« Inför ESC Portugal 2020

Inför ESC Portugal 2022 »

I ärlighetens namn är detta en perfekt låt i mina öron. Det tar mig tillbaka till 90-talets britt-pop band, med influenser av blues, Sheryl Crow och inte minst Christina Aguileras ”Beautiful”. Man lyckas här få med det bästa av samtliga influenser, förpackat i en extremt lättlyssnad glad retrolåt. Som ni förstår är jag såld på det här, men jag ser samtidigt en del svårigheter. The Black Mamba framför ju låten väldigt bra, men jag är inte helt säker på att scennumret håller för att sälja låten. Risken med sådana här ganska temposvaga låtar, är att de lätt blir ointressanta när de framförs live. Man behöver liksom ha ett visuellt tilltalande scennummer, lite som The Common Linnets hade för Nederländerna 2014. Först då skulle det här hålla hela vägen för mig – för som det är just nu är detta bara örongodis.

Portugal är ett land som är rätt unikt i denna tävling. De skickar inte låtar som kommer bli stora hits, utan de skickar låtar som de själva gillar och sen får Europa antingen ta emot eller inte göra det. De föredrar att köra på portugisiska och slänger gärna in fado i det hela. Detta känns som att det har isolerat Portugal som tävlingsnation. Förvisso vann man 2017 genom att just vara sig själva, men det bidraget var ett undantag. Portugals iver i att behålla traditioner har inte gett dem någon vidare framgång. Jag kan faktiskt respektera Portugal för det.

Så när man har allt detta i åtanke så blir Black Mamba rätt annorlunda i sammanhanget. Det känns inte som en låt som Portugal skulle skicka. Men ändå sticker det ut, är rätt tempofattigt och helt unikt i tävlingen. Så på något sätt blir det typiskt Portugal ändå. Det låter lite småintressant och det är trevligt i stunden. Sen går man vidare med sitt liv.

Jag vill börja med att ge kritik till den portugisiska juryn som röstade i finalen. Det var nämligen som så att det fanns gott om bra bidrag i finalen och så fanns det ett bidrag som jag är övertygad om hade kunnat nå stor internationell framgång. Låten jag pratar om är NEEV:s ”Dancing In the Stars”. Först skulle han ta sig till den nationella finalen och då trodde jag det var kört p.g.a. att han bara sjöng på engelska. Men låten gick till min lycka till final och då hoppades jag på att det skulle gå hela vägen.

Så följde jag juryröstningen och blev bara så himla besviken. Jurygrupp efter jurygrupp totaldissade NEEV även om han hamnade någonstans mitt i deras resultatet. Sedan kom tittarnas poäng och när NEEV fick 12 poäng blev min spontana reaktion så här: ”JA HAN VANN…eller…NEEEEJ det gjorde han inte”. Det saknades 3 ynka poäng för att han skulle gå om ettan. Så kära jury, Hur Tänker Ni när ni spolar rätt låt ner i sjön? Det är inte första gången det händer och man blir tyvärr lika förvånad varenda gång!

Som tur är får vi ändå en fin låt från Portugal, även den på engelska. En låt som känns tidlös om än rätt chanslös. Har inte så mycket mer att säga än så.

Förutom Norge så är nog Portugal min största besvikelse när det gäller den nationella uttagningen. Portugal hade så många bra låtar i år och trodde inte denna ens var i närheten av en toppstrid. Tråkigare än så här blir det inte. Ovanligt att de sjunger på engelska men det kommer inte hjälpa dem ett dugg ändå.

Det är ju så klart ett oväntat drag av Portugal att man nu skickar en helengelsk låt, det kan man konstatera direkt utan vidare. Annars är dock det mesta rätt likt deras signum – en ballad med anor från forntiden, som ibland blir tidlös, men i andra fall kan uppfattas som en trist relik från svunna tider. Titeln till trots så är texten ganska djup och sorglig – den ska tydligen handla om en flicka ute på gatan. ”I don’t know why I believe that love is on my side. Maybe not tonight.” En dyster sväng i en låt som har ett annars så småmysigt soulaktigt lunkande och en intressant sångröst hos sångaren.

Till mitt förtret så väljer nu Portugal för första gången att skicka en låt som helt och hållet framförs på engelska… Nåja, en gång är ingen gång. Jag förlåter dem.

Faktum är att jag faktiskt gillar låten och tycker den låter lite som en modernare version av Amar Pelos Dois. Knappast en vinnare, men jag skulle säga att det här är en av de bättre låtarna landet skickat till tävlingen de senaste åren.

En småtrevlig låt från Portugal och föga oväntat på engelska dessutom. Det hör inte till vanligheten. Den hattklädde sångaren Pedro Tatanka Caldeira har en speciell sångröst och det är just det som höjer upp poängen till en annars ganska så anonym låt.

Det var överraskande att Portugal valde fram ett nummer på engelska. Visst hade landet flera bra bidrag i sin final, men den här kände jag nog var den som hade högst kvalitet, som låt. Det är lite svart/vitt, trist i sin framtoning men samtidigt klassisk och kanske att den hör hemma på radion och får leva utanför den här tävlingen.

PANELEN TILLSAMMANS.
22 poäng (av 40 möjliga)

Som avslutning presenterar vi våra gissningar vilket resultat vi panelmedlemmar tror att bidraget kommer att uppnå i Eurovision 2021. I och med att bidraget kvalar i semifinalerna gissar vi bara om det blir en finalplats eller ej, inte vilken eventuell placering det kan bli i finalen (se förklaringarna). Gissningarna är bara preliminära inför de slutgiltiga som görs dagen före respektive sändning i maj.

OBS! Det vi tror resultatmässigt behöver nödvändigtvis inte överensstämma med vad vi själva tycker om tävlingsbidraget.

Förklaringar

= säker finalist

= möjlig finalist (men kan åka ut)

= troligen inte finalist

Även när man har räknat in de problemen som scennumret för med sig, så inser man att bidraget rent objektivt kommer få det svårt i ESC. Detta är en lågtempolåt, med 90-talsvibbar med artister klädda för 60-talet. Jag inser att det inte säljer så bra 2021. Detta är inte en radiohit, det är ingen kioskvältare och jag har svårt att se någon hetsa upp sig för denna låt. Möjligtvis skulle jurygrupperna kunna rösta dem vidare till final, och just nu ser jag det som Portugals enda livlina. För tv-tittarna så går nog tyvärr detta helt över huvudet, så i vilket fall som helst blir det nog inte några större framgångar för Portugal i år.

Portugals tidigare historia i tävlingen ger inte detta bidrag någon bra förutsättning direkt. Man brukar oftast åka ut i semifinalerna för man har ett bidrag som är relativt ointressant och som resten av Europa har svårt att ta till sig. Kan juryn vara till någon hjälp? Kanske. Jag utgår från att det inte går vidare, men större skrällar har skett.

I och med att NEEV inte vann tror jag Portugals chanser att ta sig till final minskade med ungefär 95 procent. Om nu inte jurygrupperna plötsligt skulle få för sig att tokrösta bidrag nr 12 till final får nog Portugal stanna kvar i semin ett år till.

Portugal är tyvärr tillbaka i botten igen.

Detta var en av de låtar som fick sämst respons av alla när det blev klart att den vunnit FdC. Det är såklart inte en bra förutsättning om Portugal ska hoppas på någon framgång. Man har testat sig fram ganska länge nu sedan deras seger 2017, och fortsätter desperat att leta efter en usp, men denna gamble går nog tyvärr inte hem.

Sedan semifinalerna infördes 2004 så har Portugal bara kvalificerat sig för finalen 5 gånger, och bortsett från bragden 2017 så har de inte haft några framstående resultat. Men nu väljer man ju ändå att prova något nytt, och jag tror att Portugal kan sluta högt hos juryn. Frågan är dock vad tittarnas dom blir.

Ett småtrevligt bidrag, men inte tillräckligt konkurrenskraftigt. Nej, Portugal lär missa finalen i år.

Det gäller att man har något spektakulärt i sitt framträdande, för på något vis känns det inte som att låten hör hemma i tävlingen. Rent spontant tror jag inte Portugal har en chans i år, men samtidigt kanske man uppskattar att en trygg loungelåt bär sig i sin enkelhet.