För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.
Idag den 5:e december tar vi tempen på Fernando Tordo (ESC 1973) och Paulo de Carvalho (ESC 1974).
1973: Fernando Tordo
Fernando Travassos Tordo föddes den 29 mars 1948 i Portugals huvudstad Lissabon. Som 16-åring började han sjunga i bandet Deltons, men när den mycket populära pojkgruppen Sheiks tappade sin frontfigur Carlos Mendes 1967 kom Fernando Tordo att ersätta honom året därpå. Fernando skulle redan 1969 emellertid sjösätta sin solokarriär, när han ställde upp i Portugals uttagning till Eurovision: Festival da Canção. Debutlåten hette ”Cantiga” och lyckades nå en hedersvärd 5:e plats av totalt 9 bidrag. Under de följande åren gjorde han ett antal nya försök att vinna Festival da Canção: 1971 slutade hans bidrag ”Cavalo à solta” på 3:e plats; 1972 slutade hans bidrag ”Dentro da manhã” på 8:e och därmed sista plats.
Men Fernando gav sig inte, utan var tillbaka 1973 där han framförde hela två låtar: ”Tourada” och ”Carta de longe”, vilka han själv skrivit tillsammans med José Carlos Ary dos Santos, som hade vunnit Festival da Canção som låtskrivare redan 1971 åt sångerskan Tonicha. Radarparet José och Fernando hade som grädde på moset skrivit ytterligare två låtar som kom med i tävlingen, som dock framfördes av andra artister: ”Apenas o meu povo” (framförd av Simone de Oliveira) och ”Minha senhora das dores” (framförd av Luís Duarte). Efter att jurygrupperna fällt sin dom visade det sig dock att det var en av de låtar som Fernando själv framförde som gick bäst – ”Tourada” (sv: ”Tjurfäktning”) vann tävlingen med 115 poäng, enbart 4 poäng före tvåan. Låten fick mycket uppmärksamhet, då den hade en stark politisk dimension vari texten använde tjurfäktning som en metafor för den auktoritära Portugisiska regimen. Fernandos andra låtar placerade sig på 5:e, 8:e och 10:e plats (av totalt 10 bidrag). Fernando fick därmed, efter 3 misslyckade försök, äntligen representera sitt hemland i Eurovision.
1973 års Eurovision gick detta år i Luxemburg, där Portugal gick ut som bidrag nr. 3 i ett 17 bidrag starkt startfält. Redan 2 år tidigare (1971) hade Monaco tagit hem segern ifrån just 3:e positionen, så portugiserna hade stora förhoppningar om att slå föregående års bästaplacering – en 7:e placering. Så blev dock inte fallet, ”Tourada” hamnade till slut på 10:e plats medan hemmanationen Luxemburg kunde inkassera sin andra raka vinst med Anne-Marie David och låten ”Tu te reconnaîtras”.
Fernando Tordo skulle dock återkomma i Eurovision 1977, när han som medlem i gruppen Os Amigos skulle framföra ”Portugal No Coração”. Efter sina turer i Eurovision skulle Fernando stadga sig och bilda familj, men fortsätter än idag att producera musik – dock mest inriktat på klassisk portugisisk Fado-musik.
1974: Paulo de Carvalho
Manuel Paulo de Carvalho Costais föddes i Lissabon, den 15 maj 1947. Som 16-åring grundade han, tillsammans med bl.a. Carlos Mendes, gruppen Sheiks – som gjorde covers på amerikanska och engelska hitlåtar från 50- och 60-talen. I bandet spelade Paulo trummor, men sjöng också stundtals. Intressant nog så var han också med i en rad andra band i Portugal under 1960-talet, såsom Fluido, Banda 4 och Thilo’s Combo. När Sheiks splittrades i början på 70-talet kom Paulo att fokusera helt på sin solokarriär och hamnade sedermera – liksom många av de f.d. Sheiks-medlemmarna, i Festival da Canção. 1971 debuterade han där med ”Flor sem tempo”, och slutade tvåa bakom Tonicha. 1973 försökte han på nytt med bidraget ”Semente” – som slutade på 4:e plats. 1974 var han återigen tillbaka, och denna gång skulle det gå bättre.
Detta år deltog 10 bidrag i Festival da Canção, men ovanligt nog så var det ont om rutinerade artister i startfältet. Paulo framförde sitt bidrag ”E depois do Adeus” (sv: ”Och efter farväl”) som bidrag nr 5, och kunde efter en toppstrid med gruppen Green Widows kamma hem segern med 245 poäng. Paulo fick därmed biljetten till Eurovision.
Brighton stod detta år som värd för Eurovision, och startfältet var späckat med förhandsfavoriter, från Nederländernas Mouth & MacNeal till Sveriges Abba och Storbritanniens Olivia Newton-John. Paulo, som gick ut som näst sista bidrag denna kväll, hade aldrig med toppstriden att göra, utan fick nöja sig med en delad sistaplats (14:e) denna stjärnspäckade kväll. Han fick dock gott sällskap av både Norge, Västtyskland och Schweiz på sistaplatsen. Som bekant blev ju detta år ABBAs stora genombrott, som därmed också tog Sveriges första Eurovisionvinst.
Det mest intressanta med ”E depois do Adeus” var dock den roll låten skulle spela efter Eurovision. Låten skulle nämligen användas som en av två hemliga signaler för genomförandet av den oblodiga ”Nejlikerevolutionen” i Portugal den 24 april 1974, då den auktoritära regimen avsattes och demokrati infördes. Låten sändes på radio 22.55 den 24 april som signal för militärledarna att inleda statskuppen, varpå en ny sång ”Grandola, vila morena” skulle sändas i en annan radiokanal 00.20 för att signalera till militärledningen att kuppen är genomförd. Kuppen kunde genomföras utan att ett enda skott avfyrades, vilket är mycket ovanligt.
Paulo skulle komma att återvända till Eurovision redan 1977 med gruppen Os amigos. Insatsen i Os amigos blev emellertid kortvarig, och Paulo fortsatte sin solokarriär under 80-talet, med deltagande i musikfestivaler av olika slag i framförallt Latinamerika. Under denna tid blev han alltmer engagerad i att bevara den gamla portugisiska musikstilen Fado, och har sedan dess producerat en mängd Fado-skivor. Idag är han en av musikstilens främsta ambassadörer, men är för den sakens skull inte rädd för att även låta sig inspireras av jazz och pop.
Det här var alltså den femte delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 6 december kommer nästa del. Missa inte det!
