PANELEN TYCKER TILL. Portugal har deltagit 49 gånger i Eurovision Song Contest sedan debuten år 1964. I denna artikel listar vi de tio bäst placerade bidragen genom tiderna samt listar några övriga favoritbidrag från Portugal i Eurovision Song Contest.

Kortfattat om Portugals Eurovision-historik

Portugal har länge varit ett av Eurovisionens sorgebarn. D.vs ett av de länder som deltagit flest gånger utan seger samt flertalet låga placeringar i tävlingen. Denna negativa trend bröts i år när Salvador Sobral tog hem vinsten i Kiev år 2017 med låten ”Amar pelos dois”. Nu i samband med att tävlingen hålls för första gången i Portugal vill vi därför passa på att uppmärksamma de portugisiska tävlingsbidrag som kommit högst för landet. Dessutom bjuder Lukas & Robban på sina personliga favoriter från topp 10 och från övriga bidrag som inte nådde ända fram till listan.

Vi vill även passa på att länka till Adrians artikelserie om ”Den som väntar på något gott – Del 1 om Portugal” som publicerades i januari 2017, alltså innan Eurovisionvinsten. En hel del fakta och analyser går att läsa där om Portugal i Eurovision Song Contest.

Mycket nöje!

önskar Adrian, Lukas & Robban

Portugals topp 10

Salvador Sobral – ”Amar pelos dois” (2017)
Lúcia Moniz – ”O meu coração não tem cor” (1996)
Carlos Mendes – ”A festa da vida” (1972)
José Cid – ”Um grande, grande amor” (1980)
Sara Tavares – ”Chamar a música” (1994)
Dulce Pontes – ”Lusitana paixão” (1991)
Tonicha – ”Menina do alto da serra” (1971)
Manuela Bravo – ”Sobe, sobe, balão sobe” (1979)
Fernando Tordo – ”Tourada” (1973)
Anabela – ”A cidade até ser dia” (1993)

Så här låter toppbidragen från Portugal:

Där har vi alltså de tio som lyckats bäst för Portugals del i Eurovision, och nu kommer vi gå igenom dessa lite mer ingående låt för låt, och vi börjar givetvis från plats 10.

Plats 10 – Anabela – ”A cidade até ser dia” (1993)

1992 hade Irland bärgat hem sin fjärde seger, men valde att inte hålla tävlingen i Dublin det efterföljande året utan valde istället den betydligt mindre orten Millstreet. Portugal skickade detta år den endast 16-åriga sångerskan Anabela med ”A cidade até ser dia” (sv. ”Staden innan gryning”). Det gick hyfsat okej med Portugals dåvarande mått mätt, man lyckades skrapa ihop 60 poäng, varav två 12-poängare från Nederländerna och (lite mindre överraskande) Spanien, och Portugal slutade på 10:e plats av 25.

Plats 9 – Fernando Tordo – ”Tourada” (1973)

Vi backar bandet 20 år och till Luxemburg för att hitta det nionde bästa portugisiska resultatet, och det ordnades av Fernando Tordo som tävlade med låten ”Tourada” (sv. ”Tjurfäktning”). Låten skapade en hel del rubriker, då den hade en stark politisk dimension vari texten använde tjurfäktning som en metafor för den auktoritära Portugisiska regimen (som sen störtades året därpå). Det hela slutade, även denna gång på en 10:e plats, denna gång delad med Irland. Under detta år var det ett annat röstningsformat där varenda land kunde få allt mellan 2 till 10 poäng från sina tävlande, och i slutändan fick Portugal 80 poäng totalt, det bästa var en åtta från Schweiz och (även denna gång) Spanien.

Plats 8 – Manuela Bravo – ”Sobe, sobe, balão sobe” (1979)

Tidsmaskinen vrids nu sex år framåt i tiden till 1979, då tävlingen för första gången åkte till Jerusalem. Portugal fick denna gång äran att inleda tävlingen, med Manuela Bravo och hennes ”Sobe, sobe, balão sobe” (sv: ”Lyft, lyft ballong, lyft”). Denna gång blev det en 9:e plats av 19 med 64 poäng, och den högsta poängen Manuela fick var en 10:a från Frankrike.

Plats 7 – Tonicha – ”Menina do alto da serra” (1971)

Tillbaks åtta år i tiden och nu, för första gången, i Dublin. Portugal gjorde, tillsammans med Sverige, Norge, Finland och Österrike, comeback detta år efter att inte ha varit med i den tidigare upplagan 1970. Detta år skickade Portugal Tonicha med ”Menina do alto da serra” (Sv: ”Flickan på den höga åsen”) och även denna låt slutade 9:a, det dittills bästa resultatet Portugal hade åstadkommit då. Precis som med 1973 användes ett annat röstningssystem, och Portugal fick då ihop 83 poäng, med en fullpoängare (tia) från Spanien.

Plats 6 – Dulce Pontes – ”Lusitana paixão” (1991)

Framåt 20 år i tiden och nu i Rom hittar vi den första låten som fixade en åttonde plats för Portugal, nämligen ”Lusitana paixão” (Sv: ”Lusitansk passion”) som framfördes av Dulce Pontes. Detta år var resultatmässigt anmärkningsvärt då man fick två länder på samma poäng (146) och fick räkna antalet toppmarkeringar för att utse vinnaren. Denna låt hade ingenting i toppstriden att göra, men blev ändå åtta med 62 poäng, varav två tior från sina trogna vänner Spanien och Frankrike.

Plats 5 – Sara Tavares – ”Chamar a música” (1994)

Inte så värst mycket senare (tre år) hittar vi Sara Tavares och ”Chamar a música” (Sv: ”Kalla på musiken”). Detta år hölls tävlingen för andra året i rad i Irland, denna gång i Dublin och inte Millstreet som året innan. Portugal hade under nittiotalet fått ett lite bättre flyt och det fortsatte vidare även detta år, då man lyckades bli åtta igen, denna gång med 73 poäng, med en 12:a från Spanien. Detta var samma år som Irland skrev in sig i historieböckerna med sin tredje raka seger.

Plats 4 – José Cid – ”Um grande, grande amor” (1980)

Vi backar tillbaka till 1980 och den upplagan som efter mycket om och men fick hållas i Haag. Tack och lov hade Portugals urvalsprocess rullat på utan några skavanker när man skickade José Cid och hans ”Um grande, grande amor” (Sv: ”En stor, stor kärlek”). Portugal lyckades då ordna en sjundeplats med 71 poäng insamlade, med en 10:a från Italien som högsta poäng.

Plats 3 – Carlos Mendes – ”A festa da vida” (1972)

Tillbaks till 70-talet igen, denna gång i Skottlands huvudstad Edinburgh. Efter att för första gången lyckas nå topp 10 året innan lyfte sig Portugal igen ett snäpp detta år med hjälp av Carlos Mendes som var tillbaks i tävlingen efter att tidigare ha ställt upp i London 1968. Fyra år senare var han som sagt tillbaks med låten ”A festa da vida” (Sv: ”Livets fest”), och blev sjua. Detta var också under samma röstningsformat som hölls både året innan och efter, och då lyckades Carlos skrapa ihop 90 poäng. Bland annat lyckades man vinna den luxemburgska juryns gunst och få full pott från dem. Detta blev alltså Portugals bästa placering på 24 år.

Plats 2 – Lúcia Moniz – ”O meu coração não tem cor” (1996)

24 år framåt i tiden åker vi och närmare bestämt till Oslo som hade infört ett udda koncept i tävlingen där bara värdlandet hade fribiljett in i finalen medan 29 andra länder som ville vara med fick sållas ner till 22, där bland annat Tyskland hade åkt ut. Portugal lyckades det året gå in i finalen med ganska liten marginal, man hade då bara gått vidare som nummer 18. Det var då alltså Lúcia Moniz med ”O meu coração não tem cor” (sv. ”Mitt hjärta har ingen färg”), som då representerade Portugal och väl i finalen lyckades hon skramla in 92 poäng (bland annat två tolvor från Norge och Malta) och ordnade en sjätteplats för Portugal, det som skulle vara deras bästa placering i 21 år.

Plats 1 – Salvador Sobral – ”Amar Pelos Dois” (2017)

Och vi avslutar denna resa med Portugals allra första Eurovisionsguld, nämligen fjolårets bragd i Kiev som ordnades av Salvador Sobral. Portugal gjorde detta år comeback i tävlingen efter att ha varit frånvarande i ett år, och gick in i tävlingen med ganska lågt förtroende då man tvivlade på om ”Amar Pelos Dois” (sv: ”Kärlek för oss båda”) ens skulle knipa en finalplats, vilket Portugal inte hade gjort sedan 2010. Men mycket riktigt skulle det bli så, och i finalen gick det undan. Portugal tog sitt allra första guld och slog en hel del rekord på vägen. 758 inkasserade poäng i det nuvarande röstningsformatet, ett rekord som lär vara svårslaget.

Vi bjuder även på ett recap av samtliga ESC-bidrag från Portugal nedan: