KRÖNIKA. I väntan på lördagens deltävling i Melodifestivalen 2023 har vår Schlagermagister tagit fram historik kring några av de låtskrivare som står bakom veckans tävlingsbidrag!
Anders Wrethov
Vad har textraderna Can you hear a million voices calling out in the rain och Oh, you touch my tra la la, mmmm my ding ding dong… gemensamt? Jo, tro det eller ej, men de har båda samma upphovsman: Anders Wrethov! Bördig ifrån sydligaste Skåne och Vellinge, har denna singer-songwriter gjort sig till Sveriges kanske flitigaste låtskrivare. Han utbildade sig på Malmös Musikhögskola där han tog examen 2002, för att några år senare slå igenom som låtskrivare bakom en av 00-talets allra mest kontroversiella artister: Mats Söderlund – bättre känd som DJ Günther. Denne tidigare fotomodellen slog igenom i Sverige 2004 med sin “erotiska framtoning” och sina “extremt suggestiva” låttexter. Genombrottet kom när han och Anders Wrethov för första gången samarbetade i låten “Ding Dong Song”. Låten slog sig in som nummer 1 på svenska singellistan, och DJ Günther (& the Sunshine girls) blev ett fenomen – som de flesta av oss aldrig helt glömmer. Värt att notera är att de under denna tid även gjorde ett samarbete med Samantha Fox – “Touch me” som lyckades relativt bra internationellt 2004.
DJ Günther debuterade i Melodifestivalen 2006 med bidraget “Like Fire Tonight” i deltävling 4 – en låt som han själv hade skrivit tillsammans med Anders Wrethov. Tyvärr räckte det inte till avancemang – utan förpassades till 6:e plats. Floppen markerade också slutet för samarbetet mellan Anders och DJ Günther, men Anders skulle å andra sidan komma tillbaka till Melodifestivalen. 2008 hade han nämligen skrivit ett bidrag till skåningen Frida Moranius (& Headline): “Upp och Hoppa”, som faktiskt är en av ytterst få Hiphoplåtar som lyckats nå Mellofinalen. Där slutade man förvisso sist, men finalplatsen var ett fall framåt för Wrethov. Nu inleddes dock en period där han riktade blicken utanför Europa, och skrev låtar för den asiatiska marknaden – varav flera låtar slutade som listettor i Sydkorea, Kina och Japan! 2009 hittade han tillbaka till Europa, då han inledde ett samarbete med persiskfödde Malmöartisten Arash, som hade haft mängder med internationella listframgångar under 00-talet. Tillsammans med en av Azerbajdzjans största sångerskor AySel gjorde de låten “Always” som Azerbajdzjan lanserade som sitt ESC-bidrag 2009. Låten blev en rejäl succé och blev landets första pallplacering i Eurovisionsammanhang. Arash och AySel slutade 3:a i finalen och för första gången på 10 år hade en svensk låtskrivare nått en pallplats i Eurovision!
Efter framgången i Eurovision skulle det dock dröja flera år innan Wrethov var tillbaka i hetluften igen. Istället satsade han kortvarigt på en egen karriär som artist under artistnamnet Wrethov, men nådde som bäst 12:e plats på svenska topplistan med låten “Runaway”. 2013 var han tillbaka i Melodifestivalen som låtskrivare – bakom “Jalla dansa Sawa” som framfördes av Behrang Miri. Bidraget nådde Andra chansen – men inte längre. Det gav dock mersmak för Wrethov som under de kommande åren skulle stå bakom hela 26 bidrag! Många av dem skulle bli legendariska – eller vad sägs om “Guld och Gröna skogar” med Hasse Andersson, “Bada nakna” med Samir & Victor, “Too late for love” med John Lundvik och “Voices” med Tusse? 2022 lyckades han med prestationen att få samtliga sina fyra bidrag till final – och var således involverad i en tredjedel av startfältet i finalen! Wrethov är med andra ord Sveriges hetaste låtskrivare just nu – och inför 2023 har han 5 bidrag med i tävlingen – varav två i just deltävling 2. Kan hans “Now I know” och “Never give up” också ta sig till final tro?
Thomas Stengaard
Ibland letar sig låtskrivare från andra länder in i Melodifestivalen. Ett sådant fall är Thomas Stengaard, född, uppvuxen och verksam mestadels i Danmark. Att han skulle bli ett välkänt namn i Mello-sammanhanget var inte självklart – iallafall inte till en början.
Hans låtskrivarkarriär drog igång 2011 när han skrev låten “Curtain call” åt den danska duon Bryan Rice feat. Julie, som är visserligen ett bekant namn för många ESC-fans, då han två gånger deltagit i Danmarks ESC-uttagning (2010 & 2014) och dessutom slutat tvåa där som bäst (2010). Genombrottet för Thomas skulle dock inte bli med Bryan Rice, utan för en då helt okänd 20-årig dansk-svensk sångerska vid namn Emmelie de Forest. Innan 2013 hade hon varit mest känd för sitt samarbete med skotske sångaren Fraiser Neill, och hon hade redan som 14-årig gjort folk- och bluescovers på olika kända låtar. Tillsammans med Thomas skulle hon dock 2013 på allvar slå igenom för den danska publiken, då hon vann den danska ESC-uttagningen med “Only Teardrops”, för att sedan krossa motståndet i Eurovisionfinalen i Malmö och vinna Danmarks 3:e Eurovision i historien. Thomas låg inte bara bakom vinnarbidraget utan skrev även stora delar av Emmelies hela första album.
Thomas hade nu blivit en ESC-vinnare, och skulle fortsätta bidra med låtar i den danska uttagningen ett par gånger till under de kommande åren. Men i Eurovision dröjde det till 2018 innan vi fick se Thomas igen. Denna gång hade han åkt söderut till grannlandet Tyskland, då han skrivit “You let me walk alone” åt Michael Schulte. Bidraget lyckades oväntat bra med sitt melankoliska men vackra budskap och slutade 4:a – Tysklands klart bästa placering sedan Lena vann 2010. Framgången gav mersmak och året därpå anlitades han återigen som Tysklands låtskrivare i ESC. Då gick det inte alls lika bra – bidraget “Sister” med gruppen S!sters lyckades dessvärre inte få mer än 24 poäng och slutade på näst sista plats i ESC-finalen. Bättre gick det för Thomas utanför ESC, då han skrivit låten “Tu m’appelles” åt den tyska superstjärnan Adel Tawil – som totalt dominerade den tyska topplistan under 2019.
2020 lämnade Thomas Tyskland, men återkom till Eurovision 2021 som låtskrivare bakom inte en utan TVÅ länders bidrag! Han hade nämligen skrivit både Cyperns “El Diablo” åt Elena Tsagrinou och San Marinos “Adrenalina” åt Senhit feat. Flo-Rida. Bäst gick det för Cyperns bidrag som slutade på 16:e plats. Året därpå tog han sig över Öresundsbron och deltog för första gången i Melodifestivalen – som låtskrivare bakom Angelinos bidrag “The End”. Denna hade han skrivit med danska kollegan Julie Aagaard och svenska Melanie Wehbe och slutade 5:a i sin deltävling. Trots missen i Mello så sågs han i Eurovision bakom bidraget “Fade to Black” med Nadir Rustamli för Azerbajdzjan som slutade på 16:e plats i Turin.
Inför 2023 är Thomas tillbaka i Mellon, men han har nu bytt låtskrivargäng och parat ihop sig med Anders Wrethov och de har tillsammans skrivit två Mellobidrag – “Now I know” med Tennessee Tears och “Sober” med Laurell. Frågan är om Thomas denna gång får vara med och representera Sverige i Eurovision?
Julie Aagaard
Thomas Stengaard är inte den ende dansken att ta sig över Öresundsbron till Melodifestivalen. Julie Aagaard är egentligen en klassiskt skolad sångerska och pianist var största inspirationskällor var Mariah Carey och isländska Hera Björk. 2004 kunde den danska publiken för första gången se henne i barntalangprogrammet Scenen er din där hon tävlade i tre avsnitt med sina musikaliska talanger.
Vid 19 års ålder valde hon att satsa på att utveckla sin egen musikaliska inriktning och resultatet blev en personlig och experimentell musikalisk genre som mynnade ut i hennes artist-alias Kill J som producerade och framförde sin egen popmusik, där hennes första singel “Phoenix” fick ett varmt mottagande av kritikerkåren. 2016 kom hennes första EP Quasi som blev mycket uppmärksammad i Danmark och hyllad av många kritiker. Emellertid kom hon tiden framöver att fokusera på låtskriveriet, och har sedan dess skrivit för flera creddiga artister som Maddy och Faustix.
2022 kom hon dock ut i ett helt nytt medium och blev känd för gemene man – dock mestadels utanför Danmark. I Sverige dök hon upp i Melodifestivalen som låtskrivare tillsammans med landsmannen Thomas Steengaard bakom “The End” som framfördes av Angelino, men även som låtskrivare bakom “Run to the hills” med Klara Hammarström. Låten hade hon skrivit med Anders Wrethov och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt – ett låtskrivarteam med erfarenhet. Resultatet blev 6:e plats i finalen – vilket var en besvikelse. Men på listorna gick det betydligt bättre och låten blev en av årets mest spelade låtar i Sverige och toppade listorna i många veckor efter Melodifestivalen.
Julie skulle dock delta i Eurovision, trots misslyckandet i Mellon, i det fallet som låtskrivare bakom “I am what I am” med Emma Muscat för Malta tog hon sig till ESC och placerade sig där på 16:e plats i semifinalen. På mindre än 2 år har hon alltså gått från en creddig låtskrivare i en dansk kontext, till en etablerad ESC-låtskrivare. I årets Melodifestival ligger hon bakom bidraget “Comfortable” med Eden som tävlar i Linköping.
Peter Boström
Kalles Kaviar. Mamma Scans köttbullar. Bullens pilsnerkorv. Ja, och Peter Boström såklart. Alla är hushållsnamn i Sverige, produkter som alla känner till och har ett förhållande till. Fast Peter Boström kanske vi inte förvarar i kylskåpet, utan snarare i TV:n. I Melodifestivalen för att vara exakt. För Peter är utan tvekan en av de största och mest meriterade låtskrivarna i Melodifestivalens historia – som fortfarande producerar bidrag på löpande band!
Född och uppväxt i Göteborg började Peter producera musik i 24-årsåldern – vilket var under mitten av 1990-talet. Hans karriär inleddes som DJ och producent, och cool som han var så gick han under artistnamnet Bassflow och släppte flera CD-skivor från 1995 och framåt. Överlag handlade det om dansremixer av andra artisters låtar, som gick varma på nattklubbar i 90-talets Göteborg. Men som “Peter Boström” producerade han även musik åt andra artister. Redan 1996 inledde han ett samarbete med dåvarande superstjärnan Annika Ljungberg (ifrån gruppen Rednex), åt vilken han producerade hennes första soloalbum. Han skulle med tiden bli eftertraktad som producent, och kom att samarbeta med flera svenska och internationella artister från den tiden – bl.a. Lutricia McNeal, Victoria Silvstedt, Bosson och E-Type.
Såklart hamnade han snart i Melodifestivalen, och detta berodde på ett av hans mest framstående samarbeten med 2000-talets kanske mest hypade svenska artister Da Buzz. Gruppen hade lyckats dominera de svenska topplistorna under ett par år i början av 00-talet och 2003 gjorde de debut i Melodifestivalen med “Stop! Look! Listen!” som Peter Boström hade skrivit med sina kollegor Joakim Udd, Pär Lönn och Urban Robertsson. Bidraget var förhandstippad som vinnarlåt, men nådde inte längre än 5:e plats i deltävling 1, och det blev ett kraftigt magplask istället.
Kanske blev Peter lite bränd av motgången, för det skulle dröja innan man fick se honom i Mellon igen. Istället blev det mer produktioner med Da Buzz, Charlotte Perrelli, Bosson, E-type och Nina & Kim. Alla var ju Mellostjärnor visserligen, men Peter producerade inte några Mellobidrag åt dem. Han återvände även till DJ-andet under denna tid och gjorde remixer och produktioner som Bassflow tillsammans med bl.a. Martin Stenmarck och Roxette. Det dröjde till 2009 innan han hittade tillbaka till Mellon igen, nu som låtskrivare bakom tidigare A-teens-stjärnan Marie Serneholt och bidraget “Disconnect me”, som dock inte heller den nådde final. Men nu var Peter hett villebråd i Melodifestivalen igen, och 2010 hade han inlett samarbete med både supergruppen Alcazar, okända gruppen Lovestoned och uppkomlingen Eric Saade. Den sistnämnda skulle ju få sitt genombrott just med Boströms låt “Manboy”. Denna låt hade Boström skrivit med Fredrik Kempe – en man som under den här tiden inte kunde misslyckas i Mello. Kempe låg ju nästan bakom alla vinnarlåtar och Boström fick troligtvis mycket erfarenhet ifrån det samarbetet. “Manboy” slutade 3:a i Mellon 2010, och Boström filade nu på nya bidrag till Mellon.
2011 lyckades Peter Boström sluta både 2:a och 4:a i finalen med “In the Club” med Danny, och “I’m in love” med Sanna Nielsen. Även om det “bara” slutade på 4:e plats med “I’m in love” så inleddes med detta bidrag ett viktigt samarbete med tidernas största svenska Mello-låtskrivare: Thomas G:son. De fortsatte nämligen att arbeta tillsammans och de skrev låten “Euphoria” som till slut landade hos Loreen. Resultatet blev att låten skickades in till Melodifestivalen 2012 – och resultatet där känner vi såklart till. “Euphoria” gjorde rent hus i Mellon och sedan även i ESC. Än idag ses låten som en av de bästa ESC-vinnarna genom alla tider av ESC-fansen. Snacka om framgång! Och då ska vi såklart även komma ihåg att Boström låg bakom 2:an i Melodifestivalen 2012, “Amazing” med Danny.
Kanske kände han sig “On top of the world” vid detta laget? I alla fall hette ett av hans mellobidrag 2013 det, som framfördes av gruppen Swedish House Wives (Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver, reds.anm.). Den slutade dock på 6:e plats i sin deltävling. 2013 var överlag inte lika lyckad för Boström, trots tre tävlande bidrag slutade han som bäst 3:a i finalen bakom “Tell the world I’m here” med Ulrik Munther. Åren därpå blev Boström mindre vanlig i finalen, men låg ändå bakom flera stora artisters bidrag, bl.a. Dolly Style, Mariette, Martin Stenmarck och Ace Wilder. Men från och med 2018 inleddes en fyra år lång finaltorka för Boström, då han inte lyckades nå finalen alls. Torkan upphörde 2022 när han skrev bidraget “Bigger than the Universe” tillsammans med Thomas G:son och Jimmy Jansson. Artisten Anders Bagge förde låten till en ny 2:a plats för Boström – hans första pallplacering på 9 år! Kan han toppa det i år tro?
Denne “årsrike” DJ:n (52 år i år) ligger nu bakom Theoz’ bidrag “Mer av dig” och inte minst Loreens bidrag i sista deltävlingen “Tattoo”. Men självklart har han med sig sin Euphoria-kollega Thomas G:son i båda bidragen. Räcker det för en ny vinst tro? Vi får se!
