Australien debuterar i år, men de medverkade även förra året i ESC, då som mellanakt i en semifinal där Jessica Mauboy framförde låten "Sea of Flags". I tidigare års ESC har det även förekommit australiensare som har tävlat, men då för andra länder. Här talar vi framförallt om Olivia Newton John (Storbritannien 1974) och Gina G (Storbritannien 1996). Sedan framfördes även Tysklands bidrag år 2006 av gruppen Texas Lightning vars sångerska Jane Comerford är född i Australien. Så även för ESC-legendaren Johnny Logan, som tävlade 1980 & 1987 och vann ESC båda gångerna.

Ännu mer positiv blev man givetvis när man hörde vilket bidrag nationen kommer att skicka till sin debut i Wien: Idol-stjärnan Guy Sebastian med den omisstagligt soul-poppiga låten "Tonight Again" som mycket väl kan ta hem hela Eurovision i år. Det underbara och djupt ironiska med detta faktum är att Australien verkligen lagt ned energi på att hitta en bra artist och en bra modern låt, trots att man ju egentligen inte är medlem av vare sig Europa eller EBU. Det fantastiska är att låten är hit-mässig på samma sätt som vi kunde ha förväntat oss från USA eller Storbritannien (om bara Storbritannien började ta Eurovision på allvar igen). Detta har potential till en riktig världshit, det ska inte förnekas! Den stora (och ständiga) frågan är hur detta kommer att se ut på scenen i Wien. Vi har ännu inte sett bidraget live och ingen kan förneka att denna låt är svårsjungen. Kommer han klara av att sjunga den live? Guy är en mycket duktig sångare, men räcker det? Just nu är det osäkert. Jag hade gärna utsett detta till en klar vinnare i Eurovision, men jag kan faktiskt inte göra det. Ännu saknas så många vitala delar för att säga något om det. Därför ska det bli oerhört spännande att se hur scenrepetitionerna i Wien ser ut för Australien.

Eftersom de är Australien, och redan är kvalade till finalen, så skulle man kunna tro att de inte alls skulle satsa så mycket som de verkar ha gjort. Låten känns som något nytt i Eurovisionssammanhang, trallvänlig och rätt så mysig. Jag gillar den!

En helt okej låt med en helt okej artist så sammanfattar jag Australiens första medverkan i ESC. Jag tror dock att Australien kommer komma på en topp-5 plats mycket på grund av att det är första och kanske enda gången de är med i ESC vilket betyder att de kommer få många sympatiröster av det skälet.

Det finns ingen låt i årets tävling som får mig på så gott humör som Guy Sebastians fantastiska "Tonight Again". Det svänger, jag dras med och bara diggar det. Det låter modernt, med inslag av gamla glansdagar med trumpeter och blåsinstrument. Jag hoppas verkligen det går bra för Australien!

Det här är en låt som växer mer och mer för varje lyssning. Jag tror och hoppas att det kan gå riktigt bra för Australien i år.

Riktigt fin gest av EBU att låta Australien, som är sådana beundrare av tävlingen få delta i Eurovision Song Contest. Guy Sebastian är verkligen en fantastisk sångare med karaktär. Låten han tävlar med i Wien är en medryckande, glad, soulpoplåt som man lätt kan ta till sig. Jag tror att det kommer gå riktigt bra för Australien. Absolut en topp 10-placering. Den kan t.o.m vinna. Att det skulle vara en engångsförteelse att Australien deltar i ESC får vi väl se. Personligen hoppas jag att få återse de i tävlingen framöver. Visst har låten vissa likheter med Andreas Weises "Bring Out The Fire" från årets Mello?

Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder genom tiderna och de har deltagit i tävlingen varje år sedan starten förutom 1974, då landets president Georges Pompidou hade avlidit. Hela fem segrar har det blivit, men man har även flera bra bidrag som inte har vunnit. B.la år 2008 med den lite udda och sköna sångaren Sébastien Tellier och låten "Divine". En representant som förtjänade segern var helt klart Natasha St-Pier med "Je n'ai que mon âme" som slutade på en 4:e plats år 2001. I Düsseldorf år 2011 var man förhandstippade att vinna med Amaury Vassili och den pampiga låten "Sognu". En 15:e plats i finalen blev det endast.

Frankrike är Eurovisions forna stormakt - en fallen hjälte som inte verkar ha någon motivation kvar att återupprätta fornstora dagar. Under Eurovisions första två decennier tog landet i princip alla sina pallplatser till dags dato. 5 vinster (1958, 1960, 1962, 1969, 1977) och tre andraplatser och en mängd tredjeplatser. Sen kom 1980-talet och Frankrike påbörjade en kort ökenvandring fram till 1990 och 1991 då landet var snuddande nära att vinna igen - man fick 2 andraplatser istället. Vi minns ju hur både Amina och Carola fick 146 poäng i Rom, men att Carola vann då hon hade flest 10-poängare. Sedan den majkvällen i Rom har Frankrike inte fått någon pallplats - och upplevde sin första sistaplacering ifjol med gruppen Twin Twin.

Meningarna går isär om varför fransoserna numera blir så ratade i Eurovision, men jag tror att årets franska bidrag rätt så precist förklarar detta. Man envisas nämligen med att skicka sin obligatoriska franska ballad - enligt samma formel som på 70-talet. Visst har man ibland försökt med något annat, men precis som för Twin Twin ifjol har detta blivit avfärdat som tokerier. Jag tror egentligen att det handlar om att Frankrike inte kan producera pop, eller kvalitativ mainstream musik. Allt de skickar är djupt och artistiskt, och allt som oftast i balladform. Och givetvis på franska. Lisa Angell är ingen dålig sångerska och låten är det i sig inget fel på - det är en ganska fin ballad med snygg brygga. Men det är ändå ett platt fall, eftersom den är på franska och är en ballad i mängden av andra ballader. Detta har vi hört förr - både i årets Eurovision men framförallt ifrån Frankrike miljontals gånger.

Sistaplatsen är tyvärr mycket aktuell för Frankrike även i år!

Återigen ett bidrag som bevisar att Eurovisionen absolut INTE är en skönhetstävling. Låten i sig tycker jag också är rätt så bra, och jag skulle till och med lite önska att hon skulle vinna i år, det skulle liksom bli som en återblick till 2007 när Serbien vann med "Molitva".

Det är många ballader i årets ESC och det här är en av de tråkigare balladerna som aldrig tar fart utan man bara väntar på den ska lyfta. Frankrike kom överlägset sist ifjol och det är nog väldigt stor chans att de gör det även i år.

Som balladälskare har jag verkligen försökt gilla den här låten. Men jag går inte igång på den alls. Den ger mig inte den där härliga känslan i kroppen som ballader vanligtvis ger mig. Det händer liksom ingenting här. Dessutom finns det i år många andra ballader som ger ett bättre intryck.

Det positiva här för alla nostalgiker är att Frankrike tävlar med en ballad, och det är som Erik säger en nackdel just i år när det är ett riktigt balladår. Trots att det är en finskriven låt som berör har jag svårt att se Frankrike i toppen. Det finns låtar som sticker ut mer. Dock så gillar jag låten, men med tiden har jag hittat andra bidrag som jag gillar bättre. Nackdelen med denna låt är att den tar rätt lång tid på sig att komma igång, vilket gör att när det väl händer något kommer nog de flesta tittarna stå ute i köket och koka kaffe i väntan på nästa låt.

Efter fjolårets något oväntade jumboplacering i Köpenhamn ställer man i år upp med en pampig, klassisk, fransk ballad. Jag går i gång på låten starkt och gillade den redan från första lyssningen. Hur går det då i år? Fransmännen lär inte komma sist, den saken är klar. Svårt att säga om det blir en topp, mitten - eller bottenplacering. Det känns som det kan sluta hur som helst om jag ska vara uppriktig. Personligen tycker jag Frankrike har en av de bästa balladerna i år och hoppas att de hamnar i toppen.

Italien är ett av de länder som deltog från starten 1956, men som mellan åren 1998-2010 tog ett uppehåll från att medverka i tävlingen. Man har bjudit på flera klassiska bidrag genom tiderna. Några av dessa är b.la Umberto Tozzi & Raf med "Gente di mare" (3:e plats 1987) som blev en riktig hit, även utanför ESC. En av de största artisterna i Italien är Al Bano. Tillsammans med Romina Power sjöng de "Magic, oh Magic" år 1985 och placerade sig på en sjunde plats. År 1997 kom Italien på fjärdeplats med Jalisse och låten "Fiumi di parole" som också blev en stor hit. Man kan tycka ett det är lite förvånansvärt att Italien endast har två segrar i bagaget.

När Italien gjorde comeback i Eurovision 2011 efter sitt 15 år långa uppehåll, var det nästan som att det hela var regisserat av Disney. Landet tog en fantastisk andraplats, och Raphael Gualazzi lyckades ta landets första pallplats sedan vinsten 1990. Sedan succén 2011 har dock framgångarna varit något begränsade, trots att landet faktiskt har skickat fenomenalt snygga och välproducerade bidrag till Eurovision. Men i Köpenhamn senast kom man på en mindre hedrande 22:a-plats och fick mycket huvudbry för detta. Den italienska eurovisionrepresentanten utses i San Remo-festivalen - som faktiskt föregår skapandet av Eurovision, vilket givetvis är ovanligt. Festivalens popularitet innebär också att det alltid blir landets största stjärnskott som får åka, och i år blev det Il Volo, en grupp som går i fotspåren efter Il Divo och "De tre tenorerna" (Pavarotti, Domingo, Carreras). För ja, nu blir det operapop på hög nivå! Och som av en händelse så har Italien därför blivit nästfavoriter i oddsen att vinna hela Eurovision. Man ligger nästan hack i häl på Måns Zelmerlöw, även om de ännu inte är ifatt honom i oddsen. Deras musikvideo har dock visats 22,1 MILJONER gånger, vilket kan vara en av anledningarna till oddsframgångarna.

Jag har dock ett antal problem med deras favoritskap:

1. Detta är inte bra. Det är visserligen gedigna röstinsatser av gedigna sångare - men detta är Eurovision 2015 och inte pensionärsföreningen på Lidingö. Detta är fel forum för denna typ av musik, och ska inte ha någon chans.
2. Opera är dömt att misslyckas även om oddsen säger motsatsen: LEX Amaury Vassili 2011: Vi minns alla den fransk-korsikanske operasångaren som ledde oddsen överlägset ända fram till finalen, men som floppade fullständigt och slutade på 15:e plats, trots en imponerande röstinsats. Vi svenskar visste dock redan 2009 att opera och pop inte går bra hem i Europa (LEX Malena Ernman).
3. Detta kan vara den sämsta musikvideon som någonsin producerats i världshistorien. Seriöst - hur dåligt får det bli när till och med Spindelmannen dyker upp?

Kortfattat förstår jag ingenting av Italiens favoritskap i år. Detta är en bombastisk musikalisk dinosaurie på italienska, som passar bättre i Naturhistoriska Riksmuseet än på Eurovisionsscenen.

Det var längesen Italien deltagit med något särskilt bra, så det är på tiden att de kommer med något fräscht. Dessutom gör de det med stil! Låten är bra, en av de bästa i år, men jag är försiktig och ger inte helt fulla poäng... Det kan till och med hända att de här killarna vinner i år. Kanske.

Första gången jag hörde Italiens bidrag så tyckte jag att den hade något, men ju mer jag lyssnat på den så tycker jag att den är fläskig och för mycket. Det snackas mycket om Italien, men jag tror att det blir en stor flopp för dem i år.

Vad ska man säga om den här låten egentligen? Det finns inte ord i den svenska ordlistan som kan beskriva magin i den här låten. Detta är i särklass årets bästa låt. Den sticker ut från mängden och är överlägset herren på täppan. Jag njuter varje gång jag hör detta mästerverk, och även om jag inte förstår ett ord så berör den ända in i själen. Italienska är ett fantastiskt språk att avnjuta musik på. Killarnas stämmor med den mystiska melodin är musik när den är som bäst. Jag måste också prata om elefanten i rummet och det faktum att senast vi hade en magisk opera (Frankrike 2011) så floppade den. Men jag tror att med ett bra framträdande så kan det bära långt. För som låt är den bättre än "Sognu".

Det här är en av mina stora favoriter i årets tävling. Tycker att det är häftigt och vackert. Skulle gilla att de hamnar topp 5, kanske till och med vinner ESC 2015. Dock har den här typen av låtar en tendens att hamna sämre än vad de förtjänar (som Frankrike 2011 och Sverige 2009) så det blir lite beroende på skulle jag säga. Men jag hoppas som sagt att det kommer gå bra för Italien i år.

Jag ryser i hela kroppen när jag lyssnar på detta bidraget. En storfavorit till segern definitivt och lätt bland mina tre främsta personliga favoriter i årets Eurovision. Om det inte blir minst en topp 5-placering vore jag väldigt förvånad och besviken. "Grande Amore" har det mesta man kan önska sig som melodi, sångstämmor och lägg där till att italienska är ett väldigt vackert språk att sjunga på. Det skulle vara så rättvist om Italien fick vinna i år. Eurovision i Italien 2016 vore riktigt fräckt.

Det är otroligt att Spanien endast har två segrar i Eurovision, med tanke på hur många bra bidrag de ställt upp med genom åren. T.ex Beth - "Dime" från 2003 (8:e plats), Azúcar Moreno med "Bandido" från 1990 (5:a) och Mocedades klassiska "Eres tú" från år 1973 (2:a).

Spanien har i princip alltid varit ett mellanmjölksland, som brukar hamna någonstans i mitten av resultatlistan. Faktum är att vi får gå tillbaka till 1995 för att hitta en topp-5 placering för landet, då Anabel Conde slog till med en andraplats. Annars har spanjorerna mest fått nöja sig med att hamna någonstans mellan 10:e-25:e plats. För att komma till bukt med denna medelmåtta har man på senare tid börjat använda sig av svenske demonlåtskrivaren Thomas G:son, som både 2012 och i år står bakom det spanska bidraget.

Edurne heter den spanska artisten och är egentligen en modell/skådespelerska/programledare men extraknäcker då och då som artist. Och hon sjunger ju tydligen ganska bra, så helt underligt är det ju inte att hon får representera landet i Wien.

Medan låten väl i princip kan beskrivas som en dålig "G:son-låt", som garanterat aldrig hade kommit med i Melodifestivalen, så behöver bidraget mycket energi på scenen för att alls beröra någon. Detta är klyschigt, bombastiskt och ett desperat försök att göra en "Euphoria" på spanska med en sångerska/modell/skådespelerska/programledare som inte alls har den karisma eller musikaliska tyngd som Loreen har. Att musikvideon dessutom visar hur kul man kan det med en "Green screen", får allting att flippa ur totalt. Jag vill slippa tigrar, barbröstade män på ängar och dramatiska klippor med uppsminkade sångerskor som det slår lågor om... Det blir för mycket tillsammans med denna redan överambitiösa låt.

Efter förra året och "Dancing in the rain" har Spanien svårt att komma med något bättre. Istället för att göra något liknande har de nu valt att tänka helt om, och man kan till och med känna av lite "Euphoria"-vibbar i det här!

Spanien har blivit mitt favoritland i ESC på 10-talet och har skickat bra bidrag under hela 10-talet. I år är inget undantag även fast de har skickat bättre powerballader både 2014 med "Dancing in the Rain" och 2012 med mitt favoritbidrag under 10-talet, "Quédate conmigo". OBS titta inte på videon den är jättefånig!

Förstår inte riktigt hypen med den här låten. Har märkt att många ESC-fans tycker om den och skjuter den till skyarna. Personligen tycker jag den är tråkig och ointressant. Det händer liksom inget för mig och jag får inte ut något av de tre minuterna jag slösar genom att lyssna på den.

Spanien levererar bra i år även om det är svårt att få något direkt grepp om vad låten handlar om. Dessutom är det utifrån både musikvideon och studioversionen svårt att förstå vad de ska göra på scenen och varför folk ska rösta på denna låt. Om det inte blir lika magiskt som med Pastora Soler 2012 finns det nog risk för magplask men jag hoppas annars på topp 10 för detta bidrag! Vinner gör det nog dock inte.

Trots att Spanien allt som oftast skickar bra bidrag till Eurovision, hamnar de oftast långt ifrån toppen. Dock lyckades man komma på en finfin 10:e plats i fjol. I år skickar man återigen en duktig sångerska. Jag är imponerad av såväl låten som videon, men något säger tyvärr mig att det finns en rätt stor risk att detta kommer låta skrikigt i liveframträdandet. Jag hoppas att Spanien får en minst lika bra placering i år. När G:son och co är inblandade kan man alltid lita på att det är bra produktion och en låt som är tilltalande.

Fem vinster i bagaget och ett flertal pallplatser har det blivit för Storbritannien. Flera bra hits dessutom som Gina G - "Ooh Aah... Just a Little Bit" från 1996 (8:e plats), Scott Fitzgerald - "Go" som kom tvåa efter Celine Dion år 1988 och fantastiska Nicki French med "Dont play that song again" från år 2000. Därefter har det gått väldigt mycket sämre för Storbritannien med flera sistaplatser varav en med noll poäng (2003).

Britterna lider av samma problem som många av de övriga länderna i "Big 5", nämligen oket av en forn storhetstid sisådär 40 år tillbaka - som inte visar ett minsta tecken på att komma tillbaka. Sedan den senaste segern 1997 (Katarina and the Waves - Love Shine a Light), har landet istället lyckas med en rad sistaplatser, senast 2010 (Josh Dubovie - That sounds good to me). I många fall verkar britterna mest vara glada för att få delta, och bryr sig inte så mycket om sitt eget bidrag längre. Sedan ett antal år tillbaka väljer man därför bidraget internt.

I år är det duon Electro Velvet som framför bidraget "Still in Love with You", som verkligen bryter musikaliska barriärer då man introducerar genren elektro-swing i Eurovision. Givetvis är det alltid kontroversiellt att introducera nya musikstilar i Eurovision, och i synnerhet när man korsar en 90-årig musikstil med en närmast futuristisk musikstil som fortfarande anses för "nymodig" för att slå igenom på allvar. Med andra ord så är det uppenbart att detta bidrag delar in folk i två läger: Antingen hatar man eller så älskar man detta. Jag älskar detta rakt igenom. För mig är detta en glad, svängig och dansvänlig musik som dessutom låter modern och gammal på samma gång. Scenframträdandet skriver i princip sig självt, och hela låten fastnar med lätthet i huvudet. Dock är jag fullt medveten om att detta är helt oskyldigt och totalt ofarligt i tävlingen. Jag vet också att många hatar det och att det förmodligen inte kommer bli någon hög placering i år heller för britterna. Men en sak är säker - detta blir min egna privata sommarplåga.

Vad är det här?? Jag kan till 110% hålla med det som stod i The Guardian, det här känns verkligen som 2010-talets försök till Cotton Eye Joe. Inte alls bra det här, enligt mig...

Bidraget är en vattendelare och antingen så älskar man bidraget eller så hatar man det. Personligen älskar jag detta och det är ett av mina favoritbidrag i år. Jag fullkomligt älskar denna låt. 20-tals jazzswing blandas med funky pop. Storbritanniens bästa låt på många år. London 2016 hade varit fantastiskt!

Det finns något charmigt här. Men jag får inte riktigt grepp om låten ändå. Jag försöker tycka om den, men det går liksom inte. Jag gillar den inte så mycket som jag vill gilla den. Jag tror också att det är ett bidrag som kan få svårt att gå hem. Jag har egentligen inget att bygga det argumentet på, det är bara en magkänsla.

Denna låt går mig på nerverna! Ett riktigt bottennapp från UK det här året! Men tyvärr tror jag att det kommer fungera för dem. Det här är något som folk tar till sig (som en slags protest) och det lär ge röster. Enligt mig är det här Storbritanniens sämsta bidrag sedan 2010!

Man kan tycka att ett sådant stort musikland som Storbritannien ändå borde kunna skrapa fram ett bättre bidrag än den här daterade låten, som låter som något som hade kunnat vara populärt i ESC på 60-70 talet. Jag tycker ändå låten är rätt underhållande, medryckande och charmig. Majoriteten av britterna sitter nog redo med skämskudden när detta framförs i Wien, skulle jag gissa på. Någon topplacering kan de nog inte räkna med, det är ett som är säkert.

Det finns flera ESC-klassiker från Tyskland, landet som har rekordet på antal deltaganden i tävlingen. Sedan starten år 1956 har man tävlat samtliga år, förutom år 1996 när man inte tog sig till final via ett så kallat förkval. Nedan följer några klassiker som Tyskland har ställt upp med i Eurovision Song Contest.

Dschinghis Khan - "Dschinghis Khan" (4:e plats i finalen 1979)

Wind - "Für alle" (2:a plats i finalen 1985)

Lou - "Let's get happy" (11:e plats i finalen 2003)

Tyskland har börjat återhämta sig efter vinstchocken med Lena Meyer-Landrut får några år sedan, och de senaste åren sakta blivit nedtagna till jorden igen. Förra årets bidrag med Elaiza förpassades till 18:e-platsen i Köpenhamn, vilket kanske också återspeglar hur bra det bidraget faktiskt var. Emellertid har tyskarna fortfarande självförtroende och i år blev den tyska uttagningen ett spektakel av sällan skådat slag. Medan den oerhört karismatiske Andreas Kümmert vann den stora finalen (med en fantastisk låt), valde han innan finalreprisen att lämna walkover till förmån till tvåan Ann Sophie. Publiken buade och programledaren gjorde allt för att övertala Andreas att ångra sig. Men Andreas är en, "annorlunda" artist (lite som Susan Boyle) med ett annorlunda lynne, så han gick inte att övertala. Istället fick en något förvånad Ann Sophie ta biljetten till Wien.

Nu är det inget fel på Ann Sophie eller låten "Black Smoke", tvärtom är detta en snygg och mörk poplåt som inte alls är långt ifrån "Satellite" med Lena Meyer-Landrut. Men låten saknar det där lilla extra som Andreas Kümmert hade i sin låt "Heart of Stone", och som antagligen gjorde att den vann. Men nu får vi inte höra den i Eurovision och i det faktumet försvann nog Tysklands chans till en hög placering. Trots det vill jag understryka att "Black Smoke" nog är en av landets bättre bidrag de senaste åren - men detta kommer alltså antagligen inte märkas på resultatlistan. Det tyska hoppet står nog snarare till att Australiens Guy Sebastian vinner, eftersom Australien lovat att förlägga Eurovision i Tyskland ifall de vinner. Undrar vem som får Tysklands 12:a i år? Hm...

Både lite spännande, men också lite tråkigt att det gick som det gick i Tysklands final. Nu skickade ju tyskarna en låt de inte gillade fullt ut... Nåja, hur som helst. Jag tycker faktiskt att Ann-Sophies låt är bättre än den låten som egentligen vann tävlingen. Så enligt mig så vann rätt låt!

Tyskland har i år skickat ett bidrag som de egentligen inte ville skicka. Jag tror att det misstaget kan löna sig. Jag gillar "Black Smoke" mycket mer än jag gillar "Heart of Stone" som egentligen var tänkt att representera Tyskland. Hennes röst ger mig lite Lena-vibbar.

Även om jag tycker att båda Andreas Kümmerts låtar var bättre än denna i den tyska uttagningen så säger inte det att detta är en dålig låt. Det svänger bra. Ann Sophie sjunger bra och ser bra ut. Låten kan sticka ut i ett år där vi har många ballader. Det är en låt som växt lite på mig sedan jag hörde den första gången.

Jag tycker Tyskland skickar en stabil och bra låt i år, något som fungerar ganska bra. Lite chockartat under finalen att vinnaren inte ville vinna men jag tror att Ann Sophie säkert kan nå åtminstone topp 12 i finalen. Det sticker också ut med hennes röst och utstrålning samt att det är upptempo!

Det som skedde i den tyska nationella finalen i år var bland det märkligaste jag någonsin upplevt i ESC-sammanhang. Jag är dock nöjd med Tysklands ESC-bidrag. Tycker att Ann Sophie och hennes låt har allt jag söker. Den är riktigt medryckande och fartfylld och Ann Sophie har en fantastisk röst och bra styling. Jag tror att det kommer gå bra för tyskarna eftersom låten är en av få upptempolåtar och att den sticker ut. Tyskland har deltagit samtliga år som Eurovision har funnits. Dock kvalificerade man sig aldrig till final år 1996 när det var förkval till själva tävlingen. Men man kan stoltsera med att ha deltagit flest gånger i ESC.

Värdlandet Österrike har många låtar som fallit i glömska. Det är väl framförallt vinnarbidragen (se länkar ovan) som gjort störst avtryck, men det finns många härliga ESC-klassiker som 1977 års bidrag från gruppen Schmetterlinge med låten "Boom Boom Boomerang", som placerade sig näst sist i tävlingen. Vidare har vi en flitig ESC-representant i Gary Lux, som tävlade 1983, 84 (som kör), 85 och 87. Bidraget som vi tipsar om är från 1985, när tävlingen gick i Göteborg. "Kinder dieser Welt" hette bidraget och kom på en 8:e plats. 1989 var Österrike favorittippade att vinna tävlingen med låten "Nur ein lied" av Thomas Forstner. Låten kom på en 5:e plats och sångaren var även tillbaka som ESC-representant två år senare och floppade totalt.

Värdnationen Österrike blev förra året helt tagna på sängen av sin plötsliga Eurovisionvinst i Köpenhamn. Landet, som tidigare bara vunnit EN gång (1966), höll sig borta från tävlingen mellan 2008-2011 och sedan dess kämpat med att alls ens ta sig till finalen - vann plötsligt hela tävlingen med skäggig transvestit och en riktig klassisk Bondlåt. Österrikarna förstod ingenting, men helt uppenbart har vinsten återuppväckt schlagerintresset i landet igen. Plötsligt blev den inhemska uttagningen ett riksintresse igen och det vinnande bidraget "I am Yours" blev den näst mest spelade låten på Österrikisk radio i mars.

Gruppen som representerar landet är The Makemakes och är ett poprockband av den mer klassiska skolan. I princip kan årets bidrag sammanfattas som ett modernt Beatles-bidrag, eventuellt med lite Coldplay-inslag. Allt i ett behagligt lågt men stadigt tempo. Detta innebär samtidigt att bidraget inte sticker ut för fem öre, tvärtom kan vi ganska lätt lägga detta på den stora högen av relativt ointressanta ballader i år. Trots att man gör det snyggt och välproducerat så kommer det helt att försvinna i konkurrensen. Vi som kan statistiken vet också att värdnationerna numera också har väldigt svårt att följa upp sina vinster i Eurovision. Österrike lär inte bli ett undantag för den regeln.

Eftersom förra årets vinnare är lite svår att göra en billig kopia av, så har rätt så många artister i år valt att rikta sig in mer på förra årets tvåa, "Calm after the Storm". Även Österrike! För övrigt så låter det precis som något som Italien skulle kunna skicka. Helt okej låt, känns sådär lite feelgood.

Österrike skickar en skäggig man även denna gång. Jag tycker låten är bra och trallvänlig. Ett medelbidrag som inte gör något större väsen av sig.

Jag verkar vara en av de få som verkligen går igång på det här. Jag tycker det är en bra låt och är något jag hade kunnat lyssna på utanför dessa sammanhang också. Det är enkelt, men jag finner en ro när jag hör låten och sångarens röst gör ju upplevelsen bara bättre.

Jämför jag med "Rise Like A Phoenix" är den här låten tråkig (det går faktiskt inte att jämföra), men jag tror ändå att Österrike kan plocka hem några poäng i alla fall. Dock gissar jag att det finns risk att den här rockballaden blir bortglömd i finalen, särskilt ifall många andra ballader tar sig till finalen. Jag skulle idag därför gissa att Österrike lär hamna på nedre halvan av resultattavlan i år.

Värdlandet ställer upp med en avskalad rockballad. Varken superbra eller jättedålig. Precis som Hollac16 ovan nämner att om man jämför med Conchitas "Rise Like A Phoenix" är detta bara en blek dussinlåt. Tror dock att den kommer klara sig hyfsat bra i ESC-finalen och ge österrikarna en bra placering återigen. Någon vinst blir det dock inte.

Några moldaviska ESC-favoriter:

Zdob şi Zdub - "Boonika bate doba" - År 2005 gjorde Moldavien debut med denna låt. Låten placerade sig sexa i finalen och är till idag den bästa placering som landet har tagit.

SunStroke Project feat. Olia Tira - "Run Away" - Kanske Moldaviens kändaste bidrag genom åren. Den placerade sig inte högt i finalen 2010, men vem kan glömma Epic Sax Guy?

Nelly Ciobanu - "Hora din Moldova" - År 2009 valde man att bjuda oss på lite mer traditionella rytmer med denna låt (som betyder Dans från Moldavien och inget annat!).

Moldavien är som vi alla vet Eurovisions egna lilla husclown, som alltid bjuder på udda och ibland rent episka uppträdanden. Vi minns alla mormodern som slog på stora trumman (Zdob şi Zdub 2005) och inte minst den så kallade "Epic Sax Guy" (Eller rättare sagt: SunStroke Project & Olia Tira, 2010) som blev ett av det lilla landets mest sedda musiknummer på Youtube någonsin. Möjligtvis är den slagen av den gamla superhitten "Numa Numa" som plågade internet 2004...

I år får Moldavien den stora äran att inleda hela Eurovision, och gör det med en av årets få upptempolåtar. Och inte nog med det, vi får även höra årets enda ukrainska artist - eftersom Ukraina (av förståeliga anledningar) inte ställer upp i år. Eduard Romanjuta är faktiskt ukrainare och dessutom försökt vinna den ukrainska melodifestivalen 3 gånger (!) - utan framgång. I Moldavien gick det bättre, vilket nog snarare kan förklaras av en ganska tunnsådd upplaga av den moldaviska Melodifestivalen i år.

Årets moldaviska bidrag sticker dock ut, tack vare alla ballader - ett faktum som jag tror kommer rädda den här något stereotypa danspoplåten med erotiska undertoner... Jag kan fatta att arrangörerna väljer att öppna hela tävlingen med det här, eftersom den iallafall skapar partystämning. Det är mer än vad man kan säga om resten av bidragen i semifinal 1, som mest passar på begravningar. Nåja, trots ett mediokert och lite krystat dansnummer ifrån Moldavien så lär de kunna ta sig till final i år, men det ska de nog tacka arrangörerna och alla balladländerna för.

Jag gillar ju all sorts poppig, kommersiell popmusik, och därför faller den här mig verkligen i smaken! Han är relativt snygg, och låten är nog rätt så bra. Kanske inte en sådan där typisk esc-sång, men inte fel med lite o-eurovisionigt.

Lite Justin Timberlake över denna låt. Snygg kille som framför en poppig låt. Det har vi sett förut och är en kombination som brukar fungera. Moldavien satsar dessutom på badboy-tema, spännande att se hur de får till det live i ESC. Jag tycker låten är helt okej, inget jag skruvar upp volymen för om jag hör den på radion.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna låten. Den är ju inte jättedålig, men för mig blir det väldigt smörigt och påklistrat. Det får mig att tänka på pojkbandsmusik från 90-talet och tidiga 00-talet. Skillnaden är väl att detta är något sämre. Men det finns något uppryckande ändå som får en att gå igång.

En ganska bra start på den första semifinalen. Jag tror nog att Moldavien kan ta det hela vägen till finalen i år (efter förra årets jumbo) men det här känns som en låt som nog där lätt glöms bort. Med ett bra framträdande (som måste vara mycket bättre än det som var i den nationella finalen) så går det nog till final.

Jag upptäckte denna sångaren redan för några år sedan i den ukrainska uttagningen till ESC, med en låt som hette "Berega". Eftersom Ukraina inte är med i årets upplaga av ESC tog Eduard Romanyuta chansen att ställa upp i den moldaviska uttagningen och vann med sin uptempo-klubb-poplåt. Den har ett skönt beat, känns modern och rätt i tiden, men mina farhågor är liveframträdandet som kan låta lite surt p.g.a all dans och hastiga rörelser. Hoppas att det låter bra mycket bättre än i den nationella finalen, men anledningen att det lät så fruktansvärt då var p.g.a att akustiken är så fruktansvärt usel i studion som Moldavien använder till sin uttagning. Med ett lyckat framträdande kan den här mycket väl kvalificera sig, men jag är absolut inte säker.

Armenien är ett av de yngsta deltagarländerna i Eurovision Song Contest. De låtarna som absolut gjort bäst avtryck enligt oss är följande:

2008: Sirusho - "Qélé, Qélé" (4:e plats i finalen) 2009: Inga & Anush - "Jan Jan" (10:e plats i finalen) 2010: Eva Rivas - "Apricot Stone" (7:e plats i finalen)

Förra året så trodde alla bookmakers att Armenien skulle vinna Eurovision - fram tills man faktiskt fick se låten live. Då havererade oddsen totalt, och landet fick nöja sig med en 4:e plats i finalen. Å andra sidan är det mycket som talar för att Aram Mp3 (som representerade Armenien ifjol) sköt sig själv i foten när han uttalade sig homofobt i en intervju ett par veckor innan tävlingen. Inte populärt i schlagervärlden om man säger så...

I år lyckas Armenien dock göra sig impopulära på andra sätt, till exempel genom att skicka ett sådant här bidrag som hade klassificerats som tortyr av Genevekonventionen om det använts i krig. Detta är nämligen vidrigt, för alla sinnen, samtidigt! Visst är det kul att se Inga ifrån duon "Inga & Anush" som representerade landet 2009 med det klassiska "Jan Jan". Visst är det också kul att hon bildat en ny grupp tillsammans med utvandrade ex-armenier ifrån så vitt skilda länder som Etiopien, Australien, USA, Japan och Frankrike. Men glädjen drunknar fullkomligt i detta oväsen som landet valt att skicka till Wien. Detta är alldeles för dåligt för Eurovision 2015, och kan med lätthet förpassas till sistaplatsen. Allt annat vore en enorm sensation, och samtidigt en total travesti av närmast bibliska mått.

Vad hände här? Vad var det som inte fungerade i år lika bra som i fjol? Jag menar, för exakt ett år sedan var Armenien vinsttippade, och i år är det någon tråkig, icke-tilltalande ballad som står på tur. Inte bra!

Armenien som länge var favorittippade att ta hem hela kalaset ifjol skickar i år en ballad som är riktigt tråkig och kommer inte alls upp i samma klass som ifjol. Årets bidrag är riktigt tråkigt och svårt att förstå sig på.

De som kan något om mig vet att jag älskar ballader. Men usch vad tråkigt detta är. Det tilltalar mig inte och jag går inte alls igång på det. Låter stundtals som en dålig Disney-ballad. Jag förstår inte syftet med låten helt enkelt. Och detta är en av få låtar som är lätt att glömma bort. Hur många gånger jag än lyssnar på den så kan jag inte placera den och efteråt kommer tanken, "Just ja, det är Armeniens bidrag".

Sist ett liknande koncept med 6 artister från olika länder var år 2006 när Ralph Siegel satte ihop supergruppen Six4One för Schweiz - som totalfloppade. Problemet då var att alla gruppmedlemmar var soloartister och som dessutom uppträdde på sådant sätt trots gruppsamarbetet. Det finns risk för att det blir samma sak här. Personligen är det ingen favorit och heller inget jag kommer ihåg efteråt när jag har hört låten.

Armenien var en av de stora förhandsfavoriterna ifjol med Aram Mp3. I år är man så långt bort det bara går att vara någon slags förhandsfavorit. Vilken ointressant och plottrig låt. Försöker komma ihåg låten efter flera omlyssningar, men det är omöjligt. Ett solklart bottennapp för mig.

Belgien är ett omtyckt land av panelen speciellt av mig Erik som skriver denna artikel. För att nämna några så har vi så klart vinnare 1986, J´aime la vie som framfördes av Sandra Kim. Tre år tidigare ställde Belgien upp med electropop av gruppen Pas De Deux som framförde låten Rendez-vous. Belgien har ställt upp med låtsatsspråk två gånger. 2003 höll de på att vinna hela tävlingen! 2008 gick det inte fullt lika bra då de slogs ut i semifinalen. Trots det är det en av mina personliga favoriter på 00-talet. Här framför Ishtar O Julissi.

Belgarna har haft varierad framgång de sista åren - eller kanske snarare alltid haft varierad framgång. Landet har bara vunnit EN gång (Sandra Kim - 1986), trots att man varit med sedan tidernas begynnelse (1956). I snitt brukar man hamna på en sådär 15:e plats, och har därför sedan semifinalerna infördes 2004, haft svårt att kvalificera sig. Bara två gånger, 2010 och 2013 har man lyckats ta sig vidare från semifinalen - och 2010 lyckades Tom Dice rent av ge belgarna en 6:e placering i finalen.

Tyvärr får man i år dock se sig om i stjärnorna efter en ny 6:e plats... Även om Loïc Nottet är en av de starkare belgiska artisterna på senare tid (som kom tvåa i belgiska The Voice 2014), så känns det som att belgarna återigen begivit sig in i en musikalisk återvändsgränd. Coolt, modernt och rytmiskt - men knappast något som kommer att locka röster i Eurovision. Då tävlingen också drunknar i andra liknande bidrag, så känns detta som en rejäl felspekulering. Med årets kanske mest obehagliga och mest svårförståeliga musikvideo sitter man dessutom i sjön redan innan bidraget ska visas upp live i Wien. Kort sagt: Stolpe ut för Belgien.

2013 hade Belgien Roberto Bellarosa med "Love Kills", som jag verkligen gillade! Förra året hade de "Mother" med Axel Hirsoux. Den gillade jag inte. Tyvärr så är det här alldeles för underligt för mig. Vad händer egentligen i den här låten? När lyfter den egentligen? Lyfter den alls?

Belgien var mitt favoritland i ESC-sammanhang under 00-talet, speciellt i slutet från 06-10 radade de upp fantastiska bidrag. Efter det har de levererat sämre bidrag under 10-talet. Årets bidrag är väldigt speciellt och något nytt som vi inte hört i ESC-sammanhang tidigare. Ibland gillar jag bidraget för att lite senare avsky det. Hur som helst så kommer bidraget vara en vattendelare, antingen gillar man det eller avskyr det.

När jag hörde låten första gången tänkte jag att det var en cool och annorlunda låt. Men jag tröttnade på den väldigt snabbt och idag tycker jag bara den är jobbig. Som tur för Loïc så kommer folk bara få höra den en gång under tävlingen. Det faller liksom rätt snabbt, men lite bonus för kreativiteten.

Jag hade svårt för låten i början och det är tyvärr låtens svaga punkt. Det tar för lång tid för att komma ihåg den. Dessutom undrar jag vilket slags scennummer de ska göra. Videon säger inte så mycket. När man väl har hört låten ett par gånger då är den helt OK, men här vette tusan om det kommer funka. Denna semi har inte ett lika långsamt tempo som den andra semin. Kanske med lite tur då.

Belgien bjuder på årets modernaste ESC-låt och ett sound som Eurovision aldrig har haft med tidigare. Jag var från början lite kluven vad jag egentligen tyckte om detta bidrag, men efter att ha lyssnat in mig ordentligt är helhetsbedömningen stark. Kombinationen med en snygg ung sångare och en modern poplåt kan bara betyda att denna kommer vara en livsfarlig kandidat i Wien. Finalplatsen är garanterad vill jag lova. Det kan t.o.m bli så att Loïc utmanar om segern. Kan nog bli ett snyggt scenframträdande dessutom. Håll med om att låten påminner mycket om Lorde's - "Royals".

Nederländerna har vunnit ESC fyra gånger och här kommer den senaste vinnaren som vann 1975, Tech-In med låten Ding-a-dong.1980 ställde Nederländerna upp med en sång om deras huvudstad Amsterdam. Låten framfördes av Maggie McNeal. Ett bidrag som var en riktig vattendelare var Ik ben verliefd (Sha-la-lie). Låten är en ESC-klassiker inom fanklubbar runt om i Europa och den får både ris och ros. Låten framfördes av Sieneke år 2010.

Det andra Beneluxlandet i semifinal 1 är Nederländerna, som liksom sin granne Belgien haft förtvivlat svårt att ta sig till final sedan 2005. Men i Malmö 2013 vände olyckan och Anouk tog landet till den första Eurovisionfinalen på 9 år - där man slutade 9:a. The Common Linnets överträffade dock denna bedrift, då man överraskande tog silvret i Köpenhamn ifjol. Det nationella medieuppbådet kring The Common Linnets efter tävlingen visade att holländarna blev helt tagna på sängen av detta, och som ett brev på posten har man nu fått ett rejält ökat självförtroende tack vare det.

Den holländska artist som på något vänster ska kunna följa upp fjolårets framgång är 42-åriga Trijntje Oosterhuis, som sedan 90-talet varit en av landets mest kända sångerskor. I alla fall på hemmaplan. Precis som Anouk så har Trijntje en lång karriär bakom sig, men i motsats till Anouk så har Trijntje aldrig riktigt slagit igenom utanför de holländska gränserna. Som plåster på såren får hon därför chansen i Eurovision istället. Och visst, detta är en av de bättre balladerna i år, även om man kanske suger lite väl länge på just ordet "why" i låttexten (typ 60 % av låttexten består av just det ordet). Men det är snyggt producerat och låter riktigt bra. Men precis som för Belgien, så har årets holländska bidrag mördande konkurrens i samma genre och det ska mycket till om Nederländerna ska kunna kvalificera sig en tredje raka gång till finalen. Fast med tanke på att detta faktiskt är bra - borde någon världslig rättvisa iallafall se till att få in detta bidrag i finalen. Men något nytt silver i finalen lär det inte bli frågan om tyvärr.

Efter förra årets succé för Nederländerna, skulle man kanske ha trott att de kommer med något helt annorlunda, som till och med skulle kunna vinna tävlingen i år. Men istället skickar de det här. Jag vill inte säga att deras bidrag är tråkigt, men ganska så intetsägande. Man skulle nästan önska att det var Nederländerna som valt en låt på bara 90 sekunder i år. Tyvärr.

Det har pratas mycket om Nederländerna i år och många tror att låten kommer komma högt upp i resultatlistorna. Jag tycker låten är tråkig och det saknas någonting för att jag ska gå igång på den.

Jag förstår inte hypen kring den här låten. Det är ingen dålig låt, men att prata om den som en vinnare eller en av tävlingens bästa låtar är bara trams. Efter förra årets mästerverk är det givetvis en besvikelse. Men å andra sidan är det svårt att toppa "Calm After The Storm". När jag hörde att Anouk var med i skapandet av denna låt blev förhoppningarna höga. Tyvärr levererade inte den så som jag hade hoppats.

Nederländerna är nog Eurovisionens otursfågel som mellan åren 2005-2012 aldrig tog sig till final, men så vände Anouk trenden 2013 och det blev landets första topplacering sedan 1999. Och förra året tog The Common Linnets nästan hem segern och fick en andraplats. I år då så tycker jag inte att Nederländerna är så dåliga, men det är heller inget som direkt tilltalar mig. Låten är OK och hon sjunger helt OK, men det finns lite som sticker ut. Tror att det kan gå något sämre för Nederländerna i år även om jag vill heja på dem.

Jag blev så glad över att Nederländerna äntligen bröt den negativa trenden år 2013 i Malmö, när Anouk tog landet till final efter att ha stått över finalplats i hela åtta år. De senaste två åren har man verkligen kommit tillbaka på fullt allvar och var senast i fjol ytterst nära att kamma hem tävlingen med duon The Common Linnets och den countryinspirerade balladen "Calm After The Storm" som kom tvåa efter Conchita Wurst. Jag tror väl inte att årets representant kan ta Nederländerna mot liknande höjder, men låten är helt okej, lite väl repetitiv text möjligen, En medryckande, snygg midtempoballad med en stabil sångerska.

Finland har ju alltid varit Eurovisions fula ankunge - det där konstiga landet med det underliga språket som ingen verkar kunna förstå sig på. De senaste 15 åren har man till och med lyckats förstärka denna särställning genom att skicka så monumentalt underliga bidrag som både monsterrockband (Lordi, 2006), tangovirtuoser (Jari Sillanpää, 2004) en eurodancerappgrupp (Waldo's people, 2009) och inte minst "the runaway lesbian bride" som skapade kristen moralpanik i Ryssland (Krista Siegfrids, 2013). Till den listan kan vi nu också lägga ett punkband med Downs syndrom. Frågan är dock om de kan överträffa förra årets finska succé, då gruppen Softengine tog en 11:e plats i finalen - Finlands näst bästa placering sedan 1989! Att en elfteplats kan ses som en historisk framgång kan låta skrattretande för oss svenskar, men då finnarna verkligen inte är bortskämda med topplaceringar så förstår man att detta var viktigt för det finska självförtroendet.

I år hoppas man på ännu en "Lordieffekt" - nämligen att chocka schlagerpubliken med något fullständigt unikt, radikalt och i många öron rent opassande. Punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät (eller på svenska: "Pertti Kurikas namnsdagar") formades i ett välgörenhetsprojekt för utvecklingsstörda 2009 och blev mycket uppmärksammade i dokumentären "The Punk Syndrome". Deras kändisskap på hemmaplan ledde bland annat till att man fick göra en välgörenhetskonsert med Lordi 2014 varpå man sedan hade öppen väg in i finska melodifestivalen UMK.

Trots att låten är 1 minut och 40 sekunder lång och därmed den kortaste låten i Eurovisionshistorien, och vars text dessutom handlar om att man inte vill städa, gå upp eller bädda sängen - så har bidraget blivit årets kanske mest uppmärksammade. Vilket ju inte är så konstigt om man ser nyktert på saken... Detta kommer att bli det konstigaste som någonsin stått på en Eurovisionscen (och det vill inte säga lite!), och torde därför bli fullständigt livsfarligt i konkurrensen. Redan på ett tidigt stadium såg jag att detta kommer bli den stora utmanaren till segern, helt i linje med hur Lordi och inte minst Conchita Wurst sent (dagarna innan finalen) seglade upp som favoriter. När Europa fått se detta punkfenomen tror jag att detta kommer ta över favoritskapet. Tyvärr, måste tilläggas, då musiken knappt går att lyssna på och fullständigt förstör tanken med tävling "i musik". Men likväl - underskatta aldrig kraften i att sticka ut!

Låten är tyvärr dålig i år! Tanken är fin, och faktumet är att dessa killar gör runt 200 spelningar om året, så de kommer säkert att klara det fint i Wien. Men låten är inte bra! Jag tror det kan gå på två sätt. Endera faller de ut redan i semifinalen, eller så går de till final och placerar sig i topp tio.

Vad är detta för låt?! Finland hade mycket bättre låtar som de kunnat skicka. Jag vet inte hur de tänkte och i vilket syfte de skickar låten. Om de skickar låten för att det är utvecklingsstörda män så de hoppas att de ska få sympatiröster? Det enda positiva med låten är att den är kort.

Vad är det här? Visst, grabbarna är utvecklingsstörda och det är synd. Men detta är en musiktävling och jag ska bedöma musiken. Jag tänker inte ge dem några sympatipoäng för det. Jag älskar rock och metal personligen. Här vill jag bara stänga av. Detta är inte musik för mig.

Jag tycker bandet verkar ha spännande personligheter och jag tycker det är kul att de ställde upp i finska uttagningen, men däremot är jag inte lika såld på låten. Dock vill jag säga att om Finland går till final så är jag 100% övertygad om att de kommer topp 5 i slutresultatet.

Finland har alltid varit den s.k. fula ankungen i Eurovision-sammanhang. Det där landet med det underliga språket som ingen verkar förstå sig på. Men under 00-talet och 10-talet har man skickat mer moderna upptempolåtar på främst engelska men även på såväl finska som svenska. I år skickar de ett punkband med Downs syndrom. Till att börja med måste jag klargöra att jag absolut INTE har något emot att utvecklingsstörda/funktionshindrade tar plats i tävlingen. Tvärtom tycker jag att det är viktigt.

Det som stör mig är att det finska folket inte verkar ta Eurovision på allvar. Det fanns flera bra kandidater att välja fram istället, men ändå envisas man med att skicka en låt som är så fruktansvärt olyssningsbar och vedervärdig på alla sätt och vis. Detta är inte ens punk. Bara oväsen. Tack och lov att den bara är drygt en minut lång. Tror de kan få mängder av sympatiröster för att de är så annorlunda och sticker ut och på så sätt ta sig till final. Finns det någon rättvisa hamnar den här låten sist av alla 40 tävlande bidrag, dvs sist i semifinalen. Tänk tanken om dessa killar floppar totalt. Hur sårade de måste känna sig. Är ESC verkligen rätt forum? Kan ärligt säga att detta är den sämsta låten i Eurovision Song Contests historia enligt mig.

Grekland har dominerat tävlingen under 00-talet med idel tio topp placeringar. Jag tänker tipsa om ett bidrag som är min favorit (Erik) på 80-talet. Låten framfördes av Anna Vissi och gruppen The Epikouri. Låten heter "Autostop " och kom på en 13:e plats. 2006 var Anna Vissi med igen denna gången med den vackra balladen "Everything". Anna Vissi slutade på en 9:e plats denna gång. 2008 stod Kalomira på scenen och framförde "Secret Combination". Hon tog en bronspeng det året.

Grekerna drabbades av sin sämsta placering någonsin ifjol då Freaky Fortune feat. RiskyKidd bara lyckades ta landet till en 20:e plats. Chocken måste ha varit stor, i synnerhet då man sedan 2001 i princip dominerat tävlingen med idel topp-10 placeringar. Intressant nog så tvingade finanskrisen den grekiska uttagningen att möbleras om rejält. Sedan det statliga tv-bolaget lades ned 2013, så har den grekiska uttagningen hoppat mellan stationer. I år kombinerade det nya tv-bolaget tävlingen med en egen 60-årsjubileumsshow med en rad av tidigare grekiska eurovisiondeltagare, bl.a. Helena Paparizou. I kontrast mot denna show var utbudet i själva uttagningen rätt skral.

Årets grekiska vinnare blev grek-cypriotiska Maria-Elena Kyriakou, som vann grekiska "The voice" 2014 och därmed blev ett känt namn i området. Låten är dock en chansning för grekerna, med tanke på att man oerhört sällan skickar renodlade ballader till Eurovision. Och när man väl sedan gjort det brukar det aldrig fungera särskilt bra (vi minns ju Anna Vissis fiasko 2006). Jag tvivlar på att detta skulle få ett annorlunda resultat. Pianostycket får låten att nå Disney-proportioner och hennes brutala inandningar får en ibland att misstänka att hon har astmatiska anfall. Kort sagt lär detta inte fungera. Alls. Jag skulle därför inte bli förvånad om Grekland i år för första gången missar en finalplats - även om det givetvis ska mycket till för att det ska hända. Men helvetet måste ju frysa till is någon gång?

Annars en riktigt fin ballad, men den tar alldeles för låg tid på sig att köra igång på riktigt. Skulle den bara köra igång tidigare skulle den vara en solklar topp-tio.

En pampig ballad som det tar alldeles för lång tid innan den brakar igång på riktigt. Transportsträckan är alldeles för lång innan tonartshöjning sätter igång. Grekland som alltid brukar hamnar på en topp tio placering får nog svårt att nå de framgångarna i år. Tar de sig ens till final månntro?

En seg inledning gör att jag har svårt att ta till mig låten. Det blir snabbt tråkigt. Jag tycker faktiskt inte det är något speciellt med den här låten. Den är i mängden av de tråkiga ballader som kommer år efter år.

Fin låt. Jag håller dock med Erik att det tar för lång tid innan låten kommer igång och då har publiken redan tröttnat. Men, Grekland är Grekland och till final går de utan tvekan. Men det blir nog inte på första plats i år heller.

Oväntat val av grekerna att ställa upp med en klassisk djup schlagerballad. När skickade Grekland senast en ballad? Några större framgångar har man då aldrig fått när man skickat den här typen av låtar till Eurovision. Det känns som en låt i mängden stundtals, men faktum är att den har växt på mig ju mer jag har lyssnat på den. Grekland brukar allt som oftast spetsa till låtarna så de låter typiskt grekiskt, men av det hör man inte så mycket av i år. Däremot har vi sett denna typ av ballad i ESC ett antal gånger förut. Är Greklands storhetstid i Eurovisionen över tro? Man brukar allt som oftast vara med inom topp tio i den stora finalen, men i fjol stod man utanför och vi får väl se hur det går i år. Grekland har aldrig misslyckats med att ta sig till final. Det blir inga problem i år heller, för det är som sagt en helt okej låt. Men att vinna blir det inte tal om. Det krävs något speciellt och mer spännande och lite mer grekiska influenser.

Några av våra estniska favoriter genom åren:

- Koit Toome - "Mere lapsed" (1998) - En av de bästa manliga sångarna i Estland ställde upp med denna vackra balladen i Birmingham och placerade sig på en 12:e plats.

- Ines - "Once In A Lifetime" (2000) - Detta året var verkligen ett av de bästa ESC-åren genom tiderna. Jag (Robban) har många favoritbidrag från just år 2000. Låten låter som något som vår svenska grupp Friends mycket väl hade kunnat ställa upp med. Ines var en av förhandsfavoriterna till segern inför tävlingen, men placerade sig till slut på en finfin 4:e plats.

- Ott Lepland - "Kuula" (2012) - En av de bästa balladerna Estland ställt upp med i Eurovsion Song Contest. Fantastisk begåvad sångare i Ott Lepland. Det blev en sjätteplats, vilket är landets bästa placering hittils i hop med deras bidrag från 2009.

Estland är ett av de östländer som faktiskt lyckats bäst i Eurovision - även om det bara blivit en vinst (hittills) och då ironiskt nog med ett av landets sämre bidrag genom åren (Tanel Padar & Dave Benetton & 2XL, 2001). Med totalt åtta stycken topp-10 placeringar sedan debuten 1994, har landet aldrig riktigt gått att avskriva från toppstriderna, även om det nu är 13 år sedan landet faktiskt tog medalj (Sahlene, 3:a, 2002). Helt klart är dock att landet upplever ett musikaliskt uppsving just nu, och efter årets estniska melodifestival så var det många som snackade om en ny estnisk eurovisionseger.

Bidraget som man valde ut blev omedelbart en monsterhit på hemmaplan och i oddsen singlade esterna fort upp som favoriter (tills Måns vann Melodifestivalen, då de flyttades från favoritskapet rätt snabbt). I år blev det nämligen en duett mellan den 21-åriga talangjaktsstjärnan Elina Born och den betydligt mer rutinerade 35-årige pop-rock stjärnan Stig Rästa. Trots att det fullkomligt haglar duetter i årets Eurovision så blev detta mycket tidigt en stor favorit, vilket i stor del kan bero på att den bygger vidare på samma koncept som den nederländska duon The Common Linnets, som ju överraskande kom 2:a ifjol. Här har vi en alternativ poplåt i balladform - som inte riktigt låter som någonting man hört förut i Eurovision. För, precis som The Common Linnets ifjol, är detta både unikt, fängslande och välproducerat. Det jobbiga är dessutom att "Goodbye to Yesterday" också fastnar i huvudet på ett sätt som den holländska låten ifjol aldrig gjorde.

Kort sagt: Det finns goda skäl till varför detta är en favorit. De stora frågetecknen är givetvis hur scenframträdandet kommer se ut och hur väl Europa faktiskt kommer ta emot en alternativ popballad? Vi såg ifjol att ballader funkar mycket väl numera, men alltjämt handlar det också om att skapa en unik stämning på scenen - och faktiskt få balladen ut genom tv-rutan. Alla klarar inte det - och såsom framförandet såg ut i estniska finalen, så har Elina & Stig långt kvar innan de når Eurovisionkvalitet. Men samtidigt ställer jag mig frågan hur långt det ändå skulle bära för Estland, väl medveten om att eurovisionpubliken är rätt konservativ i sin musiksmak. Jag har en svag känsla av att detta kan bli en juryvinnare, men förmodligen ingen folkvinnare - definitivt inte i södra och östra Europa. Men samtidigt är jag övertygad om att detta är ett topp-5 bidrag både hos jury och folk - så oavsett om Estland tar vinsten i år eller inte, så blir detta ett av deras största framgångar på 13 år.

Den här låten är av något skäl 1000 gånger bättre i studioversion jämfört med den live-version som de gjorde på Eesti Laul. Om de lyckas få en bra scenshow, och inte kopiera Nederländerna från förra året allt för mycket, så kan det gå riktigt bra i år!

Om jag skulle tippa en vinnare såhär mer än en månad för finalen då skulle jag säga Estland. Jag har gillat låten sedan början och det har pratas mycket om låten på olika ESC-forum men det är länge kvar än så mycket kan hända. Jag älskar Estland och hoppas att de tar sig till final och hamnar mycket högt upp på resultatlistorna.

Detta är bra grejer. En av låtarna som jag lyssnat på mer och mer under veckorna som gått. Det svänger bra, och det är inget fel på sångarna. Måste dock säga att låten kändes lite tråkig när den framfördes live, och det kom inte igenom rutan. Den inspelade varianten låter mycket bättre. Det är en riktig radiohit då. För deras skull så hoppas jag de får till det på scen också.

Det är en intressant låt, men något får mig ändå att tappa intresset totalt. Dessutom hade de svårt att gå igenom rutan i den nationella finalen. Även om det är en bra video de har gjort så känns det som när Sara Varga var med i Melodifestivalen. Ett viktigt budskap men andra låtar hamnar före. Som sagt, det är inget fel på varken artisterna eller bidraget men som det är nu känns det ganska ointressant. Låten får dock ett medelbetyg just för att det inte finns något direkt fel på den. Förhoppningsvis höjer den sig live i Wien.

Jag får vibbar av The Common Linnets sköna "Calm After The Storm" av denna duon och det är tydligt att de har fått inspirationen från just dem. En avskalad ballad där rösterna möter varandra på ett lysande sätt. Ett rent mästerverk skulle jag kalla detta. Estland kommer få en bra placering i årets Eurovision, det är ett som är säkert. En av mina främsta favoritlåtar av årets 40 ESC-bidrag.

Här kommer några av panelens makedonska favoritlåtar genom tiderna:

Toše Proeski - "Life" - Givetvis bjuder jag på den fantastiska låten Life av den bortgångne Toše Proeski. Detta är i min (Haris) mening Nordmakedoniens bästa bidrag. Med en fantastisk röst och mystisk melodi sjöng sig Toše in i Europas hjärtan. När den tävlade i hemlandet gick den under namnet "Angel si ti" (Du är en ängel), och var en kärlekslåt. Men till Eurovision valde man att ändra texten helt och man sjöng om livet. Låten fick en oerhört stark innebörd på engelska.

Karolina Gočeva - "Mojot Svet" - Glömmer aldrig Sir Terry Wogan kommentar till låten, "This one has legs". Och visst stack både Karolina och hennes ben ut genom rutan. Men inte bara är hon öerhört vacker, hon hade dessutom en riktigt bra låt.

Kaliopi - "Crno i belo" - Med fantastiska skalor sjöng sig till Nordmakedoniens näst bästa placering i tävlingen. Dock tycker jag att låten mycket bättre än den som faktiskt plockade hem landets bästa placering. Kaliopi sjunger så otroligt fantastiskt i denna rockiga låt och man kan inte låta bli att ryckas med.

Nordmakedonien är utan tvekan Balkans minst framgångsrika land - iallafall sett ur perspektivet att landet tävlat totalt 15 gånger sedan debuten 1998, men aldrig slutat bättre än 12:a i finalen. Sedan 2007 har landet dessutom bara nått finalen EN gång, nämligen 2012 (Kaliopi, 13:e plats i finalen). Onekligen berodde detta på de regeländringar som infördes 2008 som skulle motverka blockröstning - vilket gjorde att landet som tidigare alltid hade kunnat räkna med stödröster från sina grannländer på Balkan plötsligt hamnade på fel sida om kvalifikationsstrecket i semifinalen. Emellertid är det heller inte omöjligt att den låga kvaliteten på de makedonska bidragen spelade viss roll, med tanke på att man satte det i system att skicka medelålders gubbrockband till Eurovision ett tag. Detta har man senare varierat med 70-åriga romska divor, hipp-hopp i fedorahatt, och inte minst rockopera.

I år bryter Makedonierna dock sin egna norm och skickar något modernt, snyggt och riktigt radiomässigt till Eurovision. Och som dessutom har en svensk upphovsman, Joacim Persson, som bland annat skrivit låtar åt Agnes och Darin tidigare. Daniel Kajmakoski är x-factorvinnaren som sjunger bidraget, som redan i November ifjol utsågs att representera landet. Makedonska Melodifestivalen har ett röstningssystem i finalen där man, precis som i Sverige, har olika internationella jurygrupper samt en tittaromröstning som delar på 50% av poängen. Ironiskt nog så hade man valt ut internationella jurygrupper utan att ha koll på vilka länder som faktiskt ställer upp i Eurovision längre - bland de 7 jurygrupperna som röstade i finalen så representerade bara 4 av dem länder som faktiskt deltar i årets Eurovision. Att länder som Turkiet, Kroatien och Bulgarien numera alltså inte deltar i Eurovision verkade ha gått Makedonierna helt förbi. Att dessutom vinnarlåtens enda 12-poängare från juryn kom från just Kroatien och Turkiet måste därför svida rejält så här i efterhand.

Men "Autumn Leaves" fick faktiskt högsta poäng av folket och vann därmed tävlingen helt rättvist. Man lyckades, trots ett illa genomtänkt juryupplägg, välja ut det bästa makedonska bidraget på oerhört många år - och jag känner på mig att det kommer att räcka till final. Visserligen är pianoballaderna även de många, men få håller samma klass som denna låt. För en gångs skull - grattis Nordmakedonien!

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här. Å ena sidan, så är den jäkligt fin och känslig, men å andra sidan så har den den absolut tråkigaste refrängen jag har hört på länge. Tyvärr. Därför får den det betyg den får av mig.

Nordmakedonien har en sorgesam ballad i år. Jag tycker att den griper tag i mig och fångar mig i känslan han försöker förmedla. Videon till Nordmakedoniens låt är den bästa i år med en kille som ritar teckningar till musiken. Se den!

Här har vi en fin ballad. En låt som tilltalar mig. Den är en av årets bästa ballader i år. Refrängen är världsklass. Och det är något oerhört behagligt med rytmen. Tyvärr tror jag den får svårt att sticka ut i mängden. Och det som hade fullbordat betyget helt hade varit om de hade behållit den makedonska versionen.

Har svårt att få grepp om den här låten. Fint budskap, men allt faller i refrängen tyvärr. Ska bli intressant hur han framför låten på scenen. Velar en del med betyget.

Det har gått sådär för Nordmakedonien i ESC och jag tror att det kommer fortsätta att gå tufft för dem. Från början var jag inte så förtjust i denna låt, men den har växt till sig och känns tilltalande. Den uppdaterade versionen är något lugnare än originalversionen samt att man bytt till en engelsk låttext och titel. Daniel har en skön sångröst. Håller tummarna för en finalplats.

Željko Joksimović - "Lane Moje" - Jag tror inte att det kommer som en chock för någon att väljer att inleda med Serbiens debutbidrag i Eurovision. Detta var låten som startade vågen av fantastiska ballader från Balkan. Det var magi från första lyssningen. Med en fantastisk röst och etniska inslag skapade Željko en av tidernas absolut bästa ESC-låtar. För mig är det givet att denna låt borde stått som den slutliga vinnaren år 2004.

Marija Šerifović - "Molitva" - Efter att man splitrat sig från Montenegro gjorde man debut igen, fast på egna ben. Och det kunde inte slutat bättre. Man gick och vann hela tävlingen direkt. Men det är kanske inte så konstigt egentligen. Med en fantastisk ballad och en ännu mer fantastisk sångerska var Serbien omöjligt att rubba 2007.

Željko Joksimović - "Nije Ljubav Stvar" - Vid återkomsten 2012 var Željko mer eller mindre legend i dessa sammanhang. Han deltog själv 2004, han ledde hela showen 2008 och han hade agerat låtskrivare åt Bosnien 2006 och Serbien 2008. Och vilken återkomst det blev. Detta är min absoluta favoritlåt i Eurovision under detta decennium och definitivt i min topp fem för alla tider. Jag får gåshud varje gång jag lyssnar på denna magiska låt. Detta är musik när den är som bäst.

Serbien blev 2007 det första landet (förutom Schweiz 1956) att vinna Eurovision på första försöket - även om landet ju i all ärlighet deltagit flera gånger som del av Jugoslavien ända sedan 60-talet, samt som del av Serbien & Montenegro under 2004-2005. Men segern för Marija Serifovic 2007 blev faktiskt den första vinsten för något ex-jugoslaviskt land, trots att resten av Europa under senare delen av 00-talet konstant klagade på Balkans dominans i tävlingen. Serberna har dock aldrig riktigt lyckats följa upp sin första seger, även om Zeljko Joksimovic kom nära 2012 när han hamnade 3:a bakom Loreen. 2013 i Malmö missade man finalen och måste ha blivit lite bittra av detta, eftersom man valde att hoppa av tävlingen ifjol. I år är man dock återigen tillbaka, och för första gången med en sång på engelska!

Årets serbiska bidrag framförs av Bojana Stamenov, en bastant dam som är mest känd genom sitt deltagande i den serbiska upplagan av "Talang" 2012 - där hon dock slutade 4:a. För det mesta är hon tydligen dock sysselsatt med att sjunga i barnföreställningar i Belgrad. Även om Bojana har en rejäl röst och utöver detta även bär många andra likheter med exempelvis svenska Nana (2004, 2005), maltesiska Chiara (1998, 2005, 2009), och inte minst isländska Hera Björk (2010), så har låten helt andra bäringar än den typiska balladen. Låten är faktiskt skriven av amerikanen Charlie Mason - upphovsmannen bakom "Rise Like A Phoenix" som Conchita Wurst vann med ifjol. Mason har också tidigare skrivit låtar åt Eric Saade, Danny Saucedo samt Miley Cyrus. Men det märks inte här...

Tvärtom känns detta som ännu ett stolpskott från Balkans minst uppdaterade land. Medan grannar som Makedonien och Slovenien och inte minst Rumänien ständigt kommer med ny modern musik till Eurovision står Serbien kvar någonstans på 00-talet och undrar vad allt oväsen kommer ifrån. Detta är gammalt, sunkigt och lite klyschigt. Bojana kan visserligen sjunga riktigt bra, men det känns inte som att rösten räcker för att låten ska bli bra. Man hade kunnat dra nytta av att man skickat en upptempolåt när det är så många ballader i tävlingen - men istället blir det bara dåligt. Ingen final i år heller för Serbien...

Efter att Serbien vann tävlingen år 2007, så tycker jag inte de har haft något särskilt bra bidrag med i tävlingen. Och tyvärr så har de nog inte det i år heller. Låtens text är kraftfull, och sångaren sjunger rätt så bra, men är rädd att det blir ett plattfall då man börjar tala om scenshowen. Dessutom är musiken i låten ganska dålig.

Kul att Serbien är tillbaka efter ett år i ESC-skuggan. Jag tycker att låten är riktigt bra och med ett väldigt viktigt budskap. Jag brukar inte gilla låtar som flörtar med sympatiröstarna. Men låten är alldeles för bra för att jag ska lägga energi på det. Hoppas att de får till det på en bra sätt på scenen så kan säkert Serbien ta sig till final.

Jag tyckte om låten på serbiska ska jag börja med att säga. Bojana sjunger riktigt bra ska jag också säga. Sen bytte man låten till engelska och gjorde om texten helt. Tycker budskapet är för smörigt och man borde behållit den serbiska versionen av låten.

Låtens fina budskap gör att jag blir lite fundersam över hur det ska bli live. Jag velar här en hel del om det är bra eller dåligt. Känslan är dock lite Conchita Wurst "förra året"-trend gällande låtvalet. Inte en rip-off på själva låten utan på temat kring att få vara vem man är. Ett budskap som är viktigt att få fram. Vill göra en notering att jag även förra året hade svårt att tolka Conchitas budskap innan ESC men väl live lyftes allt totalt. Så är möjligt att det blir även här.

Kul att återse Serbien i tävlingen igen, efter uppehållet i fjol. De kommer alltid med något tilltalande i ESC-sammanhang och så även denna gång. En pampig låt som börjar i ett lågt tempo för att sedan explodera loss. En typisk Eurovision-låt. Underhållande från början till slut. Hade nog föredragit en mixad version av både engelska och serbiska. Det hade känts mer passande på något sätt. Sångerskan är slående lik Chiara från Malta.

Panelens ungerska ESC-tips genom tiderna:

NOX - "Forogj világ!" (2005) - Så inhemskt och så bra. Lätt ett av Ungerns bästa bidrag till Eurovsion Song Contest. Man borde fått en bättre placering än en 12:e plats i finalen. Det lät lite surt under liveframträdandet, men det var både maffigt och snyggt scennummer.

Kati Wolf - "What About My Dreams?" (2011) - Vilken fanfavorit Kati blev med sin dansgolvsdänga "What About My Dreams". Stor förhandsfavorit inför tävlingen år 2011, men kom i botten av finalen. Återigen var det liveframträdandet som inte höll hela vägen ut. I årets ungerska nationella uttagning försökte hon nå ESC i Wien med "Ne engedj él" som tog sig till den nationella finalen och väl där placerade sig utanför topp fyra.

ByeAlex - "Kedvesem" - Cool, annorlunda sångare & låt. Tog Ungern till en topp 10:e plats, inte illa.

Ungern har länge varit Eurovisions "coola snubbe", som sedan 1994 levererat coola alternativa låtar till tävlingen. Framförallt har man dock fokuserat på ballader genom åren och redan debutåret 1994 slog man till med en fjärdeplats (Friderika Bayer - "Kinek Mondjam El Vétkeimet?") som också är landets bästa placering hittills. Eftersom balladgenren funkade så bra för ungrarna fortsatte de på detta spår ett bra tag - gärna med lite inslag av jazz, hipsters eller pojkband. Dock har vi på senare tid även fått se lite etnodans och lite modern discodans från dem, men alltid i moll. Av någon anledning har nämligen de ungerska bidragen alltid varit lite sorgliga. Vi minns ju ifjol då Andras Kallay-Saunders sjöng om familjemisshandel, så pass duktigt att det räckte till femteplatsen.

I år kör ungrarna återigen på samma linje - dock bär årets bidrag många likheter med landets allra första kvalificerade bidrag från 1994. Vi har en ballad med en tjej med en gitarr, som givetvis sjunger något sorgligt. Svårare än så tycker ungrarna tydligen inte att det behöver vara. Årets artist heter Boggie, fast det gör hon egentligen inte utan hon heter ju Boglárka Csemer. Men Boggie är ju helt klart enklare att uttala... Så mycket Boggie är det dock inte över denna tjej, tvärtom är detta en mycket inåtvänd och samhällskritisk tjej. Hon gjorde sig känd över världen genom Youtube under 2014 då musikvideon till hennes låt "Parfüm" spreds som en löpeld över nätet. I videon (och låten) kritiserade hon skönhetsidealen i skönhetsindustrin genom att bilden av henne sakta retuscherades tills hon nått oigenkännlighet.

I Eurovision är det dock inte skönhetsindustrin som står i skottfånget, utan världens politiker. Förmodligen har hon ett visst land i öster i åtanke, *HOST HOST RYSSLAND HOST*, men detta förblir tursamt nog inte uttalat med tanke på att det skulle leda till diskvalificering. Nåja. Gillar man fredstörstande gitarrtjejer så lär ju detta gå hem, men inte hos någon annan. Visserligen så slår detta den andra fredsballaden från Ryssland med hästlängder, eftersom detta faktiskt känns äkta och inte statligt ordinerat av Putin, som ryssarnas låt. Men trots detta - ännu en ballad i mängden - och ännu en kisspaus...

Vad är det här? Jo, årets kisspaus! Inte alls bra. Tråkig hela låten igenom tyvärr.

Usch vilken tråkig och seg låt. Ungern hade betydligt bättre låtar de kunde välja på bland annat "That's How It Goes". Det är många ballader med i årets startfält och det här är en av de tråkigare balladerna som jag tror kommer glömmas bort och inte göra något större väsen av sig.

Av någon anledning gillade jag låten första gången jag hörde den. Men efter flera lyssningar inser jag hur smörigt detta faktiskt är. Det faller också bort totalt i sammanhanget. Konkurrensen är stor och det finns många bättre ballader än detta. Känns som att detta gjorts innan utan större framgång. Ungern har varit en personlig favorit de tre senaste åren och varit på min topp fem varje gång, i år får man dock befinna sig i botten.

I den nationella uttagningen tog jag till mig låten på ett helt annat sätt än vad jag gör nu när jag har lyssnat på alla 40 bidrag som ska tävla. Tyvärr faller låten för mig ganska rejält, framförallt efter att ha sett musikvideon... Även här är det ett fint men alldeles för övertydligt budskap som gör att det bara blir dåligt. Dessvärre tror jag Ungern åker ut i år.

Det blir en finstämd ballad i år från Ungern. Låten griper verkligen tag i en och fångar mitt intresse. Jag tycker inte alls att låten är smörig och tråkig som mina kollegor tycker ovan. Det känns äkta och framträdandet kommer säkert bli minst lika pampigt som i den nationella uttagningen. Helt klart en av de bästa balladerna i år. Boggie var långt ifrån mina personliga favoriter i den ungerska uttagningen i år, men betyget nedan bevisar ju ändå på vilken grym uttagning Ungern har, med så många bra låtar att välja på, när t.om en icke-favorit får betyget fyra.

Belarus är landet som alltid ger allt oavsett. De hittar på nya tricks för att ge Eurovision bra hits. Ett sådant exempel är Dmitry Kolduns "Work Your Magic" från 2007, låten som tog Belarus till en sjätteplats i finalen (för övrigt landets hittills högsta slutplacering). En annan belarusisk favorit är 2013 års bidrag "Solayoh", framförd av Alyona Lanskaya. Samma Lanskaya vann den belarusiska finalen 2012 med låten "All My Life", men då det framkommit att fusk förekommit blev det istället tvåan Litesound med "We are the heroes" som åkte till ESC i Baku - där de inte tog sig vidare till finalen! När Lanskaya sedan ställde upp igen året därpå och vann (igen) fick hon nu åka till ESC i Malmö...dock fick hon byta ut sitt vinnarbidrag "Rhythm of Love" till "Solayoh" först. Många turer där alltså!

Då var det dags för en av Europas tuffaste diktaturer att ta plats på scenen - Belarus. Genom åren har detta land mest gjort sig kända för att välja ett bidrag - och sedan dra tillbaka det då "höga chefer" inte tyckte det var bra nog för Eurovision. Redan 2005 fick Angelica Agurbash byta sin vinnarlåt "Boys and Girls" mot "Love Me Tonight" efter diskussioner med det statliga TV-bolaget. Därefter har mönstret upprepats ett antal gånger. I år behövde man dock inte byta låt, eftersom den belarusiska uttagningen ändrat röstningsreglerna så att allmänhetens telefonomröstning bara utgjorde drygt 10 % av den totala röstningen. Resten av poängen sköttes av juryn. Detta innebar att även om Uzari & Maimuna enbart kom på tredje plats i telefonomröstningen och därmed bara fick 8 poäng av folket, så fick de 68 poäng av juryn och fick därför en ganska behaglig seger.

Det belarusiska bidraget är en hyllning till fiolen och följer ett mönster som vi är väldigt vana vid i Eurovision. Det blir pianoballad, som sen övergår i någon halvtempo danslåt med fiolslingor. Och självklart får vi en dyr musikvideo som innehåller en vacker kvinna instängd i ett timglas med sin fiol och en mjölksnok. Lägg till lite vindmaskin, rökmaskin och pyro så har vi en typisk klyschig Eurovisionsmusikvideo. Orkar Europa med sånt här fortfarande? Tydligen. I vanlig ordning lär vitryssarna lägga halva sin statsbudget på scennumret - även om jag inte är säker på att det kommer att räcka. Alls. Visst har låten lite högre tempo än övriga låtar, men det lär inte räcka för att sticka ut. Inte på långa vägar...

Belarus kommer som tur är med något som är rejält bättre än förra året. Men det är väl inget som är svårt att uppnå. Förra årets Cheesecake i Eurovisionen var ungefär i klass med "Hello Hi" i årets Mello. Låten Belarus tävlar med i år är ju helt okej. Den känns stundtals aningen gnällig, men i slutändan så tror jag den kan placera sig helt okej.

En bra poplåt med en otroligt snygg musikvideo, spännande att se hur de ska få till det på scen med timglaset. Belarus kommer säkert att gå till final och där kan vad som helst hända.

Efter den nationella finalen hittade jag inget positivt med den här låten. Men efter en liten omredigering, en snygg musikvideo och en studioversion så blir jag mer och mer imponerad. I ett år med många ballader sticker det här ut och svänger rätt schysst måste jag säga.

Den här låten har växt för mig, särskilt efter den nationella finalen. Det var bra att de gjorde om låten en del och gjorde en snygg musikvideo. Jag gillar årets version av Belarus’ låt. Med tanke på att det är ett slow-år i år kan det nog kanske bli topp 10!

Från början när låten valdes fram så kände jag, jaha. Ytterligare en medioker låt från Belarus. Men låten har verkligen lyft sig och växt till sig. Med en kraftfull refräng, snygga tidur på LED-skärmar i bakgrunden och violin-stråkar vill Belarus återigen ta sig till finalen och få en bra placering. Jag tror de har goda möjligheter.

Några tips från panelen om bra ryska ESC-bidrag:

Alla Pugatjova - "Primadonna" (1997) - Den världsberömda och populära sångerskan Alla Pugatjova ställde upp i ESC för Ryssland med en väldigt speciell, men underbar låt.

Alsou - "Solo" (2000) - Cool låt och sångerska. Kom på en andra plats efter Bröderna Olsen's "Fly On The Wings Of Love" i ESC 2000 från Stockholm.

Buranovskije Babusjki - "Party for Everybody" (2012) - De charmiga ryska gummorna blev oerhört populära efter sitt deltagande i Eurovision och kom tvåa efter Loreen i Baku år 2012.

Ryssland var en smula osäkra på om de skulle ställa upp i Eurovision igen. Landets enväldige president Vladimir Putin uppskattade inte det faktumet att en transvestit med skägg från västlandet Österrike vann fjolårets upplaga. Tvärtom gick han ut och fördömde Eurovision som moraliskt degenererat och presenterade lösa planer på att starta en egen musiktävling tillsammans med Vitryssland och Azerbajdzjan - utan homosexuella. Nu blev det inte så, istället har Putin accepterat att man i år ännu en gång blir tvungen att visa transvestiter i skägg i bästa sändningstid - då Conchita ju är en av programledarna. Kämpigt, herr Putin! Speciellt när landets lagar förbjuder "homosexuell propaganda"... Nåja.

Årets ryska bidrag valdes ut internt (Putin fick bestämma själv), vilket innebar en fredsballad med en oskuldsfull flicka klädd i vitt. Detta ifrån ett land som aktivt invaderade ett annat Eurovisionland för inte så länge sedan... Ironi kallas det. Tyvärr rimmar det mycket illa med vad Eurovision står för och även om Eurovision aldrig har varit en uttalad politisk tävling så lär detta inte bli väl emottaget i Wien. Redan ifjol buade Eurovisionpubliken åt det ryska bidraget på grund av Kriminvasionen och anti-homolagarna. Trenden bör med all sannolikhet återupprepa sig, för situationen har ju inte direkt ändrats sedan ifjol. Denna falskklingande fredsballad är faktiskt emellertid skriven av en samling förvirrade svenskar, Joakim Björnberg och Katrina Noorbergen. Vet Putin om det undrar jag? Hmm.. Nåja, tröttnar man på alla glada barn i videon, som ju bara vill ha fred på jorden och en helrysk värld, så lär väl även den ryska staten pumpa in pengar till ett storstilat scenframförande. Själv undrar jag dock om Polinas sång kommer att höras i alla burop? Vi får väl se. Vinna lär detta aldrig göra, men eftersom Ryssland är Ryssland tar detta sig garanterat till final. Igen.

Dock utan min, eller någon annan från Västeuropas hjälp.

Ryssland har kommit med mycket varierande kvalitet och tema på sina bidrag under de senaste tio åren. Vi har haft vinnare, gamla tanter, politiskt laddade oskuldsfulla tvillingsystrar och allt där emellan. I år har de dock en rätt så bra låt. Videon tror jag inte att de på något sätt kommer kunna förverkliga på scen, så de måste nog tänka helt om. Blir spännande att se!

Ryssland är ett av mina favoritländer under 10-talet. De har sänt riktigt bra låtar sedan 2011. I år skickar de en riktigt pampig ballad, det ska bli spännande att se hur Ryssland tänker göra det på scenen med tanke på alla barn som är med i videon. Jag gillar hur som helst detta även fast det kanske är lite plastigt ibland. Jag ger den en stark trea men kan mycket väl växa till en fyra innan det är dags för final.

Ja, ni ser rätt. Jag ger detta bidrag en nolla. Här kommer förklaringen. En oerhört tråkig ballad i ett år som redan har många bra ballader. För mig blir den då bara en i mängden. Den andra anledningen är att själva låten verkar så självgod och falsk. Jag tror inte på det hon sjunger för fem öre. Det blir alltså ännu en fredslåt från Europas minst demokratiska land. Jag blir illamående. Tyvärr kommer det gå bra för Ryssland hur som helst...

I år tycker jag att Ryssland gör ett hyfsat bra försök. Förvisso är det ballad i mängden men med tanke på att det är Ryssland så går det till final. Som sagt, en bra låt som går till final utan problem.

Återigen en storartad kärlek/fredsballad från Ryssland. Låten är delvis skriven av svenskar, återigen. De senaste två åren (2013 & 2014) har även svenskar varit inblandade i Rysslands ESC-bidrag. Det är såklart lite typiskt att en sådan välgjord och bra låt framförs av just Ryssland. Som Haris beskriver, så känns det inte som man tror på vad sångerskan sjunger om fullt ut, men personligen gillar låten skarpt. Ryssland har aldrig stått utanför finalen, och lär inte göra det i år heller. Man har hamnat inom topp-10 sedan år 2012.

Danmark har haft många bra låtar med under årens lopp. 1989 ställde Birth Kjœr upp med låten "Vi Maler Byen Rød" Låten tog Danmark upp på en tredje plats. Tommy Seebach är en av Danmarks populäraste euovision-deltagare och han har tävlat hela tre gånger i ESC. Första gången var 1979 med låten "Disco Tango". Låten slutade på en 6:e plats. 1993 ställde Tommy upp för tredje gången med låten "Under Stjernerne På Himlen". Låten slutade dock först på 22:a plats...

Danskarna hade ett stort år 2014, då Köpenhamn för tredje gången arrangerade Eurovision och då blev Nordens mesta Eurovisionsstad. Nu blev inte den danska produktion så där värst lyckad, iallafall inte utanför det som syntes på TV. Medan produktionskostnaderna skenade till absurda nivåer, fick man stryka vissa programpunkter som under genrepen ansågs "för konstiga". Den danska hedern tog sig en törn av alla dessa missar, även om många tittare nog uppskattade det slutliga programmet.

Det danska bidraget till Wien utsågs inte i nedmonterade B&W-hallarna, utan i Ålborg och Gigantium arenan, en arena som mycket väl kunde ha arrangerat Eurovision ifjol eftersom den både var stor nog och de facto byggd. Att danskarna trots det valde att bygga en helt ny arena för dyra pengar är fortfarande ett mysterium. Nåja. Vann gjorde iallafall gruppen Anti Social Media som faktiskt grundades enbart för att tävla i Danska Melodi Grand Prix. De lyckades i och med vinsten slå ett antal svenskskrivna bidrag, bland annat ett av Thomas G:son och ett av Marcos Ubeda (som skrev Never Let It Go med Afro-Dite 2002). I vanlig ordning är det danska bidraget ett enda långt lyckopiller som inte mer än måttligt anspelar på Beatles. Detta verkar vara den enda typen av musik som danskarna kan producera, och hittills har man ju lyckats överkomligt i Eurovision. Däremot är det tveksamt om det räcker särskilt långt i år. Visserligen är man givna i finalen, då detta är ett välkommet glatt upptempoinslag efter en lång rad fredsballader. Men detta är inte en vinnarlåt, även om det är trallvänligt, minnesvärt och glatt. I slutändan blir det mest bara fyra killar som sjunger Beatles - vilket vi av erfarenhet härifrån Sverige (1977) kan säga inte är en bra idé...

Åh vad jag älskar detta! Det är tuggummipop, det är boyband, det är fantastiskt! Äntligen! Lite som JTR i Mellon, fast mycket bättre. Danmark har ju till och med varit först på min topplista i något skede, så det är väl ganska klart vad jag tycker om de!

Det svänger om Danmark i år och det är lite reklamjingel över låten. Coca-cola eller Pepsi borde ringa upp och fråga om de kan ta låten till deras nästa reklam, där passar den perfekt. Det är ingen superlåt som kommer ta hem hela tävlingen utan en låt som kommer hamna någonstans mellan plats 13-23 och snabbt glömmas bort.

En trallvänlig låt som man kan lätt slukas med i. Men jag får inte ut något av det. Jag får ingen speciell känsla av den här låten eller den här typen av musik. Det är rätt platt egentligen. Men i sammanhanget så kan det sticka ut.

Nej, det här går inte hem hos mig. Bra refräng dock men inte mer än så.

Danskarna ställer upp med en trallvänlig, Beatles-inspirerad låt. Sorry, men jag håller fullkomligt med Hollac16 i hans analys om vårt grannland, Danmark. Urtrist är rätta ordet. En fruktansvärt repetitiv och tråkig låt rakt igenom. Det blir ingen dansk seger i Wien, men visst tar de sig till finalen.

Några av våra albanska favoritbidrag i Eurovision från förr:

Anjeza Shahini - "The Image Of You" - År 2004 debuterade Albanien i Eurovision Song Contest. Man gjorde det med denna fina schlagerdänga. Det svängde bra och Albanien fick en hög placering direkt. Det skulle dock dröja många år innan man fick se de höga placeringarna igen.

Luiz Ejlli - "Zjarr E Ftohtë" - Kanske inte den bästa placeringen Albanien tagit, men detta är kanske deras mest originella låt. Man tog med sig det albanska soundet och det var svängigt och oerhört härligt. Mer etniskt än såhär blir det inte.

Rona Nishliu - "Suus" - År 2012 tog Albanien sin högsta placering då man placerade sig femma. En oerhört sorglig låt som gick igenom rutan. Med en fantastisk röst tog sig Rona in i våra hjärtan och vi kunde alla känna hennes sorg och hennes smärta i sången.

Albanien är kanske ett av Eurovisions mest konservativa länder, där den levande orkestern fortfarande används i uttagningen - ett faktum som dock bara höjer landets anseende i ESC-kretsar. Tyvärr har man ändå inte lyckats särskilt bra i Eurovision, utan har de senaste 5 åren bara kvalificerat sig till finalen en gång, 2012 - även om Rona Nishliu då också lyckades ge landet sin bäst placering någonsin, nämligen en femteplats med låten "Suus".

Dessvärre har albanerna haft det rörigt i sin uttagning i år då vinnarlåten "Diell" fick bytas ut efter att låtförfattarna hamnat i osämja med TV-bolaget. Istället skickar man den betydligt sämre låten "I'm Alive" till Wien, en låt som inte alls utnyttjar Elhaidas röstkapacitet på samma sätt som "Diell". Tråkigt nog får därför Albaniens kanske just nu största artist sänka sig ett stort antal snäpp för att kunna sjunga låten - vilket känns helt fel. Albanien hade innan låtbytet en god chans till finalkvalificering, men finalplatsen känns just nu väldigt avlägsen. "I'm Alive" känns mer som en oinspirerad amerikansk mainstreamlåt, som lär ha problem att ta sig ut genom tv-rutan.

Har Albanien någonsin egentligen haft något riktigt bra i Eurovisionen? Årets låt hör till de bättre, men först då man hört den ett par gånger. De flesta som ser på ESC hör låten exakt en gång, och då kommer de inte riktigt fatta den.

Jag gillar Albanien i år och jag tycker att de skickar en mycket bra låt, med en riktigt bra sångerska. Den här låten har alla ingredienser för att lyckas riktigt bra. Jag har hört Elhaida sjunga live i klipp när hon var med i "The Voice" och hennes röst är lika bra som på studioversionen. Heja Albanien!

Känner mig lite delad här. Jag tycker inte låten är så värst bra egentligen. Men andra gånger känner jag att den funkar. Den har höjt sig lite för mig med tiden och jag tycker sångerskan sjunger helt okej. Men det är något som fattas för mig.

Har svårt att få grepp om låten och om sångerskan. Men efter ett par lyssningar så höjer sig låten något i alla fall. Eventuellt vidare eller ej. Velar en hel del.

Elhaida känns som en stark sångerska, men dessvärre är hennes tävlingsbidrag oerhört platt och intetsägande. Den har inga minnesvärda textrader som sätter sig på hjärnan. Den utsedda vinnarlåten från Festivali I Këngës var bra mycket bättre än den här låten, även om jag inte var något större fan av den heller. Albanien tappar favoritskapet hos mig för varje år som går. Har inte gillat deras bidrag sedan år 2010 och 2009. Då levererade Albanien fantastiska bidrag till Eurovisionen. Jag befarar att man återigen står utanför ESC-finalen, med detta bleka bidraget som man tävlar med i Wien.

Tre av våra rumänska favoriter från ESC:

Luminita Anghel & Sistem - "Let Me Try" - Det tog ett decenium av tävlande för Rumänien innan man knep en topposition. År 2005 lyckades man först vinna semifinalen och sen sluta trea i finalen. Till denna dag är det Rumäniens högst placerade bidrag (Man delar den platsen med 2010-års bidrag "Playing With Fire", då man också slutade trea)

Mihai Traistariu - "Tornero" - Rumänien fortsatte i det höga tempot och 2006 levererade man en fantastisk Eurovision-låt. Man var förhandstippade och placerade sig fyra i en tävling som bestod av många världsklassiga bidrag.

Cezar - "It's My Life" - Vem kan glömma den sjungande vampyren Cezar från 2013? För mig är detta ett av de mest episka bidragen i tävlingen. Cezar visade på skalor i sin sång som få besitter. Han bjöd oss också på ett av de märkligaste scennumren någonsin. Något som skulle symbolisera födelse sades det, men allt är bara oerhört märkligt.

Som ett av de få länder i Eurovision som sedan semifinalsystemet infördes 2004 alltid kvalificerat sig till final, har Rumänien rejäl press på sig. Med två tredjeplatser (2005, 2010) och en fjärdeplats (2006) som bäst har landet längtat länge efter en seger. Denna seger har dock låtit vänta på sig, och lär väl fortsätta göra det. De senaste åren har Rumänien försökt med både opera och runda pianos, men utan större framgång.

I år går de därför tillbaka till ett av sina mest meriterade band, Voltaj, som varit aktiva i många år redan innan diktatorn Ceaușescus fall 1989. Den nuvarande upplagan av bandet har dock haft framgångar på olika håll, bl.a. i Europeiska MTV-galan. I årets Eurovision gör de väl dock sitt största framträdande för en internationell publik - men väljer trots detta att sjunga sin låt mestadels på rumänska, en satsning som är minst sagt vågad. Landet har nämligen inte haft en låt på rumänska i Eurovision sedan 1998 - och då slutade man på 22:a plats - den sämsta placeringen någonsin. Men rumänerna torde ha självförtroende, inte minst p.g.a. sitt "perfect record" i semifinalerna hittills. Dock är årets rumänska bidrag inte mycket att hänga i granen, även om det säkerligen återigen räcker till finalen. Tvivlar dock starkt på ännu en topp-5 placering och tror snarare att Voltaj kommer få kämpa för att undvika bottenträsket. Detta är en typisk pop-rockballad som kan bli svår att göra minnesvärd på scenen, i synnerhet när nästa bidrag är betydligt mer rivigt (Georgien).

Jättekul när länder tävlar med en låt på sitt inhemska språk. Nu är det ju bara det att det är lite svårt att förstå poängen i låten, då texten är på ett språk som känns helt omöjligt att förstå. Jag hade själv ganska svårt att gilla den, tyvärr. Men det finns potential i låten och jag tror det kan gå rätt hyfsat för Rumänien.

Alltid lika kul när länderna sjunger på sin originalspråk, även fast jag tycker att de skulle gjort det fullt ut och skippat engelskan. Jag tycker att denna ballad är väldigt bra, men det är tveksamt om Rumänien tar sig vidare på grund av utgångsläget mellan mellan Albanien och Georgien.

Jag vet inte hur jag ska placera detta. Jag tycker det är en fin melodi och när man läser texten så är budskapet fint. Men är jag ensam om att inte höra vad de säger? Vet inte om det beror på att engelskan är dålig eller om det är sångarens sätt att sjunga. Jag vill gilla det här mer än vad jag gör.

Även här en låt med ett fint budskap som faktiskt går igenom mer (även om det var svårt att få en uppfattning i den nationella finalen). Gör de ett snyggt framträdande är jag säker på finalplats.

Äntligen bjuds vi på annat språk än engelska. Har noterat att det bara är två låtar som framförs på andra språk än engelska i den första semifinalen och det är Rumäniens bidrag och Finlands bidrag. Förvisso sjungs vissa delar av Rumäniens låt på engelska. Rumänien är alltid starka i ESC-sammanhang och är att räkna med i år också. Man är tillsammans med Grekland och Ryssland de enda länderna som aldrig har missat att ta sig till final från semifinalerna.

Georgien har inte medverkat så länge i Eurovision men har ändå genom åren tävlat med en hel del intressanta bidrag. Ett sådant bidrag var på debutåret 2007 när Sopho Khalvashi framförde "Visionary Dream" i Helsingfors. Låten slutade tolva i finalen det året, bättre än Sverige. Året därpå var det den blinda sångerskan Diana Gurtskaya som framförde fredssången "Peace Will Come", som även den tog sig till final. Freden höll dock inte i sig då det i slutet av sommaren 2008 blev ett kortare krig mellan Georgien och Ryssland, något som sedan resulterade i en bojkott från Georgiens sida 2009.

En ytterligare favorit är den svenskskrivna G:son-balladen (men georgiskframförda) "Waterfall" som Sopho Gelovani & Nodiko Tatishvili framförde. Låten som var mycket vacker gick till final men där blev det tyvärr bara en femtondeplats.

Georgien är det lilla landet i Kaukasus i Europas utkant, som liksom inte riktigt lyckats lika bra som sina grannar. Medan Armenien så sent som ifjol kammade hem en fjärdeplats, och Azerbajdzjan vann 2011, så kan Georgien bara skryta med en 9:e plats som bäst. Men på senare tid har man faktiskt, precis som i Azerbajdzjan börjat importera låtskrivare - från Sverige. 2013 skrev Thomas G:son det Georgiska bidraget, och står faktiskt även bakom årets Georgiska bidrag.

Warrior heter det i år, och sångerskan heter Nina Sublatti som både hunnit vara modell och vinna georgiska Idol, trots sina blotta 20 år. Även om hon mest sjunger klassiskt och indie, och inte västgötsk schlager, råder det dock inget tvivel om att Nina är som klippt och skuren för det här. Som något av en fanfavorit, så har låten redan sedan den utsågs varit med i vinnarsnacket. Den bjuder ju på lite mer tempo än de flesta andra låtar i år, och har de där suggestiva rytmerna som brukar kunna gå hem ute i Europa. Det är således faktiskt en riktigt bra låt, som med all rätt bör ta sig till final och ordna landets bästa slutplacering.

Trots att man så sällan får höra något bra ifrån Georgien, känns det som att man nu faktiskt har möjligheten att vända siffrorna till sin fördel. Som sista bidrag i Semifinal 1, en mycket gynnsam startposition, har man lyckats få ett lysande utgångsläge. Nu är allt en fråga om scenframförande - och det kommer givetvis avslöja sig när repetitionerna börjar om några veckor.

Efter förra årets totalt ointressanta och underliga Tomas Di Leva-cover, så tar Georgien verkligen ett steg i rätt riktning den här gången. Årets låt är till och med bra! Gillar det här. Tror Georgien kan klara sig riktigt bra i år!

Georgien kommer med en riktig rockig poplåt. Låten känns som en låt som kan spelas flitigt på radion. Jag tror låten kommer bli livsfarlig i Wien och kanske till och med vinna hela tävlingen? Låten växer för varje gång man lyssnar på den och jag tycker den är riktigt bra.

Det svänger och sticker ut i sammanhanget. Jag tror säkert att det kan gå jättebra för Georgien. Men det det finns ett "men". Jag gillar inte låten. Jag går inte alls igång på det här. Det är snyggt och välproducerat, allt är verkligen bra. Men jag kan inte ta in det av någon anledning. Ibland kommer man över låtar som man bara inte kan ta in utan någon speciell orsak.

Det här är en låt som för mig har gått från absolut botten till absolut toppen. Detta genom att låten gjordes om till en kaxig och superb härlig låt som jag hoppas är med och får slåss som slutsegern i år. Skulle kännas kul om ESC fick äga rum i Georgien 2016. Heja Nina!

Cool sångerska och en kaxig & bra låt. Jag gillar det suggestiva och mystiska med detta bidraget. Ett snyggt scenframträdande kan ta Georgien tillbaka till ESC-finalen. I fjol hade Georgien tävlingens överlägset sämsta låt och hamnade dessutom sist i sin semifinal. I år har man verkligen skärpt till sig. En intressant kuriosa är vem som vinner "The Battle of the two Warriors". Blir det Georgiens eller Maltas "Warrior" som når längst i årets tävling (Båda länderna har samma låttitel). Länderna tävlar inte i samma semifinal, dock.

Litauen har varit med en relativt kort tid, bara sedan 1994. Under de första åren hade de inte riktigt något så hemskt strålande i tävlingen, men sedan 2006 så har det funnits några guldkorn. 2006 deltog Litauen med det mycket annorlunda bidraget "We are the winners" med gruppen LT United. Den här "hejarklacken" tog sig hela vägen till final, men det blev aldrig någon vinst. Redan nästa år, 2007, deltog de med en vacker, nedstämd låt. 4fun deltog med låten "Love or Leave". Lite vibbar av Nederländernas ESC-bidrag från 2014 hittar man i den här. Sist och slutligen, år 2012 deltog landet med låten "Love is blind" av Donny Montel. Även det här en mycket avskalad låt, som gör sig förvånansvärt bra på Bakus enorma scen.

Litauen har sedan 2002 blivit Baltikums förlorade son, ständigt i skuggan av sina mer framgångsrika grannar Estland och Lettland. Medan dessa länder vann Eurovision 2001 och 2002, har Litauen fått harva sig fram med mer eller mindre mediokra låtar, som ibland gränsat på vad som enbart kan betecknas som organiserat oljud. Ifjol missade exempelvis Vilija finalen, med låten "Attention" som mest gick ut på att Vilija dansade modern balett i svart latexdräkt och skrek "attention" på random ställen i sången. Inte undra på att Litauen fortfarande letar efter en ESC-segrare...

Och de lär få vänta ett bra tag känns det som. För årets litauiska bidrag är en felspekulering som heter duga... Medan Monika och Vaidas var för sig är etablerade sångare som faktiskt kan sjunga riktigt bra - så är de mindre framgångsrika som låtskrivare. Och som duett... Ni som har ett musiköra hör direkt att Monika sjunger i fel tonart - alldeles för högt i jämförelse med musiken. Samtidigt verkar ingen av dem vara direkt tonsäker, även om det nog kan bero på att låten ska låta "modern". Men det låter bara fördjävligt om ni frågar mig. Låten har förutom detta även problemet att den aldrig riktigt lyfter, hur mycket man än försöker efterlikna fjolårets nederländska bidrag "Calm after the storm". Detta fastnar på en genomgående låg nivå, i falsksång och amatörmässighet. Inte ens den teatraliska kyssen mitt i numret kan hjälpa det här... Ingen final i år heller för Litauen...

Välkommen till den andra semifinalen av Eurovisionen. Vi inleder den snyggt i år, men en riktigt positiv och trevlig låt. Ganska så mysigt!

En härlig låt som får mig att dansa av glädje. Jag gillar låten från första början. Det behövs glada låtar i årets final så den här hoppas jag tar sig dit.

Jag tycker faktiskt inte om det här. Det känns fjantigt om jag ska vara helt ärligt. Dessutom är det oerhört klyschigt med smöriga fraser.

Andra semifinalen inleds starkt med en duo som enligt mig har en mycket bra låt. Jag tycker Litauen har fått till det för första gången på väldigt många år. Så jag hoppas att det ger utdelning att de faktiskt får finalplats i år. Bara för glädjen ger jag extrapoäng!

Trevligt och glatt från Litauen. Äntligen något bra från det lilla baltiska landet i öst. Skön duett mellan två artister som klickar väldigt bra tillsammans på scen. När majoriteten av bidragen i årets upplaga av Eurovision är ballader, sticker Litauen ut med sin trallvänliga låt. Rent statistiskt har Litauen inget positivt facit i ESC. Ett antal bottenplaceringar i ESC-finalerna och misslyckande att ens ta sig dit är senaste resultatet. Man stod utanför final ifjol. Jag tror att man är nöjda om man skulle nå final i år och göra ett bättre resultat än tidigare år.

Irland är det land som vunnit ESC flest gånger så det finns många bra låtar som de har ställt upp med genom åren. Första segern kom 1970 när Dana sjöng "All Kinds Of Everything". 1975 vann de inte, utan slutade på en 9:e plats med bidraget "Thats What Friends Are For". Gruppen hette The Swarbriggs. 1992 var ett år som de också tog hem segern då med låten "Why Me?" med sångerskan Linda Martin. Vi rekommenderar er att kolla på många fler av Irlands bidrag eftersom de är det landet som har flest segrar och många bra bidrag genom tiderna.

Vad har hänt med Irland egentligen? Eurovisions stora underbarn under 80- och 90-talet med 7 segrar och totalt 11 topp-3 placeringar mellan 1970 och 1996, har sedan 2001 nu bara haft en 8:e plats som bäst i Eurovision. 2007 och 2013 lyckades de till och med komma sist i finalen... Den enda gången irländarna på senare tid upplevt någon typ av framgång var med Jedward, som ju lyckades slå igenom även här i Sverige. Men varför har irländarna haft så svårt på senare tid? Kan det bero på att man numera aldrig skickar ballader till Eurovision - deras tidigare så beprövade segerrecept? Kanske...

Därför skickar man i år en riktig Singer-Songwriterartist med en egenskriven ballad till Eurovision, ett sätt att väcka liv i sina gamla ESC-traditioner igen. Molly Sterling heter årets irländska artist, och har blivit rejält uppmärksammad i hemlandet efter segern i den irländska uttagningen. Molly kan väl närmast liknas vid en irländsk version av Anna Bergendahl, med ett eget sinne och en självständighet som får henne att sticka ut. Emellertid vet vi ju alla hur det gick för Anna Bergendahl i Eurovision, och det skvallrar ju om att detta inte kommer gå mycket bättre. Medan Molly sjunger enormt bra, och låten känns äkta och välkomponerad, så blir detta bara ännu en ballad i högen av pianoballader i årets Eurovision. Bättre än så är det inte. Irland startar dessutom från startnummer 2, och kan nog därmed redan boka returbiljetten hem till Dublin. Detta är dömt att misslyckas...

Då jag hörde om vem Irland skulle skicka som artist i år, så tyckte jag hon lät fräsch och på något sätt nytänkande. Men sen trycker jag på låten, och blir nog rätt så missnöjd. Trååååkigt!

En väldigt tråkig och förutsägbar låt som man hört många gånger. Irland som varit en sån supermakt i ESC har inte tagit en topp fem placering sedan 1997! Jag tycker att Irland skulle skickat Erika Selin med sin fantastiska låt "Break Me Up".

Jag tror jag kommer chocka många med mitt betyg när det gäller detta bidrag. Det är en låt som verkligen växt på mig. Det är förvisso en ballad i mängden, men Mollys röst berör mig av någon anledning. Dessutom är jag väldigt svag för de irländska influenserna i låten. Det är subtilt, men vackert.

När jag hör den här låten känner jag ingenting och det är synd för det hade kunnat bli bra. Artisten sjunger bra men själva låten känns mer som en ballad i samma stuk som Irland tidigare har skickat och även om det funkade då så kommer det inte funka idag. Det blir ingen åttonde vinst i år heller.

Rent generellt är Irland ett starkt musikland. Storhetstiden i Eurovision är ett minne blott, men faktum är att man är mesta mästarna av tävlingen med sina sju segrar. För mig är Molly definitivt en finalist. Irland tävlar med en av de bättre balladerna. Det känns personligt och genuint. Molly är blott 16 år och sjunger helt fantastiskt. Hennes röst höjer låten avsevärt. Önskar henne och Irland framgång i Wien. Även om det är en unik ballad så är det fortfarande en av många ballader.

San Marinos Eurovisionhistoria är kort och det är svårt att ta ut tre bra bidrag. 2011 ställde de upp med låten "Stand By" som slutade på en 16:e plats i sin semifinal. 2012 var det stor uppståndelse kring San Marinos bidrag då låten hade ett företag med i sin refräng. Låten hette "The Social Network Song". Sångerskan hette Valentina Monetta och skulle återkomma både 2013 och 2014. Ifjol Ställde hon upp med låten "Maybe" och San Marino tog sig äntligen till final för första gången. Där slutade låten på en 24:e plats.

Eurovisions numera minsta land är det lilla San Marino, som ju är mest känt för att förlora stort i fotboll, samt för att skicka Valentina Monetta till Eurovision med en Ralph Siegel-låt. Valentina Monetta gjorde, som ni minns, ett rejält avtryck i Eurovision 2012 när hon sjöng låten "Social Network Song" (alias "Facebook oh-ah") till en välförtjänt 14:e plats i semifinalen. Låten har sedan dess fått något av en kultstatus, tack vare sin otroligt dåliga text och nästan farsliknande framförande. Valentina kom dock att göra comeback två gånger, på jakt efter en finalplats - som hon tog ifjol med "Maybe". Sen var hennes livsgärning tydligen uppnådd. I år får därför två helt nya förmågor ansvaret, med betoning på NYA. Medan både Michele och Anita är 16 år, har de tidigare lyckats representera sitt land i Junior Eurovision Song Contest - Michele 2013 och Anita 2014 (som medlem i gruppen "The Peppermints"). Anita, född i april 1999, blir således den yngste deltagaren i årets Eurovision.

Den äldste deltagaren är dock utan tvekan låtskrivaren bakom "Chain of Lights" - vem om inte Ralph Siegel? Bidraget blir hans 22:a och tillika hans fjärde raka för San Marino. Och då pratar vi en låtskrivare som debuterade 1974 för Luxemburg (Ireen Sheer - Bye Bye I Love You), och nådde toppen av sin karriär 1982 när Nicole vann för Västtyskland med "Ein Bisschen Frieden". Det var 33 år sedan. Nu skriver han alltså låtar för artister vars föräldrar knappt ens var påtänkta när han startade sin karriär. Det är egentligen helt absurt... Men det absurda har blivit San Marinos signum och även om musikvideon mer blivit en turistfilm om San Marino så är låten en klassisk schlagerballad enligt konstens alla regler. Man blir faktiskt lite glad av det... Samtidigt kan vem som helst förstå att detta aldrig kommer räcka till final, trots de två väldigt unga men väldigt duktiga sångarna. När landet dessutom har sämst odds av alla länder, kan vi sätta spiken i kistan. Ingen ny skräll för San Marino i år...

Tuggummipop, I love it! San Marinos deltagare har ju deltagit i liknande tävlingar tidigare, så det känns ju som om de skulle kunna det här med TV och sånt. Hoppas på den!

Det är unga artister som står på scenen från San Marino i år. I JESC lät det inget vidare från någon av dem så jag skulle gissa på att det blir rätt mycket falsksång när de ska upp på scenen. Refrängen har satt sig som ett tuggummi på min hjärna och just nu nynnar jag för fullt på den även fast jag inte tycker är något vidare.

Det är nästan så att jag saknar Valentina Monetta. Och i ärlighetens namn så låter det här som något hon skulle kunna sjunga. Jag tycker inte om det här. Visst finns det något litet i refrängen som är fint, men resten är så platt och tråkigt. Dessutom tycker jag att de här två unga sångarna är rätt usla sångare.

Efter att ha lyssnat på var och en i deras JESC-uppträdanden så ger det inte så mycket alls. Låten tycker jag är helt OK, något svag men känns ungefär som att de skulle kunna gå till final som nummer 9 eller 10, dvs. som förra året. Det finns för många ballader i semin och eftersom att det är något mer upptempo här så varför inte. Tror dock att det finns stor risk för flopp i finalen.

En dramatisk ballad i klassiskt Eurovision-anda. Det behövdes inte många lyssningar för att jag skulle gilla denna låten. Och ja, gissar rätt. Det är återigen (för fjärde året på raken) Ralph Siegel som står bakom årets låt för San Marino. Den lär vara chanslös i tävlingen, det är ett som är säkert. Låten är alldeles för klyschig och billig om man ska vara lite kritisk. San Marinos medverkan är mycket tack vare den tyske låtskrivaren/kompositören som säkerligen sponsrar lilleputtlandet till att kunna vara med. Det ska han ha stor eloge för.

Några av våra tidigare favoriter från Montenegro:

No Name - "Zauvijek Moja" - Året var 2005 och då tävlade man förvisso under gemensam flagga med Serbien, men gruppen No name var faktiskt från Montenegro. Killarna skulle också representerat landet året efter då man vann Beovizija 2006 med låten "Moja Ljubavi". Men efter en röstningsskandal fick man inte åka och tävla, då landet valde att dra sig ut ur tävlingen.

Stevan Faddy - "Ajde, kroči" - År 2007 fick Montenegro debutera som självständigt låt och detta var deras första bidrag.

Sergej Ćetković - "Moj Svijet" - År 2014 var första gången som Montenegro tog sig till final som självständigt land. Här är låten som gjorde det.

Montenegro är ett av mina personliga favoritländer de sista 2 åren, mest då de faktiskt lyckats bevara den helt fantastiska Balkanballaden intakt i Eurovision. Visserligen hade Montenegro en lång väg dit, bl.a. experimenterade man med Ralph Siegel (2009), Rambo Amadeus (2012) och inte minst de smått galna astronauterna i Who See som vände uppochned på Malmö Arena 2013. Ingen av dessa lyckades komma till finalen. Men när Sergej Ćetković ifjol kom till Köpenhamn med en riktig Balkanballad - och dessutom var helt ensam om det, så blev han den förste för Montenegro att ta sig till finalen. Och det var helt rättvist om ni frågar mig.

I år går man därför i samma fotspår, med en klassisk balkanballad - som dessutom är skriven av den store Zeljko Joksimovic - Serbiens Måns Zelmerlöw. Och visst finns det lite "Lane Moje" i det här, och inte så lite heller! Allt känns i princip som en kopia på Zeljkos egen karriär i Eurovision, och mycket talar väl dessutom för att vi får se ett liknande scenframförande som fjolårets Montenegrinska bidrag. Emellertid har jag inget emot det - tvärtom. Detta blir ett välkommet etnoinslag i en alltför homogen semifinal, i synnerhet då alla Balkanländer nu plötsligt ska vara så moderna av sig. Även om oddsen i vanlig ordning talar emot Montenegro - luktar det final i år igen, iallafall om ni frågar mig!

Woow, Sjuuuukt bra! Vilken sångröst, vilken sång, vilken text! Härligt! Kan inte säga mer! FANTASTISKT!

Jag har inte varit överförtjust i Željko Joksimović musik förutom 2012 då han tävlade med låten "Nije Ljubav Stvar". Årets låt är i klass med 2012 års låt och jag tycker det känns Balkan om bidraget. Jag tycker att bidraget sticker ut i åt och det kan gå riktigt bra i år för Montenegro.

Ursäkta mitt språk - men h*lvete vad bra det här är! Jag hittar inget annat uttryck som kan beskriva hur bra den här låten är. Det är något som händer när Željko Joksimović sätter sig ner för att skapa musik. Det blir alltid magi. Här gör han inga misstag heller. Knez levererar med en bra sångröst, en vackert komponerad melodi och en oerhört berörande text. Jag får bokstavligen gåshud varje gång jag lyssnar på detta mästerverk.

För min del tog det en sju-åtta lyssningar innan "Adio" satt och det känner jag kan vara ett problem för tävlan i ESC, särskilt ett år som detta då balladerna finns i överflöd. Men som Haris nämner så finns det något magiskt när Željko skapar musik och jag är glad att Montenegro fortsätter på den seriösa banan för att slå bra i Eurovision. Är därför helt övertygad om att Montenegro för första gången kan göra stor succé i årets Eurovision och de lär bli farliga till segern. Topp 5 utan tvekan!

En av de bästa balkanballaderna i modern tid och kanske årets bästa ESC-låt av samtliga deltagarbidrag. Välskriven, fantastiska harmonier och instrument-partier med en skicklig artist som levererar det hela i en traditionell ESC-balkanförpackning. Jag är inte det minsta orolig för att Knez skulle sjunga surt, utan tvärtom tror jag att låten kommer få sig ett rejält lyft när den framförs i arenan. Final blir det utan tvekan, men väl där kanske den inte får full pott. Det får man dock av mig i betygsättningen. Heja Montenegro!!

Förutom de två fantastiska bidragen som kommit tvåa (se klipp ovan) har Malta även ett flertal andra bidrag som varit med i Eurovisionen. Dessa är:

Mary Spiteri - "Little Child" (1992) - Tävlingen hölls i Malmö och Malta kom på en finfin 3:e plats med denna vackra barnvisa till ballad.

Julie & Ludwig - "On Again, Off Again" (2004) - Medryckande duo som tog Malta till en 12:e plats i ESC-finalen. Detta var första året som semifinalerna användes.

Fabrizio Faniello - "I Do" (2006) - Detta var Fabrizio's andra medverkan i Eurovision, efter att ha kommit 9:a i ESC 2001 i Köpenhamn med låten "Another Summer Night". Det gick inte fullt lika bra för Fabrizio Faniello i Aten i ESC 2006. 24:e plats (Sist) blev resultatet.

Malta, som totalt har en befolkning nästan lika stor som Göteborg, har varit ett av Eurovisions mer framgångsrika länder den senaste 20 åren - dock utan att vinna. Medan två andraplatser (2002 och 2005) är deras bästa resultat, så har man kämpat hårt för bra placeringar på sistone. Ifjol kom grabbarna i Firelight på 23:e plats i finalen med "Coming Home", en låt som dock var en av Maltas bättre låtar enligt mig. Malta brukar trots sin lilla storlek, storsatsa på sin uttagning, och hade därför i år en semifinal med 20 låtar (!!!!) och en final med 14 låtar (!!!) - där bl.a. Alexander Rybak, Charlie Mason (låtskrivare till "Rise like a Phoenix") och Kevin Borg deltog som låtskrivare.

Ingen av dessa vann, det gjorde istället Amber Bondin. Hennes vinst innebär att Malta för första gången sedan 2010 deltar i Eurovision med en kvinnlig artist! Amber har dock Eurovisionserfarenhet sedan tidigare då hon deltog som bakgrundssångerska till Kurt Calleja 2012. Emellertid låter hon också fortfarande som en bakgrundssångerska - hennes röst är inte tillräckligt stark för den här låten. Medan malteserna tänker helt rätt när de skickar en mer bombastisk halvtempolåt till ESC i år, så låter den ihålig om ni frågar mig. Här hade man kunnat sätt in någon mer fyllig röst, kanske Thea Garrett (2010) eller liknande. Nu blir detta istället ett sömnpiller, och jag tvivlar på att någon form av fiffig scenshow kan rädda det. Känns som att Malta just nu balanserar på gränsen till att inte ta sig till final i år...

Två versioner. En av dem är bättre. Och det är inte den slutliga. Tyvärr så valde Malta att skicka den lite sämre versionen.

Tycker att den första "Warrior" var mycket bättre. Den här känns mer radio och det var synd att de gjorde om låten som var en fyra, nu sjunker betyg ner till en trea. Synd Malta.

Jag älskar Maltas engagemang i Eurovision. De vill verkligen lyckas i den här tävlingen på sitt egna och unika sätt. De bryter inte ifrån sina normer. En av mina absoluta favoritlåtar från årets nationella uttagningar framfördes i Malta. Det var låten "Closed Door" med Chris Grech. Ambers låt tyckte jag inte om då, och i ärlighetens namn gör jag inte det nu heller. Det känns rätt platt och sådär typiskt för Malta. Men i sammanhanget finns det sämre låtar.

Den nya versionen av Maltas "Warrior" tycker jag inte så mycket om. Har svårt att se att Malta ens kommer gå till final. Så jag överlåter Amber att överraska mig live för då kanske det blir magiskt.

Malta var andra deltagarland att få klart sin representant och låt till Wien. Sångerskan Amber är bra, men vissa stunder kan hon pendla mellan att sjunga riktigt surt till att sjunga klockrent. "Warrior" är en härlig låt helt klart, men jag har tröttnat en aning på den och slutversionen blev inte alls lika pampig tycker jag. Jag tror att Amber får det tufft att ta landet mot några större höjder i årets ESC. Jag önskar verkligen Malta framgång i den här tävlingen. De brinner verkligen för ESC mer än något annat land.

Norge är det land som har flest sistaplatser på sitt konto. En av gångerna de kom sist var 1969 då Kristi Sparboe framförde "Oj, oj, oj, så glad jeg skal bli". Första vinsten kom 1985 med gruppen Bobbysocks och låten hette som ni säkert vet "La De Swinge". 1990 var det dags igen att komma sist denna gången med låten "Brandenburger Tor", Ketill Stokkan var det som framörde den låten.

Norrmännen är numera ganska bortskämda med höga placeringar. Så har dock inte alltid varit fallet! Paradoxalt nog är Norge faktiskt det land med flest sistaplaceringar (11 gånger) samt flest nollpoängare (4 gånger), men samtidigt också det land som fått högst antal poäng i en final någonsin (387 poäng, 2009). Norge är med andra ord motsatsernas land. I fjol skickade man exempelvis en dörrvakt till Eurovision, Carl Espen, som sjöng en låt som handlade om att han hade svårt att visa sina känslor. Detta sjöng han utan att röra en min...

I år hade norrmännen en ganska dramatisk final, där de 4 guldfinalbidragen i princip splittrade hela landet. Medan Bettan Andreassen vara när att vinna igen, så vann istället den tämligen orutinerade duon Mørland & Debrah Scarlett på sista röstavlämningen. Ingen solklar seger alltså. Låten blev heller inte en omedelbar hit i de norska nedladdningslistorna, vilket tidigare års vinnare har blivit. Ändå har "A monster like me" fått hyfsat gott mottagande hos ESC-experter runt om i världen.

Jag vågar nog också säga att detta är årets näst bästa duett - enbart slagna av Estlands Stig & Elina. Båda sjunger helt fantastiskt och låten är snyggt uppbyggd. På finalscenen i Oslo hade de exakt samma utstrålning som i musikvideon - djupa och lidelsefulla blickar men samtidigt totalt fokus. De är med andra ord även duktiga skådespelare, vilket förhoppningsvis även kommer märkas på scenen i Wien. Men detta är dystert och det är aldrig bra i Eurovision - tvärtom tror jag många telefonröstare kommer tycka att detta bara är konstigt och obehagligt. Jag tror dock inte att finalplatsen är i fara för Norge, men jag har svårt att se dem i finalens toppskikt i år. Tyvärr.

Det finns bra och dåliga ballader. Norge är nu inne på sitt andra år av känsliga ballader. På något sätt så kändes det precis som om Silent Storm förra året byggde upp för årets låt. Den är vacker. Snyggt Norge, lycka till!

Som vi tidigare sagt är det många ballader med i år men det här är en av mina favoritballader i år. Jag har gillat den från första stund och jag gillar den fortfarande. Jag tror och hoppas att det kan går riktigt bra för Norge i årets ESC. Fast jag tror inte att de vinner.

Jag är inte mycket för känslor, men den här låten berörde mig ända in i själen. Den kom, rörde om allt inom mig och lämnade mig sedan där helt ensam, tom och jag förstod inte riktigt vad som hade hänt. Det var längesen en låt berörde mig så starkt som denna gjorde. Därför har det blivit en personlig favorit, för när en låt lyckas väcka så mycket känslor inom en så vet man att den kommer följa med en i livet. Det är vackert, bra sång och allt det där du vill ha i en vacker ballad. Jag hatar att jag älskar det så mycket.

Precis som med Montenegro är det här en låt som har växt med tiden för mig och det är positivt. Det är en låt som väcker känslor och det tror jag kan gå hem. Jag tror det kan gå bra för Norge i år.

Vårt kära grannland Norge tävlar återigen med en stark ballad. Denna gången en mörk kärleksballad som från början inte alls fångade mitt intresse, men som har vuxit till sig och blivit en av mina främsta favoriter i årets tävling. Ihop med Storbritannien och Litauen har Norge de bästa duetterna i år. Jag känner att det här mycket väl kan vara en av vinnarkandidaterna.

Portugal är Eurovisionens nog mest otursamma land. De har deltagit sedan år 1964 och har endast en sjätteplats från 1996 som bästa resultat. Men det finns mycket guldkorn bland de bidrag som Portugal har tävlat med genom åren som...

• Doce - "Bem Bom" (1982)
• Da Vinci - "Conquistador" (1989)
• Vânia Fernandes - "Senhora Do Mar" (2008)

Portugal är utan tvekan Eurovisions sorgebarn. Trots att landet troget varit med sedan 1964 har man bara lyckats med en 6:e plats som bäst (1996) och 2013 valde landet att inte delta p.g.a. ekonomiska svårigheter. Landet, som för det mest aldrig lyckas kvalificera sig till final, hade en framgångsperiod mellan 2008-2010 då man faktiskt tog sig till finalen varje år - och 2008 rent av kom 2:a i semifinalen! Sedan 2010 har de dock missat kvalificeringen och dessvärre ser väl inte årets tävling ut att bli mycket bättre.

Leonor Andrade vann den portugisiska uttagningen i år, men är väl egentligen mest känd som såpaskådis i serien "Água da mar". Hon deltog visserligen i portugisiska The Voice 2014, men åkte ut innan finalen. Utan att bli för hård så kan man ju iallafall säga att Leonor ska vara glad att hon har jobbet som såpaskådis att falla tillbaka på, för sångerska är inget yrke som verkar passa henne. Medan låten i sig är väldigt tråkig och intetsägande, så sjunger Leonor stundtals förfärligt och rent ut falskt. Att denna låt kunde vinna den portugisiska uttagningen säger mer om kvaliteten i den portugisiska uttagningen än om låten i sig.

Detta är nog den bästa kandidaten till sistaplatsen i semifinal 2, och frågan är om Portugal kommer att vilja komma tillbaka till Eurovision nästa år. Landet har de mest konservativa och strikta reglerna för sin uttagning, där enbart låtar på portugisiska tillåts, och enbart portugisiska låtskrivare och artister - något som starkt håller tillbaka kvaliteten. Ska landet någonsin igen ha chansen att nå toppen, så måste landet internationalisera sin uttagning - tillåta artister att sjunga på engelska och tillåta internationella låtskrivare. Tyvärr ser jag ingen annan lösning just nu, för den inhemska musikproduktionen i Portugal är helt enkelt inte bra nog för Eurovision i nuläget.

Portugal kommer att få vinna någon dag. Men inte idag. Och inte imorgon. Och inte i år. Den här låten är i mitt tycke alldeles för svag, och ren ut sagt dålig.

Portugal är den fula ankungen som aldrig har vunnit ESC men deltagit nästan 50 gånger. Något åt kommer Portugal att få bli den vackra svan de alltid har varit, dock inte i år då de måste ha gjort en rejäl tankevurpa när de konstruerade denna låt.

Tråkigt och typiskt Portugal. Det händer verkligen ingenting. Mer än så behöver inte sägas om den här låten.

Leonor är en jättesöt tjej och låten känns både tilltalande och behaglig att lyssna på. Men som ovan nämnda kommenterat så är den alldeles för svag, dessvärre. Den tuggar på utan att det händer speciellt mycket. Inte ens tonartshöjningen är särskilt hög eller spännande. Portugal kan nog inte räkna med någon ESC-final i år heller. Senast man kvalade in till final var år 2010.

Tjeckien har tidigare bara tävlat tre gånger i ESC och då med följande artister och låtar:

Kabát - "Malá damá" (2007) - Rockgruppen Kabát blev den första tjeckiska representanten i ESC som hamnade sist i semifinalen med bara 1 poäng.

Tereza Kerndlová - "Have Some Fun" (2008) - Andra året Tjeckien tävlade blev det mer popinspirerat än rockigt. Trots tuggummirefräng och nödrim blev Tereza inte bättre än näst sist i sin semifinal. Detta är Tjeckiens hittills (!) bästa placering i ESC. Två av körtjejerna bakom Tereza var tvillingarna Daniela & Veronika Nízlová i gruppen TWiiNS som tre år senare representerade Slovakien i ESC.

Gipsy.cz - "Aven Romale" (2009) - För andra gången slutade Tjeckien sist, denna gång med noll poäng i den första semifinalen i Moskva. Det blev således sextonde gången sedan 1975 ett land slutat på noll poäng.

Tjeckien är utan tvekan landet som procentuellt gjort sämst ifrån sig bland alla ESC-länder. Även om landet bara har deltagit 3 gånger tidigare (2007, 2008, 2009), så har man kommit sist i semifinalen 2 gånger av dessa. Och kommit näst sist 1 gång. Efter 2009 så beslöt man sig för att hoppa av tävlingen några år, förmodligen p.g.a. en blandning mellan ekonomiska svårigheter och bitterhet. I år däremot, är man tillbaka igen, även om framtidsutsikterna ser (om möjligt) ännu sämre ut än förut.

Bidraget "Hope Never Dies" och artisterna Marta och Václav valdes ut internt (för att spara pengar), och av någon anledning så gick man rakt in i årets mest populära musikträsk "man-kvinna duetter med en sorglig ballad". Grattis! Konkurrensen i denna genre är redan mördande i år, och när landet dessutom valt en manlig duettpartner som låter som en heavy-metalsångare så anar jag att man kommer hamna i bottenträsket igen. Detta kan verkligen inte ha någon chans att göra sig ihågkommen bland 17 andra mer eller mindre liknande bidrag. Jag kan bara inte se det... Tvärtom är frågan snarare om landet slipper ännu en sistaplacering eller om landet kanske klarar av att tangera sitt bästa resultat hittills - d.v.s. näst sista platsen? Det blir mycket spännande att följa! Men finalen har de inte chans på. Tyvärr.

Booooooriiiing..... Det här var ju nog inte så jätteintressant det här. Tyvärr så växer den inte ens med tiden, så den har nog ingen chans i den här tävlingen inte...

Låten är tråkig vid både första och andra anblicken och jag har svårt att se hur den här ska ta sig till final även fast jag hoppas att "nya" länder ska få en bra start så de fortsätter vara med i ESC-gemenskapen (Tjeckien har endast deltagit tre gånger sedan 2007 och sammanlagt skrapat ihop 10 poäng på sina tre försök).

Jag vill gilla det mer än jag gör. Jag tog till mig låten snabbt, men intresset för den försvann lika snabbt. Det är annars en typ av musik som jag skulle kunna tänka mig att lyssna på utanför dessa sammanhang. Känns som att de vill göra en mörk metallåt i stil med Evanescence eller Within Temptaion, men det händer ingenting. Och refrängen känns för anonym.

En av mina personliga favoriter i år! Jag blev överlycklig när Tjeckien skulle återkomma och med en sådan stark duo! Tyvärr är det ju en ballad som vid första anblick kan kännas rätt anonym. Men jag tycker att de har fått ett bra utgångsläge i semihalvan. Med den tyvärr dåliga historiken i bakgrunden för Tjeckien så inser jag att det nog kanske är kört för Tjeckien i år, men jag hoppas på att de går till final!

Först av allt vill jag bara säga att jag är glad över att Tjeckien kommer tillbaka till tävlingen och att man ställer upp med något seriöst för en gång skull. Det är en vacker ballad som har potential, men den känns på något sätt alldeles för tråkig och seg för min smak. Det är en av årets låtar som jag har gett minst lyssningar, så den kanske växer till sig när det är dags för scenframträdande. Men nu landar betyget inför på en tvåa. Jag tror inte att det blir någon fjärde gången gillt för Tjeckiens del, men kul är det åtminstone att de är tillbaka.

Israel var ett väldigt framgångsrikt land under slutet på 70-talet till mitten på 80-talet med flertalet pallplaceringar. 1978 tävlade gruppen Izhar Cohen & Alphabeta med låten "A-Ba-Ni-Bi". Låten var Israels första seger. 1983 kom Israel på en andra plats med låten "Chai" med sångerskan Ofra Haza. 1991 tävlade Israel med en riktig ESC-klassiker. Duo Datz framförde låten "Kan" som kom på en tredje plats det året efter Sverige och Frankrike.

Israel håller just nu på med en ökenvandring som landet aldrig tidigare skådat. Sedan 2011 har landet konstant missat final och dessutom varit långt ifrån i närheten att komma nära den åtråvärda 10:e platsen i semifinalen. Detta trots att landet faktiskt har skickat så etablerade artister som Dana International (2012) och Mei Feingold (2014). Av förklarliga anledningar är därför denna forna stornation ganska frustrerad nu och har inför i år ändrat sin uttagningsprocess igen. I år valde man ut en artist i programmet Hakokhav Haba, "nästa stjärnskott", där 16-årige Nadav Guedj till slut stod som segrare. Låten valdes sedan internt i tv-bolaget och blev "Golden Boy", en låt som har verkar lida av multipel personlighetsstörning.

Först ballad, sen modern r'n'b och sen dance med etno. Man blir förvirrad. Och frågan är hur detta tas emot av Europa. För när man mixar allt detta så blir det ett spretigt musikaliskt verk som kanske inte alla uppskattar. Dock får vi ju definitivt konstatera att detta, i huvudsak iallafall, är en upptempolåt. Således har den en fördel mot alla andra bidrag i semifinal 2, och det får iallafall mig att tro att Israel faktiskt får bryta sin 5-åriga ökenvandring i år. Men detta är inget som borde funka när konkurrensen tätnar i finalen, och även om Nadav sjunger hyfsat är årets israeliska bidrag bara ytterligare en fotnot i årets Eurovision.

En helt okej låt. Början känns lite lam, men när den på riktigt kör igång, så bli den ju riktigt bra. Det känns som om låtskrivarna skulle haft världens beslutsångest och skrivit tre låtar, och kört ihop alla till en låt. Men bättre än ingenting!

Här är ytterligare ett land jag önskar framgång i årets ESC mycket på grund av att de har skickat två superlåtar de senaste åren men bägge bommade final kraftigt. Israel har dessutom inte varit i final sedan 2010. Tyvärr är årets israeliska låt en hopblandning av alla möjliga musikstilar och det blir bara rörigt av alla stilar. Gör om, gör rätt.

Jag rycks verkligen med i de Mellanöstern-inspirerade rytmerna. De i kombination med det mer västerländska soundet smälter faktiskt ihop väldigt bra. Jag blir helt enkelt glad av detta. Och vad är bättre än glädje? Dock är jag orolig för att Israels politiska läge kommer göra det svårt för dem att nå final eller ta någon högre placering.

Schysst låt som verkligen är varierad i musikstilarna vilket gör det intressant. Bästa delen är refrängen samt delarna innan refrängen. Inledningen känns lite svag och även RnB-delen i verserna håller kanske inte måttet till 100% men som helhet är det klart godkänt och är absolut en låt som ska till final!

Härliga rytmer i låten som får mig att vilja dansa loss. Israel hade en av tävlingens mest underskattade låtar ifjol, som i mitt tycke var det bästa bidraget då. I år tycker jag inte att man kommer upp i samma nivå. Israel behöver kvalificera sig till final. Man har precis som Portugal stått utanför finalen sedan år 2010. Säkerligen har det också tyvärr med politiska orsaker att göra. Sångaren Nadav ser äldre ut än 16 år, håll med om det.

Något av det bästa som Lettland genom tiderna tävlat med fick vi se förra året, då Aarzemnieki uppträdde med låten "Cake To Bake". Trots att det talades om att låten troligtvis handlade om droger, så fick den mycket kärlek från Europa. Dock inte tillräckligt. Förutom den så tävlade Lettland år 2007 med ett gäng höghattade herremän, som sjöng låten "Questa Notte". De här killarna kallade sig Bonarparti.lv. Och året därpå kom Lettland med alla barns favorit! Gruppen Prates of the sea, med den klockrena "Wolves of the sea" fick representera landet den gången.

Medan Israel har varit ute på en ökenvandring sedan 2011, har Lettland faktiskt varit ute på samma ökenvandring sedan 2009. Letterna har dessutom haft oturen att hamna helt sist i sina semifinaler - 3 gånger under dessa 6 år! Landet som ju vann så sent som 2002 (Marie N - "I Wanna") har alltså sedan dess blivit rejält ratat av Europa. Frågan är ju vad det hela beror på, men när man tittar på vad de senaste bidragen har handlat om: att baka kakor (2014), att få telefonsamtal från Mick Jagger (2012) och trafikstockning i Ryssland (2009), så förstår vi att letterna nog kanske får skylla sig själva.

Årets lettiska artist heter Aminata Savadogo, vars pappa är från Burkina Faso i Afrika - därav det exotiska efternamnet. Låten heter "Love Injected" och kan väl närmast beskrivas som en suggestiv avant-garde version av "Euphoria". Och jag tycker nog man kan dra många jämförelser med "Euphoria" - Aminata kan nog gott jämföras med en lettisk Loreen och röstinsatsen är helt klart jämförbar med Loreens. Skillnaderna mellan låtarna är dock också påtagliga. Medan Loreen bjöd på en minnesvärd scenshow så har Aminata långt kvar dit - dessutom är låten inte alls så svängig och dansvänlig som "Euphoria". Tvärtom kör man helt på suggestiviteten och försöker skapa nått helt nytt - vilket i och för sig gör låten minnesvärd, men drar också ned tempot rejält. Detta gör att åtminstone jag får svårt att känna mig berörd av låten och frågan är hur pass mycket den faktiskt kommer sticka ut nu när tempot bland alla andra bidrag också är så lågt. Lettland känns därför som ett osäkert kort i år, men vi slipper iallafall baka kakor eller få telefonsamtal med Mick Jagger. Detta är därför det mest seriösa bidrag vi har hört från Lettland på länge - och därför hoppas och tror jag på en finalplats för dem.

Men, det här var ju verkligen tråååååååkigt!!!!! Och dåligt. Faktiskt tråkigt! Usch! Noll poäng.

Nu är det fjärde låten på raken som jag ger ett poäng till och jag förstår inte nu när värdlandet får sätta ordningen själv att de ska lyckas sätta de fyra sämsta låtarna i rad. Det känns som om sångerskan skriker hela tiden och att det aldrig blir refräng.

Det här är en av tävlingens absolut sämsta låtar. Det är skrikigt och oerhört obekvämt.

Jag hade stora förväntningar på Lettland sedan de i höstas sa att de skulle byta uttagning för att lyckas bättre i Eurovision men blev besviken när de valde ut en så tråkig låt. För mig blir det här bara en i raden av bottennapp.

Intetsägande och tråkig låt. Det blir ingen final för Lettland i år heller gissar jag på.

Azerbajdzjan har sedan debuten 2008 haft succé samtliga år, utom förra året. Topp 10 inklusive en seger på så kort tid, inte illa! Vad finns det då att hämta från Azerbajdzjans forna ESC-bidrag? Ja samtliga bidrag utom det första ("Day After Day") bidraget har haft helt eller delvis svenskupphov och i de flesta fallen har det varit ballader, som exempelvis Safuras "Drip Drop" (2010) och Sabina Babayevas "When the Music Dies", den senare tävlade för landet på hemmaplan 2012. Men den låt som kanske är allra bäst från detta land är tveklöst AySel & Arash med låten "Always" från 2009 - som slutade trea i finalen.

Jag brukar varje år klaga på det faktum att det alltid försiggår fuffens och oegentligheter kring Azerbajdzjans deltagande i Eurovision. Senast 2013 förekom rapporter om mutningsförsök och utdelande av gratis telefonkort till potentiella telefonröstare. Att landets eget värdskap 2012 dessutom kantades av brott mot mänskliga rättigheter, mutor och censur gör inte saken bättre. Ändå brukar alltid landet lyckas väl i Eurovision med idel topp-5 placeringar som följd. Förra året gick de dock på en rejäl mina för första gången och slutade på en chockartad 22-plats i Köpenhamn.

I ett försök att återupprätta sin stolthet så tar de nu hjälp av en veteran, nämligen landets första ESC-deltagare - Elnur Hüseynov, som var "ängeln" i duon Elnur & Samir (2008). Ni som minns det bidraget minns ju att det var en ängel och en djävul som sjöng opera mot varandra. I år har han dock skippat änglakostymen och operan - tack för det!

Däremot fortsätter landet att undvika inhemska låtskrivare, till förmån för svenska. Sandra Bjurman stod bakom alla azeriska bidrag mellan 2010-2012, inklusive deras vinnarlåt "Running Scared" 2011. I år heter bidraget "Hour of the Wolf" och är väl i princip specialskriven till Elnur, som verkar vara som klippt och skuren för låten. Emellertid är detta ett av de minst moderna och mest klassiska av de azeriska bidragen genom åren - detta bär verkligen inte med sig något som känns "2015". Tvärtom får man en känsla av att operaambitionerna fortfarande spökar för Elnur, och någonstans känns detta mer som ett musikalnummer... Frågan är hur det kommer se ut på scenen? Storsatsningarna på scenframförandet är ju Azerbajdzjans signum - hur kommer det bli i Wien? Ett svårt bidrag att betygsätta, men finalplatsen är lika säker som amen i kyrkan!

Ingen överraskning längre att Azerbajdzjan skickar en låt av en svensk låtskrivare. Låten känns på något sätt rätt så typiskt Azerbajdzjansk vilket blir lite tråkigt i längden. Men inte än. Gillar det här!

Azerbajdzjan skickar som vanligt en pampig ballad som är skriven av svenska låtskrivare. Jag tycker att det är en av de bättre balladerna som Azerbajdzjan har skickat. Extra kul är det att de väljer Elnur som var med redan 2008 och då spelade den skönsjungande opera-ängeln. Om ni ser video får ni gärna se om ni ser kopplingen till Dalarna i videon.

Jag förstod mig inte på den här låten i början. Förstod inte vad som tilltalade folk. Men med tiden har jag börjat uppskatta den mer och mer. Idag är den en av mina favoritlåtar. Dock är jag rädd för att många, precis som jag, kommer behöva mer än en lyssning för att uppskatta låtens storhet. Kanske årets bästa manliga sångröst?

Försök att hitta fem fel i framträdandet och du kommer inte hitta några. Ändå blir jag helt ointresserad av numret. Dessutom börjar jag bli trött på att Azerbajdzjan aldrig skickar något mer lokalt skrivet. Att ta hjälp från andra hela tiden börjar nu kännas ganska desperat. Men såklart kommer låten att gå till final...

Azerbajdzjan är kända för att skicka låtar med bra produktion och hög kvalitet samt duktiga artister med svenska upphovsmän. Årets bidrag är inget undantag. Det är långt ifrån någon personlig favorit för mig, men visst fångar den mitt intresse. Jag är rätt säker på att man placerar sig högt i årets tävling. I fjol placerade man sig i botten av ESC-finalen. Det är landets hittills sämsta placering på sina sju framträdanden.

Island är det enda landet i Norden som aldrig har vunnit ESC men som vid två tillfällen har varit nära att göra det (1999 och 2009).

Trots att de aldrig har vunnit så har Island tävlat med en hel del bra bidrag genom tiderna, oftast har bidragen fått sämre slutplaceringar än vad de förtjänat. Alla minns säkert den vackra isländska balladen "Ég á líf" som Eyþór Ingi Gunnlaugsson framförde i Malmö 2013. Den gick förvisso till finalen men hamnade på sjuttonde plats.

En annan favorit hittas i det forna "Nordiska rådets" husmedlem Eiríkur Hauksson som tävlat för Island inte mindre än två gånger: 1986 och 2007 (samt en gång för Norge 1991). Samtliga medverkansår har det gått sisodär för honom. Senaste försöket tog han sig ej vidare till finalen det året.

En ytterligare favorit som detta fantastiska land har bjudit på är 2003 års bidrag "Open Your Heart" som Birgitta framförde. Låten gick ut först i finalen det året och tog hela Europa med storm. Totalt sett hamnade låten åtta.

Vårt kära vikingaland i norr har sedan 2008 permanentat sig i finalen - och slog dessutom 2009 till med en andraplats bakom Rybak (Yohanna - Is it True?- för övrigt ett av de mest magiska framförandena någonsin). Men hennes framgång var ett undantag, och på senare år har Island hållit till runt sådär 17:e plats i finalresultaten. Tanken är väl att María Ólafsdóttir ska förbättra den statistiken i år. María är något av en musikalstjärna på Island, som spelat i både Sound of Music och Ronja Rövardotter. Emellertid var hennes vinst i den isländska uttagningen inte given. Juryn placerade henne som 4:a i finalens första omgång (av total 7 bidrag) medan folket placerade henne som 2:a - vilket gjorde att hon ändå hamnade i "guldfinalen" mot det bidrag som fick flest poäng av folket (och juryn) i första omgången. I guldfinalen vände dock alla siffror, och María fick plötsligt flest röster - och avgick med segern. Intressant nog tilläts för första gången engelska i den isländska finalen, och för första gången fick därför Island ett vinnarbidrag på engelska. Tidigare har ju de isländska bidragen fått översättas till engelska efter den finalen - men i år behövs alltså inte det.

Tyvärr så har jag personligen problemet att detta inte alls intresserar mig. Islänningarna har en genuint nordisk musiksmak, och brukar därför alltid skicka intressanta bidrag till Eurovision - hört ifrån svenska öron. I år så är låten dock helt platt och känns mer som en dussinlåt som vilken som helst som hörs på radion då och då. Inget lyft, inget minnesvärt - ingenting som måste till för att ta sig långt. Utan att vi ännu har sett framförandet i Wien, så kan vi dock konstatera att Island har rejäl uppförsbacke nu, och jag tvivlar på någon bra placering för landet. Speciellt då man hamnar bakom ett mycket liknande bidrag från Azerbajdzjan - och det betydligt mer minnesvärda svenska bidraget som kommer efteråt. Finalplatsen känns osäker...

Kommer nog aldrig glömma "Eg A Lif", som är min absoluta favoritlåtar från Island genom tiderna. Men inte heller den här är dålig. Precis som senare talare kommer konstatera, så är det här en riktig, hederlig, gammal schlager! Härligt!

Åh, jag gillar verkligen Islands bidrag i år, det är en av mina favoriter i år. Känns som den enda riktiga klassiska schlagern i startfältet. Om den hade kommit 2005 hade vi snackat om vinstchans. Nu kom den 10 år försent tyvärr och får räkna med en bottenplacering i finalen.

Jag vill gilla det här mer än jag gör. Jag tycker Maria är väldigt söt och sången är det inget fel på. Tyvärr får jag inte ut något vettigt av den här låten. Även om den sticker ut så känns den väldigt platt och enkel. Jag brukar vanligtvis gilla Island, men i år är jag inte lika förtjust i det.

Här får jag känslan av en artist som har lika positiv energi som Amy Diamond och Zara Larsson och det är bra. Jag känner dock med låten att den hade behövt ytterligare lite till för att bli riktigt bra. Däremot sticker den ut från andra lugnbidrag så jag tror att Island absolut kan gå till final. Räknar dock inte med vinst.

Island ställer i år upp med en modern. känslosam och glad uptempo-balladlåt med en härlig sångerska. Jag tycker att låten är relativt bra. Island tävlar sällan med låtar som jag ogillar. Hoppas att de kvalar in till final och får en bra placering. Det blir ingen topp-placering i år, men final borde det kunna bli.

Sverige är ett av få länder som det gått riktigt bra för genom åren. Med bara två jumboplaceringar (varav den senaste 1977 eller 2010 hur man nu vill se på det) och endast tre års frånvaro sedan debuten (och då av fri vilja) så har det gått hyfsat för Sverige i denna musiktävling. Var hittas då de riktiga topparna? Ja den främsta favoriten torde vara Loreens "Euphoria" som tog hem segern för Sverige 2012 och som gjorde att Malmö fick stå värd 2013. Överlag har det varit bra bidrag som tävlat på 2010-talet, så om vi lämnar detta decennium och backar tiden en bit hittar vi två klassiker som nog många kan relatera till. Dels är det Charlotte Nilssons (nu Perrelli) "Take Me to Your Heaven" som vann ESC 1999 och sedan Roger Pontares "When Spirits Are Calling My Name" som tävlade för Sverige på hemmaplan år 2000. Det är svårt att hitta en ultimat topp 3 på hemmaplan så därför läggs Perrellis andra försök med låten "Hero" år 2008 till, en låt som förtjänade att komma högre än 18:e plats i ESC-finalen.

En detalj som kan nämnas i sammanhanget är att i Eurovisionens poängliga över totalpoäng genom åren skiljer det endast 81 poäng mellan ettan Storbritannien och tvåan Sverige!

Vi kanske har lite svårt att inse det, men Sverige upplever faktiskt något av en ny storhetsperiod i Eurovision just nu. Under de senaste 4 åren har vi hamnat i topp-3 tre gånger, varav vunnit en gång. Jämför vi med tidigare framgångsperioder, ser vi att vi hade liknande resultat 1983-1985 (två tredjeplatser, en vinst) och under 90-talet (två vinster, två tredjeplatser). Sveriges dominans i Eurovision de senaste åren kan väl närmast jämföras med Azerbajdzjans mellan 2009-2013, men inte ens de lyckades få tre topp-3 placeringar inom loppet av en fyraårsperiod. Lite längre tillbaka så hade ju dock Ryssland tre succéår 2006-2008 där de lyckades både vinna (2008) och ta en andraplats (2006) och en tredjeplats (2007). Men om Sverige tar ytterligare en pallplats i år - vilket allt talar för just nu, kommer Sveriges dominans endast överträffas av Irlands under 90-talet när landet tog 5 pallplatser på 6 år (1992-1997).

Det är stort tryck på Måns nu: oddsen och många experter sätter Sverige som favoriter till vinsten i Wien. Faktum är att oddsen för en svensk vinst redan nu ligger på ca 2,40 i jämförelse med 2:an Italien på ca 4,50. Men ett antal frågetecken återstår: Dels vet vi inte hur scenframförandet kommer att se ut i Wien, eftersom man har blivit tvungen att göra om bakgrundsprojektionen. Tydligen var streckfiguren möjlig plagiat från en populär musikvideo (ja, tydligen kan man plagiera streckgubbar). Dels vet vi inte hur det kommer att låta, då den inspelade bakgrundskören i Melodifestivalen måste framföras live i ESC. Således kan allt komma att låta annorlunda i Wien. Men det vi med säkerhet vet, är att streckgubbarna (oavsett hur de ser ut) kommer bli ett viktigt dragplåster, som säkerligen kommer göra Måns helt unik i årets ESC. Vare sig om man gillar låten eller ej, kommer detta att bli ett minnesvärt nummer - ett faktum som kan leda till en ny svensk Eurovisionvinst. Personligen anser jag att det finns många bättre låtar i årets Eurovision, och t.o.m. i årets Melodifestival. Men jag kan inte förneka att "Heroes" förmodligen har det mest minnesvärda framförandet i svenska schlagerhistoria - med möjligt undantag av ABBAs Waterloo när dirigenten Sven-Olof Walldorff var utklädd till Napoleon.

Måns Zelmerlöw var årets absolut klaraste Mellovinnare i alla fall. I Eurovisionen i Wien tror jag att han kan klara sig riktigt bra! Jag älskar låten, den har liksom allt som man kan önska sig! Fantastiskt! Grattis Sverige, ni har goda chanser i år!

Om jag hade röstat med hjärtat i årets Melodifestival hade jag röstat på Magnus Carlssons svängiga schlager eller jojk-Jon. Nu röstade jag med hjärnan och tänkte vad som är bäst att skicka för att Sverige ska komma så högt upp i resultatlistorna som möjligt och då röstade jag på Måns. Det enda som bekymrar mig är att Sverige går ut efter Island som har semifinalens mest poppiga och glada låt. Efter det kommer Sverige. Hur tänkte Österrike där?! De kunde placerat de bidragen så långt ifrån varandra som möjligt för mer genrespridning.

Det känns rätt självklart att detta är en av förhandsfavoriterna. Det är modernt och låter rätt bra. Det är uppåt och rätt catchigt. Och med en lika bra scenshow som i Melodifestivalen så kan det gå riktigt bra för Måns. Personligen är jag inte världens största fan av låten. Det är inget jag skulle tänka mig att lyssna på utanför tävlingen. Men det är ändå bra på något sätt. Låten har sin charm och sticker ut. Och självfallet finns det en del av mig som alltid hoppas på en topplacering för Sverige.

Det är svårt att försöka bedöma sitt eget lands tävlingsbidrag så därför ska jag försöka vara så neutral jag kan. Först och främst, det som talar för Måns att gå till final är att han är ensam i sin genre i år. Det finns ingen annan som har en sådan här upptempolåt som "Heroes" är vilket gör att den sticker ut i mängden av ballader och lugntempolåtar som finns i startfältet. Det som däremot talar mot Måns är att Heroes är för mig ingen vinnarlåt. Jag vill därför sätta Måns på topp 10 men inte på segerplats. Skulle han vinna i finalen (om han går dit) kommer han nog få det tufft. Jag tror alltså inte det blir med någon Loreen-marginal denna gång vid en eventuell seger. Men låten är bra och den växer för varje lyssning vilket är bra!

Efter att Måns korats som vinnare av Melodifestivalen, kom oddsen som visar att Sverige återigen är favorit att vinna Eurovision. Riktigt skoj faktiskt. Jag var aldrig något större fan av "Heroes" från början, men ju mer jag har lyssnat på låten har jag tagit till mig den. Måns var en värdig vinnare och jag är säker på att han kommer göra Sverige & alla hans fans stolta.

Några av våra favoriter från Schweiz:

• Egon Egemann - "Musik klingt in die Welt hinaus" (1990)
• Vanilla Ninja - "Cool Vibes" (2005)
• Paolo Meneguzzi - "Era stupendo" (2008)

Schweiz vann den allra första upplagan av Eurovision 1956 (Lys Assia - Refrain), men sedan dess har det mest bara gått utför för den lilla alpnationen. Sedan 1993 har de aldrig varit i närheten av en ny pallplats och deras bästa placering sedan dess är 8:e platsen med "Vanilla Ninja - Cool Vibes" (2005). Den gruppen kom för övrigt också egentligen från Estland... Sedan det nuvarande semifinalsystemet infördes har landet bara kvalificerat sig till finalen två gånger - senast ifjol med Sebalter. Landet har alltså haft lite svårt att hänga med sina grannar Tyskland och Österrike som båda har tagit en vinst var de senaste 5 åren.

Årets schweiziska bidrag sjungs av 25-åriga Mélanie som har mauritisk bakgrund. Hon har faktiskt också studerat musik i Brighton - en stad som vi svenskar givetvis har en speciell musikalisk anknytning till. Men det verkar inte hjälpa, iallafall om vi kikar på vad experter, odds och fans verkar säga om bidraget. Landet återkommer bland favoriterna till att komma sist. Detta har jag lite svårt att förstå - i mina öron låter detta bra. Mélanie kan dessutom sjunga live och får hon dessutom bara rätt hjälp på scenen i Wien så har jag inga problem med att se detta i finalen. Detta är en suggestiv halvtempoballad, i "Euphoria"-genren, även om Mélanie givetvis inte kommer upp i samma klass som Loreen. Men i jämförelse med Lettlands liknande bidrag, så känns denna betydligt vassare och snyggare. Varför gillar inte folk det här? En solklar finalist i min bok!

Det här var ju en intressant låt. Den tror jag kommer dela känslor i Europa, lika som den delar mina känslor. Jag har ingen aning om vad jag ska tycka om den...

Jag är rätt kluven till Schweiz låt i år. Ena stunden gillar jag den och i andra tycker jag att det känns som en typisk radiopoplåt som vi har hört alldeles för många gånger. Kul om Schweiz får gå till final nu när ESC hålls i grannlandet.

Det här är en låt som gått lite upp och ner för mig. I början tyckte jag att den var riktigt bra och sedan mindre bra. Nu hamnar jag någonstans i mitten. Men jag unnar den här låten framgång för sångerskan är duktig och låten svänger riktigt bra.

Jag gillade Timebelles låt i den nationella finalen bättre, men med tiden har jag lärt mig uppskattat Mélanies låt också framförallt efter att musikvideon tillkom. Det är också bra att Sverige får Schweiz efter sig i startordningen för det blir en ganska bra kontrast än exempelvis om vi hade fått Azerbajdzjan/Cypern precis före eller efter. Jag tror att det kan gå ganska bra för Schweiz i år och det vore kul om det gjorde det efter några mellanår som Schweiz har haft i tävlingen. Förhoppningsvis växer låten mer under liveframträdandet i Wien.

En riktigt grym sångerska, men en för mig helt ointressant och tråkig låt. Varken bra eller dåligt blir helhetsbedömningen. Schweiz har sedan semifinalerna infördes alltid ställt upp med något som har fallit mig i smaken, enda tills i år. Med det sagt så tror jag ändå att det kommer att gå bra för Melanie och Schweiz i år.

Cypern har aldrig vunnit ESC och har aldrig varit riktigt nära heller men vi ska visa er några av Cyperns bästa bidrag. 2005 försökte Constantios Christoforou med låten "Ela ela (Come baby)". 2007 var det dags för Evridiki som försökte med låten "Comme ci, comme ça". 2012 framförde Ivi Adamou en låt som ni säkert känner igen, "La, La Love" hette bidraget och låten blev en stor sommarplåga på radion i b.la Sverige.

Cypern debuterade faktiskt redan 1981, och dängde då till med en 6:e plats. Detta skulle visa sig bli landets näst bästa placering fram till dags dato - eftersom landet bara lyckats överträffa den placeringen med tre femteplatser (1982, 1997 & 2004). Istället är ju landet mer känt för sin obligatoriska 12:a till Grekland, vilket ju kanske talar sitt tydliga språk om hur minnesvärda de cypriotiska bidragen brukar vara.

I år skickar man den slipade sångaren John Karayiannis till Wien, en kille som försökt vinna Cyperns biljett till Junior Eurovision Song Contest ett antal gånger. Till skillnad från artisterna från San Marino, lyckades John aldrig med bedriften att ta sig till JESC. Som plåster på såren får han dock representera sitt land i den "riktiga" upplagan av Eurovision istället. Låten "One Thing That I Should Have Done" påminner emellertid mer om "Tears in Heaven" med Eric Clapton, än en modern Eurovisionlåt. Något säger mig därför att Cypern kommer få det svårt, i synnerhet i konkurrens med alla andra ballader i startfältet i år. Medan John visserligen sjunger hedersamt bra, så räcker inte låten till för att sticka ut tillräckligt i tävlingen. Jag kan helt enkelt inte se denna låt ta sig till finalen.

Jag gillar det här. Och det här är också något som Eurovisionen brukar gilla. En sköna balladaktig låt, som jag nog tror kommer funka fint. Frågan är bara ifall vi inte hört det här redan alltför många gånger tidigare?

Cyperns bidrag i år är väldigt fint men i detta balladträsk som det är i år så kommer Cyperns låt lätt att glömmas bort speciellt om man bara lyssnar på det en gång. Jag har lyssnat några gånger på låten och tycker mer och mer om det för varje gång jag lyssnar på det.

Jag tycker att det här är fint och stillsamt. Man får en skön känsla av den på något sätt. Ibland behöver man inte göra det mer komplicerat än såhär för att få till en schysst låt. Dessutom är texten rörande och allt matchar bra med sångarens röst.

Sådana här låtar brukar det gå bra för. Se bara på Cypern 2004 eller Belgien 2010 - topp 10 bägge gångerna! Så jag tänker inte avfärda det här som trist eller så, utan det här kan nog och kommer nog gå riktigt bra. Det sticker ut på sitt sätt just för att det bara är han och inget mer. Hade lika gärna kunnat vara a capella så hade det funkat lika bra. Det här är ett farligt bidrag i startfältet.

Kul att återse Cypern i tävlingen igen. Årets bidrag är verkligen en fin och avskalad, gripande, simpel sång som jag misstänker det kan gå rätt bra för i Wien. John sjunger fantastiskt, men det här är nog ett bidrag som delar åsikter. Antingen tycker man det är vackert och fantastiskt eller så tycker man att det är rena sömnpillret. Bedöm själva. Kan tillägga att jag älskar remixen av denna låten.

Några av våra favoriter från Slovenien genom åren:

Nuša Derenda - "Energy" (2001)

Anžej Dežan - "Mr Nobody" (2006)

Alenka Gotar - "Cvet z juga" (2007)

Det lilla alplandet Slovenien har sedan sin debut 1993 skickat bidrag av närmast skandinavisk karaktär till Eurovision. Tyvärr är det sällan som detta uppskattas av resten av Europa, och deras bästa placering är två 7:e-platser (1995 & 2001). Jag kan inte riktigt förstå denna avsaknad av framgångar, då låtar som "Cvet z Juga" (2007) och "Verjamem" (2010) tillhörde de årens absolut bästa låtar enligt mig - och ingen av dem kom i närheten av en bra placering.

I år har landet dock, iallafall enligt mig, sin bästa chans kanske någonsin. Duon Maraaya valdes ut att representera landet - en duo som faktiskt har haft lite internationella framgångar. Marjetka och "Raay" är gifta och har 2 barn, men producerar sedan några år tillbaka inte bara barn utan även musik tillsammans. Bidraget "Here for You" är kanske det starkaste upptempobidraget i semifinal 2, och försöker sammanföra influenser från både "Euphoria", lite traditionell slovensk etno, och modern dance. Även om det kan låta som en konstig blandning så tycker jag att det funkar bra och blir ett fullkomligt perfekt avbrott från balladerna ett tag. Jag kommer bli väldigt arg om detta inte tar sig till final, för här har Slovenien faktiskt hittat ett guldkorn. Bra sångerska, bra låt - och förhoppningsvis ett scenframförande som är spektakulärt. Helst dock utan danserskan som spelar luftfiol.

Både bra och dåligt hittar jag i den här låten. Ena stunden känns det som om det här är något helt nytt och fräscht, och nästa stund känns det som burkmat. Det faktumet gör att jag inte alls kan koncentrera mig på att gilla låtens fräscha delar.

Det svänger om Slovenien och jag gillar det! När jag lyssnar på låten känns det som jag lyssnar på något nytt som jag inte har hört förut. Hennes röst är fantastisk och stråkpartierna lyfter hela låten! Slovenien är ett land jag önskar det ska gå bra för på grund av att de har haft bra låtar med tidigare och floppat. De har bara varit i final tre gånger de senaste 10 åren och förtjänar verkligen en finalplats med denna superlåt!

Jag tycker inte det här är dåligt. Men det är heller inget jag skulle välja att lyssna på utanför dessa sammanhang. Slovenien försöker verkligen i år och jag tror faktiskt det kan gå bra för dem. Det är lätt att ta till sig låten och tycka om den. Den sätter sig på hjärnan och framför allt så är den unik. Men jag förstår inte grejen med hörlurarna.

Slovenien tävlar nog med årets mest udda bidrag och frågan är hur det ska gå då. Bägge artisterna bär stora hörlurar (varför kan man undra, dessutom på i princip alla bilder). Jag undrar om det är kanon eller kalkon, men man kan i alla fall säga att det svänger om framträdandet i alla fall. Och det är positivt när det är så många ballader i startfältet.

Slovenien tillhör en av de dolda favoriterna i årets tävling. När alla pratar om b.la Australien och Sverige som storfavoriterna till segern, så sticker det här bidraget fram som en farlig outsider. Sångerskan har en udda röst och låten är medryckande och bra och kan säkerligen kan ge Slovenien sin bästa placering i modern tid. Jag tycker helt klart att detta bidraget är intressant.

Tre favoriter från Polens ESC-bidrag genom åren:

Anna Maria Jopek - "Ale jestem" (1997)

Ich Troje - "Keine Grenzen - Żadnych granic" (2003)

Ich Troje feat. Real McCoy - "Follow My Heart" (2006)

Polen gjorde sin comeback i Eurovision ifjol, när Donatan & Cleo vände upp och ned på schlagervärlden med den porrmässiga raplåten "We are Slavic". Jösses vad kritiken om sexism haglade ifrån Sverige, ändå fick Polen iallafall 2 poäng ifrån Sverige! Man hade dessutom kunnat sluta total 5:a i slutresultatet om alla poäng hade följt telefonomröstningen! I det fallet hade Polen dessutom fått 12 poäng ifrån Norge!

Med ökat självförtroende, men förmodligen också skamkänslor, så har polackerna i år valt att skicka något helt annorlunda till Eurovision. Detta är i princip så långt ifrån porrig hip-hop som går att komma. Monika Kuszynska heter artisten - som kommer att bli den första rullstolsburne artisten i Eurovisionhistorien. Monika är nämligen förlamad från midjan och ned efter en trafikolycka sedan några år tillbaka - men har trots det fortsatt att sjunga, vilket gjort henne mycket omtyckt i Polen. Nu kan vi givetvis fundera på om detta kommer påverka röstningen på något sätt - det är ändå första gången en rullstolsbunden tävlar i Eurovision. Samtidigt är låten helt enkelt bara jättetråkig, och hade med någon annan artist slutat långt bak i resultatlistan.

Nu är Monika dock den hon är, och hon har en mycket gynnande startplacering som sista bidrag i semifinalens startfält. Kan hon greja finalplatsen? Oerhört svårt att säga på förhand, men jag vill i alla fall konstatera att låten är enormt tråkig och har inget att göra i finalen - men Monika kan mycket väl ha det. Tveksam om Polen blir finalland i år, men tack vare Monika har de nog en chans i alla fall.

Kunde nu inte EBU hittat något intressantare slut på det här. Att avsluta semi 2 på det här viset kommer bli tråkigt och intetsägande, lite som Polens låt. Riktigt tråkigt, tyvärr.

Vi avslutar semifinal 2 med en ballad som är rätt tråkig och menlös tyvärr. Nu är det bara att vänta tills den 19:e maj och den första semifinalen i årets ESC!

Letar Polen efter sympatiröster när man sänder en rullstolsbunden sångerska? Från mig får de ingenting. En av de absolut tråkigaste låtarna i årets tävling. Dessutom är det den enda låten av årets låtar som jag alltid glömmer bort.

Semifinalen avslutas inte dåligt utan bara relativt ointressant även om sångerskan sjunger bra. Resultatmässigt skulle det kunna gå ganska bra i och med att Polen får starta sist ut i programmet då det historiskt sett har hittills varit få gånger som sista numret ut ej har gått till final. Så möjligen att Polen ändå tar sig till final.

Håller helt och hållet med Haris. En av de absolut tråkigaste låtarna i årets tävling. Det är absolut inget fel på Monikas sångröst. Hon är lätt en av årets bästa sångerskor, men dessvärre inte låten.