SIGNERAT SCHLAGERMAGISTERN. Nu fortsätter Schlagermagisterns serie om Krig och fred i Eurovision som den här gången tar upp det kalla kriget och Berlinmurens fall.

Få konflikter har ju haft lika mycket påverkan på västerländsk kultur som det Kalla kriget. Sedan Andra världskrigets slut har denna latenta konflikt legat till grund för mängder med viktiga kulturella institutioner, från James Bond till punkmusiken. Även om Europa såklart var själva slagfältet i konflikten så kan man ju dock understryka att Eurovision inte riktigt blev en arena för kriget förrän i slutet. Detta berodde givetvis på att alla länder som tillhörde “östblocket” var hindrade att delta i Eurovision p.g.a. Sovjetunionens inflytande. Enbart Jugoslavien var undantaget, det enda kommunistiska land som lyckades bryta den politiska isoleringen och balansera censur och västerländskt inflytande. Men i övrigt var Eurovision en tävling för västeuropeiska länder – som alla levde i hotet från Sovjetunionen.

Västtyskland deltog – men inte Östtyskland

Det land som kanske mest tydligt gjorde detta var Västtyskland, som var ett av de 7 länder som deltog i den allra första upplagan av tävlingen 1956. Östtyskland var ju en del av Östblocket och skulle aldrig komma att delta i Eurovision som egen stat. Detta gjorde att Västtyskland var det enda Tyskland som var aktuellt i Eurovision, och tävlade därför alltid under namnet “Tyskland”. Endast vid två tillfällen, 1967 och 1976, tävlade landet som “Västtyskland” eller “Förbundsrepubliken Tyskland”. Varför arrangörerna valde att ändra landets namn vid just dessa två tillfällen är oklart, men klart är iallafall att man i Eurovision försökte undvika påminnelser om landets splittring och Kalla krigets verklighet.

Men Tysklands deltagande i Eurovision blev istället, på sätt och vis, en följetong i Kalla krigets utveckling. Landet kom att skicka deltagare till tävlingen, med sällsamma bakgrunder i krigets elände. 1959 representerades landet av tvillingarna Alice och Ellen Kessler, vars föräldrar flytt från Östtyskland till Västtyskland med ett vanligt turistvisum – kort innan denna möjlighet drogs in och Berlinmuren restes. Deras bidrag ”Heute Abend wollen wir tanzen geh’n” blev det första bidraget i Eurovision med en artist från andra sidan järnridån.

Tyskland kom sedan att hitta fler artister från “andra sidan”. En av de mest noterbara är Nora Nova – som 1964 representerade landet med bidraget ”Man gewöhnt sich so schnell an das Schöne”. Nora hette egentligen Achinora Kumanova, och var en bulgarisk sångerska – tillika dotter till landets siste tsar som blev avrättad av kommunisterna under Andra världskriget. Hon hade flytt det kommunistiska Bulgarien 1959 genom ett skenäktenskap med en västtysk medborgare och hamnade därigenom i Västtyskland där hon gjorde snabb karriär som sångerska. Hennes framgång i Eurovision uteblev dock – även om hon var den första bulgariska deltagaren så var det inget som föll i smaken hos jurygrupperna. Tvärtom blev detta landets första nollpoängare – en inte så hedersam titel för en prinsessa. För övrigt är ”Man gewöhnt sich so schnell an das Schöne” ännu det Eurovisionbidrag med längst låttitel i tävlingens historia!

Under 80-talet växte emellertid Tysklands framgångar

Landet lyckades under denna tid ro hem sin första vinst – med ”Ein bißchen Frieden”, som vi redan berättat om i den förra delen. Det hade alltså tagit 26 försök att vinna tävlingen, och gjorde det nu till slut med en fredsballad! Huruvida låttexten handlar om det Kalla kriget är oklart, men värt att nämna är att Falklandskriget mellan Storbritannien och Argentina bröt ut tre veckor innan 1982 års Eurovision sändes. Dessutom var värdstaden Harrogate i just England! Även om låttexten omöjligt kan ha varit skriven om Falklandskriget, så var situationen helt klart gynnsam för en fredsballad i Eurovision! Tysklands triumf var ett faktum – och nu satsade man hädanefter på låtar om fred och försoning – eller i alla fall om att få drömma om det!

En av de stora och mest kända av dessa “drömmande” bidragen var “Für alle” som framfördes av gruppen Wind 1985 – som var favorit att vinna tävlingen innan Norges Bobbysocks gled om och stal vinsten. Bidraget “Für alle” blev dock en klassiker, och satte tonen för mycket musik i tävlingen därefter. Låten handlar om att våga drömma, och framförallt att låta barnen få drömma om en bättre värld.

Korsa broar och murar

Mer specifik blev däremot 1986 års tyska bidrag ”Über die Brücke geh’n”, framfört av Ingrid Peters. Denna gång handlade inte låttexten “bara” om att drömma, utan att faktiskt korsa broar och murar:

Man behöver inte vara Kalla kriget-expert för att inse vilken mur som insinueras i texten. Berlinmuren byggdes 1961 av den östtyska regimen för att avgränsa Östberlin (som kontrollerades av Östtyskland) från Västberlin (som kontrollerades av Västtyskland), och hade sedan dess blivit symbol för Kalla krigets elände. Muren var det stora hindret för invånare i Öst som ville fly till Väst, och många förlorade livet i sina försök att ta sig över muren. Det var dock inte mycket som talade för att den skulle försvinna – både Sovjetunionen och Östtyskland gjorde länge sitt yttersta för att hindra sina medborgare att fly, eller ens komma i kontakt med västerländska influenser.

Denna kulturella isolering började dock långsamt brytas när Gorbatjev tog över ledarskapet i Sovjet 1985 och inledde de stora reformer som var menade att göra Östblocket mer humant och mindre totalitärt. Resultatet mynnade dock, tämligen oväntat, ut i att fler och fler länder såg ett ökat intresse för självständighet och demokratiska reformer. Östtysklands ledare var emellertid några av de få som motsatte sig dessa förändringar, men bland folket växte förväntningarna på ett öppnande av samhället och lättade reserestriktioner till Väst. När representanter från Östtysklands regering under en presskonferens, den 9 november 1989, av misstag råkar uttrycka sig vagt om lättade reserestriktioner till Västtyskland i Berlin – så bryter total förvirring ut. Uttalandet tolkas av både allmänheten och militären som att gränsen nu är öppen och östtyskar flyttar sig nu i massor över gränsen utan att armén vågar göra något åt saken. Spontant börjar folkmassor riva Berlinmuren samma kväll, och plötsligt så verkar det som att Öst- och Västtyskland kan bli förenade igen.

Flera fredsbidrag i Eurovision 1990

Denna händelse leder till att 1990 års Eurovision blir en fullständig masshysteri av låtar med freds- och Europatema där samtliga vill se ett förenat Europa utan gränser och med evig fred. I Zagreb, där tävlingen gick av stapeln, hittade man i startfältet inte mindre än 8 bidrag med detta tema – varav flera slutade i toppen. Tysklands bidrag “Frei zu Leben” (“Fri att leva”) med Chris Kempers & Daniel Novac var såklart ett av dessa bidrag som lyfte fram höstens händelser, men det var konstigt nog inte tyskarnas egna bidrag som gick längst med sitt fredsbudskap. Österrike kände behov av att vara tydligare, med bidraget ”Keine Mauern mehr” (“Inga fler murar”) som Simone framförde till perfektion. Riva murar alltså! Men i ärlighetens namn kunde ju detta verka som att man menar vilka murar som helst. Därför valde Norge att ta det säkra före det osäkra – och valde därför att sjunga specifikt om muren på Brandenburger Tor i ett bidrag som kort och gott fick titeln “Brandenburger Tor”. Det var Ketil Stokkan som sjöng detta bidrags oklanderliga textrader:

Detta blev trots den vackra (???) hyllningen till Berlin Norges 7:e sistaplats i Eurovision. Nog för att det blev lite väl mycket referenser till Berlinmurens fall, men man försökte ändå lyfta dagsaktuella frågor! Bra gjort Norge!

Bättre gick det för de som fokuserade på Europas enande – framförallt Irland och Italien

En av mina personliga all-time-favoriter är Irlands Liam Reilly som framförde ”Somewhere in Europe” till en fin andraplats i tävlingen. Låten är en lång kavalkad av Europeiska städer och platser som nu skulle bindas ihop genom EG (numera EU) och skapandet av den gemensamma marknaden 1992. I detta skulle nu även Östtyskland inkluderas då landet skulle återförenas med sin västra halva och träda in i EG. Ödesmättat! Och framförallt väldigt charmigt!

Avslutningsvis var det dock Italiens Toto Cotugno som fick sätta spiken i kistan för Belinmurens roll i Eurovisionhistorien. Hans bidrag denna kväll, “Insieme: 1992” (“Tillsammans: 1992”) var en enda lång hyllning till Europa och EG och framförallt Europas enande efter Berlinmurens fall. Precis som Irlands Liam Reilly så hade Toto tagit tillvara på bildandet av EG:s gemensamma marknad som skulle bildas 1992, och därav den lite udda titeln. Men helt klädd i vitt, och med stark sångröst kunde han agera Europas fredsängel denna kväll och ta hem segern i Eurovision. Till ljudet av följande låttext kan vi således här stänga kapitlet kring Berlinmuren och Kalla kriget: