TOTALT: 27 (av 45) poäng

TOTALT: 22,5 (av 45) poäng

TOTALT: 27 (av 45) poäng

TOTALT: 33 (av 45) poäng

TOTALT: 21,5 (av 45) poäng

TOTALT: 27 (av 45) poäng

TOTALT: 34 (av 45) poäng

Min topplista

1. Marcus & Martinus – ”Air”
2. Nordman – ”Släpp alla sorger”
3. Paul Rey – ”Royals”
4. Melanie Wehbe – ”For the Show”
5. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
6. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
7. Laurell – ”Sober”

Kommentar om programmet: Intressant nog tycker jag att Mellon blir bättre och bättre varje vecka nu – iallafall startfälten. Programledarna och manus är fortfarande på en mycket låg nivå, där det just nu känns som att produktionen helt enkelt inte bryr sig längre. Men bidragen tycker jag nu ligger riktigt högt. Det känns dock nästan lite uppgivet att erkänna att Marcus och Martinus var bäst, med tanke på deras stjärnstatus. Men faktum är att de är fantastiska sångare och har en fruktansvärt bra låt. I princip allt är bra med ”Air” – med undantag av kameraproduktionen som är lite långsam och ointressant. Man hade kunnat höja tempot där, snabbare klipp, mer dans, mer fart – för att göra låten rättvisa. Nu känns det ibland som en morfar som filmar en skolavslutning! Men solklar finalist i varje fall. Fortsättningsvis är Nordman min stora barndomsidol – och lyssnar ännu mycket på deras musik. Och jag kan glädjande nog konstatera att ”Släpp alla sorger” verkligen känns som deras ursprungliga musik – den kunde mycket väl komma direkt från debutplattan! Det mörka och djupa i deras musik kommer fram här, till skillnad från i ”Ödet var min väg” och ”I lågornas sken”. Dessutom är bakgrundsgrafiken helt otrolig och lyfter scenshowen – trots att de själva knappt rör på sig. Paul Rey gör också ett supernummer och är väl värd sin finalplats – även om låten inte riktigt lyfter hela vägen för mig. Men glädjen och energin smittar av sig! Till min glädje gick även den svåra låten ”For the show” till finalen, en låt som kräver mycket av lyssnaren – vilket jag gillar! Detta är en oerhört snyggt producerad låt med en vass sångerska, och även om vi troligtvis inte lär se henne i finalen så är detta ett bidrag som jag känner lite extra för. I övrigt kändes det rättvist att Casanovas, Ida-Lova och Laurell åkte ut. Även om jag inte på något sätt tyckte illa om dem så kändes de helt enkelt lite för svaga för att nå final. Ida-Lova har en oerhört speciell röst och hoppas få höra mer av den, och Casanovas lär ju höras mycket av på svensktoppen. Men Laurell kanske jag helst slipper höra framöver, jag känner fortfarande lite bakfull efter det scennumret…

Min topplista

1. Marcus & Martinus – ”Air”
2. Laurell – ”Sober”
3. Paul Rey – ”Royals”
4. Melanie Wehbe – ”For the Show”
5. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
6. Nordman – ”Släpp alla sorger”
7. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”

Min topplista

1. Marcus & Martinus – ”Air”
2. Nordman – ”Släpp alla sorger”
3. Paul Rey – ”Royals”
4. Melanie Wehbe – ”For the Show”
5. Laurell – ”Sober”
6. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
7. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”

Kommentar om programmet: En relativt sevärd delfinal såhär i efterhand kan jag tycka. Jag var så nära på att äntligen ha en deltävling utan en nolla, men så kom ju gubbgänget och förstörde det. Kanske nästa vecka. På förhand var M&M storfavoriter och de levde upp till favoritskapet. Tycker ingen annan ens kom i närheten av deras låt. Och då är det ändå musik som jag ibland kan tycka vara något tråkig och själslös. Dock lyckades de norska grabbarna och deras producenter få till det.

Resten av gänget var en intressant blandning. Nordman levererade en nostalgitrip till barndomen, och deras låt var faktiskt rätt intressant. Personligen hoppades jag på final, men så blev icke fallet. Istället togs den platsen av Paul Rey. Jag har inget emot låten i sig, och tycker den är lite småintressant. Annars har Paul haft en tendens att hypas upp något oerhört under tidigare tävlingar, för att sedan floppa. I år känns det som att han slår ur underläge och att det passar honom bättre.

Två låtar som jag placerar i kategorin ”hade lyckats bättre med en mer etablerad/känd artist” är Melanie och Laurell. Melanie var bättre som artist och gjorde sig förtjänt av den andra semifinalplatsen. Laurell å andra sidan var helt fel. Låten passade inte henne överhuvudtaget. Men det fanns något catchigt i den som jag tror att en bättre artist hade kunnat göra något vettigt med.

Slutligen har vi de två låtar som för mig var lite som surt mjölk. Ida-Lova har en fin röst, men låten var rätt slät och tråkig. Gubbarna i Casanovas var varken casanovor eller väckte några känslor inom mig. Jag har inget emot dansband annars. Barbados, Scotts och Rolandz tycker jag alla har haft bra bidrag i tävlingen. Men detta var bara uselt.

Min topplista

1. Nordman – ”Släpp alla sorger”
2. Paul Rey – ”Royals”
3. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
4. Marcus & Martinus – ”Air”
5. Melanie Wehbe – ”For the Show”
6. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
7. Laurell – ”Sober”

Kommentar om programmet: Återigen var det en jämnstark final, med skillnaden att flera av låtarna växte för mig under veckan. Jag var en av de i presskåren som fick bevaka tävlingens repetitioner och genrep innan direktsändningen och jag tycker att alla bidrag växte väldigt mycket på bara ett dygn. Det fanns mer glädje och mer energi, kanske för att det var mer nerver. Vet ej.

När det kommer till själva resultatet tycker jag ändå att rätt låtar gick vidare om jag personligen hade sett Ida-Lova kvalat in till semifinalen och att Nordman borde ha gått till final direkt. Men det säger jag inte för att Paul Reys eller Marcus & Martinus låtar är dåliga, tvärtom är alla fyra som kvalade vidare mycket bra låtar. Det var ju också självklart att de norska tvillingbröderna skulle gå direkt till final – något annat hade varit en skräll. Jag gissar att de kommer att ha med toppstriden att göra i finalen, blir det inte seger hamnar de lätt topp 3.

I övrigt tycker jag att programmet var bra, programledarnas manus håller fint och mellanakten med Afro-Dite var fantastisk fin och värdig hyllning till Svenne & Lotta. Även roligt att Petra Mede har valts in i Hall of Fame. Så jag är nöjd.

Min topplista

1. Marcus & Martinus – ”Air”
2. Laurell – ”Sober”
3. Nordman – ”Släpp alla sorger”
4. Melanie Wehbe – ”For the Show”
5. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
6. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
7. Paul Rey – ”Royals”

Kommentar om programmet: Äntligen blev det en riktigt bra omgång! I det stora hela tyckte jag bara illa om en låt och det var ”Royals”. Jag gillar Paul så det var en liten besvikelse. Den typen av låt skär sig i mina öron. Enda anledningen att han fick poäng ens är för att han är proffsig och det var ett snyggt framträdande. Ida-Lova kommer vi få höra mycket på radion tror jag och Casanovas kommer spelas i hela sommar-Sverige. Melanie hade en snygg låt men på något sätt tyckte jag det blev för likt Cornelias framträdande och vi vill ju inte upprepa oss. Nordmans röst i kombination med den ljuvliga nyckelharpan blir aldrig dåligt men de kunde gjort nåt mer på scen. Laurell är väl den mest moderna i det här gänget och tycker det är synd att det inte gick bättre. Men M & M är ju bara helt fantastiska. Visst är låten lite lik ”Every minute” men vad gör det? Den var ju otroligt bra med.

Min topplista

1. Paul Rey – ”Royals”
2. Melanie Wehbe – ”For the Show”
3. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
4. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
5. Nordman – ”Släpp alla sorger”
6. Marcus & Martinus – ”Air”
7. Laurell – ”Sober”

Kommentar om programmet: Det som slog mig med tredje deltävlingen är att låtarnas standard var så mycket högre jämfört med det vi tidigare hört. Vilket får mig att undra, hur tänkte man när man fördelade ut dem? Vems idé var det att låta bottenslasket komma först i ledet? Nåja…

Paul Rey direkt till final och den första fempoängaren från mig! Har lite svårt att förklara varför, men av nån anledning var det som att alla beståndsdelar landade helt rätt i låten och framträdandet. Paul Rey har annars haft en tendens att spela över i sina tidigare låtar, men kom mycket mer till sin rätt här i denna fartiga Imagine Dragons-möter-arenapoplåt. Det verkar som att jag har lättare att ta till mig låtar som är gjorda för att fungera som livenummer framför låtar proddade för radio, men vad vet jag… synd bara att jag inte kan räkna med att han skulle vinna i Friends arena, då han inte vann sin deltävling (vilket är vedertaget).

Efter det kommer Casanovas och vi slungas tillbaks till tidiga 00-talet när dansbandsschlagern från Skara var det stora heta. Hade jag varit 15-20 år yngre och skulle lyssna på denna hade jag nog säkert blivit eld och lågor, men nu är det mer en svag fyra och ett trevligt återseende. Bert Karlsson och Mariann Records har inte direkt fingret på pulsen längre, vilket skulle kunna förklara sistaplatsen.

Sen blev jag positivt överraskad av att se Melanie Wehbes låt. Och där var jag inne på det med radiopopen och hur den inte lämnar så mycket avtryck. Lite så kände jag med låten, det är tre trevliga minuter när man väl hör den, men inget som verkligen stack ut… men sen ser man livenumret och hur Melanie verkligen levererar! Hon ser lyssnaren, tar i och gav låten ett eget uttryck, och var väl värd sin plats i semin.

Sen tar vi oss till Nordmans låt, som jag blev lite förundrad över. Även om jag inte haft så jättemycket bekantskap med deras musik, om man undantar låtarna ”Vandraren” och ”Be mig” samt deras tidigare melloalster ”Ödet var min väg” och ”I lågornas sken”, så tyckte jag av nån anledning att detta inte kändes som en Nordman-låt. Hooken med ”Släpp alla sorger vi går vidare” känns mer som den hörde hemma i en fotbollsmarsch. Medina skulle kunna ha burit denna hook lika bra. Men låten är absolut inte dålig och jag kunde förstå att Nordman har sina fans där ute.

Det är först när vi ska ta oss till Laurells låt som vi hittade en musikalisk olycka. Det är lite oklart vad som hänt där, men jag får förmoda att den uppenbart var skriven för att någon yngre artist skulle framföra den. Men när ingen sen ville ställa upp fick man för sig att låta den 43-åriga småbarnsföräldern Laurell sjunga om att bli hög. Blir pinsamt juvenilt, och ett desperat försök att framstå som ”down with the kids”. Det mest välförtjänta respasset i år.

Ida-Lova var också ett trevligt inslag med sin låt, som jag ansåg hade ett av de mest relevanta ämnena som text – en låt om existentiell kris. Ett ämne undertecknad kan känna igen sig i allt för väl. Och en låt som fortfarande satt fast i huvudet efteråt. Synd att hon skulle åka ut, men det var svår konkurrens.

Sen avslutar vi med M&M då, storfavoriten i heatet. Och här är jag kluven. Det är förvisso en okej låt där man låtit melodin och atmosfären sättas i centrum, men när jag tittar på framträdandet ser jag en del frågetecken. Varför är det så många överblicksbilder? För det gör att jag inte får någon ögonkontakt med artisterna. Känns ibland mer som jag tittar på ett dansnummer istället för ett sångframträdande. Och sen så tar låten plötsligt slut. Man skulle kunna tro att de hade mer idéer men glömde bort 3-minutersgränsen, och så hastade man ihop ett slut utan ett ordentligt outro. Dessa brister tror jag inte jag är ensam om att uppleva, så det känns mycket som att de gick vidare på namnet och tidigare meriter mer än att låten skulle varit bra.

Sen till själva programmet så var komiken återigen rätt så hit-and-miss. För en gångs skull kunde jag ha kul åt Jespers flört med krankameran, men det var mer undantaget än regeln. Jag kan konstatera att det är lätt att göra humor, men svårt att göra bra humor. Det stora problemet jag sett nu är att de som skötte manuset inte verkar så bra på att skriva humor. Man har uppslag till nåt som skulle kunna bli roligt, men utförandet faller då skämten varken har setup eller punch-line, och timingen funkar inte heller. Vidhåller återigen att det hade vart bättre om Farah själv lett programmet.

Min topplista

1. Nordman – ”Släpp alla sorger”
2. Marcus & Martinus – ”Air”
3. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
4. Melanie Wehbe – ”For the Show”
5. Laurell – ”Sober”
6. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
7. Paul Rey – ”Royals”

Kommentar om programmet: Deltävling 3 brukar vara min personliga favorit. Men jag vette sjutton om jag tyckte årets tredje deltävling var så mycket att hänga i granen. Årets melodifestival överlag känns redan som en stor besvikelse. Dålig kvalité på bidragen, fånigt manus och halvdana programledare. Har egentligen inget emot Jesper & Farah, de gör säkert så gott det kan med det unermåliga manuset de fått. Melodifestivalen känns tyvärr emallånåt som ett barnprogram. Mellankten när Afro-Dite sjöng ”Bang En Boomerang” var dock en frisk fläkt.

Så vad tyckte jag om kvällens bidrag då? Är väl först och främst jättebesviken att Paul Rey som jag alltid tyckt starkt illa om precis knep finalplatsen istället för Nordman. Nu gick ju de åtminstone vidare till semifinalen, men med tanke på att jag gillar låten så skulle jag inte bli ett dugg förvånad om exempelvis Victor Crone slår ut dem där. Får vara glad att Marcus & Martinus gick direkt till final istället. Tycker de har en snygg gjort och ganska så bra låt. Skulle de gå och vinna Mello i år så skulle jag inte ha något emot det.

Är glad för Melanies skull att hon gick vidare till semifinalen, men jag personligen hade hellre sett att Ida-lova knipit den platsen. Att Laurells barnsliga poplåt & Casanovas utdaterade dansbandsdänga åkte ut beklämmer mig inte. Så utöver att en viss Paul gick vidare så får jag väl erkänna att jag är hyfsat nöjd med resultatet. Men är som sagt inte nöjd med tävlingen överlag i år. Man kan ju hoppas att SVT sparat det bästa till sist, vi får väl se på lördag…

Min topplista

1. Nordman – ”Släpp alla sorger”
2. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
3. Paul Rey – ”Royals”
4. Marcus & Martinus – ”Air”
5. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
6. Laurell – ”Sober”
7. Melanie Wehbe – ”For the Show”

Kommentar om programmet: Jag tyckte tillslut att det blev en ganska bra deltävling trots min lite halvbesvikna hållning efter förhandslyssningen av låtarna under tisdagen.

Flertalet av bidragen växte på mig under repen och genrepet. Det var givet att storfavoriterna Marcus & Martinus fick flest röster och därmed tog den första finalplatsen. Även om jag personligen inte är något större fan av låten, så kan jag inte tala emot om att det var ett snyggt scenframträdande och att låten känns väldigt Eurovision-anpassad och kompetent.

Min personliga favorit denna veckan var Nordman och jag hade hoppats på att även de skulle knipa en finalplats. Det såg länge ut som om så skulle bli fallet, men slutligen gick Paul Rey om och tog sig första gången direkt till final utan att ha behövt ta en omväg via Andra Chansen, numera kallat semifinal.

Melanie Wehbe knep en plats i semifinalen och det var för mig en skräll. Hon var inte alls tippad att ta sig vidare och för mig hade hon veckans tråkigaste låt. Jag hade jag istället sett att Ida-lova eller Casanovas hade hamnat istället.

Det var inte oväntat att Laurell skulle hamna utanför topp 4 och slutligen hamna på 6:e plats. Det är inte fy skam för henne med tanke på konkurrensen och att de andra artisterna var mer välkända för svenska folket och har en bredare publik som röstar på de.

Mellanakten med Afro-dite var episk. Jättesnygg disco, pop-version av Svenne & Lottas ”Bang en boomerang”. Gillar dessa hyllningsframträdanden i nya tappningar. Fortsätt så.

Då har vi alltså bara en deltävling kvar med de 7 sista och kvarvarande låtarna som tävlar i Malmö. Spännande att se om Loreen har den där låten som kan vinna hela tävlingen.

Min topplista

1. Marcus & Martinus – ”Air”
2. Nordman – ”Släpp alla sorger”
3. Melanie Wehbe – ”For the Show”
4. Casanovas – ”Så kommer känslorna tillbaka”
5. Paul Rey – ”Royals”
6. Ida-Lova – ”Låt hela stan se på”
7. Laurell – ”Sober”

Kommentar om programmet: Tredje deltävlingen tog allt ett kliv framåt, men jag måste ändå säga att jag skulle vilja se mer klass och sofistikering än ”Sommarlov”. Vet inte riktigt vad det är, men om man jämför programmen med då Petra Mede höll hov, så kunde hon bära programmen på sina axlar på ett oerhört snyggt sätt och ändå leverera dem med humor. Att Farah lyckades få Sverige emot sig när hon blev intimförhörd med M&M var ju givet. Kunde inte låta bli att dra på munnen när hon fick förfrågan om hon tyckte om Zlatan eller ej. Ett typiskt situation som kan placeras ut ur kontext. Jag blev åtminstone mer road av denna deltävling överlag. Och, mellankten när Afro-Dite sjöng ”Bang En Boomerang” – snyggt framfört och vilken härlig cover! Svenne & Lotta bär by the way upphovet till att jag heter Tanja!

MEN!!!! Att förlägga dessa kvaliteter av låtar i en och samma deltävling var ju helt urbota korkat. Snacka om en dödens grupp! Bra bidrag hela ”högen” och av varierande genres och flera oerhört snygga scenproduktioner. Laurell hade en bra låt och ett snyggt nummer (även om texten får henne att falla).  Ida-Lova visade på en fantastisk känsla och kunde leverera bättre live än förväntat och vi kommer garanterat höra mer av henne framöver. Paul-Rey hade ett mycket snyggt nummer, men låtstilen är nog inte helt jag. Tack Casanovas för en regelrätt härlig schlager. ”Så kommer känslorna tillbaka” är garanterat ett bidrag som kommer spelas på många tillställningar framöver . Melania visade på en fantastisk röst och scenkänsla och henne vill jag se mer av också. Låten var kanske lite mer mainstream, men är helt klart något jag kommer lyssna på många gånger. Nordman är ju vilka de är, etablerade, säkra och med en låt som helt klart sitter. Och vem gillar inte en nyckelharpa med moderna tongånger. Det är ju sånt jag vill höra mer av i Mello-sammanhang. Framförandet och numret på scen vete katten om jag tyckte vad en högpoängare, men filmduken gjorde det hela snyggt.

Det var verkligen svårt att sortera dem den här gången i jämförelse med de tidigare deltävlingarna. Det var mer på marginalerna och vad jag vill se i Liverpool. När man sitter och får rysningar över benstubben, ja då berör man mig. Och de som gjorde detta allra bäst var ju grabbarna grus Marcus & Martinus med låten ”Air”. Så snyggt, välproducerat och killarna är ju så oerhört talangfulla. Det enda med framträdandet och kameravinklarna är att det upplevdes lite rörigt. Jag saknade typ en kvinnlig dansare. En som kunde cirklera killarna i vita, skira tyger och liksom dansa sig fram som om hon verkligen var deras luft.

Med de orden sagda skulle vi egentligen kunna skicka de flesta av dessa låtar till Liverpool för att representera Sverige utan att jag skulle bli det minsta missnöjd. Bra gjort!