MELODIFESTIVALEN 2025. Då var årets Mellofest över – och det blev i sanning en historisk upplaga av tävlingen. För även om varken startfältet eller tävlingsupplägget erbjöd några större överraskningar kommer istället hela denna upplaga att bli ihågkommen för det närmast tsunamiliknande epokskifte som slutresultatet innebär. För första gången skickar Sverige ett skämtbidrag till ESC – på svenska, med finska artister! Hur vi kom hit, är en lång historia…
Framgångssagan KAJ
Foto: ESC-Panelen
Bara för att humorgruppen KAJ var ett okänt namn för de flesta på denna sida Bottenviken, betyder ju inte att de inte hade en gedigen karriär sedan tidigare. Gruppen bildades redan 2009 medan gruppmedlemmarna ännu gick i högstadiet. Sedan dess har de producerat spex och humorföreställningar i hembygden – på sin distinkta lokala Vörådialekt. På så sätt har de blivit företrädare för sin hembygd på ett sätt som uppmärksammats i hela den svenskspråkiga delen av Finland.
2014 fick de sitt tunga genombrott, med utsålda hurmorföreställningar i Vasa och en sommarhit med låten ”Jåo nåo e ja jåo YOLO ja nåo”. Sedan dess har de producerat både musik, musikvideos, musikaler och poddar, men har också givetvis ett mycket populärt Youtubekonto. Kort sagt har gruppen blivit ambassadörer för sitt landskap Österbotten, och en finlandssvensk angelägenhet. På grund av sin dialekt har gruppen av naturliga skäl inte fått samma genomslag här i Sverige – förrän nu. Här har istället andra humorgrupper haft en liknande ställning som exempelvis “Uti bögda”-gänget, Pistvakt och Leif & Billy för att nämna några. Men ingen av dem har egentligen hamnat i det svenska kulturella “Finrummet” – kanske för att det ses som lite för “bonnigt” i ett land som ser sig självt som mycket modernt. Att vi, trots det, nu ser KAJ bryta sig in på detta sätt i svenska vardagsrum är unikt.
Uppbrott från den svenska poptraditionen
Något som lyfts fram mycket av internationella ESC-fans under de senaste dygnen, är glädjen över att Sverige för första gången lämnat sin “comfort zone” rent musikaliskt – dvs. valt att skicka något annat än tillrättalagd radiomässig pop till ESC. Och de har ju faktiskt en poäng här. Ända sedan 2010 har Sverige skickat ungefär någon form av modern pop till Eurovision. Och visst, detta blev receptet bakom tre Eurovisionvinster på tretton år, men samtidigt förstår jag att fantasilösheten blev besvärande. Innan 2010 var det istället schlagern som dominerade – vilket brukade uppskattas av fansen, men inte av tittarna i Eurovision – eller jurygrupperna. Men det var ett säkert kort och en stil som vi var förtrogna med då. Slutsatsen är att svenska folket varit väldigt konservativa med sina vinnare i Melodifestivalen genom åren – trots att trenderna i Europa skiftat mycket genom åren.
Årets Mellovinnare måste därför ses som något helt unikt i Mellohistorien, då vi plötsligt släpper bromsen och istället väljer ett på pappret “osäkert kort”. Skämtbidragen har alltid funnits där i Melodifestivalens utkanter, och tar sig ofta till final, men när allvaret tränger sig på har de aldrig fått förtroende nog till att vinna. Paradoxalt nog har svenska folket inga problem att rösta på skämtbidrag i Eurovision – de senaste årens resultat visar tydligt att svenskarna minsann har samma smak som resten av Europa. Så vad är anledningen till att vi just i år bryter mot denna sedvänja? Ja, en anledning kan såklart vara att Sverige redan har vunnit Eurovision sju gånger – och dessutom var värdar så sent som i fjol. Vi befinner oss i ett läge där vi inte längre har något att bevisa – vi en stornation i ESC. Många kanske rent av tycker att det vore skönt att slippa pressen att vinna ESC igen, och slippa arrangera tävlingen igen på ett tag. Just därför kanske svenskarna denna gång röstade mer med hjärtat än med hjärnan – något som vi tidigare varit väldigt dåliga på.
Resultatet – en skräll med rejält eko
Det kanske mest spektakulära med KAJ:s vinst var inte att de var en humorgrupp eller finlandssvenskar – eller ens att låten framfördes på svenska (första gången vinnarlåten var på svenska sedan 2006!). Nej, det var sättet den vann på. För KAJ fick flest röster någonsin – exakt hur många röster får vi först veta när resultatet publiceras i sin helhet (vilket de inte var när den här texten publicerades, även om det i SVT:s Eftersnacksprogram hintades om att gruppen hade fått flest röster av alla någonsin i Melodifestivalen), men med 90 poäng var de bara 6 poäng ifrån maxpoängen hos tittarna – en imponerande siffra! Samtidigt fick de näst flest poäng av jurygrupperna – endast två poäng bakom storfavoriten Måns Zelmerlöw. För att vara ett humorbidrag, är detta en exceptionellt hög andel juryröster – då internationella juryn brukar vara väldigt skeptiska mot sådant.
Även om den totala poängsumman kanske inte sticker ut särskilt mycket (164 poäng) är det värt att påminna om att Måns Zelmerlöw var den stora favoriten att vinna tävlingen innan. Resultatet innebar att oddsen för första gången sedan 2020 hade fel om vinnaren, och inte bara det men dessutom rejält fel. Kaj var väsentligt bakom Måns i oddsen inför finalen – men lyckades alltså ändå vinna. 2020 var ändå oddsen rätt delade mellan Dotter och The Mamas, med fördel till Dotter, så utgångsläget var ändå relativt ovisst. Det kanske står närmast att jämföra med 2017, då Nano var tydlig favorit att vinna, men besegrades av Robin Bengtsson – som inte ens låg tvåa – utan trea i oddsen! Detta visar att sådana här skrällar bara sker ett par gånger per decennium.
Måns nu etta, tvåa, trea och fyra
Foto: ESC-Panelen
Att Måns var besviken efter att ha fallit på mållinjen är fullt förståeligt. Intressant innebar resultatet dock att hans karriär i Mellon nu kan sammanfattas med en av respektive topp fyra: vinnare 2015, tvåa 2025, trea 2007 och fyra 2009. Men hade Måns vunnit hade de varit ovanligt i sig – i endast drygt 25 procent av fallen har Mellovinnaren tre eller fler tidigare bidrag bakom sig. Och av de 25 procenten är det bara ett par som redan vunnit tävlingen minst en gång förut. Carola, Loreen, Charlotte Perrelli och Roger Pontare är de som lyckats med det under 2000-talet.
Intressant nog var Grezculas “Believe me” det enda bidraget helt gjort av debutanter – och lyckades ju väldigt bra på första försöket – med en tredjeplats. Honom lär vi nog inte ha sett för sista gången i Mello.
I övrigt var finalstartfältet dominerat av kvinnlig artister – för första gången sedan 2009. Emellertid märktes detta inte resultatet – bästa kvinna blev Klara Hammarström på 4:e plats. Det var för övrigt Klaras bästa placering hittills i tävlingen, då hon tidigare slutat 6:a som bäst.
Samma låtskrivare som förut
Även jämställdheten bland låtskrivarna såg bra ut i år, då åtta av de tolv finalisterna hade kvinnorepresentation bland låtskrivarna – vilket dock är en mindre än rekordet. För första gången sedan 2019 hade dock både vinnarbidraget och silverbidraget endast manliga låtskrivare. Den på senare tid mest notoriske låtskrivaren – Jimmy “Joker” Thörnfeldt, hade däremot sin första motgång på flera år då han sedan 2021 har haft minst ett bidrag i finalens topp tre och 2024 hade han skrivit samtliga låtar i topp tre! I år däremot gick det inte alls för honom, trots 6 bidrag i tävlingen varav två av dem (”Kamikaze Life” med Maja Ivarsson och Sweet n’ Psycho” med Scarlet) nådde final – men ingen av dem lyckade nå bättre än sjunde plats. Bättre gick det för Anders Wrethov som tog sin tredje seger i tävlingen efter att tidigare ha vunnit 2019 med John Lundvik och 2021 med Tusse.
Nordiska lån börjar bli tradition
När Marcus & Martinus vann förra året trodde många nog att detta skulle bli en parentes i Mellohistorien – då det ändå var ett kontroversiellt ställningstagande att låta två norrmän representera Sverige – i Malmö dessutom! Men intressant nog har man nu alltså valt ut tre finländska medborgare som representanter för Sverige – vilket förlänger detta undantag. Till skillnad mot norrmän i Melodifestivalen har Finland en lång tradition av närvaro. Mest känd är såklart Arja Saijonmaa, som sedan 1987 i princip utgör svenska folket kunskap om finska artister (och som då bara var en poäng från att representera Sverige i Eurovision med låten ”Högt över havet”). Emellertid har ju även Krista Siegfrids gjort två försök (2016 med ”Faller” och 2017 med ”Snurra min jord”) i Mellon, för att inte tala om en mängd svenska artister med finländskt påbrå såsom Markoolio och Lili & Susie för att nämna några.
Trots detta fälldes en del syrliga kommentarer om detta, men överlag verkar svenska folket ha vant sig vid tanken. Kan hända beror detta återigen på att Sverige vunnit ESC väldigt mycket på sistone att man inte längre känner något behov av att prestera. Men det kan också vara att just “Bara bada bastu” framförs på svenska – och i ärlighetens namn hade nog ingen förstått att de var från Finland om inte detta informerats om tidigare. KAJ smälter in alldeles för bra i det svenska sammanhanget!
Toppar och dalar i resultatet
Foto: ESC-Panelen
KAJ är såklart nöjda med resultatet, medan Måns med all rätt nog är rätt missnöjd. Men i övrigt är finalresultatet en blandad påse. Dolly Style lyckas på fjärde försöket ta sig till final – och blir femma! Detta måste ändå ses som en stor framgång för gruppen som många inför tävlingen dömde ut. Även Scarlet lyckas denna gång ta sig till final för första gången – men slutar 7:a. Med tanke på oddsen innan finalen kanske detta ses som ett misslyckande, men är ändå rätt bra i sammanhanget.
Lite mer dämpade toner kommer säkert dock från John Lundvik – som med sin sjätteplats får en mellanmjölksplacering jämfört med tidigare gånger då han har ställt upp som artist (vinnare 2019, trea 2018 och åtta 2022) samt när han blev tia som låtskrivare 2014. Även Erik Segerstedt hade säkert större förväntningar, men slutar på en niondeplats.
Det är oklart om någon egentligen har skäl till att vara besviken på resultatet. Sistaplatsen landade på Saga Ludvigsson – som i all ärlighet inte ens var tippad att nå finalen. Som ung 19-årig debutant i Melodifestivalen torde hon vara nöjd med att ens ha varit i final. Även Maja Ivarsson och Meira Omar borde kanske ändå vara rätt nöjda med sina placeringar då de aldrig varit särskilt högt tippade.
Jurygrupper vs. folket
Till skillnad från 2024 var de internationella jurygrupperna och tittarna inte överens – men skillnaderna dem emellan var ändå så pass liten att det knappt gjorde skillnad. Måns Zelmerlöw lyckades vinna juryomröstningen med bara ynka poäng, vilket är den lägsta marginalen sedan 2020 (då The Mamas och Dotter slutade delad etta i juryröstningen). Han tog faktiskt bara tre 12-poängare från jurygrupperna än vad KAJ gjorde (totalt fyra). I övrigt gynnade jurygrupperna John Lundvik som slutade trea samt Dolly Style som slutade fyra hos dem. Att John Lundvik var så framgångsrik där var kanske inte helt oväntat, men att Dolly Style skulle lyckas så bra var oväntat – minst sagt. De fick till och med 10 poäng från både Italien och Litauen! Däremot tyckte de inte om Maja Ivarsson, som fick nöja sig med 2 poäng som samtliga var från den litauiska jurygruppen.
Tittarna å andra sidan hade inte alls samma inställning till Dolly Style och John Lundvik som slutade sjua respektive nia i tittarnas omröstning, i alla fall sett till vilka poäng de fick (de kan dock ha fått fler/färre röster än den poäng tittarna gett dem). Maja Ivarsson lyckades däremot med en fin sjätteplats hos tittarna – vilket kanske beror på att hon redan är ett känt namn.
Hur går det då i Eurovision?
Den första tanken som många svenska ESC-fans fick efter detta förvånande resultat, var givetvis hur omvärlden skulle reagera. Inför finalen hade Sverige varit oddsfavorit till att vinna årets ESC – underförstått att Måns Zelmerlöw skulle hålla den svenska fanan i Basel. Nu blev det ju inte så – men oddsen verkar – i alla fall så här ett dygn efter (då denna krönika publicerades) inte ha ändrat på sig efter KAJ:s vinst. Tvärtom verkar Sveriges skämtbidrag ha gått hem bland de internationella tittarna!
I kommentarfälten haglar de positiva reaktionerna från internationella ESC-fans. Det “hat” som Sverige tidigare möts av verkar plötsligt var som bortblåst, och istället ser nu Sverige ut att bli fansens favorit i Basel. Då ska sägas att alla ESC-bidrag inte är offentliggjorda än även om det bara är ett fåtal som fattas. Men bara det faktum att ett skämtbidrag om att bada bastu, framfört på svenska, med en finsk grupp som representerar Sverige, kan bli oddsfavorit i Eurovision – är i sig galet. Det innebär att låten nog har en appeal för den utländska publiken, trots att få utanför Norden kan förväntas förstå sig på alla de bastu-associationer som görs i låten. Och visst, precis som Käärijäs “Cha cha cha” borde ha varit totalt oförståelig för icke-finnar 2023, så torde samma sak gälla “Bara bada bastu”. Men vi såg att det inte spelar någon roll – utan det handlar om vilken energi och vilka “vibes” låten ger. En kommentar som återkommer på sociala medier är låten är “wholesome” d.v.s. ungefär godhjärtad eller hjärtlig – något som kanske behövs i dagens omvärldsläge. Extra tydligt blir det också då många ESC-fans lyfter fram att Sverige nu för en gångs skull bryter mot tidigare vana med moderna poplåtar – till fördel för denna typ av “helylle”-låtar.
Men även om både spelbolagen och ESC-fansen än så länge är överens – bör det poängteras att detta utan tvekan är den största “gambling” Sverige gjort i ESC. Att sälja in humor och nationell kultur på detta sätt – och på svenska dessutom – är helt okaraktäristiskt för Sverige. Det lär hanteras som ett UFO när det landar på scenen i Basel och det är egentligen omöjligt att sia om vad resultatet blir. Men jurygrupperna är förmodligen de som kommer att vara svårast att övertala – de avskyr skämtbidrag av denna typ. Eftersom jurygrupperna i princip varit de som fått sin vilja igenom de senaste åren kan vi alltså räkna med att Sverige får det mycket svårt att vinna i år. Men omöjligt är det såklart inte, även om “Bara bada bastu” inte känns som en Eurovisionvinnare på rak arm. Men återigen, om KAJ kunde vinna Melodifestivalen borde inte Eurovision heller vara ett omöjligt berg att bestiga.
