EUROVISION AGAIN. I väntan på att nästa Eurovision-säsong drar igång är evenemanget #EurovisionAgain tillbaka där man tack vare TV-bolags arkiv ger fansen möjligheten att återuppleva tidigare avgjorda upplagor av Eurovision Song Contest. Lördagen den 18:e september sändes den fjärde delen som handlade om Eurovision 1968.
Fakta: Eurovision 1968
Eurovision 1968 var den 13:e upplagan av musiktävlingen Eurovision Song Contest och ägde tack vare den brittiska segern med Sandie Shaws ”Puppet on a String” året innan rum i Royal Albert Hall i London, Storbritannien. 17 länder deltog och finaldatumet sattes till den 6:e april, vilket blev andra gången någonsin som finalen ägde rum i april. Även om det var första gången som Storbritannien stod värd för tävlingen efter en seger var det faktiskt landets tredje ESC-arrangemang (de var värd både 1960 och 1963) och då som nu var Katie Boyle värd för showen även om chefsdirigenten byttes ut till Norrie Paramor.
En annan intressant sak med 1968 års tävling var det var den första Eurovision som sändes i färg-tv.
Hur gick det då resultatmässigt? Jo, värdnationen Storbritannien skickade sin allra största stjärna för tiden, Cliff Richard, för försöka att bli den första nationen att vinna två år på raken. Och det var också nära att det blev seger, om det inte hade varit för Spaniens Massiel som vann – med endast en (1) poängs marginal! Det var Spaniens första seger i Eurovision och den var samtidigt något kontroversiell med tanke på att Spanien vid den här var en diktatur. Sverige skickade sångaren Claes-Göran Hederström som med sin “Det börjar verka kärlek, banne mej” tog Sverige till en hedrande femteplats. Allra sist blev Finland och Nederländerna som bara fick varsin poäng.
Startfältet
Följande länder deltog i Eurovision 1968 (med tillhörande artister och bidrag). De presenteras i startordning:
|
|
Portugal: Carlos Mendes – “Verão”
Nederländerna: Ronnie Tober – “Morgen”
Belgien: Claude Lombard – “Quand tu reviendras”
Österrike: Karel Gott – “Tausend Fenster”
Luxemburg: Chris Baldo & Sophie Garel – “Nous vivrons d’amour”
Schweiz: Gianni Mascolo – “Guardando il sole”
Monaco: Line & Willy – “À chacun sa chanson”
Sverige: Claes-Göran Hederström – “Det börjar verka kärlek, banne mej”
Finland: Kristina Hautala – “Kun kello käy”
Frankrike: Isabelle Aubret – “La source”
Italien: Sergio Endrigo – “Marianne”
Storbritannien: Cliff Richard – “Congratulations”
Norge: Odd Børre – “Stress”
Irland: Pat McGuigan – “Chance of a Lifetime”
Spanien: Massiel – “La, la, la”
Västtyskland: Wenche Myhre – “Ein Hoch der Liebe”
Jugoslavien: Dubrovački trubaduri – “Jedan dan”
PS: Sändningen fanns initialt tillgänglig på YouTube, men av rättighetsskäl finns den inte längre publicerad på Eurovision.tv:s kanal.
Resultat
Så här blev resultaten i #EurovisionAgain vs. riktiga finalen. Inom parentes anges röster/poäng bidragen fått.
OBS! För kännedom var poängsystemet i den riktiga finalen att varje lands jury bestod av tio personer som vardera fick ge 1 poäng till sin favoritlåt. Därför delades poäng i klumpsummor till bidragen som fått minst 1 poäng. I och med att ett bidrag maximalt kunde få 10 poäng är poängsummorna här betydligt lägre, och det är även anledningen till att många länder delar på samma totalplacering. I #EuriovisionAgain tillämpades istället det nuvarande poängsystemet med 12, 10, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och 1 poäng.
#EurovisionAgain (18/9 2021)
| Riktiga finalen (6/4 1968)
|
Kommentar: Som synes är det mycket i bägge dessa resultat som är överensstämmande, bland annat att det blev samma etta och tvåa (med väldigt jämnt resultat de emellan) och även att Sverige letade sig in på femteplatsen. Däremot gick det betydligt bättre för Jugoslavien i #EurovisionAgain jämfört med det riktiga finalresultatet då de gick från sjunde till tredje plats. Även Finland och Nederländerna, som 1968 fick dela på sistaplatsen, fick betydligt bättre resultat den här gången medan det var Monaco och Luxemburg som tappade mest och kom näst sist respektive sist.
Vad går #EurovisionAgain ut på?
Syftet med arrangemanget är att låta fansen få återuppleva tidigare avgjorda Eurovisioner och dela sina tankar om uppträdandena och showen i sociala medier. Efteråt genomförs en inofficiell omröstning där alla har möjlighet att rösta på sina favoritbidrag innan omröstningen avslutas och en inofficiell vinnare koras.
EBU äger inga rättigheter till de Eurovisioner som sändes före år 2004. Därför har arrangörerna fått tillfråga de TV-bolag som hade hand om respektive upplaga om att få spela upp programmen igen. Streamingen sker via Eurovision.tv:s YouTube-kanal och därefter får programmen ligga kvar men endast under en begränsad tid – med undantag för vissa upplagor.
Årets säsong av #EurovisionAgain kommer att sändas den tredje lördagen i månaden fram till november. Därefter tar projektet en paus för att inte krocka med de nationella uttagningarna och Junior Eurovision-finalen.
