TOTALT: 27,5 (av 45) poäng

TOTALT: 21 (av 45) poäng

TOTALT: 16 (av 45) poäng

TOTALT: 23 (av 45) poäng

TOTALT: 25,5 (av 45) poäng

TOTALT: 20 (av 45) poäng

TOTALT: 31 (av 45) poäng

Min topplista

1. Victor Crone – ”Diamonds”
2. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
3. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
4. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
5. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
6. Rejhan – ”Haunted”
7. Elov & Beny – ”Raggen går”

Kommentar om programmet: Alltså, för att citera Jonas Gardells kommentar på facebook i lördagskväll: Det bästa i programmet denna kväll var det tillfälliga avbrottet… För detta var inte bra någonstans i min bok! Startfältet var mycket dåligt – trots att detta var den inledande deltävlingen. Där borde nivån vara rätt hög för att locka tittare – men inte i år. Det saknades höjd och variation, det saknades internationell nivå och minnesvärda scenshower. Istället var det oinspirerad gammal skåpmat vi fick se här. Eva & Ewa gjorde en ren repris på fjolårssuccén. Elov & Beny gör en trött pastisch på lantisar som inte bara var sexistisk och fördomsfull utan rent av stötande för oss ”lantisar”. Visst, det kanske gjordes med glimten i ögat, men det hjälper inte. Loulou går in i fel genre i min smak, hon är soulsångerska och borde fortsätta med det. Tone Sekelius kommer med en bättre låt än ifjol, men röstresursen saknas tyvärr. Jon Henrik (m.fl.) gör ett framförande som hade passat på 90-talet, men inte 2023. Låten säger mig ingenting heller – magin som annars finns i jojken är helt borta för mig. Detta är hans sämsta låt i Melodifestivalen om ni frågar mig. Bäst denna kväll var Victor Crone – men ”Diamonds” var ändå inte ett givet finalbidrag för mig. Så svagt var startfältet i min värld. Programledarna bidrog i princip bara med ordvitsar, svordomar och snusk. Jag vet inte om jag någonsin hört så mycket snuskiga skämt i Melodifestivalen någonsin. Vad här hänt???? Är detta det bästa SVT kan visa i underhållningsväg? Jag skäms!!! När klockan slog 21.30 slog jag över till norska finalen och senare till den spanska – och noterar att deras produktioner nu har gått förbi Melodifestivalen på alla plan. Bra produktion, bra manus, bra programledare och (delvis) bättre musik. Sverige och Mellon har tappat rejält i jämförelse! Pinsamt.

Min topplista

1. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
2. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
3. Victor Crone – ”Diamonds”
4. Elov & Beny – ”Raggen går”
5. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
6. Rejhan – ”Haunted”
7. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”

Kommentar om programmet: Då var festen igång på allvar igen då! Jag hade förturen att få se alla bidrag live under lördags-genrepet på eftermiddagen och det gjorde så att jag fick upp ögonen mer för Tone och Elov & Beny. Jag tyckte att programmet var helt okej, lite barnsligt här och där. Bästa under hela kvällen var Cornelia Jakobs framträdande av den lite mer rockiga versionen av Hold Me Closer. Helt magisk tyckte jag som har följt Cornelia mycket under senaste året. Sen till det lilla komiska att precis när röstningen drar igång så blir det tillfälligt avbrott hos SVT… sånt får bara inte hända tycker jag i dessa tider, då man kan misstolka situationen. Programmet i sin helhet får en 6:a av 10 av mig.

Min topplista

1. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
2. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
3. Victor Crone – ”Diamonds”
4. Elov & Beny – ”Raggen går”
5. Rejhan – ”Haunted”
6. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
7. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”

Kommentar om programmet: Då var vi igång. Och vilken start det blev! Vi har haft deltävlingar i 20 år och denna helg bjöds vi på den sämsta av de alla. Jag vill inte vara negativ för sakens skull och jag försöker verkligen hitta ljusglimtar, men detta var inte bra. Kvalitén på bidragen (som enligt mig är det viktigaste) var oerhört låg. Jag satte 3 nollor i en och samma deltävling. Det tror jag aldrig har hänt innan och jag hoppas jag slipper slänga ut fler i år. De enda två låtarna som passerar godkänt var just de två som tog finalplatserna. Men allt annat var också väldigt tråkigt och platt. Jesper Rönndahl som jag annars tycker är rätt underhållande nådde inte alls upp till en duglig nivå.

Vad ska man säga om bidragen då? Låt oss börja bakifrån med de tre nollpoängarna. Säg vad man vill om att SVT vill ha varierande artister, men tyvärr har Eva & Ewa inget att erbjuda år 2023. Loulou hamnade i en helt fel låt och genre och det förstörde hennes chanser totalt. Rejhan kommer jag inte ens ihåg. Han gav inget intryck överhuvudtaget. Varken med sin låt eller framträdande. De två låtarna ”i mitten” är ok. Elov & Beny var rätt ”cringe” att titta på. Men det hade något unikt åtminstone. Herr Crone bjöd oss på samma låt som han gjort i tidigare tävlingar. Han är en duktig artist och låten går ändå att lyssna på. Låtarna i toppen då? Jon Henrik & Co var till en början det enda som stack ut för min del. Men när jag började tänka efter så insåg jag hur själslöst det var jämfört med tidigare Jon Henrik låtar. Nu har det liksom en upptempolåt med lite jojk, istället för de väldigt unika bidragen Jon Henrik tidigare bjudit på. Slutligen så har vi Tone. Inte den starkaste sångerskan i världen och låten är lite mummlig av sig. Men i detta gemenskap är det den enda låt jag faktiskt kan lyssna på igen. Den har sin vibe och rytmen var faktiskt inte så tokig.

Min topplista

1. Victor Crone – ”Diamonds”
2. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
3. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
4. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
5. Rejhan – ”Haunted”
6. Elov & Beny – ”Raggen går”
7. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”

Kommentar om programmet: Jag tycker det var en ganska bra start på årets Melodifestival, har egentligen inget direkt att klaga på. Låtarna var helt okej, programledarna gjorde en bra första stabil insats och mellanakterna var bra. Särskilt den med Cornelia Jakobs som jag är glad för har kunnat fortsätta sin musikaliska resa efter förra årets succé! Däremot kan jag hålla med om att tävlingsbidragen till viss del inte riktigt stack ut på det sättet som vi är vana vid i sammanhanget. Alltså att det var ganska så medelmåttigt. Men det gör inte att det på något sätt är dåligt, tvärtom helt okej start. Förhoppningsvis kommer det att kunna bli än bättre framåt.

Jag vill inflika här att jag under veckan var en av de i panelen som bevakade tävlingen vilket gjorde att vi kunde följa repetitioner och genrep mer. Några av oss i panelen har således fått höra låtarna flera gånger innan direktsändningen varför man gissningsvis har ett högre betyg. Men min topplista är hur jag personligen rangordnar föregående veckas tävlingsbidrag. Den står jag för till 100 procent.

Min topplista

1. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
2. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
3. Victor Crone – ”Diamonds”
4. Elov & Beny – ”Raggen går”
5. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
6. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
7. Rejhan – ”Haunted”

Kommentar om programmet: Cirkusen är igång och vi bjöds av en härlig show med gott & blandat. Programledarna skötte sig bra och trots tillfälligt avbrott i programmet så blev hela kvällen bra ändå. Jag hade nöjet att höra låtarna live på fredagens genrep och det är tyvärr skillnad på ljud när man sen ser det på tv. Låtarna som lät bäst på arenan lät mindre bra i tv och tvärtom. Tone hade kunnat få full pott men jag har lite svårt för hennes röst. Victor framförde sin bästa låt hittills och det gjorde inget att han såg ut som att han klivit rakt ur ”Miami Vice”. Rejhan gjorde ett bra första intryck och vi lär få höra mer från honom i framtiden.

Min topplista

1. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
2. Elov & Beny – ”Raggen går”
3. Victor Crone – ”Diamonds”
4. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
5. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
6. Rejhan – ”Haunted”
7. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”

Kommentar om programmet: Ja ni, då vart mellon igång då. Låt oss ta oss igenom låtarna då…

Som synes så tvingades jag dra till med nollan åt stackars Tone Sekelius. Och låt mig säga det direkt, betyget eller den sågning jag kommer ge är inte på något sätt riktat mot Tone själv. Utan det är helt låten som är sänket. Det var många som tyckte den lät som en låt som Cypern eller Spanien kunnat skicka (läs: ”Fuego” eller ”SloMo”). Redan där fick jag taskig feeling i och med att jag inte gillar nån utav dem. Men rent ärligt tycker jag inte Tones låt känns som någon utav dem, utan något mer lättviktig i jämförelse. Detta skulle inte ens Malta ha skickat. Känns inte heller som låten passar Tone alls, trots att hon stod med bland upphovsmännen…

Loulou LaMottes låt kändes också ganska lättfotad men mer lättsam. Klassisk middle-of-the-road pop på svenska men med en extra bonuspoäng för den skånska dialekten. Det har länge varit en fixering av att tvätta bort sin dialekt så jag tycker det bara är trevligt när den lyser igenom. Sen kommer vi till Rejhan och, ja… vet inte riktigt vad jag ska säga där. Ganska tråkig låt som inte lyfter. Går väldigt sakta.

Över till Elov & Beny då… och ja, det här är dåligt. Det är jag medveten om. Men mot min vilja rycks jag med i det. Det har varit så tempofattigt så här långt och kanske är det därför. Men jag måste ta udden ur en sak. Kultureliten har ju gått i spinn mycket på epa/raggardunken på senare tid och lyft det som ”det nya trendiga”. Historielöshet overload! Raggardunken har ju faktiskt funnits ända sen 70-talet men har under nästan all sin livstid varit omgärdad av ett socialt och kulturellt stigma. I dess nuvarande form hade jag inte klarat av att lyssna på det heller, det har blivit som ett kärleksbarn mellan Eddie Meduza och Basshunter. Vulgära texter stundtals kryddade med en viss sexistisk ton. Tar man dock Elov & Benys låt i proportion till det jag berättat så blir den låten tam och städad i jämförelse, med allt vulgärt borttaget. En mer bonnig Samir & Viktor-låt, typ!

Sen tar vi oss till ”Diamonds”. Bra låt i sitt fack, men det är inte några nyheter vi får från Victor Crone. I såväl låtar han framfört som låtar han skrivit har man märkt att han håller sig till Avicii-mallen. Den där typ av House som på senare år fått nån slags Country/westernpsykos i ett försök att hålla sig relevant.

Glädjen fann jag istället hos Eva & Ewa återigen. Även om det inte är lika starkt som ”Rena Rama Ding Dong” kändes sistaplatsen (som det till slut blev, trots att det var jämnt i den regionen) otroligt hård. Man kan inte känna sig dålig av att se dessa två damer som är så samspelta och underhållande. Lite som Peter Rangmar och Jan Rippe (två gamla Aftershave-are som min generation mer känner igen som de som gjorde rösterna till Timon & Pumbaa i Lejonkungen, Lukas anm).

Och så rundar vi av med deltävlingens vinnare Jon Henrik Fjällgren, Arc North och Adam Woods. Kan inte låta bli att tycka att det känns som en vagn som blivit överlastad med lite väl mycket beståndsdelar som inte sitter helt ihop. Ni är inte Crosby, Stills, Nash & Young! Nog för att det låter bättre än KEiiNO (Norge 2019), men jag kan känna att det kändes som att man bara slängde in Jon Henrik för att försöka sälja låten. EDM-genren har faktiskt varit rätt så död nu. Om inte annat tog Sverige själv död på den genom all överexponering.

Och med det rundar jag av med det generella uttrycket jag fick av första deltävlingen. Det var en riktigt darrig inledning må jag säga. Dels låtarna som jag överlag fick en känsla av att de inte lyckas matcha tidsandan (till exempel att vi fortfarande försöker med EDM trots att den haft sina 15 minuter). Dels manuset som havererar, med ”komiken” som fallerar då inget av skämten landar. Farah Abadi gör i och för sig ett bra jobb, men Jesper Rönndahl är jag inte impad av så här långt. Med tanke på att första deltävlingen är den som sätter tonen för hela turnén och att det därför är viktigt att man får en bra start, så är jag genuint oroad över vad som komma skall.

Min topplista

1. Elov & Beny – ”Raggen går”
2. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
3. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
4. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
5. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
6. Victor Crone – ”Diamonds”
7. Rejhan – ”Haunted”

Kommentar om programmet: Jag har följt Melodifestivalen sedan år 2005. Under åren så har jag sett ett antal mindre bra deltävlingar, exempelvis deltävling 3 år 2014, deltävling 1 år 2015 eller deltävling 4 år 2018. Och jag kan med handen på hjärtat säga att det här var en av de botten 3 svagaste deltävlingarna jag bevittnat. Visst, Farah & Jesper gjorde en helt okej insats, har inget ont att säga angående deras insats. Tycker även att mellanakten med Carl-Einar Häckner höjde stämningen. Sedan kan den som följt panelen ett tag säkert våga sig på en gissning hur vida jag blev road över Cornelia Jakobs gästspel eller inte…

Kvällens bidrag då? Som sagt så tyckte jag att det här var en av historiens svagaste deltävlingar. Och det handlar om de minst sagt undermåliga bidragen. Jag hade höga förväntningar på Eva & Ewa samt Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods. Jag var ett stort fan av Evwornas föregående bidrag Rena Rama Ding Dong och Fjällgren har jag haft som personlig vinnare vid två tidigare tillfällen (2017 & 2019). Men jag blev djupt besviken på Eva & Ewas snoozefest till mellanakt samt Fjällgrens houselåt med influenser av jojk. Visserligen gillar jag konceptet och låten har potential att växa hos mig. Men just nu finner jag bara utförandet rätt så mjäkigt. Kanske hade jag bara för höga förväntningar.

Resterande bidrag då? Rejhan & Victors låtar känns så pass anonyma att de inte ens är värda att kommentera. Tone Sekelius hade jag något högre förväntningar på och tycker att Rhythm of My Show känns som något som Spanien eller Grekland hade kunnat skicka till ESC typ år 2003. Lite som om man återvunnit det spanska fjolårs bidraget SloMo. Loulou stod möjligtvis för kvällens bästa sångröst, och låten är helt okej men knappast banbrytande. Hade passat bättre som ett spår i mängden på ett album än i Melodifestivalen.

Min personliga favorit i deltävlingen var ”tyvärr” Raggen Går med Elov & Benny, inte för att jag har någon förkärlek till EPA-dunk, men låten är svår att inte ryckas med i och grabbarna är oerhört duktiga på att bjuda på sig själva. Jag hoppas att det går vidare från semifinalen, även om det inte rör sig om en faktiskt vinnarlåt.

Överlag så är jag inte nöjd med deltävlingen, förutsägbart resultat, undermåliga bidrag & mellanakter. Jag är mest besviken och hoppas att andra deltävlingen har mer att bjuda på.

Min topplista

1. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
2. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
3. Elov & Beny – ”Raggen går”
4. Victor Crone – ”Diamonds”
5. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
6. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
7. Rejhan – ”Haunted”

Kommentar om programmet: Äntligen är Melodifestivalen ute på turné igen och vi började passande nog årets upplaga av tävlingen i min hemstad Göteborg. Detta var förövrigt 3:e gången jag gjorde press/media-biten med Melodifestivalen på plats och återigen vart det en lyckad upplevelse med mycket hårt jobb kombinerat med fest och glädje. Överlag tycker jag att det var en bra öppning på Melodifestivalen 2023 och jag lyckades gissa rätt resultat på alla positioner i Mello-appen.

Programledarna: Farah Abadi är ett kärt återseende och ett tryggt val av SVT. Hon gjorde det så bra förra året och inledde den första deltävlingen med bravur. Särskilt med de personliga intervju-inslagen inför att varje artist skulle presenteras innan de skulle framföra sin låt. Farahs nya sidekick, Jesper Rönndahl som man känner till från Svenska Nyheter kändes även han som ett klockrent val och han bjöd på mycket charm och humor.

Öppningsnummer & Mellanakter: Cirkus Mello öppnade deltävling 1 och vilken härlig inledning på programmet. Shirley Clamp & DJ Trexx ihop med massa dansare. Färgglatt och snyggt och en rejäl stämningshöjare. Av de tre mellanakterna tycker jag höjdpunkten var att få se Cornelia Jakobs framföra hennes vinnarbidrag ”Hold me closer”.

Finalisterna: De förhandstippade favoriterna tog sig vidare till final och jag tycker det var välförtjänt. Att Jon Henrik & Arc North feat Adam Woods skulle få flest röster kändes på förhand givet. Deras EDM-poplåt med inslag av jojk var riktigt mäktig. Jag gissar redan nu att de kommer komma bland de 3 bästa i finalen.

Däremot kändes det mer öppet om vem som skulle göra trion sällskap till finalen. Men när det var dags att redovisa resultatet  i den andra omgången, när Tone Sekelius fick tolva efter tolva kändes det klappat och klart ganska tidigt att hon skulle bli den andra finalisten.  Jag var ett stort fan av ”My Way” från ifjol och är ett lika stort fan till ”Rhythm of my Show” som är en helt annan typ av låt. Tone var för mig veckans personliga etta/favorit.

Semifinalisterna: Elov & Beny var denna veckans stora underhållning i form av deras medryckande partydänga ”Raggen går”. Jag hade en känsla av att de lika gärna hade kunnat knipa en av final-platserna på förhand, men resultatet skulle ju visa sig att de slutade på 4:e plats (37 poäng upp till 3:an) och att det istället var Victor Crone som låg närmare en finalplats, då han slutade 3:a (14 poäng efter Tone Sekelius). Victors countryinfluerade EDM-poplåt framfördes på ett stabilt sätt och båda semifinalisterna var värdiga sådana. De ligger båda bra till att kvala sig vidare till finalen från semifinalen om några veckor och personligen önskar jag att så blir fallet, även om vi har flera bra semifinalister att utse framöver.

De utslagna: Glad att nykomlingen och debutanten Rejhan inte kom sist. Det hade vart hårt med tanke på hur talangfull och duktigt han levererade sin känslosamma soul-ballad. Honom vill man absolut se mer av i framtiden. Ett annat år kommer han säkert tillbaka med en ännu bättre låt. Loulou LaMotte’s låt var jättefin, men dessvärre kändes det som att låten var för svår för henne. Hon klarade inte riktigt av de höga tonerna och det lät inte helt hundra, även om jag tycker om både Loulou och låten i sig. Studioversionen som nu är släppt är desto behagligare att lyssna på. Slutligen till Eva och Ewa som stod för en rejäl gnutta charm och underhöll oss verkligen med sin svängiga ”Länge leve livet”. Det stod klart för mig ganska tidigt att de inte skulle ha mycket att hämta i den här deltävlingen.

Min topplista

1. Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”
2. Tone Sekelius – ”Rhythm of my show”
3. Victor Crone – ”Diamonds”
4. Loulou LaMotte – ”Inga sorger”
5. Eva Rydberg och Ewa Roos – ”Länge leve livet”
6. Rejhan – ”Haunted”
7. Elov & Beny – ”Raggen går”

Kommentar om programmet: Då har högtiden Mello dragit igång på allvar och likt ljuset som Lucia bringar till jul skall paljetter, fjädrar och bubbel bringa flärd tills finalen i mars. Men, som en första deltävling undrar jag vart dessa var (om vi bortser från Eva & Ewa som stod för den biten så det förslog)!? Ja, jag var ganska lättroad för stunden och kan dra på skrattbanden åt det juvenila, men jag kan dock tycka att det känns som att SVT helt tappat stoltheten i vad Melodifestivalen ska vara och programmets upplägg, som flera gånger tidigare, är inte vad jag vill ha med den här tävlingen. Och , det hade inte ens förvånat mig om ”Tillfälligt avbrott” inträffade helt enligt plan. Men, det är inte att jag sågar allt vid fotknölarna. Jag tror bara att Sverige kan bättre.

Så, till kvällens bidrag så startar jag från botten. Elov & Beny –”Raggen går”  – jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag inte minns ett dugg från framträdandet. Om en låt inte sätter sig alls på sångminnet kan det inte vara mycket att ha. Rejhan, som framträdde med låten ”Haunted”, är en otroligt duktig sångare som jag tyckte lite synd om. Han var så mycket bättre än själva låten och borde haft nåt helt annat att tävla med. Bidraget och scenproduktionen var så anynomt och sömnigt att det inte är svårt att förstå att han inte gick vidare. Hoppas vi får se honom igen, men med annat material. Eva & Ewa med ”Länge leve livet” gjorde mig glad och det var lätt att sjunga med efter halva låten. Däremot har de inte i en final att göra då jag vill är att se ett bidrag som kan representera Sverige i en internationell tävling och ska slåss med andra ”drakar”. Loulou LaMotte med ”Inga sorger” var drottninglik i sin gröna kreation och hennes bidrag fäste mer än förväntat. Känner däremot att det inte är den sånggenren som gagnar henne bäst, men roligt att se en annan sida av henne. Victor Crone med sin ”Diamonds” framförde ett bidrag som jag nog känner är hans bästa hittills i melodifestivalsammanhang. Det var inga ansträngda höga toner och det var melodiöst även om han fortsätter i samma stuk som tidigare. Det börjar bli tid att han förvånar oss med något oväntat nu, för även om detta var bra var det inte outstanding. Tone Sekelius var så snygg, ”to die for”, och hör hemma i rampljuset. Men, ”Rhythm of my show” är någon annans show. Soundet påminner mycket om många låtar vi redan hört och fortsätter se och höra i andra länders nationella uttagningar. Det betyder inte att det är dåligt, inte alls, men kan bli att lyssnare tröttnar. Det som också inte gick igenom fullt så maffigt var sången och det gäller inte enbart Tone utan var något som gällde flera andra bidrag. Sången var lagd alldeles för lågt i förhållande till musiken via tv-rutan, vilket gjorde att det inte fick den ”pow” som behövdes. Just det hände för min etta – Jon Henrik Fjällgren & Arc North feat. Adam Woods – ”Where are you (Sávežan)”. Otroligt kul att en som inte stått på en scen får chansen att komma till final, även om det inte riktigt gick att höra sångens  fulla potential, eller ej. Sen, ja jojk är och kommer alltid vara ett inslag jag kommer tycka om i dessa sammanhang, men jag skulle inte säga att detta bidrag är det bästa jag hört med Jon Henrik Fjällgren. Det var dock ett bidrag som hade ett riktigt skönt sound och får en hög poäng i sin helhet.

Nu hoppas jag att vi nästa lördag får se SVT steppa upp och att tävlingen får se lite mer av det glitter och bubbel det förtjänar.