TOTALT: 20 (av 45) poäng

TOTALT: 19 (av 45) poäng

TOTALT: 21 (av 45) poäng

TOTALT: 29,5 (av 45) poäng

TOTALT: 27 (av 45) poäng

TOTALT: 34 (av 45) poäng

TOTALT: 26,5 (av 45) poäng

Min topplista

1. Theoz – ”Mer av dig”
2. Maria Sur – ”Never Give Up”
3. Tennessee Tears – ”Now I Know”
4. Panetoz – ”On My Way”
5. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
6. Uje Brandelius – ”Grytan”
7. Eden – ”Comfortable”

Kommentar om programmet: Jag konstaterar att den andra deltävlingen erbjöd en något högre nivå än den första – på i princip alla plan. Programledarmanuset var bättre – men artistintervjuerna är tyvärr fortfarande väldigt tråkiga och stundtals lite amatörmässiga och inte särskilt anpassade för att vara med i Sveriges mest populära underhållningsprogram. Sedan är det bara att konstatera att manuset i övrigt är oerhört barnanpassat, och Jesper blir mer och mer en rolig clown som barnen kan glädjas åt. Tyvärr har man som barnfri vuxen inte mycket behållning av detta. Däremot älskar jag pausunderhållningen som faktiskt var riktigt klockren – och där man för en gångs skull valt säkra puckar med nostalgi! Startfältet var å sin sida lite bättre än i deltävling 1. Vi kan börja med att konstatera att Maria Sur gick bäst hem i stugorna – trots att det är ovanligt att utländska stjärnor lyckas så bra i Mellon. Att hon är ukrainska och dessutom sjunger ”Never give up”, får mig osökt att ana att det uppfattas som en hyllning till ukrianska folket – vilket i och för sig är fint och bra, men kanske lite ”för enkelt” att vinna röster med. Låten i sig är väl sådär, den känns som ett mischmasch av en massa olika gamla mellobidrag. Maria sjunger dock väldigt bra, så hon förtjänar självklart finalplatsen. Panetoz kanske också förtjänar sin finalplats, även om jag inte alls tycker att deras bidrag i år är deras bästa. Tvärtom är det lite lägre energi hos dem, och bidraget något tröttare. Men partyfeeling är det såklart ändå! Min favorit, Theoz, gick konstigt nog inte direkt till final – trots att låten är superklistrig. Detta kommer att bli en riktig sommarplåga – och jag är övertygad om att vi får se Theoz i finalen och dessutom ganska högt placerad där. Inte lika säker på Tennessee tears, men de gjorde en fantastisk sånginsats på scenen och förtjänar verkligen sin plats i semin. Kul! Riktigt besviken på Wiktoria dock, som inte alls når ut med sin låt i år. Oinspirerat, slätstruket och lite väl ”redan gjort” – vilket såklart är synd då hon ju egentligen är en duktig artist. Uje och Eden hade aldrig någon vettig chans, då de hade alldeles för svåra låtar. Uje hade dessutom oturen att förlora rösten inför finalen – så tyvärr fick vi aldrig höra hur låten egentligen skull låtit här. Men, kul koncept var det iallafall!

Min topplista

1. Maria Sur – ”Never Give Up”
2. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
3. Theoz – ”Mer av dig”
4. Eden – ”Comfortable”
5. Tennessee Tears – ”Now I Know”
6. Panetoz – ”On My Way”
7. Uje Brandelius – ”Grytan”

Min topplista

1. Maria Sur – ”Never Give Up”
2. Uje Brandelius – ”Grytan”
3. Panetoz – ”On My Way”
4. Tennessee Tears – ”Now I Know”
5. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
6. Theoz – ”Mer av dig”
7. Eden – ”Comfortable”

Kommentar om programmet: För att summera showen i sin helhet tycker jag att det var snäppet bättre än den första. Både bidragen och produktionen. Dessutom känns det som att programledarna var något mer avslappnade. Jesper Rönndahls sketch om Linköpings Domkyrka var mästerlig. Tur att vi också fick svar på vad Tone Sekelius säger i sin låt.

Bidragen då? Vi fick en väldigt intressant mix av bidrag, vilket är kul. Då blir det något för alla. Dock fanns det låtar som var bättre än andra. Jag kan börja med det negativa och så arbetar vi oss framåt. Eden var bara tråkigt. Jag förstår att hen försökte förmedla en känsla, men jag kände ingenting. Eller tristess är väl också en form av känsla. Bidraget som Theoz framförde känns övergjort och uttjatat i Mellon. Detta var dessutom inte något av de bättre upplagorna. Att Wiktoria missar final är nog något överraskande. Men när jag hörde själva låten så kände jag direkt att hon kommer få det svårt. Det fanns inte samma magi som hennes tidigare bidrag.

Vi rör oss mot positivare breddgrader. Nu säger inte jag att Tennessee Tears hade en superbra countrylåt. Jag har ändå lyssnat på en del country i mina dar och detta var ok med svenska ögon sett. De gjorde sitt jobb och lyckades tilltala många äldre tittare att hjälpa dem till semifinalen. Panetoz var faktiskt ett lyckopiller. Tycker kanske inte att själva låten var den bästa de gjort, men refrängen gör en glad. Dock tänkte jag varför de inte kör allt på engelska. Kanske hade flutit på bättre. Så varför sätter jag Uje Brandelius på andra plats? Det var nytänkande och nyskapande. Det i sig betyder inte alltid att det blir bra. Men det drog mig in. Det fångade mitt intresse. Jag älskade hur de satte upp scennummret. Att låten inte skulle ta honom vidare förstod man omgående, men som paket var det något jag verkligen uppskattade.

Jag väljer att lägga Maria Sur i ett litet eget stycke. Var låten bra? Ja den duger. Definitivt skapat i något av Sveriges megastudios som blivit experter på denna typen av musik. Är Maria en duktig sångerska? Ja! Definitivt är hon det. Jag blev smått överraskad. Tjejen sjunger riktigt bra. Men det finns en viss skepsis inom mig. Det ligger där och gror och jag kan inte släppa det. Det känns som att det finns något cyniskt med detta bidrag som helhet. Så denna kritik är inte riktad mot Maria överhuvudtaget, utan producenterna som väljer ut bidragen. Det känns lite för uppenbart att man hittar en artist som precis flytt ett krig, gör en låt om denna mardröm, och sen ställer henne på scen. Hur många människor röstar på låten för att den är bra, kontra hur många röstar för snyfthistorien? Maria förtjänar att vara där på sin talang. Hon behöver inte rida på någon snyfthistoria. Tyvärr försatte SVT henne i denna situation. Och skulle hon dessutom gå och vinna, så kommer man alltid undra ifall det var låten eller sympatirösterna som gav henne segern.

Min topplista

1. Maria Sur – ”Never Give Up”
2. Tennessee Tears – ”Now I Know”
3. Panetoz – ”On My Way”
4. Eden – ”Comfortable”
5. Theoz – ”Mer av dig”
6. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
7. Uje Brandelius – ”Grytan”

Kommentar om programmet: Överlag betydligt bättre låtar denna vecka än förra veckan och jag tycker också att rätt låtar gick vidare även om jag har Eden före Theoz på min topplista. Programmet höll en bra klass även om många verkar klaga på att det ”var bättre förr” och ”Björkman allt är förlåtet” så håller jag inte med om den kritiken alls. Tvärtom är jag väldigt glad över att Tennessee Tears gick vidare trots att ”alla” trodde att de skulle åka ut. Både Maria och Panetoz räknar jag med kommer att göra bra ifrån sig i final.

Min topplista

1. Panetoz – ”On My Way”
2. Tennessee Tears – ”Now I Know”
3. Maria Sur – ”Never Give Up”
4. Theoz – ”Mer av dig”
5. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
6. Eden – ”Comfortable”
7. Uje Brandelius – ”Grytan”

Kommentar om programmet: Ytterligare två finalister har korats och jag tycker nog att de valde rätt även fast jag satte Maria på tredje plats. Det var ett bra framträdande men det var något som saknades, som inte nådde fram riktigt och det gäller även Tennessee Tears. För att vara en countryduo så saknades det väldigt mycket country. Theoz är hur duktig som helst men förra årets bidrag var bättre tyvärr. Största besvikelsen var nog Wiktoria. Om detta är det sound som hon kommer ha hädanefter så kommer inte jag lyssna. Uje kändes som att han hade hamnat helt fel. Passar bättre på en mindre sommarscen vid kusten. Eden fortsätter att vara lika anonym. Hen har lite att jobba på men absolut att det kan bli nåt bra i framtiden.

Min topplista

1. Uje Brandelius – ”Grytan”
2. Eden – ”Comfortable”
3. Maria Sur – ”Never Give Up”
4. Tennessee Tears – ”Now I Know”
5. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
6. Theoz – ”Mer av dig”
7. Panetoz – ”On My Way”

Kommentar om programmet: Andra deltävlingen var, sett till materialet ett steg uppåt från förra veckan (det var i och för sig inte svårt att slå det). Låt oss ta oss igenom låtarna.

Wiktoria åker alltså ur och det trodde inte jag. Jag trodde att hon åtminstone skulle gå till semifinalen med sin låt, och att hon borde ha erfarenheten till det. Men jag tror det är två faktorer som ställde till det. Dels låten som är väldigt konventionell och simpel, samtidigt som den inte är i synk med hennes artisteri, och dels scennumret. De senaste gånger vi sett Wiktoria har hon varit ensam på scen och kunnat äta kamerorna effektivt. Här tar dansarna över och vi ser inte henne. Frågan är om hon riskerar hamna i det där facket av artister som är med i mellobubblan lite för länge och lever på lånad tid bara för att de är profiler där inne, som samtidigt inte slår igenom utanför den scenen?

Eden stod för en av mina favoritlåtar denna vecka och lik förbannat kommer hen sist. Framträdandet och låten var förvisso väldigt enkelt och naket, men vackert likväl. Den felande länken tror jag är dock att låten inte sätter sig. Trots att jag lyssnat på den i sin helhet sen i torsdags så kämpade jag fortfarande med att komma ihåg den, trots att det är vackra 3 minuter.

Sen har vi Uje Brandelius som var min andra favorit som givetvis ska åka ut. Mer regel än undantag är det dessvärre att ingen ser det jag ser i vissa låtar. Kent möter Nationalteatern i denna fina visa som lyckas gestalta diskbänksrealism på ett fint sätt. Men däremot ställde jag mig frågande till scennumret. Det är som sagt en fin och seriös låt, så varför skulle scenograferna göra buskis av det? Lider dessutom med Uje som kämpade med rösten under hela veckan. Uje var själv säker på att han skulle komma toksist, så en 6:e plats kanske inte var fy skam för honom… hoppas man.

Sen kommer vi till Panetoz, första finalisten. Om man anser att Ujes låt hamnade i fel forum tycker jag Panetoz också kändes som det. ”On my way” var säkert publikfriande, men jag tycker låten lider av att den kräver sin miljö. Det ska vara en nattklubb eller ett strandparty. Miljöer jag inte brukar vistas i. Sen kan det lika väl vara så att jag helt enkelt inte fattar denna typ av musik. Eller rättare sagt, jag fattar som så att jag inte är rätt person för detta.

Tennessee Tears tar lite skrällartat en plats i semifinalen och det såg jag inte komma. De skulle alltså representera country-genren i år, men gör de det? Njae… det är mer lightpop-variant av det. Det är habilt, och fungerar definitivt på radio… men sen är det inte mer. Klassisk radiomusik som radioprataren tonar in och sen tonar ut och man känner att man inte missar så mycket.

Sen kommer vi till deltävlingens vinnare Maria Sur, och jag kände nog på mig där efter framträdandet igår att det kunde bli så. Hon hade den extra växeln som behövdes. Egentligen är låten inte så speciell, det är grundläggande mall 1A för hur man gör powerballader om att inte ge sig, men det är hatten av för Maria som faktiskt lyckas ge låten en personlighet. Det blev som när man i ett formpussel kör in cylindern i ett fyrkantigt hål: det är inte så man ska göra, men det går ändå att göra så.

Sen till Theoz som nästan alla trodde skulle gå till final. Sist ut, hemmaplan, med en poplåt i stil med hans klister förra året. Klappat och klart och biljett till Friends. Kunde man ha trott. Men istället blir det omväg via Örnsköldsvik. Jag var inte alls förtjust i ”Som du vill” förra året, tyckte mest den var tjatig och repetitiv (upprepar man låttiteln gång på gång, då har textförfattaren skrivit in sig i ett hörn). Det känns här som att låtskrivarna gjorde rätt i grunden när man behåller de starkare sidorna av Theoz stil samtidigt som man slipade bort svagheterna. Men efter en minut hade man hört allt. Låten gör sitt statement på direkten men sen kommer den inte vidare utan maler på i samma tempo. Låtskrivarna tog ett steg åt rätt riktning, faceplantade, och sen reste de sig inte.

Överlag ett mer behagligt program, med sina toppar och dalar. Farah Abadi blir allt bättre som programledare (det verkar vara hennes rätta element) medan jag fortsatt tycker att Jesper Rönndahl inte passar in. Bättre mellanakter också, med en hel del härliga inslag för gamla nostalgiker. Synd bara att jag inte får mina låtar vidare. Finalen är fortsatt full av svackor och några okej akter, men ingen som jag ser som Vinnaren.

Min topplista

1. Uje Brandelius – ”Grytan”
2. Panetoz – ”On My Way”
3. Maria Sur – ”Never Give Up”
4. Tennessee Tears – ”Now I Know”
5. Theoz – ”Mer av dig”
6. Eden – ”Comfortable”
7. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”

Kommentar om programmet: Ärligt talat så är jag högeligen arg ledsen och besviken på andra deltävlingen. Jag var visserligen beredd på att det skulle hända då mina personliga favoriter i just deltävling 2 brukar åka ut. Dock så sved det extra hårt den här gången när tidernas kanske bästa Melodifestvallåt Grytan framförd av Uje Brandelius slutade på en snöplig sjätte plats. En fenomenalt briljant låt som förtjänade att vinna hela Eurovision Song Contest kvalificerade sig alltså inte ens till semifinalen. Jag saknar ord, jag är bara så extremt besviken att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Kanske borde säga något om deltävlingen i övrigt också. Är helt okej nöjd med att Panetoz & Maria Sur gick till final. Inte för att någon av bidragen var vidare märkvärdiga, men utöver kvällens egentliga vinnare, dvs Uje var de klart bäst. Sedan tycker jag definitivt inte att Never Give Up är någon vinnarlåt, men är det vad svenska folket vill att vi ska skicka så får det väl vara så. Låten är åtminstone ljusår bättre än fjolårets vinnare…

Resterande bidrag säger mig så pass lite att de inte ens är värda att lägga energi på. Det märks att kvalitén överlag på årets bidrag är ett enormt kliv neråt jämte mot tidigare startfält. Jag ser dock fram emot nästa vecka då deltävling 3 brukar vara min personliga favorit rent låtmässigt. Så nu tycker jag att vi glömmer det som varit och blickar framåt. Punkt.

Min topplista

1. Theoz – ”Mer av dig”
2. Panetoz – ”On My Way”
3. Maria Sur – ”Never Give Up”
4. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
5. Tennessee Tears – ”Now I Know”
6. Eden – ”Comfortable”
7. Uje Brandelius – ”Grytan”

Kommentar om programmet: Det var ett bättre program och manus till den första deltävlingen måste jag s. Till denna deltävlingen fanns en hel del knasiga inslag och sketcher, men låtarna, mellanakterna och resultatet av omröstningen var väldigt intressant och bra. Kul att Thomas G:son blev invald till Hall Of Fame.

Programledarna: Jag tycker SVT har lyckats få till en bra duo av programledare. Farah känns lugn och sansad och trygg medan Jesper är charmig och rolig. Finns inget att klaga på där.

Öppningsnummer & Mellanakter: Höjdpunkten var ju helt klart Linda Bengtzing och Magnus Carlsson Battle ihop med Edvin Törnblom och Tess Merkel. WOW, vilken eufori och nostalgi. Rysningar!

Finalisterna: Jag var helt säker på att det skulle bli Maria Sur som skulle få flest röster och där med ropas ut som den första finalisten. Med hennes känslosamma story, personlighet, starka Eurovision-ballad och framträdande kändes det givet att svenska folket skulle falla för henne. Däremot hade jag inte förväntat mig att Panetoz skulle ta sig direkt till final i Omgång 2. Men kul med ett överraskande resultat och jag unnar verkligen de härliga grabbarna i Panetoz en finalplats, då de ställde upp med i mitt tycke sitt bästa Mello-bidrag som är så medryckande och härligt. En riktig partyhöjare som passar bra in i finalen.

Semifinalisterna: Hemma-sonen Theoz fick återigen ta sig vidare till Semifinal, precis som ifjol. Skillnaden i år var dock att han var stor förhandsfavorit att ta sig direkt till final. Men jag tror att han tillslut kommer ta sig dit även om det blir ett framträdande till via Semifinalen. Den andra semifinalisten var dock en riktig skräll. Tennesse Tears låg 5:a i oddsen inför och i en sån här tuff konkurrens och som debutanter i tävlingen mot flera bra återkommande var detta en bedrift av duon som fick flera 12 poängare av folket. De är garanterat nöjda med resultatet som var över förväntan.

De utslagna: Jag lider med Wiktoria som gått vidare till final på alla hennes tidigare försök att nu få se sig besegrad. Snygg scenshow och hon var snygg i sin glittriga outfit. Jag personligen uppskattade hennes låt, men det känns som att svenska folket hade förväntat sig ett starkare bidrag. Slutligen så tycker jag att Uje Brandelius förtjänade sistaplatsen istället för Eden. Hans sånginsats (p.ga  röstproblem och sjukdom) var inte alls bra och det var bara pinsamt dåligt om man nu ska vara ärlig. Eden och hens låt berörde mig verkligen, men i en sån här tuff konkurrens stack den inte ut riktigt. Hoppas få se mer av hen i framtiden. Skulle vara kul om hen återkom till Melodifestivalen för hen är en spännande och talangfull artist.

Min topplista

1. Maria Sur – ”Never Give Up”
2. Panetoz – ”On My Way”
3. Theoz – ”Mer av dig”
4. Tennessee Tears – ”Now I Know”
5. Wiktoria – ”All My Life (Where Have You Been)”
6. Eden – ”Comfortable”
7. Uje Brandelius – ”Grytan”

Kommentar om programmet: Då kom vi till deltävling 2 i Melodifetivalen 2023 och vi upplevde inte samma typ av ”tillfälligt avbrott” som förra veckan. Men likväl hade det likagärna kunnat vara där. Om vi ser till kvällen i sin helhet så var programmet ett steg upp. Farah Abadi gör sitt jobb som programledare väl, men jag – som i vanliga fall brukar falla för Jesper Rönndahl och hans humor – jag undrar över de beslut som tagits för mellansnack och sketcher. Vad i hela friden händer? Parkour!? Kanske det är något som gifter sig, knyter ihop säcken i finalen. För om inte, är jag rädd för att Mello förlorare tittare. Även om många älskar att hata och ska tycka till som troll i alla möjliga sorter sociala mediesammanhang, så finns det en tunn gräns. Jag själv är ”där” för att i första hand ta del av all härlig musik som finns därute, men också av folkfesten som uppstår. Men hittills kan jag inte säga att jag skulle titta på programmet på repeat. Inte som man ville göra när man bandade Mello på VHS en gång i tiden, that’s for sure!

Då kommer vi till låtarna. Oj oj Uje, vem är väl som du!? I rätt sammanhang skulle bidraget ”Grytan” kunna bidra till något, för det är något vackert och harmoniskt i låten, men för mig var det mer ett ”tappa hakan ögonblick”. Varför i hela världen skulle vi skicka ett sådant bidrag till Eurovision Song Contest? För det är ju det som vinsten handlar om, att ta steget till nästa nivå. Visa musklerna om att Sverige minsann är med i matchen och vässar de musikaliska armbågarna med eliten därute.

Sen kommer vi till Eden! När jag lyssnade första gången från förhandslyssningen blev jag gripen. Det var något blottat och fragilt som kröp in under skinnet. Jag tror absolut på att hen når fram hos rätt publik och sammanhang. Men, för ESC tror jag inte ”Comfortable” har en chans.

Wiktoria gjorde bra ifrån sig. Hon är en riktig smällkaramell och röstraket, men låten i sig gjorde inte att bidraget hade möjlighet att riktigt lyfta. Låten var på något vis anonym och utan en refräng som kunde sätta sig på minnet. Hennes tidigare låtar var helt enkelt bättre.

Med Tennessee Tears och låten ”Now I Know” blev jag redan vid förhandslyssningen glatt överraskad. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig. Dessa vill jag absolut höra mer av, men gärna med mer country och fetare körer, för det kändes lite platt under framträdandet. Refrängen satte sig inte som ett plåster som det kändes från studioversionen, men överlag ett härligt nummer.

Sen kommer vi till Theoz! Killen med det smittande leendet och energin. Killen man vill dra till sig och rufsa om i kalufsen och säga – ”kör bara kör”. Ja, han är killen som skulle kunna gå hur långt som helst med sina dance moves och karisma. Nu har vi hört två muntra bidrag med honom i melodifestivalsammanhang, nu skulle jag vilja veta hur det låter med en powerballad eller engelskspråkig clublåt. Jag vill veta hur långt han kan nå helt enkelt, för jag är osäker på om just den här låten i sig känns rätt i ESC-forumet! Sitter och nynnar ”Mer av dig” , så oavsett utgång så var det att den refrängen fäste. Samma blev det med Panetoz. Verserna var lite anonyma, men refrängen klatchade till som en handflata på skinkan och det var omöjligt att stå emot ”digga-med-mode” Härlig energi på scen – om än lite spretigt sett från tv-soffan – så ett stort tummen upp från mig för dem.

Tills sist – Maria Sur!  Denna unga kvinna gjorde att jag kände stubben resa sig på mina ben. Nästan ner på tårna. Vilken vacker röst och vilken bra låt. Visst, det var stundtals svajigt, men kunde vara nerverna och känslorna bakom. Här har vi en låt som känns rätt i ESC-stöpningen, som kan tilltala den breda massan, särskit om scenproduktionen blir maxad. Nej, låten är inte unik, men här har man verkligen inte ”skitit i det blå skåpet” när man pusslat ihop sångerskan och låten till en helhet.

Nu hoppas jag att de kommande deltävlingarna fortsätter generera bra bidrag och att de som valt ut låtar inte fastnat i det svenska urvalspanelträsket vi brukar se. Hittills är jag aningen skeptisk även om vi har ett par guldklimpar bland de tävlande i mitt tycke.