Frankrike är en av Eurovisions forna stornationer, med totalt 5 vinster och 18 topp-3 placeringar. Senast Frankrike vann var dock så lång tillbaka som 1977 då Marie Myriam sjöng "L'oiseau et l'enfant" i London. Sedan dess har det gått sämre och under de senaste 10 åren har man som bäst slutat på en 8:e plats (2009). 2014 kom man faktiskt på sista plats med "Moustasche" framförd av Twin Twin. Ifjol var man bara 4 poäng ifrån att sluta sist igen, så i år lär fransmännen vara mycket sugna på revansch i Stockholm.

Frankrike har haft några rejält svåra år nu sedan 2010 och jag är inte helt säker på att Amir ska kunna göra något åt den saken. Franskan är inte längre ett gångbart språk i Eurovision och det ska mycket till innan en medeltempoballad på franska hamnar i topp-5. Det spelar i detta fall ingen roll hur bra Amir än sjunger, låten är och förblir en irrelevant parentes i tävlingen. På ett personligt plan tycker jag nog ändå att detta är Frankrikes snyggaste låt på många år, men slås samtidigt av hur tråkig den faktiskt är. Man glömmer tyvärr bort den för lätt, vilket är en dödssynd i Eurovision.

Åh, vad skönt att Frankrike äntligen insett att franska inte är ett språk som de kan köra på mer i den här tävlingen längre, vilket det verkligen inte är. Tycker det känns lite töntigt att allt ska gå på båda engelska och franska fortfarande, men okej... Frankrikes låt tycker jag är riktigt bra i år! Framför allt så känns den jäkligt modern. Jag gillar det här!

Jag tycker att min bloggkollega Adrian beskriver Frankrikes bidrag på ett riktigt bra sätt. En helt okej låt, med en bra sångare men vem ska rösta på det här? Det är lite mellanmjölk över det hela. Jag tycker personligen att låten är bra men inget mer.

Jag blir glad av den här låten, och det är viktigt för mig när jag bedömer en låt. Det är inte så att vi kommer åka till Paris nästa år, men jag tycker det är något behagligt i låten. Och den känns inte som de typiska franska bidragen på senare år, den känns mer seriös som låt. Och sen vill jag avrunda med att jag tycker det är häftigt att fransmännen skickar en kille med mellanöstern-bakgrund. Det behövs fler sådana inslag i tävlingen.

Jag håller med tidigare talare om att denna låt känns som riktig mellanmjölk. Finns risk att det faller platt på scenen, just också för att det är en radiolåt. När jag hör låten utan att se videon så tycker jag att låten är ganska bra, men när videon sätts igång tappar jag intresset totalt. Att låten nu seglat upp på toppen bland oddsen det undrar jag hur det står till där. Jag tror inte det blir Frankrike vi åker till 2017.

Jag gillar Frankrikes bidrag. Och speciellt när de sjunger yoouououo. Haha!

Amir sjunger fint och låten är både medryckande och härlig att lyssna på. Jag tror fransmännen har ett vinnarmaterial med den här låten som har seglat upp som en av storfavoriterna att ta hem det hela. Fin kombination med både engelska och franska här. Efter flera år med dåliga placeringar är det hög tid för Frankrike att få en topplacering i ESC.

Italien är ett av de stora länderna i dessa sammanhang. Man deltog redan i den första tävlingen 1956. Man har lyckats vinna tävlingen två gånger bara, men har genom åren levererat många klassiska bidrag. Man tog ett uppehåll från tävlingen mellan 1998 och 2010. Sedan återkomsten 2011 har man bara missat topp 10 en enda gång och har dessutom två topp tre-placeringar.

Jag är ju fullständigt galen i Italiens bidrag, även om förra årets italienska bidrag gick mig över huvudet. Årets italienska bidrag är väldigt italienskt, så otroligt typiskt för landets musikkultur! Detta är riktigt snyggt för mig, men saknar den där spetsen som skulle få den att fungera utanför Italiens gränser. Visst försöker man introducera lite engelska här och där i låten, men det biter liksom inte. Tyvärr blir det ingen repris på förra årets succé alltså.

Medan Frankrike varit kloka och valt en låt på engelska till årets tävling, så står Italien och stampar på ställe med sin låt på italienska. Den har säkert en hur vacker text som helst, men då bara en bråkdel av tittarna kommer förstå den så tappar det lite poängen. Låten är ju vacker och så, men framför allt så är den förskräckligt tråkig...

Italien lider av samma problem som Frankrike. En helt okej låt med en riktigt bra sångerska men det är enformigt och tar aldrig riktigt fart . Vem ska rösta på det här? Det har gått riktigt bra för Italien de senaste åren för att det har gjort comeback och det är roligt att höra italienska i tävlingen igen men någon gång ska väl den nykärleken ta slut och det är i år.

Italien var min personliga favorit förra året. Det var även panelens gemensamma vinnare när alla våra listor sammanställdes. I år lär Italien inte nå en lika hög placering varken på våra listor eller i själva tävlingen. Men jag måste erkänna att jag är väldigt svag för sång på italienska och italiensk musik överhuvudtaget. Detta är en väldigt fin låt. Den är oerhört behaglig och framförs med passion. Jag tror inte inslagen av engelskan behövs, för det kommer inte påverka denna låtens utgång ändå. Francesca är oerhört charmig och jag unnar henne en så bra placering som möjligt.

Förra året hade jag Italien som favorit till segern, men i år faller oddsen för mig något. Det är inget fel på vare sig låten eller artisten i det här fallet. Det handlar enbart om vilket humör jag är på. Låten är fin och jag är glad att hon sjunger på italienska. Det höjer något. Funkar det live så kan det nog gå sådär ändå.

Jag är inget fan av låtar på andra språk än svenska men här fungerar det, jag gillar att Fransesca sjunger på italienska. Det låter vackert.

Jag hade också Italien bland mina främsta favoriter i fjolårets Eurovision. I år berörs jag inte alls lika starkt. Alldeles för avskalat och enkelt och som Alexander beskriver ovan; förskräckligt tråkig låt. Som jag tidigare har nämnt i inför-sammanhang, så är italienska ett av de vackraste språk man kan sjunga på. Förstår inte riktig varför de inte sjunger helt och hållet på italienska? De brukar ju annars framföra sina bidrag med stolthet för såväl sitt språk som sin kultur. Synd!

Spanien tillhör "Big Five" som är de länder som betalar mest till EBU för att ESC ska kunna genomföras. I gengäld är dessa länder alltid direktkvalificerade till finalen oavsett slutplacering. Spanien har inte haft den mest meriterande resultatlistan och det har i år gått 48 år sedan senaste segern. Är det därför i år som Conchita-effekten slår till (att vänta 48 år på nästa seger...)?

Det osar 90-tal och Ace Wilder om denna spanska dansdänga och det är ju givetvis alltid en partyhöjare! Jag gör en kvalificerad gissning om att detta kommer att bli fansens stora favorit - iallafall på dansgolvet. Men det betyder ju inte att Spanien går mot en lysande seger på något sätt. Tvärtom så kommer Barei bli tvungen att producera ett storslaget scennummer som kan matcha energin i låten. Och ärligt talat tvivlar jag på det, efter att ha sett liveframträdandet i den spanska finalen. Detta är inte ett bidrag som klarar sig bara genom att vara "partyhöjare" och jag känner mig högst tveksam till att säga att låten är mer än "okej" i sammanhanget. Men, beroende på hur det blir live, så kanske mitt betyg ändras.

Big Five-länderna håller ovanligt hög kvalitet i år, och Spanien är inte ett undantag. I video-version funkar den suveränt, och på radio skulle jag gärna höra den, men undrar hur den kommer funka på scen... Hur som helst så är det här en otroligt bra låt, hög kvalitet, högt tempo, och üüberhög partystämning!

Spanien är ett av mina favoritländer i ESC under 10-talet. De senaste åren har de skickat riktigt bra ballader utan att få den placering de förtjänar. 2012 när Loreen vann i Baku skickade Spanien en superlåt med en fantastisk sångerska. Om inte Sverige vunnit de året så hade jag gärna sett att Spanien fått vinna. Årets låt är ingen smäcktande ballad utan en riktigt partydänga. Jag gillar låten men de finns bättre låtar i årets tävling.

Visst, det är upptempo och party för hela slanten men jag tycker det är riktigt tråkigt. Jag gillade inte låten i den nationella uttagningen och den har höjts i mina ögon sedan dess heller. Det kan bli lite fågel eller fisk här beroende på scennumret. Men jag har en känsla av att det kommer bli lite som Frankrikes bidrag 2010 - en partydänga som blir svår att framföra live för att verkligen nå ut till tittarna. Jag har dock märkt att det är en populär låt bland ESC-fansen runt om i Europa och jag förstår inte riktigt varför när det finns så många andra bra låtar i tävlingen.

Spanien skickar i år en väldigt delad låt. Ena stunden tycker jag om den medan jag andra stunden avfärdar den helt. Jag tror de kan få svårt att vinna för den saknar den hook som många av semifinallåtarna har. Men när jag lyssnar på den nu tycker jag den är helt okej.

Say YAY! Sångerskans glittriga byxor är to die for. Äntligen kommer Spanien med ett bra bidrag, jag tycker det var längesedan.

Woow! Spanien kommer med något helt annorlunda än de klassiska spanska rytmerna. En modern, medryckande partylåt helt på engleska med en cool artist. Ett tag trodde jag ärligt talat att Barei och Spanien mycket väl kunde stå som slutsegrare, men så här tätt inpå ESC-tävlan känns det inte alls lika hoppfullt från min sida. Barei är oerhört populär bland de mest inbitna ESC-fansen och ställt upp på samtliga promotion-turnéer inför ESC. Jag hoppas verkligen på en bra slutplacering för Spanien. Man har fått alldeles för många oförtjänta slutplaceringar, trots flera högkvalitiva bidrag.

Storbritannien har sedan debuten i Eurovision 1957, vunnit tävlingen 5 gånger och tagit inte mindre än 15 andraplatser. Tillsammans med Frankrike och Luxemburg dominerade man tävlingen under 60- och 70-talen men har sedan språkkravet avskaffades i Eurovision 1999 inte varit lika framgångsrika. Britternas senaste pallplats kom 2002 då Jessica Garlick sjöng "Come back" till en tredjeplats i Tallinn. Sedan dess har man kommit sist hela tre gånger. Ifjol skickade man Electro Velvet som hamnade tredje sist i resultatlistan.

Storbritannien förtjänar så mycket mer än det här, men landet har verkligen satt det i system att skicka FEL låt till Eurovision. Det fanns hela TVÅ låtar i den brittiska finalen, som hade haft superchans på en topp-10 placering i Stockholm, men istället väljer man alltså denna halvmesyr till låt. Den är en sådan typisk mellanmjölkslåt som Big-5 gjort sig kända för de senaste 10 åren - inte minnesvärd för fem öre och helt utan ambitioner. Det kryper av irritation i mig att britterna verkligen inte förmår sig skicka bättre låtar än detta till Eurovision! Gör om, gör rätt!

Jaaaaaa, vad glad jag blir, en pojkduo! Som sjunger bra! och är snygga! Och en av dem spelar gitarr!! Låten i sin tur är ungefär en minut för lång, men riktigt bra och trallvänlig! Den fastnar i huvudet något så otroligt, och dessutom är det en stund sedan Storbritannien har tävlat med något sådant här. Sådär för att summera mig själv, riktigt bra.

Ah!! Vilken tråkig och mainstream radiopopslåt som Storbritannien skickar i år. Det är så mycket Lugna favoriter möter Mix Megapol att jag nästan blir tokig! I år hade i alla fall Storbritannien en riktig uttagning där det brittiska folket fick rösta och det är ett steg framåt i alla fall. Nästa år kan det bli något mycket bättre hoppas och tror vi.

Jag blir så besviken på Storbritannien. Ett av världens mäktigaste länder i musikexport och till Eurovision skickar man det här. Inga stora artister verkar vilja ge sig på Eurovision, men de har iaf producenter som skulle kunna skapa grymma låtar till mindre kända artister. Istället får vi det här tråkiga bidraget och jag det späder på känslan av att Storbritannien inte riktigt bryr sig om tävlingen längre.

Storbritannien får plus för att man valde artist och bidrag genom nationell final. Sedan får man minus för att man valde enligt mig en tråkig låt. Jag tror inte Storbritannien kommer att komma högre än vad man gjort de senaste 15 åren men jag tror inte de kommer sist i alla fall.

Mysig låt, jag gillar Joe and Jake. De har bra röster och låten är bra.

Är detta det bästa musiklandet Storbritannien har att bjuda på? En orutinerad popduo som låter sådär. Jag är glad att man återinförde en nationell uttagning med en final där folket fick möjligheten att utse vinnaren, men valet var ju lika dåligt som när BBC själva utser sitt ESC-bidrag internt. Detta är bara så tråkigt, barnsligt och intetsägande i mina öron och det kommer helt klart bli en låg placering i finalen.

Sverige är en av ESC:s mest framgångsrika länder som tack vare Måns Zelmerlöws seger ifjol är endast en seger från regerande mästaren Irland. Vi har också varit mycket förskonade från dåliga slutplaceringar, t.ex. endast två sistaplatser i finaler, och har tagit oss vidare till final från semis varje år sedan 2004 utom år 2010. I år är vi ånyo värdland och tävlingen går av stapeln i samma arena som den gjorde år 2000.

Frans vann en mycket knapp seger i Melodifestivalen i år - mindre än 5 % skiljde honom från 2:an i telefonrösterna och han fick se sig slagen av Oscar Zia i juryomröstningen. Ändå verkar det som att folk är galna i honom. Jag vill egentligen inte lägga mig som en kall blöt filt över detta uppbåd kring vår svenske representant på hemmaplan, för låten är skön och har ett trevligt gung och en karismatisk sångare. Men detta kommer bli fiasko i Globen är jag rädd för. Det finns två anledningar till detta: Vi är hemmanation - sist en hemmanation vann var 1994 då Irland vann. Igen. Då var Frans inte ens påtänkt. Den bästa placeringen en hemmanation fått sedan semifinalerna infördes var den 4:e plats som Azerbajdzjan tog 2012. Vi borde alltså inte ha en chans som hemmanation. Vidare: Detta är inte en vinnarlåt egentligen. Visst sticker låten ut med sin enkelhet och sköna gung, men man vinner inte längre Eurovision på att vara "enkel och skön". Det ska till så mycket mer, vilket vi har sett på Lordi, Loreen, Conchita, Måns m.fl... Jag kan verkligen inte se detta i topp-10. Tyvärr. Men det är helt klart en av de skönaste låtarna i år.

Okej, kan vi börja med att någon berättar vad hela grejen med Frans är? Jag förstår, jag är från Finland, och har inte vuxit upp med hans gnälliga Zlatan-låt, men ändå, inte är det väl på grund av den han vann Melodifestivalen? Nåja, låten är ju helt okej, han ser bra ut, sjunger riktigt fint och är sådär passligt söt. Under hela hans framträdande i Melodifestivalen såg han lite ut som om han sprungit in på scenen under en rast mellan kemilektionen och lektionen i svenska, så tar han några nonchalanta steg åt vänster, sen åt höger och sen lite fram, och sedan går han av scenen. Låten är helt okej, men man behöver fler än en lyssning innan man verkligen gillar den, något som inte lär hända, då Sverige tävlar direkt i final i år. Kära Ålänningar, ni kan ta det lugnt, ingen Eurovision kommer ordnas hos er nästa år... 😉

Jag ska ärligt säga att jag inte har förstått hypen med Frans och hans låt och det förstår jag fortfarande inte. Jag tycker Sverige skulle skickat någon annan låt för exempel Ace Wilder som skulle bjuda på en riktig show med hennes pyramid. Vi behöver inte satsa på att vinna i år och då kan vi skicka något riktigt annorlunda vilket Ace Wilder är. När jag läser kommentarerna på Youtube om Frans låt, läser jag mellan raderna att det finns många där ute som inte vill att Sverige vinner ESC i år och att det finns ett agg mot Sverige, över 6000 tummen ner tyder på det.

Jag förstår inte hypen kring Frans här på hemmaplan. Och jag förstår inte hur den är en sådan lågoddsare hos bettingbolagen runt om i Europa. Jag vill inte förstöra det, men Frans kommer inte vinna i Globen. Det vågar jag gå ut och säga direkt. Jag har personligen inget emot varken Frans eller hans låt. En ung och charmig kille med en rätt behaglig låt är inte fel. Och jag erkänner att jag diggar med i låten även om den inte var min favorit i årets Melodifestival. Men jag tror den kommer falla bort och bli bortglömd, eller det finns en risk för det iaf.

Så är det då dags att börja recensera årets bidrag och Sverige är först ut. Det är en mycket svårtippad låt att recensera för det känns lite som att det antingen kommer gå riktigt bra för honom eller riktigt dåligt. Det är verkligen så, antingen eller, här. Självklart är det en riktigt bra låt och Frans charmar publiken med sin enkla visa. Men så hade Österrike en sådan låt ifjol också och då gick det inte lika bra (sistaplats). Jag är väldigt kluven. Antingen kommer Frans topp 5 för att Europa vill ha ett andningshål mellan all pop och explosioner eller botten 5 för att man glömde bort att det var en 17-åring som sjöng en visa i början av finalstartfältet. Det är mitt tips idag.

Ja vad ska jag skriva. Jag kan inte vara opartisk. Även om Frans inte är det bästa vi skickat så gillar jag låten. Och det var något som hände första gången jag hörde den.

Folkets favorit segrade och får äran att representera Sverige på hemmaplan. Kan det bli en andra raka ESC-seger för Sverige? Njae, jag är inte säker på att det går hela vägen, men visst har vi goda chanser att utmana om segern och hamna på en topp 5-placering. Låten känns somrig och har ett skönt gung och Frans är charmig som bara den. Vilken lyckad debut av Frans att först vinna Melodifestivalen som 17-åring och nu få möjligheten att tävla i Eurovision och dessutom på hemmaplan inför miljoner tittare runt om i Europa och övriga delar av världen. Senast ett värdnationsbidrag vann på hemmaplan var år 1994 när Irland genom Paul Harrington & Charlie McGettigan vann Eurovsionen i Dublin med låten “Rock ‘n’ roll kids”.

Tyskland är det land som deltagit flest gånger i ESC - de har medverkat alla år utom ett: 1996! Då gick de inte vidare från den kvalomgång som hölls och detta föranledde till att vi idag har ett Big Five-system i tävlingen. Tyskland har genom tiderna haft hyfsat bra resultat, även om det på senare år gått fullständigt åt skogen. Som ifjol när Ann-Sophie sjöng landet till sin sjätte sistaplacering och dessutom på noll poäng!

Det är inte ett helt okontroversiellt bidrag som Tyskland valt ut för Stockholm - den unga Jamie för nämligen in något så ovanligt som japansk populärkultur i Eurovision. Medan vi i Sverige på senare tid vant oss vid exempelvis Yohios och Dolly Styles japanska stilar, så har Europa mest reagerat med förvirring på detta. Därav kan man förklara det högst splittrade mottagandet som bidraget fått, både på oddslistorna och bland fans. Men detta är en personlig favorit för mig och jag diggar verkligen Jamies stil, utstrålning och röst. Låten är stark och lätt att känna igen - stundtals vill man ju verkligen sjunga "Under my umbrella" men sen kommer man ju av sig... Nåja, detta är iallafall en låt som definitivt hamnar i min personliga topplista i år. Bra val!

Tydligen är Tyskland i år undantaget som bekräftar regeln. Och med regeln syftar jag på att årets Big Five-länder tävlar med bra låtar i år. Tyvärr så går jag inte alls igång på Yohios tråkiga och gnälliga tyska kusin, som framför något som, enligt mig, kunnat vara två minuter kortare. Jag tycker bara den blir gnällig och utdragen den här. Inte något bra, tyvärr...

Tyskland skickar en poplåt förklädd i japansk manga. Jag går inte igång på detta utan tycker det är mest tråkigt.

Jag kan inte speciellt mycket om varken manga eller japansk kultur, men jag diggar detta. Jag tror låten hade varit ännu vassare om den presenterades på ett annat sätt. För jag får inte riktigt in alla de ljusa och glada färgerna i hennes klädstil i en mörk låt. Hur som helst så är det en låt jag gillar och var en av de första låtarna jag fastnade för i år. Hur det går i tävlingen vågar jag inte uttala mig om. Precis som här i panelen som kommer den splittra tittarna och vissa kommer tycka det är bedrövligt medan andra kommer tycka det är underbart.

Det här är finalens första gå-och-koka-kaffe-låt. Jättetråkig låt. Nej, Tyskland hade ett antal bättre bidrag att skicka som hade varit roligare att lyssna på.

Tyskland levererar bra, för att vara Tyskland.

Jamie-Lee Kriewitz är en artist med en udda utstrålning och en speciell röst. Låten sticker ut och kan mycket väl vara en "dark-horse" och ta hem segern eller så blir det en mittenplacering eller en plats i botten. De sistnämnda alternativen känns mest rimligt faktiskt. Låten är helt okej, men den är alldeles för långsam och seg enligt min åsikt. Fanns bättre alternativ att skicka till Stockholm.

Finland har sedan debuten 1961 kommit sist inte mindre än 10 gånger, vilket gör att landet har näst flest sistaplatser i Eurovisionhistorien - endast en mindre än Norge. Trots att Finland fram tills för 10 år sedan aldrig slutat i topp-5, lyckades landet genom Lordi 2006 vinna tävlingen för första gången. Då dessutom med poängrekordet 292 poäng. Sedan dess har man dock inte placerat sig bättre än 11-plats (2014) och ifjol kom man sist i sin semifinal med punkbandet Pertti Kurikan Niimipäivät och deras rekordkorta bidrag "Aina mun Pitää".

Efter en smått urspårad uttagningsprocess där jurygrupperna helt uppenbart var slumpmässigt utvalda och tämligen förvirrade, så måste jag säga att Sandhja känns som en kompromiss. "Sing it away" var knappast det bästa Finland kunde erbjuda Europa, men uttagsprocessen satte effektivt stopp för de bidrag som faktiskt hade kunnat klara sig bra. Nu slåss man istället med Belgien i en typ av glad "ska-funk-pop genre" som förmodligen inte kommer att se skymten av en finalplats. Nu tycker jag visserligen att det är en rätt skön låt, precis som Belgiens, men jag är ändå smärtsamt medveten om att det inte kommer att räcka i Globen. Men Sandhja går alltjämt varm i mina högtalare här hemma!

Finland får både äran, men samtidigt den otroligt svåra uppgiften att inleda hela årets Eurovision Song Contest. I och med att låten har den natur den har så förstår jag fullt ut varför Christer Björkman och gänget har valt att göra såhär, men det sätter ju en hel del press på stackars Sandhja, som sist och slutligen bara jobbar som en helt vanlig sjukskötare till vardags. Låten är en riktig partystarter, uptempo och glad till sinnet, så den kommer passa bra i början. Överlag är det en bra låt vi tävlar med från Finland i år!

Finland hade en riktigt bra final i år men riktigt bra låtar. Jag hoppades på andra låtar men denna låten har växt för mig och jag tycker att det svänger om Finland i år . Hur långt det räcker? Jag tror de lär komma till final men där blir motståndet för tufft.

Ännu en gång blir Mikael Saari slagen av en sämre låt i den nationella uttagningen. Varför Finland? Han hade klarat sig mycket bättre i tävlingen i min mening. Denna låt känns som en i mängden och det finns flera låtar i denna kategori som är mycket bättre. Tyvärr är detta inget speciellt för min smak. Det är upptempo och lite småcatchigt, men blir i slutändan rätt tråkigt.

Det blir alltså Finland som får äran att inleda ESC 2016 (något de även fick göra år 2004, året då semifinalsystemet infördes) men tyvärr har jag ganska svårt att greppa taget om den här låten. Jag vet faktiskt inte hur det kan gå för Finland i år, men de hamnar inte på min topplista över de 10 bidrag jag vill ska gå vidare. Det finns bättre låtar.

En upptempo låt, den är helt okej. Jag tror den kommer komma till finalen men hamna någonstans i mitten.

Finland kommer till Stockholm med diskofunkig partylåt med 80-tals influenser. Helt okej låt. Rätt catchy, men inte mycket mer än så. Jag tror inte att man gör något större väsen av sig i årets Eurovision-tävling. Men det kan inte gå sämre än ifjol då man ställde upp med ett av de sämsta ESC-bidragen i historian, så visst är detta en klar upptryckning åtminstone, även om jag inte är helt nöjd med detta bidraget.

Grekland debuterade i Eurovision 1974 men fick sparsamma framgångar i början. Fram till 2001 hade landet fortfarande inte lyckats nå någon pallplats. Men mellan 2001-2008 ändrades detta radikalt då grekerna kammade hem hela tre tredjeplatser och en vinst. Svensk-grekiska Elena Paparizou fick äran att ta landets första vinst 2005 med "My Number One". Sedan 2009 har Grekland dock missat pallen och ifjol blev det bara en 19:e plats i Wien. Landet har dock alltid lyckats kvalificera sig från sin semifinal - en egenskap som bara de och två andra länder delar (Ryssland och Rumänien).

Återigen så kommer Grekland med ett högst politiskt bidrag till Eurovision, som har blivit deras protestkanal mot Europa. Och även om detta inte på långa vägar är bland de bättre bidragen i årets startfält så kommer man garanterat nå finalen igen. För budskapet, etnotonerna och de lustiga kläderna kommer göra detta bidrag till unikt bland alla nummer, plus att det ju faktiskt är Grekland vi pratar om. Grekland missar ju aldrig finalen. Men i min bok är detta det sämsta vi har hört från landet på mycket lång tid - kanske rent av i paritet med Michalis Rakintzis urusla bidrag 2002. Denna omelodiösa propagandamarschsång är mest bara jobbig att höra på.

Nåja, i alla fall så kan man ju inte säga att man på något sätt skulle kunna tro att något annat land än just Grekland skulle tävla med ett sådant här bidrag. Och det fina i kråksången är ju det att ifall du glömt något snacks till tv-soffan så är bidrag nummer två en ypperlig chans för dig att springa till köket och hämta popcornen du inte hann få med. Nähörni, det här tycker jag är riktigt bedrövligt. Låten är tråkig, gnällig, jobbig och motbjudande. Jag gillar inte alls det här.

Grekland detta fantastiska land som dominerat ESC de senaste 10 åren. Börjar deras storhetstid vara över? Ja, jag är rädd för det, ifjol skickar det en menlös ballad och i år skickar det säckpipshiphop! Jag har aldrig gillat hiphop men även om jag gjorde det skulle jag nog tycka det här var värdelöst. Tyvärr Grekland ni har nog årets sämsta låt.

Varför känns det som att jag är den enda människa som faktiskt gillar den här låten? Inte bara här i panelen, utan i Eurovision-svängar överhuvudtaget. Protestbidrag eller inte, jag var helt fast första gången jag hörde den. Jag har flera kriterier som jag går utifrån när jag bedömer ett bidrag, och några av dessa bidrag är glädje, första intryck och känslomässigt intryck. (Jag vet, jag är en komplicerad person) Men jag blir glad av den här låten. Jag hänger med i etno-rytmerna och kombinationen av grekisk rapp och den oerhört catchiga refrängen fick mig direkt. Jag inser också att detta kommer få svårt att ta sig vidare, men det trodde vi senast Grekland skickade rappare också. Eller har alla glömt att Stereo Mike vann sin semifinal? Jag hoppas Grekland tar sig till final. De har ett bidrag som är originellt och sticker ut och jag gillar det!

Jag gillar början av låten, de grekiska tonerna. Men det är nog också det enda som är bra i låten. Tveksamt om den ens kommer till final.

Grekland är alltid en självklar finalist i Eurovisionen. Men ursäkta, det här är inte alls bra. Det är så oinspirerat och tråkigt att jag bara vill stänga av. I år lever de farligt tror jag. Ska man för första gången missa finalen? Detta har inte hänt någonsin sedan semifinalerna infördes. Finns flera andra låtar i den första semin som förtjänar att gå vidare före Grekland. Poäng för sköna beats och etnotonerna.

Moldavien debuterade i ESC 2005 med farmor/mormor med trumman och gjorde succé. Därefter har det inte gått lika bra även om de vid samtliga tillfällen utom tre gått till final. Konstnärliga bidrag brukar symbolisera landet som exempelvis The Epic Sax Guy från 2010. Landet är även känt för att ge och utbyta höga poäng med grannlandet Rumänien.

Moldavien skickar i år en svenskproducerad låt, vilket kanske till ytan ser ut som ett smart drag men som nog inte egentligen är det. För mig blir detta ett dussinbidrag som dessutom känns gammalt i sammanhanget. Det är ett klassiskt exempel på bidrag som blivit ratat av Melodifestivaljuryn och istället skickat till en öststat för att den har bättre chans där. Kan inte annat än att önska Moldavien bättre lycka nästa år!

Va, inte kan ni väl mena att det här skulle vara svenskproducerat?! Det skriker ju Sverige och typ Gson på flera kilometers avstånd. Inte är det här ju dåligt inte, men inte faller det mig i smaken direkt. Det känns rätt så platt. Det här känns som den låten Gson, eller någon annan stor låtskrivare, skickade in till Mellon, men utan att komma med. Och sedan skickade den till Moldavien. Inte någon fantastisk låt, men inte nu så dåligt.

Moldavien är ett land som brukar sticka ut och skicka udda och mer eller mindre populära bidrag. I år rättar de in sig till radiopopsspåret och skickar en typsik reklamradiolåt som inte gör större intryck.

Jag måste erkänna att jag tycker detta är rätt tråkigt. Jag går inte alls igång på det här. Det känns som att det kanske hade funkar för tio år sedan, men i dagens musikklimat är det alldeles för tråkigt och omodernt. Jag tror Moldavien får det tufft att ta sig till final. Det som gör att den får poäng att att den faktiskt har en behaglig refräng. Annars är detta ingen låt jag skulle lyssna på utanför tävlingen.

Personligen tycker jag inte det är några fel på den här låten utan bara att det är en typisk "helt okej"-låt som hamnar någonstans mittemellan alla bra och dåliga låtar. Videon ger inget direkt intryck om vad vi kommer att få se på scenen i Globen den 10:e maj. Det som krävs för att det ska funka är att det måste kännas på riktigt. Gör det det så kommer det fungera. Annars riskerar detta att bli en lex Kati Wolf 2011.

Jag gillar låten. Den kommer nog klara sig bra, jag gillar upptempo låtar.

Dags att bege sig söderut till ett av Europas fattigaste länder i Moldavien. Den här låten ligger bland de sista placeringarna på många bettinglistor och varför kan jag inte riktigt förstå. Låten är både medryckande och tilltalande. Den har det där typiska Eurovision-soundet som är ett prövat koncept och numera ett tillika utdöende sådant. Kanske därför den här låten inte kommer ta sig vidare från semifinalen om man ska gå efter förhandstipsen. Det har gått trögt för Moldavien de två senaste åren när man inte har lyckats kvalificera sig till finalen. Förvisso var man nära ifjol när man kom på den där snubblande & jobbiga 11:e platsen i semin. Har haft ögonen på årets artist länge då hon varit med i flera tidigare nationella uttagningar i Moldavien. Kul att hon äntligen fick vinna.

Ungern debuterade i ESC 1994 och fick en kanonstart med en fjärdeplats. Därefter har det inte gått lika bra utan på 14 försök har landet endast hamnat topp 10 fyra gånger. Landet har även stått över tävlan ett antal gånger (1999-2004, 2006 och 2010) av olika skäl. Sedan 2012 används den nationella uttagningen A Dal som uttagningsmetod och det har gett resultat - för varje år har Ungern kvalificerat sig till final och 2014 var man nära att tangera fjärdeplatsen!

Ungern fortsätter skicka ganska tunga låtar till Eurovision - melankoliska, dystra och närmast depressiva. Var kommer detta ifrån? Kanske bär ungrarna på någon typ av kollektiv ångest? Värt att undersöka! Men vad beträffar årets bidrag kan jag bara konstatera att vi har hört liknande tongångar ifrån landet förut - och då har det varit mycket bättre. "Pioneer" är visserligen snyggt gjord, bra framförd och har gott om potential för en snygg scenshow, men oj vad tråkig den är! Detta kommer inte kunna sticka ut alls och jag inser att det finns alldeles för många mer intressanta låtar i årets startfält. Men poäng till den fina rösten och det fina gunget!

Skönt att igen ha ett bra bidrag, de två tidigare har ju varit lite sådär... Freddie sjunger bra, och hans låt är stark och backar fint upp honom. Det här är, precis som Adrian skriver här just ovanför mig, ännu en i raden bland Ungerns rätt så tunga och tuffa låtar, men inte stör det mig, inte. Så länge den är så bra som den här är så får de skicka hur tunga låtar som helst.

Jag funderar och tänker vad jag egentligen tycker om det här bidraget. En del av mig säger att det här är helt okej och att man kanske till och med ska ge en 3,5 i betyg. En annan del av mig tycker att detta har vi hört förut i olika skepnader och att det känns tråkigt att Ungern skickar något sådant förutsägbart. Jag beslutar tillslut att det blir någon tråkig medelväg och Ungern får 2,5 poäng och att detta trots allt kommer gå till final men sluta på en sketen 18:e plats.

Av någon anledning har påminner mig detta bidrag lite om deras bidrag från 2014. Bortsett från förra året har Ungern faktiskt skickat riktigt bra bidrag de senaste åren. Det har gjort att Ungern blivit en av mina personliga favoriter och deras bidrag är några av mina personliga favoriter år efter år. Denna hamnar där runt topp fem strecket på min personliga lista. Hur det går i tävlingen är dock svårare att säga. Den får det nog svårare än bidraget från 2014, men jag hoppas på en rätt hög placering för Freddie. Jag gillar verkligen det här och Ungern fångar mig igen. Det är vad jag skulle klassa som bra musik helt enkelt, behöver inte vara mer komplicerat än så.

Jag tycker Freddie sjunger bra och det är en fin melodi. Dessvärre har han fått ett tidigt utgångsläge och det kommer nog inte gynna honom så mycket. Men jag tror låten går vidare för att man tar till sig budskapet och sedan Ungern skärpte till sig för några år sedan och började skicka bra bidrag så känns det här givet i final. Dock är det inte en personlig topplåt för mig, utan han hamnar strax där utanför.

Jag gillar Ungerns bidrag, den har legat högt på min topplista ett tag nu. Dock tycker jag att jag känner igen den. Jag känner igen sångaren och låten men kan inte sätta fingret på vart jag hört den innan.

Ungern är allt som oftast bland mina favoriter i Eurovision. Så även i år. Freddie är en bra kandidat för Ungern. Det är en riktig arenalåt och hans härliga hesa stämma kontrat med att han både ser bra ut och gör ett förbannat bra framträdande live kan leda långt, åtminstone till final till att börja med. Jag skulle önska att han var inblandad i toppstriden, men jag tvivlar faktiskt på det. Kritikerna tycker låten är gnällig och mossig, det tycker inte jag. Heja Ungern!

Kroatien debuterade i Eurovision 1993. Efter några framgångsrika år på 90-talet, med två fjärde platser och flera topp 10 placeringar, har framgångarna uteblivit. Senaste gången landet placerade sig i topp 10 var år 2000. Man har inte lyckats kvala in till finalen sedan 2009. Kroatien längtar efter en framgång och hoppas på att i år är året då det händer.

Äntligen har det lossnat ordentligt för Kroatien - ett av de minst framgångsrika länderna på Balkan under 2000-talet! För detta är ett riktigt bra bidrag, som har potential att faktiskt vinna hela tävlingen i år. Jag måste då bortse ifrån det faktum att hon knappt kan sjunga på engelska, och den turistiga (men ändå otroligt snygga) musikvideon. Detta MÅSTE till final och jag är nästan tvärsäker på en topp-10 placering - MINST. I min bok hade detta varit i topp-3, om man bara lyckas bra med scenframträdandet. Kan man utnyttja de häftiga bakgrundsbilderna ifrån musikvideon där, så har de min röst!

Snacka om starka powerballader! Håll hårt i vindmaskinen, här kommer Kroatien, och vindmaskin kommer behövas, ingen fara! Kroatien är tillbaka med pompa och ståt, och ser nog till att inte någon ska kunna missa att de är här. Inte går de och vinner årets tävling inte, men final kan de nog absolut räkna med, och det är jag glad för!

Kul att Kroatien är tillbaks i tävlingen igen efter några års uppehåll. Hoppas landet får vind i seglen och kommer till final så de tycker det är roligt att vara med i ESC. Låten är hot okej med ett bra scenframträdande tror jag att det kan gå bra för Kroatien.

Efter ett flertalet höga placeringar på 90-talet har Kroatien haft det svårt efter millennieskiftet. Men efter ett uppehåll kommer man tillbaka med en väldigt vacker låt. Man skickar en ballad som bryter det här typiska "Balkan-balad" mönstret och kör på något eget och unikt. Med en vacker röst i kombination med vackra rytmer så är detta en av de bättre balladerna i år. Jag tror och unnar Kroatien en hög placering. Jag vågar nog till och med säga att de kommer bli det högst placerade landet av alla Ex-Jugoslaviska länder i år.

Det här är utan tvekan det bästa Kroatien skickat någonsin (i alla fall så länge jag har kollat på tävlingen). Magiskt och vackert är det. Hoppas verkligen de går vidare och kommer högt i finalen.

Jag gillar Ninas röst och trummorna. Det känns som om jag är ute i skogen. Jag gillar det!

Kroatien kommer tillbaka till tävlingen med något helt oväntat och fräscht och det glädjer mig. Låten handlar om fyrar, och hur sångerskan leds av ljuset. Snygg video och supermodern låt. Inte en typisk Eurovision-ballad utan något helt annorlunda. Hoppas på en häftig scenshow med mycket effekter och koreografi. Unnar verkligen Kroatien en bra slutplacering.

Nederländerna är ett av de länder som deltagit i Eurovision sedan starten 1956. Redan året därpå, 1957, vann man sin första vinst när Corry Brokken sjöng "Net Als Toen" i Frankfurt. Mellan 1957 och 1975 vann faktiskt Nederländerna hela 4 vinster men fick också 4 nesliga sistaplatser. Efter att Teach-in vunnit i Stockholm med klassikern "Ding-A-Dong", så fick landet vänta i hela 39 år på nästa pallplats. 2014 lyckades nämligen The Common Linnets till slut ta hem en andraplats i Köpenhamn, och holländarnas långa ökenvandring var över. Landet har ännu dock bara lyckats ta sig ifrån semifinalen 3 av 12 gånger sedan 2004.

Jag älskar det här! Wow! Nederländerna har sedan 2013 genomgått en otrolig förändring i Eurovision som verkligen är beundransvärd. Från att ha skickat amatörlåtar som "Ik ben verliefved (sha-la-lie)" till Anouks "Birds" är som att gå från att äta sand ifrån en sandlåda till att delta på nobelmiddagen. De senaste åren har holländarna hittat en nisch i country-inspirerad musik och årets bidrag luktar 60-tals countryrock. Den amerikanske artisten Harry Nilssons hit "Everybody's talkin" från 1968 kommer upp i mitt huvud när jag hör årets bidrag. Jag kommer rent av på mig att sjunga med i refrängen - och det är mycket ovanligt för mig så här långt innan Eurovision! Men samtidigt så vet jag att detta kanske inte går lika bra hem i Europa just nu och jag har därför inga förväntningar på att detta ska ta sig till final. Men oj vad detta tillhör mina absoluta favoriter i år!

Det finns något med det här bidraget som påminner mig så otroligt mycket om The Common Linnets, vilket endast är ett bra tecken! Ett skönt country-stuk, som nog kommer sticka ut riktigt mycket. Skönt sväng, och framför allt en otroligt fastnande refräng! Något med den här låten gör att jag bara vill sätta mig i en bil och köra riktigt, riktigt långt på en landsväg, samtidigt som jag lyssnar på den här.

Första gången jag lyssnade på Nederländernas tyckte jag de var en tråkig låt som passerade förbi utan att göra större intryck. När jag lyssnade på låten igen hände något med låten och jag tycker nu att det här är en riktigt skön låt.

Från första gången jag hörde den här låten blev det en av mina favoriter i årets tävling. Det är så oerhört behagligt och medryckande att jag inte kan låta bli att svepas med i de härliga rytmerna. En country-inspirerad låt som förmodligen också hade gått hem i den amerikanska södern. Jag tror tyvärr att denna låt är för bra för tävlingen om man kan säga så. Folk kommer ha svårt att ta till sig den och den riskerar att bli utslagen tidigt eller få en relativt låg placering i finalen. Men jag trodde samma sak om deras bidrag 2014 och se hur det gick. Jag gillar när Nederländerna tar tävlingen på allvar, för då får de alltid fram riktigt bra låtar.

Jo nog påminner detta om The Common Linnets-stilen och jag är övertygad om att Europa är redo för denna countrydänga. Problemet för mig är att jag hela tiden pendlar mellan om det är bra eller dåligt. Men å andra sidan är det en bra melodi och sångröst, vilket ger pluspoäng. Okej, jag ger med mig. Den behövs i final!

Nederländernas bidrag i år är verkligen en feel good låt. Men jag vet inte om det är eurovision material. Jag tror tyvärr att den lätt kan glömmas bort.

Vilken behaglig låt att chilla ner med. Bra budskap och trevlig att lyssna på. Perfekt låt att sätta på och lyssna på efter en hård arbetsvecka när man söker efter avkoppling i bilen eller en mysig hemmakväll. Mycket country & 90-talsinfluenser känner jag spontant. Nederländerna verkar gilla att skicka avskalade, mysiga ballader med gittarack. Jag känner att det kan bli ett respass hem redan efter semin, tyvärr. Men jag hoppas verkligen jag har fel.

Armenien gjorde sin debut 2006 och har nått final varje gång förutom 2011. 2012 valde man att inte delta, men har annars varit en stabil finalist med flertalet topp 10 placeringar. Landets högsta placering är fjärde plats som man lyckades uppnå två gånger, 2008 och 2014.

Armenien är duktiga på att producera en sådan typ av musik som man lätt kan känna igen. Jag imponeras av hur sensuellt och konstnärligt de lyckas få årets bidrag, men slås också av att detta nog inte är tillräckligt bra för att klara sig långt i Eurovision numera. Jag inser att detta kommer bli rätt beroende av sitt scenframträdande och även om det säkerligen blir snyggt så är jag tveksam till någon framgång. Vi kommer att se mycket av denna typ av musik i år - och Armenien kommer knappast med den bästa låten i den genren. Men visst är det snyggt!

Jag förstår lite vad de försökt uppnå, men resultatet blev bara så otroligt mycket sämre än vad det skulle ha kunnat bli. Det där underliga instrumentet låter bara gnälligt och hon känns riktigt rörig i sin sång. Deras scenshow tror jag kommer kunna vara bra, men nu är det låten ännu i det här skedet som avgör, och den är inte bra.

Armenien går som vanligt sin egen väg och det gillar jag, däremot har jag inte sagt att det alltid är bra. I år skickar Armenien en blandning av allt möjligt det har kört ner en ballad, en duktigt sångerska, lite wailande, lite spöklika ljud och blandat det i en mixer. Ut kommer detta?!

Första gången jag satte på den här låten på Youtube trodde jag det att det var en reklam som började. Jag tänkte att jag skulle klicka "fortsätt till video" och sen insåg jag att det faktiskt var låten. Det känns som att Armenien försöker för mycket, men det blev bara överproducerat nonsens. Scennumret kan ta det vidare, men personligen hoppas jag inte värst mycket på det här. Det är alldeles för många saker på en och samma gång och man vet inte riktigt vad man ska fokusera på. Jag satt och funderade länge på om jag ville ge det här några poäng överhuvudtaget, men efter det inte finns 0,5 så får hon 1 poäng för hon är en tillräckligt duktig sångerska.

Personligen hade jag förväntat mig mycket mer av Armenien i år än vad Iveta bjuder in till. Problemet med låten är att den tar på tok för lång tid att komma igång och när den väl kommer igång så känns den som ett slags eko som aldrig tystnar. Tråkigt blir det i mina ögon. Däremot tror jag att Iveta kan leverera live och det lär nog bli ett intressant scennummer. Det är det enda som kan rädda denna låt från att undvika att aspirera på sistaplatsen i semifinalen.

En ovanlig låt, jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra eller dåligt.

Enda sen debuten för tio år sedan har Armenien levererat spännande & snygga bidrag. Fram till 2010 har dock denna trend verkligen pekat spikrakt nedåt enligt mig. Man kan inte anklaga Armenien för att inte vara kreativa, modiga och ha ett nytänk vad gäller låtar till ESC. Det ska man få plus för åtminstone, men några poäng från mig blir det då inte för årets bidrag som jag tycker är fruktansvärt meningslöst, intetsägande och tråkigt. På något underligt sätt känns det ändå som att detta bidrag tar sig till final iallafall. Kunde fasansfulla "Lonely Planet" (2013) och "Face The Shadow" (2015) ta sig till final, så kan lika gärna det här supermoderna spektaklet till låt ta sig till final också.

San Marino är ministaten i Europa som i år deltar för sjunde gången gillt. Varje år har landet valt ut artist och bidrag internt, oftast att det har blivit bidrag av Ralph Siegel. Nu har man dock slutat med detta för en gångs skull för att pröva ett helt nytt koncept för att lyckas bra i Eurovision.

Efter den (vad jag måste anta) rent traumatiska upplevelsen i Köpenhamn 2014 då San Marino faktiskt tog sig till final, så har man nu gått tillbaka till sina ordinarie kalkon-ökenvandring utan blekaste chans till avancemang. Årets bidrag lär bli en kalkonklassiker, då Serhat inte kan sjunga och dessutom till en sanslöst amatörmässig discolåt - och dessutom med dansare i bakgrunden! Det finns så många lager av total värdelöshet i detta bidrag att det nästan tar död på en. Jag kan inte annat än att slå mig själv för pannan här. Oj, vad detta borde få noll poäng. NOLL!

Oh herregud. Måste jag ens skriva en kommentar om den här? Finns det en endaste en invånare i San Marino som känner att det här nog är bidraget som kommer leda dem till deras första vinst. Jag gråter blod ur mina öron... I finskan finns det ett uttryck som heter "myötähäpeä", alltså i princip det att man skäms med någon annan, för deras skull. Det är det enda som kan förklara mina känslor mot det här bidraget. Hans engelska uttal är bedrövligt, sämre får man leta efter, och låten i sig är något man kunde tänka sig höra i karaokebaren efter midnatt på en Finlandsfärja. Nä, hörni, det här är synd för San Marino och en ypperlig kisspauslåt för resten av Europa...

Det är det här som är charmen med ESC att sådana här bidrag kan få vara med i tävlingen. Artisten och producenten är säkert jättenöjda med bidraget medan vi övriga bara skriker av ångest för att det är så dåligt. Jag måste ändå ge San Marino 2,5 poäng för att de bjuder på denna kalkon som kommer bli en klassiker inom ESC-kretsar om några år.

Hur lyckas San Marino gång på gång skicka tävlingens sämsta låt? Varken originallåten eller den slutliga discoversionen är bra och det är på gränsen till pinsamt dåligt. Och det känns mer som att Serhat pratar sig igenom låten än sjunger, för sång verkar inte vara hans starka sida. Jag vill ta fram skämskudden varje gång jag hör den här låten. Gör San Marino detta medvetet mot oss gång på gång? Inget är värre än "Social Network Song", men detta kommer väldigt nära.

Vad ska man säga om den här låten? När jag hörde första versionen som den var tänkt att skickas tyckte jag den var väldigt pretto och konstig, men nu när de har bytt till discoversion så blir låten i alla fall lite mer intressant. Dessvärre låter det som den har legat i en skrivbordslåda sen sent 70-tal och togs fram först nu. Finns inget modernt här alls, men det är lite charmigt. Sedan tror jag faktiskt att Serhat skulle ha finalchans ändå. Skulle i alla fall inte bli förvånad om han tog en av finalbiljetterna liksom kommer sist.

Asså VA?! HAHAH, vad är detta? San Marino lär troligtvis bevaka sista platsen.

Då var det dags att kommentera San Marino. Eller ska vi säga San Marino/Turkiet denna gången eftersom man representeras av en turkisk sångare. Detta bidrag är lite småtrevligt och underhållande, men jag håller med mina kollegor om att sånginsatsen och engelskan är bedrövlig. Bra att de beslutade sig för att skicka discoversionen, då den första balladversionen verkligen var ett enda långt sömnpiller. Detta har noll chans att ta sig till final. Lite ironiskt är det att efter flera år på raken med Ralph Siegel som upphovsman, fortfarande låter likadant, trots att han inte står bakom årets bidrag. Serhat är en riktig entertainer och kommer säkert bli populär bland ESC-fansen.

Ryssland är landet som alltid satsar stort på Eurovision. Och de stora investeringarna betalade sig 2008 då de vann hela tävlingen. Nu satsar de hårt igen på att ta tillbaka tävlingen till Ryssland.

Ännu en gång är jag oerhört splittrad när det gäller det ryska bidraget. Landet är nämligen det enda land som faktiskt har lagstiftat emot "homosexuell propaganda" och vars ledning fördömt exempelvis ESC-vinnaren Conchita Wurst. Dessutom buades landets bidrag ut fullkomligt i Köpenhamn och i Wien, även om buandet censurerades ifjol. Vill verkligen något ESC-fan se Ryssland vinna i år? Kan någon här verkligen vilja ha ESC i Moskva 2017? När vi ser på oddsen verkar det just nu som att inget annat land kan konkurrera med dem, de leder helt överlägset. Jag inser att de har den ultimata poplåten, med en regional superstjärna och en (vad jag förväntar mig) scenshow full med specialeffekter. De har med andra ord totala förutsättningar att vinna i år. Men låten är taffligt gjord (om än med snygg brygga), den är minst 6 år för gammal och det känns av musikvideon att döma att ryssarna desperat försöker dra i alla trådar de kan för att vinna. Jag köper inte det här - det är alldeles för plastigt, gammalt och desperat. Att Sergei dessutom inte heller kan sjunga på engelska utan låter som parodi på en rysk boxare i en Rocky-film förstärker bara det intrycket. Detta är helt enkelt inte ett tillräckligt bra bidrag för att förtjäna den favoritstatus den har fått.

Hur mycket ESC- och regnbågsfolket än tycker illa om Ryssland, så kan man inte annat än konstatera att det här lätt är ett av de bästa bidragen i år. Där finns rytmen, variationerna och igenkänningsfaktorerna. Det är nästan som om den skulle vara skriven av någon svensk... Känner jag Ryssland rätt så kommer de satsa fullt ut på att få ta tävlingen tillbaka till Moskva 2017, och de har verkligen en klar chans att göra det!

Vissa i panelen tycker att Ryssland är den enda självklara vinnaren i år. Låten är riktigt bra och jag tror det kommer bli en stor fansfavorit i Globen. Däremot tror jag inte att den vinner helt enkelt för att den kom tio år försent. Det här är en typiskt mileniumschlager. Om låten hade kommit år 2003 till 2008 hade den varit en självklar vinnarkandidat. Nu tror jag det blir mer en Kati Wolf 2011, det snackas mycket innan men låten kommer glömmas bort och få en bottenplacering.

Jag försöker klura ut varför denna låt är sådan överlägsen favorit hos bettingbolagen. Redan tidigt in på säsongen då låten släpptes, så sa jag att detta kan bli en farlig utmanare till segern. Men det känns så påklistrat och framtvingat på något sätt. Det känns som ett desperat försök av Ryssland att plocka enkla poäng hos ESC-fansen och ta hem tävlingen. Mig köper de inte lika lätt och jag hoppas även fansen ser igenom detta och inte låter det vinna. Men jag är heller inte dum och inser att detta är en riktigt tung poplåt som vanligtvis går hem hos fansen och även hos folk som bara tittar och röstar utan någon större inblick i tävlingen. Men personligen vill jag ha en originell vinnare, något som sticker ut och faktiskt är musik på riktigt. Detta är alldeles för överproducerat för min smak och ett uppenbart försök att enkelt vinna tävlingen. Jag hoppas att hypen är överskattad och att det floppar när det väl kommer inte till kritan. Detta har inget att göra med att låten representeras av Ryssland, utan jag hade haft samma åsikt oavsett land.

För mig är det här en av vinnarkandidaterna. Låten känns modern och välskriven, rätt i tiden helt enkelt. Sedan är frågan om jag personligen vill att Ryssland ska vinna. Nja, jag har ett antal andra bidrag som jag också ser som vinnare, men Ryssland är en av mina favoriter. Även om det är som några av mina panelkollegor skriver att det känns påklistrat så finns det ändå något där som känns bra. Och jag blir absolut inte förvånad om det blir Moskva vi får åka till 2017.

Ryssland har ett riktigt bra bidrag i år! Det är ett av det bästa. Tyvärr är det Ryssland. Och därför kan det inte vinna. Jag vet att man inte ska dra in politik i en musiktävling, men det är svårt när klipper bort Conchita Wurst och jag har svårt att se hur man ska göra en tävling för alla när inte alla får vara med. Om ni förstår? 5 poäng, musikmässigt.

Ryssland är stor förhandsfavorit till segern och tillika även min storfavorit i år. Detta är utan tvekan årets mest fartfyllda uptempopoplåt. Jag går verkligen igång på detta bidraget som satte sig direkt efter första lyssningen. Videon är riktigt snygg, Sergey är stilig och allt sitter som det ska. Det ska bli intressant att se hur scenframträdandet kommer se ut. Jag tror det kommer bli pampigt och snyggt som sjutton. Full pott hos mig. Jag har hört Sergey sjunga live och han är verkligen en bra livesångare för er som undrar över hur det kommer låta när det väl är dags. Det kan mycket väl bli Rysslands andra ESC-seger genom tiderna eller så snubblar man på mållinjen som man gjort ett antal gånger tidigare, b.la år 2000, 2006, 2012 och 2015 (2:a plats samtliga gånger). Det finns givetvis många aspekter som talar emot en vinst. B.la Rysslands anti-homo-propaganda och att hela konceptet med Sergeys utseende och låten påminner väldigt mycket om Måns Zelmerlöws vinnarlåt "Heroes". Det är ytterst sällan två liknande vinnare väljs fram. Den 14:e maj vet vi hur det kommer sluta och jag kan garantera att Sergey kommer stå på scen och slåss om segern.

Tjeckien kan nog ses som det land som det gått absolut sämst för genom tiderna. Landet har endast deltagit fyra gånger och som bäst uppnått en 13:e-plats i semifinal. Efter att ha deltagit 2007-2009 utan några bestående resultat hoppade Tjeckien av men återkom ifjol, och trots att det inte blev någon större vinst då heller så är landet ånyo tillbaka i tävlingen igen.

Eurovisions största sorgebarn är utan tvekan Tjeckien, som blev det sista större centraleuropeiska land att göra debut i Eurovision 2007. Landet har bara misslyckats sen dess och har därför varit frånvarande ganska många år sedan debuten. Om landet dock missar finalen i år så kommer jag personligen gå bärsärkagång på EBU:s huvudkontor, för detta är landets överlägset bästa låt någonsin. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att detta är en av de bästa låtarna i årets Eurovision, och definitivt den bästa balladen! Gabriela sjunger fantastiskt - trots att låten är svår (nästan i linje med "Undo") och jag får gåshud varje gång jag lyssnar på henne! Låten är i övrigt oerhört välproducerad och snygg - med tydliga "hooks" och minnesvärda passager. Det enda som fattas nu är ett scennummer som kan matcha balladens dramaturgi - och nu vill det till att Tjeckien skakar av sig sina dåliga erfarenheter och hittar en scenkoreograf som kan sina saker. Om så blir fallet, så är jag den förste som bokar hotellrum i Prag i maj 2017!

Efter Rysslands brakframträdande ser vad som helst blekt ut, men jag tror inte att det skadar Tjeckien alltför mycket. De tävlar i sin tur just före Cypern, som inte alls påminner om den powerballad tjeckerna tävlar med i år. Det ligger lite Sanna Nielsen-stuk över den här, vilket i och för sig inte skada på något sätt. Inte vinner de inte, men det är en bra och stark låt. Risken finns, och är mycket sannolik, att det här blir en kylskåpshämtningslåt eller kisspauslåt, och då glömmer man nog lätt bort den.

Jag hoppas att Tjeckien tar sig till final för att få upp gnistan i landet. På Tjeckiens fyra försök i ESC har landet kommit sist i sin semifinal två gånger och näst sist en gång. Visserligen har de inte haft speciellt bra låtar men man vill att nya länder ska få en bra start på sin ESC-bana. Tjeckiens låt då? En fantastisk sångerska med en alldeles för tråkig låt. Jag hoppas ändå på Tjeckien!

Jag är rätt kluven kring detta bidrag. Det är väldigt vackert och finsjunget, men jag får någon konstig känsla i kroppen av den och av någon anledning tilltalar den mig inte. För vanligtvis är detta ett typiskt bidrag som jag borde gilla, men av någon anledning gör jag inte det. Vet inte vad som fattas. Jag unnar Tjeckien en bra placering och jag tror faktiskt detta kan ge dem den bästa placeringen någonsin i tävlingen.

Gillar inte att SVT klämt in Tjeckien mellan Ryssland och Cypern, två upptempobidrag som kommer ta mycket plats. Till saken hör att jag gillar Tjeckiens låt och jag skulle bli så glad om de tog sig till final i år. Låten är välskriven och fin och hon sjunger otroligt bra. Problemet är bara att där den ligger placerad nu kan den istället ses av publiken som ett utfyllnadsnummer typ en toapaus. Det hoppas jag INTE sker!

Du får 3 minuter på dig att bli ihågkommen i Eurovsion, när det kommer till Tjeckiens bidrag tror jag att det skulle krävas så mycket mer tid än så för att bli ihågkomna. Dock en helt okej låt.

Nu dags för ett land som aldrig har gått till final. Tjeckien deltar för andra gången på raken, vilket är glädjande. Vad som även är positivt är att man ställer upp med ytterligare ett seriöst bidrag till tävlingen. De har en bra låt, men den är inget speciellt. En vacker sångerska som behärskar både sång och engelska språket bra. De positiva budskapen från fjolårets ESC-låt lever kvar. "Hope never dies". Jag unnar också Tjeckien en finalplats, men jag tror dessvärre att de hamnar precis på gränsen att ta sig vidare, återigen.

Cypern debuterade i Eurovision redan 1981 och har sedan dess deltagit varje år med ett fåtal undantag. 2014 tvingades landet ställa in sitt deltagande p.g.a. den ekonomiska krisen men återvände igen 2015. Då lyckades Giannis Karagiannis bara ta landet till en 22:a plats i finalen. Cypern har som bäst slutat 5:a i finalen (3 gånger), men det bästa resultatet under de senaste 10 åren kom 2012 med Ivi Adamou och låten "La la Love" som slutade på 16:e plats.

Cypern skickar nu för första gången ett tungt rockbidrag till Eurovision, vilket är en mycket vågad satsning. Hårdrocken har ju inte varit särskilt framgångsrik sedan 2006 när Lordi tog hem segern och sedan Turkiets rockframgångar i slutet av 00-talet. Så, med tanke på detta var jag ganska skeptisk till Cyperns bidrag först - detta kan väl inte funka i Eurovision va? Men jag måste erkänna att detta nog faktiskt är det bästa landet har kommit med på mycket, mycket länge och jag tror faktiskt att landet kan ta sig till en 10:e plats i finalen med lite flyt! Det är en snyggt producerad låt som sticker ut i mängden i år. Med rätt scenshow och kanske lite pyro så kan detta bli en finalist att räkna med! Men det är ju inte en vinnare på något sätt och knappast heller en av mina favoriter. Men det blir iallafall 3 poäng för landet som vågar bryta trenden!

De av er som följde med Finlands uttagning UMK i år, kan säkert hålla med om att Minus One kan jämföras med Barbe-Q-Barbies på sitt sätt. Redan då jag hörde låten första gången var jag säker på att den här låten skulle kunna klara sig riktigt bra i årets tävling, och jag håller kvar min åsikt. Fram tills nu i tävlingen har vi inte ännu hört något sådant här, och det att den ligger mitt emellan två stycken långsamma ballad-aktiga låtar gör att den står ut ännu mer! Tror att den här låten, med rätt scenshow kommer bli hur bra som helst!

Flertalet av medlemmarna håller detta bidrag väldigt högt. Jag tycker bidraget är bra men de har funnits bättre hårdrocksbidrag i ESC. Wig Wam 2005 för Norge är min personliga favorit. Som Adrian säger så har hårdrock haft svårt att ta sig hela vägen fram undantaget Lordi som hade roliga masker. Jag skulle gladeligen se Cypern i en final men frågan är om övriga Europa vill det?

Från första gången jag hörde bidraget så blev det en automatisk favorit. Och med tiden har den utvecklats till den absoluta favoritlåten i tävlingen i år. Med ett leende på läpparna för den mig tillbaka till den där vårnatten 2010 då Turkiet borde vunnit hela tävlingen. Tyvärr tror jag inte detta når lika högt som maNga gjorde då, men jag kan alltid hoppas. Och hade det inte vart underbart med Eurovision i Nicosia 2017? Samtidigt vet jag att rocken historiskt haft det svårt i Eurovision. Förutom Lordis seger och maNgas andraplats är det inte mycket att hurra för, men jag hoppas verkligen Cypern tar en hög placering. Jag kan ösa låten med beröm, allt ifrån dess originalitet, till den snygga produktionen. Men faktum är att detta är ett av de mest unika bidragen i år och jag är helt såld. Varje gång jag hör låten vill jag bara hoppa av glädje och jag hoppas de bjuder till på scen i Globen och levererar en riktigt snygg show. De som känner mig och har följt mig genom åren vet att jag är rätt snål med betygen och framför allt toppbetyget, men jag har två i fickan att dela ut i år. Och denna ska givetvis ha ett av dem. Heja Cypern!

Precis som Haris har Cyperns bidrag varit min stora favorit sedan jag hörde låten första gången i vintras. En rocklåt som blandar pop och rock på ett så otroligt härligt sätt, jag blir nästan stum av beundran. Om det är några som är värda att vinna i år så är det Cypern. Jag gör som Haris och öser allt beröm som finns. Bättre låt går knappt att hitta. Och jag håller även med om att maNga borde ha vunnit 2010!

Cypern kommer med en upptempo låt som ändå är lite rockig. Och jag gillar det!

Efter att ha avstått ett år gjorde Cypern förra året comeback, med en avskalad och finstämd ballad som kanske inte riktigt fick den slutplacering som den förtjänade. Det blev 22:a plats i finalen ska tilläggas. I år lägger de in en ännu högre växel och ställer upp med ett rockigt bidrag som är både snyggt, lättsmält och medryckande och det är kul med sån här sorts musik i tävlingen för att bredda genren en aning. Cypern borde ha goda chanser till att få en ännu bättre placering än i fjol. Detta är förövrigt en låt som vår svenske låtskrivare Thomas G:son har varit med och skrivit tillsammans med bandmedlemmarna själva.

Österrike debuterade 1957 och har deltagit i stort sett alla år sedan dess med ett par undantag. Resultatet har varit varierat från mitten- till bottenplaceringar. Man har dock två segrar i bagaget, den senaste kom 2014 med Conchita Wurst. Men när man stod på hemmaplan ifjol ja då gick det sämre igen och Österrike kom på delad sistaplats - med noll poäng!

Österrike kommer alltså i år med en låt skriven helt på franska (!?!), vilket kanske inte tillhör vanligheterna. Men detta till trots så blev denna låt ganska tidigt en "guilty pleasure" för mig, eftersom låtens enkelhet, glädje och fantasi tilltalar mig ganska mycket. Jag är fullständigt införstådd med att detta blir ett av de bidrag som kommer få det svårast att nå finalen, men jag kan inte sluta tycka om det! Jag blir glad och exalterad varje gång jag lyssnar på den - vilket alltid är positivt! Och efter att ha sett liveframträdandet så kan jag bara säga att Österrike i år, oavsett resultat, kommer att ha bidragit rejält till mysfaktorn i årets Eurovision!

Mina damer och herrar, låt mig göra en sak klar för er: SCHLAGERN ÄR INTE DÖD LÄNGRE! Här har vi exakt vad alla schlager-eurovisions-bögar där ute dreglar efter. En schlager-pop-ballad låt på franska! Trots att förra årets Eurovision kanske inte var så välproducerad som den kunde ha varit, så tror jag helt realistiskt att Österrike är medvetna om att de för tillfället kan börja förbereda sig på att ordna Eurovisionen redan nästa år igen! Släng nu på ett skägg på Zoe ännu och så har de hela paketet fixat för sig. Så otroligt bra låt, så otroligt stark sångare och ett så otroligt bra budskap i texten, trots att ingen har någon aning om vad hon egentligen sjunger.

Jag älskar Österrike i år! Den enda riktiga schlagern i år. Man blir så glad av den här låten att jag vill studsa fram och tillbaks till Wien. Att de sjunger på ett annat språk än engelska gör den ännu mer exotisk och rolig när de flesta av bidragen är på engelska.

Ibland kan enkelheten i en låt vara till dess fördel och det tycker jag är fallet här. För det är en enkel låt som också är rätt behaglig och fin. Men jag försöker förstå mig på varför Österrike sjunger på franska. Det går inte riktigt ihop i min skalle. Hade det Schweiz hade det varit mer logiskt, men jag kan förbise det. Detta är ingen favorit hos mig, men det är inte heller dåligt. Det är sådär typiskt mellanmjölk för min smak. Varken bra eller dåligt.

Får minnen från 2006 och Kate Ryan som faktiskt borde ha fått finalplats. Lite äkta fransk musik som känns riktig härlig. Också intressant att ett land som Österrike väljer att sjunga på franska och inte tyska. Det finns ett antal topplåtar i årets tävling och Österrike är givna där för mig. Behaglig låt som jag gärna spelar på repeat utan att det blir tjatigt i längden. Möjligt att det inte kommer dröja 48 år till innan Österrike får sin tredje seger.

Hur kommer de sig att de sjunger på franska? Låten är inte så bra heller. Nej, Österrike kommer fortsätta bevaka sista platsen, som vanligt.

Åh, som jag älskar detta bidraget och sångerskan ZOE. Hon har en sån härlig utstrålning denna begåvade, supersöta sångerska. Föga oväntat med en låt på franska, av Österrike. Men ack så bra låt! Given finalist om ni frågar mig, men allt hänger på om liveframträdandet sitter. Om så är fallet så borde man åtminstone ta sig till final och väl där få en mittenplacering. Höjer ett varningens finger hur bra hon kommer sjunga live, för i den nationella uttagningen lät det inte helt klockrent. Hoppas på bättring på ESC-scenen inför en fanatisk storpublik. Österrike var värd för tävlingen ifjol och fick inte en enda poäng, vilket resulterade i en delad sistaplats med Tyskland. Det är förövrigt enda gången ett värdland har nollats poängmässigt genom tiderna.

Estland gjorde sin debut i Eurovision 1994 och bara 7 år senare (2001) stod man som vinnare i tävlingen för första gången med artisterna Tanel Padar & Dave Benton & 2XL. Man blev då dessutom den första f.d. Sovjetrepubliken att vinna tävlingen. Sedan dess har Estlands resultat varierat kraftigt, från att komma 6:a (2009,2012) till att inte kvalificera sig till finalen alls. Ifjol lyckades dock Stig Rästa och Elina Born ta en 7:e plats i finalen i Wien.

Estland fick ett rejält uppsving ifjol när Stig Rästa och Elina Born kom 7:a med ett av de snyggaste bidragen landet någonsin skickat. Därför känns det lite fel när Stig nu också står bakom årets estniska bidrag som inte alls kommer upp i samma standard. Detta är en mellanmjölkskopia av "Goodbye to yesterday", sjungen av en Gustav Fridolin-kopia som egentligen inte kan sjunga. Jag tycker inte att detta är finalvärdigt, även om låten har en cool stil. Jag köper vare sig artisten eller försöket att likna fjolårets bidrag och kan därför inte annat än att hoppas att landet missar finalen i år - så att man nästa år kan börja tänka lite nytt igen.

Esterna insåg att det de skickade förra året var så förskräckligt bra, så de tänkte att de bara skickar samma sång igen, ingen kommer säkert märka! Nåväl, jo förra året med Elina Born och Stig Rästa var ju otroligt bra, och det jag är mest överraskad över är att det verkligen fungerar två år i rad! Det här låten är ju, helt seriöst, riktigt bra. Inte tror jag den kommer vinna, men jag är rätt så säker på att den nog går vidare till final i alla fall.

Efter att jag lyssnat igenom alla låtar en gång så var Estland det land som jag trodde skulle vinna hela tävlingen. Efter att lyssnat flertalet gånger så har jag bytt vinnarlåt fler gånger än jag bytt kalsonger. Med det ville jag ha sagt att det var ett väl jämt ESC-år och att flertalet länder kan ro hem denna tävling men Estland har jag nu släppt som en vinnarkandidat, jag tror att låten är för lik fjolårets bidrag och det missgynnar denna låt som inte håller samma höga klass.

Det är något coolt med Estlands bidrag i år. Även om den inte är lika bra som förra årets bidrag så tycker jag den är bra på sitt sätt. Det mörka temat kring låten och hans stil går inte ihop och det kanske därför jag blivit så charmad av låten. Den kan få det tufft att ta sig till final, men jag hade inte haft något emot om den tog sig dit. Det finns många sämre låtar i år.

Det här är för mig en sådan här typisk mitt-på-tre-låt. Känns varken bra eller dålig, högt eller lågt, kanon eller kalkon. Jag gillade låten i början, men nu har jag tröttnat på den. Har svårt att avgöra om den går vidare eller inte, för det är väldigt många bidrag i denna semifinal som kommer att slåss om de sista finalbiljetterna, åtminstone för mig.

Nej, Estlands bidrag är inte min cup of tea.

Estland brukar alltid tillhöra mina favoriter i tävlingen och så även i år. Förra årets låt är fortfarande kvar i min spelningslista och spelas flitigt fortfarande. Årets låt påminner mycket om den förgående låten från ifjol, men jag tycker nog att fjolårets låt var snäppet vassare. Då kom man på en fin 6:e placering. Den här gången kan man nog inte räkna med en lika fin topplacering. Jag är tveksam om det ens blir final, och om så blir fallet så lär det vara precis vara på målsnöret att man kvalificerar sig. Sångaren Jüri har förutom utseendet också kapaciteten att framföra sin låt "Play" stilfullt, rent och enkelt. Låten är bra, men räcker inte riktigt till fullt ut. Jag ger den ändå högt betyg, för jag känner på mig att det är en "växare" och när jag väl är där på plats i arenan kommer jag fullkomligt älska detta bidraget och det kommer låta ännu bättre när det väl är dags.

Azerbajdzjan gjorde debut i tävlingen 2008. Genom åren har landet tagit tävlingen på stort allvar och på så sätt blivit kända som landet där man alltid har internval för att kunna skicka det bästa bidraget som möjligt. De har också gjort sig kända för kopplingarna till Sverige, då alla deras bidrag förutom det första haft svenska upphovsmän inblandade. Man har aldrig missat en final och hade fem raka topp 5 placeringar mellan åren 2009 & 2013, där 2011 blev den största succén då man vann hela tävlingen. Året därpå när man arrangerade tävlingen är den mest påkostade tävlingen hittills.

Då har vi faktiskt kommit till min favoritlåt i årets ESC. Som brukligt är skickar Azerbajdzjan i år (för 8: året i rad) en svenskskriven låt - och dessutom som vanligt med en mycket hög standard. Sedan 2013 har resultaten sett lite dåliga ut för landet, men oj vad jag hoppas de vänder i år! Detta är den snyggaste, poppigaste och mest minnesvärda poplåten i år. Dessutom klingar den an på moderna toner som tydligen ännu inte nått grannlandet Ryssland - som många annars har lyft fram som årets poplåt. Jag kan verkligen inte säga något annat än att detta förtjänar en ny topplacering för Azerbajdzjan, även om det verkligen behövs ett starkt framträdande med en iögonfallande scenshow för att detta ska gå ut genom tv-rutan.

På något sätt blir jag ärligt sagt lite ledsen över att det här låter så typiskt svenskt, och då samtidigt azerbajdzjanskt. Men samtidigt finns det något inuti mig som bara vill hoppa upp och dansa hejvilt omkring! Usch så välproducerad den är, och usch så mycket pengar det ligger bakom den här. Inte vinner de med den här, men oj vad den kommer spelas på samtliga nattklubbar i Stockholm då det börjar närma sig, bara för att den är så bra!

Det här är bra, det här gillar jag. Azerbajdzjan leverar som vanligt och det är kul att de tar tävlingen seriöst. Jag tror till och med att Azerbajdzjan kan komma riktigt högt kanske till och med vinna.

Hade jag lyssnat på låten utan att veta vilket land det är och sedan försökt gissa vilket land det tävlar för hade jag sagt Azerbajdzjan direkt. Det känns som ett typiskt bidrag för dem i dessa kretsar. Som vanligt är det svenskproducerat, vilket är föga förvånande då deras bidrag ständigt är det. Det är inget fel på låten egentligen, men jag går inte alls igång på det. Jag tycker den är riktigt tråkig och en av de låtarna som jag ständigt glömmer bort. Jag brukar kunna nynna på varje låt år efter år, men varje år finns det ett bidrag som jag alltid glömmer bort och detta är det bidraget för mig i år. Den kanske vänder Azerbajdzjans trend med låga placeringar och placerar sig högt, men det är inget jag kommer lyssna på när tävlingen är över.

Det är något som stör mig med den här låten. Hela produktionen känns fullständigt felfri, finns inget fel att hitta någonstans. Och därför blir det minus för mig. Som vanligt är jag helt övertygad om att landet ånyo tar finalplats men det här är ingen favoritlåt hos mig.

Samras röst är verkligen så fin. Låtmässigt, nja. Jag kommer nog glömma bort den. Den lämnar inget avtryck.

Azerbajdzjan levererar alltid intressanta bidrag i Eurovision, mycket tack vare låtar som duktiga, svenska upphovsmän står bakom kombinerat med en lokal artist som utses internt. Detta har blivit en tradition för landet i öst - som kammade hem tävlingen för fem år sedan. Årets bidrag är helt okej, men känns aningen slätstruket och överproducerat. Något mirakel är det absolut inte tal om det blir final, då landet tillhör ett av de länder som har hundraprocentig kvalifikationsstatistik.

Montenegro debuterade 2007 men lyckades inte nå final för första gången fören 2014. 2015 toppade man det med sin bästa placering någonsin i tävlingen. Montenegro är landet som vågat experimentera med sina bidrag. Vi har fått alltifrån poprock på modersmål, till engelsk popschlager, till Europa-kritisk rap, till rappande astronauter och slutligen den klassiska Balkan-balladen. Och det var just den som gav dem deras bästa placering. I år experimenterar man vidare, med ett rockigt nummer som sticker ut rätt mycket från de övriga bidragen.

Montenegro har de två senaste åren, i Bosnien-Hercegovinas frånvaro, tagit över balkanballaden som hemmagenre. Och detta gav dem landet deras bästa resultat någonsin och jag kan inte annat än att applådera fjolårets montenegrinska bidrag. Tack för att vi fick njuta av riktig musik innan den här skiten kom i år! Detta är helt klart landets sämsta bidrag någonsin - och då ska vi inte glömma att landet tidigare har tävlat med bidrag skrivet av Ralph Siegel (2009)! Och vem kan glömma Rambo Amadeus från 2012?? Alla dessa ligger i lä när bandet Highway nu visar att man varken behöver kunna sjunga eller skriva musik för att kunna vara med i Eurovision. Detta är 3 minuter omusikalisk tortyr som blir en förolämpning mot all godhet i världen. Stäng av tv:n och tänk på era nära och kära istället när detta bidrag går ut live.

Jag känner mig alltid lite dålig varje år då det blir dags för Montenegros bidrag, eftersom jag inte egentligen gillar balkanballader så hemskt mycket. Därför så tycker jag verkligen att det här är rätt så bra! Alltså inte är det ju något som vinner någon eurovision över huvud taget, och inte går det ju vidare till final heller, men det är ju rätt så bra eller hur. En frisk fläkt, för att vara helt exakt!

Montenegro sticker ut med sitt bidrag i år och det tycker jag alltid är kul med olika genres och stilar. De ska de ha ett poäng för. Låten är tyvärr inget jag går i gång på utan jag tycker förmodligen att de tillhör bottenskrapet i år. Så det blir en poäng för att de har en egen stil sedan en halv poäng för själva låten.

Håll i er nu, för det ni kommer läsa nu kommer ni inte läsa hos någon annan Eurovision-kommentator eller kritiker. Jag vill förbereda er på vad jag ska säga nu, för jag kommer förmodligen vara den enda i Europa i år som inte verkar såga det här bidraget. Efter att ha skickat "Adio" förra året som blev en av mina absoluta favoriter i Eurovision alla kategorier kommer man nu med ett hårdrocksband. Montenegro har experimenterat genom åren med allt ifrån poprock på modersmålet, till Eurokritisk satir, till rappande astronauter. Så jag är inte direkt förvånad att just detta bidrag kommer från Montenegro. Men jag vill berömma Montenegro för dess mod att skicka ett sånt här bidrag. För inget land hade vågat göra det. Det töjer på gränserna och det sticker ut från det vi vanligtvis är vana vid. Och det finns något i att man tycker det är obekvämt med saker man inte är van vid och just det gör att detta bidrag blir speciellt för mig. Det är givetvis inte i närheten av de två senaste årens bidrag, men fy vad jag diggar den här låten. Det är inte ens en bra rocklåt, men det är kanske just det som gör att jag faktiskt tycker det är bra. Den har fastnat i mitt huvud och jag kan inte få ut den. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gillar det här, men ibland är det så med vissa bidrag, man gillar dem helt utan anledning eller logik. Man bara rycks med och headbangar!

Jag trodde att Montenegro hade lärt sig något av sin ESC-historik! Att skicka pajasbidrag till ESC leder ingenstans, utan det är när man först tar tävlingen seriöst som det leder någonstans. Det gjorde också landet 2014 och 2015 och det är jag precis som Adrian mycket tacksam för. Nu är Montenegro tillbaka i sina gamla spår igen och skickar någon slags skrikig garagerock. Hade faktiskt förväntat mig mer balkanskt av den här Highway-gruppen, särskilt sedan de tagit in en av medlemmarna från No Name. Nej, detta är ett bottenbidrag för mig.

Nej, nej, NEJ!

Jag trodde man var på rätt spår när man ställde upp med två fantastiska balkanballader år 2014 och 2015. I fjol var Montenegro bland mina två främsta personliga favoriter. I år vill jag typ bara dra en kudde över huvudet och hålla den kvar tills den tar slut. Jag känner inte att jag vill ödsla så mycket mer tid på att kommentera årets bidrag från Montenegro mer än att säga att jag är oerhört besviken och att detta bara är SKRÄP! Det här förtjänar inget annat än sistaplatsen i semifinal 1. Final kommer det absolut INTE att bli, var så säkra. Rockgenren vinner Cypern överlägset. Detta är bara rörigt och intetsägande dåligt.

Island debuterade i Eurovision för 30 år sedan i Bergen 1986 - även om den lilla önationen hade sänt tävlingen ända sedan 1970. Islands främsta framgångar kom dock med Selma 1999 och Yohanna 2009 när dessa hamnade tvåa i respektive final bakom de nordiska grannarna Sverige (1999) och Norge (2009). Sedan 2009 har landet dock misslyckats med att slå in sig i topp-10 i finalen och ifjol lyckades man inte ens kvalificera sig till finalen.

Oj vad svårt det är att kommentera detta bidrag! Jag kommer därför dela in det i två delar: Ljud och bild. Ljudmässig så kan jag bara säga att låten är dålig, billigt producerad och nästan amatörmässig. Den är för enkel, vilket irriterar mig då jag inser att om man hade lagt lite mer tid på produktion så hade detta kunnat bli bra. Men trummor och blås som huvudinstrument är dömt att misslyckas och detta förstör hela låten tycker jag. Bildmässigt är detta dock det bästa bidraget i årets Eurovision. Om Greta tar med sig detta scennummer till Globen kommer ingenting att kunna konkurrera med henne! Blandningen av Loreen, Måns Z och till viss del även Emmelie de Forest är strålande och inkorporerar därmed nästan alla vinnarstrategier som funnits de senaste åren. Wow! Som ni förstår är jag därför helt delad. Låten får 1 poäng av mig, men framförandet får helt klart en 5:a. Halvvägs däremellan är 3.

Skulle gärna skriva att det är skönt att Norden som vanligt levererar, men jag vet inte riktigt om jag kan säga det om årets bidrag från Island. Då man lyssnade på den här låten i den isländska uttagningen så kändes den riktigt bra, men nu när man ställer den emot den nivån som resten av tävlingen ligger på, så blir den betydligt svagare. Trots allt så finns det något i den här låten som får mig att gilla den så otroligt mycket. Jag är mycket tudelad.

Man ser tydligt att Island har sneglat på Sverige när det tagit fram årets bidrag, både vad det gäller sång och övrigt framträdande. Jag tycker det är tråkigt att det inte kommit på något eget trots det går jag fullkomligt igång på denna låt. Låten var den bästa i den isländska finalen och jag tycker det är häftigt med de svarta händerna som försöker gripa tag i Greta. Island får gärna fortsätta kika på Sverige om de tar fram sådana här bra bidrag.

Jag brukar vanligtvis berömma Island för dess originalitet och att de alltid är unika. Men i år känns det som man går den motsatta vägen. Det känns som man tagit Sveriges framgångsrecept från de senaste åren och kopierat det. En gnutta Loreen, en gnutta Måns och så har man fått fram detta scennummer. I kombination med en helt platt låt från en sångerska som levererade ren magi senast hon deltog. Jag är riktigt besviken på Island i år.

Precis som med Estland har jag svårt att bedöma om det här är en bra eller dålig låt. Känns liksom mitt-på-tre även här och det stör mig, för antingen vill jag digga det till tusen eller avfärda det helt. Jag tror dock det som kan ligga Island i fatet i år är att det finns för många starka bidrag som tävlar. Å andra sidan sjunger Greta väldigt bra och låten har en mystik kring sig som är häftig om än lite smygkopierad från Måns ifjol.

Jag gillar Island. Det är så mysigt, jag hoppas att Island kommer till final.

Island skickar återigen den musikaliskt begåvade sångerskan Greta Salome och jag är glad att återse henne i ESC. Deras finalsvit bröts ifjol när man inte lyckades ta sig vidare från sin semifinal. Man bör göra det i år, då både artisten och låten håller. Härlig mystik i låten. Ett maffigt scenframträdande, stabil sånginsats från Greta och en upplyftande kör i bakgrunden lyfter detta åtminstone till en stabil mitten/bottenplacering i ESC-finalen. Bästa nordiska ESC-bidrag i år enligt mig och hade jag fått bestämma hade den fått en mycket högra slutplacering än vad den förmodligen kommer få. Lycka till kära Island. Jag håller på er.

Bosnien-Hercegovina gjorde debut i tävlingen 1993, mitt under ett pågående inbördeskrig i landet och man försökte sprida budskapet om fred. Det lilla landet har varit en framgångssaga i tävlingen då man aldrig missat final när man deltagit. I år hoppas man på att succén fortsätter.

Det är givetvis väldigt roligt att se Bosnien-Hercegovina tillbaka i Eurovision! Landet har under sina 23 år i tävlingen bjudit oss på fantastiska låtar såsom "Lejla" (2006) och "Bistra voda" (2009). Landet har i princip blivit synonymt med "balkanballaden" och dess dystra men oerhört vackra och lidelsefulla stråkar. I sin comeback försöker Bosnien-Hercegovina nu sig på någon slags fusion mellan balkanballad och hip-hop. Detta är för mig fullständigt åt h-e, ungefär som att hälla ketchup på en sauterad hummer. De har tyvärr tagit en låt som hade kunnat fungera ganska bra, och förstört den med hip-hop. Jag kan inte hantera detta som det fan av balkanballader som jag är! Jag mår fysiskt illa av detta, och kan inte ge något annat än en poäng - eftersom jag aldrig skulle kunna ge noll poäng till något som iallafall försöker vara en balkanballad.

Hjärtligt välkomna tillbaka till tävlingen Bosnien & Hercegovina! Och vad skönt att ni valt att skicka en balkanlåt som inte är en ballad! Som jag redan tidigare skrev så tycker jag inte alls om balkanballader, men den här måste jag säga att faktiskt är rätt så bra. Tycker kanske att dess placering som näst sist ut i semi 1 är lite orättvist, eftersom det i princip betyder att de inte kommer gå vidare, vad de än tävlar med. Men, för att nu vara helt ärliga, vad var risken/chansen till det annars?

Ännu ett land som gör comeback efter några års frånvaro och jag är så glad att Bosnien är tillbaka för Bosnien har gjort en av mina absolut favorit bidrag i ESC, Låten "Bistra Voda" med gruppen Regina. Låten har de typiska balkantoner men på slutet förstör det låten med att ta in hip hop?! Det är som att baka en vacker prinsesstårta och så toppar man det med kalaspuffar. Trots den förkastliga hip-hopen vill jag ha Bosnien i en final det vore bra för landets självförtroende och kul för tävlingen om balkanländerna fortsatt vill vara med i tävlingen.

Det är svårt att vara opartisk när det är dags att kommentera mitt hemland. Efter några års frånvaro återvände man till den finaste musiktävlingen. När jag hörde låten första gången så tänkte jag "åh vilken härlig comeback". För jag älskar Balkan-ballader. Och mitt hemland fortsatte leverera på den fronten, med något som verkade bli ännu en klassiker. Med riktigt fin sång av Deen och Dalal i kombination av Ana Rucners fantastiska stråkar var detta gåshud direkt. Men drygt två minuter in i låten händer någonting - Jala dyker upp på scen och förvandlar denna magi till en ren mardröm. Vem kom på tanken att denna låt behövde hiphop? Vilket geni tyckte att det var ett smart drag att introducera ett stycke hiphop i denna vackra ballad? Jala var inte ens på förhand annonserad som en av artisterna som skulle representera landet. Så det kom som en chock för oss alla. Men när man fördjupar sig lite mer i det hela så inser man att Jala haft ett finger med i spelet hela tiden. Han är nämligen låtskrivare tillsammans med Almir Ajanović och var så från första början. Och det var dem som såg till att Bosnien skaffade tillräckligt med sponsorer för att kunna åka till årets tävling. Så självklart ville han ha en bit av kakan och Bosnien valde att sälja sin själ och inkludera honom i låten bara för att få vara med i tävlingen. Mitt betyg? Ja, en gnutta patriotism samt att låten faktiskt är bra i två tredjedelar.

Välkommen tillbaka Bosnien och Hercegovina, ni har varit saknade från ESC och jag hoppas ert återvändande inte är tillfälligt utan permanent 🙂 Nu till låten, när jag hörde vilka artister som ni skulle skicka till årets tävling så himlade jag med ögonen och tänkte "hur ska det här låta", med tanke på hur olika de artisterna som satts ihop i kvartetten är musikaliskt. Men ni överbevisade mig totalt med denna fantastiska balkanlåt som känns ganska egen i sin genre i år (förutom Kroatien möjligen). Jag gillar detta och för min del gör rap-delen ingenting. Jag tror ni går till final oavsett och hamnar högt. Dock vinner ni nog inte, men jag hoppas det motiverar er att komma tillbaka. Önskar er lycka till!

Trummorna – Love it. Cellon – Love it. Men det är nog det enda.

Ett kärt återseende att Bosnien & Hercegovina är med igen. Det blir en klassisk balkanlåt. Äntligen!! Det enda som drar ner låten är rapdelen, men det stör inte så himla mycket då det bara är en bit in på slutet av låten. Lite interna intriger mellan låtskrivare och artister har stört uppladdningen till ESC, vilket såklart är jättetrist. Solklar finalist. Välkommen tillbaka och stort lycka till.

Malta är den lilla Medelhavsön som deltagit varje år sedan 1991 (även om debuten gjordes redan 1971). Landet har varit nära segern vid två tillfällen men ännu inte nått hela vägen. Det har ryktats om att dagen då Malta vinner ESC kommer det att instiftas en särskild helgdag. Dock har resultatet de senaste åren dessvärre vittrat om annat än bra placeringar. Kanske blir det ändring i år?

Malta tillhör i år faktiskt en av de förhandstippade bidragen i oddsen. Jag ställer mig frågande till detta, men jag kan väl inte annat än att inse att Ira Losco, som är en av Maltas mest kända artister efter Chiara och Kevin Borg, bara i sig borde vara en rejäl dragningskraft. Jag tillhör dock de få som tyckte att vinnarbidraget i den maltesiska uttagningen "Chameleon" var bättre än den utvalda låten här. "Walk on water" känns gammal - mest eftersom den har en drum'n'base i bakgrunden som var populär under slutet av 90-talet. Det hela luktar därför lite "Matrix" för mig, men det kan ju vara en högst personlig reflex. Jag förundras annars över hur bra Ira är och jag unnar verkligen henne en ny framgång i ESC, men låten är inte den bästa hon hade kunnat tävlat med.

Så, kvällen inleds med uptempo-kalas-Sandhja från Finland, och avslutas med en minst lika stark kvinna, som tävlar med en så förbaskat välproducerad poplåt! Det här är faktiskt riktigt bra. Och dessutom så tror jag inte någon eurovisionsreporter skulle ha något emot att åka till Malta i medlet av maj 2017. Dessvärre tror jag inte det kommer hända, men man kan ju alltid önsketänka. Nämen, låten är riktigt välproducerad och kommer avsluta kvällen väl!

Jag sågade Maltas uttagning vid fotknölarna tidigare i vinter eftersom jag ansåg att uttagningen var omodern och andas 2006 mer än 2016. Den tidigare låten "Chameleon" var intetsägande och omodern. Sedan bytte de låt och det gjorde det fullständigt rätt i! "Walk on Water" är en riktigt bra låt och jag skulle bli superglad om schlagertokiga Malta äntligen fick vinna denna tävling som de så länge har drömt om.

Jag har genom åren använt uttrycket "Malta-stuk". Den originella låten "Chameleon" kunde verkligen placeras i den kategorin. När man sedan gjorde om låten så klev man lite utanför de ramarna. Malta vågade släppa lite på tyglarna och gå utanför det man vanligtvis skickar. Men personligen gillar jag varken den riktiga vinnarlåten eller den nyinspelade. Ira är dragningskraften här, och jag vågar säga att hade någon annan mindre populär artist framfört hennes bidrag så hade den inte vunnit. Det är något inte-sägande med detta bidrag. Det känns stökigt på något sätt om jag kan beskriva det så. Jag kan inte riktigt ta till mig det. Jag tror varken "Chameleon" eller "Walk On Water" är någon vinnare dessvärre och Eurovision-tokiga Malta lär nog få vänta ett tag till på sin första seger.

Malta gjorde rätt i att skicka "Walk on Water" istället för "Chameleon", då jag tyckte den först utvalda låten var rätt tråkig och kändes otroligt gammaldags. Typ att den hade funkat om det var 2005 men inte 2016. Däremot hade jag till en början svårt att gilla den nya låten men nu när det har gått ett tag så har jag börjat gilla "Walk on Water" mycket mer och jag tror absolut Malta har finalchans. Men vinner, nej de gör de inte. De har förutom ett otroligt bra utgångsläge i och med att de går ut sist i semifinalen.

Jag älskar Iras röst, den känns så stor och mäktig. Jag hoppas hon låter lika bra live. Låten i sig är också väldigt bra!

Malta. Denna fantastiska Medelhavsö med sin härligt gästvänliga befolkning som verkligen andas Eurovision och som älskar tävlingen. Jag hade den stora äran att besöka Malta i oktober förra året och det var verkligen en paradisö som jag helt klart kommer besöka igen. Två gånger har man varit ytterst nära att ta hem segern och förr eller senare lär man lyckas. Ytterligare ett storslaget namn som gör comeback i tävlingen. Ira Losco representerade Malta år 2002 och tog landet till en andraplats. Nu är hon tillbaka för att ro hem tävlingen. Jag var nöjd med den uttagna låten från deras uttagning och är inte alls tillfreds med den nya låten. Gillar den inte alls tyvärr, så därför blir det ganska låga poäng från mig. Hur jag tror att det kommer gå är en helt annan femma. Jag tror absolut Malta kan hamna inom topp tio i finalen, men någon vinnarkandidat är det inte. Hur som helst så kommer jag ändå hålla på mitt favo-ESC-land Malta och hoppas givetvis att de får en bra slutplacering.

Lettland debuterade i Eurovision i just Stockholm och Globen år 2000. Då hette det lettiska bidraget "My Star" och framfördes av gruppen Brainstorm som kom 3:a. Två år senare, 2002, så stod letterna redan som segrare med Marie Naumova och "I Wanna". Lettland såg ut att gå mot en lysande framtid och många klagade över Baltikums dominans i Eurovision. Men sen 2002 har landets resultat dalat och mellan åren 2009-2014 misslyckades man med att kvalificera sig till finalen. Ifjol bröts dock trenden då Aminata förde landet till final - och slutade där på en imponerande 6:e plats.

Lettland gör precis som sitt grannland Estland - man väljer ut en låt skriven av fjolårsvinnaren i respektive land. Ingen blev nog lika förvånad som jag när Aminata kom på 6:e plats ifjol med en av de märkligaste låtarna i tävlingens historia. Det suggestiva "Loreen 2.0"-numret gick tydligen hem förträffligt väl hos jurygrupperna som satte henne som tvåa bakom Måns. Att hon nu därför återigen står bakom Lettlands bidrag är kanske inte så oförståeligt, men man saknar verkligen henne på scenen. För även om låten är kanonbra - så är Justs inte det. Jag kämpar verkligen med att gilla Justs, för han saknar allt det som Aminata hade: karisma, självförtroende och rörelsemönster. Han blir totalt ointressant i sin läderjacka och sin skäggstubb, i ett sammanhang där Aminata såg ut som en ren utomjording i jämförelse. Justs behöver mer scenvana, mer självförtroende och mer intressant framtoning för att kunna bära den här låten - för som det är nu så kommer folk undra om Lettland har skickat en PRAO-elev till Stockholm.

Samtidigt som resten av Europa verkligen dyrkade och älskade Aminata förra året, så kunde jag inte alls förstå varför folk tyckte om vare sig låten eller Aminata i sig. Och samma sak står jag framför i år. Förutom att det minst sagt skriker en i ansiktet det att förra årets Aminata varit med och skrivit bidraget för i år, så lider det här även av en enorm Måns-effekt. Det finns något som liknar Heroes så otroligt mycket, men jag kans själv inte sätta fingret på det. Varför just den här ska öppna hela kvällen på torsdag har jag svårt att se, men kanske det är en diskret sätt för Christer Björkman och gänget att säga att de helst inte ser den här i finalen.

Lettland skickar något som känns nytt och modernt och det gör det onekligen. Frågan är om det blir en juryfavorit precis som Lettland lyckades med i fjol. Jag tror alla tv-tittar blev chockad att Lettland med ett av de konstigaste bidragen i ESCs historia lyckades ta sig så högt upp på resultatlistorna. Jag tror att Lettland i år utmanar om vinsten. Själv tycker jag inte att detta tilltalar mig.

Man märker i denna låten att den är skriven av förra årets lettiska deltagare Aminata. I mitt tycke är detta ett snäpp bättre. Förra årets bidrag skrikit och bara allmänt jobbigt och jag förstår inte hur den kunde sluta så högt upp. Trotts att detta i mitt tycke är bättre så tror jag inte de upprepar förra årets bedrift. Bara för det är bättre än "Love Injected" betyder det inte att jag hoppar av glädje eller att det är speciellt bra för den delen. Jag gav trotts allt "Love Injected" en nolla förra året. Detta är rätt tråkigt och rätt slätstruket rakt igenom. Inte bara är låten tråkig, men även artisten. Ibland kan en bra artist höja en tråkig låt. Så är dock inte fallet här. Men jag slipper skrikandet iaf.

Då var det dags att inleda andra semifinalen och precis som år 2013 är det Lettland först ut. Jag har lite svårt för den här låten, inte minst att det tar ett bra tag för låten att komma igång. Det är ett ganska tufft startfält i den andra semifinalen och inledningen är väldigt svag, så jag ser svårt för Lettland att få avancemang härifrån.

Lettlands bidrag är helt okej. Inte något jag hoppar ur soffan när jag hör och inte heller något som är superdåligt. Det är verkligen helt okej.

För första gången sedan år 2008 kvalade Lettland äntligen in till ESC-finalen ifjol tack vare den karismatiske sångerskan Aminata. Hon är alltså tillbaka som låtskrivare till årets bidrag och kanske blir det ytterligare en framgång. Årets låt går i samma fotspår som fjolårets, där temat är modernt, elektroniskt och mystiskt. Ett rätt så ospännande bidrag där det inte händer så mycket mer än att sångaren Justs står och sjunger rakt upp och ner. Lettland debuterade förövrigt just i Stockholm och Globen för 16 år sen.

Polen debuterade i ESC 1994 och gjorde succé med en andraplacering. Efter detta år har det inte gått lika bra för landet, som fick avstå deltagande under 00-talet och som hoppade av två år av bl.a. ekonomiska skäl 2012-2013. Men 2014 var man tillbaka igen och har gått till final på bägge dessa försök. Polen är kända för att ofta skicka konstnärliga bidrag till ESC.

Jag tillhör den delen av schlagervärlden som höll på att slänga datorn genom fönstret när Polen valde Michal före Margaret i den polska finalen i vintras. Margarets låt var eoner bättre än denna, trots att Margarets scennummer var lite tafatt. Men scennummer kan man ju alltid förbättra inför Eurovision - det är svårare med sånger och artister. Så istället för att ha chans på vinsten i år, så ligger Polen just nu bra till för att hamna sist i sin semifinal. Detta är en av de minst relevanta låtarna i årets tävling och luktar både 80-tal, förvirrade hårdrockare och polsk-engelsk parlör. Låten är repetitiv och tjatig, och helt ointressant i mina öron. Tyvärr kan detta aldrig bli bra i Globen, hur mycket känslor denna polske hårdrockare än försöker påmåla sig på scenen.

Schlagern är här igen! Skulle den här låten ha tävlat i den svenska Melodifestivalen skulle helt klart Shirley Clamp ha tävlat med den. Den har en klar struktur, det enda som kan sänka den är att scenshowen lätt kan bli lite tråkig. Och nu kan inte Polen ens dra till med storbystade, lättklädda damer, nu är det bara sången som gäller. Så fantastiskt bra som den är så hoppas jag verkligen att den går till final!

Jag tyckte det snackades mycket om Polen i början på mars men efter det har Polens favoritskap svalnat av. Jag har aldrig förstått de personer som gillat Polen för jag tycker att det inte är något speciellt med detta bidrag utan bara ett bidrag som svischar förbi utan att göra större väsen av sig.

Jag älskar den här låten! Jag vet att den är rätt enkel i princip, men jag får gåshud varje gång jag lyssnar på den. Ibland behöver det inte vara komplicerat för att det ska vara magiskt. Jag älskar ballader med rockiga röster överhuvudtaget, så det kanske inte är så konstigt att jag är oerhört förtjust i detta. Det är så mycket känsla och smärta i den här låten. Texten tilltalar mig djupt och sättet Michal förmedlar den på lämnar sår i själen. Dock är jag lite rädd för att den kan bli bortglömd av tittarna och det finns en risk att den faller ur i semifinalen. För man behöver fler lyssningar för att verkligen ta till sig den. En av de låtarna som jag lyssnat på mest inför årets tävling och givetvis en av mina absoluta favoritbidrag i år. Varför blir det ingen femma? För jag önskar att hans engelska uttal var snäppet vassare.

Den här låten gillar jag. Det är något med enkelheten och melodin som gör den extremt farlig. Nu har tyvärr sångaren fått sämst tänkbara utgångsläge av SVT (#2) och jag tror tyvärr många kommer se låten som ett gigantiskt sömnpiller. För mig är det här kanske inte en vinnare av ESC 2016 men absolut topp 10 i finalen! Kanske kommer han inte så långt men jag hoppas det. För låten är bra och han sjunger bra.

Men så tråkigt.

En fin "sjunga-med-låt" med en meningsfull text som tilltalar mig och som lätt tillhör mina främsta personliga favoriter i årets tävling. Visst, den är aningen klyschig och så, men jag tycker melodin och sångarens röst känns behaglig att lyssna på och där finns en tonartshöjning som lyfter bidraget ytterligare ett snäpp. Ska det bli tredje gången gilt för Polen i final? Jag hoppas det iallafall.

Schweiz är alplandet som tog hem segern allra första ESC-året och som hade en guldera i tävlingens begynnelse. Numer ser det däremot ganska dystert ut då landet sedan 2004 endast kvalificerat sig till final på två försök av elva möjliga (var direktkvalificerad en gång denna period). När landet tog hem segern 1988 gjorde man det med en kanadensisk sångerska - och i år prövar man detta koncept igen!

En intressant iakttagelse är att det alltid är en eller ett par artister varje år som blir så framgångsrika att andra länder kopierar deras koncept året därpå. Ifjol skulle alla länder skicka duettpar med suggestiva stillsamma ballader - precis som holländska "The Common Linnets" som kom 2:a året innan. I år har många länder valt att kopiera Lettlands bidrag ifrån ifjol, Aminata, som ju blev mycket framgångsrik. Schweiz har hittat en Marilyn Monroe-kopia ifrån Kanada att sjunga denna högst Aminata-inspirerade ballad - och gör det till synes rätt bra. Men det är en svår låt, och när man lyssnar på hennes liveframträdande (ljudet i klippet är studioinspelat och alltså inte liveljudet) så märker man att hon inte håller för låten. Hon kommer att få kämpa med att bära upp den, från de allra lägsta till de allra högsta tonerna. Tyvärr kommer detta bidrag att falla på Rykkas sångprestation, och jag är därför rädd för att Schweiz i år missar finalen. Men låten är rätt skön i studioversionen, det kommer iallafall att ge några poäng från mig.

Versen bygger upp till något så otroligt bra, för att urarta i ett riktigt plattfall då den gnälliga och tråkiga refrängen drar igång. Jag känner att Schweiz i år har satt sig ner och verkligen undersökt vad som brukar funka i Eurovisionen. Och sedan har de skrivit en låt som, enligt alla regler i regelboken borde vinna årets Eurovision. Dessvärre så blev det ett rejält anti-klimax, som kommer stå utanför finalen i år, tyvärr.

Håller med tidigare talare att Rykkas röst inte håller någon vidare klass och det är tyvärr det bestående men man får från Schweiz. Det kommer bli riktigt kämpigt i maj för henne. Låten håller inte heller någon vidare hög klass. Schweiz som bara lyckats komma till final två gånger sedan 2007 missar med största sannolikhet även årets final. Schweiz får glömma 2016 snabbt och sikta in sig på ESC 2017 istället.

Två ballader på raken här. Skillnaden är att denna är så oerhört tråkig, ointressant och det händer ingenting. Det är känslolöst och sångerskan levererar helt enkelt inte. Hon når inte ut genom skärmen, hon förmedlar inga känslor, har noll karisma och hon sjunger inte speciellt bra heller. Det är en salig blandning av massa tidigare bidrag och man får inte alls till det, trotts att man försöker. Schweiz är en besvikelse i år. Inte bara här, utan hela deras nationella uttagning var bedrövliga. Så det fanns inte så många andra bättre alternativ man hade kunnat skicka.

Jag var mycket besviken över Schweiz startfält i den nationella finalen. Rykkas låt blir dessvärre inte så mycket för min del i år. Schweiz behöver Timebelle - nu!

Rykka åkte ur min topplista just för att den är ganska tråkig och hon sjunger väldigt nasalt och nästan lite falskt.

En typisk Eurovision-powerballad som tilltalar mig. Lite synd att sångerskan Rykka gör ett sånt osäkert intryck och att hon röstmässigt inte lyckas leverera låten live. Det blir nog ingen final för Schweiz i år heller befarar jag.

Israel deltar i ESC för 38:e gången och har tre segrar i bagaget. De senaste åren har de haft stora svårigheter att ta sig till finalen, men ifjol blev det ett trendbrott när Nadav Guedj hamnade på nionde plats med sin partylåt "Golden boy". Väntar samma lycka i år?

Jag är lite delad om den här låten, för även om jag gillar klassiska ballader av detta stuk så är jag inte speciellt tilltalad av den här låten. Medan de flesta ballader i år är oerhört moderna, suggestiva och avancerade, så är detta ganska avskalat och enkelt - men framförallt klassiskt. Finns det verkligen utrymme för denna genre i år? Tveksamt. Jag kan inte förneka att Hovi Star har en röst som passar låten mycket bra, men i slutet av låten blir det helt fel. Där skär sig rösten istället och jag börjar direkt tvivla på låtens chanser. Jag är mycket osäker på Israels framgång i år, vilket gör att jag sätter ett lågt betyg.

Då jag lyssnar på årets israelitiska bidrag kan jag inget annat än sitta och drömma mig tillbaka till förra årets Golden boy, som nog verkligen var en låt som ännu under Eurovisionsveckan växte något så otroligt mycket. Och jag tror att de kan ha kommit fram med en sådan låt i år igen. Något i den här mycket simpla och klara balladen är så otroligt vackert, och det är ett adjektiv du sällan hör i Eurovisionssammanhang. Jag gillar det här så otroligt mycket!

Jag gillar verkligen den här stillsamma och vackra balladen. Jag inser själv att jag är en av få som gillar denna låt men det är något som får mig att vilja lägga mig i gräset och titta upp mot stjärnorna. Låten skulle vara ännu bättre om Israel valda att sjunga den på hebreiska. Det är sånt vackert språk. Jag smäcker till med fyra poäng och hoppas att fler i Europa förstår storheten i balladen så kanske den går till final.

Jag är lite kluven här. Jag har genom åren varit väldigt förtjust i ballader från Israel. Dock har alla de varit på hebreiska. Denna låt är inte dålig, den är rätt fin och behaglig. Men jag gillade originalversionen bättre. Den var unikare på något sätt, medan denna bara faller bort för mig. Jag ska säga att jag tycker att Hovi faktiskt sjunger rätt bra, men hur han klarar det i Stockholm återstår att se.

Låten var bättre i originalversionen, dvs. den som Hovi framförde i nationella finalen. Nu när de har gjort om den till balladversion känns den bara som en låt i mängden, och sådana låtar försvinner tyvärr. Dock får Hovi pluspoäng för att sjunger bra och att det är en vacker melodi. Det kan fungera om han gör ett bra framträdande på scenen.

Mysig låt, jag gillar den.

Ifjol bjöd Israel på en medryckande partylåt som tog landet till en finalplats och en topplacering. I år blir det pampöst och finstämt i form av en ballad. Tyvärr misshandlade man denna låt när man gjorde en förnyad version av den. Hovi Star är en grymt talangfull sångare, men låten är alldeles för trist i sin nya tappning och jag går inte alls i gång på det här, tyvärr.

Belarus debuterade år 2004, samma år som ESC införde en semifinal. Det har gått sådär för landet som i år deltar för 13:e gången gillt. På de tidigare tolv försöken har det bara blivit finalbiljett fyra gånger, och som högst en sjätteplats i final (år 2007). Alla år Belarus deltagit har man sjungit på engelska i tävlingen, så även i år.

Att vara ett isolerad diktatur i Östeuropas träskmarker kan inte alltid vara så lätt, men Belarus gör verkligen goda försök att passa in. Årets belarusiska bidrag är visserligen ganska snyggt, men har ett bäst före datum som gick ut 2008. Jag kan verkligen inte se hur detta skulle kunna falla någon större del av Europa i smaken, och i synnerhet inte när låten har så konstiga röstkrav. Ivan flyger mellan falsett och andrabas och låter stundtals som en smått förvirrad 15-åring i målbrottet. Jag försöker verkligen hitta något mer positivt att nämna här, för den här låten hade jag säkert fastnat för, för 8 år sedan. Men jag kan bara inte hitta något mer att säga. Detta är inte bra nog, tyvärr.

Nåja, låten är ju inte direkt dålig, men inte är den ju särskilt bra heller... Och för att vinna behöver de nog verkligen de där vargarna och nakna männen på scenen, för i övrigt så är det här lite skrattretande. Men jag kan fortfarande inte komma ifrån det faktumet att något i det här gör att jag tycker det är en rätt så bra låt. Vilket nog är ett skrämmande tecken... Så galen som jag verkar, så måste jag klämma till med ett ganska så högt vitsord för den här låten

Det är det här som är så kul med ESC att vissa länder skickar något som de tycker låter bra medan resten av Europa tycker det är mindre bra. Vi behöver ha sådana här bidrag som livar upp och att man får skratta åt. Man måste ändå berömma Belarus för att de lyckas få in alla genres och tonarter som finns.

Jag tror faktiskt detta hade kunnat bli en bra låt ifall den hade en bra sångare och en bättre produktion. Hade man haft en bra sångare och om låten hade bestämt sig för en genre, säg något i pop-rock kategorin, så tror jag det hade kunnat gå. Istället får vi en sångare som är rätt osäker och en produktion som går från den ena genren till den andra på dessa tre minuter. På så sätt blir det ingenting, utan bara en salig röra. Fast det känns som ett typiskt bidrag från Belarus. De kör på sin grej och fortsätter oavsett utgång. Det är lite smårörigt varje gång, och är det inte bidraget så är uttagningsprocessen det. Senast jag gillade ett belarusiskt bidrag, och den enda gången förövrigt, var 2007. En poäng för att man håller fast vid sin grej och för att refrängen har något catchigt i sig.

Belarus bjuder alltid på sig själva och man undrar ibland var all kreativitet kommer ifrån. Årets låt om vargar (och tydligen kanske även nakna män) är enligt mig den sämsta låt som Belarus tävlat med sedan de skickade sin nya nationalsång "I Love Belarus" 2011. Ivan kan få ett poäng för en intressant melodi.

Jag är imponerad av Belarus. De är inte ett land jag brukar gilla men Help you fly är en bra låt.

Skön medryckande rocklåt, men minus för den usla engelskan. Det har ryktats om nakenchock från den belarusiska sångaren. Förväntar mig en spektakulär scenshow från Belarus. Detta är ett bidrag som jag tror kommer försvinna i mängden och glömmas bort.

Serbien debuterade som självständig nation 2007. Och man gjorde det med att vinna hela tävlingen med låten "Molitva". Sedan den magiska debuten har man hamnat i mittenskiktet av finalen och även missat den helt två gånger. Men 2012 knep man en tredje plats.

Serbien skickar ett intressant bidrag till Eurovision i år - en mer klassisk eurovisionlåt av den gamla skolan. Kanske är man lite nostalgiskt lagd, men detta klingar helt rätt i mina öron! Sanja gör ett imponerande intryck och har verkligen potentialen att bära den här låten på Globenscenen. Men framförallt är låten spännande, för den har en bygger på klassisk musik på ett sätt som det var länge sedan vi hörde i ESC. En snygg brygga och ett vågat arrangemang! Jag blir faktiskt glad över att höra att Serbien vågar skicka detta i år - även om jag nog är tveksam till om detta kommer tas emot lika väl av resten av Europa. Men Sanja kan mycket väl sälja in låten i Globen, så det luktar nog ändå final om det här!

Stundvis så känns det här som en mycket typisk balkan-låt, och stundvis inte, vilket gör att jag har lite svårt att sammanfatta vad jag tycker om den här låten. Men i grund och botten är det ju en bra låt, med tonartshöjningar och hela stuket. Nä, jag måste nog ge ett högt betyg för den här.

Serbien som vann tävlingen 2007 med den fantastiska sångerskan Marija Šerifović försöker i år återupprepa den bedriften med en powerballad och en riktigt bra sångerska precis som 2007. Jag tycker inte att låten är lika bra som 2007 utan det saknas något för att lyfta den till höjder som "Molitva". Eftersom det är ett sånt jämt ESC-år kan man inte räkna ut någon och Serbien kan med ett riktigt snyggt scennummer ta sig hela vägen fram.

Det finns mycket jag kan säga om Serbien som musikland, då jag har rätt bra koll på deras musikscen. Men jag ska försöka hålla mig så kortfattad som möjligt. Först vill jag säga att för en med inblick i serbisk musik så märker man att Ivana Negative ligger bakom låten. För det är en låt som hade passat hennes röst galant. Trotts att den är en ballad med stråkar så slänger Ivana in lite rockiga inslag och det är typiskt för hennes musik. Och jag tror att Ivana hade kunnat framföra låten själv utan problem. Och visst, jag hade nog hellre föredragit Ivana som landets deltagare, men det är ändå kul att man valde henne som låtskrivare bara och gav chansen till en mindre känd artist. Jag hade personligen aldrig hört talas om Sanja innan hon presenterades som landets representant. Hon sjunger grymt bra och låten är väldigt snygg. Även om jag saknar deras storslagna Balkanballader så tycker jag det är kul att de testar nya saker och försöker nå framgång med andra genrer. Med ett snyggt framträdande så kan det nog bära riktigt långt i årets jämna startfält.

Det finns något spännande med den här låten, dels för att den inte låter så balkansk utan snarare mer brittisk (eftersom Sanja sjunger med brittisk accent). Men jag går igång på både text och melodi. Enda jag hoppas på är att de tänker mer på framträdandet på Globen. Dels att låten inte arrangeras om för mycket eftersom den levande orkestern inte kommer vara med men framförallt att det blir lite mer visuellt än vad det var på hemmaplan. En av årets bättre bidrag som jag gärna skulle rösta på.

Men nej, nej.

Detta är en typisk bra Eurovision-låt, men den känns både fräsch och modern. Första gången jag hörde den kände jag inget alls. Det tog några lyssningar innan jag skulle ta till mig detta bidraget. Lite ovanligt att höra en sån här sorts låt från Serbien. Man brukar sällan sjunga på engelska i det här sammanhanget, men jag känner att språkvalet här inte har någon betydelse, då det hade låtit lika bra med en serbisk version som denna engelska versionen. I vissa fall kan ju en låt bli totalt misshandlad av en engelsk version (Ex årets albanska bidrag), men här känner jag mig bekväm med såväl låten som sångerskan, som hanterar engelskan riktigt bra och påminner lite om Adele röstmässigt.

Irland är Eurovisionens mest framgångsrika land med hela sju segrar. På senare år har framgångarna dock uteblivit och dess bidrag har istället hamnat väldigt mycket sämre i jämförelse med storhetstiden. Är det i år som det vänder för ESC:s forna storhetsnation?

En anledning till att landet blivit utan framgångar de senaste åren är nog faktiskt p.g.a. att man desperat försöker anspela på sina gamla framgångar fortfarande. I mångt och mycket känns det som att irländarna nu börjat se sig om efter något som de tror har en igenkänningsfaktor ute i Europa, istället för att producera nya artister och ny musik. Visst kan Nicky sjunga, och gör det bra dessutom, men han är knappast någon aktuell artist längre. Jag sticker alltså inte under stolen med att Nicky är en bra artist, men låten är ren mellanmjölk och inget annat. Vi har hört detta från Irland förut och vi kan denna Westlife-referens - det är ingenting jag längtar efter att få höra eller se igen. Det räckte alldeles utmärkt den dosen vi fick på 90-talet.

Oj, vad jag tycker mycket om Irlands låt i år! Verkligen älskar den. Den har allt en kommersiell poplåt ska ha idag. En refräng med passligt simpla ord och ett beat som stiger sådär passligt mycket till refrängen för att sedan sjunka igen till versen. Lite 90-tal kanske det luktar över den här, men det gör ingenting, särskilt om den är så bra som den här är! Kan inte annat än älska det här något så otroligt mycket!

Mesta mästarna Irland som missat final de senaste två åren väljer i år att damma av en gammal Westlifesångare och skicka något som för tankarna tillbaka till 1994. Med största sannolikhet kommer Irland missa final även detta år. Irland måste se sig i spegeln och inse att man inte kan gå vidare på gamla meriter. Till nästa år hoppas jag att Irland skickar något riktigt bra så de är med och slåss i toppen igen.

Varje år finns det bidrag som försöker efterlikna fjolårets segrare, och i år är det Irland som ger sig på ett försök med detta koncept. Inte bara liknar den "Heroes" som låt, men man har till och med efterliknat "Heroes" i musikvideon också. Måns Zelmerlöw vann inte förra året för att han hade den bästa låten, utan för att hans scennummer var så spektakulärt. Även om tittarna föredrog Italien så fick hans scennummer juryn på fall och han vann hela tävlingen. Nicky har en sämre version av "Heroes" och han har inga streckgubbar som kan hjälpa honom. Detta talar inte för en dundersuccé, men med lite tur så kan han nog ta sig till final iaf. När Irland bestämde sig för att man skulle välja internt så hoppades man på en större artist. För även om Nicky förknippas med Westlife och dess succé, så måste vi vara ärliga och säga att han mestadels var en bakgrundssångare till Brian McFadden, Shane Filan och Mark Feehily. Även om han inte på något sätt är en dålig sångare för det så hade någon av de andra tre varit ett mycket bättre val. Men det är ändå något catchigt med låten som får mig att tänka på somriga dagar som gör att jag ger den en tvåa.

Känns som Irland har börjat bli desperata på att få till en ny hit nu och då tar man in en forn Westlifestjärna och ger honom en låt av ett internationellt låtskrivarteam. Den här låten kommer nog dela publiken i två sidor under ESC.  Jag tycker det finns en mix av mycket här. Dock är det inte bland topplåtarna, men jag tror Irland kan ha finalchans.

Nicky är ju ögongodis! Låten är vanlig, vi har hört denna typ av låt många gånger innan. Heja Irland!

Arenapoplåt som känns aningen slätstruken, daterad och repetitiv, men oj, vad medryckande och härlig den är och Nicky kommer leverera ett hejdundrande framträdande tror jag. Återstår att se hur bra det lyckas. Räcker det till final? Jag ställer mig osäker.. Efter sin storhetstid på 80- och 90-talet har Irland försökt hitta sin identitet i tävlingen. Detta har man misslyckats med gång på gång. Ibland skickar man något modernt och ibland blir det uppstå en och annan kalkon. I år känns det som en mix av både gammalt - och nytt på samma gång.

Nordmakedonien är det Ex-Jugoslaviska landet som förmodligen haft det tuffast i tävlingen. De har sett på när alla deras grannländer nått framgångar, medan framgångarna uteblivit för de själva. En 12:e plats i finalen 2006 är deras bästa resultat och i år hoppas de på att deras stora stjärna Kaliopi ska ge dem den där stora framgången.

Det är ett mycket svårt bidrag från Nordmakedonien i år, vilket kanske inte är så konstigt då det är Kaliopi som är artisten. Hennes "Crno i Belo" var ett av de konstigare inslagen i 2012 års tävling, även om det faktiskt stack ut i en positiv bemärkelse då. I år är jag mer tveksam till huruvida detta förtjänar en finalplats. Låten är lite rörig och hamnar i otakt i mina öron. Jag blir mest förvirrad och kan inte direkt säga att jag tilltalas av detta musikaliska nytänkande. Jag är säker på att denna låt har sin publik men jag är inte en av dem.

Jaha, dags för den här semifinalens Balkan-bidrag, så det bara osar om det. Till den höga grad att den framförs på makedonska (för det heter så, eller hur? Språket alltså!) Jag fastnar nog inte alls för den repetitiva refrängen och det mycket opassande elgitarr-riffet. Förlåt kära vänner som brinner för Balkanballader, men jag måste bara konstatera att det här är den officiella kisspausen under torsdagens semi.

Nordmakedoniens låt behöver några lyssningar innan man förstår storheten i den. Första gången jag lyssnade på låten tyckte jag bara den var konstig sedan efter 3-4 lyssningar då jäklar smällde det till. Jag sätter ett varningsfinger för Nordmakedonien och tror att det kan bli årets stora skräll. Kanske till och med en topp fem placering.

Hade någon annan framfört den här låten än just Kaliopi hade det varit platt fall. Men denna låten är skräddarsydd för henne och hon gör låten. Hon får chansen att visa upp vilken fantastisk sångerska hon är. Jag kan sticka ut hakan här och säga att hon är den bästa sångerskan i årets tävling, och det står jag för. Det finns få sångerskor som har hennes erfarenhet och kan ta toner som hon kan ta. Jag tycker om den här låten. Det är starkt och välgjort. Det är förmodligen för svårsmält för Eurovision dock, men som låt är det en enastående stycke musik. Kanske smittas jag också av det faktum att just Kaliopi sjunger låten. Jag hoppas det tar sig till final, men jag är lite tveksam hur vida Europa tar till sig det. Jag ville undvika att dra paralleller till hennes bidrag från 2012 då de är så olika låtar. De är väldigt bra på sina egna sätt.

Hade svårt att ta till mig Kaliopis låt 2012 och det är lika svårt denna gång. Tycker dock att 2012-låten var mycket bättre än vad "Dona" är. Men hon sjunger bra och jag tror faktiskt Nordmakedonien kan nå framgångar tack vare Kaliopi. Men det är ingen favorit än så länge hos mig.

Kaliopi ser ut lite som Loreen. Dock är låten riktigt dålig.

Jag fullkomligt älskar denna begåvade och fräcka sångerskan Kaliopi. Hennes röst är helt magisk och hon kan verkligen leverera ett hundraprocentigt framträdande. Jag vill inte heller ge mig på en jämförelse av "Crno I Belo" (2012) och årets låt "Dona", utan båda låtarna har sin egen lilla nisch. Klart är iallafall att det här är ett av mina favoritbidrag från årets tävling. Final måste det bara bli och väl där kan det sluta hur som helst. I min värld är detta en vinnarkandidat, men tror inte hela Europa köper detta fullt ut. Nordmakedonien står för sin genre och sitt hemspråk, vilket jag verkligen gillar. Det är igenkännande och äkta helt enkelt. Full pott!!

Litauen har på sina hittills 16 försök haft det mycket tufft resultatmässigt med endast en topplacering - LT United (hur?) för tio år sedan. Istället är landet kända för att skicka rätt udda bidrag till ESC, låtar som svensk presskår sällan hyllar högt.

Litauen skickar alltså en "gammal" artist till Stockholm; Danny Montell, som gjorde sig känd för det oerhört fiffiga scenframträdandet i Baku 2012 där han sjöng "Love is blind" iförd en glittrig ögonbindel. Nåja, den låten var väl sådär... Men han har ju då faktiskt överträffat sig själv i år! Årets låt är miltals bättre än bidraget 2012 och blir förmodligen ett av Litauens bästa bidrag på länge. Videon, som tydligen är filmad i Stockholm i somras, ger ett visst intryck av att Danny är lugn och sansad, men det är han inte på scenen om man tittar på liveframträdandet. Istället blir det lätt en "Circus Danny" av det hela, vilket ju kanske inte passar låten så bra... Om Danny bara kan tona ned sig själv lite på scenen i Globen kan nog detta bli ett bidrag att räkna med - för låten är stark och han sjunger bra. Riktigt bra! Jag kan verkligen inte annat än att imponeras av att Litauen för en gångs skull valt en riktigt bra låt - och önskar dem lycka till i Stockholm!

Eftersom jag gör det som är så olagligt, jag är en slav för tuggummipopen och den kommersiella musiken, så bokstavligen älskar jag ju såklart det här bidraget, precis som jag gjorde med Irlands bidrag i år! Att han varit med i tävlingen tidigare är det ingen som minns, vilket i princip betyder att han är ny för de flesta, och det här kan man minst sagt kalla ett första intryck! Usch så jag älskar sådan här musik. Jag skulle helst flyga upp från min stol här och nu och bara dansa i tre minuter, om jag inte satt på en buss, då. Love it!

Litauen landat som har skickat flera kalkoner de senaste åren, men i år har den fula ankungen växt upp och blivit en vacker svan. Litauens bidrag i år kommer bli en riktig fansfavorit och jag kommer säkerligen ryckas med i feststämningen när Donny kör igång.

Det fanns ett och annat dåligt bidrag 2012, men efter hans liveframträdande blev hans bidrag det absolut sämsta för mig. Men jag fick mig ett gott skratt iaf. Jag vet inte om han kommer bjuda mig på några skratt i år, men jag vet att hans låt inte ger mig några smilgropar. Det är tråkigt, sticker inte ut och betonar allt som är fel med dagens populärmusik. Det är alldeles för själlöst och det ska vara så elektroniskt som möjligt. Jag gav upp på Litauen för längesedan och detta höjde inte mitt anseende alls. Vad ska man säga om Donny då? Han är ingen bra sångare, utan mer som en Duracell Kanin som lever på sin dans. Det är där hans styrka sitter, i dansen eller möjligtvis energin. Jag vill ge honom något poäng för att han försöker, men jag kan inte. Jag tycker detta är bedrövligt.

Jag ger Litauen 1 poäng för att musiken är bra. Men det här är ingen favoritlåt hos mig.

Ännu ett bidrag som det känns som jag hört innan, men till skillnad från Irland så är detta inte så bra. Det är tråkigt, eller nej det är helt okej.

Litauen och Irland deltar i samma semifinal med en liknande typ av låt i form av en medryckande arenapoplåt samt en solokille. Här kommer poängen verkligen delas emellan varandra tror jag. Vem som går segrande eller om båda floppar eller går till final låter jag vara osagt, men jag tycker om Litauens ESC-bidrag och sångaren Donny Montell är även han ett kärt återseende i tävlingen. Mycket bättre denna gången än senaste gången han ställde upp med ögonbindel på scen och en fruktansvärt intetsägande låt.

Australien debuterade i Eurovision förra året, efter att ha blivit specialinbjudna då Eurovision firade 60-årsjubileum. Guy Sebastian och "Tonight Again" slutade på en 5:e plats i finalen. Landet har dock, trots sitt geografiska läge, sänt Eurovision sedan 1983 och utvecklat ett stort intresse för tävlingen sedan dess. I år tävlar landet för första gången i en semifinal, och nu som ordinarie deltagare.

Detta är alltså andra gången vi får se Australien tävla i Eurovision, och vid en kort jämförelse mellan de två bidragen landet skickat hittills så ser vi milsvida skillnader. Ifjol var det en hurtig och glad Guy Sebastian som dansade hem en femteplats - och i år kommer istället en suggestiv, tung och lidelsefull Dami Im på Loreen-manér upp på scenen istället. Men det är fortfarande riktigt bra. Till och med så pass bra, att jag är villig att utnämna detta till en stark vinnarkandidat i Stockholm. Det finns rytm, tyngd och röstmässig precision i denna låt, och Dani är säkerheten själv. Precis som för alla bidrag i denna genre, så är det dock viktigt att också åstadkomma ett snyggt scennummer - och kan Dami på något sätt överträffa Loreen där så kommer hon ha en superchans på vinsten. Långsamma låtar av detta slag behöver något som förstärker dem - och jag tvivlar inte på att Australien kan hitta rätt knep.

Hjärtligt välkomna tillbaka, engångsföreteelsen Australien! Personligen har jag inget som helst problem med att ha med just Australien i tävlingen, så länge de skickar bra bidrag. Jag var inget stort fan av förra årets bidrag "Tonight Again" och Guy Sebastian, men de har tydligen valt betydligt bättre i år, då de valt att skicka Dami Im. En otroligt stark sångerska, med en låt som passar henne som hand i handske. Mer sådant här, tack!

Jag var inget fan av Guy Sebastian med "Tonight Again" och tyvärr är jag inget större fan av Dam In. Jag vet inte vad det är men jag tycker att Australiens två bidrag är typiska radiopopslåtar som jag tappar intresset för ganska snabbt. De känns som Australien har en mall för hur de ska bygga låtar och de följer den till punkt och pricka.

Kul att Australien fick sin efterlängtade plats som ordinarie tävlande i Eurovision. Deras debut var fenomenal och Guy Sebastian sjöng sig in i mitt hjärta. De visade från start att de är här för att ta tävlingen på allvar. Och de har artisterna att göra det. Jag tycker inte Dami Ims bidrag är lika bra som Guys var, även om det är riktigt bra. Men det handlar nog mer om personlig smak i detta fall. Dami sjunger fantastiskt och låten är modern och låter som en ballad 2016 ska låta. Med ett snyggt scennummer så tror jag inte det finns något som helst hinder för Australien att återupprepa förra årets prestation.

Det är jätteroligt att Australien är tillbaka i tävlingen igen och jag önskar Dami Im stort lycka till. Utan att avge vad jag tycker om låten tänker jag först säga att jag är övertygad om att Australien kommer nog hamna minst lika bra som de gjorde ifjol. För det här är bra musik, låter rätt i tiden och hon känns som en världsstjärna som vet hur man gör show. Jag är inte något jättefans av låten, men det här är absolut inte lika dåligt och det här inte någon låt som jag sätter bland de sista utan det är en låt som hamnar utanför min personliga topp 10.

Jag förstår inte varför Australien är med igen. De fick vara med förra året för att det var 60 års jubileum. Kanske bidrar de till lite extra skrammel i Eurovisionkassan? Låten är bra, jag gillar den.

Dags för det yngsta Eurovisionlandet som inte helt oväntat gjorde succé direkt ifjol när man gjorde debut och var förhandstippade. Man ställde upp med en riktigt bra låt och en duktig artist. I år är man återigen en av förhandsfavoriterna till segern. Modern och fräscht låt helt klart, men aningen mainstream i mina öron. Jag tror absolut denna kan slåss om segern. Australien har tradition av att titta på Eurovision sedan årtionden tillbaka, och i samband med att ESC firade 60 års jubileum blev man inbjudna att tävla och direktkvalificerade till finalen. Detta skulle endast vara en engångsförteelse men man fick alltså vara med i år igen (dock ingen direktplats i finalen). Jag har inget emot att Australien är med och tävlar på nytt, då jag tycker de tillför något positivt i form att man verkligen är ett bra musikaliskt land, att man älskar tävlingen där borta och tar det på allvar, till skillnad från många europeiska länder.

Slovenien gick med i ESC 1993 och har på sina totalt 21 försök lyckats hyfsat i tävlingen. Som högst har landet nått till sjunde plats två gånger men sedan semifinalerna infördes har man enbart lyckats gå till final fyra gånger. Samtidigt har Slovenien alltid bjudit på något extra, både musikaliskt och poängpresentationsmässigt.

Detta har på sistone seglat upp som den nya jumbon hos oddsbolagen - som nu ger ungefär 300 gånger pengarna om Slovenien vinner. Den första tanken som slår mig är - hur kan något bidrag vara sämre än San Marino i år? En förklaring till Sloveniens dystra utsikter är troligen att låten är tråkig - d.v.s. den är inte bara dålig utan även tråkigt dålig. San Marinos bidrag är ju iallafall så dålig att den blir intressant - lite som Finlands bidrag ifjol. Men Slovenien står tyvärr i år för den absolut största gäspningen - och det finns verkligen inget minnesvärt över detta. Tråkig låt, tråkigt framträdande och tråkig artist. Ännu en toapaus alltså.

Jag verkligen störtgillar allt från den första tonen till det sista ackordet i den här låten, och kan inte annat än konstatera att semi 2 är betydligt starkare än semi 1, något som kanske är tur för oss från Finland, i och med att chansen är större att vi går vidare till final då. Nåja, för att återgå till den här låten så gillar ju hur banal och intetsägande låtens texten egentligen är, samtidigt som jag inte kan annat än älska hur den utvecklas hela tiden den här låten. Verkligen, den är så otroligt bra den här, kan inte säga så mycket annat än det. Troligen kommer den, precis som Adrian ovanför mig säger, hamna på en total jumboplats, eftersom det verkar vara så att jag är den enda som gillar den, men det stör inte mig!

Det här gillar jag, Svenskt dansband möter country som blandas ihop i Slovenien. Ifjol hade Slovenien mitt favorit bidrag i ESC i år skickar de ännu en hit som jag kommer dansa till dock. Jag hoppas också att resterande delar av Europa också gör det men jag är tveksam till det.

Som en person som uppskattar musik från alla världens håll och kanter, och som dessutom gillar country så borde jag väl gå igång på det här? Men det gör jag inte. Trotts de uppenbara amerikanska influenserna så faller det platt i dessa sammanhang för mig. Ibland har country-influerade bidrag lyckats i tävlingen (ex. Nederländerna 2014), men detta kommer inte vara ett av dem. Det är för repetitivt och i ärlighetens namn rätt tråkigt. Det nynnas alldeles för mycket och det lyfter inte någonstans. Kanske om låten hade framförts av Carrie Underwood eller Faith Hill så hade det varit bra, men Manuella besitter inte deras musikalitet.

För mig är det här en helt OK låt som jag tror skulle kunna ta finalplats om Europa är på danshumör. Jag är det i alla fall, även om det inte är någon personlig favorit.

Låten är helt okej. Likt Litauens bidrag så hoppar jag inte upp av glädje, men jag blir inte heller uttråkad.

Detta måste årets mest bortglömda bidrag? Det är absolut inget fel på låten, men den känns alldeles för simpel och man blir inte fångad av förtjusning av det man hör. Trots allt är detta en trevlig låt som har country-influenser. Jag har svårt att se att Slovenien ska ta sig till final med detta bidraget, tyvärr.

Bulgarien har deltagit i Eurovision totalt 9 gånger sedan debuten i Kiev 2005. Dock har landet bara lyckats kvalificera sig till finalen en gång, nämligen 2007 då landet slutade på en fin 5:e plats. Efter 12:e platsen i sin semifinal i Malmö 2013 så valde landet att avstå tävlan 2014 - 2015 p.g.a. den oroliga politiska och ekonomiska situationen i landet. I år gör de dock äntligen comeback!

Jag är en smula chockad över att höra att ett bulgariskt bidrag kan låta så här bra! Nu är det visserligen återigen svenska låtskrivare bakom bidragtet, vilket hörs tydligt, men Poli gör detta så himla bra! Låten blir någon form av Galantis/Zara Larsson mix, vilket jag gillar skarpt, men framförallt så är det radiokvaliteten som gör att detta går hem hos mig. Om inte detta hade varit ett Eurovisionbidrag för Bulgarien så hade detta kunnat bli spelat på radion när som helst, och det är faktiskt ganska anmärkningsvärt för ett land som Bulgarien. Nu har vi ju ännu inte sett detta live på scenen i Globen, och där avgörs ju allt ändå i slutändan, vilket gör att det är omöjligt att sia om utgången. Men oj oj, proffsigt och snyggt men framförallt vilket modernt val av Bulgarien - som i min bok kommer att komma högre än de någonsin varit!

Är det dags att börja packa väskorna och köpa biljetter till Sofia i maj 2017? Sällan har man hört ett såhär bra bidrag komma från Bulgarien, och kan medge att jag tittade två gånger på headern för att se om det här verkligen är Bulgarien. Det känns på något sätt alltför internationellt både producerat och skrivet. Den fastnar i huvudet för resten av veckan den här, och har en text som verkligen låter ganska bra. Dessutom har den här låten potential till vad som helst då man talar om scenshow väl i Stockholm. Kan hända att det här blir Bulgariens första Eurovisionsvinst!

Årets bästa bidrag! Bulgarien har verkligen slagit på stora trumman och skickat ett riktigt bra bidrag. Jag har fullkomligt älskat bidraget sen jag lyssna på det första gången. Bulgarien har bara varit i final en enda gång och det var 2007. Poli var med i ESC redan 2011 med låten "Na Inat". Jag gillade henne redan då och tyckte låten var en självklar finalist. Då lyckades inte hon ta sig till final men i år kommer hon definitivt ta sig till final. Jag blir inte förvånad om ESC 2017 hamnar i Sofia.

Bulgarien slår på stort i år. Från att varit ett land som skickar rätt tråkiga och dåliga bidrag så höjer man sig avsevärt och skickar detta mästerverk. Från första lyssningen var jag fast. Jag älskar den här låten. Jag kan lyssna på den hur mycket som helst utan att tröttna. Det är snyggt, välproducerat, modernt och låter så som popmusik ska låta 2016. Jag fastnade för Poli redan 2011 och "Na Inat" förtjänade en finalplats. I hennes återkomst har hon bytt stil och lämnat rocken bakom sig, men det är ännu bättre än sist. Poli är en grym artist och har i mina ögon "The It-Factor" som man säger. Hon sjunger bra, hon ser bra ut, hon är charmig och har glimten i ögat. Kan hon vinna? Jag hade absolut inte haft något emot det och i årets jämna startfält så är allt möjligt. Men hon borde åtminstone plocka hem Bulgariens bästa placering i tävlingen - en femteplats som innehavs av det bedrövliga bidraget från 2007. Tillsammans med Cypern blir detta de enda femmorna jag delar ut i år.

Personligen gillade jag Poli Genova redan när hon tävlade 2011 med "Na Inat" och i år gör hon ett lika bra framträdande. Jag tyckte hon skulle ha gått till final redan 2011 och därför hoppas jag hon får sin finalplats nu 2016. En låt som är för bra för att få stanna kvar i semifinalen. Och det kanske blir en morot för Bulgarien att inte hoppa av igen.

Bra låt, något skrikig i refrängen.

Välkommen tillbaka Bulgarien och till sångerskan Poli Genova som alltså tävlade för landet i Düsseldorf i ESC 2011. Då minns jag att jag inte alls gillade hennes låt, men denna gången är jag störtförtjust. Detta sköna, supermoderna partybidrag är så bra och för första gången sedan år 2007 tror jag att Bulgarien har riktigt goda chanser att nå final för andra gången i historian. Blir det final kan precis allt hända och det kan mycket väl bli så att man blandar sig in i toppstriden och utmanar de andra toppkandidaterna. Poli är dessutom en riktigt bra sångerska och ser bra ut. Hoppas att de kan få till samma stämning på scenen i Globen som de har i videon för det såg väldigt snyggt ut.

Danmark var den första nordiska nation att debutera i Eurovision och gjorde det 1957 då man slutade på en fin 3:e plats. Sedan dess har danskarna vunnit 3 gånger - 2 av dessa skedde i Sverige (Stockholm 2000 och Malmö 2013). Faktum är att senast Eurovision hölls i just Globen (2000), så vann The Olsen Brothers med "Fly on the wings of love". Nu hoppas man på en repris, så här 16 år senare.

Jag kan väl egentligen bara sammanfatta detta i två ord: Dansk mellanmjölk. Bättre än så är detta inte. Det fanns flera låtar i den danska finalen som hade kunnat skicka Danmark på vinnarspåret i Stockholm igen, men istället valde man alltså detta pojkband med osedvanligt ointressanta sångröster. Låten verkar vara en ren slentrian av alla tidigare danska bidrag som aldrig lyckades nå topp-5, och har vare sig brygga, höjning eller relevans. Tvärtom känns det som att låtskrivarna bara slängde ihop något över en kafferast och sedan satt sitt hopp till sin egna karisma. Jag kan bara trött konstatera att danskarna förlorat sin gnista och torde inte nå några större framgångar med denna gäspning till låt. De ska vara glada om de ens når finalen faktiskt.

Av något skäl har Danmark nu i flera år fastnat på den här boyband/snygg kille som sjunger en småsmörig låt. Men, men, vad kan man göra ifall det är det som fungerar. Det tråkiga i kråksången är ju det att förra året fungerade det i alla fall inte. Så man skulle ha trott att de skulle tänka om, och välja något lite annorlunda i år. Men icke sa Nicke. Samma recept prövar man en gång till, och även denna gången faller jag för tuggummipopen! Jag älskar det här! Allt! Precis allt!

Danmark hade betydligt bättre låtar de kunde skicka men istället gjorde Danmark en stor tankevurpa och skickade detta bidrag. Det känns som att låten är väldigt tråkig och enformig. Danmark som vinit två gånger på raken efter Sveriges segrar får väldigt svårt att ta sig till final över huvudtaget.

Jag kan börja med det enda positiva med det här bidraget och det är det fina budskapet. Det budskapet presenteras dock i en väldigt tråkig och enformig låt. Det händer ingenting här och det känns som att den aldrig tar slut. Det är inte första gången som Danmark har bra låtar i sin nationella uttagning men väljer istället att skicka något som är rätt tråkigt och platt. Det blir ingen seger för Danmark i Sverige denna gången och grabbarna ska vara väldigt glada om de ens krånglar sig vidare från semifinalen.

Nej Danmark, det blir ingen favorit i repris i Globen à la ESC 2000 eller Malmö Arena à la 2013. Det här är en helt OK låt men ni kommer försvinna i mängden av alla andra låtar. Dock är jag säkert på att det blir finalavancemang och sedan ett mitt-i-resultat.

Bra jobbat Danmark. Det är en bra låt med en bra refräng. Kan nog hamna högt i finalen.

Nostalgisk pojkbandspop från danskarna. Jag gillar detta skarpt, men tror dessvärre inte att man når så långt i årets tävling. Med facit i hand så tycker jag nog att man borde valt Anja Nissen istället, som kom tvåa i den danska finalen. Hon hade en superfräsch och kraftfull låt som absolut lät som en potentiell ESC-vinnare. För er som är nyfikna på låten så kan ni se ett klipp här. Danmark har gjort en tradition av att vinna i Sverige på sistone. De lyckades med det både 2000 och 2013. Det gör de dock inte i år. I fjol tog de sig inte till final och frågan är om de gör det i år? Jag hoppas att man lyckas ta sig till final och får en hyfsat bra placering.

Ukraina tog Europa med storm när de skickade Ruslana med låten "Wild Dances". Låten vann och ESC ägde rum i Kiev 2005. Därefter har vi fått se spektakulära nummer, avancerade scenshower och intensiv sång som alltid har gått hem i stugorna. Förra året valde landet att avstå tävlan p.g.a. den landskris som uppstått, men nu är de tillbaka igen för att rocka loss Europa.

Detta är ett mycket svårt bidrag att kommentera, för just i Ukrainas fall så finns flera dimensioner i bidraget. Den rent musikaliska dimensionen är svårlyssnad. Detta är verkligen en musikalisk komplicerad låt som påminner om "Suus" som Albanien tävlade med 2012 - en klagovisa med tydliga emotionella och psykologiska undertoner. Räkna med att Jamala kommer försöka efterlikna albanska Rona Nishliu så mycket som går på scenen i Globen! Men även om låten är svårlyssnad och komplicerad finns en politisk dimension i låten: Den om Krimfrågan. Med tanke på landets förhållande till Ryssland idag så är det inte så konstigt att Ukraina försöker ge en känga åt Ryssland - vilket egentligen inte är tillåtet enligt EBU:s regler. Men man har lyckats kringgå de reglerna genom att skriva en historisk text om 1944 års sovjetiska ockupation av Krim, och inte den nuvarande. Detta kommer garanterat att fungera på många och tilltala anti-ryska tittare. Personligen är jag delad då jag inte förstår mig på den här låten, vare sig musikaliskt eller politiskt. Men den kommer garanterat bli ett mycket speciellt inslag i årets Eurovision.

Det här är alldeles för underligt och udda för det här forumet. Dessutom gör det inte saken bättre att man redan på förhand vet att det inte kommer vara något annat än propaganda och ett politiskt ställningstagande. Inte okej! Kul att Ukraina är tillbaka, men om ni använder det här endast som en plattform för er politik så kan ni lika väl stanna hemma ett par år till och sedan återvända när ni har mognat till lite. Och skrivit bättre låtar.

Först och främst vill jag hälsa Ukraina välkommen tillbaks till tävlingen . Kul att denna stormakt är tillbaks i tävlingen. Med det sagt går vi över till låten, det finns mycket politiska vibbar i detta bidrag som kommer ge bidraget en extra skjuts. Tror definitivt att bidrag kan komma topp fem i året final. Personligen tycker jag att låten är tråkig och konstig.

Det är inte första gången Ukraina dansar kring linjen för vad som klassas som ett politiskt bidrag. Förra gången var det på hemmaplan 2005 med ukrainsk hiphop. Det var bedrövligt då och i år är det kanske lite mer musikaliskt men jag går inte igång på det för det. Ukraina har lyckats kringgå reglerna genom att antyda till att låten handlar om historiska händelser, men alla vet någonstans inom sig själva att detta är en protest mot Ryssland och Ukrainas konflikt med sitt grannland. Låten i sig då? Detta är nog en låt som kommer lämna många tittare kluvna hemma i sofforna. Några kommer tycka det är ett ett mästerverk, medan andra kommer tycka det är bedrövligt. Låten för också vibbarna till albanska "Suus" från 2012. Men jag älskade "Suus" och så varför älskar jag inte det här? Medan "Suus" var en låt om kärlek och smärta som Rona Nishliu lyckades förmedla genom rutan, så är de politiska undertonerna i Jamalas låt för starka och tar bort hela mystiken kring låten. Det blir liksom mer fokus på det politiska än på det musikaliska och det är svårsmält för mig. Men det är inga tvivel om att Jamala sjunger i finalen i Globen dock.

Varför måste det alltid finnas med ett protestbidrag varje år? För mig är det här en låt som har hamnat i fel forum, men jag förstår samtidigt att den kommer få otroligt mycket röster och blir oavsett vad jag själv tycker definitivt topp 10 i finalen den 14:e maj. Men jag tycker personligen att den kan få hamna i botten 5 av alla 43 länder.

1944, har jag helt fel om jag säger att det handlar om andra världskriget? Jag gissar på att Ukraina vill framföra ett statement, men är Eurovision verkligen rätt forum?

Ukraina är tillbaka i tävlingen efter att ha stått över förra året. Man är tillbaka med politiska motiv som jag tycker är smaklöst att sjunga om på en ESC-scen. Det ska vara glädje och försoning, inte återberättande av politiska händelser. Låten i sig är är även den smaklös och riktigt tråkig (läs dålig). Jamala som artist gillar jag verkligen. Sedan man fick nys om henne år 2010 när hon ställde upp i den ukrainska ESC-uttagningen med lyckopillret "Smile" har man hoppats på att få återse henne igen. Dock inte på det här viset med en sån här ointressant låt. Jag gissar på att Ukraina tar sig till final oavsett vad jag tycker. Man har aldrig missat finalplats tidigare, så varför skulle man göra det nu?

Norge är landet som alltjämt håller rekordet för flest sistaplatser i Eurovision: 11 stycken. Sedan debuten 1960 så har man också fått "null points" hela 4 gånger - vilket även det är rekord. Paradoxalt nog har Norge även rekordet för flest poäng någonsin i en final: 387 poäng - som Alexander Rybak fick när han vann Eurovision i Moskva 2009 med "Fairytale". Under de senaste åren har Norges resultat legat stabilt mellan 4:e-8:e plats i finalen, bortsett från 2012 då Tooji kom sist i finalen - Norges senaste sistaplacering.

Årets norska bidrag tillhör en av mina personliga favoriter, och det beror inte enbart på att landet ännu en gång tävlar med svenska låtskrivare. Icebreaker är en uppdaterad version av "Euphoria", även om Agnete har långt kvar innan hon når upp till Loreens nivå. Men låten är verkligen en av de bästa i år, speciellt då den på något sätt lyckas både att vara modern och gammaldags på samma gång. Men scenframträdandet lämnar däremot ganska mycket att önska. Agnete kan inte sjunga de låga partierna särskilt väl och hela scenshowen känns händelselös och tråkig. Därför tror jag inte att Norge kommer lyckas särskilt bra ändå - låten till trots. Här måste man börja förbättra saker innan jag kommer upp i de riktigt höga betygen.

Norge har, ända sedan Margaret Berger och "Feed You My Love" kommit med riktigt bra låtar, men aldrig vunnit. Det känns som om Norge är det där landet som nog alltid kommer till final, men väl i finalen så glömmer man lite bort dem och röstar hellre på något lite mer självklart. Men nu, hörni, kommer det ändras. Jag blir alldeles svag i mina knän då tempot ändras i refrängen, och jag tycker det är en alldeles fantastiskt välproducerad låt! Jag gillar det här!

Jag har svårt att se Norges storhet vilket övriga panelmedlemmar verkar se. Jag tycker låten är en sämre kopia av "Euphoria". Tycker låten är alldeles för spretig, i ena sekunden är det någon form av ballad sedan är det dags för refräng och efter det är det syntpop. Det är ingen dålig låt men jag tycker den känns plastig och intetsägande. Tycker att verserna är bra men när vi kommer till refrängen då är det något som saknas. Jag skulle vilja ha en mer kraftig refräng. Nej, Norge gör om och gör rätt det här är inget som fastnar för mig.

En av de stora nackdelar med att "Euphoria" vann 2012 var att vi varje år sedan dess fått dras med bidrag som försöker efterlikna den. Är det inte dags att vi lämnar den bakom oss och går vidare? Norge är näst på tur att försöka efterlikna Loreens låt. Då jag inte var speciellt förtjust i "Euphoria" så har jag ännu svårare för låtar som försöker likna den. Andra har betonat det tidigare, men jag säger det också - "Icebreaker" är verkligen två låtar i en. Dock är refrängen mycket bättre än versen. Refrängen har växt något på mig, men resten av låten är fortfarande dålig och Agnete sjunger inte alls bra i de låga partierna. Jag vet inte hur det kommer gå för Norge i år. Med ett snyggt scennummer och det faktum att refrängen sätter sig så kan det kanske bli final.

Hade svårt att ta till mig "Icebreaker" när jag hörde den första gången i vintras. Nu har den växt och jag hoppas att Agnete gör ett bra framträdande live, för då kan det här verkligen gå bra.

Jag är lite besviken på Norge, de bruka har bra bidrag. Men i år, nej jag är inte imponerad.

Jag hade också svårt att ta till mig denna låten när den tävlade och vann MGP. Jag hade andra favoriter kan jag villigt erkänna. Men jag tycker också att "Icebreaker" är ett bra bidrag för Norge och låten har växt på mig med. En kraftfull powerballad som känns rätt i tiden och som kommer gå hem runt om i Europa är jag övertygad om. Norge har lyckats hamna inom topp-tio de senaste tre åren och det lär man absolut göra i år också. Antal isbrytarpoäng av mig ser ni nedan.

Georgien är landet som inte varit rädda med att skicka annorlunda musik i tävlingen. De har inte plockat några höga placeringar i tävlingen heller, men de återkommer alltid med något spännande och intressant som bryter det traditionella Eurovision-mönstret.

Att beteckna detta som "annorlunda" är nog "understatement of the year" för detta georgiska bidrag är minst sagt kufiskt. Det säger kanske lite om mig också kan jag tro, för hur galet det än låter så diggar jag den här georgiska Bob Hund-liknande ensemblen riktigt hårt! Musikvideon gör ju verkligen sitt för att ytterligare spä på nördigheten, men denna indiepunk är ruskigt kul och skön att lyssna på. Problemet är dock att det inte finns någon chans i helvetet att de lyckas få till något intressant scenframträdande av detta - så till vida de inte kan åstadkomma något som liknar musikvideon. Jag ska ändå hålla mig i skinnet och "bara" hylla det som annorlunda och intressant, men att de nog ändå blir utan finalbiljett i år.

Georgien, vad ska man säga. Det känns lite som om man lyssnat på Cyperns bidrag, och sedan försökt göra en kopia av det. Tyvärr blev det här nog en riktigt blek kopia. Den känns lite trög, och lite som om den aldrig kommer igång ordentligt. Nä, det här är nog alldeles för svårt för mig. Med tanke på att de flesta som hör den här låten kommer höra den för första gången i det skedet som de hör den på torsdag kväll så är den alldeles för invecklad.

Det är alltid något bidrag som ska sticka ut och göra något som man inte förväntar sig och i år är det Georgien. Georgien skickar någon form av deppar-rock, jag får lite Kent över det hela (dock är jag inget stort Kent-fan så jag kan vara ute på djupt vatten). Tror låten kan få sitt genombrott på någon annan plattform men i ESC har den inget att göra.

Detta är så galet att det blir genialiskt. Första gången hörde låten så fastnade jag för gitarriffet direkt. Det är något med den hooken som är riktigt behagligt. Det finns möjligtvis folk som ser detta som ett oseriöst bidrag, men i mina ögon (och öron) finns det inget oseriöst kring det. Det kanske är galet, nördigt och allmänt knäppt, men det är deras stil och typ av musik. Och jag gillar verkligen när länder kommer och bryter trender och normer inom Eurovision. Jag älskar att Eurovision gått ifrån en tävling där alla låtar är av samma genre till att vi har bidrag som dessa i tävlingen. Sen har ju jag liten svaghet för denna typen av indiepunk/indierock även utanför dessa sammanhang, så det kanske är också anledningen till att jag gillar det här lite extra. Detta kommer givetvis inte komma någonvart på resultattavlan och hur de ska få till det på scen blir intressant att se, för i de nationella uttagningarna var det rätt tråkigt. Men den får så pass höga poäng för att de är modiga, nytänkande, musikaliska, konstnärliga och den galenskap som finns här. Men framför allt är det genialiskt!

Förra året var jag hooked på Georgien och visst fick jag rätt 🙂 i år är det istället 🙁 det enda jag tänker ge till Georgien. För min del blir Georgiens låt i år mn sistaplats av alla deltagande länder.

Vill de komma sist? Varför lägga alla dessa pengar och tid som det innebär med Eurovision och så skickar man en sådan här låt? Pinsamt.

Jag gissar på att Georgien har en otroligt taskig budget, eftersom man kommer till Stockholm med detta meningslösa bidrag som bara känns stökigt och ointressant. Nä, de två senaste gångerna Thomas G:son har hjälpt de har de verkligen haft bra låtar och bra slutplaceringar. Detta är för mig en blandning mellan garagerock och dålig britpop. Sämsta bidraget av alla de 42 tävlingsbidragen helt klart och någon finalplats blir det inte, den saken är säker. Till nästa år hoppas jag att G:son hjälper Georgien att hitta rätt igen.

Albanien är landet som alltid har final i december och som är det enda landet som fortfarande årligen har en levande orkester i sin uttagning. Resultatmässigt har det gått sådär för landet, och ifjol lyckades man kvalificera sig till finalen med Elhaida Danis "Diell". I år blir det trettonde gången gillt för Albanien i Eurovision Song Contest!

Jag har alltid haft det lite svårt att förstå mig på Albanien i Eurovision. Som ett av Europas fattigaste länder så har man kanske inte haft riktigt samma produktionsmöjligheter som resten av Europa. Men ibland, som 2009 och 2012 så dängar de till med riktigt välgjorda alster som i sin enkelhet tilltalar nästan hela Europa. Men det är nog framförallt Albaniens lite mystiska dunkelhet och ångest som gör deras låtar intressanta och i år så har man iallafall ursprungligen haft den tanken. Ändå är slutversionen av årets albanska bidrag ganska urvattnat och tråkigt, och jag får aldrig någon riktig feeling av att lyssna på den här låten. Det är aldrig positivt att bara vara en parentes - och det är precis vad Albanien blir i år. Jag har ingen tro på att detta ska nå finalen och känner mig helt likgiltig för tanken att de skulle nå dit. Tyvärr, ännu ett "toapaus-bidrag".

Håller helt med föregående talar, Albanien har för mig också alltid varit det där lite udda bidraget, oftast det som spelar då man rusar till kylskåpet för att hämta mer dipp till chipsen. Så även i år. Tyvärr har jag inte alls förstånd för att förstå den här låten, precis som så mången gång förut.

Albanien var de land som valde bidrag först och jag har hunnit lyssna på Albanien några gånger men fortfarande tycker jag att låten känns riktigt blek och tråkig.

Jag har sagt det innan och säger det igen - om Albanien någonsin ska ha några chanser i Eurovision så måste man se om sitt sätt att ta fram bidrag. Festivalen i Kenges har inte funkat för dem, och förutom 2012 har man inte nått någon större framgång i tävlingen. Det är dags för lite nytänk och göra lite musik som tilltalar mer människor än en åldrad jury i hemlandet. Nu till årets bidrag. Låten var tråkig redan när den var på albanska. Men det faktum att den sjöngs på hemspråket tillsammans med den levande orkestern gav låten en identitet som var någorlunda unik. Men det lilla som fanns där försvann helt när den omvandlades till den engelska versionen. Nu är det bara ett bidrag bland alla andra och det är lika tråkigt som majoriteten av de albanska bidragen som tävlat i denna tävling.

När jag hörde låtens originalversion i december i Festivali i Këngës blev jag positivt överraskad men ack så besviken när den nya versionen släpptes ett par månader senare. Allt det magiska som fanns försvann helt och kvar är bara en ganska ointressant RnB-låt som inte säger mig något. Albanien hade kunnat få 4+ av mig men nu blir det istället ett bottenbetyg.

Åh så tråkigt.

Albanien hade många intressanta låtar i sin Festivali I Këngës, men valde fram ett blekt & ljummet vinnarbidrag, tyvärr. Originalversionen på albanska lät dessutom mycket bättre än vad den nu gör på engelska. Det blev final ifjol, men i år kommer man stå utanför är jag rätt säker på.

Belgien är en av de ursprungliga deltagarna i Eurovision då landet debuterade redan 1956. Dock har belgarna bara fått fira en seger sedan dess, nämligen 1986 då Sandra Kim vann med "J'aime la vie". Under de sista åren har resultaten varit skiftande för dem, men i Wien ifjol lyckade Loïc Nottet ta landet till en hedersam 4:e plats i finalen.

Belgarna föll tydligen för Guy Sebastians låt ifjol, för detta är riktigt likt - dock utan att angränsa till plagiat. Istället har man blandat in lite funk i det hela och lyckats få det till någon modern funkpop låt á la Bruno Mars. Men jag gillar det! Detta är ju lätt det gladaste bidraget i år, och det måste ju vara positivt! Konstigt nog så blir alltså denna glada danslåt något helt unikt i årets Eurovision, vilket bådar gott för avancemang. Jag kan även inflika att Laura kan sjunga den bra live, vilket dessutom gör att hon sticker ut ännu lite mer i just denna semifinal. Men även om jag tilltalas av låten och mycket annat talar för den, så är det ändå kanske lite väl klämkäckt för Europa och jag skulle inte ge den några större förhoppningar om att återupprepa Loïcs framgång ifrån ifjol. Men det är ju ändå skönt att få dansa lite också, emellan alla dystra ballader!

Det här känns helt som en låt jag hört tidigare. Eller egentligen ett tusental låtar jag hört tidigare. Men det stör mig inte alls! Jag gillar det ändå. Härligt med lite hederlig disco, det är länge sedan man hört något sådant här i tävlingen. Något med den här låten klingar så otroligt mycket 50-/60-tal, vilket i sin tur är lite gulligt. Det är en låt som växer, men inte under flera dagar, utan redan under låtens gång. Känns den lite svag i början så gillar du nog den allra senast då du kommit till slutet. Jag förstår på alla sätt varför de har valt den här låten för att avsluta kvällen på torsdag, för det här är nog absolut den låt man vill ha spelandes i ens huvud för resten av kvällen.

Belgien är ett av mina favoritländer i ESC under 2000-talet och i år gör landet mig verkligen inte besviken när det skickar en riktigt glad låt som har blivit en stor fansfavorit. Jag hoppas bara att hennes röst håller live då jag tyckte att rösten svajade lite under uttagningen då kan Belgien ta sig riktigt långt för Belgien sticker ut i detta modtempo-träsk som har blivit i år.

Detta är så klämkäckt att det blir obekvämt. Laura hoppar och spretar omkring alldeles för mycket när hon framför den live. Låten påminner om massa andra låtar och det finns både basgångar och andra partier i låten som är tagna från andra låtar. Man har inspirerats från alla möjliga håll och fått ut denna soppa. Att säga att Laura inte är någon märkvärdig sångerska är att vara snäll, hon är rent ut sagt dålig. Jag som hade förhoppningar på Belgien efter förra årets succé. Nu är de istället tillbaka där de har varit tidigare. Med ett fåtal undantag (2002, 2010, 2015) så har Belgien, i mitt tycke, skickat helt bedrövliga bidrag sedan millennieskiftet. Hon kommer få en poäng eftersom förmedlar någon form av glädje, vilket alltid är positivt.

Jag gillar inte Belgiens låt av flera skäl men jag tror ändå det kan gå ganska bra för den här låten, inte minst för att låten avslutar semifinalerna.

Heja, heja Belgien! Jag gillar den. Låten känns fräsch och nutid.

Ett riktigt "mellanmjölksbidrag" från Belgien i år. Efter att ha vaskat fram tre personligen tilltalande bidrag de senaste tre åren tar favoritskapet stopp för mig. Laura är energisk på scen och gillar att underhålla sin publik, det syns tydligt, det ska hon ha plus för. Jag är kluven om det blir final för Belgien eller ej, för detta är ett sånt där "på-gränsen-bidrag".

Rumänien hade under sin debut på 1990-talet svårt att få bra placeringar, men efter att landet fått avstå tävlan år 2001 återkom man med en låt som hamnade nia. Därefter har Rumänien deltagit varje år och är ett av fåtal länder som varje år lyckats kvalificera sig till finalen från semifinalerna. Detta har åtminstone gällt fram till 2015 års tävling.

Det är ett rent under att Rumänien lyckats ta sig till final varje år sedan semifinalerna infördes. Jag har ingen som helst förståelse för hur man tänker här, detta är den typ av låt som passerade bäst före datum 2005. Jag kommer dock osökt att tänka på Cezar som 2013 seglade upp som en favorit med sitt extravaganta scenframträdande och sin ovanliga operaröst. Men helt ärligt så har Ovidiu inget av det som Cezar hade - vare sig röstmässigt eller showmässigt. Nu sjunger Ovidiu verkligen inte dåligt på något sätt, men detta är bara ingenting som ens borde ha sin egen nisch 2016. Gammalt, konstigt och irrelevant!

Då du nu läser kommentarer på det här bidraget lönar det sig att minnas att vissa av kommentarerna är skrivna långt innan beskedet om att Rumänien inte får delta kom. Jag är en av de som kommenterar bara dagar efter att beskedet om att inte Rumänien får delta kommit. Vilket är så otroligt tråkigt. Ovidiu, sångaren alltså, har inget alls att göra med det faktumet att Rumäniens TV-bolag inte betalt sina skulder, och därför tycker jag det är så obotligt synd att Rumänien ska plockas bort just från det här evenemanget. Men i sin tur så är det här det mest synliga sättet för EBU att föra fram sin åsikt, i och med att det här är ju det EBU är mest synligt och känt för. Låten är riktigt bra, och jag tror den kunde ha klarat sig hur bra som helst om den skulle ha fått tävlat, och därför är det lite synd att den inte får. De skulle nu ha plockat bort något betydligt sämre bidrag istället för ett av de starkaste. Bidraget hade all finalpotential, och sångaren var otroligt stark som just sångare i den här låten i alla fall!

Semifinal ett är mycket bättre än semifinal två så det finns finalplatser över till bidrag som Rumänien i semifinal två. I semifinal ett hade jag varit mer osäker om den hade fått en finalplats. Jag tycker dock inte att de förtjänar någon finalplats för detta är konstigt. Någon form av musikallåt med inslag av svärddansande män. Man måste ändå berömma Rumänien som skickar något som sticker ut för det får de en extra halvpoäng.

Det är bedrövligt för Ovidiu att han inte får delta i tävlingen på grund av tv-bolagets agerande. Samtidigt kan jag tycka att det är dåligt av EBU att straffa Rumänien så tätt inpå tävlingen. För dessa skulder kan knappast ha kommit som någon nyhet för dem. Om man nu skulle portat Rumänien från tävlingen så borde detta ha skett långt innan årets tävling, så man inte hade behövt utse en representant. Eller så skulle det kommit efter årets tävling och påverkat deras deltagande 2017. Nu påverkas en artist som turnerat runt i Europa och marknadsfört sig själv och sin låt, utan att han har något som helst med saken att göra.

Låten då? Jag gillade den i början. Jag tyckte det var kul med ett rockigt inslag i årets Eurovision. Och Ovidiu har verkligen en pipa gjord för rockmusik. Men av någon anledning tröttnade jag ganska fort på låten. Ju mer länder som presenterade sina bidrag desto mer tappade Ovidius låt mark hos mig. Att spekulerar i hur det hade kunnat gå känns meningslöst med tanke på hur verkligheten nu ser ut. Jag tror dock att Ovidiu och hans gäng hade bjudit oss på en rätt ball scenshow.

Jag vill inleda denna kommentar med att säga att det är otroligt tråkigt att Rumänien tvingas bort från tävlingen så här bara dagar inför. EBU måste ha vetat om detta innan och det är skam och synd att vi inte får se Ovidiu Anton framträda med denna låt. För mig hade det här varit topp 3 i finalen - helt klart. Nu blir det tyvärr inte så. Låten älskar jag och den kommer jag fortsätta att spela på i spellista. Nu hoppas jag ekonomiska situationen i Rumänien styrs upp så att vi slipper se detta scenario i framtiden.

Hör jag en musikallåt eller en eurovsionlåtar? Detta var ju inget att hänga i granen.

Det var en pampig låt som de hade, med en duktig sångare. Det hade säkerligen blivit en maffig scenshow som vi nu alltså inte kommer att få se. Jag lider verkligen med Ovidiu Anton som har försökt representera Rumänien i ESC flera gånger om och när han väl går och vinner så får han inte ens göra det p.g.a Rumänien skjutit (struntat) i att betala sin skuld till EBU. Respekterar beslutet, men tycker att man kunde fattat detta beslutet mycket tidigare eller alternativt vidtagit åtgärder efter ESC 2016. Nu utesluts Rumänien från EBU och ESC, vilket leder till att rumänerna inte kommer ha sändningsrätt till vare sig ESC eller fotbolls-EM i sommar. Det kommer nog dröja innan vi får se Rumänien i ESC, igen. Först måste skulden betalas in och vart ska de 100 miljonerna komma ifrån?