Eurovision på 1960-talet »

Den första upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Lugano, Schweiz den 24:e maj 1956 med Lohengrin Filipello som programledare.

Sju länder deltog i den första upplagan med två bidrag vardera. Länderna fick själva välja om de antingen ville tävla med två artister som hade varsitt bidrag eller en artist som framförde två bidrag.

Därför ordnades Eurovisionen

Tävlingen anordnades som en slags gemenskap för att ena kontinenten Europa efter världskrigen.

Inspirationen kom från bland annat den italienska Festival di Sanremo där artister uppträdde och sedan röstades en årlig vinnare fram.

Finalen sändes även i Danmark, Storbritannien och Österrike även om dessa länder inte deltog i själva tävlingen. De skulle komma att göra debut senare år.

Tävlingsreglerna

Vid den första upplagan var reglerna:

– Endast soloartister fick delta

– Varje låt fick vara som mest upp till 3,5 minut lång

– Alla bidrag framfördes till en 24-mannaorkester under ledning av kapellmästare Fernando Paggi. Fyra länder hade dock egna dirigenter med sig.

– Resultatet avgjordes av jurypersoner från alla deltagarländer.

Notebart är att det var bara vinnaren som meddelades, vilket gjorde att resterande 13 bidrag fick dela på andraplatsen.

Den andra upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Frankfurt i Tyskland (dåvarande Västtyskland) den 3:e mars 1957 med Anaid Iplicjian som programledare.

Trots att Schweiz vunnit året innan var det alltså Västtyskland som stod värd för tävlingen och detta främst beroende på att det vid den tiden inte fanns någon regel som sade att vinnarlandet också blir värdland.

Danmark, Storbritannien och Österrike debuterade det här året. De sände tävlingen året innan men blev nu fullvärdiga tävlande. Alla resterande sju länder som deltagit året innan valde att stanna kvar i leken denna gång.

Från föregående års startfält fanns två återkommande artister: vinnaren Lys Assia från Schweiz och Corry Brokken från Nederländerna.

Alla bidrag framfördes till en levande orkester, där varje land hade sin egen dirigent. Dock dirigerade chefsdirigenten Willy Berking för Belgien, Luxemburg, Schweiz och Västtyskland.

Tävlingsreglerna

Det infördes nya regler efter den första upplagan, däribland att varje land skulle representeras av ett bidrag vardera (istället för tidigare två låtar) samt att EBU tillät duos på scenen vilket inte var tillåtet året innan.

I övrigt avgjordes resultatet av alla länders jurygrupper som delade ut tio poäng vardera. Varje jurygrupp utgjordes av tio personer där respektive medlem fick ge 1 poäng till sin favoritlåt. Juryn kunde således ge alltifrån en till flera låtar poäng beroende på hur juryn röstat. Men de fick inte rösta på sitt eget lands bidrag.

Den tredje upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Hilversum i Nederländerna den 12:e mars 1958 med Hannie Lips som programledare.

Det var den första Eurovisionen där fjolårets vinnarland stod värd, något som sedan blev en tradition (med vissa undantag).

10 länder deltog. Sverige debuterade samtidigt som Storbritannien hoppade av, vilket också är den hittills enda gång där Storbritannien inte har deltagit och den enda där inget engelskspråkigt bidrag har framförts.

Varje land hade sin egen dirigent, utom i några fall där chefsdirigent Dolf van der Linden fick hoppa in. Detta gällde, förutom värdbidraget, även Belgien, Luxemburg, Sverige och Västtyskland.

För tredje året i rad representerades Schweiz av Lys Assia.

Så avgjordes finalen

Resultatet avgjordes än en gång av jurygrupper som fick dela ut tio poäng per jury, dock inte till det egna landets tävlingsbidrag.

Varje jurygrupp utgjordes av tio personer som gav 1 poäng till sin favoritlåt. Juryn kunde således ge olika summor till respektive land.

Dittills den äldsta vinnaren

Efter att jurygrupperna röstat klart stod Frankrike som segrare, deras första seger någonsin. Vinnaren var vid tillfället 46 år gammal, vilket var ett åldersrekord som skulle slås först 33 år senare….

Värdnationen Nederländerna kom sist i finalen, vilket var första gången det hände. Det skulle dröja ända till in på mitten av 2010-talet innan det hände igen.

Den fjärde upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest ägde rum i Cannes, Frankrike den 11 mars 1959 med Jacqueline Joubert som programledare.

Elva länder deltog där samtliga länder som tävlat året innan, utom Luxemburg, var med samtidigt som Storbritannien gjorde comeback och Monaco som debuterade.

Tävlingsformatet var fortfarande en enda finalkväll med ett bidrag per land, där alla bidrag framfördes till levande orkester. Varje land hade sin egen dirigent, däremot fick chefsdirigenten Franck Pourcel hoppa in för både Monaco, Schweiz, Sverige, Västtyskland och Österrike, förutom även det franska bidraget.

Tävlingsreglerna

Varje lands jurygrupp bestod även det här året av tio personer som fick fördela en totalsumma om tio poäng på bidragen. De kunde rösta på vem de ville utom sitt eget land. Dock införde EBU en ny regel som sade att inga professionella förläggare eller kompositörer fick sitta med i jurygrupperna.

Hemmabidraget vann

Segern gick det här året till Nederländerna, som därmed blev det första landet att vinna Eurovision två gånger och dessutom lyckas göra det i följd.

Sverige representerades av Brita Borg, men det gick inte lika bra som det hade gjort på debutåret då det blev en 9:e plats för Sverige.