ÅRSKRÖNIKA. Snart är 2021 ett minne blott men för att inte glömma bort allt har vår eminente Schlagermagister Adrian sammanfattat hur det coronaanpassade Melodifestival-året 2021 blev från början till slut.
What’s another year? Den frågan ställde sig Irlands Johnny Logan för nästan 42 år sedan – och inte förrän i år har vi insett hur mycket ett år faktiskt kan betyda. När Covid-epidemin drog genom världen 2020 så var Eurovision ett av dess första stora offer – tävlingen ställdes in och ersattes av ett tämligen halvmjäkigt alternativ; “Eurovision: Europe Shine a Light”, som mest innehöll hälsningar från de artister som skulle ha deltagit, videoklipp ifrån de bidrag som skulle tävlat samt de billiga klippen på f.d. Eurovisionvinnare som sjöng sing-back på sina vinnarlåtar i förinspelade klipp. Vi var nog ganska många som inte var nöjda med det – så när Melloåret 2021 äntligen kickade igång var det förlösande!
Visst, de flesta uttagningar skedde utan publik eller med munskyddstäckt publik glest placerade i en jättestudio – men det var iallafall på riktigt! Aldrig har man väl känt sig så nöjd med att få se Christer Björkman i glittrig kostym ståendes ensam på en kal scen i ett folktomt Annexet? För ja, vi visste på förhand att Melloåret 2021 skulle bli udda, med sina publikrestriktioner, munskydd och coronavstånd. Samtidigt var det ett pris som vi var villiga att betala för att alls se tävlingarna bli av. Så här i efterhand glömmer man lätt av det. Just därför är det nyttigt att påminnas om att även om 2021 var ett väldigt udda – så var ju det viktiga att det blev av!
Veteranernas år
Det helt klart mest anmärkningsvärda med 2021 års Melodifestival var trots allt inte alla coronaanpassningar man hade gjort i programmet, utan snarare det faktum att finalstartfältet kom att bestå av enbart två nykomlingar och hela tio återvändare – varav fyra var tidigare Mellovinnare och ytterligare tre hade en silvermedalj sedan tidigare i tävlingen. Detta skulle bli veteranernas år, även om nykomlingen Tusse till slut skulle stå som vinnare.
Detta var också något man kunde ana på förhand när startfältet presenterades i slutet av november 2020. I brist på verkliga stjärnskott stal veteranerna i princip allt rampljus – Arvingarna, Jessica Andersson, Charlotte Perrelli, Eric Saade, Tess Merkel, Danny Saucedo – ja till och med Eva Rydberg skulle göra comeback efter 34 års frånvaro i tävlingen! Men var i all sin dar kom denna veterananstormning ifrån egentligen? Var det Coronakrisen som spökade? Hade de törstat så mycket efter rampljuset under det nedsläckta året 2020?
Kan hända att det påverkade till viss del, men den verkliga anledningen tycks ha varit Christer Björkman – eller snarare hans närstående avgång. Mr. Melodifestivalen hade på förhand gjort klart att detta skulle bli hans sista år i Melodifestivalen och satte sig då i rollen som programledare för första gången. Avgången tycks ha lockat många artister att söka sig (en sista gång?) till tävlingen igen. Några av dem gjorde det rent av som med-programledare. Lena Philipsson, som inte synts i Mello-sammanhang sedan 2006, dyker nu plötsligt upp som Björkmans sidekick i första deltävlingen. Likaså blir det kära återseenden med Pernilla Wahlgren (i deltävling 4), Shirley Clamp (i Andra chansen) och inte minst Måns Zelmerlöw i finalen. Kort sagt – stjärnkavalkaden visste inga gränser när Björkman skulle kröna sitt Mellokarriär.
Nykomlingarna och återvändarna
Men trots att veteranerna var snackisarna i ett tidigt skede, så var de mest intressanta artisterna betydligt nyare i gamet. Det snackades om Kadiatou – silvermedaljören i Idol 2018. Det snackades givetvis om fjolårstvåan Dotter – och hennes banekvinnor i The Mamas – som båda var revanschsugna. Anton Ewald, Klara Hammarström och Alvaro Estrella hade nyligen också tävlat i Mello och var med i förhandssnacket. Men självklart var det allra mest omtalade yngre förmågan Tusse – Idolvinnaren från 2019. Av alla nykomlingar i startfältet så var det han som utsågs till den med störst vinstchans, ett faktum som stärktes av att hans bidrag hade ett oerhört starkt låtskrivarteam bakom sig; med paret Deb, Anders Wrethov och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt. Ett team som i princip producerat alla vinnarbidrag de senaste åren.
Gammal är äldst – i deltävlingarna
Redan efter första deltävlingen stod det dock klart att det skulle bli veteranernas år. Idoltvåan Kadiatou kunde inte leverera på scenen och vare sig Paul Rey, Lillasyster eller Natalie Brydolf lyckades göra sig hörda när Arvingarna brände av en riktig retro-dänga och Danny Saucedo dandi-dansade i sin klaustrofobiska mobila lägenhet. När allt kom till kritan så var det dessa två som lyckades utnyttja det nya publikfria formatet bäst – även om Arvingarna nog hade kunnat köra ännu hårdare med publik.
Konceptet återupprepades i deltävling 2, där Dotter och Anton Ewald i princip enbart utmanades av Eva Rydberg och Ewa Roos i det sanslösa revynummret “Rena rama Ding-Dong”. Musikmässigt fanns kanske mer att önska av denna deltävling, men istället bjöds det på oväntat mycket showmanship av programledarna Anis Don Demina och Oscar Zia – som onekligen blev deltävlingens stora snackis. Barnsligt? Ungdomligt? Modernt? Underhållande? Ja, omdömena varierade om de två, men ingen lämnades iallafall oberörd av det yrväder som de utgjorde tillsammans. Att någon av dem skulle återkomma i programledarrollen redan 2022 var en riktig lågoddsare!
Deltävling 3 såg fortsättningsvis nya veteranframgångar då Charlotte Perrelli tog sig till sin första Mellofinal sedan 2008 – en revansch på den nesliga sistaplatsen i deltävlingen 2017. Förhandsfavoriten Tusse tog sig också vidare, och blev således årets första nykomling i finalen.
Den sista deltävlingen var emellertid, som traditionen bjuder, den mest stjärnspäckade. Eric Saades comeback var mycket omtalad och flera såg honom som den stora vinnarkandidaten tillsammans med Tusse. Likaså fick vi här se The Mamas göra ett nytt försök att kamma hem segern med en vidareutveckling av deras vinnarlåt från 2020. I övrigt var fältet öppet mellan Tess Merkel – den sista Alcazariten att göra ett solonummer, det populära dansbandet Sannex och underdogen Clara Klingenström. Men även här var det veteranerna som drog längsta strået – The Mamas och Eric Saade.
Inte ens Andra chansen kunde slå sig helt fri från veteranframgångarna. Även om Eva & Ewa inte kunde rå på Clara Klingenström, så kunde de både latino-veteranerna Paul Rey och Alvaro Estrella ta sig vidare till final – och Klara Hammarström vann sin duell mot Efraim Leo med 8-0 (d.v.s. vann i samtliga tittargrupper).
Nostalgisk final
När finalstartfältet stod klart var således bara Tusse, Klara Hammarström och Clara Klingström som aldrig varit i en Mellofinal förut – ett tufft utgångsläge! Men detta visade sig bara var en fördel. Tusse hade snabbt seglat upp som den stora vinnarfavoriten trots att Eric Saade, med sitt konstnärliga minimalistiska scennummer, alltjämt var honom hack i häl i oddsen. Clara Klingenström spelades flitigt i radio och Klara Hammarström strömmade förvånansvärt bra på Spotify. Dessa bidrag skulle också överraskande nog hamna högt upp i en mycket jämn resultatlista.
Jurygrupperna hade svårt att komma överens och spred sina toppoäng mellan Eric Saade, Tusse, Dotter och The Mamas. Men tittarna hade inte lika svårt att utse sin favorit – Tusse skulle faktiskt vinna i samtliga tittargrupper! En fullständigt massiv vinst för Tusse var ett faktum – som kammade hem den största röstningsandelen av tittarrösterna under det nuvarande röstningssystemet. The Mamas tog oväntat hem andraplatsen bland tittarna – men låg ändå hela åtta procent bakom Tusse. De slog ändå både Eric Saade och Dotter som hade spåtts bli de stora utmanarna till Tusse. Clara Klingenström chockade alla med ro in 11% av rösterna – något som gjorde henne till tittarnas tredjehandsfavorit och därmed 5:e plats i totalresultatet. För Clara var det startskottet på ett otroligt år, där hennes bidrag “Behöver inte dig idag” blev en radioplåga och ledde till en rockbjörn för Årets genombrott.
Tusses vinst i all ära, men finalen var ju ändå tänkt som ett avskedstal till Christer Björkman. Passande då att ta in självaste Måns Zelmerlöw som sidekick tillsammans med Shima Niavarani – en udda matchning – men väldigt talande för Björkmans sätt att forma tävlingen. Stabilitet och hög igenkänningsfaktor möter excentrisk humor med kvinnlig touch som t.ex. i den här mellanakten. Som Petra Mede – fast delat i två personer! Björkman var nog ändå rätt nöjd i slutändan – även om Tusse nog såklart var nöjdast.
