SCHLAGERMAGISTERNS KRÖNIKA. Idag den 6:e april 2024 är det 50 år sedan Sverige vann sin första Eurovisiontitel – en legendarisk vinst som förde in tävlingen i en helt ny era. Som det skulle visa sig, så var det inte bara tävlingen som aldrig blev sig lik igen, utan även Sverige som musiknation. Man kan på god grund säga att den svenska musikexporten , även kallad “det svenska musikundret”, föddes denna dag, den 6 april 1974.
Svensktoppens förlovade land
För att förstå betydelsen av händelsen i Brighton denna vårdag 1974, så behöver vi rulla tillbaka bandet en bit. Sverige är under 1950- och 60-talet något av ett kulturellt bakvatten, med en liten befolkning, placerat i Europas utkant. Svensk musik var inte något som generellt nådde utanför Sveriges gränser. Däremot hände det att svenska artister ibland fick genomslag i andra länder – med låtar på andra språk. Siw Malmkvist lyckades exempelvis bli en stor schlagerdrottning i Västtyskland under 60-talet, vilket dessutom tog henne till Eurovision 1969 som representant för just Västtyskland med bidraget “Prima Ballerina”.
Emellertid var svensk musik annars inte något som konsumerades utanför Sveriges gränser – vilket kan bero på att den svenska musikmarknaden i princip hade sina egna spelregler. Svensktoppen, musiklistan som dikterade villkoren i det svenska musiklivet, var under 1960-talet och fram till 70-talet totalt dominerat av svenskspråkiga covers på amerikanska poplåtar. I de fall där låtarna inte var skrivna av amerikaner, så var istället inspirationen helt tagen ifrån det brittiska popundret The Beatles. Mängder av “Beatles-kopior” dök upp i Sverige, och vissa av dem lyckades bli rikskända – såsom Hep Stars och Hootenanny Singers. Många av dem gick långt för att likna sina brittiska idoler – vissa framförde till och med sina låtar på engelska! Men några gigantiska världsturnéer blev det aldrig. Precis som alla andra svenska artister så turnerade de runt i svenska folkparker under året – det var sättet som de tjänade sina pengar på, även om skivförsäljning såklart också gav en viss inkomst. Men rika blev de inte och många drömde om att slå “i utlandet” då man visste att det var där de riktigt stora pengarna fanns.
Den första “ABBA:n”
Det är ur det här musikaliska landskapet som ABBA föds. Det hela börjar egentligen med att deras blivande manager, Stig “Stikkan” Andersson, startar sitt skivbolag Polar music under 60-talet. Stikkan bygger under ett drygt decennium upp ett nationellt musikimperium, som producerar mängder av hits till Svensktoppen under lång tid – ofta med Stikkan själv som textförfattare. Under slutet av 60-talet får han grupperna Hootenanny Singers och Hep Stars under sitt beskydd, och stiftar där nära bekantskap med Benny Andersson och Björn Ulvaeus – som nu tröttnat på den svenska musikmarknaden och vill sikta mot större mål. Under tidigt 70-tal får även Stikkan in två unga stjärnskott till bolaget, som precis slagit igenom på svensktoppen: Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog. Båda har redan fått stjärnstatus i Sverige – och Stikkan inser att dessa två även har talang att slå internationellt.
1972 för han de fyra samman för första gången – då de framför “People need love” som pausunderhållning i finalen av TV-programmet Vi i femman. Redan då har de satt målet att slå internationellt, då de framför sin låt på engelska. Emellertid nådde inte Vi i Femman ut så bra till den internationella publiken – och i ärlighetens namn var det inte mycket som gjorde det. Svenska skivbolagsdirektörer hade sedan länge insett att vägarna att nå ut med svensk musik till utlandet – var extremt få. Det fanns inga nätverk, inget internet, inga gemensamma forum för musiken i världen – ja, så när som på ett då: Eurovision Song Contest.
Målet: Att vinna Eurovision
Stikkan insåg tidigt att Eurovision var det lilla fönster som var den enda chansen för svensk pop att nå utlandet. Redan till Melodifestivalen 1973 hade han skrivit ett bidrag som kunde ta dem dit – “Ring Ring” som skulle framföras av hans nya supergrupp. Ännu hette de dock inte ABBA, utan det oerhört komplicerade Björn, Benny Agnetha & Anni-Frid. Men grunden fanns där och “Ring Ring” blev genast en publikfavorit i Melodifestivalen.
Problemet var att det inte var folket som avgjorde tävlingen då. Det var istället en jury bestående av utbildade musiker och musikexperter – som värderade konstnärlighet och poetisk tyngd högre än radiovänlighet. Resultatet blev att “Ring Ring” slutade 3:a – bakom den vinnande gruppen Maltas bidrag “Sommar’n som aldrig säger nej”. Ni vet, den med textraden “Dina bröst är som svalor som häckar”.
Svenska folket var rasande över resultatet och Stikkan var syrlig i sin kritik mot Sveriges television och deras “elitistiska” jurysystem i Melodifestivalen. SVT tog till sig av kritiken och inför Melodifestivalen 1974 så togs expertjuryn bort och ersattes av en “folkjury” istället.
ABBA blir ABBA
Stikkan lanserade nu gruppen som ABBA – vilket innebar vissa besvär. Framförallt fanns redan ett sådant varumärke – som producerade fiskkonserver. För 99% av svenskarna var ABBA då mer förknippat med kaviar än musik – vilket innebar en uppförsbacke för gruppen. Men Stikkan tänkte längre än så – namnet skulle ju funka utomlands och där fanns inte någon kaviar eller fiskkonserver från ABBA. Det hindrade dock inte folk från att skratta lite när gruppen presenterades i Melodifestivalen 1974. Deras bidrag skulle heta “Waterloo” – döpt efter den franska kejsaren Napoleons sista slag 1815. En tämligen internationell titel med andra ord! Det få vet om är dock att Stikkan hade en alternativ låt redo – balladen “Hasta Mañana”. Stikkan hade nämligen märkt att ballader verkade fungera bäst i Eurovision, då vinnarbidragen mellan 1970-1973 samtliga varit ballader. Det fanns därför farhågor att “Waterloo” skulle uppfattas för hetsigt eller våghalsigt och därmed skrämma de internationella jurygrupperna. Emellertid var det en gemensam uppfattning i gruppen att “Waterloo” var den bättre låten – inte minst då den hade både Anni-Frid och Agnetha som ledsångerskor, medan “Hasta Mañana” bara hade Agnetha som ledsångerska. Valet föll således på “Waterloo”, vilket med facit i hand var ett smart val.
I Melodifestivalen var manegen krattad för en ABBA-vinst, inte minst då gruppen redan toppade den svenska försäljningslistan med “Ring Ring” sedan året innan. Samtidigt var konkurrensen i tävlingen förhållandevis svag. Den störste utmanaren var Lasse Berghagen, som framförde sin sång “Min kärlekssång till dej”. Lasse stötte dock på problem redan innan han hunnit ta sig fram till mickstativet – då sladden till hans gitarr fastnade i scenbygget på vägen dit. Emellertid lyckades han ändå släpa sig tillräckligt när för att kunna sjunga i micken – men det hjälpte föga mot ABBA anstormning. Han fick nöja sig med en andraplats! ABBA däremot, hade inför framträdandet klätt sig i de mest spektakulära scenkläder som dittills visats på en Melodifestivalscen – i både glitter och volanger! Det blev inte mycket till match, då ABBA fick högst poäng av alla utom 2 jurygrupper – och vann med klar marginal biljetten till Eurovision!
Eurovisionresan till Brighton
Eurovision 1974 blev en udda tillställning på flera vis. Fjolårets vinnare, Luxemburg, valde att inte arrangera tävlingen igen då man redan hade stått som värd för tävlingen 1973 och helt enkelt inte hade råd med ännu ett värdskap. Istället hoppade brittiska BBC in och arrangerade (för fjärde gången som inhoppande värdland utan att ha vunnit Eurovision året innan), men valde att förlägga tävlingen i den för omvärlden helt okända lilla orten Brighton på den engelska sydkusten. För britter är denna ort dock känd som en historisk semesterort och inte minst som nöjesort – lite av ett gammalt brittiskt Las Vegas. The Dome hette arenan som skulle husera tävlingen – en arena som byggdes redan på 1800-talet, men som används än idag.
Emellertid var det stormigt i Eurovisionvärlden detta år. Frankrike hoppade av tävlingen bara några dagar innan sändning, då landets president hastigt gått bort. Italiens bidrag “Si” var en tidig favorit – inte minst då den framfördes av den tidigare vinnaren Gigliola Cinquetti. Låten var dock kontroversiell i hemlandet då man strax efter Eurovision skulle hålla en folkomröstning om att tillåta skilsmässa- och låtens titel kan översättas till “Ja”. Således sågs låten som en stark uppmaning att rösta ja i omröstningen, vilket således gjort den politisk och därmed potentiellt diskvalificerad. Låten klarade dock EBU:s bestämmelser och slutade tvåa i Brighton. Mest politisk betydelse fick dock Portugals bidrag “E depois do adeus” som senare samma år användes som signal i den revolution som avslutade landets tid som diktatur.
Största utmanare, och spelbolagens favorit, var dock Nederländernas bidrag “I see a star” med duon Mouth & MacNeal. Duon var en hyllning till hippiekulturen, och framträdandet var väldigt tydligt inspirerat av flower-power erans uttryckssätt. Deras låt framfördes på engelska, då Eurovision under perioden 1973-1976 inte hade några tydliga språkregler. Dock var det bara Nederländerna, Sverige, Finland och Norge som framförde sina bidrag på något annat än sitt hemspråk. Norge och Finland slutade sist, respektive näst sist – medan Sverige och Nederländerna slutade i topp tre!
Legendarisk programledare
Katie Boyle var värdinna för programmet denna vårkväll, och satte därmed rekordet som den meste programledaren för Eurovision genom tiderna. Hon ledde tävlingen både 1960, 1963, 1968 och 1974 – totalt 4 gånger! Petra Mede har alltså ett ESC-år kvar innan hon når Katies nivå! Intressant nog kan berättas att Katie Boyles scenkläder drabbades av problem kort innan sändning. Den rosa klänningen var alldeles för liten och under natten innan sändning så arbetade man med att sy om klänningen till en bättre storlek. Emellertid visade det sig att klänningen ändå var så pass tajt att underkläderna tydligt kunde ses genom tyget när strålkastarna lyste på den. I panik så togs beslutet att klippa av underkläderna vilket Katie i efterhand beskrivit som oerhört utlämnande. Just därför ser man henne hållandes manuskorten precis i ljumskhöjd genom hela sändningen.
Napoleon gör entré
Höjdpunkten under kvällen var dock när ABBA presenteras på scenen i Brighton. Klippet, som utan tvekan är Eurovisionhistoriens mest sedda klipp, är när “Waterloo” presenteras och dirigenten Sven-Olof Walldorf intar podiet framför orkestern iklädd en Napoleonkostym. Ironin är såklart att Frankrike inte ens sände tävlingen – och kunde inte visa sin uppskattning åt denna hyllning. Den brittiska kommentatorn däremot gör det: “Oh and it’s Napoleon!!” blev en legendarisk kommentar. ABBA framför sin engelska version av “Waterloo” till publikens vilda glädje och river rejäla applåder i salen. Under omröstningen sitter sedan gruppen i ett trångt och varmt green room – där tjejerna nervöst sitter och försöker hålla sig lugna genom att koppla bort sig från vad som händer på scenen. Killarna i gruppen däremot insisterar på att rapportera: “- En fullpoängare till!”. Efter en relativt jämn kamp med Italien och Nederländerna vinner till sist ABBA och glädjescenerna går inte att ta miste på.
På andra sidan Atlanten
ABBA och Stikkan Andersson tar emot priset i Brighton den 6 april 1974, framåt 22.30-tiden svensk tid. Samtidigt, helt frånkopplat dessa händelser, kommer nyheten att en annan svensk artist nått förstaplatsen i den amerikanska Billboardlistan. Det är Björn Skifs och hans band Blue Swede som med låten “Hooked on a feeling” blivit den första svenska artisten att toppa världens största musiklista! Detta var helt oväntat då bandet aldrig satt sin fot i USA! Låten hade hamnat i USA enbart genom att gruppens manager Bengt Palmers, helt på chans, skickat en LP-skiva med låten via posten till en amerikansk musikbolagsdirektör. Låten hamnade på amerikansk radio – och nådde på några få månader under 1974 alltså topplaceringen på Billboardlistan. Ett galet sammanträffande!
Även om Björn Skifs aldrig blev en världsartist så fick låten ett eget liv – och under 2010-talet blev den åter populär genom filmerna Guardians of the Galaxy där den var en del av soundtracket.
ABBA-fenomenet
ABBA däremot, blev oerhört framgångsrika med “Waterloo”. Låten spelades in på både spanska, franska och tyska – och den engelska versionen blev den första svenska låten att toppa den brittiska topplistan. Låten lyckades även ta sig till USA och högt upp på Billboardlistan – dock inte ända till förstaplatsen. I ett svep blev det också den mest framgångsrika Eurovisionvinnaren någonsin – en titel som den endast fått konkurrens om nu på de senaste 5 åren. “Waterloo” har gång på gång utsetts till den bästa Eurovisionlåten någonsin – senast vid 50-årsjubileet i Köpenhamn 2005.
Gruppen blev den första stora svenska musikexporten, med miljontals sålda skivor världen över – och med en fanbase som fortfarande finns kvar (och växer!). De är ett svenskt fenomen som inspirerat mängder med svenska artister att söka sig utomlands. Det är högst troligt att svensk musik aldrig hade blivit så framgångsrik utan dem. Och dagens datum, den 6 april, markerar 50 årsmarkeringen för denna epok: Det svenska musikundret.
Grattis på födelsedagen!
