ÅRSKRÖNIKA. Snart är 2022 ett minne blott men för att inte glömma bort allt har vår eminente Schlagermagister Adrian sammanfattat hur Eurovision-året 2022 blev från början till slut.
Melloåret 2022 – Ett musikaliskt andrum i krigets Europa
2022 blev knappast det ljusa år vi alla hade hoppats på efter Coronaepidemins avklingande. Inte nog med att ett sista utbrott i januari medförde nya restriktioner, vi hade knappt fått av oss munskydden igen innan ett vansinnigt krig brakade loss i Ukraina och hotade världen med kärnvapen, flyktingkatastrof och ekonomisk kris. Nej, 2022 vill nog många helst bara glömma. Men mitt i allt elände så fick vi faktiskt också uppleva ett klassiskt Melloår, med ett genombrott för Cornelia Jakobs och en legendarisk Eurovisionvinst för Ukraina och Kalush Orchestra. Men, utan att förminska Ukrainas vinst, så är det nog silvermedaljören som hade störst anledning att fira: Storbritanniens Sam Ryder, som inte bara tog landets 16:e andraplats genom tiderna utan även indirekt rodde hem värdskapet för nästa års Eurovision då Ukraina inte hade den möjligheten. Kort sagt, Melloåret 2022 blev ett mycket minnesvärt år i historieböckerna.
Spännande startfält
Inledningsvis kan vi ju konstatera att optimismen i alla fall var hög där i december 2021. Turin hade blivit utsedd till värdstad för Eurovision – i samma arena där Sverige vann sitt senaste OS-guld i ishockey 2006. Dessutom kunde SVT presentera en efterlängtad turnéplan för Melodifestivalen, som ju hade blivit inställd 2021 p.g.a. epidemin. Det presenterades också tunga artister – såsom tidigare mellovinnare John Lundvik, Robin Bengtsson och Anna Bergendahl, men också storfavoriter från de senaste åren såsom Klara Hammarström och Liamoo. De två sistnämnda framstod tidigt som de stora favoriterna, då båda tidigare lyckats nå mycket höga placeringar i tävlingen. Klara var väl kanske den mest tippade – sedan hennes debut i tävlingen 2020 så hade hennes popularitet (framförallt bland de yngre) gått i taket och hennes bidrag 2021 hade blivit en av årets mest spelade låtar.
Emellertid fanns det flera namn på listan som inte tidigare deltagit som artister i Melodifestivalen – men som verkligen lyfte en del ögonbryn. Theoz var en av dem, som trots sin unga ålder blivit en av Sveriges mest kända artister på sociala medier. Hans deltagande i Mellon kände närmast oundviklig, och det många frågade sig var ju om hans fans skulle hjälpa honom hela vägen till final. Jodå, med facit i hand så vet vi att så blev fallet, och att han även lyckades få den yngsta åldersgruppens 12:a i finalen. En annan raket ifrån sociala medier var ju Tone Sekelius som lyckades byta bransch från smink till musik – något rätt ovanligt i Mellovärlden. Visserligen hade Tone redan fem år tidigare släppt egen musik som dessutom blivit rätt känd i pridevärlden, men som ännu inte slagit igenom på allvar ute i stugorna. Givetvis var det många som hade höga förväntningar på Tone nu i Mellodebuten!
På andra änden av musikspektrat så hittade vi hiphoparna Medina, som under flera år var en av svensk hiphops största artister. Duon var emellertid upplöst i ett par år innan de nu återförenades i Melodifestivalen. Kanske ett udda val av medium att återförenas i för en hiphopgrupp, men självklart tillhörde Medina nu förhandssnackisarna inför Mellon 2022. Men årets verkliga dark horse var såklart Anders Bagge. Om det var någon artist som väckte uppståndelse i artistpresentationerna så var det han. Trots sin gedigna musikaliska karriär, så har han ju gjort sig mest känd som domare i idol och inte minst programledare och djurvän. Men när han nu för första gången på länge vågade visa sin sångröst så drar det självklart mycket uppmärksamhet. Detta skulle bli ett ögonblick att vänta på för många!
Verkligheten knackar på
Men trots optimismen så kom verkligheten snart ikapp SVT, och i januari infördes nya restriktioner p.g.a. en ny uppgång i Coronaepidemin. Resultatet blev att man fick skrota turnéplanerna och istället förlägga alla program till Avicii Arena och Friends Arena i Stockholm. På så sätt kunde man hålla avstånd, men också skippa de komplicerade flyttarna mellan städerna. I övrigt skulle allt se sig likt ut gentemot tidigare år – men kanske med undantaget att publiken skulle se lite glesare ut än vanligt.
En nyhet var däremot att “Andra chansen” nu döpts om till “Semifinal” och förlorat sina dueller till förmån för två grupper. Men detta var knappast något som skapade särskilt mycket rabalder. Däremot var det tekniken som retade upp en del – som vanligt. Redan 20 minuter in i första deltävlingen så brakade app-röstningen ihop och man får berätta att endast telefonröstning gäller. Detta var givetvis inte första gången som något sådant hände, men det är alltid lika jobbigt – i synnerhet för de två programledarna Oscar Zia och Farah Abadi som både var relativa nybörjare. Pressen de behövde gå igenom den kvällen kan inte varit superkul, men sett till hela turnén så lyckades programledarparet ändå hålla taktpinnen rätt väl. I Farahs fall så pass väl att hon till och med fick uppdraget igen 2023! Och på ett rent objektivt plan så är man nog nöjda med sina val – förutom teknikstrulet i deltävling 1 så flöt Mellon 2022 på helt utan fiaskon eller röstningskaos, skriverier eller drev. Fast då skall man ju komma ihåg att Mellon samtidigt konkurrerade hårt med både Vinter-OS och sedan med ett blodigt krig i Ukraina. I detta världsläge ter sig nog ett röstningshaveri i ett tv-program som en småsak.
Ett par genombrott – men få skrällar
Foto: ESC-Panelen
Deltävlingarna bjöd dock på mycket musikaliskt godis, och redan i deltävling 1 fick vi se den blivande vinnaren Cornelia Jakobs och “Hold me closer” som chockartat gick rakt till final med flest röster av alla. Cornelia hade helt gått under radarn hos bettingbolagen, och var inför deltävlingen helt i skuggan av bland annat Theoz, Robin Bengtsson och Omar Rudberg och Shirley Clamp. Även Malou Prytz, som inledde deltävlingen, var ju ett känt namn för många. Cornelia däremot, med sin bakgrund som dotter till Jakob Samuel i The Poodles och som medlem av Love Generation (som deltog i Mellon 2011 & 2012), hade ju aldrig riktigt gjort sig känd under eget namn ännu. Men med ett väldigt sensuellt och välproducerat nummer och en tidsenlig låt med Cardigansvibbar så blev hon tävlingens stora utropstecken och tog efter deltävlingens slut över favoritskapet till vinsten.
Med sig fick hon självklart Robin Bengtsson, som ännu inte verkar kunna kliva fel i Melodifestivalen.
Deltävling 2
Foto: ESC-Panelen
Deltävling 2 innehöll storheterna Liamoo och John Lundvik – som båda givetvis tog sig till final. Men Tone Sekelius skulle vara den som gjorde mest avtryck, och blev ju sedan betydligt mer framgångsrik i finalen än dessa båda herrar. Övriga nummer som bjöd på lite mer glädje var Lisa Ajax & Niellos rosa tuggumminummer och inte minst Alvaro Estrellas eldiga latinodänga.
Deltävling 3
Foto: ESC-Panelen
Deltävling 3 var väl kanske den svagaste deltävlingen av de fyra, där det egentligen bara blev en lång väntan på att Anders Bagge, som sista bidrag, skulle köra. I princip hade han inget riktigt motstånd utan gick ohotad direkt till final. Den som skulle göra honom sällskap var Faith Kakembo, som enligt mig hade en av årets bästa låtar, men som i finalen skulle hamna helt i skuggan av betydligt mer publikvänliga upptempolåtar.
Deltävling 4
Foto: ESC-Panelen
Deltävling 4 var ju den på förhand starkaste deltävlingen, vilket ju den sista deltävlingen alltid brukar vara. Här kunde vi därför se Klara Hammarström, Medina och Anna Bergendahl – alla självklara finalister, trots att det bara fanns två finalbiljetter. Klara lyckades sno den första, trots att låten kanske gjorde många lite besvikna. Hennes vinnarodds ökade rejält efter deltävlingen och nu sågs hon inte längre som en utmanare till Mellosegern. Däremot seglade Medina upp till toppen, och norpade den andra finalbiljetten och blev nu namnet på allas läppar – och lite överraskande så verkade det som att hiphop faktiskt skulle få sitt genombrott i Mellon.
Semifinalen
Foto: ESC-Panelen
Semifinalen, den första med det namnet, skulle bli en nyhet var det tänkt men i ärlighetens namn var mycket sig likt. Upplägget var såklart nytt, men två grupper á 4 bidrag i varje – två får finalbiljetter och två åker ut. Mer rättvist än dueller – ja förmodligen, men kanske inte lika underhållande. Nåja. Den första gruppen var nämligen lite väl lättippad – där Tone Sekelius och Anna Bergendahl var superfavoriter att nå finalen, och där Alvaro Estrella och Danne Stråhed mer fick agera utfyllnad. En intressant reflektion är dock att Alvaro faktiskt fick fler röster än Anna Bergendahl tack vare de yngre åldersgrupperna, men då dessa jämnas ut och fördelas efter alla åldersgrupper fick Anna den sista finalbiljetten istället. I grupp 2 var det desto mer osäkert på förhand vilka som skulle gå till finalen. Theoz var såklart en favorit, men Cazzi Opeia, Lisa Miskovsky och Lillasyster utgjorde en brokig skara av utmanare. Resultatet blev också en riktig röra: Theoz fick flest röster, men bara näst mest poäng – men tog sig alltså till final. Näst flest röster fick Liza Miskovsky men hon var bara favorit i åldergrupperna 45 och uppåt – vilket gjorde att hon ändå inte lyckades ta sig till final. Istället var det den udda fågeln Cazzi Opeia som trots näst minst röster fick flest poäng – vilket innebär finalbiljett. Ett mycket ovanligt drama – minst sagt!
Anders mot Cornelia i finalen
Foto: ESC-Panelen
I finalen den 12 mars var Anders Bagge och Cornelia Jakobs storfavoriter – två artister som ännu inte gjort sig särskilt kända på Melloscenen, trots gedigna musikkarriärer. Anders var tippad som folkets favorit – och toppade samtliga publikundersökningar inför finalen. Cornelia var dock fortfarande bettingbolagens favorit och bland internationella fans klart mest uppmärksammad. Det var alltså bäddat för en uppgörelse mellan de internationella jurygrupperna och svenska folket ännu en gång! Och omröstningen blev rafflande.
De internationella jurygrupperna började med att slänga 12:or över hela startfältet och det var först i och med de tre sista jurygrupperna som Cornelia tydligt framstod som favorit efter tre raka 12:or (till slut totalt fyra 12:or). Med 76 poäng var hon dock bara 11 poäng framför Liamoo som inte kunde räknas bort från vinsten helt. Ett större hopp blev det ner till Medina på 3:e plats (53 poäng) och John Lundvik på 4:e plats (43 poäng). Desto mer intressant var att Anders Bagge fick nöja sig med 31 poäng och därmed 7:e plats hos juryerna, vilket skulle visa sig vara avgörande. När folkets röster räknades in, såg man snabbt att Anders Bagge faktiskt var folkets favorit – med 12:or ifrån alla åldersgrupper utom från 16-29-åringarna och 3-9-åringarna. Detta gjorde att Bagge faktiskt fick 90 poäng av folket – bara 6 poäng från maxantalet! Trots dessa imponerande siffror så räckte det inte hela vägen, då Cornelia kammade hem 70 poäng ifrån folket, och knep således Mellovinsten! Detta blev första gången sedan 2017 som Mellovinnaren inte vunnit folkets röster, och dessutom första året sedan 2014 då en kvinnlig soloartist vunnit. Inte desto mindre viktigt var ju att “Hold me closer” dessutom blev det första vinnarbidraget sedan 1988 med majoritet kvinnliga låtskrivare! Det andades mycket historia över Cornelias vinst, men kunde detta hålla i sig till Turin?
Ukraina vinner Eurovision under krigstillstånd
Inför Eurovision 2022 hade mycket hänt – inte minst p.g.a. kriget i Ukraina. Redan 2021 hade ju Belarus stängts av ifrån tävlingen då deras TV-bolag bedömts styras för mycket av landets diktator och i och med Rysslands anfall mot Ukraina så höjde flera TV-bolag rösten för att också utesluta Ryssland ur tävlingen, något som EBU tidigare inte velat göra. Men när till slut 9 nationella TV-bolag begärt detta, bl.a. svenska SVT, beslöt EBU att porta Ryssland från deltagande – något som nog hela Europa drog en lättnadens suck över. Senare fråntogs alla ryska tv-bolag sin medlemsstatus i EBU, vilket gör att de inte kan delta i framtiden heller om de inte återfår sitt medlemskap.
Ukraina däremot hade redan valt sitt bidrag innan kriget bröt ut – men på vanligt ukrainskt manér så blev det kaos i urvalsprocessen. I reglerna till den ukrainska uttagningen framgår att artisterna inte får delta i tävlingen om de brutit mot landets förbud mot inresa till Krim – som ju ockuperas av Ryssland sedan 2014. Genom åren har det framkommit att många ukrainska artister just brutit mot de reglerna genom att ta sig till Krim för att uppträda – och så visade det sig även vara denna gång. Några dagar efter den ukrainska finalen avslöjades att den vinnande artisten, Alina Pasch, redan 2015 hade besökt Krim med ett förfalskat inresetillstånd. Alina erkände detta (dock först flera månader senare) och hoppade av sin medverkan. Istället utsågs tvåan – Kalusch Orchestra som landets representant i Eurovision. Gruppen fick dock ansöka om specialtillstånd att få lämna landet, då alla myndiga män i Ukraina var tvungna att stanna i landet för militärtjänst. Emellertid ordnades detta fort, och landet kunde delta i ESC 2022 trots kriget.
Och kanske visste man att man i princip var garanterade en vinst i tävlingen – det dröjde inte lång tid efter Rysslands invasion innan Ukraina blev storfavoriter till vinsten. Detta var sedan en position som de skulle behålla hela vägen, och ytterst få experter eller tittare hade nog vågat gissa på något annat. Europa visade ett starkt stöd till Ukraina redan från dag 1, och när finalen i Turin var igång fick landet överväldigande poäng ifrån folket. Man fick hela 28 stycken 12-poängare ifrån folket (som sämst fick landet 7 poäng av den serbiska tittaromröstningen). Med 439* poäng fick landet den största poängsumman någonsin ifrån folket – ett otroligt starkt stöd – och segern var ett faktum! Rent musikaliskt så är nog Europa överens om att “Stefania” inte var den bästa låten i tävlingen 2022. Som den första hiphoplåten att vinna tävlingen så lyckades den bara sporadiskt göra intrång på Europas topplistor – och kom inte i närheten av Måneskins eller Duncan Laurence i det anseendet.
* Den tittarpoäng som Kalush Orchestra fick var endast 29 poäng från maxpoängen 468 som de kunde få. Detta om alla länder hade gett sin 12:a i tittarröstningen till samma låt, vilket nu inte skedde (även om de som sagt fick väldigt många 12-poängare). I Eurovision 2023 tävlar dock tre länder färre och därför blir maxpoängen istället 432. Detta gör att det kommer att dröja till tidigast ESC 2024 innan någon annan kan försöka slå Kalush’ poängsumma.
Kampen bakom Kalush Orchestra
Bakom Ukraina var kampen om andraplatsen ett riktigt getingbo – där Cornelia Jakobs länge låg i topp! Hon lyckades med konststycket att vinna ESC-fansens omröstning och såg länge ut som den givna silvermedaljören. Men något chockartat kom Storbritannien och Spanien upp som utmanare – två stora länder, dessutom Big-5 medlemmar, som gjort sig kända för att alltid sluta sist. Men i år var det annorlunda. Britterna representerades av Sam Ryder, en tidigare hårdrockare som gjort raketkarriär på sociala medier och nu tog Storbritannien med storm. I Spanien hade man för första gången på länge satsat på en stor nationell uttagning i Benidorm, som resulterade i att Chanel utsågs till landets representant. Fansen älskade bidraget och Chanel blev en klar utmanare till segern. Kampen bakom Ukraina tog egentligen inte slut där – Nederländernas S10 och inte minst hemmanationens Mahmood & Blanco var länge bettingbolagens stora underdogs.
Jurygrupperna mot folket
Den stora frågan var ju dock hur jurygrupperna skulle rösta, eftersom man redan nu kunde förutsätta att folket skulle rösta enhälligt på Ukraina. Skulle jurygrupperna också göra det, eller skulle något annat land lyckas utmanövrera Ukraina? Juryomröstningen blev därför det enda riktiga spänningsmomentet i finalen, och för svenska tittare så blev det en riktig nagelbitare. Cornelia var tidigt med i toppen, men kämpade hårt med bl.a. Spanien och Storbritannien om förstaplatsen. Det blev emellertid Storbritannien som kammade längsta strået – med Sverige som god tvåa. Ukraina var dock inte alls långt borta -utan slutade fyra här, vilket närmast garanterade att landet skulle ta hem vinsten efter folkets röster räknats in. Det blev således en liten favorit i repris här från året innan (då också Måneskin slutade fyra efter jurygruppernas omröstning 2021). Även Nederländerna, Portugal och Grekland – samtliga med ganska långsamma ballader, lyckades nå högt hos jurygrupperna.
Men folket hade helt andra preferenser. Som sagt vann Ukraina folkets omröstning överlägset, men närmast efter kom faktiskt Moldavien! Som en blixt från en klar himmel lyckades legendarerna i Zdob și Zdub tillsammans med bröderna Advahov kamma hem andraplatsen hos folket, och en slutlig sjundeplats totalt – en riktig smällkaramell! Tätt därpå kom Spaniens Chanel, som också slutade på tredje plats i totalen. Bakom henne kom ännu en skräll – Konstrakta från Serbien! Hennes minst sagt annorlunda bidrag blev en hit runt om i Europa och textraden “Bit, bit, bit, Biti strava” blev ett mantra för många även i Sverige. Dessutom det första bidraget delvis på latin som lyckats så bra i Eurovision! Serbien slutade dock femma i totalen. Det är först bakom Serbien som Storbritanniens Sam Ryder landade i folkets omröstning, Men med femteplatsen hos folket och förstaplatsen i jurygrupperna lyckades han ändå ta sin “Spaceman” till silverplatsen i totalen och därmed Storbritanniens 16:e (!!!) andraplacering i Eurovision. Därmed är förbannelsen bruten för landet – som inte lyckats nå en topp-10 placering på 12 år och inte en topp-3 placering sedan 2002. Lägg därtill att landet slutat sist i finalen både 2019 och 2021! Spanien är nog minst lika glada – landet slutade ju trea i slutresultatet, och lyckades därmed ta sin bästa placering sedan 1995! Faktum är även att Sam Ryder lyckades få ihop 44 poäng mer än vad Storbritannien fick ihop under hela 2010-talet!
Svensk framgång
För Sverige blev finalen en framgång, om än kanske inte lika stor som man hade hoppats. Cornelia kom tvåa hos jurygrupperna, och slutade sexa hos folket. Det kan låta lite fattigt med en 6:e plats hos folket, men då ska man minnas att det är vår bästa placering där sedan 2016 då Frans slutade 5:a. I totalen blev det till slut en fjärdeplats för Sverige i 2022 års Eurovision – Sveriges klart bästa resultat sedan vinsten 2015. Cornelia lyckades med prestationen att bli omtyckt av ESC-fansen som annars är svåra att charma för svenska ESC-representanter. Dessutom blev låten välspelad runt om i Europa – vilket man ändå får vara nöjd med.
Eurovision-bidragen på topplistorna
Även Sam Ryder är nog nöjd då hans “Spaceman” blev första brittiska ESC-bidrag på tre decennier att toppa de brittiska listorna och dessutom slå på listorna på kontinenten också. Ironin är dock att det blev ett helt annat lands bidrag som dominerade listorna efter Eurovision: Armeniens!!! Rosa Linn lyckades inte särskilt bra i Turin, med en 20:e plats i finalen, men efter tävlingen blev hennes bidrag “Snap” viralt. På social medier spred sig musikvideon som en löpeld och under sensommar och höst så seglade låten upp på samtliga europeiska topplistor, bl.a. i Norden, Belgien och Tyskland där den blev det högst rankade ESC-bidraget. Även i England slog den sig in på topp-10, och lyckades även med konststycket att ta sig över Atlanten till USA där den nådde plats 82 på Billboardlistan! Imponerande, minst sagt! På Spotify har låten till dags dato (30 december 2022) dessutom streamats över 400 miljoner gånger!
Turin 2022 – ett lyckat värdskap
Italien hanterade värdskapet väl – iallafall betydligt bättre än 1991 då de senast stod värdar i Rom. Då kunde inte den ena programledaren någon engelska, scenbygget hade översvämmats några veckor tidigare, elen gick sönder några gånger under sändning och orkestern spelade fel. 2022 höll sig sådana fadäser borta, men arrangören fick i alla fall se sig besegrade av det komplicerade scenbygget. Ett teknisk missöde gjorde den kinetiska solen som skulle utgöra blickfånget på scenen slutade fungera – och därmed var en stor del av scenbudgeten slängd i sjön. Den fick stå kvar, men utan att kunna användas såsom den var tänkt – stort fiasko!
Men för tittarna så var detta inget man lade märke till, utan vi fick se ett snyggt scenbygge och stabila programledare som kanske möjligtvis var lite väl klämkäcka och pratglada. Vi bjöds också på en diger musikkavalkad med bl.a. Laura Pausini, med italienska låtar som ingen utanför Italien hört eller minns längre, och så en liten mindre musikkavalkad med Mika med engelskspråkiga låtar som i alla fall några av oss minns fortfarande. Men den stora behållningen av Eurovision i Turin var ändå att få se fullsatta arenor igen, med en levande Eurovisionpublik! Coronapandemin fick inte ställa in publikfesten en gång till, och det är vi såklart tacksamma för.
Liverpool 2023!
Men efter Turin så var såklart frågan öppen: Vem ska arrangera Eurovision 2023? Ukraina ville ju gärna, men då kriget vägrar ta slut valde EBU att utse silvermedaljören Storbritannien som arrangör 2023 – ett fullt rättvist val om ni frågar mig. Valet föll dessutom på Beatles-staden Liverpool, ett val som även det känns helt naturligt och självklart. Men enligt avtalet så är det ändå Ukraina som ska vara “värdar” även om tävlingen hålls i och leds av brittiska BBC. Hur detta ska se ut i praktiken blir spännande att se, och 2023 års tävling lär bli ännu ett “one of a kind” event i en tid av oro i Europa.
Men, vem vet, kanske vi tills dess äntligen fått till “en gnutta fred” i Europa?
