KRÖNIKA. Vi fortsätter nu Adrians miniserie om Eurovisionens fyra sorgebarn: de länder som debuterade före 1990-talet och som fortfarande tävlar i ESC men som aldrig fått den efterlängtade segern. I varje del beskrivs landets historik i tävlingen och intressanta aspekter tas upp, samt så blir det en analys där Adrian själv påpekar vad landet behöver göra för att kunna få den efterlängtade segern.
Denna tredje del handlar det om Cypern som endast uppnått femteplatsen som bäst och som har Grekland som bästa support i den här tävlingen.
”And the 12 points from Greece go to – Cyprus!”
Det är ord vi har hört alltför många gånger genom åren. Greklands obligatoriska 12-poängare till Cypern (och den minst lika obligatoriska 12-poängaren från Cypern tillbaka till Grekland) är lika självklar som Kalle Anka på julafton. Och nog ligger det alltid en spänd förväntan på att se om Cypern och Grekland verkligen ska ge varandra varsin 12:a i år igen – för det känns inte som Eurovision på riktigt förrän de har gjort det! Och trots att man vet att det kommer att hända, så blir man lika förvånad varje gång. Det sorgliga är att detta är så långt som de flesta svenskars kunskaper om Cypern sträcker sig. För oss är nog Cypern annars mest ett tämligen sunkigt charterparadis, och de enda kulturella kunskaperna vi svenskar har av Cypern är förmodligen begränsade till DJ-båset på nattklubben i Aya Napa.
Detta är lite tragiskt, med tanke på att Cypern är förhållandevis stor musiknation med en intressant historia i Eurovision. Men medan grannen Grekland hör till 2000-talets mest framgångsrika nationer, så har Cypern aldrig lyckats nå topp-3, trots 33 försök sedan debuten 1981.
Hur kommer det sig?
Först och främst måste vi förstå att Cypern och Grekland delar mer än bara 12-poängare
Trots att Cypern rent geografiskt har närmare till exempelvis Syrien och Israel än till Grekland, så har ön alltid varit en sorts grekisk exklav. Redan för 4000 år sedan koloniserade de antika grekerna ön – och lade grunden för Cypern som den mest östliga utposten i det grekiska Medelhavsimperiet. Sedan dess har ön ockuperats av massvis med andra imperier – framförallt det Ottomanska imperiet och slutligen det Brittiska imperiet.
Trots dessa ockupationer har Cyprioterna hållit kvar vid sin grekiska kultur, språk och identitet – vilket stundtals också har varit ett problem. Detta i synnerhet för den turkiska minoriteten, turkcyprioterna, som sedan den ottomanska ockupationen mellan 1570-1914 bebor de norra delarna av ön. 1983 separerade dessa ifrån Cypern och utropade sin egen nation – Nordcypern, följt av ett utdraget inbördeskrig där både Grekland och Turkiet – och till slut FN blandades in. Cypern har därigenom blivit en delad ö, med två statsbildningar och med djupa etniska motsättningar mellan grekcyprioter (i Republiken Cypern) och turkcyprioter (i Nordcypern). Dessa politiska spänningarna märks mycket tydligt i Eurovision eftersom (republiken) Cypern, som alltså helt domineras av Grekcyprioter, har gjort sig kända att alltid ge 12 poäng till Grekland men ingenting till Turkiet. Detta ändrades dock 2003 då Cypern för första gången gav poäng till Turkiet – en 8:a – vilket sågs som ett stort steg i ländernas relation. 2004 svarade Turkiet, med att ge 1 poäng (!) till Cypern – den första poängen de någonsin givit dem. Trots detta blev det upprörda känslor på Cypern, då Turkiet (som ju var värdnation) hade censurerat Cypern ifrån Europakartan under röstningen. Anledningen var att Turkiet fortfarande erkänner Nordcypern som en självständig nation (vilket inget annat land gör). För att inte bli tvungen att visa upp ett enat Cypern på kartan så valde man därför att inte visa Cypern alls på kartan – vilket självklart gjorde många grekcyprioter arga.
Cyperns och Turkiets frostiga relation har varit en återkommande fråga i Eurovision, men…
…Cypern och Grekland har en minst lika intressant relation i tävlingen – även om man bortser ifrån alla 12-poängare. Medan Grekland debuterade redan 1974, så skulle lillebror Cypern göra sin debut i Eurovision först 1981. Vid det här laget hade Grekland inte hunnit bli särskilt framgångsrika, utan som bäst en 5:e plats 1977 i London. Därför kom det som en överraskning när Cypern redan vid debuten 1981 lyckades nå en 6:e plats med gruppen Island som framförde bidraget ”Monika”. Redan året därpå, 1982, lyckades Cyprioterna tangera storebror Greklands bästa placering när storstjärnan Anna Vissi tog hem 5:e platsen i Harrogate – med låten ”Mono i agapi”. På bara två år hade Cypern alltså lyckats minst lika bra som Grekland – trots att Grekerna haft 7 års försprång.
Emellertid skulle både Grekland och Cypern få problem under 80-talets fortsättning, som nu helt skulle komma att domineras av schlagers, vilket inte passade länderna vid Medelhavet särskilt bra. Från 1983 fram till 1989 lyckades inget av länderna nå bättre än 7:e plats. Däremot fanns ändå en hel del bidrag med hög underhållningsfaktor! 1984 gjorde Cypern ett snyggt försök på schlager, med brittisk-cypriotiska Andy Paul som framförde den dansk-inspirerade schlagern ”Anna Maria Lena”. Även om liveframträdandet var medelmåttigt, så var musikvideon en 80-talsorgasm utan dess like. I århundradets hockeyfrilla och med tidernas hårigaste bröstkorg, får man följa med Andy Paul och hans lättklädda cypriotiska damer på racingbåt, vattenskidor, cykel och cabriolet runt Cypern – för att avslutas med en bergspromenad i uppknäppt skjorta och guldkedja. En klassiker så god som någon! Tyvärr blev juryn inte alls charmad av Andys kroppsbehåring och placerade därför bidraget på 15:e plats.
90-talet blev en framgångstid för Cypern
Cypern lyckades under dessa år nå topp-10 inte mindre än 4 gånger, och topp-11 hela 7 gånger! I början av 90-talet kom balladvågen över Eurovision, och detta gynnade Cypern. Framförallt trädde en ny cypriotiska stjärna fram: Evridiki – som skulle komma att representera landet hela två gånger under denna period: 1992 (med ”Teriazoume”) och 1994 (med ”Ime anthropos ki ego”). Båda låtarna introducerade en ny lite mörkare typ av ballad, med tydliga etniska inslag – som båda belönades med var sin 11:e platser. Emellertid var det inte Evridiki som blev den mest framgångsrika cyprioten under 90-talet, utan syskonen Hara och Andreas Constantinou som 1997 tog etno-musiken till en helt ny nivå. Låten hette ”Mana Mou” (”Mitt Moderland”) och var en lång hyllning till Cypern till tonerna av allehanda inhemska instrument. Det som troligen gjorde mest avtryck på de icke-grekiska tittarna var nog den fenomenala låttexten som mest bestod av ”dam-dabba-dam dabba-dabba-dabba dam”. Nog retade det en del, men med facit i hand är nog ”Mana Mou” kanske det bästa bidraget från Cypern någonsin. Låten slutade på 5:e plats i Dublin och tangerade därmed Cyperns bästa placering någonsin.
Storebror Grekland hade dock redan 1992 i Malmö tagit sin andra 5:e plats – men skulle ändå uppleva ett bedrövligt 90-tal! Med undantag av åren 1992 och 1993, så hamnade Grekland konstant utanför topp-10 varje år – och placerade sig så pass illa att de till och med blev relegerade ifrån tävlingen 1999. Inför det nya millenniet så var det alltså lillebror Cypern som var det mest framgångsrika landet av de två! Anledningen bakom detta var att Cypern helt enkelt lyckades haka på både balladvågen och etnotrenden i Eurovision mycket bättre än Grekland. Dessutom hade Cypern inte bara stöd av Grekland, utan även av sina gamla kolonialkompisar Storbritannien och Malta – som var mycket generösa med att ge landet poäng.
Men Eurovision skulle ju förändras under 2000-talet
Plötsligt fick alla länder sjunga på engelska, fler länder fick delta och framförallt fick man nu telefonrösta! Detta innebar att grekiska minoriteter runt om i Europa nu kunde påverka resultatet i Eurovision. Plötsligt bestämde sig därför Grekland för att skicka den svensk-grekiska gruppen Antique till Eurovision – och det med en delvis engelskspråkig låt. ”(I would) Die for you” blev startpunkten på den grekiska framgångstiden i Eurovision då bidraget kom 3:a i Köpenhamn. Grek-pop blev sen en genre som skulle dominera Eurovision, och drog med sig en ny våg av etnopop in i tävlingen. Denna gången valde Cypern att inte hänga på den nya trenden, vilket i början såg ut som en smart lösning. Den 16 år unga brittisk-cypriotiska sångerskan Lisa Andreas skulle 2004 lyckas med att nå landets tredje 5:e plats i Eurovision, med låten ”Stronger every minute”, en låt som inte hade någon koppling till etno-trenden över huvud taget. Den var istället en mycket avskalad och finstämd ballad i Disney-stuk, som imponerade på många. Lisas fantastiska sångröst, tonsäkerhet och lugna framförande gick i djup kontrast mot allt annat 2004 och blev därmed en stor framgång för Cypern.
Men det var ändå storbror Grekland som skulle komma att dominera Eurovision nu, då de mellan 2001 och 2008 plockade inte mindre än 3 brons och ett guld. Cypern kunde helt enkelt inte mäta sig med det grekiska popundret, vilket resulterade i att cyprioterna började intressera sig mer om de grekiska bidragen än de egna. Greklands vinnarrecept under denna period var att man handplockade de mest etablerade och populära artisterna till Eurovision – artister som ofta hade stora fanclubs även på Cypern. Samtidigt fortsatte det Cypriotiska TV-bolaget att välja sitt Eurovisionbidrag genom öppna tv-sända uttagningar, vilket oftast resulterade i att relativt okända artister valdes. Den cypriotiska allmänheten tappade därför intresset för sin egen uttagning, till förmån för det grekiska bidraget.
Många dåliga slutplaceringar följde
Mellan 2006 och 2016 lyckades Cypern bara kvalificera sig till final 4 gånger – och väl i finalen slutade man som bäst på 16:e plats. En intressant betraktelse är att man under denna tid nyttjade sig av totalt 6 olika musikgenrer – från kabaré till hårdrock. De cypriotiska bidragen kom därför att bli väldigt olika från år till år, vilket skapade en musikalisk rotlöshet i landet – som förmodligen bidrog till det minskade allmänna intresset för landets uttagning. En tydlig trend var också ett ökat inflytande från internationella artister och låtskrivare. Cypern har sedan länge använt sig av sina brittiska kontakter – och flertalet brittisk-cypriotiska artister har tävlat för landet genom åren. Men under 2010-talet så har även svenskar och amerikaner varit delaktiga – nu senast Thomas G:son som skrev ”Alter Ego” för Minus One ifjol. Det bidrag som dock fått mest uppmärksamhet de senaste åren var Ivi Adamous ”La la Love”, som hade ett helsvenskt låtskrivarteam bakom sig. Låten blev faktiskt en radioplåga i Sverige, och var 2012 års mest spelade låt på radio! Inte så underligt att Cypern också fick 12 poäng från Sverige – vilket tyvärr enbart räckte till en 16:e plats. Den placeringen var dock landets bästa sedan 2004, vilket föranleder mig att tro att Cypern behöver tänka mer internationellt i fortsättningen.
Så här har Cyperns bidrag låtit genom åren (klippet är en snabbgenomgång av landets ESC-bidrag som tävlat fram till 2013 (låtarna för 2015 och 2016 saknas)):
Analys: Varför har inte Cypern lyckats vinna Eurovision än?
1. Man måste vända det svala intresset på hemmaplan
Cyperns stora utmaning kommer att bli att vända det svalnande Eurovisionintresset hos befolkningen. Detta görs enklast genom att prestera bra i ESC, vilket kräver ett bra bidrag och en bra artist. Som vi sett, har den öppna tv-sända uttagningen hittills inte producerat några framgångsrika bidrag – vilket behöver åtgärdas.
2. Kopiera Greklands framgångsmetod
Förmodligen skulle Cypern gynnas av att kopiera Greklands strategi, och välja bidrag och artist internt. När Grekland nu har hamnat i ekonomisk depression och helt tappat initiativet i Eurovision, så finns det gott om lediga grekiska artister, låtskrivare och producenter som hade kunnat representera Cypern. Dessutom finns möjligheten att fortsätta samarbetet med svenska låtskrivare – vilket kan leda till framgångar (senaste exemplen är såklart Ryssland och Bulgarien 2016).
3. TV-bolaget CyBC måste tänka mer internationellt
Det som dock krävs är att det cypriotiska tv-bolaget vågar utmana och tänka mer internationellt. Man kan förmodligen inte fortsätta med att skicka lokala B-artister, utan man måste satsa på internationellt mer gångbara artister. Om man lyckas få tag på en artist som faktiskt är känd för greker runt om i Europa och inte bara på Cypern, så kan man förmodligen locka den utbredda grekiska diasporan att rösta. Detta är gyllene läge, med tanke på att Grekland de senaste åren skickat mycket svaga bidrag till ESC. När det grekiska bidraget är ointressant, finns möjligheten att den grekiska diasporan hellre lägger sina röster på Cypern om det är ett välkänt ansikte med en hyfsad låt.
Sammanfattning
Kort sagt – Cypern har all chans i världen att till slut stå som vinnare i Eurovision, om de bara lyckas överta storebror Greklands position och satsa mer internationellt. Då kan ni vara säkra på att Grekland inte längre blir ensamma om att ge 12 poäng till Cypern.
Eller vad tror du? Kommentera gärna och säg din åsikt!
