VI SAMMANFATTAR. Innan vi börjar grotta ned oss mer i 2020-talets kommande bravader tar vår Schlagermagister Adrian er tillbaka till det Eurovision-decennium som just har passerat med tio speciellt utvalda händelser. Denna gång om handlar det om Australiens debut i tävlingen!
2015 kom EBU med decenniets största bomb i schlagervärlden: Australien gör debut i Eurovision! För första gången skulle ett land på andra sidan planeten, i princip så långt ifrån Europa man kan komma, delta med ett tävlingsbidrag! Men även om många var chockade, och en del arga, så skulle Australien växa till att bli en integrerad del av Eurovision, som rent av varit en hårsmån från vinsten.
Det där med att expandera Eurovision till fler länder har alltid varit en knäckfråga för EBU
Sedan skapelsen 1956 så har tävlingen sett en stadig expansion som kulminerade under 90- och 00-talen då det forna östblocket nu ville återfå kontakten med resten av Europa. För att få in så många som möjligt så infördes som bekant ett semifinalsystem, och sedan dess har Eurovision lockat ca 42 deltagarländer i snitt per år. Emellertid har dessa länder nästan uteslutande haft det gemensamt att de befinner sig på kontinenten Europa – eftersom det, logiskt nog, är en förutsättning för att få medlemskap i EBU (EUROPEISKA radiounionen). Vissa länder har lyckats snirkla sig in ändå, som exempelvis Israel, som av politiska anledningar har svårt att komma in i något liknande samarbete i Mellanöstern. Marocko är också en sådan svart svan i sammanhanget, då landet 1980 faktiskt deltog i tävlingen trots att landet inte ligger i Europa. Dock så befinner sig ändå landet i närheten, och därmed i den ”europeiska sändningszonen” och kunde därför delta. Men man kan ändå sända tävlingen, även om man inte befinner sig i den ”europeiska sändningszonen”.
Visat intresse sedan 1980-talet
Australien hade sedan 1983 sänt tävlingen, och sakta men säkert utvecklat en egen Eurovisionfanatism. För att markera 30-års jubileet av den första australiensiska Eurovisionsändningen fick det australiensiska TV-bolaget SBS möjligheten att skicka en förinspelad videohälsning till de europeiska tv-tittarna som sändes som pausunderhållning i den första semifinalen i Malmö. Emellertid gav detta mersmak, och redan 2014 så bad man om att få skicka en musikalisk hälsning till Europa, vilket de danska arrangörerna gick med på. Det blev artisten Jessica Mauboy som fick framföra sin singel ”Sea of flags” som pausbidrag under den andra semifinalen i Köpenhamn. Hon var emellertid inte den första australiensaren att kliva upp på Eurovisionscenen – redan 1972 hade Peter Doyle och Marty Kristian ifrån Melbourne deltagit i tävlingen, som en del av gruppen The New Seekers som tävlade för Storbritannien. Mest känd så här i efterhand är nog emellertid Olivia Newton-John som två år senare deltog för Storbritanniens räkning med låten ”Long live love”. Visst räckte det ”bara” till en 4:e plats för henne, men i och med att musikalfilmen ”Grease” bara några år senare gjorde henne till en megakändis, så är det inte svårt att imponeras över Australiens bidrag till Eurovision.
Men inte heller detta var tillräckligt ansåg SBS, som så klart siktade på att fullt ut kunna delta i tävlingen. Sedan flera år tillbaka hade man t.o.m. hållit i egna telefonomröstningar under Eurovisionsändningen, som dock inte påverkat resultatet i tävlingen men iallafall givit tittarna en bild av hur landet skulle ha röstat om det tävlat. Med andra ord – de var beredda!
Fick delta 2015
I Wien 2015 så firade Eurovision dessutom sitt 60-års jubileum, vilket skulle firas på något rimligt vis. EBU släppte därför bomben att Australien skulle få delta i tävlingen, men bara som engångsföreteelse! Bakom beslutet fanns emellertid långa förhandlingar mellan EBU och SBS, men även med skivbolaget Sony, vars europeiska kontor även har filial i Australien med flera av landets största stjärnor – bl.a. Jessica Mauboy. Det var emellertid en annan av landets stora stjärnor, Guy Sebastian, som fick äran att bli den första tävlanden för Australien. Nog var det en udda upplevelse att se Australiens flagga som en del av Eurovisiongrafiken, men även om kritiken mot landets deltagande bitvis var skarp så smälte man bra in. De geografiska skillnaderna var inte oöverkomliga, och de kulturella ännu mindre så! Faktum är att deras första bidrag, som var direktkvalificerat till finalen, slutade på en imponerande 5:e plats! Landets första 12:or kom bl.a. från Sverige, och bidraget ”Tonight again” blev en hit i Norden.
Och fortsättning följer…
Kanske inte helt oväntat tog EBU beslutet att välkomna Australien in som reguljär deltagare 2016, trots att landet alltså inte är eller ens kan bli medlem i EBU. Deras samarbetspartnerskap med EBU tillåter dem nu däremot att delta på samma villkor som alla ordinarie medlemmar, med skillnaden att de aldrig kommer att få arrangera tävlingen utanför den Europeiska sändningszonen. Istället är det bestämt att om Australien någon gång skulle vinna, så skulle tävlingen hållas i antingen Tyskland eller Storbritannien.
Redan 2016 var det många som faktiskt undrade om just det, för Dami Im var då snubblande nära att faktiskt vinna hela tävlingen för Australien – med låten ”Sound of Silence”. Låten vann jurygruppernas omröstning, men lyckades inte charma publiken i telefonomröstningarna i samma utsträckning. Istället blev det en andraplats – landets hittills främsta placering och definitivt en stor skräll från ett land på andra sidan jordklotet! Australien var nu ett land att räkna med, och skulle komma att bli ett av juryns stora favoritnationer under de följande åren.
När vi räknar även året 2019, så kan vi konstatera att Australiens Eurovisionfanatism är fulländad. Landet fick under året en egen uttagning, ”Eurovision: Australia decides”, och sällar sig därmed nu till den samling länder med en mer omfattande tv-sänd uttagningsprocess. Någon ändring på den saken lär det inte bli, för Australien är här för att stanna, oavsett hur många oceaner som ligger mellan oss! De får ju i alla fall vara med åtminstone fram till 2023…