Panelen tycker till efter Deltävling 4, Melodifestivalen 2023

PANELEN TYCKER TILL – DELTÄVLING 4. Nu har det gått ett par dagar sedan den fjärde och sista deltävlingen i Melodifestivalen 2023 avgjordes och därför tänkte vi säga våra meningar om vad vi tyckte om programmet.

 

Fakta om artikeln

Denna artikel är uppbyggd i två delar – först där var och en i panelen betygsätter bidragen med poäng (utifrån vad man själv tyckt) för att därefter sammanställa en topp 7 bland tävlingsbidragen inklusive kommentar om helheten av programmet och bidragen.

Med det sagt – nu blir det betyg & topplistor!

/ESC-Panelen

 

Panelens betygssättningar

I den här delen tycker var och en av oss i panelen till om startfältet i deltävlingen. Vår betygsskala går från 0 (sämst) till 5 (bäst) och mellan betyg 1 och 4 kan man också ge halva poäng.

Betygen är individuella och du får gärna kommentera själv vilka betyg du ger de olika låtarna!

Notera att ordningen vi presenterar låtarna i är enligt startordningen som var i programmet.

 

Kiana – ”Where Did You Go”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 












TOTALT: 23 (av 45) poäng

 

 

Signe och Hjördis – ”Edelweiss”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 












TOTALT: 23,5 (av 45) poäng

 

 

Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 












TOTALT: 38 (av 45) poäng

 

 

Mariette – ”One Day”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 












TOTALT: 23,5 (av 45) poäng

 

 

Emil Herohn – ”Mera mera mera”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 













TOTALT: 24 (av 45) poäng

 

 

Axel Schylström – ”Gorgeous”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 












TOTALT: 25,5 (av 45) poäng

 

 

Loreen – ”Tattoo”


Foto & copyright: Janne Danielsson/SVT
Bilden är med tillstånd hämtad från media.melodifestivalen.se som ägs av Sveriges Television.

 












TOTALT: 38 (av 45) poäng

 

 

Panelens topplistor och kommentarer

Efter själva betygssättningen går vi nu över till att tycka till om helheten av programmet inklusive att göra topplistor. Hur rangordnar du den tredje deltävlingens bidrag? Kommentera gärna artikeln nedan!


Min topplista

  1. Loreen – ”Tattoo”
  2. Mariette – ”One Day”
  3. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  4. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  5. Kiana – ”Where Did You Go”
  6. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”
  7. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”

Kommentar om programmet: Den sista deltävlingen kom att handla 100% om Loreen – vilket på sätt och vis är lite tråkigt. Men faktum är att det var lätt att inse att Loreen var bäst denna kväll, och att hon låg på en så mycket högre nivå än allt annat. Nu ska jag visserligen påpeka att jag själv inte är helt såld på låten – den är lite för flummig och avancerad för min smak, men Loreen är helt unik som artist och bara scennumret är värt en Oscar för sin produktion. Oavsett vad man tycker om låten så var Loreen och hennes framförande outstanding och det bästa vi sett i Mellon i år – och kanske på flera års tid. Med det sagt så är det tyvärr inte mycket positivt jag kan säga om resten. Mariette gör bra ifrån sig som vanligt, men hade inte en tillräckligt bra låt denna gång. Smash into Pieces låter precis som ett coverband till Nickelback, och kommer tyvärr därför med gammal skåpmat. Tråkigt att Sverige aldrig lyckas få in relevant rock i Mellon, det känns som att SVT helt saknar rockintresserade i sin urvalsjury. Uppenbart räckte det med gammal skåpmat för att nå final, men det var inte rättvist. Axel Schylström visade karaktär och gjorde ett riktigt bra nummer, men återigen var låten inte alls tillräckligt bra för final. Kiana, Signe & Hjördis gick in i denna deltävling som ungdomliga nybörjare – och det märktes tyvärr alldeles för tydligt. Rösterna höll inte och bristen på rutin var helt uppenbar, även om låtarna i sina studioversioner är helt okej. Emil Henrohn däremot kändes redan från början som årets ploj. ”Mera mera mera” blev alldeles för mycket för mig, och framstår tydligt för mig som årets sämsta Mellobidrag. Programledarna fortsätter söka efter ett bra manus, även om Jesper verkar ha hittat sin publik (barnfamiljerna). För oss andra är det nog bara att härda ut detta och se fram mot 2024 då SVT kanske hunnit tänka om på den fronten. Nej, deltävlingen bjöd egentligen bara på en vinnare – Loreen. Ja, och Carola såklart. Vilken artist!


Min topplista

  1. Loreen – ”Tattoo”
  2. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”    
  3. Kiana – ”Where Did You Go”
  4. Mariette – ”One Day”
  5. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  6. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  7. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”

Min topplista

  1. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  2. Kiana – ”Where Did You Go”
  3. Loreen – ”Tattoo”
  4. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  5. Mariette – ”One Day”
  6. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”
  7. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”

Kommentar om programmet: Det känns som att SVT hade ett syfte med denna deltävling – inte klanta det till det för Loreen och ge henne de bästa förutsättningarna för att gå vidare. Och det lyckades man visserligen med. Kan förklara varför nivån var så pass låg. Deltävling 4 innehöll Melodifestivalen 2023s bästa låt, men det var inte Loreen som stod för den.

Årets tävling har blandat och gett. Började svagt i Göteborg för att sedan bygga momentum i deltävling 2&3. Men sista deltävlingen var som att vi bara flög ner för ett stup igen. Smash Into Pieces bjöd oss visserligen på 2023 års bästa låt, men annars var det inte mycket bättre än hur vi började allt. Såhär i efterhand kan jag förstå varför man gjorde det. SVT har inte råd att ännu en gång förlora sin stjärna.

Så vi kan väl börja där? Vi börjar med Loreen. Vilken produktion på scen! Om det är någon Loreen ska tacka så är det alla de som satte ihop detta nummer. Det var innovativt, modernt och riktigt snyggt visuellt. Det var mästerligt och värt en fempoängare bara där. Men det finns en annan del också – låten. Det sätter sig inte för mig. Låten var inget jag skulle ha på min spellista. Sen hör man inte vad Loreen sjunger. Det låter lite som när ett barn gråter och försöker prata samtidigt. På 1990 startade en man vid namn Paul Heyman ett wrestlingföretag, ECW. Då han varken hade stjärnorna eller pengarna använde han sig av filosofi som hjälpt honom skapa stjärnor fram till denna dag – Accentuera styrkorna, dölj svagheterna”. Så skulle jag bäst beskriva Loreens låt. När man ser det fantastiska numret, ser man förbi låtens svagheter och Loreens mumlande. Därför landar vi i mitten på betygsskalan.

Jag nämnde att vi hade årets bästa låt i denna deltävling. Smash Into Pieces kom in och stal showen totalt. Snyggt scennummer. Bra sång. Välproducerat. Det är rock som passar väl i tiden. De försöker inte uppfinna hjulet igen, utan gör bara sin grej. Utan tvekan årets enda femma! Vem hade kunnat tro att en låt om att vara begravd kunde vara så bra.

Några korta meningar om resten, som överlag var rätt ointressant. Kiana stack ut och jag tror hon går en fin karriär till mötes. På andra sidan myntet har vi Mariette som fortfarande försöker hålla sig relevant. Axel var inte dålig, men det var inget att lyfta på ögonbrynet för, medan tiktok-kändisen Emil kanske borde fortsätta sjunga om hur han är en mamma. Just ja, Signe och Hjördis. De glömde jag bort.


Min topplista

  1. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  2. Loreen – ”Tattoo”
  3. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  4. Mariette – ”One Day”
  5. Kiana – ”Where Did You Go”
  6. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”
  7. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”

Kommentar om programmet: Det här var faktiskt den bästa deltävlingen som jag har sett på år och dar! För det första en bra öppningsakt och mellanakter (särskilt den med Carola) och inte en dålig låt i startfältet. Det är nästan att man hade velat skicka vidare varenda låt i startfältet till final eller semi! Så en väldigt hög lägstanivå. Jag är också glad över att ett av mina personliga favoritband Smash Into Pieces deltog och att de klev in i tävlingen med en riktigt bra rocklåt som också skiljer ut sig från tidigare rocklåtar. Här kör de sin grej fullt ut och det gillar jag. Sedan var det också härligt att se Loreen tillbaka i tävlingen, jag var lite orolig där efter det störningsmoment som skedde att man skulle glömma bort att rösta på låten (i och med att hjärtat i bild knappt bultade alls) men det var helt rätt att hon skulle gå vidare till final. Det fanns som sagt många bra bidrag i startfältet men det finns bara en ESC-vinnare. Så i finalen hoppas jag att Loreen vinner så att Sverige har en chans att vinna Eurovision i Liverpool!


Min topplista

  1. Loreen – ”Tattoo”
  2. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  3. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”
  4. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  5. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”
  6. Kiana – ”Where Did You Go”
  7. Mariette – ”One Day”

Kommentar om programmet: Det blev en spännande kväll då Loreens uppträdande blev avbrutet och ingen fattade vad som hände. Min första tanke var ett det var nån slags kupp så hon kunde få extra mycket tv-tid men så var det ju inte. Hon var storslagen oavsett. Låten ger mig inte samma känsla som ”Euphoria” men den har ändå något visst men sen var ju hennes scenframträdande fenomenalt. Att hårdrocken kom på andra plats var givet. Även där väldigt snygg scensättning. Min stora undran är varför Emil fick så lite poäng. Tycker det var en härlig låt som som jag ser att folk sjunger och dansar till, stor som liten. Det är dags att Mello låter nya artister ta mer plats och låta t.ex. Mariette ta en lång paus. Hon är en bra artist men borde luta sig tillbaka och försöka göra nåt mer äkta.


Min topplista

  1. Loreen – ”Tattoo”
  2. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  3. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”
  4. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”
  5. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  6. Kiana – ”Where Did You Go”
  7. Mariette – ”One Day”

Kommentar om programmet: Jag kommer ju skriva spalter här, så nu kör vi.

Först ut var Kiana med ”Where Did You Go”, och ja… det var en del som applåderade låten för dess relevans, och att Kiana såg ut som en stjärna i vardande. Och visst, hennes oerfarenhet tyckte jag lös igenom en del men också en potentiell star quality som hon kanske kan förvalta längre fram. Låten däremot? Modern, men ofärdig! Upprepning av låttitel och överanvändande av vocoder… den skulle ha behövt ligga kvar och finputsas ett tag till innan den släpptes.

Sen kommer vi till Signe & Hjördis som hade en trevlig låt, som dock föll på oerfarenheten återigen. Hade någon mer rutinerad artist som till exempel Timoteij framfört denna låt, tror jag den hade kommit längre. Ändå en mysig låt tyckte jag.

Och så har vi årets hårdrocksakt, Smash Into Pieces, som jag var länge säker på skulle bli min favorit. Och helt snett ute var jag inte. Hårdrock har inte direkt varit någon hårdvaluta i Mellon på ett bra tag, men de få som synts till har inte alls tonat ner sitt sound i lika hög grad som tidigare. Mustasch 2021, Lillasyster 2021, och så Smash Into Pieces i år, kommer med låtar som knappast skulle kännas malplacerade i deras diskografi. Man försöker inte vara nånting annat och det är uppfriskande. Linkin Park-liknelser var nånting många tog upp, och sångaren lät ju inte helt olik Chester Bennington (vila i frid). Ändå kändes det som nånting saknades för att jag skulle slå till med femman. Kanske en ordentlig ”breakdown” som är vanligt i denna genre. Men vilken revansch ändå för hårdrocken i och med att Smash Into Pieces gick till final! När senast hände det? Dead by April 2012? Då var det på tiden!

Sen tar vi oss till Mariette som faktiskt parkerar som min jumbo och med facit i hand inte helt oväntat missar finalplatsen. Kanske har det legat i luften, då hon likt Wiktoria känns som en artist som varit med lite för länge i bubblan. Sen märker jag att Mariette fortfarande letar efter sin musikaliska identitet, då de låtar hon tävlat med varit rätt spretiga genremässigt. Och nu blir det mossig gospelpop som hon inte kan leverera på ett trovärdigt sätt. Svagt.

Jumbo i detta heat blev Emil Henrohn och det var nog lite mer otippat då han ändå hade ett starkt följe på TikTok om inte annat. Man hade trott att det hade hjälpt, men ett sånt stöd tar en uppenbarligen inte så värst långt. Låten började okej men blev bara mer och mer enerverande. Man tröttnar ganska snabbt.

Axel Schylström snubblar på mållinjen men får respass direkt. Där kan jag konstatera att han fick ett otacksamt läge som näst sist med en ballad som är väldigt seg. Ett bonuspoäng får han i alla fall då han levererade låtens budskap med en tydligare äkthet än vad man kan förvänta sig. Ärlighet framför klyschor.

Avslutningsvis har vi Loreen då, och här finns det väldigt mycket att säga. Det kommer bli oundvikligt att prata om hennes tidigare låtar, så jag får vara så kort och koncis jag kan. Men händer upp, jag var väl aldrig helt såld på Euphoria, som kändes mer som en standard housepoplåt med lite artistisk krydda som råkade pricka tidsandan rätt där och då. Och det verkade som om Loreen själv också insåg det, då hennes ovilja att bli en popstjärna i mängden gjorde henne till ett one hit wonder. Fem år senare kommer ”Statements” och då ser man mer vad hon har för ambitioner som artist men där det blev för komplicerat och obehagligt för tittaren. Nu får vi höra ”Tattoo” och här kändes det som att stjärnorna stod helt rätt i linje. Det är faktiskt inte så lätt att egentligen förklara varför detta blir så lyckat. Men jag konstaterar att det finns goda anledningar till varför hon är storfavorit till seger. Hon har lyckats ge låten den mystik som behövs för att man som lyssnare blir engagerad, och det finns egentligen ingen stund där det känns som att låten skulle stå stilla. Första minuten är ren build-up, andra refrängen tror man ska vara låtens pay-off, men sen kommer sticket och ger låten en djup atmosfärisk krydda och vid sista refrängen binder man ihop allt väldigt snyggt. Man blir engagerad hela vägen igenom, och det är riktigt starka papper. Att Loreen sen fick ta om låten pga en scenstormning men tycktes vara helt orubbad av det visar vilket fullblodsproffs hon är. Inget gnäll, hon bara ger järnet!

Sammanfattningsvis anser jag att de två som gick direkt till final ikväll spelade i en helt egen liga jämfört med övriga fem. Men det man kan undra är ju hur de som var ansvariga för programmet tänkte när de skulle disponera ut låtarna. Där första heatet framför allt var bottenslask medan deltävling tre och fyra blev mycket starkare. Till de som är ansvariga för produktionen säger jag: Ni landade på fötterna den här gången, men om ni vill ge tävlingen mer trovärdighet, då bör ni se till att kvalitén är jämn alla deltävlingar igenom!

I övrigt så kan man ju inte säga mer än vad som redan sagts om programledarna. Farah och Jesper gör sitt bästa men manuset gynnar dem inte. Det stora problemet är att manusförfattarna bevisligen inte kan skriva humor. Det finns uppslag till bra skämt, men utförandet blir ofta bara pannkaka. Skämten har ingen set-up, halva tiden finns inte ens nån punchline, och komisk timing tycks vara en föråldrad term. Oscar Zia gjorde ett bättre programledarjobb förra året, speciellt då han fick improvisera en hel del när appröstningen kollapsade i första deltävlingen. Men vad som inte stoppade honom gjorde honom bara starkare.


Min topplista

  1. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”
  2. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  3. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”
  4. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  5. Loreen – ”Tattoo”
  6. Mariette – ”One Day”
  7. Kiana – ”Where Did You Go”

Kommentar om programmet: Alltså jag måste efter alla dessa år vara den absoluta människan i hela Sverige som totalt missat storheten i Loreens artisteri. Jag förstår ärligt talat inte grejen, så pass bra har inte någon av hennes låtar varit. Men men, folk verkar ju vara helt sålda på Tattoo så får väl bara finna mig i att hon redan vunnit årets Melodifestival. Nåja, bättre lycka nästa år.

Rent låtmässigt så tycker jag definitivt att detta var årets starkaste deltävling. Men vet inte om det säger så mycket med tanke på den blygsamma kvalitén på årets bidrag. Signe & Hjördis tyckte jag hade kvällens bästa låt och det gjorde lite ont att se dem åka ut med huvudet före. Personligen tycker jag att det är den här typen av folkpop på svenska som vi borde skicka till Eurovision. Är dock glad att Smash Into Pieces gick till final, av de finalklara bidragen är de min personliga favorit.

Nu blickar vi framåt mot semifinalen. Inte för att jag vet om den är nödvändig att hålla då jag tvivlar mycket starkt på att någon av de 8 bidragen som gått till semifinalen kommer att ha en seriös chans att vinna årets melodifestival. Men allt kan fortfarande hända.


Min topplista

  1. Loreen – ”Tattoo”
  2. Mariette – ”One Day”
  3. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  4. Kiana – ”Where Did You Go”
  5. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  6. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”
  7. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”

Min topplista

  1. Loreen – ”Tattoo”
  2. Smash Into Pieces – ”Six Feet Under”
  3. Axel Schylström – ”Gorgeous”
  4. Mariette – ”One Day”
  5. Emil Henrohn – ”Mera mera mera”
  6. Kiana – ”Where Did You Go”
  7. Signe och Hjördis – ”Edelweiss”

Kommentar om programmet: Då jag hade äran att få deltaga vid repetitionerna i Malmö och uppleva storheten på plats blev som vanligt Mello-dopad. Stämningen var på topp och mellanakten med Carola, the Queen, var inget annat än pricken över i:et. Programledarnas skämt gick hem i arenan, men föll lite plattare i tv. Men men, anser att detta var den bästa deltävlingen i årets Melodifestival där ingen låt kändes meh och var därmed den mest orättvisa deltävlingen.

Signe & Hjördis, dessa härliga töser från Ingelsträde, visade att de musikaliskt och sångmässigt visste vad det gjorde. De märktes dock att de inte var lika erfarna och bekväma med en stor scen och att agera till musiken på ett konstnärligt vis som övriga deltagare. Låten ”Edelweiss” var fin och melodiös, men lite för anonym i sammanhanget och jag hade gärna sett mer….”ompf”.

Proffsiga Kiana är som gjord för upptempolåtar på en sådan scen och levererar låten perfekt, men som min son sade hemma ”väldigt många Where did you go” och jag tror det är just känslan av repetition som gör att man tröttnar efter några lyssningar.

När man läste vad andra tyckt till om Emil Henrohns ”Mera Mera Mera” blev jag lite skeptisk. Skulle denna strof repetera sönder låten? Men på arenan skreks strofen ut med glädje och bidraget var inget annat än smittande energi. Han förkroppsligade Mello för mig, både som person och som artist och jag förstår varför det är så lätt att tycka om honom och jag hoppas vi får se mer av honom på Melloscenen.

Mariette framträdde med låten ”One Day”, en låt som förmedlade att inget är omöjligt och att man en dag klarar det. Låten är lite slät till en början, men känslan hon förmedlade var verkligen stark mot slutet.

Alla sju bidrag gjorde sig snyggt live, riktigt snyggt. Det storslagna tog sig tyvärr inte fullt fram i tv-rutan för alla. Så kände jag med Axel Schylströms bidrag. Verserna var lite spröda och kändes inte fullt så säkra (var det ett medvetet val tro?). Tårarna sprängde fram när duschscenen kom fram och Axel fantastiska röst fick briljera ihop med kören. Hjärtat brast ett ögonblick och det kändes som att han sjöng för alla som känt sig mindervärdiga framför spegeln med låten ”Gorgeous”.

Sen kommer vi till emd-rockprinsarna Smash into pieces. Örebrokillarna har varit igång i många år men funnit sitt sound de senaste fem-sex åren. Trots en stor fan base har de varit ganska anonyma för den svenska publiken, vilket i och med Mello lär ändra sig. Jag själv ”fann” dem under en kvällspromenad för några år sen när jag behövde nåt nytt i öronen att lyssna på med lite sting i. I lurarna shufflades de fram och jag fastnade som en halsduk i hissdörren. När de nu fick vara med i Melodifestivalen var lyckan gjord och jag hoppades benhårt på en riktigt bra låt och visst blev det en bra låt som låter Smashelicious rakt igenom. ”Six Feet Under”  och scenframträdandet var ursnyggt rakt igenom. Det enda man hade önskat var att se mer av Chris Adams ansikte istället för kepsen, men soundet och låten får nästintill högsta betyg.

Sen kommer vi till gudinnan i sammanhanget. Den nästintill onåbara! Den som anländer som ett väsen i sig själv – Loreen. Ja, det kan vara lite svårt att höra artikulationen i hennes liveframträdanden ibland, men tror det kan bli så när hela produktionen blir sådär pampig och andlig och hon andas ut hela sitt inre i varje strof. När jag vid repetitionen satt där nästan längst fram och fick se förberedelserna och hon sen blev ett med låten trillade tårarna ner för mina kinder som ett barn.  Stråkarna i mellanpartiet och sen när hela hon blir låten – Det var så enormt starkt att upplevelsen gav rysningarna över hela min kropp. Som mina kollegor i Eurovision-familjen sade – ”Now THAT’s Eurovision”.

 


 

Kommentera