PANELENS TOPPLISTA 2024. Då har det blivit dags att presentera Tanjas andra topplista för Eurovision-säsongen 2024. Detta är således hur hon väljer att rangordna de 37 tävlingsbidragen innan liveframträdandena på Eurovision-scenen i Malmö Arena visas.
Den här gången kommenterar hon också sina val och därför börjar listan i bakvänd ordning, dvs. från plats 37 och framåt. Inom parentes står placering vid föregående lista som publicerades den 23:e mars.
Plats 37 till 30
37 (37). 
Spanien: Nebulossa – ”Zorra”
Spanien är även i år min bottenplacering. Den här gången är låten helt ok. Det är en skön melodi och skön 80-talsinspirerad musik, men valet av sångerska och hennes ton i sången gifter sig inte ett dugg med låten. Det irriterar mig rejält faktiskt, för bidraget hade kunnat ta mycket mer plats i tävlingen med sång som sätter oumpf på helheten. Kanske man måste ha levt med historiken för att förstå stjärnglansen.
36 (35). 
Grekland: Marina Satti – ”Zari”
Vad hände? Kunde man inte komma överens om vilken stil man skulle köra på eller hann man inte klart med låten tills det var dags att skicka in ansökan? Tyvärr är detta ett av mina bottenbidrag 2024 och förstår det inte alls. Det har etniska inslag i en skön rytm, vilket jag normalt tycker mycket om, men i övrigt – nej jag kan tyvärr inte ge annat än tummen ner för Marina Satti.
35 (25). 
Finland: Windows95man – ”No Rules!”
Till en början tyckte jag det var kul, även om det inte alls når upp till förra årets succe med ett unikt bidrag. Men, efter att lyssnat åtskilliga gånger har skämskudden kommit upp mer och mer. Engelskan är verkligen inte bra och även om man tar tillbaka glada 90-talet i tävlingen så är detta inte bra och inget jag kommer lyssna på särskilt ofta.
34 (36). 
Irland: Bambie Thug – ”Doomsday Blue”
Ja vad ska man säga annat än friskt vågat, hälften vunnet. Det är ett kul bidrag, lite smått ”gökboet” med sina olika stilar i ett och samma bidrag. Ibland kan en sån blandning bli helt fel, men det här är så knasigt att det funkar. Dock är det inget för mig i det stora hela även om jag är glad åt irlands kliv mot något nytt och annorlunda.
33 (28). 
Polen: Luna – ”The Tower”
Polen kommer med en glad upptempolåt, men som är mer lämpad för B-sidan på LPn. Av det man hört från live-tillfällen har inte varit helt hundra med sånginsatsen varför jag tror man kommer ha svårt att nå fram till final med årets bidrag.
32 (32). 
Island: Hera Björk – ”Scared of Heights”
Hur bra än Hera Björk är så är detta inget annat än ett mellanmjölkbidrag. Inte första låten på LPn, utan B-sidan för utfyllnad. Hera är en fantastisk artist och vem har glömt ”Je ne sais quoi”? Tyvärr är det här inte i närheten av storheten från 2010. Alla mina favoriter försvann ur delfinalerna i den nationella uttagningen, så vad Island sen skickade hade för mig liten betydelse.
31 (34). 
Tjeckien: Aiko – ”Pedestal”
Pedestal är inte alls av en musiktyp jag lyssnar på i vanliga fall och kan därför inte få så höga poäng. Den har dock mer klass och är inte lika anonym som många andra.
30 (33). 
Malta: Sarah Bonnici – ”Loop”
Malta har för mig ett av årets mest anonyma låtar. Något man hört många gånger förut och som inte alls står ut. I grunden är det inte alls en dålig låt, men finns inget som utmärker den och som helt enkelt gör att man riskerar att hamna i botten utan att egentligen vara värd placeringen.
Plats 29 till 20
29 (29). 
Moldavien: Natalia Barbu – “In the Middle”
Moldaviens bidrag är både bra och dåligt. Själva framförandet tillsammans med 4 körtjejer som ser ut som kopior med märklig koreografi är för mig bara konstigt och ger inget mervärde till bidraget än om sångerskan stått på scenen själv. Stråkpartiet är vackert och lyfter låten något, men har mina tvivel om att man når finalplats i år.
28 (12). 
Österrike: Kaleen – ”We Will Rave”
Österrike har droppat för mig. Allt kommer bero av scenproduktionen och om rösten håller, för jag har hittills inte sett att man fört samman rave-konceptet med låten i något sammanhang ännu.
27 (31). 
San Marino: Megara – ”11:11”
Megara var favoriter från Spaniens uttagning förra året. Då valde man ett bidrag som drog proppen ur badkaret. I år har Megara valt att tävla för San Marino. Tyvärr är låten inte alls lika tilltalande och stark som då. Överlag känns den lite mellanmjölk för sin genre även om låten har sköna tunggung-partier som förhöjer upplevelsen.
26 (10). 
Ukraina: Alyona Alyona & Jerry Heil – ”Teresa & Maria”
Ukraina kommer med ett bidrag med en jättevacker melodi, men som förstörs av en onödig rap. Skulle inte förvånas om man plockar tröstpoäng och kan hamna ganska högt, men jag känner inte alls att Ukraina har i toppen att göra i år.
25 (30). 
Azerbajdzjan: Fahree feat. Ilkin Dovlatov – ”Özünlə apar”
Det här är fint och med ursprung, men samtidigt glömmer jag bort låten ganska fort. Hade det inte varit för sitt etniska inslag hade låten varit en av de anonyma i tävlingsfältet.
24 (26). 
Armenien: Ladaniva – ”Jako”
Armenien kommer med folkfest, en känsla av glädje och gemenskap i detta fartfyllda bidrag med helt igenom etniska influenser. Man lallar lätt med i melodin! Dock kommer man i år med något som ändå känns lätt att glömma av när man börjat lyssna på annan musik. Som att man har svårt att riktigt hänga upp den på något annat än just lalla, lillillila, ahahaa och är inte en låt man sätter på repeat. Men, det är helt förlåtet då man kör helt och hållet på sin grej.
23 (27). 
Estland: 5miinust & Puuluup – ”(nendest) narkootikumidest ei tea me (küll) midagi”
Jag är kluven över Estlands betyg. Det beror verkligen på humöret. Ena stunden gör det mig uppåt och diggande och i nästa är jag trött på att man inte valde en ”riktig” låt. För, det här känns också som ett skämtbidrag som inte har i toppstriden att göra. Sen var väl inte konkurrensen från den nationella uttagningen så giftig den heller.
22 (20). 
Australien: Electric Fields – ”One Milkali (One Blood)”
One Milkali är en bra låt och det är härligt att höra att det tydligt finns Australien i musiken. Det känns dock som att det är det svagaste bidraget som Australien kommit med sedan inträdet. Inte tillräckligt storslaget utan faller inom ramen av den stora massan av bidrag som får ett godkänt- till väl godkänt-betyg.
21 (16). 
Lettland: Dons – ”Hollow”
”Hollow” är snyggt, klassiskt och hållbart som rena rama sustainability report. Den känns lika modern som tillhörande de stora balladerna på 80-talet. Den bygger upp snyggt till stora körer. Det var inte min första placering från den nationella uttagningen, men var en stark motståndare. Nu i backspegeln tror jag faktiskt att Lettland valde helt rätt. Om framförandet blir lika pampigt som låten tror jag Dons kan hamna bra till i tävlingen.
20 (13). 
Danmark: Saba – ”Sand”
Från en ganska slät nationell uttagning var Saba inte min etta, men förstår varför bidraget fick representera Danmark. Med svenska Melanie Wehbe som en av låtskaparna har vi en radiodänga som är lätt att sjunga med till. Kommer den vara en Evergreen, nej, men är helt ok trots sin ganska tunna text.
Plats 19 till 11
19 (18). 
Cypern: Silia Kapsis – ”Liar”
Även om stilen är något som vi hört många gånger förr är låten inte alls dålig. Det är klämkäckt och dansant och väl godkänt i min smak. Däremot får jag smak av galla av att en så ung tjej framträder på ett så exponerat sätt att det är svårt att bara tycka till om själva låten. Man skjuter sig själv i foten! Men, jag har reagerat så många gånger förr och det skaver när man sett att kvinnliga artister SKA vara på ett visst vis i vissa delar av världen för att nå ut. Jag vill dock poängtera att jag inte förringar sångerskans meriter på scen.
18 (21). 
Luxemburg: Tali – ”Fighter”
Äntligen är Luxemburg med i spelet igen. Även om detta inte var min etta från den nationella uttagningen är det här helt ok. Det är en ganska svår låt att sjunga och sångerskan lyckas bra med att både hålla tempo och pitch. Typen av låt är däremot inte vad jag hade förväntat mig att man röstade fram efter så många år på sidolinjen.
17 (06). 
Slovenien: Raiven – ”Veronika”
Jag brukar gilla lite mörka bidrag, för det känns så i musikstyckena. Jag har i alla fall ingen aning om vad sångerskan sjunger om annat än Veronika, så om det är en blomma eller en kvinna eller något annat får vara ett mysterium. Och jag gillar att man håller sig till sitt språk. När låten släpptes var min första tanke att det var en vinnarkandidat, men samtidigt har det blivit ett bidrag jag väldigt snabbt glömmer. Varför kan jag inte sätta fingret på.
16 (22). 
Serbien: Teya Dora – ”Ramonda”
I den nationella uttagningen var detta ett fantastiskt bidrag. Scenproduktionen var mäktig och hela konceptet lyfte låten. När man bara lyssnar till låten är den vacker, men samtidigt lite långtråkig och får inte det där lyftet man skulle vilja.
15 (17). 
Litauen: Silvester Belt – ”Luktelk”
Luktelk är en skön låt, lätt att nynna med till och tycka om. Biraget känns lite fräschare än många andra, men når för mig ändå inte ända fram. Låten har inget riktigt klimax och sången är lite på samma nivå hela vägen.
14 (09). 
Albanien: Besa Kokëdhima – ”Titan”
Det är något med Albanien som har en tendens att alltid tilltala mig, som att de oftast lyckas med bidrag som hänger kvar hos mig. Inte undra på att jag har en speciell Albansk spellista på en viss musiktjänst som är en go to, feel good-lista. Om Albanien lyckas väl bland årets tävlanden vet jag inte, men är inte övertygad om att man gjort rätt val genom att sjunga bidraget på engelska. Den rätta känslan är inte där som när den sjungs på albanska. Vid den nationella uttagningen var sången lite svajig, men bedömer det som en tillfällighet då Besa är en bra sångerska när man hört henne i andra sammanhang. Det här är en bra popballad med en onödig tempohöjning.
13 (14). 
Georgien: Nutsa Buzaladze – ”Firefighter”
Georgien har vuxit något hos mig, men samtidigt har man känslan att man hört det här förut. Utifrån musikvideon hade jag önskat annat än den typen av dans som framförs och haft mer av …en berättelse, ett mer konstnärligt framförande. Beroende på hur scenproduktionen blir kan Georgien komma ganska långt
12 (15). 
Storbritannien: Olly Alexander – ”Dizzy”
Storbritannien kommer med ett bidrag som för mig tar mig till Skaraslätten. Det är lite platt! Jag gillar idén med låten och melodin, men den låter inte färdig. Trumtakten är som en EPA-traktor mot en räserbil, inget drag alls. Jag hoppas dock att man inte hamnar i bottenträsket, för den slår flera låtar som känns lite anonyma i sammanhanget.
11 (08). 
Tyskland: Isaak – ”Always on the Run”
Om bara scenproduktionen och artisten stylas för ett bra framträdande har vi ett riktigt bra bidrag från Tyskland. Hamnar lite inom horden av godkända bidrag, men som behöver det lilla extra för att stå ut och då räcker inte bara en bra röst och en bra låt. Detta var ett av mina toppbidrag i den nationella uttagningen så jag hoppas innerligt att det kommer gå bättre än vad det gjort ett tag för Tyskland nu.
Plats 10 till 4
10 (24). 
Nederländerna: Joost Klein – ”Europapa”
Nederländerna bidrar med ett av årets skämtbidrag, även om det finns ett allvar i undertonen. Jag kan inte värja mig, det här kommer garanterat få arenan att lyfta och få varje entusiast ute i publiken att tokdansa. Det är glädje, det är party, det är befriande även om jag inte alls tror att bidraget har något i toppstriden att göra.
09 (23). 
Israel: Eden Golan – ”Hurricane”
Israel bidrar med en vacker ballad framfört av en sångerska som sjunger som en gudinna. En heshet på randen av att spricka och hennes falsett får mig att rysa. Som helhet och innehåll finns dock en viss ambivalens. Om man bortser från låten och sångerskan finns många motsättningar kring deltagandet och tongångarna sätter tyvärr blodets färg på tävlingen och kommer garanterat påverka den slutliga placeringen.
08 (19). 
Portugal: Iolanda – ”Grito”
Iolanda var min solklara etta från den nationella uttagningen. ”Grito” är så vackert och tilltalande och hela framförandet från finalen var som en White guide-måltid. Den rytmiska balladen är som en historia som växer fram och som slutar med Iolandas vassa, starka crescendo. En låt som växer för varje lyssnande. Om det är repetitionen som gör det återstår att se då man endast har sina 3 minuter på sen att göra ett bestående intryck.
07 (07). 
Kroatien: Baby Lasagna – ”Rim tim tagi dim”
Å ena sidan är rim-tim-tagi-digi-mantrat oerhört smittande. Å andra sidan är sången inte så stark i refrängen som jag skulle vilja. Inte vad jag förväntar mig över vad som egentligen skulle passa bättre till den här låten. eller – det är Nåt jag inte kan sätta fingret på som jag saknar (kan vara live-upplevelsen). Jag slits i att gå bananas till att skaka på huvudet, men tänker hålla optimisten i mig vid liv och tro att Kroatien kommer gå ganska långt med årets bidrag. Det är ett skönt beat och är lätt att ta till sig och kommer garanterat få arenan att lyfta.
06 (11). 
Italien: Angelina Mango – ”La noia”
Det var något med Italiens bidrag som fastnade direkt och som har hållt mig kvar. Det är inte ett bidrag som känns som typiskt Italienskt, i alla fall om man bortser från att man ska sjunga så många ord som möjligt på liten tid. Kanske är det längtan efter sommar, för rytmerna är varma och för ens tankar mot varmare breddgrader. Oavsett är det ett bidrag som hamnar på min topp 10 lista varje tillfälle.
05 (05). 
Sverige: Marcus & Martinus – ”Unforgettable”
Jag anser att Sverige lyckas igen. Ett koncept som är stilrent, medryckande och genomtänkt. Snygga ljud och ett Air 2.0. Att det är framfört av två norska killar kan man ha åsikter om, men när man har M&M som frontfigurer känns alla andra möjliga artister som rent fel för låten.
Numret är också väldigt studioodlat, inte i närheten av råheten som Norges bidrag t.ex., vilket kan få sina konsekvenser. Kommer Sverige klara sig bra i tävlingen? Ja det tror jag och jag hoppas de kommer i topp 5, men om folket överlag får tycka till är min gissning någonstans 5-10 plats.
04 (03). 
Belgien: Mustii – ”Before the Party’s Over”
Ett snyggt och modernt bidrag där kvaliteten har hållit trots att man lyssnat på låten otaliga gånger. Försöker sätta fingret på vad det är som lyfter poängen, men det är nog en blandning av det sköra i den första delen, den snygga falsetten och upptempoballaden som lyfter när Mustii tar i med sin repetativa fras om att nu är festen slut!
Tanjas topp 3
Tredje plats (04). 
Norge: Gåte – ”Ulveham”
Älskar blandningen av forntida folkmusik ihop med modern rock. Det är mystiskt och rått och man nästan känner historien kalla på en. Det finns på något vis så mycket ”luft” runt sångerskan, osynliga vindrag som lyfter henne och hela bidraget som i ett trolleri när hon sjunger i brygga. Detta fastän texten till trots är ganska fattig.
Andra plats (02).
Schweiz: Nemo – ”The Code”
Mon dieu, vilken låt! Schweiz bidrag verkar ha allt! Fantastisk röst, stråkpartier som får en att rysa, trumtakter som smittar huvudnickandet till att bryta ut på nolltid. Att det också innehåller en rap, en BRA rap för sammanhanget (ja, jag brukar inte vara jättesåld på pratsång) så känns det som att Schweiz har skrapat hem full pott på lotten. Det här är en vinnarkandidat för mig.
Min vinnare (01). 
Frankrike: Slimane – ”Mon amour”
För att ha varit ett land som tidigt släppte sitt bidrag så har låten varit likt ett frimärke. Det fäste på ett ögonblick och sitter fortfarande fast på min första plats. Det är kvalitet det! Det som oroar något är att Slimane kan bli lite övertänd och sjunger så att kristallkronorna spricker och saliven sprutar till den grad att man backar.
