PANELENS JULKALENDER. Nu i december månad startar vi officiellt nedräkningen till Eurovision 2024, vår Nedräkning till Malmö. Detta gör vi med att i 24 delar presentera Sveriges Eurovision-historia fram till senaste avgjorda upplagan (2023) samt där vi också hyllar de artister som gjort bäst resultatmässigt ifrån sig under åren som gått. Denna del handlar om åren 1997 till 2001, alltså åren innan SVT gjorde om Melodifestivalen till ett turnékoncept.
1997 satsade SVT på att fortsätta uppdatera Melodifestivalen
Detta gjordes med specialinbjudna låtskrivare med internationella framgångar i bagaget. På listan fanns Jonas Berggren från Ace of Base, Robyn, Alexander Bard m.fl. Men ingen av dessa kunde slå schlagerveteranen Stephan Bergs bidrag ”Bara hon älskar mig”. Sången framfördes av den nya svenska popgruppen Blond, bestående av de tre blonda killarna Jonas Karlhager, Gabriel Forss och Patrik Lundström. Låten gick ut som sista bidrag i Melodifestivalen 1997, där den tog hem segern efter en spännande omröstning. Men kvällstidingarna var inte nöjda och SVT fick syna sin strategi igen – det var ju den mest gammaldagsa schlagerlåten som vunnit, trots SVT:s storsatsning på “moderna” och internationellt gångbara bidrag. Förväntningarna på bidraget i Eurovision Song Contest i Dublin var således ljumna. Med sig hade Blond Curt-Eric Holmquist som dirigent, som deltog för sjätte och sista gången. Under framträdandet bar Holmquist traditionella svenska folkkläder, vilket drog en del uppmärksamhet. Trots sin charm och Blond’s imponerande koordinerade dans fick ”Bara hon älskar mig” som mest bara åtta poäng (från Norge), vilket ledde till att Sverige samlade ihop totalt 36 poäng och hamnade på fjortonde plats i tävlingen.
1998 var Melodifestivalen tillbaka med fokus på internationellt gångbara bidrag
Även om Nanne Grönvall var en av artisterna som tävlade var det ont om etablerade artister i startfältet, och vinsten gick till en då totalt okänd skånsk sångerska: Jill Johnsson. Bidraget hon framförde, ”Kärleken är”, var skriven av veteranen Ingela ”Pling” Forsman, Bobby Ljunggren och Håkan Almqvist. Textförfattarna inspirerades av den sorg som uppstod efter den engelska prinsessan Dianas tragiska bortgång i en bilolycka i Frankrike den 31 augusti 1997. Denna händelse väckte stor uppmärksamhet i mediavärlden och präglade känsloläget under lång tid efteråt. ”Kärleken är” fångar den universella känslan av sorg och förlust, och låten används än idag på många begravningar i Sverige. Efter att ha segrat i Melodifestivalen 1998 representerade ”Kärleken är” Sverige vid Eurovision Song Contest, som hölls i Birmingham, England. Detta år markerade sista gången som Eurovision genomfördes med orkester – och Anders Berglund dirigerade Sveriges bidrag denna sista gång. Jill Johnson tog hem en hedrande tiondeplats med 53 poäng – och fick ett varmt stöd av publiken i arenan. Det är värt att notera att ”Kärleken är” är det senaste svenska bidraget som framförts på svenska i Eurovision Song Contest-finalen, vilket ger den en speciell plats i vår tävlingshistoria.
Svensk ESC-vinst med traditionell schlager
Melodifestivalen 1999 blev en spännande tillställning med mycket modern musik, blandat med klassisk schlager. Det var dock dansbandsdrottningen Charlotte Perrelli (då Nilsson) som drog det längsta strået med “ärke-schlagern” ”Tusen och en natt”, skriven av Gert Lengstrand (text) och Lars ”Dille” Diedricson (musik). Ännu en gång var reaktionerna blandade – skulle verkligen denna omoderna schlager kunna göra bra ifrån sig i Eurovision? På senare år hade ESC-vinnarna varit relativt moderna och internationellt hade ju Sveriges musikindustri blomstrat med moderna popalster. Charlotte utsågs dock relativt snabbt till en av favoriterna tillsammans med Island, Nederländerna, Israel och Cypern. Till Eurovision hade dessutom en engelskspråkig version av låten med titeln ”Take Me to Your Heaven” tagits fram med hjälp av Marcos Ubeda som angavs som upphovsman för den översatta texten.
Intressant nog var 1999 på många sätt ett avgörande år för tävlingen, då det var första gången sedan 1970-talet som alla deltagande artister återigen fick sjunga på valfritt språk i Eurovision (i Melodifestivalen var alla låtar tvungna att sjungas på svenska). Dessutom drogs orkestern in och ersattes från och med nu helt av play-back. Telefonomröstning blev nu dessutom normen i omröstningen från detta år, endast ett fåtal länder använde jurygrupp. Eurovision Song Contest 1999 hölls i Jerusalem, Israel och det svenska bidraget ”Tusen och en natt” gjorde gick betydligt bättre än man hade räknat med. Charlotte belönades med 12 poäng från länder som Storbritannien, Norge, Malta och Bosnien-Hercegovina. Denna överväldigande positiva respons ledde till att Sverige tog hem segern i tävlingen med totalt 163 poäng, vilket markerade Sveriges fjärde seger i Eurovision Song Contest. Ett minnesvärt ögonblick var när låtskrivaren Gert Lengstrand skulle hjälpa Dana International upp på scenen med den tunga trofén. Dana låtsas snubbla, varpå Gert agerar för att ta emot henne men trampar på klänningen och spiller rödvinet han har i ett glas över hennes vita klänning. Medan detta tumultet händer står Charlotte med ryggen till och är förvirrad. Ett klassiskt ögonblick i ESC-historien!
Millennieskifte och Sverige ESC-värd igen
Det första året på det nya millenniet var det Sveriges tur att återigen hålla i Eurovision. Melodifestivalen 2000 blev ett märkesår – det var sista gången med en levande orkester på plats och dessutom fick vi se hela 10 programledare, samtliga stora schlagerartister genom åren. Deras pausunderhållning var ett schlagermedley som än idag ses som det bästa någonsin. Vann gjorde en annan schlagerveteran, Roger Pontare som ju hade vunnit tävlingen förut – 1994. Bidraget hette ”När vindarna viskar mitt namn”, och skrevs av Thomas Holmstrand, Linda Jansson (numera Dahl) och Peter Dahl.
Sången väckte omedelbar uppmärksamhet och blev föremål för kontroverser på grund av dess text. Många lyssnare tolkade texten som nationalistisk, men Roger Pontare försäkrade att den handlade om ursprungsbefolkningar snarare än om ett specifikt land. Kompositörerna fann inspiration till låtens text efter att ha sett en film om hövdingen Geronimo, vilket gav sången en djupare kulturell innebörd. För att ytterligare förstärka detta budskap hade Pontare med sig en urfolksamerikan på scenen i både Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.
Vid framträdandet bar Pontare en dräkt inspirerad av olika urfolks traditionella kläder och hade med sig en samisk jojkare (Johan Sara Jr.), en inuitisk kvinna (Kasaluk) och en nordamerikansk indian (Ken Roulette) på scenen. Ken Roulette bar en imponerande fjäderskrud som skapade diskussion i efterhand, men det visade sig senare att den var helt laglig på grund av Ken Roulettes indianska bakgrund. Stämningen i framträdandet höjdes av rökeffekter och pyroteknik på scenen, vilket bidrog till ett visuellt spektakel.
I Eurovisionfinalen i Globen i Stockholm framförde Pontare låten på engelska under titeln ”When Spirits Are Calling My Name” och säkrade en sjunde plats med 88 poäng.
2001 – sista året innan förändringen trädde i kraft
Melodifestivalen 2001 blev även detta ett märkesår, då detta var första året utan orkester och därtill sista året då alla bidrag tvingades framföras på svenska. Det var dessutom sista gången Melodifestivalen höll sig till det gamla formatet, med endast en final – utan deltävlingar.
Startfältet fick kritik för att vara för slätstruket, vilket är tydligt då pausunderhållningen fick mest uppmärksamhet – nämligen Roxettes comeback i musikvärlden. Vann gjorde bidraget ”Lyssna till ditt hjärta” som skrevs av Thomas G:son och Henrik Sethsson. Låten var G:sons första vinst! Den framfördes av musikgruppen Friends, som hade satts ihop i en realitysåpa på TV4 under ledning av Bert Karlsson. Under förberedelserna inför Eurovision Song Contest i Köpenham uppstod viss kontrovers kring låtens likhet med Belgiens bidrag ”Liefde is een kaartspel” från Eurovision Song Contest 1996. Belgien protesterade och hävdade att låtarna hade liknande drag. Dessutom påstod Johnny Zverzina att låten var ett plagiat av hans låt ”Isus najvece ime”, inspelad i Belgrad i dåvarande Jugoslavien 1987. För att hantera dessa påståenden sammankallade STIM, den svenska rättighetsorganisationen för musikskapare, en bedömningskommitté för att utvärdera anklagelserna. Låten friades hos STIM men med belgiska SABAM gjordes en uppgörelse i godo.
I Eurovision i Köpenhamn framfördes låten på engelska med titeln ”Listen to Your Heartbeat”. Denna version framfördes sedan av Friends i Eurovision. Trots den hårda konkurrensen och de höga förväntningarna i tävlingen, lyckades låten rätt bra och slutade på en stark femte plats. Den fick som högst tio poäng från Danmark och samlade ihop totalt 100 poäng under tävlingen.
