« Eurovision på 1970-talet

Eurovision på 1990-talet »

Den 25:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Haag i Nederländerna den 19:e april 1980. Marlous Fluitsma var programledare och Rogier van Otterloo var chefsdirigent.

Egentligen var det Israel som skulle stå värd den här gången men då Israel vunnit två år i rad hade det israeliska TV-bolaget IBA inte råd att arrangera en gång till så snabbt inpå. EBU fick tillfrågade både Spanien och Storbritannien, som bägge tackade nej, innan Nederländerna tog hand om jobbet. Det skulle sedan dröja fram till 2023 innan en liknande situation uppstod igen!

Finalen på liknande premisser som 1976

Tävlingen förlades alltså till Haag och arenan Nederlands Congresgebouw som tidigare hade använts vid 1976 års tävling, efter att Nederländerna senast arrangerat tävlingen. Tävlingsproduktionen återanvände en del av den scenografi som hade använts då bland annat för att spara pengar.

19 länder kom till start i tävlingen däribland alla som tävlat året innan utom Israel, som inte deltog på grund av att finalen inföll på Yom HaZikaron, och Monaco, som skulle göra comeback igen först år 2004. Däremot gjorde Marocko debut i tävlingen om än att den bara var för just det här året (landet har inte deltagit därefter).

Röstningssystem

I vanlig ordning delade varje lands ut poäng enligt följande skala: 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Nytt för året var även att poängen nu delades ut i ordning från 1 till 12, istället för att dela ut poängen utifrån startordningen. Detta för att göra omröstningen så spännande som möjligt.

Irland vann finalen

Tio år hade gått sedan Irland senast vann Eurovision och nu var det dags igen tack vare Johnny Logan och hans ”What’s Another Year”. Låten vann ganska överlägset övriga deltagare, inte minst tack vare de sju 12-poängarna han fick. En annan artist som kom tillbaka efter nio års väntan var Västtysklands Katja Ebstein som då som nu hamnade i toppen – då brons och nu silver! På tredje plats hamnade Storbritannien som därmed var tillbaka i toppen efter några års sämre slutplaceringar.

Hur gick det då för Sverige? Jo, efter ett par motiga år på 1970-talets andra hälft skickade Sveriges Television, som bolaget döpts om till, artisten Tomas Ledin med ”Just nu!” som stannade på tionde plats. Några tolvor var det däremot inte tal om, men en tiopoängare från Grekland får räknas som den högsta summan.

Den 26:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Dublin på Irland den 4:e april 1981 med Doireann Ní Bhriain som programledare och Noel Kelehan som chefsdirigent.

20 länder deltog vilket blev efter att samtliga länder som tävlat året innan utom Marocko och Italien stannade kvar samtidigt som Cypern debuterade och Israel och Jugoslavien gjorde comeback.

Spännande omröstning

I omröstningen delade varje lands jury ut poäng till tio favoritbidrag med de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Själva omröstningen blev spännande då den vinnande nationen Storbritannien vann med bara fyra poängs marginal mot tvåan. Under omröstningen växlade ledningen mellan Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Schweiz och värdlandet Irland och inför den näst sista poängrundan hade tre av dessa lika många poäng. Schweiz som då röstade gav sin åtta till Storbritannien och inget till Tyskland behövde efter en rundan få minst fem poäng för att vinna. Sverige, som röstade sist, gav också Storbritannien åtta poäng och därmed var segern ett faktum. Tyskland fick förvisso Sveriges 12-poängare men hamnade fyra poäng efter och stannade på andra plats.

Hur gick det då för Sverige?

Sverige hade för andra gången valt att skicka Björn Skifs till Eurovision. Sist han tävlade, år 1978, kom han på 14:e plats och denna gång blev det något högre, med en tiondeplats. Det kan noteras att Björn hade exakt samma startnummer som han hade 1978.

Den 27:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Harrogate i Storbritannien den 24:e april 1982 med Jan Leeming som programledare och Ronnie Hazlehurst som chefsdirigent.

Själva finalen avgjordes i den då nybyggda Harrogate International Centre som var den första Eurovision-arenan som kunde ta in över 2000 personer. Det var för övrigt sjunde gången som Storbritannien stod värd för Eurovisionen varav den tredje efter en vinst.

Länder som inte deltog

Startfältet utgjordes av två länder färre mot året innan, totalt 18 bidrag framfördes. Detta efter att både Frankrike och Grekland inte ville delta även om Grekland hade valt ut en artist och ett tävlingsbidrag. Övriga länder som deltagit 1981 var med det här året.

Västtysklands första vinnarlåt

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag. Vinnaren i finalen blev Västtyskland som under inledningen av decenniet hade fått två silvermedaljer och den här gången blev det alltså en första vinst tack vare sångerskan Nicole och hennes ”Ein bißchen Frieden” som vann med 61 poängs marginal mot tvåan Israel, medan Schweiz tog bronset. Finland kom sist och fick inte ett enda poäng.

Sverige representerades av gruppen Chips (som då bestod av Kikki Danielsson och Elisabeth Andreassen på scenen) som med sin sång ”Dag efter dag” lyckades ta upp Sverige till en åttondeplats. Det var faktiskt den bästa placering Sverige fått sedan ESC 1975.

Till historien hör att det hade kunnat bli två Chips-band på scenen i Harrogate, då även det irländska bandet med samma namn var mycket nära att vinna den irländska uttagningen. Men de förlorade och det blev istället The Duskeys som fick åka och tävla för Irland…

Den 28:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i München i dåvarande Västtyskland (numera Tyskland) den 23:e april 1983. Det var andra gången som Västtyskland arrangerade Eurovision dock den första efter en vinst (de hade arrangerat ESC 1957).

Under de första åren på 80-talet hade en del länder hoppat av p.g.a. ointresse eller andra prioriteringar, men 1983 var åtminstone tre tidigare bekantingar tillbaka i leken: Frankrike och Grekland, vilka bägge hade avstått 1982 års tävling, och Italien, som avstått tävlan både 1981 och 1982. Därför blev det 20 länder som kom till start i München. Däremot avstod Irland att delta just detta år.

Utdragen omröstning

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag med de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Själva omröstningen bjöd på mycket spänning då det länge var oklart vem som skulle vinna då ledningen växlade mellan Sverige, Luxemburg, värdnationen Tyskland och Jugoslavien. Till sist blev det Luxemburg som vann vilket var landets femte vinst någonsin.

Omröstningen kunde också ses utdragen i och med att alla poäng skulle presenteras på både engelska, franska och tyska. Den pågick i närmare en timme innan det var avgjort.

Carola tog Sverige till efterlängtad pallplats

I den svenska uttagningen 1983 hade den då 16-åriga Carola Häggkvist slagit igenom med dunder och brak när hon framförde sin ”Främling” och vunnit den svenska uttagningen överlägset övriga startfältet. Även i München blev det en stor succé och Carola klarade sig upp till bronsplats efter Israels Ofra Haza, vilket var Sveriges högsta placering på nästan ett decennium. Carola skulle sedan komma tillbaka till Eurovisionen, men det skulle dröja ett par år till…

Det kan även nämnas att Spanien och Turkiet fick dela på sistaplatsen det här året, bägge två utan att få ett enda poäng från något lands jurygrupp…

Den 29:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Luxemburg den 5:e maj 1984. Precis som vid de fyra andra tillfällen som Luxemburg arrangerat Eurovision efter seger användes Grand Theatre i Luxemburg City som arena.

Programledare för finalen var den då 19-åriga Désirée Nosbusch, som talade både engelska, franska, luxemburgska och tyska under kvällen medan veteranen Pierre Cao var chefsdirigent.

Två avhopp och en comeback

1984 års finalstartfält bestod av samtliga länder som tävlat 1983, utom Grekland och Israel som lämnade återbud. Israel lämnade återbud eftersom att Eurovision för andra gången sedan 1973 infölls sig på Yom Hazikaron medan Grekland lämnade av oklara skäl. Irland valde att återkomma efter ett års frånvaro, vilket gjorde startlistan till 19 länder.

Svensk seger med Herreys

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag. Högsta totalpoängen gick till Sveriges representant Herreys med låten ”Diggi-Loo Diggi-Ley”, vilket blev Sveriges andra ESC-seger genom tiderna. Däremot var Irlands Linda Martin bara åtta poäng från att gå om när alla poäng hade delats ut. Sverige fick dock poäng från alla jurygrupper varav 12-poängare från Cypern, Danmark, Tyskland, Irland och Österrike.

På tal om Österrike så var det deras bidrag som hamnade på sistaplatsen, vilket var den femte genom tiderna.

Till sist vill vi också nämna att Herreys gick ut som första låt och det här året är det hittills senaste året som första låten ut i en Eurovision-final har vunnit tävlingen…

Den 30:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Göteborg i Sverige den 4:e maj 1985 med Lill Lindfors som programledare och Curt-Eric Holmquist som chefsdirigent. Det var andra gången som Sverige fick arrangera och denna gång blev det alltså SVT i Göteborg som fick ta hand om värdskapet.

Två avhopp och två comebacker

Jugoslavien och Nederländerna, som bägge deltog i Eurovision 1984, valde att inte delta i Eurovision 1985. I bägge fallen på grund av att minnesdagar inföll på ESC-finalen. Däremot återkom Grekland och Israel till startfältet, vilket gjorde att startfältet inte tappade några länder till antalet i startfältet. Totalt 19 deltagare.

Startfältet utgjordes också av inte mindre än 13 artister som hade deltagit i Eurovision minst en gång tidigare, däribland Sveriges representant Kikki Danielsson, Norges duo Bobbysocks (då som soloartister vid olika tillfällen) och Israels Izhar Cohen.

Practical joke skapade ny tävlingsregel

Under programmet uppträdde programledaren Lill Lindfors med musiknummer och strax innan poängomröstningen bjöd SVT på en kupp där Lill låtsades tappa nedre delen av sin klänning för att sedan rädda situationen med att vika ned klänningen så att en ny kom fram. Detta var dock ett inplanerat practical joke som bara ett fåtal personer i produktionen kände till. EBU:s högste chef var däremot inte informerad om detta och till året därpå infördes en ny tävlingsregel som säger att man inte får ändra något i programmet från genrep till direktsändning.

Norge fick sin första Eurovision-vinst

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag med de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag. Det här året var det Norge som var favorit, även om Sverige ledde vid minst ett tillfälle, och när alla poäng hade delats ut var det Bobbysocks för Norge som vann. Det var Norges första ESC-vinst efter flera sämre placeringar varav inte mindre än 6 sistaplatser.

Däremot blev det väldigt jämnt i totaltabellens toppstrid då Norge vann med 123 poäng, följt av den västtyska gruppen Wind som var 18 poäng efter Norge och på tredje plats hamnade Sverige, bara två poäng efter Västtyskland.

Allra sist blev Belgiens Linda Lepomme som fick ihop sju poäng.

Den 31:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Bergen i Norge den 3:e maj 1986. Det var första gången som Norge arrangerade Eurovision och NRK hade lagt en stor budget på programmet. Åse Kleveland var programledare och Egil Monn-Iversen var chefsdirigent.

Isländsk debut

Fram till året innan hade alla nordiska länder utom Island tävlat i Eurovision och 1986 var det så Islands tur att också få vara med och tävla i Eurovision. Man skickade gruppen ICY som bestod av de tre artisterna Pálmi Gunnarsson, Eiríkur Hauksson och Helga Möller, var landets första representant och det blev inte riktigt en pangstart på debutåret då det slutade med en 16:e plats i resultatet.

I övrigt var det 20 länder som deltog i startfältet även om Grekland och Italien lämnade återbud. Övriga, utom Island, hade tävlat ett år tidigare.

Här ska det inflikas att från 1986 och alla år sedan dess har det varit minst 20 länder som årligen har tävlat i Eurovisions finaler.

Yngsta vinnaren genom tiderna

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

I finalens omröstning var det Belgien som vann – med den dittills yngsta vinnaren någonsin. Sandra Kim, som vinnaren hette, var vid tidpunkten endast 13 år gammal. Under finalomröstningen fick hon hela sju stycken 12-poängare och samlade ihop 176 poäng vilket var nytt rekord för tiden. På andra plats hamnade Schweiz medan Luxemburg blev trea.

Vid den här tiden fanns det inga åldersregler för de tävlande artisterna men fyra år senare infördes regeln att man måste vara minst 16 år gammal för att få tävla i Eurovision. Det gör att Sandra Kim förblir den yngsta vinnaren så länge den regeln finns kvar.

Sverige skickade duon Lasse Holm & Monica Törnell med den glada upptempolåten ”E’ de’ det här du kallar kärlek?” och lyckades bli femma i totalen.

Den 32:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Bryssel i Belgien den 9:e maj 1987 med Viktor Lazlo som programledare och Jo Carlier som chefsdirigent. Det var första gången som Belgien stod värd för Eurovision, ett år då tävlingen fick ett nytt deltagarrekord!

I och med att Belgien är ett tvåspråkigt land (franska och flamländska) var tanken att bägge dessa språkregioners TV-bolag RTBF och BRT skulle samarbeta för att ro projektet i land. Men i slutändan var det bara RTBF som höll i projektet. För första gången togs sponsorer in för att täcka kostnader, vilket för övrigt var helt enligt regelboken.

Inga debuter men två comebacker

Det här årets final fick 22 deltagarländer vilket var efter att EBU lyckades få med både Grekland och Italien igen. Då inga andra länder som tävlade året innan hoppade av blev det här för tiden ett nytt rekord.

Johnny Logan blev en historisk vinnare

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

I startfältet fanns bland andra Johnny Logan, som hade tävlat och vunnit Eurovision 1980. Nu var det dags för ännu en vinst och det innebar att han blev den första Eurovision-artisten att vinna tävlingen två gånger. Det skulle dröja fram till 2023 innan ytterligare en artist lyckades med denna bedrift.

Den västtyska gruppen Wind var också tillbaka i tävlingen och de tog andraplatsen med 31 poängs differens till Irland. På tredje plats letade sig den italienska duon Umberto Tozzi & Raf sig in. Allra sist med noll poäng blev Turkiets Seyyal Taner & Lokomotif.

Sedan ska vi också tillägga här att Storbritannien fick sin dittills sämsta slutplacering med sin trettondeplats. Det skulle också komma att bli landets sämsta placeringen under 1900-talet.

Svensk sommarpop gick inte hem

Sverige fortsatte att skicka glad sommarpop till Eurovision, och detta år var det dansbandssångerskan Lotta Engberg som fick tävla. Hennes låt skulle ha hetat ”Fyra bugg och en Coca-Cola” men eftersom titeln innehöll reklam för ett varumärke fick låten döpas om till ”Boogaloo”. Trots glada toner på scenen räckte det inte till mer än en 12:e plats.

Den 33:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Dublin på Irland den 30:e april 1988. Det var Irlands tredje gång som värdnation för Eurovisionen, varav den andra efter att Johnny Logan hade vunnit. Man använde sig av samma arena som vid senaste värdskapet som var en hall för bl.a. hästshower. Nytt var dock att man hade två programledare,  Pat Kenny & Michelle Rocca, för showen istället för bara en medan Noel Kelehan var chefsdirigent.

Arenan man använde sig av var inte så stor jämfört med den scen man hade byggt upp varför stora delar av rummet och även publiken aldrig syntes i bild.  På så sätt skapades en illusion om att rummet var större än det de facto var.

Cypern hoppade av tävlingen

Initialt skulle 22 länder ha tävlat, vilka var samtliga länder som tävlade året innan. Men en kort tid före finalen hoppade Cypern av då deras bidrag hade tävlat i en uttagning 1984. Det var då och är inte fortfarande tillåtet att tävla med bidrag som har framförts före ett visst datum och därför kunde låten inte delta. Cypern ställde därför inte upp och 21 länder kom till start.

Vinst med en poäng till tvåan

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt de fasta summorna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Själva omröstningen skulle bli mycket spännande och den skulle avgöras i den allra sista omgången. Inför den tredje sista röstningsomgången ledde Storbritannien ändå hyfsat stort på 133 poäng före Schweiz på 118 poäng. När Schweiz bara fick 1 poäng i den omgången såg det ut som att Storbritannien skulle vinna.

I den näst sista omgången röstade Portugal och deras jury gav bara 3 poäng till Storbritannien och 12 poäng till Schweiz, vilket gjorde att avståndet mellan dessa två länder krympte rejält. Och när sista juryn, Jugoslavien, röstade fick Schweiz 6 poäng och Storbritannien noll poäng varför Schweiz gick om med bara en poäng! Det här blev Schweiz första vinst sedan premiäåret 1956.

Tommy Körberg för Sverige – igen

Artisten Tommy Körberg hade tidigare representerat Sverige i Eurovision 1969, och år 1988 var det så dags igen. Denna gång framförde han balladen ”Stad i ljus”, som blivit en episk klassiker i sammanhanget. Någon episk klassiker blev det däremot inte i resultatlistan, då låten hamnade på 12:e plats av 21 tävlande. Strax över mitten med andra ord.

Den 34:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Lausanne i Schweiz den 6:e maj 1989. Programledare för sändningen var duon Jacques Deschenaux och Lolita Morena medan Benoit Kaufman var chefsdirigent.

Senast Schweiz hade arrangerat en Eurovision var på dess premiärår 1956. Denna final förlades till Palais de Beaulieu, som kunde ta in drygt 1800 personer i publiken.

22 länder deltog vilka var samtliga som tävlat året innan och Cypern som gjorde comeback efter det sena avhopp man gjorde året innan.

Sista gången med tävlande under 16 år i startfältet

Vid den här tiden i Eurovisions historia fanns det inga lägre åldersgränser för deltagande vilket möjliggjorde att artister i alla åldrar kunde delta. Just det här året tävlade två länder med minderåriga artister som var 11 och 12 år gamla. Efter tävlingen sågs detta över och från 1990 har det funnits en regel om att man får inte vara yngre än 16 år för att få delta i Eurovision Song Contest. Regeln gäller dock bara artister och inte låtskrivare.

I och med detta regelinförande kommer Belgiens Sandra Kim förbli den yngsta vinnaren genom tiderna i stora Eurovision. Hon var nämligen bara 13 år gammal vid sin vinst i Eurovision 1986.

Jugoslavien vann sin första Eurovision

Varje lands jury delade ut poäng till tio favoritbidrag enligt poängskalan (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Precis som året innan blev det en spännande seger och ett jämnt resultat i toppstriden. Men det var till sist Jugoslaviens Riva som tog hem segern och därmed hade de vunnit åtminstone en gång. Storbritannien fick för andra året på raken se sig snuvad på segern och intog istället andraplatsen för 12:e (!) gången. Danmarks representant Birthe Kjær lyckades bli trea, vilket landet även hade blivit året innan.

Sverige skickade för andra året på raken en Tommy till Eurovision. Detta år hette han Nilsson i efternamn och sjöng låten ”En dag”, som hamnade på fjärde plats. En stark avslutning för Sveriges del på decenniet 1980-talet.

Här ska också inflikas att 1989 års final är den senaste där sista låten ut i en ESC-final har vunnit tävlingen!