Julkalendern: Med en enkel tulpan... - Lucka 24 (Julafton)

JULKALENDER. Under december har vi startat nedräkningen till Eurovision 2021 i Nederländerna med att varje dag presentera de bidrag som Nederländerna tävlat med i Eurovision från sitt debutår 1956 till och med 2020. Nu är vi framme vid den sista delen i serien då vi presenterar bidragen från 2017 och 2019 – den senare som är anledningen till att just Nederländerna får vara värdland för 2020 års Eurovision. Som en bonus kommer också det att handla om 2020 och lite vad som väntar 2021!

2017: O’G3NE

Systertrion O’G3NE består av Lisa Vol (född 21:a juni 1994) och hennes tvillinglillasystrar Amy och Shelly (födda 18:e oktober 1995). Alla tre är födda i Dordrecht, Nederländerna men de växte upp i staden Fijnaart. Gruppens namn står för deras mammas blodtyp (O) och tre gener som sammanför systrarna.

Som barn tävlade de tillsammans för Nederländerna i Junior Eurovision 2007 med låten “Adem in, adem uit”. På den tiden kallade de sig bara för sina förnamn som artistnamn. I samband med Juniortävlingen släppte de också sitt första album som följdes upp med ett andra album under 2011. År 2014 sökte O’G3NE till The Voice i Nederländerna som de kvalade in i och slutligen vann, vilket skapade förutsättningarna för en succé. Under 2016 deltog de i ytterligare underhållningsevents i sitt hemland.

År 2017 bjöds systrarna in av nederländsk TV då de fick erbjudandet att representera Nederländerna i Eurovision samma år. Detta blev en officiell nyhet under hösten 2016, medan det dröjde till mars 2017 innan bidraget offentliggjordes. Låten hette ”Lights and Shadows” och gjordes av deras pappa Rick Vol tillsammans med Rory de Kievit.

Inför Eurovision 2017 lottades Nederländerna till den andra semifinalens första halva, vilket var första gången sedan år 2012 som Nederländerna inte tävlade i första semifinalen. O’G3NE fick startnummer 6 av 18 och placerade sig som fyra vilket gjorde att de avancerade vidare till finalen. Där fick de på nytt lotta sin starthalva och drog första halvan. Producenterna satte dem på samma nummer som i semin, dvs. 6 av 26. Efter att juryns och tittarnas poäng var utdelad hade de hamnat på en elfteplats, alltså samma placering som året innan.

Bara två månader efter sitt Eurovisionäventyr hamnade hela familjen Vol i stor sorg då mamma Isolde avled efter att ha kämpat mot sin cancersjukdom under ett antal år. Systrarna valde därför att ta en paus från musiken på obestämd framtid. Först året därpå gav de ut två nya singlar. Vad som har hänt sedan dess vet vi inte.

2019: Duncan Laurence

Duncan de Moor, mer känd som Duncan Laurence i artistsammanhang, föddes den 11:e april 1994 i Spijkenisse, Nederländerna. Han växte enligt egen utsago upp i en omgivning utan musik, som gjorde honom nyfiken på musik. Som barn blev han dessutom mobbad vilket gjorde att musiken blev hans räddning och skyddsbarriär. Som 16-åring vann Duncan en talangtävling och fick möjlighet att spela in sin första demo samt att börja resa runt för att inspireras av andra.

Nederländerna fortsatte på det interna spåret, vilket TV-bolaget AVROTROS gjort varje år sedan 2013. Till skillnad från alla tidigare gånger dröjde det till efter årsskiftet innan något artistbesked kommit. Efter att Duncan Laurence offentliggjorts som landets representant dröjde det sedan ytterligare två månader innan låten ”Arcade” släpptes. Låten hade Duncan gjort tillsammans med Wouter Hardy och den svenska låtskrivaren Joel Sjöö. Så snart som låten var presenterad blev den snabbt många fans favoritlåt och mer eller mindre direkt hamnade Nederländerna överst på många bettingbolags odds. Det stora favoritskapet skulle också hålla i sig ända fram till målgång i maj.

För tredje året på raken lottades Nederländerna in i den andra semifinalen i Eurovisionen, denna gång till den andra halvan av semifinalen. Nederländerna tilldelades startnummer 16 av 18 och i och med det stora favoritskapet gick Duncan Laurence ut som segrare efter juryernas och tittarnas adderade dom. Detta visste dock ingen om (mer än att Nederländerna gått till final). Under repetitionerna hade intrycket av låten inte alls levt upp till mångas förväntningar, vilket gjorde att favoritskapet sjönk något. Först efter semifinalavancemanget hade Duncan övertygat alla och drog iväg i oddsen med drygt 50 procents vinstchans.

Finalkvällen i Tel Aviv blev dock en stor rysare. Det fanns många fler förhandsfavoriter i startfältet som också slogs om titeln. En mer oväntad sådan blev Nordmakedoniens Tamara Todevska som lyckades vinna juryomröstningen med Sveriges John Lundvik som tvåa. Först på tredje plats halkade sig Nederländerna in. I tittarröstningen var varken Nordmakedonien eller Sverige höga favoriter, däremot lyckades Norges KEiiNO vinna tittarnas omröstning medan Nederländerna blev tvåa. Duncan tog dock hem segern, vilket var Nederländernas första på 44 år, eftersom han totalt sett fick högst totalpoäng, däremot blev det inte med någon ny Rybak/Loreen/Salvador-mängd i poäng.

Efter segern i Eurovision har det varit en hektisk tid för Duncan som åkt på en lång turné i både Nederländerna och i många europeiska städer. Han gjorde bl.a. ett stopp på Debaser i Stockholm i mitten av december. I oktober släpptes också singeln ”Love Don’t Hate It” och att han numer är signad till skivbolaget Capitol Records. Under 2020 har karriären kunnat fortsätta trots pågående coronapandemi, bland annat släppte Duncan två album: ”Worlds on Fire” och ”Small Town Boy” som ganska snabbt blev populära på hemmaplan. Han kom även att uppträda i specialprogrammet från Eurovision 2020 och nu senast syntes han också i finalen i Junior Eurovision 2020.

Vad som väntar för Duncan Laurence i Eurovision 2021 vet vi inte, men troligen eller mest förmodligen (om inget annat händer) borde han dyka upp i sammanhanget i någon form.

2020: Jeangu Macrooy

Men innan vi avslutar julkalendern för i år ska vi såklart också ta upp Jeangu Macrooy som är Nederländernas representant på hemmaplan när Eurovision kommer till Rotterdam i maj 2021. Han var initialt redan landets representant till Eurovision 2020 men fick inte tävla då p.g.a. att tävlingen ställdes in av coronaskäl. Men han kommer tillbaka igen 2021 precis som mer än halva startfältet för 2021 kommer att göra.

Jeangu Macrooy föddes den 6:e november 1993 i Paramaribo, Surinam. Hans musikaliska bana startade vid 13 års ålder då han fick en gitarr av sina föräldrar. Därefter startade han och hans tvillingbror en duo. År 2014 flyttade Jeangu till Nederländerna för att hålla på med musiken på allvar. Han blev ganska omgående signad av ett skivbolag efter ett möte med en musikproducent, och därefter hade karriären inletts på riktigt.

År 2016 släppte han sitt första musikalbum, där förstasingeln “Gold“ kom att användas i trailern till TV-serien Game of Thrones. Det första albumet följdes snabbt upp av ett andra album som i sin tur har följts upp av turné och spelningar på olika musikfestivaler.

2020 var tanken att han skulle få representera Nederländerna på hemmaplan i Eurovision Song Contest med bidraget “Grow”, en låt han gjort tillsammans med P.L. Perquin. Nu får låten däremot inte tävla i den ordinarie tävlingen, men Jeangu har blivit utlovad att få komma tillbaka igen för Nederländeran i Eurovision 2021!