För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.
Idag den 6:e december tar vi tempen på Duarte Mendes (ESC 1975) och Carlos do Carmo (ESC 1976).
1975: Duarte Mendes
Duarte Mendes föddes den 7 augusti 1947 i Lissabon. Hans första stora musikaliska framträdande skedde i Festival da Canção (Portugals uttagning till Eurovision) 1970 – den enda upplagan av tävlingen där vinnaren inte skulle få representera landet i Eurovision eftersom Portugal valde att bojkotta Eurovision detta år p.g.a. att 1969 års Eurovision slutat med 4 vinnare. Mendes låt ”Escrevo às cidades” slutade dessutom sist i tävlingen. Detta avskräckte emellertid inte honom, utan han kom tillbaka till tävlingen redan 1971, med låten ”Adolescente”, skriven av José Luis Tinoco och Ivette Centeno. Denna gång kom han på näst sista plats, bland totalt 9 bidrag. 1972 återvände han och låtskrivaren José Luís Tinoco till tävlingen en tredje gång med ”Cidade Alheia”, som han även spelade in flera engelska versioner. I tävlingen blev detta år blev det en 6:e plats. 1973 kommer han 3:a i tävlingen med ”Gente”. 1974 så genomförs den s.k. Nejlike-revolutionen i Portugal, där Duarte var mycket aktiv. Han kom därför att få till hederstiteln ”Aprilgeneral”, som betecknar de aktiva som lett kuppen. Det var därför först 1975 som han kom tillbaka till Festival da Canção, denna gång för femte gången – och nu skulle han vinna.
Mendes kom detta år att ställa upp med låten ”Madrugada” av skriven Jose Luis Tinoco. Låten handlade om kolonialkrigen i Afrika och om Nejlikerevolutionen, och var därför starkt politiska – dock utan att det bröt mot EBU:s regler. Total deltog 10 bidrag i tävlingen, varav två framfördes av tidigare vinnaren Paulo de Carvalho. Emellertid var det nu Duarte Mendes som tog hem segern efter att jurygrupperna sagt sitt, även om Duerte bara fick 2 poäng mer än tvåan i resultatlistan. Duerte fick därmed äntligen representera Portugal i Eurovision.
I Eurovision Song Contest 1975, som hölls i Stockholm, var detta år 19 länder representerade. Turkiet gjorde sin debut, men fick nöja sig med sistaplatsen i resultatlistan. Men Turkiets deltagande var trots allt viktigt för Portugal, då den turkiska juryn gav sin 12:a (d.v.s. Turkiets första 12:a någonsin) till just Portugal. Detta räckte dock inte långt, då Portugal slutade på 16: e plats i resultatlistan. Vann gjorde istället Nederländerna, med gruppen Teach-in och låten ”Ding-a-dong”
Duerte fortsatte sin artistkarriär efter Eurovision då han gav ut ett självbetitlat album (”Duarte Mendes”) med några av låtarna som han deltagit med i Festival da Cancao genom åren.
Senast år 2006 medverkade han i en serie konserter under namnet ”Tribute to the Song Festival” tillsammans med andra portugisiska Eurovisiondeltagare som Anabela, Nucha, Paulo de Carvalho och Fernando Pereira.
1976: Carlos do Carmo
Carlos Manuel de Ascenção do Carmo de Almeida föddes den 21 December 1939 i Lissabon. Hans mamma hette Lucília do Carmo, som på sin tid var en av landets största Fado-sångerskor. Carlos började sjunga tidigt, och gjorde sin första inspelning 1963, en EP med titeln ”Mario Simoes e o seu Quarteto Apresentando Carlos do Carmo”. Han skulle under 60-talet släppa totalt 11 skivor. Under 70-talet skulle han släppa närmare 30 skivor, somliga vilka också fick internationell framgång. Låtar såsom ”Lágrimas de Orvalho”, ”Lisboa Menina e Moça” och ”Canoas do Tejo” blev klassiker både i hemlandet och utomlands. Dessa var framförallt Fado-låtar, men han tog även in inspiration från Jazz och pop. Vid sidan om musiken var han också riddare i Henrik Sjöfarares orden.
Festival da Canção hade inför 1976 förändrats rejält. Detta år lät man nämligen en enda artist framföra samtliga 8 tävlande bidrag. Valet föll på Carlos do Carmo, som var en av Portugals absolut mest populära sångare, och dessutom varm anhängare till musikstilen Fado som TV-bolaget RTP ville lyfta fram. Landets låtskrivare ombads skicka in låtar under pseudonym, och de 8 utvalda framfördes live av Carlos den 22 februari 1976. Resultatet däremot, kom inte förrän den 7 mars, då man hade bestämt att låta allmänheten rösta fram vinnaren – genom poströstning! I ett program den 7 mars offentliggjordes därför att ”Uma Flor de Verde Pinho” (sv: ”En blomma av grön tall”) hade vunnit.
Carlos försvarade sedan Portugals färger i Eurovision Song Contest i Haag 1976, där han emellertid hamnade på 12:e plats i resultatlistan. Han kunde dock glädja sig över 12 poäng från Frankrike! Allra gladast var dock brittiska gruppen Brotherhood of Man, som vann tävlingen med ”Save your kisses for me” – som också skulle bli en av tävlingens stora klassiker.
Carlos behövde dock inte bli särskilt ledsen, då han alltjämt var oerhört populär i hemlandet. Under 80-talet fortsatte karriären och han lyckades t.o.m. att skriva in sig i historieböckerna som den förste portugisen att spela in en CD-skiva; ”Um Homem no País”. Han kom sedermera att utnämnas ”Fado-ambassadör” av UNESCO då Fado fick status som världsarv 2007. Detta efterföljdes med konserter i Royal Albert Hall, Paris Olympia, Carnegie Hall och Salle Pleyel. Han räknas än idag som Portugals största artister någonsin.
Det här var alltså den sjätte delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 7 december kommer nästa del. Missa inte det!
