För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.
Idag den 2:a december tar vi tempen på Madalena Iglésias (ESC 1966) och Eduardo Nascimento (ESC 1967).
1966: Madalena Iglésias
Madalena Lucília Iglésias do Vale de Oliveira Portugal, föddes den 25 oktober 1939 i den historiska stadsdelen Santa Catarina i Portugals huvudstad Lissabon. Redan som 15-åring hamnade hon i portugisiska TV-bolagets talangprojekt ”Centro de Preparação de Artistas da Rádio” och gjorde där sin stora TV-debut. Det dröjde dock till 1959 innan hon blev känd utomlands, då hon gjorde sitt första framträdande i spansk TV. Hon skulle dock under de följande 7 åren återkomma flera gånger i spansk-portugisiska musikprogram, bl.a. ”Spansk-portugisiska Sångfestivalen” i Duero 1964 som hon lyckades vinna. 1964 skulle hon även debutera som skådespelare i filmen ”Uma hora de amor” (En timmes kärlek”) tillsammans med sångarkollegan António Calvário – som samma år vann Festival RTP da Canção och därmed blev Portugals första representant i Eurovision Song Contest. Magdalena var dock också med i det årets tävling, men kom då inte i närheten av att slå honom. 1965 gjorde hon ett nytt försök i Festival RTP da Canção, men slutade denna gång 3:a. 1966 gick det dock bättre då hon fick framföra hela tre bidrag i tävlingen: ”Rebeldia” (som slutade på 3:e plats), ”Caminhos perdidos” (som slutade på 6:e plats) och ”Ele e ela” – som hon vann med. Därmed fick hon, efter tre försök, äntligen representera Portugal i Eurovision.
Eurovision Song Contest gick detta år i Luxemburg, men Magdalenas framgång uteblev dessvärre. Bidraget slutade på 13:e plats (av totalt 17 länder) med 6 poäng, vilket därmed tangerade Portugals två tidigare placeringar i Eurovision (1964 & 1965). ”Ela e Ela” kom däremot att översättas till spanska efter tävlingen, och lanserades i både Spanien, Frankrike och Nederländerna, emellertid utan större försäljningsframgångar.
Magdalena kom dock att tävla i fler internationella tävlingar och få en rad utmärkelser. Hon vann, redan några månader efter fiaskot i Luxemburg, ”Hispanidad”-priset med sin låt ”Vuelo 502”. 1969 gjorde hon sitt sista framträdande i Festival RTP da Canção, då hon tävlade med bidraget ”Canção para um poeta” som dock slutade på 6:e plats. Madalena Iglésias avslutade 1972 sin karriär i Europa, i och med att hon gifte sig med sin fästman Fernando Oliveira och flyttade till Venezuela. I Venezuela gjorde hon kortvarigt några skådespelarinsatser – den sista när hon var gravid i 8:e månaden. Efter att ha blivit förälder kom hon att dra sig tillbaka från allmänheten, fram till 80-talet då hon åter började jobba på venezolansk TV- som skådespelare. 1987 flyttade hon flyttade tillbaka till Europa, närmare bestämt till Barcelona där hon fortfarande är bosatt.
1967: Eduardo Nascimento
Eduardo Nascimento föddes 1944 i Luanda, i den dåvarande portugisiska kolonin Angola i Afrika. I Luanda blev han 1962 ledare för 5-mannagruppen”Os Rocks”, som under 60-talet turnerade runt i Portugal och blev mycket populära. Deras EP ”Wish I may” som släpptes 1966 blev väl mottagen. Gruppen deltog även i många musiktävlingar, men det var som soloartist som Eduardo skulle slå igenom internationellt. 1967 deltog han i Festival RTP da Canção med två låtar: ”O vento mudou” (”Vinden vände”) och ”Um homem só” (”En man vet”). Detta år var tävlingen uppdelad i två semifinaler och en final, där Eduardo tävlade med båda sina låtar i semifinal 2. ”O vento mudou” vann semifinalen med knapp marginal, men Eduardos andra låt ”Um homem só” slutade på 5:e plats och missade därmed finalen. I finalen blev dock Eduardo och ”O vento mudou” ohotade – och kunde vinna tävlingen med 32 poängs marginal till 2:an. Han blev därmed tilldelad äran att representera Portugal i Eurovision, som detta år hölls i Wien.
I Wien blev Eduardo uppmärksammad som den förste färgade sångaren i tävlingens historia, men det skulle som bekant dröja till 2001 innan en färgad sångare till slut stod som vinnare i Eurovision. Emellertid lyckades Eduardo nå Portugals bästa placering dittills i Eurovision, om än att det var med liten marginal. Bidraget slutade på delad 12:e plats – vilket var EN placering bättre än landets tidigare placeringar (13:e plats 1964, 1965 och 1966). Vann gjorde Storbritannien, med Sandie Shaw och ”Puppet on a String”, som därmed tog hem landets första Eurovisionvinst.
Eduardo fortsatte sin karriär med gruppen ”Os Rocks” i ytterligare två år – som under denna period släppte två EP-skivor som också blev försäljningsframgångar. 1969 valde Eduardo dock att överge bandet och sin musikkarriär, då han flyttade tillbaka till Angola, där han började jobba inom flygbranschen. Hans sista anställning innan pensionering var som säkerhetsansvarig för Euroatlantic Airways.
Det här var alltså den andra delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 3 december kommer nästa del. Missa inte det!
