« Eurovision på 1960-talet

Eurovision på 1980-talet »

Den 15:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Amsterdam i Nederländerna den 21:a mars 1970 med  Willy Dobbe som programledare och Dolf van der Linden som chefsdirigent.

I och med att fyra länder delat på segern 1969 tillfrågades alla fyra om de ville stå värd. Det hela slutade dock med lottdragning där det blev Nederländerna som blev vald som värdland. Samtidigt var det en del kritik mot att det inte hade funnits någon skiljeregel för att bara kunna kora en vinnare i startfältet varför Finland, Norge och Sverige valde att helt bojkotta tävlingen 1970. Även Portugal uteblev och Österrike gjorde ingen comeback heller. Sveriges Radio-TV sände inte Eurovisionen det här året, men man var tillbaka igen i tävlingen året därpå.

Totalt tävlade 12 länder, vilket var rekordfå sett till antalet.

EBU inför skiljeregel

För att undvika att en liknande situation som inträffat 1969 skulle inträffa igen valde EBU att införa en skiljeregel som från och med 1970 års tävling gör att bara en låt kan vinna per år. Vid den tidpunkten sades det att om två eller fler bidrag skulle få samma totalpoäng skulle en ny röstningsomgång mellan dessa låtar hållas, men om det återigen hade blivit lika skulle bägge låtarna dela på förstaplatsen.

Irlands första vinst i tävlingen

Varje land hade en jury på tio personer där respektive jurymedlem fick ge 1 poäng till sin favoritlåt (undantaget det egna landets bidrag). När alla jurygrupper hade delat ut sina poäng var det Irlands Dana med ”All Kinds of Everything” som hade vunnit vilket var Irlands första seger, endast fem år efter landets ESC-debut. Bidraget fick ihop 32 poäng vilket var 6 poäng mer än tvåan Storbritannien som därmed fick sin sjunde andraplats genom tiderna. På tredje plats hittades Västtyskland. Allra sist kom Luxemburg, som inte fick ett enda poäng.

Den 16:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Dublin på Irland den 3:e april 1971. Programledare var Bernadette Ní Ghallchóir medan Colman Pearce var chefsdirigent.

Det var första gången Irland fick stå värd, men det skulle heller inta komma att bli den sista…

Många återkommare och en debutant

EBU hade infört en skiljeregel för att tydliggöra att endast ett land per år kunde vinna tävlingen. Detta gjordes efter finalen 1969 där fyra länder kunde dela på vinsten. Flera länder, däribland Sverige, Norge och Finland, valde att bojkotta finalen 1970 men 1971 var alla tre tillbaka i tävlingen igen. Även Portugal och Österrike gjorde comeback samtidigt som Malta debuterade, om än att debuten slutade med en sistaplats.

Nytt poängsystem infördes

Efter ett par år med samma juryupplägg förändrade EBU reglerna igen. Det nya sättet blev att varje land fick representeras av två personer där den ena skulle vara under 25 år och den andra över 25 år. Varje juryperson fick därefter betygsätta bidragen (utom sitt eget lands bidrag) med betyg från 1 till 5. Sedan lades betygen samman och det bidrag som hade fått högst totalpoäng vann.

I och med att skalan inte gick till noll kunde inget bidrag bli utan poäng och dessutom höjdes totalsummorna rejält, vilket bland annat märktes då vinnarlåten fick 128 poäng och bidraget på sistaplats fick 52 poäng.

Monacos första seger

Efter att jurypoängen hade delats ut var det Monaco som hade vunnit tävlingen, vilket var landets första vinst. På andra plats hamnade Spanien medan Västtyskland tog hem bronset. Intressant nog hade Västtyskland skickat samma artist som 1970 och då som nu fick artisten en bronsmedalj.

Sveriges representant var gruppen Family Four som slutade på sjätte plats med sin ”Vita vidder”. Det var för övrigt första gången en grupp representerade Sverige i Eurovision-sammanhanget.

Den 17:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Edinburgh i Storbritannien den 25:e mars 1972 med Moira Shearer som programledare och Malcolm Lockyer som chefsdirigent.

För fjärde gången i ESC-historien arrangerades tävlingen i ett land som inte hade vunnit året innan. I det här fallet fick BBC ta över värdskapet från Monaco i och med att Monaco inte kunde arrangera finalen, bland annat av logistiska skäl. Det var således fjärde gången som Storbritannien var värdland för tävlingen.

Monaco fanns däremot med på deltagarlistan tillsammans med resterande 17 länder som deltagit året innan. Således blev det ett år utan debutanter, comebacker och avhopp.

Poängsystemet förfinades

Under föregående år hade EBU infört ett nytt poängsystem med att varje land skulle ha två personer som betygsatte alla låtar istället för att ha större jurygrupper som bara delade ut enstaka poäng. Nytt för det här året var att EBU förtydligade att de två jurypersonerna skulle vara i specifika åldrar – den yngre skulle vara mellan 16 och 25 år och den äldre mellan 25 och 55 år. Varje juryperson betygsatte alla låtar, ej det egna landets låt, med poäng mellan 1 och 5. Sedan lades totalsummorna samman och vinnaren blev låten som fått högst totalpoäng. Ingen kunde bli utan poäng.

Luxemburgs tredje vinst – Sverige bottenplacerad

Monaco hade som tidigare nämnt vunnit tävlingen året innan och denna gång blev det Luxemburgs tur att vinna, för tredje gången ska tilläggas efter vinsterna 1961 och 1965. Storbritannien kom på andra plats och Västtyskland fick för tredje året i följd brons, den här gången inte med samma artist som de två tidigare gångerna.

Sveriges skickade för andra året på raken gruppen Family Four, men denna gång blev det inte lika lyckosamt som 1971, eftersom gruppen fick en snörpig 13:e plats.

Malta hade debuterat året innan och då slutat sist. Även den här gången slutade finalen med att Malta kom på sistaplatsen.

Den 18:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum på Grand Théâtre i Luxemburg den 7:e april 1973.

Helga Guitton var programledare och Pierre Cao var chefsdirigent.

Det var tredje gången som Luxemburg stod värd för tävlingen.

Israel debuterade – Malta och Österrike lämnade återbud

Efter 1972 års tävling valde två länder, Malta och Österrike, att lämna återbud för medverkan 1973. Malta skulle dock ha deltagit men valde att hoppa av i sista stund. Däremot fick tävlingen en ny debutant nämligen Israel som blev det första landet utanför det geografiska Europa att delta i tävlingen. Övriga länder som tävlat året innan var kvar varför deltagarlistan landade på 17 länder.

En intressant notering kan göras att det var första gången som kvinnliga dirigenter fanns med i programmet. En av dem var Monica Dominique som dirigerade för Sverige.

Språkregeln togs bort

Sedan 1966 hade Eurovision haft en språkregel som innebar att alla länder var tvingade att sjunga på sitt lands officiella språk. För Sveriges del innebar det att endast sjunga på svenska. Men 1973 valde EBU att tillfälligt ta bort denna regel vilket gjorde att bidragen kunde framföras på vilka språk som helst. Exempelvis valde Sverige, Finland och Norge att översätta sina bidrag till engelska.

Luxemburg vann på hemmaplan

Luxemburg hade tagit hem segern året innan och när man på hemmaplan skickade sångerskan Anne-Marie David med låten ”Tu te reconnaîtras” lyckades det bli ännu en vinst. Landet blev då unikt som det andra landet att vinna Eurovision på hemmaplan (senast hade det varit för Spanien när de vann först 1968 och på hemmaplan 1969). Detta var också Luxemburgs fjärde seger genom tiderna.

Spanien var även det här året nära att vinna men hamnade på andra plats endast fyra poäng efter medan Storbritannien blev trea. Även den här gången skickade de Cliff Richard som efter att ha missat guldet på hemmaplan 1968 med en poäng hamnade han nu två poäng efter tvåan som var… Spanien!

Sistaplatsen gick till duon Hugo & Nicole för Belgien.

Sverige fick byta artistnamn

Sverige fortsatte att skicka grupper, eller åtminstone en duo som i Eurovisionen gick under namnet Nova & The Dolls (Claes af Geijerstam och Göran Fristorp). Egentligen kallade sig duon för Malta och trots att ön Malta inte deltog blev duon tvungna att byta artistnamn inför tävlingen. I finalen slutade de på femte plats.

Sedan ska vi också nämna att Finland tog sin hittills bästa placering – en sjätteplats. Denna placering skulle också komma att bli den högsta fram till några utklädda monster tog över Eurovisionscenen tre decennier senare!

Den 19:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Brighton i Storbritannien den 6:e april 1974. För fjärde gången var Katie Boyle programledare medan Ronnie Hazlehurst var chefsdirigent.

BBC i Storbritannien fick för fjärde gången axla manteln som värdnation efter det att Luxemburg av ekonomiska skäl inte kunde arrangera två Eurovisions i följd (de hade vunnit både 1972 och 1973).

Alla länder som deltog i Eurovision 1973 visade intresse att vilja delta i 1974 års tävling samtidigt som tävlingen fick tillskott av Grekland som debuterade. Deltagarlistan skulle således ha haft 18 länder men bara en kort tid före finalen lämnade Frankrike återbud till följd av att landets president Georges Pompidou hade avlidit.

Även i den här upplagan fick bidragen framföras på vilket språk som helst. Utöver Irland och Storbritannien, vars officiella språk bland annat är engelska, valde Finland, Nederländerna, Norge och Sverige att framföra sina bidrag på engelska. Luxemburgs tävlingsbidrag innehöll några fraser på engelska, annars sjöngs den på franska.

Poängsystemet ändrades igen

Efter några år med jurys på plats i ålderskategorier ändrade EBU tillbaka till systemet att varje lands jury skulle bestå av tio personer, vilka hade en pott om 10 poäng (per jury) att dela ut till bidragen. Jurygrupperna fick fördela poängen hur de ville även om de inte kunde inte rösta på sitt eget lands bidrag.

I och med att ändringen gjordes minskade poängsummorna avsevärt jämfört med hur det sett ut de senaste åren i 70-talets början. Däremot blev inget land poänglöst.

ABBA fixade Sveriges första seger

Sverige skickade gruppen ABBA som tog hem segern i Eurovision med sin ”Waterloo”. Detta var Sveriges första seger i Eurovision, 16 år efter debuten. ”Waterloo” i sig inte bara en klassiker även i modern tid utan var också början på ABBA:s enorma framgångssaga som fortsatt än idag trots att gruppen gick skilda vägar i början av 80-talet.

Övriga topplaceringar gick till Italiens Gigliola Cinquetti, som vunnit tävlingen 1964, blev tvåa på sin återkomst till tävlingen medan Nederländernas Mouth & MacNeal tog tredjeplatsen. Fyra länder delade sistaplatsen med tre poäng vardera: Norge, Schweiz, Portugal och Västtyskland.

Den 20:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum på Älvsjömässan i Stockholm, Sverige den 22:a mars 1975 med Karin Falck som programledare och Mats Olsson som chefsdirigent.

Sverige fick stå värd för sin första Eurovision det här året, vilket var tack vare att gruppen ABBA hade vunnit året innan.

Debutant, återkommare och avhopp

Antalet deltagarländer var 19 stycken, vilket vid tiden var nytt rekord. Alla länder som deltagit året innan, utom Grekland, var tillbaka samtidigt som Frankrike och Malta gjorde comeback. Årets debutant blev Turkiet.

Fortfarande var det tillåtet att sjunga på vilket språk man ville, vilket gjorde att några länder tog tillfället att sjunga på engelska istället för sitt officiella språk. Förutom Irland, Malta och Storbritannien valde Belgien (åtminstone delvis), Finland, Norge och Västtyskland (åtminstone delvis) att sjunga på engelska.

Ett nytt standardpoängsystem infördes

Sedan Eurovisions födelse 1956 hade EBU gång på gång ändrat hur poängsystemet skulle vara. Det skulle det bli slut på, för inför 1975 års tävling infördes ett standardiserat poängsystem som använts alla år sedan dess.

Det nya systemet gick ut på att alla deltagande länder delar ut poäng till tio bidrag i de fasta valörerna (från högst till lägst) 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng.

När jurygrupperna redovisade poängen i direktsändningen sades inte poängen i ordning utan efter i vilken ordning låtarna hade tävlat i.

”Anti Schlager”-kampanjer i Sverige

Även om Sverige skulle arrangera Eurovision hölls en del protester i framförallt huvudstaden, bland annat genom den Alternativfestival som arrangerades i huvudstaden.

Första gången som första låten ut vann

Det blev Nederländerna med gruppen Teach-Ins ”Ding-a-dong” som vann finalen. Det är noterbart att de var först upp på scenen och därmed första gången som första låten ut i en Eurovisionfinal tog hem segern. Storbritannien letade sig åter in på toppen, där gruppen The Shadows blev tvåa, medan Italien tog bronset.

Sveriges representant på hemmaplan var Lasse Berghagen som med sin låt ”Jennie, Jennie” slutade på åttonde plats. Han fick aldrig någon tolvpoängare, utan den högsta poängen var två 8:or från Norge respektive Turkiet.

Den 21:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Haag i Nederländerna den 3:e april 1976. Värd för programmet var Corry Brokken, som tidigare hade tävlat och vunnit för Nederländerna i Eurovision på 1950-talet. För övrigt valde hon att avsluta sin musikkarriär detta år för att satsa på en karriär inom juridiken. Chefsidirgent var Jan Steulen.

18 länder deltog vilket var ett land färre mot året innan. Länder som lämnade återbud var Malta, Sverige och Turkiet samtidigt som Grekland och Österrike gjorde comeback. Att Sverige inte deltog berodde främst på ekonomiska orsaker (men finalen sändes i alla fall i radio i Sverige).

För tredje året i följd fick tävlingsbidragen framföras på vilket språk som helst. Några länder i startfältet (Finland, Nederländerna, Norge, Schweiz och Österrike) valde att översätta sina bidrag till engelska. Även Italiens låt framfördes till viss del på engelska, men även på italienska.

Röstningssystem

Varje lands jury delade ut poäng enligt följande skala: 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Första låten ut vann igen

Det blev Storbritannien med sin kvartett Brotherhood of Man och låten ”Save Your Kisses for Me”, som tog hem segern i Eurovision 1976. Således hade den brittiska ön tagit hem sin tredje seger i tävlingen, och dessutom var det andra året på raken som finalens första bidrag vann.

Vi kan även nämna Storbritanniens dittills facit i tävlingen: förutom sina segrar en hade landet hittills samlat ihop sig även nio andraplatser och ett brons, samt bara kommit nia som sämst. Vilket i sig är ett bra facit!

Tvåa efter omröstningen blev Frankrikes Catherine Ferry med ”Un, deux, trois” medan Monacos Mary Christy och låten ”Toi, la musique et moi” tog hem bronset.

Allra sist blev Norges Anne-Karine Strøm, vilket var landets dittills fjärde sistaplats genom tiderna. Däremot blev det jugoslaviska bidraget sist under finalkvällen, vilket berodde på en miss i omröstningen som korrigerades i efterhand.

Den 22:a upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i London i Storbritannien den 7:e maj 1977, den här gången med Angela Rippon som programledare och Ronnie Hazlehurst som chefsdirigent.

För tredje gången hölls Eurovisionfinalen i maj månad. Det ska även nämnas att det här var sjätte gången som Storbritannien var värd även om man vid tre av dessa tillfällen hade varit värdland på uppdrag av andra länder som vid tillfället inte hade möjlighet att arrangera.

Sverige tillbaka, Jugoslavien hoppade av

18 länder kom till start i Eurovision 1977, vilka var lika många som året innan. På startlistan hade dock Jugoslavien valt att lämna återbud och de deltog inte igen förrän 1981. Sverige gjorde comeback som också slutade med en sistaplats!

Det hade kunnat blivit ett land till i startfältet då Tunisien var intresserade att delta. Men de valde att inte delta.

Röstningssystem

Varje lands jury delade ut poäng enligt följande skala: 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Två nya regler i tävlingen

Den så kallade språkregeln som hade varit vilande sedan 1973 aktiverades igen. Det innebar att alla bidrag skulle framföras på respektive lands officiella språk. Men då detta besked lämnades sent fick Belgien och Västtyskland göra undantag då de hade valt ut engelsksspråkiga bidrag till tävlingen.

En annan regel som infördes var att varje deltagarnation skulle betala en avgift för att få vara med. Detta gjordes framförallt för att värdnationen inte skulle få ta hela kostnaden själv.

Sista låten ut vann

De två tidigare åren, ESC 1975 och 1976, hade första låten ut i startfältet vunnit respektive final, men 1977 blev det istället tvärtom då sista låten ut vann! Den som framförde det bidraget var Frankrikes Marie Myriam med låten ”L’oiseau et l’enfant”. Det var landets femte vinst i tävlingen.

På andra plats hittade sig värdlandet Storbritannien in, som därmed tog sin tionde andraplats genom tiderna och på tredje plats kom Irland. Sverige kom som tidigare nämnt på sista plats med ynka 2 poäng, vilka bägge kom från den tyska juryn.

Den 23:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Paris i Frankrike den 22:a april 1978. För första gången hade Eurovision ett värdpar, i det här fallet Denise Fabre & Léon Zitrone, och det var även första gången sedan 1956 som en manlig programledare fanns med. François Rauber var chefsdirigent.

1978 års tävling skulle utmärka sig på några olika sätt. Ett av dessa var att rekordmånga länder deltog – hela 20 stycken, bland annat då Danmark gjorde comeback efter en 12 år lång paus. Dessutom deltog Turkiet igen och resterande länder som hade tävlat året innan.

Frank Naef tillträder som Eurovision-chef

1978 var det schweisaren Frank Naef som tillträdde på posten som ytterst ansvarig för Eurovision Song Contest. Rollen är mest känd i finalsändningen för att vara den som ger grönt ljus till att omröstningen gått rätt till och att om något uppstår meddela detta, t.ex. om ett land ger fel avgiven poäng eller liknande. Frank Naef innehade posten till Eurovision 1992.

Röstningssystem

Varje lands jury delade ut poäng enligt följande skala: 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Israel vann – Storbritannien utanför topp tian

Israel hade debuterat 1973 och 6 år senare fick landet fått sin första vinst med Izhar Cohen & the Alphabetas ”A-Ba-Ni-Bi”, en låt som blev och är mycket populär i många fans-kretsar. På andra plats kom Belgien medan värdlandet Frankrike kom på tredje plats.

Sverige, som hade kommit sist året innan, fick mer poäng och lite mer uppskattning från juryerna (bl.a. en tiopoängare från norska juryn), men totalt sett blev det en 14:e plats som Björn Skifs uppnådde denna gång.

Sistaplatsen gick istället till Norge och deras representant Jan Teigen som blev den första artist sedan det nya poängsystemet infördes att bli utan poäng.

Det kan även tilläggas att det var första gången någonsin som Storbritannien inte blev topp 10 i en Eurovision-final!

Den 24:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Jerusalem i Israel den 31:a mars 1979 med duon Daniel Pe’er & Yardena Arazi som programledare och Izhak Graziani som chefsdirigent. Det här var för övrigt den första Eurovisionen som sändes och producerades från ett land utanför det geografiska Europa.

I den sista Eurovisionen på decenniet 1970-talet deltog 19 länder vilket var ett land mindre jämfört med året innan. Alla länder som hade deltagit året innan var kvar med undantag för Turkiet. Det kan nämnas att det var också sista gången på lång tid som Monaco deltog, landet skulle komma att göra ett 24 år långt uppehåll och inte återkomma förrän i en semifinal 2004…

Röstningssystem

Varje lands jury delade ut poäng enligt följande skala: 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng. Juryn kunde rösta på vilka de ville utom sitt eget lands bidrag.

Spännande omröstning

Finalens omröstning blev mycket spännande då ledningen växlade mellan värdlandet Israel och Spanien. Inför sista omröstningen ledde Spanien med en poäng över Israel, men då Spanien själva skulle rösta kunde de inte ge poäng till sig själva. Den spanska juryn gav 10 poäng till Israel som därmed vann och blev det tredje landet att vinna på hemmaplan!

Även om Spanien missade vinsten fick de sin bästa placering på nästan ett decennium och för andra året i följd hamnade Frankrike på tredje plats, vilket var deras sjätte tredjeplats genom ESC-historien.

För Sveriges del slutade återigen i botten efter att ha hamnat sist två år tidigare och inte blivit bättre än 14:e året före. Den här gången slutade det med en näst sistaplats.