PANELENS JULKALENDER. I och med att det är december har vi startat vår resa till nästkommande Eurovision-värdland, i det här fallet Italien. Den här delen startar vid 2011, året då Italien gjorde comeback i tävlingen efter hela 13 års frånvaro!
• En prioriterad comeback
Som vi kunde berätta i den föregående luckan hade Italien gjort en tillfällig comeback i Eurovision 1997 efter att då senast tävlat 1993. Men trots att gruppen Jalise lyckades bli fyra i finalen i Dublin ville det italienska TV-bolaget Rai ändå inte vara med och tävla året därpå och man visade heller inget intresse av att delta de kommande åren heller. I finalen 2000, då finalen producerades i Stockholm av SVT, berättade till och med programledarna Kattis Ahlström och Anders Lundin att Italien vid den tidpunkten inte ens sände Eurovision!
Under 2000-talets början hade dock EBU börjat försöka få Rai att komma tillbaka till tävlingen igen och till sist blev frågan väldigt prioriterad. Åren fortsatte att gå och inget Italien syntes till i tävlingen förrän hösten 2010 då det började gå rykten om en eventuell comeback. I början av december samma år kunde EBU efter 13 års väntan välkomna Italien tillbaka till Eurovision-familjen igen och alla år därefter har Italien också tävlat – med bra resultat i bagaget kan tilläggas.
Blev del av den direktkvalificerade gruppen
I samma veva som Italien kom tillbaka till Eurovisionen igen blev de också en del av den så kallade direktkvalificerade gruppen, det vill säga de länder som betalar mest pengar till EBU och som därigenom får gratis finalplatser i tävlingen oavsett slutplacering året innan. Tidigare hade Frankrike, Spanien, Storbritannien och Tyskland ingått i gruppen som kallades ”Big Four” och av naturliga skäl fick gruppen byta namn till ”Big Five”.
Uttagningsmetod från Sanremofestivalen
Den populära Festival di Sanremo, eller Sanremofestivalen som den också kallas, hade fortsatt att produceras under alla år sedan 1951, alltså även de år då Italien inte deltog i Eurovision och/eller utsåg sin artist till tävlingen internt. När landet nu återkom till tävlingen fortsatte upplägget som så att man har hämtat sin artist, och ibland även sitt tävlingsbidrag, från den tävlingen men det har även förekommit internval.
2011 och 2012, som den här delen av julkalendern handlar om, valde Rai att hämta sin Eurovision-artist från Sanremostartfältet men det behövde nödvändigtvis inte vara vinnaren. 2011 valdes exempelvis Raphael Gualazzi ut från den s.k. nykomlingskategorin att representera Italien med låten ”Follia d’amore” som till Düsseldorf bytte titel till ”Madness of Love” och framfördes på både engelska och italienska. Comebacken blev väldigt lyckad då han hamnade på andra plats bakom vinnarna Ell & Nikki från Azerbajdzjan. Senare skulle det visa sig att han var väldigt populär hos jurygrupperna som ville se Italien som vinnare medan tv-tittarna satte Italien på en elfteplats.
2012 genomfördes en liknande metod för att utse artist och tävlingsbidrag för även om det blev sångerskan Emma Marrone som vann Sanremofestivalen det året var det istället Nina Zilli som fick åka och tävla i Baku. Till en början sades det att hon skulle få tävla med sitt Sanremobidrag ”Per sempre” men det slutade med att hennes team bytte ut den låten till ”L’amore è femmina” som framfördes på både engelska och italienska. Det slutade med en niondeplats i resultatet och likt 2011 var Italien mer populär hos jurygrupperna (4:e plats) än tv-tittarna (17:e plats).
• Lär känna 2011 och 2012 års representanter
Som en avslutning ska du också få en bakgrund gällande artisterna som representerade Italien i Eurovision 2011 & 2012.
Raphael Gualazzi
Artisten och singer-songwritern Raffaele Gualazzi, mer känd som Raphael Gualazzi, föddes i Urbino den 11:e november 1981. Efter att ha studerat piano vid Conservatorio Rossini di Pesaro släppte han år 2005 sitt första musikalbum Love Outside the Window som fick en viss uppmärksamhet. Samma år deltog han också vid en rad olika festivaler och det skulle fortsätta så under ett antal år. Han genomförde även ett jazz-projekt under de här åren som bland annat ledde honom till konserter i USA.
Efter att han vunnit nykomlingskategorin i Sanremofestivalen 2011 och fått en fin andraplats i Eurovision Song Contest var succén ett faktum. Han har sedan dess återkommit till Sanremofestivalen ett flertal gånger samtidigt som han har fortsatt att kontinuerligt producera och ge ut ny musik.
Nina Zilli
Sångerskan Nina Zilli, som egentligen heter Maria Chiara Fraschetta, föddes den 2:a februari 1980 i Piacenza. Förutom musiken är hon också sedan 2000-talets början också aktuell i olika TV- och radiosammanhang, inte minst var hon under några år en av domarna i italienska Talang.
Allt började som sagt på hemmaplan där hon under barndomen och tonårstiden fick möjlighet att uppträda tillsammans med olika grupper. Under samma tidsperiod studerade hon även operasång och hon gick även i en internationell engelsk skola för att lära sig engelska, vilket även öppnade upp för möjligheten att hon under några år bodde i USA. År 2000 debuterade hon som programledare för TV-programmet Roxy bar och året därpå släppte Nina sin första singel och att hon senare ger sig ut på turné.
2009 antog Nina sitt artistnamn, får ett skivkontrakt och släpper sin första singel under sitt nya artistnamn. Ett år senare tävlar hon för första (men inte sista) gången i Sanremofestivalen där hon tog sig till tredjeplatsen i kategorin ”Ny generation”. Ett år senare deltog hon igen i tävlingen, den gången i duett med La Crus som slutar med en fjärdeplats. Ytterligare ett år senare är hon med igen och även om det inte gav seger fick hon frågan om att tävla i Eurovision vilket hon också gjorde.
Efter Eurovision har Nina precis som Raphael Gualazzi återkommit många gånger till Sanremofestivalen och hon har även fortsatt att ge ut musik. Senast hon tävlade var 2018 men hon deltog även som gästartist under en av duettkvällarna i festivalen 2020.
