detta kommer att bli en låt att räkna med. Just är den bara snygg och välskriven, men inget mer. Kan bli en överraskning i Kiev!

En mycket välproducerad och stark ballad, men varför skickar de den i år? De skulle nu ha sparat den tills nästa år, det finns nämligen en risk att den lite kan drunkna i mängden. Nog kommer den ju absolut att gå till final, men någon vinst tror jag inte det blir.

Visst är det roligt att Australien är med i tävlingen för tredje året i rad. I år kommer Australien inte vara nykomlingen som man hoppas det ska gå bra för. I år är det på allvar för dem. Låten är inget som får mig att hoppa jämfota av glädje. En ballad som är så tråkig så att städa bakom kylskåpet lockar mer än att lyssna klart på låten. Ett ballad-år som detta är det viktigt att låtarna sticker ut så de fastnar.

Efter två år med mästerliga bidrag är det inte konstigt att kvalitén sjunker något. Men jag tycker Australien levererar en typiskt radiovänlig och välproducerad ballad som är rätt härlig att lyssna på. En ung och duktig sångare. Kan bli lite flipp eller flopp här för Australien, för det är inte lika starkt som tidigare år som sagt. Jag gillar deras entusiasm och hoppas de tar sig till final. För de vågar experimentera och är ett land som tar tävlingen på allvar.

Jag tycker det är roligt att Australien är med och tävlar i Eurovisionen och de bjuder alltid på något eget. Men i år faller det för mig, för även om jag hör att årets låt är lika välskriven som de övriga två bidrag som de tävlat med så får jag inga känslor alls för den här låten. Dock, den här kommer att gå till final men räkna inte med höga placeringar.

Australien har de senaste två åren imponerat stort. Årets bidrag är också bra. Men det är inte så roligt. Det är inte deras bästa bidrag, men det är välgjort. Den är en av de bättre bidragen i årets ESC.

För tredje året på raken är Australien med och deltar i Eurovision. Det som från början var tänkt som en engångsförteelse med Australien i Eurovision blev istället till att de blev ett återkommande deltagarland i tävlingen. Ifjol var de ytterst nära att vinna och de satsar givetvis högt även i år. Jag tycker de lyckas gång på gång att leverera välproducerade, moderna och snygga låtar med skickliga artister som sjunger rent live. Det blir återigen höga poäng från min sida till Australien. Toppstrid i ESC-finalen, helt klart.

Albanien debuterade i ESC 2004 och har varit med samtliga år sedan dess. Varje år har man också konsekvent hämtat sin artist från uttagningen Festivali i Këngës och allt som oftast även bidraget, även om låtarna inför ESC har gjorts om för att passa ESC-formatet. Albanien har lyckats gå vidare till finalen vid ett antal tillfällen, men man har egentligen bara två större succéer i bagaget: 2004 då Anjeza Shahini med låten "The Image of You" slutade sjua och 2012 då Rona Nishliu med låten "Suus" slutade femma. Ifjol var det Eneda Tarifa som tävlade för Albanien men hamnade endast på 16:e plats i sin semifinal.

En intressant notering är att Albanien i stort sett alltid skickat kvinnliga artister till Eurovision Song Contest. Endast tre gånger (2006, 2007 och 2013) har manliga artister representerat Albanien. Notera gärna att ingen av dessa manliga sångare lyckades kvala vidare från sina semifinaler i Eurovisionen...

Om man bortser ifrån den sjukt överproducerade musikvideon med alla bluescreen-klipp och flummiga dataanimationer, så är detta ganska intressant. Lindita kan sjunga riktigt bra, och låten är verkligen gjord för henne. Det enda som egentligen saknas är väl en ordentlig hook, någonting minnesvärt att haka upp sig på. Just nu hamnar låten i skymundan av alla andra ballader, och det bådar inte gott. Men det är en genuin låt, och hon gör den bra. Förhoppningsvis räcker det till en final.

Det här är väl en låt som på sätt eller annat kritiserar världen som den ser ut idag, jag måste medge att jag aldrig bekantat mig med texten något närmare. Nåväl, den har en schlagerhöjning, mycket trummor och till och med fioler, vad mera kunde man önska sig. Hon är en skicklig sångare, men låten är inte riktigt tillräckligt bra, på något sätt.

Albanien var först ut att ha både artist och låt klar. I december när jag lyssnade på låten var låten på albanska och jag tyckte den inte den var något vidare. Nu är låten på engelska och jag tycker den låter ungefär likadant. Om man ska ge cred till Albanien så är de väldigt duktiga på att satsa på bra sångerskor och de har det gjort även i år.

Jag tycker att Lindita är bland årets snyggaste deltagare, kanske den snyggaste. Vill ni ha kul så kan ni googla på henne och se hur hon såg ut för bara något år sedan. Det är som två olika människor. Det är mycket roligare än att lyssna på den här låten. Inte bara får ni se några riktigt läckra bilder på Lindita, men också en fantastisk transformation. Bara det faktum att jag pratar mer om hennes utseende än själva låten borde vara en indikation på hur tråkig låten är. Det låter som Albanien gör varje år, och det är tråkigt.

I stort sett alla år som Albanien har tävlat i den här tävlingen har jag inte gillat deras bidrag, medan några få undantag. Men den trenden bryts i år vilket är glädjande för mig. Förvisso är det här också ett statement, men till skillnad mot t.ex. Georgien känns det inte riktat åt någon särskild person/land. Låten känns välskriven och det är en av mina favoriter i år helt klart.

Albanien ställer upp med en låt som jag först tänker att det är en ballad. Tur för dem att det inte är det. Efter första refrängen blir det lite mer upptempo. Dock inte tillräckligt för min smak. Jag minns inte låten och den är inte så bra heller.

Storslaget och bombastisk från Albanien. Lindita är oerhört musikalisk och begåvad som såväl sångerska som låtskrivare. Ett tryggt val av Albanien. Jag var inte jätteförtjust i denna låten när jag hörde den i originalversionen på albanska i december, men när den engelska slutversionen presenterades växte den allt mer på mig. Det kan antingen bli succé eller flopp här. Mycket hänger på hur liveframträdandet. Jag tycker det tenderar på att låta lite väl skrikigt emellanåt.

Belgien var en av de sju ursprungsländerna när Eurovision Song Contest drog igång år 1956. Landet har deltagit så gott som alla år, med undantag för åren 1994, 1997 och 2001. Belgien är ett tvåspråkigt land och därför har respektive landsdel ett eget TV-bolag som samsas om den nationella uttagningen. Vartannat år är det flamländska VRT och vartannat år är det franskspråkiga RTBF som arrangerar tävlingen i landet, och därför kan uttagningsmetoderna skilja sig markant. VRT brukar allt som oftast välja genom uttagningen Eurosong (nationell uttagning) medan RTBF oftast på senare tid har föredragit internval. Så blev det också i år när RTBF tog ut artist och bidrag.

En intressant notering är att Belgien har än så länge endast en seger i bagaget, nämligen med Sandra Kims "J'aime la vie" år 1986. Intressant är att Sandra vid den tidpunkten bara var 13 år gammal, vilket är den yngsta vinnaren genom tiderna. Och detta rekord kommer att hålla sig så länge EBU behåller regeln om att de tävlande måste vara minst 16 år gamla för att få ställa upp i ESC.

Belgien har verkligen gjort framsteg de senaste åren, och i år har de verkligen höjt ribban rejält! "City lights" är modern, cool och snyggt producerad, men kan riskera att hamna i skymundan med alla andra mörka suggestiva bidragen i år. Visst, detta är den klart snyggaste och bästa av de låtarna i år - men det betyder inte att risken ändå finns att denna glöms bort. Som vanligt hänger nog mycket på hur Blanche framställs på scenen, och det ska därför bli mycket intressant att följa repetitionerna i Kiev. För här har Belgien en potentiell topp-3 låt!

Det här är än en gång en låt som jag är hemskt osäker på ifall jag gillar eller inte. Samtidigt som jag gillar sångaren och hennes röst, så tycker jag den blir lite underlig och udda i vissa sekvenser. Jag skulle kanske säga att det inte riktigt är en Eurovisionslåt det här.

Ett av mina favoritländer i ESC under 00-talet. Har tappat en del under 10-talet men jag hoppas de kan växla upp igen och producera låtar som sticker ut. I år skickar Belgien en midtempoballad. Låten växer för varje lyssning men jag blir inte känslomässigt berörd som andra som hyllar den till skyarna. Tycker att låten är en miten låt. Helt okej men inte mer än så.

Det känns som att Belgien hänger med i tiden och skickar en låt som funkar även utanför dessa sammanhang. Personligen vet jag inte riktigt vad jag tycker om den. Detta är en av de låtarna där jag känner mig riktigt kluven. Jag tycker inte det är dåligt, men inte heller något jag skulle sitta och lyssna på. Tycker det är ändå kul att Belgien testar alla dessa genrer och vågar prova saker i tävlingen som inte hör till vanligheterna. Intressant notis: Jag trodde detta var två personer som sjöng, men det är visst en och samma tjej som sjunger hela låten.

För många är det här årets stora favorit. Jag förstår inte hypen kring att det här skulle kunna vara en av årets vinnarkandidater. Konstnärliga bidrag från Belgien har dock visat sig funka när det väl gäller (t.ex. år 2015) men jag förstår ingenting.

Vilken enformig låt. Blanche sjunger helt monotont, det händer ingenting i hennes röst. Det är synd, jag hade hoppats på Belgien. De brukar ha bra bidrag. Tyvärr kommer den enformiga sången bli Belgiens fall.

Här instämmer jag helt och hållet med min panelkollega Adrian. Jag fullkomligt älskar detta bidraget. Lätt en av mina absoluta favoriter det här året. Belgien satsar återigen på kombinationen; en ung artist ihop med en modern låt. Det har varit ett framgångskoncept för Beligen flera gånger tidigare. Jag känner viss nervositet att Blanche inte kommer att greja livesången och att hon har en alldeles för blyg och osäker framtoning. Hoppas att jag har fel.

Montenegro tävlade från början i ESC som en del av Jugoslavien, men efter att den unionen föll så blev man istället en del av Serbien kallat Serbien-Montenegro. 2004 gjorde den konstellationen entré i tävlingen och man fick två toppresultat. Men 2006 delades Serbien och Montenegro i två länder och 2007 gjorde dessa stater debut som egna länder. För Montenegros del har det inte gått lika bra som det har för Serbien. Montenegro deltog 2007-2009 utan att komma högre än 11:a i semifinal, vilket gjorde att landet avstod tävlan i två år. Man hade sedan två tröga år innan det till slut, genom två vackra balkanballader (en signerad Zeljko Joksimovic) som man tog sig till final. Ifjol när man satsade på riktig hård hårdrock så fallerade det dock igen...

En intressant notering är att Montenegro i stort sett alla år de tävlat (som enskilt land) bara skickat manliga sångare till Eurovisionen. Undantag gjordes 2009 när man skickade Andrea Demirović och 2013 när man hade Nina Žižić som featuring-sångerska i refrängen.

Jaha, Montenegro fortsätter sin musikaliska ökenvandring genom att skicka de knasigaste bidragen de senaste två åren. Minns tillbaka till 2015 när de sist gjorde sig finalvärdiga med Knez' "Adio". I år känns det som att man istället går på chock snarare än kvalitet även om fest-delen av min hjärna går igång på detta dansvänliga balkan-alster. Men någonstans inser vi nog alla att detta kandiderar på sistaplatsen, och jag bävar inför scenshowen med alla halvnakna dansare i glitter. Men ändå - det är ju inte Eurovision utan något sådant här bidrag!

Det här är det jag vill ha av en Eurovisionslåt. En lovande vers som går över till en uptempo-refräng med en intetsägande text och utan egentlig mening! Udda inslag av saxofon och ett starkt techno-dunkadunka i bakgrunden!

När jag lyssnar på Montenegro börjar jag genast tänka på Gunter om ni minns honom. Hade stora framgångar under mitten av 00-talet. Låten känns daterad och något som borde varit med i festivalen för flera år sedan. Om han uppträder med bar överkropp i Kiev lär han få publiken att jubla men det räcker inte för att ta sig till final.

Jag tycker det här är så pass udda att jag gillar det. Jag brukar av någon anledning dras till Montenegros märkliga bidrag som de skickat genom åren. Givetvis kommer inget toppa "Adio" från 2015, men detta är kul på sitt sätt. Man blir liksom glad av låten och i en deltävling fylld av ballader bli man faktiskt rätt uppiggad av den här låten. Jag hoppas innerligt att vi får se någon bit från den coola musikvideon på scen.

Även om det här inte är någon direkt favoritlåt för mig i år och enligt mig inte ett av Montenegros bättre bidrag i den här tävlingen så måste jag ändå säga att det svänger lite om den här låten. Och med tanke på att det är väldigt många ballader och midtempbidrag i den första semifinalen så skulle jag inte bli förvånad om Montenegro faktiskt tar sig till final.

Nej, nej, NEJ!!

Här har vi verkligen ett bidrag som sticker ut och då främst artisten i sig. Jag vet inte om jag tycker detta är så fruktansvärt bra, men man blir glad och på partyhumör. Vi kan räkna med ett riktigt shownummer på scenen. Troligen stannar detta bidraget i semin.

Finland har varit med i ESC sedan år 1961 och har i stort sett varit med alla år sedan dess med undantag för de år på 90-talet när sämre placeringar gjorde att man fick stå över ett års tävling. Ett annat undantag gjordes även 1970 när Finland tillsammans med Sverige, Norge och några andra länder bojkottade finalen p.g.a. att fyra länder delat på segern året innan. Finlands resultat i Eurovisionen har inte alltid varit så lysande. Till man fick sin första efterlängtade seger med Lordi år 2006 hade man då haft hela 8 sistaplatser varav tre med noll poäng. Efter att man fått arrangera tävlingen på hemmaplan för tio år sedan (2007) så har topplaceringarna uteblivit, även om Finland har lyckats kvala vidare ytterligare fem gånger på nio försök. Men samtliga gånger har det slutat i bottenträsket. Man har också fått en nionde sistaplats i final.

En intressant notering är att pianisten och halva duon i årets finländska uppställning, alltså Lasse Piirainen, för tillfället är en av pianisterna i den finländska upplagan av "Så ska det låta", eller "Bumtsibum", som programmet heter i Finland. Det programmet är ändå redan inspelat på förhand, så det kommer inte störa duons förberedelser inför Eurovisionen i maj.

Vågad ballad ifrån Finland i år - som påminner starkt om "Birds" med Anouk från Nederländerna 2013. Precis som då tycker jag extremt mycket om den här sorgsna, diffusa och närmast mystiska musik som skapar en rejäl kontrast till nästan allt annat i startfältet i år. Visst är startfältet mättat på ballader, men jag tror ändå detta kommer att sticka ut tillräckligt för att nå finalen. Sedan beror mycket som vanligt på scenshowen, men den får vi ju först se i Kiev. Just där kan detta bidrag mycket väl falla - och vad vi såg i UMK i vintras skvallrar om att förbättringar är nödvändiga.

Det är lite synd att Finland skickar just den här balladen ett år då resten av Europa, eller åtminstone de som tävlar tillsammans med Finland i semifinalen har valt att likväl skicka ballader. Men i år finns det inget skäl att skämmas över att vara finländare i alla fall. Jag har på känn att det nya upplägget av UMK kan ha lett till det här valet, likaså de internationella jurygrupperna, men det är svårt att säga. Lite beroende på var Finland blir placerad i den första halvan av första semin så varierar våra chanser på en finalplats, men månne det inte skulle vara dags för oss finnar att få uppträda på lördag kväll också, för en gångs skull liksom. Jag gillar den, och inte bara för att jag är finländare, utan även för att jag tycker att det helt ärligt är en bra låt 🙂

Det är många ballader med i årets ESC men Finland har en av de bästa. Älskar verkligen denna finstämda ballad. Tycker sångerskan sjunger riktigt bra också. Tyvärr är det många ballader med i årets ESC så det finns stor risk att den blir utkonkurrerad av andra midtempo-låtar/ballader. Om det inte varit ett balladår tror jag att denna låt hade varit med i toppstriden.

När jag först hörde denna låten blev jag förälskad direkt, men ju närmare vi kommer Eurovision desto mer har kärleken för låten försvunnit. Det har gått ifrån något alldeles underbart till rätt så tråkigt. Låten påminner mycket om andra låtar från tidigare år i Eurovison , men för mig för den tillbaka tankarna till 2013 då Finland borde skickat "We should be through" och fört tillbaka tävlingen till Helsingfors igen, för den balladen var mäktig. Istället skickade man en tjej som sökte den rätte och det floppade. Denna är inte i samma klass och andra ballader i årets tävling är snäppet vassare. Men för en som är lite melankolisk av sig är detta en guldklimp i en salig blandning av tråkiga ballader.

Jag är hemskt ledsen Finland, men nu måste jag få vara ärlig. Det här är ingen låt som jag går igång på, tvärtom tycker jag "Blackbird" är en väldigt seg och ointressant låt. Så fort jag har hört den så har jag glömt bort den. I årets UMK fanns det åtminstone ett otal bra låtar som hade fungerat bättre än "Blackbird" som nu valts ut. Men jag hoppas att det går bra för er trots allt mitt betyg måste ändå vara ärligt.

Ännu en ballad, ännu en stor gäspning. I ett så stort startfält av ballader så känns det inte så strategiskt att skicka ännu en ballad. Jag är tveksam om Finland når finalen ens... Tyvärr.

Vackert och finstämt från våra grannar på andra sidan Östersjön. Finland har haft två år på raken med utebliven finalplats. Det lär inte bli någon finalplats i år heller. Detta bidraget är alldeles för tråkigt för att folk i allmänhet ska ringa och rösta på det. "Blackbird" påminner lite om Irlands ESC-vinnarlåt från 1996, "Nocturne".

Azerbajdzjan debuterade i ESC 2008 och har efter det varje år konsekvent lyckats kvala vidare till finalen och i många fall fått riktigt bra placeringar. Under landets första 6 år i tävlingen lyckades man med bedriften att komma etta, tvåa, trea, fyra, femma och åtta. Därefter har det inte gått lika bra för landet som mer eller mindre hamnat i bottenträsket tre år i rad.

En intressant notering är att Azerbajdzjan konsekvent varje år sedan 2009 har använt sig av utländska låtskrivare till sina tävlingsbidrag. Oftast har dessa låtskrivare hämtats från Sverige, och det är inget undantag från den regeln i år. Däremot har Azerbajdzjan inte varit lika schyssta tillbaka med att ge poäng till Sverige, men det är en annan femma...

Sedan Azerbajdzjan började använda svenska låtskrivare 2009 så anser jag att landet knappt satt sin fot fel något år! Varje år hittills har de lyckats imponera på mig, antingen med modern välskriven pop eller med annorlunda och snygga ballader. Tyvärr händer det dock att artisterna ibland inte håller måttet - som ifjol då Samra inte alls kom upp i tillräcklig standard. I år har man valt en mörkare men samtidigt lättigenkänlig poplåt som verkligen passar in i årets "musikmall" i ESC. Personligen tycker jag att denna låt hör till de mest effektfulla och minnesvärda av de suggestiva låtarna i år - och är troligen den som jag också tycker bäst om. Samtidigt är jag fundersam på hur detta kommer att se ut live - denna typ av mörkare pop är ovanlig för Azerbajdzjan, och frågan är hur de väljer att framställa det på scenen. Det kommer att avgöra helt om detta är ett topp-10 bidrag i finalen eller bara topp-20. Men jag är helt säker på att detta är ett finalbidrag, som inte lär hamna i bottenträsket!

Det här låter modernt och mycket välproducerat, som vanligt har ju Azerbajdzjan anlitat svenska låtskrivare för den här uppgiften. Men jag tycker det låter lite som ett bidrag som inte kvalade in i Melodifestivalen, kanske det är så det är. Hon sjunger bra, åtminstone såhär i studioversion.

Azerbajdzjan visar verkligen var skåpet ska stå. Låten är ruskigt bra och den enda låten som jag tror kan utmana favoriten Italien. Låten är skriven av Sandra Bjurman som azererna gillar. Hon har skrivit Azerbajdzjans bidrag de senaste åren i ESC, bland annat "Running Scared" Som vann för Azerbajdzjan 2011. De enda låt som jag kan se att hon skrivit för Sverige är "Only the Dead Fish Follow the Stream" med Louise Hoffsten. Varför får inte hon vara med i Melodifestivalen som ska satsa på kvinnliga kompositörer? Sandra Bjurman verkar kunna detta med hits, tycker i alla fall Azerbajdzjan men inte Christer Björkman.

Sveriges andra bidrag i årets tävling är intressant, förlåt Azerbajdzjan. Men med tanke på deras förtjusning i svenska låtskrivare är det som att Sverige har med två bidrag årligen. Det är intressant för mig då jag inte riktigt vet vart jag har låten. Personligen är det inget jag skulle ha i min spellista och lyssna på, men å andra sidan känns det som en låt som kan tilltala folket. Det är också snyggt producerat och det är en bra sångerska. Men allt det positiva i låten måste tyvärr ge sig för det faktum att jag inte gillar låten. Jag kan inte ge högt betyg för något jag inte tycket om, men jag är säker på att det kommer gå bra för dem i tävlingen.

Ä-N-T-L-I-G-E-N - med betoning - kommer Azerbajdzjan med ett bra tävlingsbidrag till Eurovision Song Contest. Som jag väntat sedan ”Drip Drop” som Safura framförde i ESC 2010! Jag vill bara överösa detta med beröm efter så mycket tråkig musik som jag tycker att Azerbajdzjan har tävlat med i ESC under de senaste åren. Vad är det då som är bra med det här? För det första är det en intressant melodi och en stabil sångerska, men framförallt är det en låt som sticker ut. Detta även om man återigen tagit in svensk hjälp för att göra bidraget, så känns det så befriande att Azerbajdzjan äntligen lämnat det där "perfekta soundet" bakom sig. I år känns det äkta - och det vill jag berömma.

I ett startfält av många ballader så är det befriande att höra en upptempolåt. Den är helt okej bra. Jag blir inte jätteimponerad men det är helt okej.

Azerbajdzjan har alltid kvalat in till ESC-finalen sedan debuten år 2008. Jag är trött på att detta landet ständigt måste ta in låtskrivare från Sverige till sina ESC-deltaganden. Detta är ett så intetsägande och tråkigt bidrag tycker jag. Allt som är modernt behöver inte vara bra. Så känner jag i detta fall. Enformig låt med tjatig refräng. Kommer finalsviten att brytas i år? Jag tror inte så blir fallet.

Portugal är det land som deltagit längst i Eurovision Song Contest utan att ha tagit hem en enda seger (debut 1964). Man tillhör därför Eurovisionens sorgebarn som kommit som bäst på en sjätteplats i finaler (1996) samt en andraplats i semifinaler (2008). Man har som sagt ett rejält dåligt facit i den här tävlingen även om vi ska nämna de nio gånger som man hamnat på topp 10. Men det var som sagt väldigt länge sedan det hände nu. Sedan semifinalsystemet 2004 infördes har Portugal bara lyckats kvalificera sig tre gånger: 2008-2010 och då placerat sig mitt i resultatet. Efter ett antal tröstlösa försök efter dessa år hoppade man av ifjol men är tillbaka i år igen.

En intressant notering är att av de hittills fyra gånger som Portugal avstått tävlande i ESC har det hänt hela tre gånger när Sverige arrangerat tävlingen (åren 2000, 2013 och 2016). Dock är det oklart om det finns en hang-up på Sverige från RTP:s håll eller om det bara handlar om ekonomi eller annat. Frågan låter stå obesvarad...

Wow. Man upphör aldrig att bli förvånad av Portugal! Landet har kämpat oerhört de senaste 60 åren med att nå topp-5, och nu plötsligt verkar spelbolagen tro att landet faktiskt har en rimlig chans att nå sitt mål! Själv är jag helt förvirrad - detta bidrag är en retrobomb från 60-talets Eurovision och påminner om landets första bidrag från 60-talet och fram till 70-talets slut. Väldigt gammaldags, men samtidigt väldigt välskrivet. Och visst, Salvador är en mycket speciell sångare med en mycket speciell röst - så allting talar för att detta bidrag kommer sticka ut oerhört i år! Men jag ställer mig ändå frågande här - vill Europa ha det här? Jag tror ärligt talat inte det. Däremot tror jag att juryn kan tänkas stödja det här - de gillade ju italienaren Raphael Gualazzis klassiska jazzlåt 2011 - så pass att den kom 2:a till slut! Så varför skulle inte Salvador kunna göra samma sak? Men att gissa hur Europa röstar är en annan sak, och det lämnar jag därhän. Personligen konstaterar jag att detta inte är "min kopp te" men har full förståelse för att att folk gillar retrokänslan!

Portugal satsar i år på en lite egendomlig artist som framför en känslosam ballad på ett språk ingen förstår. Och vet ni vad, jag tror det kan fungera! Låten är en ballad, men lite annorlunda ändå, och jag tror det kan gå hem hur väl som helst. En mer ”äkta” artist får du nog leta efter!

Portugal, denna fula ankunge som aldrig vunnit ESC men försökt flest gånger av alla som inte vunnit. Årets låt är väldigt finstämd och vacker. Han har en sån vacker röst så man blir nästan gråtmild. När jag lyssnar på låten får jag tankar till Lady och Lufsen när de går upp på bron efter att ha ätit spaghetti och sätter sina tassar i ett hjärta. Man blir kär när man lyssnar på denna låt.

Jag tror detta är en låt som gör oss tyckare mest kluvna i årets tävling. Känns som att det är den som väcker mest åsikter och känslor. Vissa tycker det är helt underbart, medan andra förstår varför Portugal aldrig vinner. Jag tillhör en grupp någonstans mittemellan. I början tänkte jag också att jag förstår varför Portugal aldrig vinner, men sen lyssnade jag några gånger till och det fick mig att tänka. Detta är kanske den mest unika låten i årets tävling. Det är så finstämt och välsjunget och det kvittar att jag inte förstår vad han säger, för det känns som att jag förstår vad han vill förmedla. Jag har en svaghet för excentriska sångare som är lite annorlunda, och han känns verkligen annorlunda. Jag tror tyvärr inte det kommer gå så bra för Portugal denna gången heller, men juryn lär nog ge den en högre placering än vad den annars hade fått.

Så var Portugal tillbaka i Eurovisionen igen och vad skickar de då? En låt som verkligen skulle kunna vinna alltihopa? Förvisso är det här en låt som påminner om det ”ljuva 1960-talet” (för den som var född då, vilket inte jag var) och att han är den enda som ej sjunger på engelska i semifinalen kan vara en fördel. Men för mig är det här bara ett sömnpiller till bidrag.

Återigen blir jag besviken på Portugal som skulle kunna göra så mycket bättre i den här tävlingen, men som väljer att bokstavligt talat trampa vatten. Detta har Portugal försökt med sedan 60-talet och inget av detta har lyckats. Om ni inte väljer att gå bredare internationellt med era artister med låtar som folk kan tänka sig rösta på så kommer det heller aldrig att fungera. Så lär det antagligen bli även i år.

Jag och Salvador skakar på huvudet tillsammans och lämnar det där.

Jag kan knappt tro att det är sant. Portugal som har haft det så motigt i den här tävlingen är för första gången (någonsin?) på länge tippade att hamna bland de fem främsta i årets Eurovision och vissa experter och bettingsidor tror t.om på att de tar hem det. Vilken lyckad comeback det skulle bli om man först och främst tar sig till final (något man inte gjort sedan år 2010) och att sedan få en topplacering (ev vinner). Den här enkla fado-inspirerade balladen är verkligen egen och allt annat än modern. Sångaren är karismatisk och känns äkta. Han lär charma en och annan tv-tittare. Juryn lär sätta Portugal högt i sina poängsättningar. Grattis till favoritskapet Portugal, men själv förstår jag inte alls hur det är möjligt att en sån här daterad, gammalmodig och svår låt kan vara så favorittippad.

Grekland debuterade i ESC 1974 och har tävlat i stort sett varje år sedan dess med ett par undantag. Två gånger har man dock hoppat av tävlingen inför tävlan, trots klart artist- och bidragsval, och tre år har man avstått helt. Resultaten varierade kraftigt inledningsvis med ibland på topp 10 och ibland mer mot mitten, men aldrig sämre än 20:e plats (1998). Efter återkomsten 2001 då man skickade gruppen Antique fick Grekland sin första pallplats (en tredjeplats) och från semifinalens införande 2004 började det gå mycket bättre för Grekland än någonsin. Mellan åren 2004-2011 hamnade man alltid topp 10. I detta inkluderas en seger som togs 2005 i Kiev. Men på senare år har det gått sämre för Grekland som både 2014 och 2015 tangerade den sämre placeringen från 1998. Och ifjol hände det som ingen trodde skulle kunna hända.

För en intressant notering är att Grekland ifjol missade att kvalificera sig till final från semifinal. Man hamnade på en totalt 16:e plats i första semifinalen och blev därmed utslagen. Det kan tilläggas att varken juryerna eller tittarna röstade upp Grekland.

Jag tycker det är lite ironiskt det här - landet som i princip dominerade ESC för 10 år sedan men i ett antal år nu kämpat för att komma nånvart i tävlingen, skickar i år en låt som man skäms över att gilla. Detta är min "guilty pleasure" d.v.s. en låt som man vet är rätt tafflig men man inte kan sluta lyssna på. Problemet är att grekerna fortfarande är ute o seglar rent musikaliskt, och man har inte återhämtat sig ifrån fjolårets fiasko då man missade finalen för första gången. Men man försöker iallafall ge intryck av att man har ambitioner nu - trots att resultatet är riktigt krystat. Det känns som att låten består av 4-5 låtar som man klippt sönder och sedan sytt ihop - varav en eller två låtar är riktigt bra och resten påminner om vinjetter till barnprogram och dåliga radioreklamer. Hade man bara haft den bra låten i sin helhet, då hade detta varit en vinnarkandidat, men nu lär den få kämpa för att nå finalen. Ändå vet jag att jag kommer heja på den i smyg. Kan inte sluta lyssna...

I princip en helt fin ballad med eurotechno-stuk, men jag fasar lite inför live-sändnigarna, då jag inte är alltför säker på att hon kommer klara av sång-delarna. Den gör ett rejält lyft när det kommer till refrängen, som jag starkt gillar, men versen i sin tur är kanske lite blek.

Jag skäms att jag gillar Greklands låt (man ska minst en skämslåt i varje ESC). Jag hör att det inte är Mozart som skrivit denna låt. Jag hör också att de blandar genres hejvilt. Men jag kan inte hjälpa att när balladen övergår till uptempo, då vill jag bara ställa mig upp och dansa. Det här är ESC för mig! Heja Grekland!

Jag tycker detta är en av årets mest förvirrade låtar. Det känns som att de inte riktigt vet vilken genre de ska fokusera på. Är det upptempo eller är det en ballad? De är överallt och jag är helt ointresserad. Detta är min Donny Montell 2016, med andra ord helt värdelöst. Jag saknar de gamla grekiska bidragen. Argo från förra året var mil bättre än detta. Sen känns känns det som att de vill köra ner budskapet i halsen på mig. Verkligen inget för mig, men en och annan person i Europa lär säkert falla för det.

Till en början vill jag säga direkt att Grekland kommer inte få en ny seger när man nu återvänder till Kiev - staden där man fick sin första seger i ESC (för 12 år sedan). Det blir alltså inte Aten vi får åka till 2018. Sedan har Demys bidrag ett tämligen enkelt budskap som andra vinnare redan försökt och lyckats bättre med, t.ex. Conchita, Loreen, Måns och Jamala. Med detta sagt vill jag ändå säga att det är ett litet lyckopiller i semifinalen och jag tror att Grekland kan få lite revansch att gå till final. Men mycket mer än så ska de nog inte räkna med idag.

Ett misslyckat försök till en upptempolåt. Jag har inga ord, det är så dåligt. Jag vet att jag låter väldigt negativ angående årets bidrag men jag tycker inte det är bra. Det är fåtalet låtar som är bra. Jag tycker ändå att det brukar finnas bra bidrag men i år lyser de med sin frånvaro.

Grekland har enligt mig gått ner sig i tävlingen. Efter "Opa" (2010) har de tappat mig totalt (bortsett från 2014). Ifjol fick de för första gången smaka på hur det kändes att missa finalen. Denna partylåten de kommer med i år är alldeles för billig och basic för att jag ska tycka om den och den kommer nästan 15 år försent. Vanligtvis så gillar jag den här eurodisco-genren, men denna låten känns alldeles för slätstruken och omodern. Kul med en uptempolåt, men synd att den inte var så särskilt bra.

Polen gjorde en succéartad debut i ESC 1994 med Edyta Górniak och låten "To nie ja!" som hamnade på andra plats i finalen. Några fler sådana "nära segern"-placeringar har det inte blivit för Polens del, utan topplaceringarna har snarare uteblivit. Med två undantag: 2003 (då man blev sjua) och ifjol (2016) när Michał Szpaks "Color of Your Life" som genom tack vare mycket tittarröster runt om i Europa och i Australien tog upp Polen till en åttondeplats. Annars har Polen i stort sett haft svårt att nå publiken och mellan åren 2005-2011 lyckades man bara kvala till finalen en gång. Därför avstod TV-bolaget TVP att tävla åren 2012 och 2013, men var tillbaka igen 2014 och sedan dess har man lyckats kvala sig till final varje år.

En intressant notering är att Polen givit mycket poäng till nordiska länder: Finland i semifinaler, Sverige i finaler och Norge i både semifinaler och finaler.

Tycker lite synd om Polen här, för trots att detta nog i min mening är det bästa som landet skickat de senaste 10 åren, så är detta bidrag helt bortkommet i årets startfält. Det faller helt enkelt in i den gråa massan i år, eftersom det finns så många liknande låtar i startfältet. Dessutom finns enorma mängder förbättringar att göras på framförandet, så jag tror tyvärr inte att Polen har en rimlig chans att nå finalen. Det är helt enkelt för likt allt annat och för ointressant.

Polen har valt att satsa på ballad, med stora Eurovisionstrummor, även den här låten kändes lite Bond-aktig, men frågan är hur bra den kan skiljas från mängden. Polen har ju för en gångs skull satsat på ett rätt så bra bidrag och ett seriöst bidrag, och skulle därför vilja gilla det här, men har lite svårt att tycka att det här skulle vara intressant eller annorlunda.

Falsksång och dålig låt. Det är så mycket man skulle vilja ändra i detta nummer för att göra det bra. Det är så mycket så om jag ska räkna upp allting så skulle de andra medlemmar inte få plats på denna sida så vi lämnar Polen och går vidare.

Från första lyssningen var jag hypnotiserad och fast. Jag tycker det här är helt underbart. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än såhär. Ibland kan det räcka med en avskalad ballad för att få mig på ballad. I en semifinal full med ballader kan det bli tufft att ta sig till final, men för mig är detta kanske ändå den bästa av dem. Mystiken kring låten tilltalar mig något oerhört och jag hoppas verkligen hon får till det på scen. Om polackerna i Europa lyckades ge över 200p till förra årets bidrag så kan de nog säkert ta detta till final också.

Efter den polska nationella finalen såg jag Kasias liveframträdande och då förstod jag inte så mycket av låten. Men nu när det finns en musikvideo förstår jag mer av vad hon vill få fram. Och då blir jag också mer intresserad av både henne och bidraget. Sedan gillar jag mystiken kring låten och jag hoppas verkligen att det blir ett häftigt scenframträdande: avskalat och enkelt. Mer än så behövs inte i det här fallet.

Varför står hon topless i videon? Hur är det relevant för låten? Låten är enformig. Möjligtvis är musiken bra.

Polen var ett av mina favoritländer ifjol. I år är de ett av de länder jag gillar minst. En slags konstnärlig låt som aldrig riktigt tar fart. Hur mycket jag än söker med ljus (läs ficklampa) och lykta för att hitta något positivt att säga om låten, så går det dessvärre inte. Den känns bara grå, eländig och dyster.

Moldavien debuterade i ESC 2005 i Kiev med att bjuda på ett spexigt nummer med en farmor som slog på en trumma. Det blev succé och en sjätteplats direkt - landets hittills bästa slutplacering. Sedan dess har landet i stort sett varje år bjudit på något traditionellt som möter Europa, även om man på senare år har börjat gå mer på det moderna tilltalet allt mer. Dock har resultaten för landet de senaste åren inte alls gått så jättebra. Senast landet var i final var 2013 och ifjol (2016) fick man också sin hittills sämsta slutplacering - näst sist i semifinal.

En intressant notering är att Moldavien allt som oftast utbyter höga poäng med sin granne Rumänien och man får och ger även ofta poäng till/från Ryssland och Ukraina.

Sunstroke project är äntligen tillbaka! Bandet som satte Moldavien på kartan efter att "Epic sax guy" blivit en viral succé på internet efter 2010 års ESC. Det var nog egentligen bara en tidsfråga innan de skulle göra comeback, och det känns som att de gör det med en värdig uppföljare även om den kanske inte är någon given succé. Låten är ju dock en av få upptempolåtar i år, och det känns verkligen som att Moldavien spelat sina kort rätt här. Man kan liksom inte undgå saxofonslingan eller de klubbvänliga rytmerna. Känns som att man har möjlighet att nå framgång även i år, men kanske dock "bara" till 12-15 plats i finalen.

Epic Sax Guy är tillbaka! Men vilket språk sjunger de egentligen på? Har svårt att förstå engelskan, musikvideon känns nog bara udda, och Epic Sax Guy har blivit en medelålders småtjock gubbe. Låten är konstgjord och musikvideon underlig. Gillar nog tyvärr inte det här alls lika mycket som jag gillade dem i Oslo.

Åh vad roligt att Sunstroke Project är tillbaka i ESC. Förra gången de var med i ESC så bjöd de på stor show. 2010 hette låten "Run Away" och kom på en 22:a plats men blev en stor favorit hos fansen. Deras låt i år bjuder upp till dans igen. Jag som gillar saxofon blir inte besviken när de drar igång sin saxofonsdisco. Heja Moldavien!

Låten känns omodern, har konstiga och opassande inslag av saxofon och är allmänt märklig bara. Jag förstår inte vad han sjunger även om det är på engelska, men jag kan inte låta bli att bli glad. De lyckades göra oss på gott humör 2010 och de gör det igen. Hade varit kul om de kunde föra över lite från musikvideon till scen, eller så är det bara något grabben i mig önskar. Storyn verkar vara att han vill visa att han är den perfekta svärsonen, men ger vibbar av något helt annat. Hur som helst är det kul och man kan inte riktigt tycka illa om det.

Först vill jag säga välkommen tillbaka SunStroke Project, men jag hade hoppats på ett bättre bidrag. Videon är inte mycket att hurra över och även om den görs med humor känns det inte rätt och låten gör sig bättre som musikslinga på radio än som en ESC-låt. Ändå måste jag medge att låten i detta balladtäta startfält ändå funkar lite, men inte mycket. Moldavien som annars gett oss många bra låtar genom tiderna har blivit ett av de sämre länderna nu. Det är faktiskt lite synd.

Egentligen tycker jag inte alls att det är en bra låt, men om jag jämför med föregående bidrag (Polen) så händer det något och det är bra! Musikvideon är helt irrelevant och otroligt sexistisk. Jag hoppas att de lämnar sin tråkiga kvinnosyn hemma.

Moldavien har inte varit i final sedan 2013. Därför anlitar man nu ett säkert kort i form av SunStroke Project som varit med förrut och kvalat landet vidare till final. Deras låt denna gång är minst lika medryckande och partyvänlig. Det är en låt som fastnar på hjärnan vare sig man vill eller ej. Tilltalande absolut. Sångaren har en skön & behaglig röst, även om hans engelska är bedrövlig. Epic Sax Guy underhåller med sitt saxofonspelande och vi lär bjudas på en ordentlig show. Sist gruppen var med i Eurovision kvalade de sig vidare till final. Återstår att se om de har samma tur denna gången.

Island debuterade i ESC 1986 och var det land som debuterade sist av de nordiska länderna. Vår skribent Adrian skrev tidigare i vintras om Islands ESC-historik och detta då de är en av fyra länder som debuterade före 1990-talet som ännu inte lyckats vinna Eurovision Song Contest. Dock har man varit nära två gånger: 1999 och 2009, men blev då slagna av både Sverige respektive Norge. På tal om Islands historik så har den de senaste tio åren inte sett helt lysande ut, undantaget då andraplatsen 2009. Sedan semifinaler infördes i tävlingen har Island dock lyckats kvala till sig finalbiljetter 8 gånger på 13 försök, men i stort sett varje gång har de hamnat i botten. De två senaste åren har Island inte lyckats kvala sig vidare till finalen alls.

En intressant notering är att Island i år skickar sin 30:e representant genom tiderna. Dock inkluderar detta att vissa artister återkommit i tävlan, så detta ska ses mer som totalt 30 artister sedan debuten 1986.

Jag var först helt övertygad om att denna låt var ett kärleksbarn mellan Aminata och Thomas G:son men så var tydligen inte fallet. Ändå är det skrämmande vad lik denna låt är "Love injected" och "Euphoria" i många passager! Tyvärr valde islänningarna att kliva rakt in i samma genre som alla andra i år, och det gör att man har extremt hård konkurrens och dessutom riskerar att helt komma bort sig i mängden av suggestiva midtempolåtar. Personligen tycker jag att detta är en kanonbra låt, och jag ser fram emot vad som kan bli det mest spektakulära isländska scennnumret på flera år. Däremot inser jag att detta kommer få svårt att nå final, även om jag lär hålla tummarna!

Svala har en låt i vilken hon verkligen får visa vad hon går för. Jag är ändå rädd för att den kommer vara lite för underlig för den stora massan. Och för mig. Den har kanske lite ”Euphoria”-vibbar, men ändå inte riktigt. Den blir lite för flummig för mig.

Det är väldigt få upptempo låtar med i årets ESC, så när det kommer en sådan låt kommer man hoppa upp ur soffan. Island har skickat en låt som svävar mellan upptempo och midtempo men eftersom de är så få upptempo låtar med i årets tävling och speciellt första delen av semi ett så känns Island chanser att ta sig vidare mycket goda. Skulle gett bidraget högre poäng om den var på isländska men eftersom det är så få låtar med drag i år så får den ändå ett ganska högt betyg.

Då var vi framme vid årets "Euphoria-bidrag". För visst finns det ett land varje år som försöker återskapa den? Denna gången är det Island. Om jag då inte gillade "Euphoria", hur ska jag då gilla en billig kopia av den? Det är tråkigt och smaklöst. Jag saknar Islands mer traditionella bidrag som "Never Forget" eller "Eg a Lif". Detta tilltalar mig inte ett dugg. Jag önskar att Island kunde gå tillbaka till de åren då de inte fokuserade på att kopiera andra bidrag, vilket de gjort de senaste åren, utan satsade på hög kvalité som de brukade komma med innan.

För det första så önskar jag Island större framgång i den här tävlingen än vad de har fått utdelning för de senaste åren. Men problemet har varit (och är) att de år efter år hakat på trender av det som nyss vunnit istället för att komma med eget bättre material. För det var på den tiden för kanske 5-10 år sedan som de var betydligt mer unika och då hade de också bättre låtar. Dock - ser man till ett övre plan av helheten så tycker jag ändå att Svalas "Paper" gör ett helt okej intryck. Inget jag direkt går igång på, men i det här mindre roliga semifinalstartfältet är det ändå en av de bättre bidragen i år.

Eftersom jag äger en islandshäst så vill jag så gärna att Island ska vara bra, men det är sådär. Jag känner ingenting för låten, den säger mig ingenting.

Jag är besviken på årets isländska bidrag som känns fruktansvärt ointressant. Är helt inne på samma linje som Haris här. De borde inte ställa upp med en sån här modern och klurig låt, utan hållt sig till de mer traditionella låtarna. Det fanns gott om andra kandidater som hade fungerat bättre anser jag. Jag tror Island kan förvänta sig att missa finalplats i år igen. Kan inte minnas att jag någonsin ratat ett isländskt ESC-bidrag tidigare. De brukar alltid tillhöra mina främsta favoriter år efter år, men dessvärre inte denna gången.

Tjeckien är en av tävlingens senare debutanter som kom med i ESC 2007 i Helsingfors. Starten och de två kommande åren skulle dock komma att bli en smärre mardröm för landet som inte lyckades komma bättre än näst sist i en semifinal. Så efter tre misslyckade försök fick det vara nog ansåg TV-bolaget CT. Men fem år senare, år 2015, var man tillbaka igen. Och även om det inte gick så mycket bättre den gången så höjde man sig ett par placeringar. Men ifjol lyckades man äntligen ta sig till final även om det tyvärr blev en näst sistaplacering.

En intressant notering är att Tjeckien lyckades slå ut både Bosnien-Hercegovina och Grekland när Gabriela Gunčíková tog Tjeckiens första finalplats 2016.

Varför misslyckas alltid Tjeckien i ESC-sammanhang? Jag tycker att det är konstigt att ett land som ändå är relativt stort och centralt beläget i Europa konstant satsar fel i en sådan stor tävling som ESC. Ifjol kom man sist i finalen, och i år tvivlar jag på att man ens når finalen. Detta är nämligen totalt ointressant - den största dödssynden (förutom hip-hop) i Eurovision. Hon sjunger med enorm brytning som stundtals gör det svårt att förstå henne, och dessutom så blir låten inklämd mellan två mycket mer intressanta låtar. Kontentan blir att Tjeckien känns hopplöst borta från någon finalplats just nu.

Bland årets ballader kommer den här nog att drunkna i mängden. Den har liksom inte riktigt det där starka stuket som Finland och Australien, och inte heller något hemskt annorlunda, som Albanien. Här är det helt enkelt piano, stårkar och sång, so nog inte växer tillräckligt mycket. Lite för tråkigt skulle jag säga.

Tjeckien är ett land som inte haft några stora framgångar i ESC. Förra året tog de sig till final men väl där fick de noll poäng av folket och slutade näst sist. Tjeckien satsar liksom ifjol på en ballad. Balladen behöver några lyssningar innan den fastnar men när den väl gjort det så växer låten för varje gång man lyssnar på den dock inte till några stora höjder. Jag hoppas Tjeckien går till final i år också, så de får blodad tand och vill fortsätta ställa upp i ESC.

Släng era sömnpiller i väggen ni som använder dem, sätt på denna låt istället. Det funkar säkert bättre. Tjeckien är för mig en enorm besvikelse i denna tävlingen. Man föreställer sig att det landet borde ha en och annan bra artist, men det är inget de verkar vilja skicka till Eurovision. Istället skickar de den ena dåliga balladen efter denna andra. Men denna slår nog allt i vad gäller hur dålig en ballad kan vara. Den checkar av alla punkter som en dålig ballad bör ha - dålig sångerska, tråkig, dålig engelska, händelselös. Jag behöver nog inte fortsätta för att ni ska förstå vad jag försöker få fram.

Som många säkert känner till har Tjeckien varit ett av mina favoritländer i den här tävlingen de två senaste åren och jag glatt mig mycket över deras bidrag. Framförallt ifjol när jag fick se Gabriela Gunčíková (deras representant) framträda live i Globen under semifinal 1 och - fick se Tjeckien ropas upp som finalist! Den kvällen var min lycka gjord kan jag säga. Och i finalen satt jag live i Tele2 Arena och hejade fram henne och blev lika upprörd när tittarna gav henne noll poäng! Fy skäms Europa för det!

Därför är det med stor sorg i hjärtat som jag ser att detta land nu går tillbaka till sin forna bottennotering som man hade åren 2007-2009. För ett ögonblick trodde jag att det tjeckiska TV-bolaget hade lärt sig av sina misstag, men så fel jag hade. Den här låten man tävlar med i år är bara ett megastort sömnpiller. Tyvärr alltså Tjeckien lär nog åka ut i år igen.

Ja… ännu en ballad, ännu en låt som är såååååå tråkig.

Tjeckien har varit med fem gånger tidigare och lyckades för första gången nå finalen ifjol, vilket var helt välförtjänt. Årets bidrag kommer inte göra succé överhuvudtaget. Låten är katastrofalt tråkig och chanserna att gå vidare till final är lika med noll. Den siffran är ett passande betyg för detta bidrag. Årets första nollpoängare av mig.

Cypern har deltagit i ESC sedan år 1981 med undantag för åren 1988, 2001 och 2014. Som vi tidigare har berättat tillhör Cypern ESC:s fyra sorgebarn - dvs. de fyra länder som debuterade före 1990-talet men som ännu inte vunnit tävlingen än. Läs gärna Adrians krönika om detta. Cypern har annars bjudit på en mängd olika genrer genom tiderna, främst med inslag av grekiska eller engelska toner. Ifjol körde man rockband men även om man tog sig till final så blev det inte så bra slutresultat. Senaste högsta noteringen för Cypern är en femteplats i finalen 2004.

En intressant notering är att Cypern och Grekland ofta utbyter höga poäng med varandra i tävlingen. Men, på senare tid har den klassiska "and 12 points from Cyprus goes to...Greece" bytts ut till lägre poängsummor.

Äntligen kommer Cypern med en låt som faktiskt skulle ha en rimlig chans att vinna ESC! Årets cypriotiska bidrag är enormt snyggt producerat och tilltalar mig oerhört mycket - trots att det stundtals doppar foten i det suggestiva låtträsket där alla andra bidra ligger och simmar runt. Låten balanserar mellan upptempopop och suggestiv midtempoballad. Men det är just det som jag gillar, förutom den sköna basgången. Däremot krävs en rejäl scenshow för att sälja detta i Europa, vilket får mig att tro att Cypern inte kallt kan räkna med en finalplats just nu. Tvärtom, kommer nog allt att avgöras på scenen i Kiev.

Thomas G:son står i år för Cyperns bidrag, och det märks. Låten låter modern och i princip som något som i alla fall hemma i Finland kunde spelas på radio när som helst. Hovig, som artisten heter, klarar sånginsatsen väl, men det känns ändå som om något saknas. Kanske är det för att den är upprepande och repititiv, eller kanske är det för att den påminner så förskräckligt mycket om låten ”Human” av Rag n Bone Man.

En till midtempo låt! Om Cypern varit det enda landet som ställt upp med denna typ av låt så hade han kunnat vara en potentiell utmanare men när det finns så många låtar av samma sort är risken stor att vissa faller i glömska. Det är för övrigt Thomas G:son som skrivit låten. Bara det är värt en extra halv poäng.

I detta träsk av ballader kommer Cypern med något uppfriskande. Det är snyggt, välproducerad och jag diggar verkligen med. Det är något i låten som jag inte riktigt kan sätta fingret på som tilltalar mig med den. En av årets bättre låtar i denna genre av låtar, upptempo/midtempo poplåtar. Catchig refräng dessutom. Avgörandet lär komma på scen och jag hoppas de fixar det och bjuder oss på något speciellt för låten ger verkligen möjligheten för det.

Ifjol var Cypern mina stora favoriter och då kom de bara på plats 21 (!) i finalen. Årets cypriotiska låt som Hovig framför når absolut inte upp till vad Minus One gjorde ifjol, men den känns ändå befriande. Åtminstone om jag ska se i perspektiv till att det är en relativ seg första semifinal. Låten är ganska bra, och den kan säkert kan nå höga höjder. Vid vissa lyssningar så når den till och med lite högre. Den ska gå till final om jag får bestämma.

Jag gillar beatet i låten och refrängen är lite catchig. Den sticker ut bland alla ballader, tack och lov. Dock är den inte superspännande. Men helt okej.

Detta är en väldigt traditionell Eurovision-låt. Den här typen av låtar känner vi igen sen tidigare. Jag tilltalas av detta och som jag uttryckt mig många gånger förrut. G:son levererar alltid bra låtar. Hoppas på ett mäktigt liveframträdande med lite häftiga bakgrundsdetaljer och dansare, för den behöver något extra som lyfter helhetskonceptet, eftersom det här är en midtempo-poplåt som diggar på i samma tempo utan någon direkt höjning. Någon topplacering i resultatet förväntar jag mig inte.

Armenien debuterade i Eurovision Song Contest 2006 och har sedan varit med alla år utom år 2012 (då tävlingen hölls i Azerbajdzjan). Samtliga gånger man har deltagit utom en gång har man lyckats kvala sig till final. Som bäst har man två fjärdeplatser i finaler (2008 och 2014), varav den senare gången var man från början favorittippad till segern. I år deltar Armenien för elfte gången gillt.

En intressant notering är att Armenien lyckats få många höga placeringar i finaler. Av de hittills nio gånger man lyckats ta sig till final har man bara hamnat utanför tiotoppen två (!) gånger (2013 och 2015).

Armenien har en viss förmåga att få intressanta artister att göra tråkiga och ointressanta låtar verkar det som. Artsvik är en mycket spännande sångerska som förmodligen hade kunnat gå mycket bra att sälja in i Europa, men problemet är att låten är en fullständig flopp. Trots att låten heter "Fly with me" så lyfter den aldrig! Den blir en 3 minuter lång gäspning istället. Den hade kunnat fungera om man bara hade lagt in, typ en refräng kanske? Jag förstår ärligt talat inte hur låtskrivarna tänkte här - men detta är ett bidrag som inte lär flyga in i finalen. Snarare lär det bli en kraschlandning i bottenträsket.

Inte en balkanballad, men ändå ett rejält öst-Europeiskt stuk. Riktigt annorlunda, men lite för annorlunda för att fastna för mig. Jag tycker det är något intressant, men lite för udda kanske för min del.

Armenien var det land som var sist ut med artist och låt. Låten är unik. Om Loreen hade tävlat för Sverige hade denna låt varit den som kunnat konkurrerat med Loreen. Jag gillar detta, jag som inte brukar gilla moderna rytmer men jag tycker de har en skön mix av ny musik och gammal armensk folkmusik. Hoppas Europa förstår detta och skickar den till final, jag är inte säker på att den går till final tyvärr.

Är det bara jag som tycker att Armenien verkar skicka samma låt till Eurovision varje år? Det låter likt varje gång, med trummor och någon sorts rop till slagfältet. Kanske är bara jag. Ironisk titel då låten aldrig lyfter. Armenien har dock en förmåga att få till snygga scennummer vilket är till deras fördel och kan ta dem till final. Annars är detta helt ointressant för mig. Och det stora mysteriet är nog vart refrängen tog vägen.

Armenien är ett land som ofta skickar konstnärliga låtar som jag personligen väldigt sällan förstår mig på. Men det finns underliggande toner där deras olika låtskrivare och kompositörer har lyckats fånga alla hörn av Europa. På det sättet kan många känna igen sig i tilltalet av vad artisten vill framföra, men mig har de av någon anledning misslyckats att nå. I år är det inget undantag gällande bägge delarna. Jag är övertygad om att Armenien absolut utan någon som helst tvekan tar sig till final i år med denna orientaliska öst-väst-influerade låt. Men personligen anser jag den är rätt tråkig och slätstruken, därav det betyg jag kommer att ge Armenien i år.

Ja… Det är inte roligt detta. En låt som säger ingenting. Så tråkig…

Armenien är alltid förhandsfavoriter på senare år och lyckas få till maffiga scenframträdanden och bra placeringar. De ska ha cred för att de ger sig på så annorlunda och kluriga låtar och dessutom uppnår resultat. Ifjol minns jag att jag nollade Armenien och i efterhand var inte den nollan befogad. För vilket mäktigt framträdande sångerskan Iveta bjöd på i Stockholm (även om låten inte var något för mig). Av någon underlig anledning lyckas Armenien med den här typen av låtar, så jag är övertygad om att de kommer komma högt i år igen. Men återigen är detta inget för mig. Endast tre bidrag kommer jag på som jag verkligen älskar från Armenien i ESC-sammanhang; Qélé, Qélé (2008), "Nor Par" (2009) och "Apricot Stone" (2010).

Slovenien debuterade i ESC 1993, bara något år efter att Jugoslavien hade börjat falla samman. Helhetsmässigt har det inte gått så väldigt bra för Slovenien i denna tävling, även om man har två sjundeplatser som högsta resultat så var det länge sedan som Slovenien fick visa framfötterna. När semifinalsystemet infördes 2004 har landet bara lyckats kvalificera sig på fyra försök av 13 möjliga. Men samtidigt har man inte gett upp utan försöker igen och igen.

En intressant notering är att Slovenien i stort sett alltid haft någon form av nationell uttagning med jury- och/eller tittarröstning. Enda gången man hittills valt internt var år 2013.

Hm. Jag är rädd för att detta blir en rejäl sågning - trots att jag egentligen tycker om Omar Naber. Han är en av de slovenska ESC-artister som jag tycker bäst om - men jag konstaterar samtidigt att han har sina bästa år bakom sig. Jag kan inte komma ifrån hur oändligt uselt han finalframträdande var i den slovenska finalen och hans falsksång har gett permanenta skador i mina hörselgångar. Fy ----! Låten är en pastisch på alla ballader någonsin och hade nog bedömts vara FÖR sockersöt ens för Disney. I sin helhet är detta tyvärr något som jag inte klarar av att lyssna på. Hemskt ledsen för detta.

Njaa, låten i sig är ju stark, men sångarens insats är inte riktigt lika. Årets kylskåpspauslåt kanske? Nä, jag varmnar inte alls.

Jag fullkomligt älskar Slovenien! Fantastisk ballad! Jag blir väldigt berörd när jag lyssnar på låten. Omar sjunger så otroligt fantastisk vackert. Detta är inget som kommer vinna ESC det förstår jag också men om den hade kommit år 2001 hade det varit en stark vinnarkandidat men nu känns den mest gammal och förlegad. Trots det så älskar jag den. 5 poäng till Slovenien.

Ibland kan man såga ett bidrag, men ibland måste man ta fram motorsågen när man ska göra det. För mig är detta kanske årets sämsta bidrag. Det finns ingenting i detta bidrag som tilltalar mig. Och detta är inget emot Omar Naber, då jag verkligen gillade "Stop" från 2005 som är ett av Sloveniens bästa bidrag någonsin i tävlingen. Men denna låt är horribel. Tror att den enda anledningen till att den vann den nationella uttagningen var för det var just en av landets mest populära artister framförde den. Den hade aldrig vunnit någons nationella uttagning med en medelmotta. Det liksom piper i öronen på mig när jag lyssnar på detta och jag har förmodligen tagit några kisspauser fram tills detta, men här vill jag inte ta en kisspaus utan bara byta kanal och vänta på nästa års tävling. Och jag är inte ens ledsen för det.

Jag är så glad över att Omar Naber är tillbaka i Eurovisionen igen. Senast han var med år 2005 i Kiev så gillade jag hans låt och det gör jag nu också. Det är också lite lustigt att han får tävla i Kiev – igen. Lite märkligt är att man just nu inför tävlingen kan vinna väldigt mycket pengar om man satsar pengar på att Slovenien vinner allting och får rätt för det eftersom den ligger i botten hos oddsen. Dessa spelbolag tycker jag har fel, för av årets alla ballader är den här låten ganska bra. Dock finns det några andra favoriter hos mig, men den hamnar strax bakom dessa.

Det är en mysig låt, men frågan är om den passar i ett Eurovsionsammanhang? Nej.

Jag är så glad att Omar Naber blev utvald att få representera Slovenien i ESC, igen. Han är lite av en personlig favoritartist för mig. Hans tidigare ESC-låt och tidigare ESC-försök har varit riktigt bra. Tycker om hans stil och röst jättemycket. Detta är en klassisk schlagerballad i sin enkelhet och jag är fullt medveten om att chanserna att nå vare sig en bra placering eller finalplats är rätt så långt borta. Hoppas på en skräll!

Lettland debuterade i ESC år 2000 och gruppen Brainstorm som tävlade lyckades hamna på en tredjeplats. Med gott självförtroende fortsatte man att tävla, men andra gången gick det inte lika bra. Skam den som ger sig och redan på sitt tredje försök lyckades Lettland ta hem segern. Därefter har det gått betydligt trögare för Lettland som vid alla försök utom två fått bottenplaceringar. Sedan semifinalsystemet infördes har de har det varit svårt för landet att kvalificera sig till final och de har hela tre sistaplatser i semifinaler. Men, när TV-bolaget LTV gjorde om uttagningen till Supernova för två år sedan lossnade det och nu börjar man se ljusa framtidsutsikter igen.

En intressant notering är att Lettland lyckades alltså vinna tävlingen på kortast tid - på sitt tredje försök. Denna utmärkelse togs dock ifrån dem när Ukraina vann 2003 - som vann på sitt andra försök. Sedan togs denna utmärkelse ifrån Ukraina 2007 då Serbien vann på debutåret, något som bara Schweiz tidigare lyckats med (1956).

Detta är nog ändå en perfekt avslutning på den första semifinalen. Detta är ju framförallt ett visuellt bidrag, för låten i sig är inte speciellt minnesvärd. Den faller helt och hållet ned i samma träsk som alla andra låtar i årets ESC - suggestiv midtempo-pop. Men om gruppen klarar av att göra något lika speciellt på scenen som de gjorde i den lettiska finalen, så kan de nog faktiskt ta sig till finalen. Nu vill jag återigen poängtera att de egentligen inte har där att göra rent musikaliskt, men tack vare sin image och visuella framtoning så funkar faktiskt detta för mig.

Åh, vad skönt med något som verkligen står ut lite ur mängden, på gott och ont. Jag har påkänn att det här är ett sådant där bidrag som endera går till final med högst antal röster, eller så blir de absolut sist i sin semifinal. Jag varmnar nog ändå tyvärr inte så hemskt mycket för det här, så det får bli en tvåpoängare.

Lettland har de senaste åren skickat väldigt moderna låtar som juryn har gillat men som Europas befolkning inte förstått. I år känns det som att Lettland kan få både telefonröster och juryröster. Låten känns modern men sticker inte ut som 2015 och 2016 utan är mer trallvänlig. Jag som inte brukar gilla moderna låtar fastnar även för den här även fast jag hellre lyssnar på euroschlager.

Vi avslutar den första semifinalen med ett något udda bidrag. Det är inte dåligt. men det tilltalar mig inte heller. Jag tror dock det kan bli snyggt på scen om de verkligen satsar. Det lär säkert tilltala en och annan person i tv-soffan när man får se det visuellt. Det känns som ett försök till något konstnärligt som jag inte direkt går igång på eller förstår mig på, då det känns som de skiftar den ena musikstilen till den andra. Men de lyckades ju vinna genom att byta kläder massa gånger under tre minuter, så varför inte testa byta musikstilar också. Kanske kan funka.

Så får vi då ytterligare en konstnärlig låt, men som får avsluta hela första semifinalen. Jag har lite svårt att veta var jag ska placera den här låten i tyckandet. Det är ingen favorit, men den är inte dålig heller. Det känns som ett konstnärligt mischmasch av alla möjliga genrer och stilar. Det känns mer som ett drömscenario kanske om man ska förstå det hela rätt. Eftersom jag inte har någon direkt uppfattning om låten som varken är bra eller dålig så blir det ett mitt-på-tre-betyg.

Jag gillar inte sångerskans röst, den låter gnällig. Ja… nej, jag kommer inte på något mer.

Dags för sista låten i första semifinalen. Lettland är verkligen udda när det kommer till tävlingsbidrag. Man experimenterar hejvilt. Ibland blir det bra, ibland inte. Jag tycker årets låt är rätt medioker och jag hoppas att den stannar i semin.

Serbien tävlade från början som en del av Jugoslavien, men när den unionen bröts i början av 1990-talet dröjde det ända till år 2004 innan de tävlade igen, då under unionen Serbien-Montenegro. De hade två framgångsrika år, men efter att länderna delats till egna stater tävlar både Serbien och Montenegro numera under eget flagg. Serbien har till skillnad från Montenegro haft en mycket bättre resa. På debutåret 2007 tog man hem segern, vilket var första gången sedan ESC:s premiärår som ett land vann på sin debut. Detta gjorde att Serbien fick arrangera tävlingen 2008. Efter det har det gått hyfsat och genom legenden Željko Joksimović har man haft ett par stora framgångar; dels på hemmaplan men även år 2012 i Baku. Hittills har Serbien bara misslyckats att kvala till final två gånger: 2009 och 2013 och man avstod också tävlan år 2014. Efter comebacken har man lyckats ta sig till final igen bägge gångerna.

En intressant notering är att Serbien allt som oftast framfört sina tävlingsbidrag på modersmålet serbiska. Först efter comebacken 2014 har man ändrat till engelska samtliga gånger (så även i år).

Serbien har förvånat mig de senaste åren! De har uppdaterat sig ordentligt - och i år är det en riktigt modern och intressant låt som de skickar. Visst, det är svenska låtskrivare i farten igen, men samtidigt så tycker jag att man har behållit mycket Balkan i soundet. Dessutom finns det något Adele-aktigt över det hela, så jag kan inte annat än att gilla detta. Dock ska det bli högintressant att se vad man gör i scenshowen, för med tanke på att man öppnar hela semifinal 2, så behövs en minnesvärd scenshow.

För Serbiens del blir jag nog inte alls berörd. Främst av allt så känns det lite platt. Låten är helt okej, sångaren likaså, men för att vinna Eurovision så behöver man något som kunde lyfta det hela lite.

Serbien satsar inte på en vacker balkanballad som de har gjort tidigare år utan på något nytt och modernt. De här kunde varit från vilket land som helst och jag blir lite irriterad att det är just Serbien som skickat låten eftersom de annars brukar satsa på etno som de är så duktiga på. Jag saknar en riktig bra balkanballad i år! Om Österrike eller något annat land hade skickat denna så hade jag gett låten 3,5 poäng och tyckt den var riktigt bra. Motvilligt ger jag Serbien 3,5 poäng och surar ihop i ett hörn för att de inte skickat en riktigt smäktande balkanballad.

Snälla Željko Joksimović kom tillbaka, eller åtminstone Saša Milošević Mare. Serbien har helt gett upp sin identitet och det som gett dem stor framgång i denna tävling. Detta är tråkigt och intesägande för mig. Visst, det hakar på hela den här trenden med mid-tempo låtar som är så modern idag, men jag trodde inte Serbien skulle sälja sig så lätt.

Överlag är Serbiens låt i år en ganska hyfsad låt och det känns som en bra start på den andra semifinalen. Däremot är jag besviken att de inte skickar något mer balkanskt till årets Eurovision. Med tanke på vilka fantastiska klassiker som detta land en gång har bidragit med så känns det ganska sorgligt när även de går in på moderna pop-spåret istället. Men låten är helt OK även om jag som sagt hade förväntat mig mer av Serbien.

Bra musik och sång.

Serbien inleder den andra semin och här möts vi av något helt annorlunda än vad vi brukar förvänta oss av från Serbien. En modern poplåt på engelska. Detta är ett av alla 42 bidrag jag lyssnat minst på. Den tilltalar inte mig särskilt mycket. Jag saknar balkan-balladerna som lyser med sin frånvaro i år. Hoppas verkligen att detta året bara är ett undantag.

Österrike debuterade i ESC 1957 (året efter tävlingen grundades) och landet har haft varierande resultat i tävlingen. För det mesta har det gått dåligt, och Österrike har också åtta sistaplatser i finaler samt en sistaplats i semifinaler. På senare år när det gått dåligt har Österrike svarat med att hoppa av tävlingen i flera år. Men sedan 2011 har Österrike varit kvar i tävlingen och 2014 gav det utdelning med storseger från Conchita Wurst.

En intressant notering är att att det tog 48 år för Österrike att få sin andra seger i Eurovisionen. Man vann 1966 och sedan dröjde det till 2014 innan nästa seger kom.

Tråkigt för Österrike att man hamnade på "dödens startposition", nämligen som nr. 2. Men samtidigt inser jag att man troligen placerade låten där med tanke på att den troligen är chanslös ändå. Detta är visserligen skönt och lättlyssnat vilket alltid är välkommet när man sitter i solen och slölyssnar på musik, men i ESC vill man bli underhållen. Därmed är detta hopplöst ointressant i sammanhanget - och jag tror verkligen inte att Österrike har någon vettig chans att klara av finalbiljetten i år.

Lite udda, samtidigt som det känns som en låt vi hört hundratusen gånger tidigare, så känns det här som en mycket modern och trevlig eurovisionslåt. En låt som både passar bra i och utanför Eurovisionen. Och så känns Nathan Trent väldigt autentisk.

Jag är väldigt kluven till Österrike, en del av mig tycker att det här är riktigt bra och ser det som en av de bättre bidragen i år. Den andra delen av mig tycker att detta är alldeles för bra gjort, för radiovänligt, för plastigt och för tillgjort. Om Österrike gör ett bra scennummer kan det gå bra, men de kan lika gärna missa finalen för att det är för tillgjort och snyggt.

Jag tycker denna trallvänliga och radiovänliga låt är en liten pärla i årets tävling. Man får en skön vibe i hela kroppen och man bara diggar med och livet känns rätt gött. Detta är ingen låt som vinner tävlingen, men den ger oss iaf en trevlig stund och det behövs också. Det känns äkta och genuint och det är något som uppskattas hos mig.

Förra året tokälskade jag Österrikes bidrag ”Loin d’ici” som Zoë framförde, för det var en söt karamell som livade upp vardagen i Stockholm. Särskilt noterade jag då att österrikarna hade den fina reklamkuppen Free hugs (gratis kramar). Och jag blev väldigt förvånad över att låten fick alldeles för lite poäng av jurygrupperna, men blev glad att tittarna hade god smak i alla fall och röstade upp Österrike något.

Årets österrikiska bidrag är istället så långt ifrån man kan komma Zoë och hennes drömvärld, utan istället är det en helt lagom radiopoplåt som de skickar i år. Det finns dock en övervägande sannolikhet att Österrike floppar i år, av det enkla skälet att låten är lite för glad-anonym. Men för mig är det här en av semifinalens bättre bidrag, så därför hoppas jag det kommer att gå helt OK för Österrike i år.

Lite mysigt och stämningsfullt. Jag vet att jag varit mycket negativ till årets bidrag, men jag tycker inte alls att det är särskilt bra eller min musiksmak. Tråkigt, det brukar ändå vara flertalet bra bidrag men inte i år.

En helt okej låt. Varken bra eller dålig, men man blir glad av låten. Den är lite småtrevlig, somrig och mysig. Nathan känns som en trevlig artist och stuket på låten känns som något som kommer från Bruno Mars eller Michael Bublé. Jag tror inte Österrikes chanser är så stora att nå final i år.

Nordmakedonien skulle ha debuterat redan 1996 i Eurovisionen, men lyckades inte gå vidare från det kvalheat som anordnades inför finalen. Därför fick man inte debutera förrän 1998. Det blev dock ingen storstilad entré eftersom man konsekvent hamnade i botten av finalerna och fick stå över vartannat år. Det var först när semifinalen infördes år 2004 som Nordmakedonien började få ett uppsving i den här tävlingen. Fyra år i rad lyckades man gå vidare till final från semifinal, men man hamnade alltid utanför topp 10 och fick därför, men den tidens regler, alltid kvala på nytt. Men efter 2007 har det varit större problem för Nordmakedonien då landet endast lyckats ta en enda finalplats på nio försök, nämligen Kaliopis "Crno i belo". Ifjol skickade man denna artist men då gick hon inte vidare. Det ska tilläggas att Nordmakedonien har varit nära på finalplats flera av dessa gånger som de inte gått vidare.

En intressant notering är att EBU konsekvent skriver ut att det är den forna jugoslaviska republiken Nordmakedonien (F.Y.R. Macedonia) som tävlar. Detta görs p.g.a. en namnkonflikt som Nordmakedonien har med Grekland. Det är så att grekerna hävdar att landet Nordmakedonien inte får kalla sig för Nordmakedonien eftersom att det finns ett område i Grekland som heter Nordmakedonien. För att inte förvirra och skapa konflikter blir det alltså ett F.Y.R. framför Nordmakedonien.

Jag är väldigt förvånad över att lilla Nordmakedonien plötsligt producerar sådana här starka bidrag! Detta är en av årets bästa låtar enligt mig - även om jag har svårt att se hur låten ska framföras på scenen. Men detta är så radiomässigt att det bara smäller om det, och jag är riktigt glad över att Nordmakedonien nu för en gångs skull har chansen att nå en fin topplacering i ESC. Detta är riktigt bra i min bok, och jag är verkligen mycket spänd på att se scenframförandet i Kiev, som förmodligen kommer att göra mig besviken, men ändå bli en höjdpunkt.

Här är målet helt klart att få hela arenan att dansa och prataja loss! Nå, jag tror inte det kommer hända. Det kommer istället gå så att artisten och de på scenen kommer ha grym feeling, medan publiken kommer ha lite svårt att greppa. Trots att man helt klart varit ute efter att uppnå en ”mysfaktor” och en trevlig känsla, så blir det inte mer än lite konstgjort.

Nordmakedonien är ett av få länder som inte har någon ESC-klassiker hos mig, varken något bra eller dåligt nummer. De har hela tiden hållit sig i mitten till bidrag som man tyckt om man inte röstat på. Det syns på resultattavlan då Nordmakedonien bara varit i en final på tio år. I år tror jag Nordmakedonien definitivt tar sig till final. En modern midtempolåt som är lätt att komma ihåg. Jag kanske till och med ger Nordmakedonien en röst.

I ett hav av slätstrukna ballader kommer detta sticka ut rejält. Tror dessutom de kan få till ett riktigt snyggt scennummer som kan lyfta låten ännu mer. Men den stora frågan är ifall jag går igång på det här. Och svaret är lite kluvet. Jag tycker versen definitivt skiljer sig från mängden, men refrängen låter som något man hört så många gånger tidigare. Det är välproducerat och snyggt komponerat. Och det är lite udda och skiljer sig från de andra upptempolåtarna, vilket är positivt.

Ett intressant inslag som Nordmakedonien skickar i år, väldigt 80-talsinspirierat och det funkar tycker jag. Nordmakedonien har de senaste åren haft ganska svåra bidrag med i tävlingen som varit slätstrukna eller bara konstiga, men i år tror jag de kan lyckas hyfsat. För mig får denna låt gärna gå till final, även om den naturligtvis inte kommer ha en chans på segern.

Jag brukar sällan vara ett fan av Nordmakedonien, men detta är upplyftande. I en ström av ballader så är Nordmakedonien lite roligare. Tack för det.

Nordmakedonien har som bästa resultat uppnått en 12:e plats i denna tävling. De blandar och ger tycker jag. Ena året älskar jag deras bidrag, medan andra år blir det bara en axelryckning. Låten känns som modern radiopop och som något man hör i bakgrunden när man shoppar kläder. Från början var jag inget fan av detta bidrag, men nu det senaste har jag börjat lyssna mer och mer på den och faktiskt börjat gilla låten. Nordmakedonien har stått utanför finalen fyra år i rad nu och jag ställer mig tveksam om detta bidrag kommer att ta de till en efterlängtad finalplats.

Malta debuterade i ESC 1971 och hann delta hela tre gånger på kort tid. Men eftersom landet inte placerade sig särskilt bra hoppade man av tävlingen och återkom inte förrän år 1991 och har deltagit varje år sedan dess. Och det var efter återkomsten som det började gå bättre, för under hela 1990-talet, med undantag för år 1999, fick man konsekvent topp 10-placeringar inkl. två bronsmedaljer. Under 2000-talet höll de bra placeringarna i sig med två silvermedaljer 2002 och 2005. Men från 2006 har det gått väldigt mycket sämre för Malta. Flera gånger har man misslyckat att ta sig till final och när man väl har gjort det så har man hamnat i botten. Undantaget 2013 och 2016.

En intressant notering är att Malta har ett stort intresse för Eurovisionen och det sägs att den dagen Malta vinner ESC kommer att bli en nationell helgdag. Upp till bevis med andra ord!

Malta brukar vanligtvis komma med intressanta och moderna låtar till ESC, men i år verkar de försökt sig på något annat. Det hör inte till vanligheterna att Malta kommer med en ballad, om inte Chiara sjunger den. Men årets maltesiska bidrag blir en ballad som verkligen passar in i stereotypmallen för ballader - helt ointressant och menlös. Detta är verkligen årets längsta gäspning, som inte tycks lyfta eller ens göra anspråk på att försöka lyfta nån gång! Jag är ledsen för att säga det men Malta kan bättre än så här - detta är en kissepaus.

Åh, en riktigt traditionell Eurovisionspowerballad. Jag vet inte om jag har så hemskt mycket mer att säga om det. Jag gillar det!

Malta, ett land som verkligen gillar ESC men aldrig vunnit. Jag önskar verkligen att landet skulle få vinna men i år kommer det dock inte ske. Låten är alldeles för tråkig! Det finns för många ballader med i årets tävling och då kommer de sämre balladerna att falla under radarn. Tyvärr Malta, tänk om tänk rätt. Satsa på något unikt och modernt då kanske ni kommer att vinna.

Efter att man förra året avvek från sitt traditionella stuk, är man återigen tillbaka att vara Malta. Denna gången i balladformat. Detta är så fruktansvärt tråkigt och förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg att jag inte somnar när tävlingen är igång. Ett poäng för att sångerskan faktiskt är duktig.

Suck. Återigen skickar Malta ett överspelat och mycket pretentiöst bidrag. Jag vet att Malta kan så mycket bättre än det här, för det här är ett sound vi hört så många gånger förr från just Malta. Dock, ett litet plus för musikvideon eftersom det är första gången på tio år som ett land spelar upp sin musikvideo baklänges (Ungern gjorde det 2007).

Jag gillade Malta förra året, i år är det lite långtråkigt.

Claudia Faniello är en värdig representant för den lilla medelhavsön Malta. Det var bara en tidsfråga innan hon skulle få tävla i Eurovision. "Breathlessly" tillhör helt klart en av de bättre balladerna i år,om ni frågar mig men dessvärre tror jag att hon får svårt att ta sig till final. Vi har nämligen hört den här sortens låtar allt för många gånger tidigare. Jag hoppas såklart att hon tar sig vidare, för jag känner starkt för såväl låten och för Claudia som artist.

Rumänien var en av 1990-talets debutanter som under de åren hade svårt att visa framfötterna i den här tävlingen. Efter debuten 1994 fick man stå över 1995 och så fortsatte vartannat år fram till år 2002 då det plötsligt blev islossning och landet fick sin första topp 10-placering. Efter det har det gått upp och ned, men Rumänien har alltid lyckats gå till final de år som man har behövt kvala. Rumänien har två bronsmedaljer som bästa resultat. Den första kom i Kiev 2005 och den andra i Oslo 2010. Ifjol, 2016, diskvalificerades Rumänien i sista stund av EBU p.g.a. att TV-bolaget TVR hade för stora skulder till EBU. I somras/höstas kom TVR och EBU upp med en avbetalningsplan vilket har möjliggjort att Rumänien kan delta i år. För när man diskvalificerades blev TVR av med sin licens att sända bl.a. ESC, OS och Fotbolls-EM, samt en rad andra kommande stormatcher.

Joddel och hipp-hopp? Frågan man nu ställer sig nu är: Vad rökte de när de kom på denna totalt verklighetsfrånvända idé? Detta är ju en kombination av de två mest dödsdömda musikgenrena i ESC - hipp-hopp och joddling. Inget bidrag i dessa genres har någonsin lyckats nämnvärt i ESC. På nått underligt sätt så är det väl i sådana fall just därför som detta skulle kunna lyckas nu - det sticker ut totalt och är svårt att undvika att beröras av! Jag är därför övertygad om att detta kommer bli det plojbidrag som faktiskt tar sig till finalen - även om den inte kommer att komma särskilt långt där. Men personligen är jag mest förvirrad - vad är detta för musik egentligen?!? Lite gladare hipp-hopp med alpkänsla? Jag får vibbar av sällskapsresan 2 - och kan inte undgå att föreställa mig Lasse Åberg komma upp på scenen i skidställ och börja rappa. Jösses... Vad är detta???

Trots att de sjunger både falskt och i otakt så kan jag inte låta bli att älska det här bidraget, och helt utan att vara ironisk! Det här är just det där WTF-momentet som ska finnas i Eurovisionen, helt enkelt bara så bra!

Att joddla i ESC är inget nytt som många kanske tror det har varit med ett fåtal gånger tidigare under historiens gång bland annat Österrike 2005 och Belgien 2008. Just av detta skäl så ser jag inte detta som något unikt utan mer som något gjort. Visst de är kul att de joddlar och de sticker definitivt ut detta år då det är så mycket midtempo men särskilt bra är det inte.

När jag hörde denna låten första gången var min första reaktion "Vad fan är det här?", som följdes av ett garv jag inte fått av ett Eurovision-bidrag på länge. Detta är så otroligt dåligt att det på något sätt blir kul. Speciellt när tjejen joddlar och försöker vara seriös med det. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig en tjej med det utseendet som joddlare. Men det sticker iaf ut och skiljer sig från mängden, och den anledningen i kombination med att jag får mig ett gott skratt varje gång gör att jag inte ger det en nolla.

Hade det här varit vilket annat ESC-år som helst i modern tid hade jag refuserat det här som årets skämskuddebidrag. Men med tanke på att det är så mycket ointressanta bidrag i år som är i samma typ av popgenre så livar det upp lite. Det måste jag ändå få erkänna. Men den frågan jag ställer mig är vem i detta team som fick idén att mixa joddling och hip-hop???? Även om det känns totalt crazy är det här ändå en låt som jag blir glad av. Och som extra är det kul att joddlingen gör comeback i Kiev – från staden där vi senast fick höra ett sådant inslag (fast då från Österrike).

Varför joddlandet?

Rumänien är tillbaka med ett underhållande och kul bidrag. Denna duett är ett glädjepiller och kommer få många tittarröster är jag övertygad om. Det är omöjligt att inte ryckas med oavsett om man gillar detta eller ej. Ett bra tävlingsbidrag från Rumänien.

Nederländerna var ett av de sju ursprungsländerna i Eurovisionen som debuterade 1956. Landet har haft väldigt varierande resultat i den här tävlingen. De främsta resultaten kom inledningsvis när man vann två gånger inom loppet av tre år. Men det har också blivit en del sistaplatser men även en del topplaceringar. Totalt har man fyra vinster i bagaget, varav den senaste kom 1975. Efter det gick det mellanbra, varken bra eller dåligt, men från 2000-talet började Nederländerna få väldigt mycket sämre placeringar. Från 2005-2012 lyckades landet inte ens gå vidare från semifinalerna. Ett trendbrott kom dock 2013 när man tog sig till final och hamnade på en niondeplats med Anouks "Bird". Därefter har man haft ytterligare två bra placeringar på tre år.

En intressant notering är att Nederländerna har börjat köra mer och mer på internval istället för nationell final. Sedan 2013 har artist och bidrag uteslutande valts internt.

Jag är lite allergisk mot sådana här bidrag, det ringer lite illa i mina öron. Dels tjejgrupper som försöker sjunga i stämmor - som sedan inte klarar pressen när de väl står live på scenen inför 300 miljoner tittare och börjar sjunga falskt. Dels låtar med akustiska gitarrer i en genre som hade sin topp för 15 år sedan, med fina budskap som artisterna förväntar sig att alla lyssnar till, vilket de oftast inte gör. För att sammanfatta: Omodern, omodern och pretentiös. Och stor varning för falsksång när det väl gäller!

Nå, i alla fall har vi ju nu sångare som kan sin sak. Låten är kanske lite tråkig, de kunde ha unnat sig något lite bättre i låtväg. Det som räddar dem är stämsången, men blir nog inte helt övertalad.

Tre tjejer ställer upp för Nederländerna med en vacker ballad, det är så intetsägande och tråkigt. En av de mest anonyma låtar i årets tävling, bara ett snyggt scennummer kan rädda denna låt annars tror jag den kommer sist i semifinal två. Det är inte den sämsta låten som kommer sist utan den som är mest anonym och det skulle jag att Nederländerna är i semifinal två.

Känns som att Nederländerna försöker återskapa magin som var The Common Linnets med detta bidrag. Men det finns ingen magi här. Som att man vill skapa en mystik, som man heller inte lyckas med. Bara tre tjejer som sjunger i mun på varandra. Som om den ena vill sjunga över den andra. Det är omodernt, tråkigt och ger mig ingenting.

Nederländerna bjuder i år på vacker stämsång med ett fint budskap. Det problem jag har med denna låt är att den helhetsmässigt känns väldigt anonymt och av det skälet finns det stor risk för att den kommer att försvinna i mängden av annat. När jag försöker lusläsa vad de försöker säga så blir också själva budskapet lite för övertydligt, vilket jag personligen tror kan skada mer än vad det kan gynna dem. Överlag är det annars helt okej låt, men som många andra låtar saknar den mycket för att kunna klara sig bra i tävlingen. Dessvärre tror jag att det kan bli svårt för Nederländerna att nå finalplats i år.

Stämningsfullt och vackert. Men fortfarande en ballad. Är Eurovision redo för såhär mycket ballader?

Detta är bara så fruktansvärt anonymt och tråkigt. Låten ger mig absolut ingenting, men de får poäng för att de sjunger vackert. Ett ESC-år fyllt med så många ballader som tävlar, så måste man ha något extra som sticker ut. Det har inte denna låten iallafall. Kanske tjejerna får till det på scen istället när det är dags för liveuppträdandet.

Ungern är också en av de många länder som debuterade på 1990-talet, decenniet då intresset för Eurovision Song Contest ökade lavinartat. Man kom med 1994 och fick en fin fjärdeplats i tävlingen. Sedan dröjde det ända till år 2007 innan man kom topp 10 igen och ytterligare till 2014 innan nästa topplacering kom - en femteplats. Ungern har också fått uppleva det att ha svårt att få visa framfötterna i tävlingen och det nationella TV-bolaget har då valt att avstå tävlan under många år. Uppehåll gjordes 1999-2004, 2006 och 2010. Från 2011 har man dock lyckats vinna Europas hjärtan genom att kvala sig vidare till finalen varje år. Sedan år 2012 använder man uttagningen A Dal som uttagningsmetod och den har blivit riktigt populär på hemmaplan.

Då är vi tillbaka i träsket igen, eftersom årets startfält är mättat till bredden med mörka suggestiva konstnärliga låtar av den här typen. Dock har Ungern lyckats få in lite etniska inslag som är rätt snygga, men hur man än vrider och vänder på det här - så är det likt allt annat i år. Jag tyckte inte att Jocis framförande i den ungerska finalen var så mycket att hänga i granen faktiskt, så jag anar att detta riskerar missa finalen. Det som möjligtvis kan rädda den är ju att låten framförs på ungerska och med en etnisk touch - som gör att den har vissa unika drag. Frågan är om det räcker? Tveksamt. Dessutom rappar han - vilket borde vara ett självmål i den här tävlingen.

Hmmmm, nä, det här fastnar nog inte för mig. Kanske lite balkanballadsstuk med en modern twist, men jag har svårt att storgilla den här.

Ingen kommentar och betygsättning

Då var vi äntligen framme. Enligt mig är detta årets bästa bidrag. Och här kommer också min enda 5:a för 2017. Jag har inte tillräckligt med adjektiv för att beskriva hur mycket jag tycker om den här låten, så jag nöjer mig med att säga att det är helt fantastiskt. Det är originellt och äkta, till skillnad från de flesta bidrag i årets tävling. Det har ett budskap, som är oerhört rörande då han sjunger om romernas svåra förhållanden i världen. Han har levt det livet och det kommer rakt från hans hjärta och träffar mitt i prick. Man känner verkligen smärtan i hans röst. Etnorytmerna får mig att sakna de gamla goda tiderna då Balkan-länderna satsade på det de var bra på och inte massa strunt som i nuläget. Han har också fördelen att han sjunger på ungerska och skiljer sig från mängden. Finslipar han lite på scenframträdandet så kan detta gå riktigt bra. Jag har tidigare kritiserat rap i Eurovison. Senast då mitt hemland Bosnien gjorde det, men här passar det in och det har ett budskap till skillnad från Bosniens bedrövliga försök. Jag tror Ungern kommer klara sig fint. Tyvärr ingen vinnare, men jag älskar det oavsett.

Först vill jag säga att oavsett vad jag själv anser om den här låten så är jag helt övertygad om att det kommer gå väldigt bra för Ungern i år. Detta för att det är en unik låt med en artist som har ett ÄKTA budskap samt att artisten sjunger bra. Med detta sagt så tänkte jag nu säga min egen åsikt om den här låten. I årets ungerska uttagning hade jag andra favoriter än "Origo" och jag tycker faktiskt att låten är lite småtråkig. Men läs gärna de första meningarna som jag skrev för jag är trots min egen tvekan övertygad om att Ungern kommer att ta sig till final och de lär bli topp 10, kanske till och med topp 5.

Nej, inte heller min kopp te. Moving on.

Detta bidraget från Ungern är grymt mäktigt och den är en av mina toppfavoriter av årets bidrag. Det sticker verkligen ut ordentligt och jag hoppas av hela mitt hjärta att den får en så hög placering som möjligt och jag vill se en ännu maffigare scenshow än den som var i den nationella uttagningen. Låten "Origo" är orientalisk och eget i sitt sound. Så skönt att det bjuds på något annat än engelskspråkiga poplåtar eller ballader. Ungern har ett bra resultat-facit i tävlingen och har sedan återkomsten till ESC år 2011 kvalat in till final samtliga gånger. Någon gång inom en snar framtid hoppas jag att de kammar hem vinsten.

Danmark var det första nordiska landet som gick med i ESC, vilket skedde år 1957. Landets TV-bolag Danmarks Radio (DR) skickade en representant varje år fram till 1966. Sedan hoppade Danmark av tävlingen och deltog inte igen förrän år 1978 (en period på 12 år). Innan avhoppet hade man vunnit tävlingen en gång (1963) och stod således värd 1964. Efter återkomsten 1978 har man deltagit varje år utom under tre år på 1990- och början av 2000-talet då EBU:s regler sade att de sämst placerade året innan var tvungen att avstå tävlan ett år. Men från semifinalens införande år 2004 har Danmark varit med varje år. Utöver segern 1963 har man även vunnit tävlingen år 2000 och år 2013. På senare år har Danmark haft bra placeringar, men de två senaste åren har man inte lyckats kvala vidare till finaler. Kanske blir det ändring på det i år?

En intressant notering är att Danmark likt Norge konsekvent haft samma namn på sin nationella uttagning; från start till idag: Dansk Melodi Grand Prix. Även om formen över åren har förändrats så har namnet således alltid behållits.

Ännu ett år då danskarna hade ett smörgåsbord av starka låtar i sin nationella final, men istället väljer surströmmingen. Jag kan inte förstå hur man tänker - för detta är totalt ointressant för mig. Det finns ingenting minnesvärt i den här låten, inte ens Anja själv, trots att hon faktiskt är en stark sångerska. Låten tar effektivt död på hennes röstinsats som förmodligen annars hade kunnat höja vilken annan låt som helst. Låten lyfter aldrig, den taxar inte ens ut på startbanan! Jag kan bara beklaga att danskarna håller på med den här ökenvandringen, jag hoppas att de snart hittar sin musiksmak igen.

Danskarna har tydligen äntligen förstått att 90-talt boyband inte längre fungerar, och istället valt att satsa på en ballad. Då man lyssnar på den skilt för sig så låter den hur bra som helst, men direkt då man lägger den bland andra låtar så drunknar den i mängden. Därför har jag lite svårt att säga vad jag tycker. Den är ju ändå en stark låt, med en mycket stark sångerska!

Första gången jag lyssnade på Danmark tyckte jag låten var ren och skär radiopop som inte tilltalade mig överhuvudtaget. Sen dess har jag lyssnat några gånger till och låten växer för varje gång jag lyssnar på den. Jag hoppas Danmark tar sig till final men väl där får de gärna komma på en 23:e plats.

Detta är en låt som växt på mig under hela den här processen. I början var jag likgiltig, men nu får hon igång mig i refrängen. Jag älskar refrängen. Och en snygg blondin med fin röst kan inte slå fel i min bok. Jag tror inte på låten i själva tävlingen, men den har vuxit på mig iaf. Och den lyxen har inte den alldagliga tittaren som bara får en lyssning.

Hade Anja fått tävla med låten ”Never Alone”, som hon blev tvåa med i fjolårets DMGP, i år hade jag definitivt gett fyra poäng och hållit alla mina tummar för henne att gå till final. Men hennes nu vinnarlåt i DMGP ”Where I Am” tycker jag personligen är en ganska intetsägande låt som inte säger mig så mycket. Förvisso sjunger hon bra men that's it.

Jag vill gilla Danmark, men den faller så platt. Den är inte spännande någonstans. Tyvärr.

Ett av de sämre danska ESC-bidragen i modern tid. En mainstream poplåt med tråkig refräng. Sångerskan Anja är däremot en grym sångerska. Hade också önskat att hon vann med fjolårets DMGP-tvåa "Never Alone" som i mitt tycke är en mycket bättre låt.

Irland är det land som det gått bäst för i Eurovisionen - sett till andelen vinster. Detta då landet idag har totalt sju segrar varav fem av dessa kom under 1990-talet. Inget annat land har lyckats med en sådan stor bedrift (även om Sverige nu bara är en seger från lika många som Irland). Men, 90-talet är idag historia och ser vi på hur Irland ser ut idag i ESC så är det en ren och skär katastrof. Senaste segern kom 1996 och efter arrangemanget 1997 så har det gått mycket sämre. Sedan semifinalsystemet infördes år 2004 har Irland bara två platser i topp 10 som bäst men också två sistaplatser. De tre senaste åren har man ej heller lyckats kvala till finalen. Kanske blir det ändring på det i år?

En intressant notering är att irländaren Johnny Logan är till dags dato den enda ESC-artist som lyckats vinna Eurovision Song Contest mer än en gång. Han innehar två segrar (1980 och 1987) som artist och en som låtskrivare (1992).

Jag ska nog börja med att konstatera att detta inte har den minsta chansen att nå finalen i år - detta är godnatt-musik som kommer få halva Europa att somna. Men samtidigt är det en av de bättre balladerna i år, vilket är viktigt att påpeka. Den försöker inte vara mörk och suggestiv utan genuint emotionell såsom en ballad ska vara! Därmed håller jag betydligt bättre åsikt om den här än det mesta i detta startfält! Jag tycker därför ändå att irländarna ska vara nöjda med sitt bidrag! Men som sagt, det är för långsamt, och just i år är det för mycket av denna typ i startfältet.

Zzzzzzz, på tal om låtar som kommer drunkna i mängden och inte kommas ihåg trots snabbrepriser och sånt. Jo, vi har en tonartshöjning, men inte ens det hjälper när låten bara fungerar som sömnmedecin. Förskräckligt långa tre minuter mitt i allt.

Man har väntat på att Irland ska resa sig igen och producera en riktigt bra låt men de lyckas de inte med i år. Denna låt är alldeles för anonym och tråkig. Finns flera ballader som är bättre än Irland. Jag hoppas att någon gång i mitt liv få uppleva en irländsk vinst och resa till ESC i Dublin det skulle vara häftigt.

Låten ger mig lite nostalgivibbar tillbaka till sådär 15 år tillbaka. För visst låter det lite Westlife över hela den här låten? Jag tycker det är en fin och trevlig låt, men Brendan har en alldeles för pojkaktig röst för att ge den rättvisa. Tänk istället om Westlife eller någon med en riktigt stark röst hade framfört den, då hade detta varit en av tävlingens starkaste ballader. Nu blir den tyvärr en i mängden.

Av alla ballader som tävlar i år håller jag den här bland de högsta. Anledningen är att det som Brendan sjunger om är precis som jag känner just nu. Jag kan alltså identifiera mig med texten, vilket är en av få låtar som fångar mitt intresse. Dock är jag medveten om att själva låten låter precis som vilken Idol-vinnarlåt som helst, och att det möjligen inte kommer att gå så bra för Irland i år heller på grund av det. Men jag håller tummarna för att det går bra för denna låt trots allt.

Lite bättre än förgående bidrag (Danmark). Irland är en liten ljusglimt i denna sörja. Alltid något.

Jag tycker det är en finstämd och vacker låt, en av de bättre balladerna i år. Sångaren Brendan har en unik och fin röst. Tyvärr är Irlands storhetstid över så jag räknar inte med att Irland kommer så högt i år. Men jag hoppas att det går bra för dem ändå.

San Marino debuterade 2008, men de hoppade av tävlingen direkt och återvände först år 2011 för att sedan ha medverkat varje år sedan dess. Landet som är det minsta landet till ytan bland årets ESC-länder har genom åren utmärkt sig på olika sätt, bland annat genom att skicka lite udda låtar av bland andra Ralph Siegel. Det är inget undantag i år. Dock har resultaten uteblivit helt och hållet, utom för år 2014 då man för första gången lyckades gå till final.

En intressant notering är att San Marino har alltid valt artist och bidrag genom internval. Inget undantag ifrån den regeln i år.

San Marino verkar har lika mycket fantasi som en brödrost. Återigen skickar man Valentina Monetta, och återigen med Ralph Siegel som låtskrivare, trots att kombinationen inte varit framgångsrik någon gång hittills. Det faktum att Ralphs senaste stora framgångar i ESC ligger 25 år tillbaka i tiden verkar inte besvära den lilla nationen det minsta, men det borde det kanske göra. Årets San Marinesiska disco-bidrag hade bäst före-datum 1978, och är idag inte mer än en möglig brödbit som inte ens svanarna hade ätit smulor av. Jösses, rädda oss...

Ingen kommentar eller betygsättning

Är det inte dags att ge upp snart San Marino? Vad mer kan man säga om det här bidraget? Året är 2017 och låtskrivarna tyckte det här var en bra idé. Mer behöver jag inte säga. Tack för visat intresse San Marino.

Förvisso är det lite kul att Valentina Monetta är tillbaka i Eurovisionen igen för det blir lite glädje för oss fans. Men, snälla, kom igen alltså. Det här ÄR årets skämskuddebidrag. Finns inte så mycket mer att säga om det här.

Det är en okej låt. Känns lite väl mycket 2000-tal. Men det är inte en ballad och det känns skönt.

Valentina är tillbaka för fjärde gången och nu hade jag större förhoppningar om en bättre låt. Den här känns ganska slätstruken och Ralph Siegel har haft bättre låtar i den här tävlingen. Låten är som vanligt medryckande så därför sätter jag inte så lågt betyg även om jag vanligtvis går igång på den här typen av låtar. Jag känner en viss mättnad på såväl artisten som upphovsmannen; jag hade gärna önskat en låt på italienska nästa gång.

Kroatien var under 1960-, 70-, 80- och början av 90-talet en del av Jugoslavienländerna och tävlade således under Jugoslaviens flagg. Men efter att dessa länder började bryta sig ur Jugoslavien under 1990-talet så började också Kroatien att tävla under egen flagg. Till en början hade man hyfsad medvind med en rad topp 10-placeringar, som under 2000-talets början började gå allt mer mot mittenplaceringar i finalen. År 2007 kom det första bakslaget då man misslyckades att ta sig vidare till finalen, vilket man dock hämtade upp de två kommande åren. Men sedan började det gå trögt igen och efter fyra tröstlösa försök avstod TV-bolaget HRT tävlingen under två års tid. Det var först ifjol i Stockholm som man återkom och fick sin revansch på finalplats. Dock tillfälligt eftersom man hamnade i bottenträsket - igen. Senaste topp 10-placeringen i final var år 2001.

En intressant notering är att Kroatien har stått värd för ESC trots att de aldrig vunnit som eget land. Detta skedde år 1989 när forna Jugoslavien vann ESC och tävlingen förlades till Kroatiens huvudstad Zagreb.

Neeeeeej!!!!! Opera!! Ballad!!! Pop!!! Pretentiöst J#¤% S%&%!!!!!!!! SLUTA! Jag klarar inte det här! 0 POÄNG!!!!

Den här är lite kul, eftersom det är samma kille som sjunger både opera, pop och ballad. Det är ett snyggt arrangemang, men om det funkar live i Kiev är svårt att säga före man ser det där. Det finns en stor risk att det skiter sig fatalt, och förändras till en kylskåpspaus, vilket är synd. Men det är nog bara så det är.

Kroatien satsar på att sticka ut genom att blanda genres som man blandar spritsorter i en häxblandning. Grekland gjorde också det och jag gillar deras låt bättre. Den här är bara konstig och jag vet knappt om det är någon refräng i låten. De här kommer vara en låt som ESC-fansen kommer snacka om i många år. Det är trots allt det här jag gillar med ESC och de ska Kroatien ha en poäng för.

Det tog mig ett tag att inse att detta bidrag bara hade en sångare. Det är riktigt förvirrande. Det är som att han sjunger en duett med sig själv. Men å andra sidan är det ganska häftigt att se hur han kan skifta i tonarter och musikstilar så skickligt. Ska bli intressant på scen. Det är väl det enda intressanta med den här låten.

Det här måste vara det mest schizofrena bidrag som tävlat i Eurovision Song Contest genom alla tider. Seriöst – stå och sjunga duett med sig själv? Låten känns som en parodi på opera och popmusik och det tycker jag inte ska belönas.

Fin sång, jag gillar mannen som sjunger mörkt, rösterna passar ihop. Men det känns lite musikal på det…

Jag tycker det är häftigt att han sjunger duett med sig själv. Till skillnad från många av mina övriga panelkollegor är jag positiv till detta. Det är absolut inte jättebra, men det är inte dåligt. Jag tycker att det är underhållande, kul och upplyftande och får en härlig gåshudskänsla av låten.

Norge debuterade i ESC 1960 och har tävlat varje år utom 1970 och 2002. Norska resultaten har varierat stort i Eurovisionen genom åren, bland annat är Norge välkända för att man har rekord i andelen sistaplatser i finaler: hela 11 stycken! Senaste kom dessutom så sent som 2012. Men man har också tre segrar med sig, den första kom 1985 med Elisabeth "Bettan" Andreassen och Hanne Krogh som under duon Bobbysocks! tog Norges första guld. Sedan dröjde det tio år innan nästa seger kom och senast 2009 med Alexander Rybak som inte bara tog guld utan som också satte nytt poängrekord. Efter segern har det gått ganska bra för Norge som har tre topplaceringar med sig. Men ifjol lyckades man inte gå vidare till finalen. Därför tog man in internationell experthjälp i år för att få till det.

En intressant notering är att Norge precis som Danmark alltid har haft samma namn på sin uttagning: Norsk Melodi Grand Prix.

Här har vi ett typexempel på ett land som tänkt att modernt alltid är bra - och totalt glömt bort att musik också behöver vara intressant för att man ska vilja lyssna på den. Detta är nämligen onekligen en av de mest moderna bidragen i årets ESC, som likaväl hade kunnat producerats i USA som demo till vilken modern superartist som helst. Men detta inte är inte en låt som på något sätt är minnesvärd, tvärtom har jag oerhört svårt att minnas hur den lät och jag kan helt enkelt inte förstå vad det var norrmännen fastnade för här! Detta går långt under min radar... Jag vet ärligt talat inte hur jag ska betygsätta detta - jag fattar inte det här. Sorry Norge - den här svensken "skjönner icke noet".

Är det Norges år i år? Kanske ändå inte, om man frågar mig. Jo, det här utstrålar på alla sätt den där Nordiska kvalitén som finns i tävlingen, men inte är det något vinnarbidrag inte. Jag lyssnar gärna på det här på radion, eller som den första låten jag slänger på då jag vaknar, men har svårt att tro att Europa skulle gilla den såååååå mycket.

Jag har hört rykten som säger att Norge väldigt gärna skulle vilja innan 2019, så antingen nästa år eller 2019 då det är tio år sedan Alexander Ryback vann med låten "Farytale". De har till och med öppnat upp antagningen för 2018 års Melodi Grand Prix, bara en sån sak. I år vinner de nog inte även fast låten inte är dålig utan tvärtom väldigt modern och med ett eget sound. Tror att det kan gå riktigt bra för Norge och till och med nå topp 10. Jag tycker låten är helt okej och placerar den i mitten med tre poäng.

Jag tycker den här låten är rätt härlig faktiskt. Och budskapet om att man ska fånga stunden är något jag lever efter. Det är radiovänligt och en låt som säkerligen hade kunnat bli en hit utanför dessa sammanhang. Inte musik jag annars lyssnar på, men av någon oförklarlig anledning gillar jag det. Kanske kombinationen av de schyssta vibbarna, hans mjuka röst och textraden - "I’m gonna kill that voice in my head. I don’t care about falling. I’m gonna grab the moment". Nästan blivit ett livsmotto för mig.

Precis som med Danmark känns Norges låt väldigt intetsägande och ärligt talat förstår jag inte riktigt hur man har tänkt här. Någon står och sjunger i tre minuter och en DJ med dolt ansikte (eller inte) och hejar på. Detta ger mig ingenting. Norge som annars har en egen stil i den här tävlingen verkar mer gå mot popmusikens centra vilket är tråkigt. I år anser jag att det är ett riktigt bottenår för Norden, med undantag för Sverige då (opartiskt att säga så :), eller?). Nåväl, jag gav både Finland och Danmark 1 poäng vardera och det blir en fortsättning på det även här. Poängen är enbart för att det är lite musikaliskt intressant. Annars hade det blivit en nolla.

Under tiden han inte sjunger ser han lite tafatt ut… Låten är… inget speciellt.

Detta är en cool låt med ett härligt beat som ligger rätt i sin tid och som tilltalar många unga tittare. Det är också en typ av låt som vi sällan hör i Eurovisionen. När jag lyssnar på låten får jag en positiv känsla och i jämförelse med förra årets tråkiga norska låt är detta ett klart lyft för dem.

Schweiz var en av ESC:s ursprungsländer som arrangerade den första tävlingen år 1956 - och som dessutom tog hem den. Det var Lys Assia med låten "Refrain". Denna Assia kom sedan att tävla för Schweiz inte mindre än tre år på raken, inte illa! Schweiz har haft väldigt varierande resultat i den här tävlingen, men under de första åren gick det ändå hyfsat bra. Man fick en del höga placeringar samtidigt som man också åkte på tre sistaplatser 1964, 1967 och 1974. 1980-talet gick dock något bättre då man fick in en seger (1988), en silverplats (1986) och ett brons (1982). Den goda trenden höll i sig fram till år 1993 - därefter har det gått väldigt utför för Schweiz. Enda undantaget var att gruppen Vanilla Ninja blev femma i finalen 2005.

En intressant notering är att Schweiz som har fyra nationella språk kunde skifta mellan språk under de år som alla länder var tvingade av EBU att sjunga på sitt modersmål. Bidragen från Schweiz kunde alltså framföras på både franska, italienska, rätoromanska och tyska. Efter språkregeln försvann år 1999 har dock majoriteten av bidragen framförts på engelska utom 6 stycken.

Av alla nationella finaler inför årets ESC, så var det den schweiziska som hade den mest rättvisa vinnaren i år. "Appollo" var vida överlägset allt annat i sin final, och frågan är om den inte överglänser allt i sin ESC-semifinal också. Detta är en av årets bästa låtar, en rejäl underdog som jag faktiskt tror kan skrälla rejält. Iallafall om man lyckas få till ett spektakulärt scennummer som matchar låtens styrka. Detta är en modern snyggt producerad (svensk) ballad, som kunde ha spelats på vilken radiostation som helst. Det är ett mysterium för mig att detta bidrag inte är mer favorittippat...

Senast vi såg en astronaut på scenen, förra året alltså, hade han så bråttom att komma upp på scenen att han glömde ta av sig ackrediteringsbrickan, kolla det! Om Schweiz vill satsa på astronaut- eller rymdtema vet jag inte, hoppas verkligen de skippar den tanken. Men låten i sig är rätt så bra. Det är något i tempot och ”beaten” som påminner väldigt mycket om en nytraditionell eurovisionslåt, en genre jag gillar skarpt.

Schweiz har ett stort problem och de är att de skickar bra låtar men de tar sig inte till final. De senast åren har de kommit sist i sin semifinal fyra gånger, ett svårtslaget rekord. Tror tyvärr att Schweiz kommer missa final även i år. Låten är bra och hon är en duktig sångerska men jag tror inte att östeuropa förstår detta och det är Schweiz största problem.

Andra Eurovision-tyckare verkar vara enas om att de alla gillar den här låten. Själv tycker jag inte den är mer speciell än vilken ballad som helst. Hon sjunger fint förvisso, men den är inte mer speciell för mig än andra ballader i varken årets tävling eller tidigare årgångar. Och i ett år med massa ballader kan den falla bort.

ÅH – vad jag är så glad att Timebelle ÄNTLIGEN får tävla i Eurovision Song Contest! De borde ha fått tävlat redan 2015 med ”Singing Abut Love” men den här låten är minst lika bra, även om de kunde ha tagit i lite mer av allting. Jag hoppas att Schweiz går till final, för de har de förtjänat nu och jag hoppas att de kommer topp 5 - kanske till och med vinner! En av mina toppfavoriter i årets uppställning. Lite minuspoäng för att de kunde tagit i lite mer, annars är det här M-A-G-I-S-K-T.

Ja… en ballad, igen. Den försvinner lite i mängden av ballader.

Det är ett bidrag som jag älskat från första början. Det är en klassisk Eurovisionlåt som är typisk gammalschlager (vilket ju även Estlands bidrag är i år). Hoppas att siffran 13 är turnumret för Schweiz, för de förtjänar verkligen att gå till final. Dock är jag inte helt säker på att de kommer att kvalificera sig dit, men jag håller både tummar och tår för dem. Schweiz behöver ett lyft i den här tävlingen.

Belarus debuterade i ESC 2004, samma år som EBU valde att införa en semifinal inför finalen för att fler länder skulle få chansen att delta i tävlingen. Belarus har deltagit varje år sedan dess och det med varierad framgång. Det dröjde först till 2007 innan man tog sig till final och hamnade på en fin sjätteplats i finalen och därefter har man ytterligare några kvalificeringar i bagaget. Dock har man inte lyckats uppnå någon mer topp 10-placering - än. De två senaste åren har man inte lyckats ta sig vidare till finalen.

En intressant notering är att Belarus under många år gjort sig kända för att välja en artist och ett tävlingsbidrag för att sedan byta ut antingen artisten och/eller tävlingsbidraget. På senare år har man dock låtit bli att göra det.

Vilken flashback! Belarus har i år gått tillbaka till sin debut i tävlingen för 12 år sedan, då Alexandra och Konstantin sjöng "My Galileo" i nästan samma stil som detta! Den debutlåten är faktiskt fortfarande en av mina belarusiska favoriter, mycket just därför att den är så anspråkslös och glad. Samma sak gäller årets bidrag, detta är det gladaste och mest anspråkslösa låten i tävlingen i år! Ett glädjepiller helt enkelt, vilket verkligen behövs i detta startfält där allting är mörkt, konstnärligt och tungt. Samtidigt är ju detta egentligen rätt naivt och faktiskt rätt taffligt, så det är ju knappast något toppbidrag direkt, men den hör till de låtar jag verkligen håller tummarna för!

Fråga mig inte vad, men det är något jag verkligen gillar i den här låten. Men jag kan nog verkligen inte sätta fingret på det. Är det faktumet att de sjunger på belarusiska, de kännspaka Eurovisiontrummorna eller plingandet på de traditionella belarusiska instrumenten. Det är ju nästan som om de skulle ha kopierat rakt av Love, Love, Peace, Peace...

Ingen kommentar eller betygsättning

Hur kan man inte bli glad av detta? Det är som ett lyckorus rakt igenom. Jag förstår inte ett ord, men ändå blir jag glad. Det är udda, speciellt i årets tävling. Det är egentligen ganska enkelt och inte överproducerat som många bidrag har blivit de senaste åren. Ett trevligt inslag helt enkelt.

Från början när Navi band blev valda att tävla för Belarus hade jag svårt för deras låt för att jag tyckte den kändes lite för udda för detta sammanhang. Men i takt med att många andra länder har valt så tråkiga bidrag i år så livar det faktiskt upp med en belarusisk gitarrduett. Men det funkar det med.

Jag vill så gärna att låtarna ska vara på engelska annars har jag svårt att knyta an till låtarna.

Ett härligt inhemskt bidrag som verkligen lyfter den här tävlingen. Man blir glad av den här låten - så pass glad att man vill springa in i den där skogen och joddla och ropa med med sångarna i videon. Man känner sig fri och det skingrar tankarna från vardagsproblemen vilket är jätteskönt. Dessutom gillar jag att de vågar sjunga på inhemska språket - mer sånt tack! Belarus har ju inte varit i final på många år och jag tror att de har stora chanser att komma dit i år. Jag håller även med Adrian att det påminner mycket om "My Galileo" från 2004. Helt klart en genomskön låt som man blir glad av.

Bulgarien debuterade i ESC 2005 i Kiev och har varit med alla år efter det med undantag för åren 2014-2015. Under sina år i tävlingen har man haft det tufft resultatmässigt med endast två lyckade försök på kvalifikation till finaler. Dock, när man har kvalificerat sig till final så har landet alltid kommit topp 5! Annars har man ett rätt så bedrövligt facit än så länge, även om man med nöd och näppe lyckats undvika sistaplatsen.

En intressant notering är att de två bulgariska atisterna som lyckats kvalificera sig till final (Elitsa & Stoyan respektive Poli Genova) har båda deltagit för Bulgarien i ESC vid två tillfällen. För Elitsa & Stoyan blev det vid första tillfället (2007) succé medan vid andra tillfället (2013) total pannkaka. För Poli Genova hände samma sak fast tvärtom; 2011 blev det pannkaka medan 2016 blev det succé.

Nu kommer vi till årets stora mysterium: Hur kan Bulgarien vara så högt som tvåa i oddsen att vinna årets ESC? Jag har suttit och funderat extensivt på det här - för jag blir inte klok på det. I mina öron är detta visserligen en helt okej låt - en modern svenskproducerad midtempo poplåt med suggestivt beat och bra artist. Men den placerar sig mitt i mittfåran i årets ESC - den är så otroligt lik alla andra låtar i år. Den sticker egentligen inte ut alls, tvärtom känns det som att när man försöker komma ihåg hur "Beatiful mess" låter, så blandar man ihop den med Australiens, Lettlands, Belgiens, och Makedoniens låtar, plus några andra länder. Varför tycker då spelbolagen att just denna låten sticker ut då!?! Bulgarien nådde visserligen sin bästa placering nånsin ifjol, men detta är inte en ny "If love was a crime". Tvärtom. Om ni tror er veta varför Bulgarien är så högt tippade, kommentera gärna - för jag vill veta!

Snark. I motsats till förra årets mycket uppoppade bulgariska bidrag, är det här rena sömnpillret. Långsamt, trögt, tråkigt och repititivt. Nähörni, jag varmnar inte alls för det här.

Bulgarien har seglat upp som en utmanare till favoriten Italien och jag har svårt att se hur det har gått till. Jag tycker låten är jättetråkig och berör mig inte det minsta. En helt okej ballad, varken mer eller mindre. Det kanske är något som jag missat? Kan det vara en liten elefant som sitter på hans axel och ler? Tror helt enkelt att jag får lyssna fler gånger för att se om jag lyckas hitta det där som andra lyckats hitta men inte jag.

Förra året var Bulgarien fantastiska, eller rättare sagt Poli Genova var fantastisk. I år går man i raka motsatsen vad gäller musikstil och drar ner på tempot. Jag tycker det är rätt trevligt, men förstår inte hur den seglat upp som en av favoriterna i år. För även om jag gillar det, så är den inte SÅ bra att det ska vara en utmanare till segern.

Efter förra årets fantastiska revanschbidrag från Poli Genova går Bulgarien tillbaka till samma standard som man hade då man debuterade i ESC (år 2005) Den här låten må vara välskriven och sångaren Kristian må vara den första artist som är född på 2000-talet att tävla i stora ESC. Men för mig blir den enda reaktionen när jag lyssnar på den här låten att jag kollar i mobilen vad som händer i omvärlden. För mig är detta bidrag som ett glas vatten och det säger mig ingenting. Bottenbetyg från mig.

Det är skönsång som Kristian bjuder på. Dock är det ÄNNU en ballad. Ska Eurovision bli en enda lång gäspning? Jag hoppas verkligen inte det. Dock är detta en av de bättre balladerna i årets startfält.

Förra året fick Bulgarien verkligen till det med Poli Genovas fantastiska låt "If Love Was A Crime". I år är jag långt ifrån förtjust i vad Bulgarien skickar och jag är förvånad över att de ligger så högt på bettinglistorna, för det här är för mig bara en axelryckning. Men det verkar som att Bulgarien har hittat rätt låt för att nå finalen och det lär de säkert göra. Troligen lär de säkert vara inblandade i toppstriden även i år. De verkar ha hittat en formtopp i den här tävlingen och det är välkommet.

Litauen debuterade i ESC 1994 och inledde den karriären med att komma sist och att man därför fick stå över tävlan ett år. Och så såg det i princip ut de första åren för Litauens del. När man återkom 2004 med semifinalens införande har det egentligen inte gått särskilt mycket bättre. Enda gången där man har nått framgång är med gruppen LT United som år 2006 buades ut av publiken men fick en totalt sett sjätteplats med humorlåten "We Are the Winners". Och senast nu när Donny Montell ifjol återkom med låten "I've Been Waiting for This Night" som hamnade nia. I övrigt har Litauen haft svårt att visa någon större framgång i den här tävlingen.

En intressant notering är att Litauen har haft långa och inte minst sagt krångliga uttagningsformer de senaste åren. Man håller ofta på drygt 10 veckor och det är aldrig från börja helt klarlagt hur vinnaren egentligen slutligen ska väljas ut.

Hahaha Litauen upphör aldrig att förvåna mig! Landet lyckas alltid komma med det konstigaste bidraget varje år, och jag tror nog sjutton att detta kan vara det konstigaste de skrapat fram hittills! I en nationell final med många starka låtar så väljer de alltså detta hopkok av allt möjligt - utan sammanhållning eller konsistens någonstans. Man har valt ett visuellt nummer, med lite bakgrundsmusik verkar det som - ungefär som grannlandet Lettland fast med sämre musik. Och sämre artist. Nåja, det är lätt att sätta betyg på detta iallafall. De får en poäng för att vi iallafall slapp Ralph Siegel.

Åh herregud, vad är det jag lyssnar på! Det här är kanske lätt det underligaste årets tävling har att bjuda på. Det går en minut, en till, och sen ännu en tredje, och jag fattar ingenting. Jag lyssnar på den en gång till, kanske den skulle öppna sig som Pandoras ask. Men inte. Jag bara fattar inte vad de tänkt med det här. Ni som gillar det får för all del gilla det, men kan någon förklara vad det är som pågår!

Jag vet inte vad jag ska säga om Litauen, jag är mållös på ett negativt plan. Brukar inte ge låtar som i alla fall försöker noll poäng men denna gång var det nära.

Då kommer vi till den stora frågan - är det här årets sämsta bidrag? Den slåss om det iaf. Med tanke på hur lång uttagningsprocess Litauen har, hur kunde detta stå som slutsegrare? Jag har hört mindre skrik på födelseavdelningen än i denna låt.

Alltså seriöst Litauen: ni höll på med er uttagning i 10 (!) veckor och det här var slutresultatet? Ett slags konstnärligt mischmasch som jag inte fattar ett dugg av. Har inget mer att säga än så.

Lilla My är med i Eurovision? Skrikigt och konstigt.

Jag har inte så mycket att säga om det här bidraget, för det ger mig ingenting. Förra året hade de en riktigt snygg och bra låt som slutade nia, vilket är det näst bästa resultatet någonsin för Litauen. Annars är Litauen det land i Baltikum som det gått sämst för i den här tävlingen. Hade jag fått välja fritt hade Greta Zazza fått äran att representera Litauen med låten "Like I Love You", som är en grymt skön upptempolåt. Den hade behövts ett år som det här, när det kryllar av ballader.

Estland debuterade som självständig stat i ESC 1994, några år efter att Sovjetunionen hade fallit. Man har tävlat alla år sedan dess utom 1995. Första gången man deltog gick det inget vidare, men efter återkomsten 1996 och fram till 2002 hade man ganska många lysande år med flera topp 10-placeringar, särskilt vinsten i Köpenhamn 2001 var väldigt viktig eftersom det var då man fick arrangera tävlingen för första gången någonsin. Men efter segern så har det mer eller mindre gått spikrakt nedåt, med några få undantag. Estland har haft svårt lyckas kvala sig vidare till finalen, för på 13 försök har det bara blivit avancemang vid fem tillfällen. Ifjol lyckades man med bedriften att komma sist i sin semifinal.

En intressant notering är att Estland har totalt sett (i finaler) gett Ryssland mest poäng, följt av Sverige, Norge, Lettland och Finland. I semifinaler är det Finland, Ryssland, Lettland, Ukraina och Danmark.

Detta är en låt som har växt på mig sedan den vann den estniska uttagningen, och i synnerhet sedan man gjorde en ny version av låten inför ESC. Problemet var att jag tyckte att låten helt enkelt var för gammaldags - lite för mycket Fame 2003, lite för lite 2017. Och även om jag inte kan förneka att hela upplägget i låten skriker "Give me your love" fortfarande - så är den riktigt bra och sedan nyversionen dessutom ganska uppdaterad. Den har tack vare detta blivit en av mina personliga favoriter, trots att den nog tilltalar mig rent nostalgiskt snarare än av musikkvalitet. Men vem vet - det kanske räcker till en finalbiljett ändå? Låten sticker ut extremt mycket i ett startfält där allting ska låta så modernt som möjligt, så har de tur så går denna schlagerinspirerade duetten vidare till finalen ändå!

Esterna skickade ”Goodbye to Yesterday”, och fick hela Europas förtroende och kärlek. Sen skickade de den där ”trollande” sliskiga killen förra året, och tappade allt de en gång byggt upp. I år skickar de något som kunde ha blivit en bra upptempo-låt, eller något som kunde ha blivit en vacker ballad. Men då du kör ner de två i en matberedare får du ”Verona”, ett sammelsurium utan både genre och tolvpoängare. Sorry, men åk tillbaka hem och fundera ett år till, det gick inte så bra det här nu...

Ingen kommentar eller betygsättning

Detta är rätt schysst. Lite nostalgikänsla med båda de tävlande och själva melodin. Det låter som något som hade varit populärt i slutet på 90-talet. Men tror ändå det kan funka helt ok i tävlingen. Det är bra även om det är en gnutta omodernt. Och de matchar varandra rätt bra i sången.

För mig är det här en av årets bättre låtar som jag hoppas det kommer gå bra för. Dock ser jag en oroande tendens att det här kan bli en av fansens stora favoriter som sedan får en alldeles för dålig placering när det väl kommer till resultattavlan. Alltså att Koit och Laura får uppleva en lex Zoë.

Först tycker jag den är lite tråkig, sen blir den lite bättre. Uppbyggnaden till refrängen är bra. Helt okej låt.

Det här är en av de två främsta bidragen som jag älskar i årets tävling. Det stör inte alls att den är lite gammalmodig i stilen - tvärtom gillar jag att det är 80-talsinfluenser. Är en stor beundrare av Koit Toome som är en kompetent sångare. Det är en snygg duett och jag är övertygad om att det kommer att gå bra för Estland. Det är också en typisk Eurovisionlåt som många känner igen och kan relatera till. Estland är det land på Baltikum som jag gillar mest, för de skickar ofta låtar som förtjänar framgång och så även i år.

Israel debuterade i ESC 1973 och fick en bra start med två vinster 1978 och 1979. Efter att ha vunnit på hemmaplan stannade man dock hemma 1980, men var tillbaka igen året därpå. Under stort sett hela 80- och 90-talet har Israel haft bra placeringar (bland annat en seger till) men från 2000-talets infallande har det gått betydligt sämre, även om trenden de två senaste åren har vänt. Detta sedan TV-bolaget IBA bytte ut sitt gamla uttagningsformat som gett resultat på sikt.

En intressant notering är att Israel så gott som alla år efter språkregeln försvann 1999 har fortsatt att sjunga på hebreiska, även om man lagt in engelska som komplement. Dock har engelskan tagit över de senaste åren.

Jag gillar verkligen det här - äntligen kommer upptempolåtarna tillbaka! Israelisk pop är underskattat - och här får vi faktiskt höra ett riktigt bra exempel på det! Det har allting som jag tror borde gå hem, från en etnisk touch till det där klubb-beatet som bär tankarna till Swedish House Maffia. Om Imri bara lyckas få detta snyggt på scenen så har vi en given finalist i ett startfält fullt av kalkoner och konstiga låtar. Och i min bok är detta t.o.m. en potentiell topp-10 kandidat!

Versen och bridgen bygger upp till en fenomenal refräng, som tyvärr inte riktigt blir så bra som man skulle tro. Ett lite halvdant technobeat, som snart tar slut och går tillbaka till versen igen. Njaaaaa, ingen vinnare för mig inte.

Tja, radiopop med Israel. Tycker inte om detta men hör att det är en låt som man kan dansa till på klubben. Den är unik i årets tävling och kan ta sig långt när det saknas renodlade klubblåtar. För mig kommer den inte spelas flitigt utan jag kommer spela Towa Carsons "Vem Frågar Vinden" från 1967.

För er som lär känna mig genom åren vet att dessa typer av bidrag får mig nästan att spy. Det är så billigt, enkelt och påklistrat. Det är så tråkigt och låter som allt som spelas på radio idag. Vet inte om jag är född i fel deccenium, men förstår inte hur denna typen av musik kan vara så inne. Saknar "Golden Boy", det var bra upptempo från Israel. Detta är bara tråkigt. Bra utgångsläge och folk kommer ju tyvärr rösta på detta. Ett poäng för de slänger in lite sköna rytmer på slutet som bryter hela den här house-tragedin.

Det är skönt att en partylåt får avsluta semi 2, för det här är en låt som behövs med tanke på hur tråkigt det här ESC-året har varit överlag gällande tävlingsbidragen. Israel har ju tack och lov skärpt till sin uttagning och fått till bra låtar de senaste åren och fått bra utdelning för det. Lite roligt då att det nu är körsångaren för dessa två nummer som får stiga fram i rampljuset och göra ett försök i centrum. Jag tror det kommer gå väldigt bra för Israel. Det enda skälet jag ser att Israel skulle missa finalen är om Europa bara skulle vilja ha de intetsägande låtarna i finalen. Det hoppas jag inte sker.

ÄNTLIGEN!! En låt som inte får mig att nicka till! Israel har fattat grejen att housemusik är stort, över hela Europa!

Israel har skärpt till sig i Eurovisionen nu de senaste åren och det har bara gått spikrakt uppåt sedan dess. Det här är en upplyftande partylåt och förhoppningsvis kommer att vi att få se ett snyggt scenframträdande med mycket dans och glädje. Det är också en bra avslutning på den andra semifinalen. Oavsett hur det går för låten i tävlingen kommer den garanterat spelas flitigt på EuroClub i Kiev. Den här och Montenegros bidrag är ganska lika varandra.

Ryssland debuterade i ESC 1994, men hade några svåra år i början då man inte riktigt fick de slutplaceringar man kanske önskade. Så efter en paus år 1998-1999 så var man tillbaka år 2000 igen och sedan dess har man inte missat en enda final. Faktum är att Ryssland har blivit en av de nya stormakterna i den här tävlingen, för fram till 2016 var Ryssland det enda land av de länder som måste kvala till finalen som hade längst obruten finalsvit. Förvisso finns det andra länder som också har det på CV:t men Ryssland är då det enda icke “Big Four”-land som haft flest finalsviter i rad (just nu). Landet har ett guld, fyra silver och tre brons på CV:t och som sämst har man slutat på 17:e plats. Ifjol (2016) var Ryssland en av favoriterna att vinna, men eftersom juryn sänkte Ryssland så hårt räckte inte att man vann tittaromröstningen. Istället blev det bara en tredjeplats som slutresultat.

Och nu är således Ryssland inte med i ESC 2017, vilket är första gången sedan slutet av 1990-talet. I och med detta bryts också landets 17-åriga finalsvit (därmed är det "Big Four"-länderna Storbritannien, Spanien, Frankrike och Tyskland som har just nu den längsta obrutna finalsviten).

Jag blev nästan lite kränkt när jag hörde vad Ryssland ville skicka till ESC - och jag förstod ganska omedelbart att detta inte var ett bidrag de hade räknat med skulle få framföras i ESC. De visste mycket väl att Julia inte skulle få tävla (p.g.a. hennes besök på den ockuperade Krim), och de ville göra en politisk markering. Genom att hon var handikappad kunde de få Ukraina att framstå som kallblodiga och hänsynslösa. Jag hoppas iallafall att det var deras strategi, för bidraget är så dåligt att jag verkligen hoppas att de aldrig hade för avsikt att framföra det live. Visst, det är alltid en inspiration med handikappade som bryter igenom och vågar fullfölja karriärer, men att ge henne en sådan här dålig och billig låt som känns som den var skriven på en halvtimme - är en förolämpning mot henne och ESC. Jag saknar inte Ryssland i år, och önskar heller inte tillbaka dem om de ska skicka sånt här till ESC i framtiden. Hårt men sant!

Jag trodde förra året att Ryssland hade vuxit upp och slutat skicka blonda tjejer som sjunger politiskt provocerande låtar om fred och fröjd. Men där hade jag fel. Till en början vill jag säga att jag helt klart tycker att Ryssland ska få uppträda i Kiev! Men, och nu säger jag inte det här för att vara rasistisk eller på något sätt nervärderande, men jag har en väldigt stark åsikt om just det här bidraget. Jag tycker det är riktigt vidrigt och motbjudande. Inte det att hon sitter i rullstol, inte alls. Utan det att hon sitter i rullstol och kommer från Ryssland! Så otroligt smaklöst av ryssarna att skicka det här, ett lätt sätt att få folk att låta bli att bua, för inte kan man bua på någon i rullstol. Men jag kan inte släppa det att det är så förskräckligt otrevligt och inte okej.

Jag blir provocerad när jag hör henne sjunga för att hon sjunger så fruktansvärt dåligt på engelska! Jag hör knappt vad hon sjunger! Hon sjunger säkert jättebra på ryska men då skulle de haft en låt på ryska eller kollat upp om artisten kan sjunga på ett annat språk. Jag måste ge Ryssland 0 poäng för det enda jag tänker på är hennes uttal. Ryssland som annars brukar skicka riktigt bra låtar har i år sjunkit ner till absoluta botten på grund av ett extremt dåligt uttal.

Jag förstår varför Ryssland valde att skicka en rullstolsburen tjej till tävlingen när den går i just Ukraina. För vem kan bua åt någon med ett handikapp? Men samtidigt kändes det som ett fult spel av Ryssland och ett sätt att få sympatiröster. Låten i sig är bara tråkig och ett rent sömnpiller. Även om det är ett balladår så är detta en av de sämsta. Ryssland försökte inte ens göra en bra låt utan här skulle poängen vinnas bra på sympati. Känner samma inför detta som jag gjorde inför deras tanter 2012 - jag blir äcklad. En klar nolla!

Det ryska bidraget har jag inte så mycket att säga om utan jag kan säga att jag håller med mina övriga panelkollegor som satt noll poäng här. Det här är en låt som jag personligen inte gillar då den inte tilltalar mig. Samtidigt är det inte roligt att situationen som har uppstått att artisten inte får tävla, för har man blivit inbjuden så tycker jag att man ska få delta.

Ryssland var mitt favoritbidrag förra året, nu är det helt okej. Hon har en fin röst till en helt okej låt.

Jag ger en poäng till detta för att det är härligt att se att minoriteter få framföra låtar offentligt och synas. Julia ska även ha en eloge för att hon ville ställa upp oavsett hennes handikapp. Men själva låten som sådan är pisstråkig. Det hade inte haft någon betydelse vem det än hade vart som framförde låten för den är lika dålig ändå. Helhetsmässigt känns det som att Ryssland bara är ute efter att provocera och eftersom de uppenbarligen inte bryr sig om minoriteter så känns detta bara F-E-J-K. Men jag ger ändå hela konceptet en poäng.

Vill tillägga att Ryssland var min stora favorit ifjol i Stockholm och jag är besviken att de inte vann då och att de inte deltar i år. Jag är riktigt less på de politiska spänningarna mellan Ryssland och Ukraina. Det är förvisso en komplicerad situation men tyvärr drar det ned stämningen avsevärt. Hoppas att Ryssland inte bojkottar tävlingen nästa år p.g.a. det här.