Foto: ESC-Panelen
PANELEN REFLEKTERAR. Idag den 11:e juni har det gått exakt en månad sedan Eurovision 2024 i Malmö avgjordes. Under hela den tävlingsveckan hade vi våra reportrar Katja och Tanja på plats i värdstaden och för att uppmärksamma dagen har de skrivit ihop sina minnen från den veckan.
En dröm som går i uppfyllelse
Som så många andra har man genom livet suttit framför en tv för att ta del av underhållningen som denna musiktävling är. Vi, Tanja och Katja, minns det så väl från när vi var barn, hur man satt på heltäckningsmattan framför en tv utan fjärrkontroll och drömmarna vävdes om att någon gång få möjlighet att vara med på riktigt, på ett eller annat sätt. Givetvis ville vi sjunga och skriva låtar, men har än så länge inte nått ända fram. Vi har alltid delat intresset för denna tävling, vi spelade bland annat in Melodifestivalen och ESC på VHS och tittade om och om på framträdandena. På senare år har man sett Melodifestivalens genrep på plats och vi besökte även Eurovision i Stockholm 2016 och Lissabon 2018 tillsammans. En blodad tand som verkligen fick smak! Nu, i år, var det första gången man upplevde Eurovision med möjligheten att komma närmare via en media-badge.
Vi visste inte vad vi kunde förvänta oss när vi satt på bussen på väg mot Sydsverige. Det första man slås av är alla poliser och vakter som syns precis överallt. Vissa även med vapen man annars bara ser på film. Det är nästan så vi undrar om vi borde vara rädd eller känna oss trygga. Blandade känslor helt klart men vi är glada att de lagt pengar på detta. Det som inträffade nyss känns redan som en livstid sedan, Dimman från slagfältet har lagt sig, solen har börjat visa sig från sin bästa sida och man har gått ur en bubbla med glitterskimmer, allsång och folkfest.
Så började Malmöveckan
Foto: ESC-Panelen
Skånetrafiken kom ut med erbjudande för veckan som var ett stort plus när det gällde buss och tåg inom Skåne (samt Köpenhamn). Så veckan började bra. Som mediaackrediterad hade Malmö stad dessutom gett oss möjligheten att transportera oss med kommunala färdmedel till och från diverse instanser i staden utan kostnad. Malmö bjöd även på olika ”happenings” såsom Skydive, besöka museum och flera olika turistmål mm. Vi gick på ett guidat besök i saluhallen, bjudna på smakprover från lokala leverantörer. Fick även lärt oss var ordet ”FIKA” faktiskt kom ifrån. Ordet fika anses vara en omkastning av stavelserna i ordet kaffi, som man uttalade kaffe förr i tiden, och man skapade ett ”backslang”. Det innebär en medveten omkastning av stavelser inom ett ord eller mellan ord i ett uttryck för att skapa ett slanguttryck. Det var ju tur att vi svenska turister fick lite svensk historia på kuppen!
Foto: ESC-Panelen
Att besöka en värdstad som anordnar Eurovision är som att gå in i en alternativ värld. Här är det Cosplay på hög nivå, inget är för glittrigt, för knasigt eller för mycket. Finska fans var bland de tydliga i folkmängden. Alster i jeanstyg eller neongröna toppar. Många rävöron kunde ses för Spanien, rosa fluffhattar för Schweiz, vit spets till röda/svarta kläder bars för Kroatien och mängden av paljetter och strass måste skickat strålar ut i universum. Malmö är en väldigt vacker stad och att de har placerat Eurovillage i Folkets park är en utmärkt idé. Grönska och mysighet gör alltid folk på gott humör. Där finns olika scener, aktiviteter för barn, flera matställen och du kan även köpa dig en Eurovisionhatt eller tröja.
Genomtänkta kostymer
Foto: ESC-Panelen
Vi blev så glad åt det humoristiska och ibland oerhört genomtänkta kostymerna och att inga av de vi såg gick för långt. För vi kan tycka att det fanns artister som drog det lite för långt med sexuella anspelningar. Visst kan man visa en utomordentlig show, men när det blir för mycket under bältet mister det sin charm och man får i stället en bitter bismak i munnen. I den aspekten kan det faktiskt BLI för mycket. Här föll Spanien inom den kategorin. Låten var ok, cool retromusik, men scenproduktionen var inte vår melodi. Efter att ha besökt flera olika tillställningar där bidraget visats eller spelats var det många i publiken som verkligen föll för detta bidrag, men vi tvivlar på att det var gemene man, kvinna, annan, som faktiskt gjorde det.
Det bästa med det här eventet är människorna från världens alla hörn. Var du än var kunde du möta intressanta personer att prata med. En kvinna lyckades övertyga mig att min nästa semester går till Litauen. Folk klär sig i glitter och glamour, dag som natt.
Intressanta nummer i årets tävling
Foto: ESC-Panelen
När vi ändå är inne på ämnet artister från årets tävling så vill vi nämna några. Det fanns de som var stabila från start, som visat på hög kvalitet vid alla repetitioner och tävlingstillfällen. Sådana som redan nämnda Schweiz och Frankrike, men även Sverige, Norge, Kroatien, Italien, Litauen, Lettland och Georgien.
Sedan fanns det de som gick från klarhet till klarhet och som växte enormt. Där kan vi exempelvis nämna Malta och Cypern, den senares dansnummer var oerhört snyggt. Sedan fanns det de artister som fäste, där man fick en rent fysisk upplevelse. Irland hade jag (Tanja) nog i min bottenlista från början, men hade blivit hypnotiserad av artisteriet hos Bambie Thug.
De som vi blev lite besviken på var Belgien och Danmark. Belgien hade inget spännande nummer och tyvärr var sångaren off pitch fler gånger än rätt på det. Med Danmark var sånginsatsen vid repetitionerna inte helt i nivå med vad låten krävde. Men när den satt, så satt den bra. Detta var lite surt för oss, för båda dessa länder var bra låtar som vi gärna hade sett i finalen i stället för Estland och Armenien.
Här uppträdde bland andra Sverige, Kroatien samt några gästartister. Foto: ESC-Panelen
I samband med besök på arenan så tog vi del av underhållningen stående på golvet område A, sittande på VIP-balkong med sikte rätt mot scen samt lägre läktare vid mitten av långsidan. Som stående kom man nära, men produktionen var verkligen inte gjord för publiken inom detta område. Man fick se rumpor, många rumpor, en svart låda (Storbritannien), svarta, blinkande ribbor (Sverige), en sten (Serbien) osv. Men, musiken och sången fick man, och känslan av att man fick uppleva allt IRL och vara en del av ljussättningen med LED på handen. Hade man blivit arenadopad – ja!
Hur var det varit med organisationen i stort då?
Presskonferensen med programledarna är ett av alla minnen från Malmöveckan. Foto: ESC-Panelen
Att ha Eurovision Village i Folkets Park var ett mycket bra och mysigt val (bussarna slutade dock gå från området efter 1 på natten). Det kändes mer genuint och nära, verkligen en festivalkänsla. Här fick vi lyssna på Go_A, Jay Smith, Robin S, för att nämna några som uppträdde under veckan.
Petra, Charlotte och Linda sjöng ”Sweden loves Eurovision too much” i andra semifinalen (briljant mellanakt och troligtvis var semi 2 den bästa av de två semifinalerna OCH finalen) och vi kan bara hålla med. Detta kan ”vi”! Produktionen på Malmö Arena var spektakulär. Vi känner en oerhörd stolthet över hur man lyckades få ihop hela paketet och hur professionella Petra Mede och Malin Åkerman var som tävlingsvärdar. Edward af Sillén – du arbetsmyra och underhållningsgeni, you did it again!
Hur var känslan på stan då?
Det kändes som att Malmö vaknat till liv och att vi fick uppleva Malmö på ett helt annat sätt än från det vardagliga perspektivet. Staden glittrade och var kantad av Eurovision på många sätt och volontärerna var många, som säkert hade haft det riktigt roligt på kuppen. Hela staden var flaggad och märkt med ”United by music”. Arenan ligger intill ett köpcentrum (Emporia). På taket där hade Wiwibloggs (Eurovisionexperter) satt upp ett stort tält där de tog emot artister. Först var det intervjuer och sen fick fansen ställa frågor och fotograferas med sina idoler. Väldigt trevlig tillställning speciellt när solen sken. Där fanns foodtrucks och eurovisionlåtar strömmade ur högtalarna. Artisterna kunde verkligen vara sig själva och det hela var väldigt avslappnat.
Förutom att Emporias takpark höll oss aktiverade var det även en hel del som hände runt om i stan och i Eurovillage såklart. Tyckte det var svårt att få överblick över allt som hände och mycket gick oss nog förbi tyvärr. Det går heller inte att komma ifrån inslaget av säkerhet och skydd som blev påtaglig så fort man kom till Malmö Central i början av veckan. Cirkulerande helikoptrar, patrullerande bilar och motorcyklar, olika polisstyrkor med olika vapentyper hägrade i var och vartenda hörn, dygnet runt. Aldrig hade man känt sig så trygg och samtidigt ha känslan av att ondska kunde vara en nära när som helst.
Reflektioner från arenan
Genrepet för semifinal 1 ses från golvet. Hur imponerande än scenen är så var inte just denna ståplats optimal. Missade helt Storbritanniens och Sveriges framträdande och kvällen bestod mest av synen av nakna skinkor. Även om man hörde bra så saknade ljudet styrka. Men känslan av att ändå vara på arenan och så nära scenen är en fantastisk upplevelse. Alla effekter, pyro och eld var väldigt intensiva och varma.
Genrepet av semifinal 2 fick vi och min syster uppleva från en VIP-lounge. Där bjöds det på god buffé och dryck. Hade utmärkta säten rakt framför scenen, dock väldigt högt upp. Nu kunde man se showen och höra ljudet så som det skulle vara. Vi fick även med oss en liten goodie-bag hem.
Mest känslosam under dessa semifinaler blev vi av all kärlek publiken gav Petra. Hon är verkligen fantastisk! Även när applåderna aldrig tycktes upphöra efter Käärijäs framträdande och även han fick en tår i ögat, ja det var magiskt. Sverige har verkligen lyckats denna gång också. Malin och Petra är proffs och hela produktionen har gjort sitt yttersta för att underhålla oss. Ingen kommer bli besviken!
Eurovision är en familjeunderhållning och i grunden en sångtävling, och för oss kommer det alltid vara den kvaliteten, ihop med ett bra nummer, som slår högst. Egentligen var det väl väldigt få nummer som vi inte tyckte höll måttet, men smaken är som sagt ibland delad.
Avslutningsfesten
Foto: ESC-Panelen
Herreys underhöll oss innan finalen började. (Melodifestivalklubben hade anordnat Euroclub på Malmö Live hela veckan, med mycket gott betyg efter hårt arbete.) Från kongresshallen tittade vi på tävlingen på storbildsskärmar. Det var nästan lika stämningsfullt som på arenan. Men vi tyckte det kändes obehagligt när burop blandades med applåder när Israels bidrag spelade. Detta var åtminstone kortvarigt och det rådde mest feststämning, handklapp och högljudd sång till bidragen under kvällen. Många hade även lärt sig de specifika kroppsrörelserna från Kroatiens och Estlands bidrag.
När väl tävlingen var avgjord kom musiken i gång på riktigt. Så där högt så att bröstkorgen studsade per automatik. Vi hade visst glömt öronpropparna! Kvällen bjöd på besök från flera av de tävlande artisterna och deras entourage, men även Jedward, Tusse, Joy Deb, Simon Peyron från Outtrigger, med kärestan Malin Olsson med flera, kunde ses i lokalerna.
När klockan slog 4 och man började se morgonljuset anlända kände vi att det var dags att vandra tillbaka till hotellet. Egentligen ville vi inte alls lämna bubblan, men de elefantsvullna fötterna hade fått sitt efter att ha promenerat och dansat ett par maraton under veckan.
Hela dygnet lever man och andas Eurovision inifrån och ut. Glädjen och vänligheten på ett sånt här event är svårt att hitta någon annanstans. Den här veckan blev det helt plötsligt normalt att möta Christer Björkman i entrén till Emporia och se världens alla youtubers gå förbi. Alla får vara precis den de är och alla passar in i denna härliga musikbubbla som fortsätter året om för dem som älskar det.
Saker som kunde ha förbättrats
Men, för att komma med några saker vi gärna hade sett annorlunda var att det saknades musik på många platser. Som jämförelse spelade man vinnarlåtar i trafikstolparna i Stockholm 2016, vilket var ett muntert inslag. Vi saknade även hophängande information, en kalender för dummies på något vis. Det var något vi fick input på från många. Det var svårt att få ett helhetsgrepp om vad som pågick på olika ställen och man fick leta upp information från flera sajter och grupper på sociala medier På centralen fanns en informationsdisk angående Eurovision. Utmärkt tänkt, för som en ovan besökare kunde man säkert känna sig lite vilsen. Om något var väl skyltat med info så var det på mediacentret, men i övrigt kände i alla fall Vi att det var svårt att få grepp om vissa saker ibland. T.ex – exakt vilken riktning bussturerna gällde för. Läge C säger inget om det är från centralens sida eller stadssidan. Ja bor man i Malmö är man van, men som tillfällig resenär var just busslinjerna lite kluriga.
Sen måste vi ju säga – ”VET HUT”. Prissättningen på boende, mat och dryck var löjlig, rent astronomisk på sina ställen. Alla boenden peakade för veckan, inklusive BnB och privatuthyrda lägenheter/rum. Fantaster som rest från världen över hade lagt en förmögenhet på att bara ta sig till destinationen och för att se en och annan show för att sen sälja skjortan man burit för att kunna ha råd att leva. Visst kostade spektaklet en hiskelig summa, men vi lovar att man hade gått plus på att hålla humanare priser i alla fall. Och inte gick just de summorna till SVT eller Malmö stad.
Till sist
Det är svårt att i nuläge sätta ord på alla intryck man fått under veckan. Det är som att hårddisken blivit full och man behöver göra en reboot. Vi vill bortse från årets dramasäsong som skanderat i pressen – det bästa med Eurovision, förutom en utökad värld av musik och sång som öppnat sig, är folkfesten, minnena och de människor man mött. Där alla vill ha roligt, sjunga med och känna inre frid – förenade av musik!
