Panelen tycker till: Italiens toppbidrag genom tiderna (del 1)

PANELEN TYCKER TILL. Inför Eurovision i Turin gör vi en miniserie i två delar där vi tycker till om Italiens tävlingsbidrag i ESC genom tiderna.

I julas presenterade vi alla Italiens Eurovisionsbidrag (som tävlat till och med 2021) i vår julkalender och nu med en kort tid kvar innan det är dags för en ny vinnare att koras ska vi också säga vårt om vad som finns i arkivet. Vi har delat upp tyckandet i två delar, i den här delen handlar det om bidragen som placerat sig högst i tabellerna genom åren.

• Italiens toppbidrag (1956-2021)

Det är sammanlagt 13 låtar som Italien har lyckats få in i den högsta toppen sedan debuten 1956 varav tre är segrar, fem är andraplatser och ytterligare fem är tredjeplatser. Utöver dessa återfinns även 22 bidrag till som har hamnat på topp 10 genom tiderna, vilket innebär att sammanlagt 35 av totalt 46 Eurovisionbidrag (76 procent) har hamnat inom topp 10 – det är inte dåligt!

Nedan listar vi alla låtar som har hamnat på första, andra eller tredje plats listade efter totalpoäng inom respektive kategori.

Domenico Modugno – ”Nel blu, dipinto di blu” (trea, 1958)

Artisten Domenico Modugno sägs vara den italienska popmusikens fader och en flitig sådan med tanke på hur många låtar han släppte genom åren. Han föddes den 9:e januari 1928 i Lampedusa och fick snabbt ett musikintresse om än att han under många år försörjde sig genom andra yrken, exempelvis som skådespelare, men under större delen av 1950-talet blev musiken alltmer framtonande.

1958 ställde Domenico upp i Sanremofestivalen med låten ”Nel blu dipinto di blu” som också är mer känd som ”Volare”. Låten vann uttagningen och Domenico fick tävla i Eurovision där det slutade med en tredjeplats. Redan året därpå var han tillbaka igen, den här gången med ”Piove (ciao ciao bambina)” som också vann och fick tävla i Eurovision om än att slutplaceringen inte blev lika bra som innan. 1966 var han tillbaka igen då han tävlade med ”Dio, come ti amo” och vann Sanremofestivalen ytterligare ett år. I Eurovision blev det dock inte lika bra resultat då han hamnade på delad sistaplats med Monacos Téréza utan ett enda poäng. Trots detta misslyckade fortsatte framgångssagan för Domenico som under senare år även blev politiskt intresserad.

Emilio Pericoli – ”Uno per tutte” (trea, 1963)

Artisten Emilio Pericoli föddes den 7:e januari 1928 i Cesenatico. Som ungdom lärde han sig spela olika instrument och gick sedan med i en orkester som turnerade även utanför Italien. Han kom även att pröva på livet som skådespelare som han varvade med musiken.

1962 tävlade han i Sanremofestivalen med låten ”Quando quando quando” som hamnade på fjärde plats. Året därpå ställde han upp igen och tog nu hem segern med ”Uno per tutte” som sedan i Eurovision hamnade trea, vilket då var Italiens bästa placering sedan 1958.

Umberto Tozzi & Raf – ”Gente di mare” (trea, 1987)

Umberto Tozzi föddes den 4:e mars 1952 i Turin. År 1968 inledde han sin musikaliska bana när han som 16-åring gick med i en musikgrupp, men det var först i mitten av 70-talet som de större framgångarna skulle komma, först som en av låtskrivarna bakom hitlåten “Un Corpo, un’anima“ (framförd av Wess & Dori Ghezzi) och sedan med sitt första egenutgivna album Donna Amante Mia. Flera av de låtar som han släppte därefter blev också hits, inte minst låten ”Gloria” som släpptes 1979.

Raffaele Riefoli, eller kort och gott Raf, är en artist som föddes den 29:e september 1959 i Margherita di Savoia. Hans artistkarriär började vid 17 års ålder då han flyttade till London efter att ha först pluggat arkitektur i Florens. År 1984 släppte han sin debutsingel ”Self control” som blev en stor hit i flera länder utöver Italien. Raf skulle även komma att släppa fler låtar under den här perioden men de blev inte samma succéer som med debutsingeln.

År 1987 skulle Umberto Tozzi och Raf slås samman till en duo. Eller det blev i alla fall så efter att Umberto tillsammans med Gianni Morandi och Enrico Ruggeri vann Sanremofestivalen samma år med låten ”Si può dare di più”, som bland annat var gjord av Raf. Hursomhelst blev den låten aldrig skickad till Eurovisionen utan det blev Umberto och Raf som en duo som fick tävla med låten ”Gente di Mari”, en låt som då som nu är en klassiker i sammanhanget. Och det gick väldigt bra i tävlingen då Italien tog hem en bronsmedalj vilket senast hade skett 1975!

Wess & Dori Ghezzi – ”Era” (trea, 1975)

Artisten Wesley Johnson, eller Wess som han kallade sig, föddes den 13:e augusti 1945 i North Carolina i USA. Som barn bodde han i New York men han kom senare att flytta till Italien där hans musikkarriär främst var aktiv. Dori Ghezzi föddes den 30:e mars 1946 i Lentate sul Seveso, fick sin musikaliska start i livet år 1966 då hon vann en sångfestival och sedan fick ett skivkontrakt i Milano. Ganska snabbt blev hon en känd artist och hon tävlade bland annat i Sanremofestivalen 1970.

År 1972 blev Wess och Dori en duo och släppte en cover av den brittiska hitlåten ”United We Stand” som översattes till ”Voglio stare con te”. Det var starten på en succé som skulle komma att släppa inte mindre än sju album tillsammans under hela 1970-talet. 1975 valdes Wess och Dori ut internt att representera Italien vid Eurovision Song Contest, som då ägde rum i Stockholm. Låten de framförde hette ”Era” och det blev bronsmedalj för dem i finalen.

Il Volo – ”Grande amore” (trea, 2015)

Il Volo är en italiensk operapopgrupp beståendes av tenorerna Piero Barone (född 24:e juni 1993 i Naro på Sicilien) och Ignazio Boschetto (född 4:e oktober 1994 i Bologna) samt barytonen Gianluca Ginoble (född 11:e februari 1995 i Roseto degli Abruzzi). Gruppen bildades under 2009 då de medverkade i TV-programmet Ti Lascio Una Canzone där de kallade sig för I Tre Tenorini, men under 2010 bytte de namn till det nuvarande namnet.

Samma år som de antog sitt nya gruppnamn släppte de sitt första gemensamma musikalbum som kort och gott fick namnet Il Volo. Albumet spelades för övrigt in i Abby Road Studios i London och var fyllt med såväl covers som egenskrivna låtar. Rätt snabbt efter det hade släppts gick det upp på topplistor och det blev också en internationell succé där det togs upp i flera stora TV-shower. Gruppen gjorde då också en internationell satsning och det ledde till att låtarna hamnade på olika länders topplistor.

År 2015 deltog gruppen för första gången i Sanremofestivalen. De tävlade i Campioni-kategorin (dvs. välkända artister) med låten ”Grand amore” som hade text och musik av Ciro Esposito och Francesco Boccia. På plats i Wien, där Eurovision ägde rum det året, var Il Volo en av förhandssnackisarna och de fick till och med gå ut sist av alla i finalen där det sedan slutade med en tredjeplats. Men, hade endast tittarröstning avgjort saken hade det varit Italien som stått värd för Eurovision 2016!

Franca Raimondi – ”Aprite le finestre” (delad tvåa, 1956)

Franca Raimondi föddes den 8:e juli 1932 i Monopoli och studerade bland annat operasång. 1956 debuterade hon på scenen i Sanremofestivalen och det med att vinna hela tävlingen och fick som sagt representera Italien i den första Eurovision-upplagan. Åren som följde syntes Franca till i en rad andra tävlingssammanhang. Franca avled i augusti 1988, endast 56 år gammal.

Tonina Torrielli – ”Amami se vuoi” (delad tvåa, 1956)

Tonina Torrielli född 22:a mars 1934. Hon inledde sin musikaliska karriär i Sanremofestivalen 1955 och kom sedan att bli en mycket populär artist i Italien. Men vid 31 års ålder år 1965 valde hon att dra sig tillbaka från scenen då hon ville ägna mer tid åt sin familj. Tillsammans med sin make bedrev de en skivaffär ihop. Med undantag för några få enstaka tillfällen har Tonina hållit sig borta från scenen sedan dess.

Gigliola Cinquetti – ”Sì” (tvåa, 1974)

Sångerskan Gigliola Cinquetti föddes den 20:e december 1947 i Verona. Hon är en mycket välkänd musiker som har släppt låtar både nationellt och internationellt, exempelvis 15 miljoner sålda skivor i hela världen.

Redan som barn studera Gigliola sång och musik och vid ett sångevent 1959 upptäcktes hennes talang som ledde till att det snabbt blev fler uppträdanden. Exempelvis ställde hon upp i Sanremofestivalen 1964 med ”Non ho l’età (Per amarti)” som vann vilket gjorde att hon då som 16-åring fick åka till Eurovision och tävla. Fram till dess hade Italien haft bra placeringar men ännu ingen seger – den fixade Gigiola åt Italien! I och med sin ålder blev hon den dittills yngsta vinnaren (ett rekord som höll i sig fram till 1986 då en 13-årig Sandra Kim vann tävlingen).

Gigiola skulle återkomma till Sanremofestivalen många fler gånger exempelvis både 1965 och 1966, men även om det slutade med seger 1966 fick hon inte åka till Eurovisionen. Istället skulle det dröja till 1974 då hon var tillbaka och fick representera Italien på nytt, den gången med låten ”Si” som hamnade på en tredjeplats. Alla vet ju att det var Sverige som vann då! Sammanlagt har Gigliola tävlat 13 gånger i Sanremofestivalen, senast 1995.

Raphael Gualazzi – ”Madness of Love” (tvåa, 2011)

Artisten och singer-songwritern Raffaele Gualazzi, mer känd som Raphael Gualazzi, föddes i Urbino den 11:e november 1981. Efter att ha studerat piano vid Conservatorio Rossini di Pesaro släppte han år 2005 sitt första musikalbum Love Outside the Window som fick en viss uppmärksamhet. Samma år deltog han också vid en rad olika festivaler och det skulle fortsätta så under ett antal år. Han genomförde även ett jazz-projekt under de här åren som bland annat ledde honom till konserter i USA.

Efter att han vunnit nykomlingskategorin i Sanremofestivalen 2011 och fått en fin andraplats i Eurovision Song Contest var succén ett faktum. Han har sedan dess återkommit till Sanremofestivalen ett flertal gånger samtidigt som han har fortsatt att kontinuerligt producera och ge ut ny musik.

Mahmood – ”Soldi” (tvåa, 2019)

Alessandro Mahmoud, eller Mahmood som han kallar sig som artist, föddes den 12:e september 1992 i Milan, till en italiensk mor och en egyptisk far. Vid fem års ålder gick föräldrarna skilda vägar och han kom därefter att framförallt växa upp med sin mamma.

Den musikaliska karriären inleddes då han sökte sig till den sjätte upplagan av italienska X-Factor 2012 där han gick vidare från de inledande auditionprogrammen och blev en av de tävlande i kategorin Killar. Dock såg det ut som att resan snabbt skulle vara över då han åkte ut men tack vare att han blev wildcard fick han stanna kvar om än att han åkte ut igen. Efter den resan la han tiden åt studier men han började även att skapa egna låtar och 2013 släppte han en EP vid namn “Fallin’ Rain”.

2018 ställde Mahmood upp i Sanremo Giovani och fick tack vare en seger där en av platserna i Festival di Sanremo 2019 där han vann med bidraget ”Soldi”. I Eurovision i Tel Aviv hamnade han sedan tvåa, endast 26 poäng efter vinnaren Nederländerna. Nu ett par år senare när Italien är värdnation är Mahmood åter Italiens Eurovision-representant, den här gången med låten ”Brividi” och artistkollegan Blanco!

Gigliola Cinquetti – ”Non ho l’età” (vinnare, 1964)

Vi har tidigare nämnt Gigliola Cinquetti eftersom hon blev tvåa i tävlingen 1974. Det här klippet är från när hon vann Eurovision i Köpenhamn 1964, vilket var Italiens första seger!

Toto Cutugno – ”Insieme: 1992” (vinnare, 1990)

Artisten Salvatore “Toto” Cutugno föddes den 7:e juli 1943 i Tendola i Toscana som det yngsta barnet i en syskonskara om fem. Familjen flyttade dock senare till en annan stad där Toto växte upp. Tack vare pappans musikbakgrund intresserade sig Toto också för musiken och lär sig både spela piano och dragspel.

Under 1960-talet medverkar han i en rad olika gruppsammanhang, framför allt som trummis och senare i discogruppen Albatross där han nu också får en karriär som sångare. Vid 70-talets mitt började Toto även parallellt med en solokarriär och 1976 får han och Albatross en hit med låten ”Volo 504” som kommer på tredje plats i Sanremofestivalen samma år.

På 1980-talet ger sig Toto även på en låtskrivarkarriär samtidigt som han hinner med att delta i Sanremofestivalen flera gånger där han vid sammanlagt 6 upplagor kommer tvåa. Många av låtarna blir hits även om det inte blir någon seger. Han blir även internationellt känd med “L’Italiano“ som släpptes 1983.

1990 tävlade Toto åter i Sanremofestivalen och får ånyo en andraplats. Däremot tillfrågas han att tävla för Italien i Eurovision Song Contest, som det året ägde rum i Zagreb i dåvarande Jugoslavien (nuvarande Kroatien). Bidraget han får med sig heter ”Insieme: 1992” och kan sägas ha ett slags fredstema i att ena Europa som vid den tiden höll på att förändras i och med kalla krigets början till avslut. Och mycket väl gick det bra – till och med att det räckte för seger!

Måneskin – ”Zitti e buoni” (vinnare, 2021)

Måneskin grundades år 2016 i Rom och består utav Damiano David (sångare), Victoria De Angelis (basist), Thomas Raggi (gitarrist) och Ethan Torchio (trummor). Bandets namn spånades fram av Victoria som är halvdansk som sa att Måneskin betyder månsken.

Deras stora genombrott kom 2017 när de kom tvåa i den elfte upplagan av italienska X-Factor och den 24:e november samma år debuterade de med singeln “Chosen“ som nådde upp till andraplatsen på italienska FIMI-listan. Denna singel var med på deras debut-EP som släpptes i december samma år. 2018 släppte man sin första italienskspråkiga singel “Morirò da re“, som första singel till deras debutalbum Il ballo della vita. För att verkligen marknadsföra albumet lite mer släppte man en dokumentärfilm som hette This is Måneskin. Albumet toppade listorna i hela Italien.

2021 ställde gruppen upp i italienska Festival di Sanremo med bidraget “Zitti e buoni” som bandmedlemmarna har gjort tillsammans och det slutade med seger. Bandet var sedan segertippade inför sin medverkan i Eurovision och det höll hela vägen ut, vilket innbar att gruppen gav Italiens tredje Eurovision-seger genom tiderna!