För första gången någonsin kommer Portugal att stå värd för Eurovision Song Contest. Inför detta kommer vi under december månad att presentera alla artister som någonsin tävlat för Portugal från deras debutår 1964 till 2017. Det gör vi i vår julkalender som går under namnet Välkommen till Portugal.
Idag den 11:e december tar vi tempen på Adelaide Ferreira (ESC 1985) och Dora (ESC 1986 och 1988).
1985: Adelaide Ferreira
Maria Adelaide Mengas Matafome Ferreira föddes den 23:e september 1959 i Minde, Alacena. Hon inledde sin musikaliska karriär som rocksångare till en början med några enstaka singlar. 1981 tog det fart när hon släppte Baby Suicida.
1985 hölls den 22:a upplagan av Festival da Canção i Lissabon, där man hade gjort om upplägget igen. Endast 11 bidrag tävlade i en final. Till skillnad från tidigare år var det inga tidigare Eurovisionsdeltagare med detta år. Adelaide, som då redan hade varit med året innan och hade vid denna tidpunkt sadlat om till att sjunga ballader, gick ut näst sist med sin låt Penso em ti, eu sei (sv. Jag tänker på dig, jag vet), och tog en komfortabel seger med 219 poäng, 37 poäng före sin närmsta konkurrent, och fick därmed biljetten till Göteborg. Där stod hon för en av 1985 års mest känslosamma melodier. Vid slutet av sitt framträdande sjönk hon ner på sina knän och gömde sitt ansikte, där hon stannade med skakande axlar länge efter att melodin tog slut. Sett till slutreslutat gick det inte alls vägen, Adelaide skrapade bara ihop 9 poäng och hamnade näst sist, före Belgien.
Trots denna plump var det bara början på Adelaides karriär. 1986 släppte hon sitt debutalbum Entre Um Coco e Um Adeus, och är än idag aktiv som musiker. Hon startade även en skådespelarkarriär och har bland annat medverkat i José Fonseca e Costas film Kilas o Mau da Fita.
1986 & 1988: Dora
Dora Maria Reis Dias de Jesus föddes i Lissabon den 20 maj 1966. Hennes musikaliska karriär började 1986 när en vän till familjen uppmuntrade henne att delta till talangtävlingen ”Cinderela Portuguesa”. Hon skulle inte vinna tävlingen, men domarna i tävlingen såg hennes potential och rekommenderade henne till en plats i Festival da Canção samma år.
Festival da Canção bestod detta år av en final på 12 bidrag, där 3 låtar skulle väljas ut till en ”superfinal”. De som valde ut låtarna var en jury bestående av 43 personer som var anställda på TV-bolaget RTP. Samma jury valde sedan ut vilket bidrag i superfinalen som skulle vinna tävlingen. Dora tävlade med bidraget ”Não sejas mau p’ra mim” (Sv: ”Var inte dåligt för mig”) skriven av Guilherme Inês, Zé da Ponte och Luís Oliveira. Låten gick ut som nummer 11:a, och fick starkt gehör av juryn – som skickade bidraget till Superfinalen. Efter att låten framförts igen, kunde resultatet av den hemliga juryomröstningen avslöjas – där Dora förklarades till vinnare.
Dora skulle därmed representera Portugal i Bergen, Norge, där Eurovision skulle hållas detta år. Tävlingen fick detta år se Islands debut, med det kultförklarade bandet ”Icy”. Emellertid så var det Belgiens blott 13-åriga Sandra Kim som gjorde störst intryck på jurygrupperna då hon tog hem Belgiens första vinst i tävlingen med ”J’aime la vie”. Intressant nog så hade hon ljugit om sin ålder för att få tävla för Belgien – eftersom de hade satt en 15-årsgräns. När det avslöjades att Sandra inte var 15 år utan 13, krävde den Schweiziska delegationen (som slutat 2:a i resultatlistan) att Sandra skulle diskvalificeras och fråntas vinsten. Så blev det inte, men 1989 infördes istället en 16-års gräns för att tävla i Eurovision. Portugals Dora slutade på en 14: e plats av 20 tävlande länder.
Dora hade dock gjort sig till ett stort namn i Portugal på mindre än ett år – och fortsatta släppa ett antal singlar under 1986 och 1987. I mars 1988 gjorde hon ett nytt försök i Festival da Canção. Denna gång hade tävlingen helt ändrat karaktär till att ske som ett internt val inom RTP. Upplägget var att RTP hade bjudit in 5 kända låtskrivare att skicka in varsitt bidrag med varsin artist som framförde dem. Utöver dessa 5 bidrag skulle även ett 6:e bidrag få möjlighet att tävla – detta bidrag valdes inte ut av RTP utan i tävlingen Prémio Nacional de Música, som hölls på Casino Peninsular i Figueira da Foz. Denna tävling hölls 5 mars, och innehöll 8 bidrag där vinnaren valdes ut av 7-mannajury i en hemlig omröstning. Vinnaren där blev Dora med låten ”Déjà Vu”. Emellertid hade hon redan innan den 5 mars valts ut av RTP som en av de 5 artisterna som skulle tävla i det interna valet – med låten ”Voltarei” (Sv: ”Jag kommer tillbaka”). Därmed fick hon nu med två låtar i det interna urvalet – som alla spelades upp offentligt på RTP den 7 mars. Det blev dock just ”Voltarei” som RTP valde ut som representant för Portugal i Eurovision, vilket offentliggjordes först den 12 mars.
Dora skickades därmed återigen till Eurovision som denna gång gick i Dublin. Inför detta år hade balladerna tagit över i tävlingen, och hela omröstningen utmynnade i en tvekamp mellan just två ballader – från Schweiz och Storbritannien. Schweiz bidrag ”Ne Partez pas sans moi” framfördes av den blott 18-åriga fransk-kanadensiskan Celine Dion, medan Storbritanniens låt ”Go” framfördes av den rutinerade skotske sångaren Scott Fitzgerald. Det hela avgjordes när den sista poängen avlämnades, då det stod klart att Schweiz vunnit med 137 poäng över Storbritanniens 136! ”Ne Partez Pas Sans moi” är alltjämt den senaste franskspråkiga låten att vinna Eurovision. Dora från Portugal fick detta år nöja sig med 18:e plats, och ynka 5 poäng.
Under resten av året skulle hon spela i musikalen ”Enfim Sós”, där hon också mötte sin blivande make, Jorge Paiva. Sedan dess har Dora koncentrerat sig på sin 3 barn stora familj, och musiken blivit en fritidssyssla. Hon och hennes make har dock släppt ett antal låtar sedan dess, men Dora undviker medialjuset så långt som möjligt. I början av 2014 började hon arbeta på McDonald’s, för att komma undan medieexponeringen.
Det här var alltså den elfte delen av Välkommen till Portugal. Imorgon 12 december kommer nästa del. Missa inte det!
